Det gick åt helvete denna gång också………………..


”Jobbskatteavdraget gynnar inte den svenska tillväxten”
Artikeln som är skriven av – Gustav Martinsson, lektor i finansiell ekonomi, KTH samt Hans Lööf, professor i nationalekonomi, KTH – på DN Debatt är en skön studie – trots allt också beklämmande – i hur fel Alliansregeringen bedrev sin politik.
Så som de skriver i ingressen följande citerat;

Sänkta arbetsgivaravgifter och jobbskatteavdraget bidrar till att hålla ineffektiva företag vid liv och minskar omvandlingstrycket. Tillväxt och sysselsättning gynnas om resurserna i stället användes för ett försäkringssystem för att stimulera individers utbildning och omställning

0-kr-kvar-i-plånbokenDessa synnerligen kloka ord hade jag önskat läsa redan 2006 i samband med att de borgerliga med Fredrik Reinfeldt intog regeringskansliet under beteckningen Allians för Sverige.
Allt sedan dess har utvecklingen vänts från arbete och kapital till kraftiga subventioner för företagen som i akt och mening hämmat vår tillväxt i namn av ”arbetslinjen” som varit borgerlighetens grundläggande signum.
Exempel är sänkt restaurangmoms – en riktad åtgärd mot en viss bransch – sänkt arbetsgivaravgift riktad mot ungdomar alldeles oavsett de är anställda eller söker arbete, RUT och ROT-sektorn där subventioner delas mellan å ena sidan köparen å andra sidan staten.

Den reala BNP tillväxten är den viktigaste faktorn om man vill titta på hur välmående och dynamiskt ett lands ekonomi är.
Sverige har – träffande nog haft fallande BNP per capita – det mått med hänsyn tagen till befolkningsökningen som den mest rättvisande – sedan 2007.
Detta indikerar hur alliansen totalt misslyckats med de sammanlagda välståndsförbättringarna i landet.
Sedan 2011 har vi haft fullkomlig nolltillväxt med 0.03% i ökning av BNP per capita.
Detta skall jämföras med Göran Persson åren 2004-2005 då ökade BNP per capita med 2.4% för att inte tala om det efterföljande året 2005-2006 då den ökade med hela 3.9%.
Tino Sanandaji  docent i nationalekonomi – skriver följande citerat;

Det är mot bakgrund av detta en kalldusch att se att BNP per capita under perioden 2006-2014 växte med endast 0,3 procent per år. Under den senare halvan – 2010 till 2014 – låg tillväxt per capita på föga imponerande 0,0 procent per år. Efter allt skryt, beröm och självbelåtenhet visar facit att Fredrik Reinfeldt och Anders Borg lyckades leverera åtta år av nolltillväxt eller några tiondels procent per år.

Anders Borg karikatyr webRedan i mars 2010 underströk Anders Borg vikten av en expansiv finanspolitik då det visade sig att vi hade den – sedan andra världskriget – sämsta BNP-utvecklingen då BNP per capita sjönk 2008-2009 med hela 4.9%.
Hur var det nu när Financial Times rankade Anders Borg 2011 som bästa finansminister i Europa samt också The Economist som hyllade den svenska ekonomin – åtföljd av mer eller mindre euforiska svenska journalister som lade sig platt för uppgifterna.
Därutöver har vi ständigt matats från både Anders Borg, Fredrik Reinfeldt samt flertalet borgerliga riksdagsledamöter hur starka våra statsfinanser är utan att med en blinkning nämna den saknade tillväxten i BNP per capita – endast vilken låg statsskuld vi har och hur mycket ”utanförskapet” sjunkit.
Det som gör att mina kräkreflexer börjar göra sig påminda är när jag tar del av Fredrik Reinfeldts hemsida – nu efter att han fick sparken av svenska folket och söker jobb som rådgivare – upprepar samma idisslande lögner om den höga tillväxten under hans statsministertid.
Ett fortsatt förskönande eftermäle således.

produktionstillväxtLångsiktig tillväxtpolitik har haft en undanskymd roll under de borgerliga regeringsåren.
Istället för har det funnits ett starkt fokus på det kortsiktiga perspektivet – och då främst åtgärder för att snabbt öka sysselsättningen.
Att dessa jobbsatsningar misslyckats har bidragit till stagnationen i den svenska produktivitetsutvecklingen.
Den enskilt största näringspolitiska insatsen under alliansregeringen har varit sänkt arbetsgivaravgift för unga på arbetsmarknaden.
Denna kostnadssubvention till företagen uppgick till 24 miljarder förra året.
Ett typexempel på en skatt som har störst nytta för ineffektiva företag som balanserar på gränsen att klara sina kostnader.
Detta gäller också nystartsjobben för unga mellan 21 och 26 år till en kostnad av sju miljarder som innebär att skattebetalarna står för nästan hela lönekostnaden.
Det är en ofrånkomlig tanke hos mig – att företag med uppenbara kostnadsproblem ser möjligheten att systematiskt utnyttja denna åtgärd.

