Politiska vandringssägner…………


miljarderSägner vandrar med vinden – och den kanske mest utbredda vandringssägen är att Göran Persson ”stal” pensionärernas pengar ur AP-fonderna.
Mycket kan möjligen tillskrivas Göran Persson – men stal pengar gjorde han definitivt inte.
Det finns – ett ständigt återkommande – skäl att informera samt slutligt ta död på en vandringssägen som bitit sig fast i folks medvetande.
Frågan är om jag skulle lyckas bättre än någon annan som försökt avliva myten – men jag gör ett ytterligare försök.
Istället bör man fråga sig varför och hur denna sägen tillkommit.
Att Göran Persson blev avskydd för sin sanering av statens finanser under 90 och början av 2000-talet som en följd av Carl Bildts så kallade systemskifte är väl känt och möjligen vill man påföra honom all sköns lögner som blir en myt som senare blir till en sanning.
Men att Göran Persson blev avskydd är knappast något att undra över då sanering av statens finanser ofta eller alltid innebär att de med minst ekonomisk förutsättning är de som drabbas mest relativt.
Att han trots allt lyckades med det är något man glömmer och istället minns man hur 258 miljarder skulle överföras från AP-fonderna i ett flertal steg.
258 miljarder var ingen stöld – däremot kan det betecknas som ett gigantiskt misstag – men det är en annan sida av myntet.
Misstaget lever vi med och som vissa förutsåg redan då beslutet togs – bland annat jag själv.

avseende-pensionStöld är möjligen retoriskt effektivt – lättare att anamma än sanningen som förvisso många skrivit om men ändå aldrig lyckats övervinna denna utbredda vandringssägen.
Fler har istället spätt på denna lögn – och tänk om man nu kunde rota fram denna gömda tillgång – kanske rent av på Göran Perssons lantgård där uppe på vinden.
Så – vad var det vi sa!
Men någon kista med pengar kommer inte att hittas – inte ens på Göran Perssons vind – tråkigt för de som älskar att sprida vandringssägner – glädjande för de som älskar sanningar..
Så låt oss gå tillbaka lite i historien för att hitta orsak och verkan – inte minst sanningen som förbyttes till en vandringssägen.

Det ”gamla” ATP-systemet – som tillkom i början av 60-talet – var på väg att växlas ut.
Kortfattat baserades ATP-systemet på att man under 30 kvalifikationsår – varav de 15 ”bästa” inkomståren räknades.
Högsta utbetalning var cirka 14.800:- månad eller 177.000 kronor årligen.
För full ATP räckte det med 30 intjänandeår och pensionerna räknades upp med prisutvecklingen.
Men – belopp som vid 60-talet betraktades som höga – ansågs inte längre vara så fram emot 1980-talets sista år.
Till en början när ATP kom – fanns många ”inbetalare” men få ”utbetalningar” – alltså växte beloppen i ATP-fonderna.
Efter utredningar 1991-1994 lades förslag om en pensionsreform genom Proposition (1993/94:250) inför riksdagen under våren 1994, som huvudsakligen innebar att pensionsrätt räknas för 18,5% – av den pensionsgrundande inkomsten under hela livsinkomsten från 16 års ålder