Vad avser långtidsarbetslösheten skriver man i artikeln citerat; – något jag velat hävda under mer än ett decennium.

En friställd 50-årig verkstadsarbetare i Bergslagen kanske behöver två års vidareutbildning för att komma tillbaka till arbetsmarknaden, medan tre månaders utbildning räcker för en 30-årig arbetslös IT-strateg i Södertälje.

unik-kompetensEn utbildning som införskaffades före 80-talet – är med den utveckling som sker inom branschvisa yrken – relativt inaktuell för att säkerställa företagens fortlevnad i en allt mer globaliserad ekonomi där – i synnerhet Sverige är beroende av en fungerande exportmarknad som påverkar hela arbetsmarknaden.
Många – främst de större företagen – har för länge sedan insett detta och satsar därför på intern vidareutbildning särskilt anpassade för de olika personalkategorier man har anställd.
De som inte – på grund av långvarig arbetslöshet eller sjukdom – kan tillgodogöra sig den fortbildning som erfordras för att man skall fortsatt vara attraktiv på arbetsmarknaden blir en säker förlorare i den konkurrensen och får leva med en fortsatt arbetslöshet med allt vad det innebär.
Det duger således inte att neka människor tillträde till den utbildning som erfordras för att återgå till arbetsmarknaden så som man gjort vad avser Alliansens sysselsättningsfas – särskilt vad avser den tredje fasen.
Därför är det – så som man beskriver i artikeln – oerhört viktigt att individanpassa utbildnings- och omställningssystemet för att skapa attraktionskraft på arbetsmarknaden.

flerarbetstillfallenDet finns inte någon anledning att ens anta att företagens beteende skulle påverkas av sänkningen av arbetsgivaravgifterna eller den riktade momssänkningen till restaurangnäringen.
Sänkningen får i det närmaste karaktären av ett bidrag som utgår oberoende av arbetsinsats, produktionsvolym med mera.
Effekten blir att företagen erhåller en så kallad ”windfall profit” – det vill säga en vinst som beror på något yttre eller utomstående beslut och som inte orsakas av interna produktionsbeslut.
Det finns således ingen anledning att tro att sysselsättningen skulle öka över tid – vilket realt kan påvisas av en stagnerad arbetslöshet på en hög nivå – trots mantrat om 350 000 nya jobb där man effektivt glömmer bort befolkningstillväxten.
Företagens beteenden påverkas inte av sänkta arbetsgivaravgifter utan leder endast till att vinsten ökar i företagen utan att förändra arbetslösheten i positiv riktning.
Den överlägset största politiska satsningen under Alliansens ”arbetslinje” är jobbskatteavdraget.
Denna skattesubvention riktar sig visserligen till löntagarna – men enligt IFAU-rapporten ”Jobbskatteavdrag, arbetslöshetsersättning och löner”  (studera gärna rapporten)  har jobbskatteavdragen såväl som minskad arbetslöshetsersättning bidragit till återhållsamhet i lönebildningen.
Det betyder att jobbskatteavdraget motsvarar en betydande årlig kostnadssubvention till företagen.
Eftersom denna kostnadssubvention är generell blir också betydelsen relativt sett störst för de allra svagaste företagen.
Jobbskatteavdragen gynnar således inte tillväxten – tvärt emot vad bland annat Alliansens finansguru Anders Borg ville påstå.
Å andra sidan är det väl inte särskilt mycket han haft rätt i.

nyaarbetarpartietSvensk ekonomisk tillväxttakt har fallit kraftigt under de senaste åren.
Och enligt modern tillväxtforskning är denna negativa utveckling i linje
med vad som kan förväntas ske med den borgerliga politiska inriktningen med att sänka företagens kostnader.
Löntagarnas försäkringsskydd – för borgerliga väljare läs bidrag – var det första som den nytillträdda alliansregeringen attackerade hösten 2006.
Grundproblemet på arbetsmarknaden var – enligt Alliansen – att lönenivåerna var för alldeles för höga.
Låga löner eller en lägre lönetillväxt – var deras lösning på ökad tillväxt.
Då fattiga människor kräver mindre skulle de arbetslösa göras ännu fattigare. Ett beprövat sätt att öka klasskillnader – inte minst mellan kvinnor och män – istället för att minska dessa.
Av den anledningen klämdes bland annat arbetslöshetsförsäkringen åt.
Och när  de som hade jobb fick högre disponibla inkomster genom lägre ekobranschproduktivitetskatter – så skulle de leda till minskade löneökningar.
Det var målsättningen med Alliansens jobbskatteavdrag – samt att slå undan fötterna på facken.
Det nya och det enda arbetarpartiet skanderade man högljutt.
Sämre socialförsäkringar ofinansierade skattesänkningar som gemensamt i den nya och grundläggande basen för hela allianspolitiken – arbetslinjen – skulle vrida incitamentsstrukturen bort från – det försoffade sosse-Sverige till det  nya och sköna allians-Sverige – med full sysselsättning – vad det begreppet nu innehåller enligt borgerlig uppfattning – samt en hög tillväxt och småföretagande entreprenörskap – allt framdrivet av en samling ivriga ”bävrar” som endast lystrade till stridsropet – arbetslinje!
Hallå! Annie Lööf – läs och ta del av den empiriska ekonomiska vetenskapen – ingen av dina och ditt partis föreslagna åtgärder främjar någon som helst tillväxt.
Apropå arbetslöshet – se intilliggande graf till vänster – där framgår med all önskvärd tydlighet vad arbetslinje betyder för borgerligheten.
Arbetslösheten har alltid varit betydligt högre när de överlämnat regeringsansvaret till Socialdemokraterna och det motsatta när Socialdemokraterna överlämnat regeringsansvaret till de borgerliga.
Logiken var glasklar – ekvationssystemet vackert – systemet fulländat.
Följaktligen gick – det ännu en gång – åt helvete!
Det är här vi idag står med en hel del förklenande vokabulär riktad mot en statsminister som förväntas vända på hela steken redan igår.

 

 


 

Annonser
Lämna en kommentar

3 kommentarer

  1. Hans Bodin

     /  31 maj, 2015

    Hej! Det här är en svidande kritik,men det här visste vi redan! Av dessa 350 tusen nya jobben så är 200 tusen invandrarrelaterade! Att Anders Borg utsågs till Europas bästa finansminister vid den tidpunkten visar bara på vilka dåliga finansministrar övriga länder hade!
    Mvh! Hans B

    Liked by 1 person

    Svara
    • Hej Hans!

      Att man kunde bedriva en sådan politik överhuvudtaget tyder på en inkompetens utan motstycke.
      Att man – tvärt emot alla vetenskap och tydliga exempel – går emot all vedertagen erfarenhet skulle jag beteckna som rent kriminellt.
      Jag skulle egentligen vilja sitta ner med denne Anders Borg för att i akt och mening diskutera vad som egentligen försiggick i huvudet på honom.
      Flertalet journalister var honom på spåren men men fick en radda av komplicerade svar som ingen begrep ett jota av.
      Den svenska journalistkåren är medskyldiga som föll platt för både Reinfeldt och Borg.
      Bara något så vedertaget som att öka investeringar i den inhemska infrastrukturen för att motarbeta en lågkonjunktur samtidigt står människan och talar sig varm för en expansiv finanspolitik men gjorde precis tvärtom.
      Anders Borg var en nolla inom sitt ämbete och detta insåg jag långt tidigare.
      Jag skrattade mig fördärvad när jag fick veta att han utnämnts till Europas bästa finansminister samtidigt som vi hade ett BNP per capita som sedan 2006 fallit som en sten och helt utan tillväxt i landet – detta innan finanskrisen.
      En makalös bluff som fann sin like i Reinfeldt och hur det blev står alldeles klart idag.
      Jag är glad att eftermälet nu visar sig men sorgsen att de var så få som insåg var det lutade åt.
      Nu ser jag fram emot Reinfeldts nästa dystopi som jag med stor sannolikhet kommer att såga ner till fotknölarna och flera med mig – förhoppningsvis.

      MVH//Björn

      Gilla

      Svara
  1. Budget med en midsommarhälsning……… | Björn Alvebrand

Välkommen att kommentera.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: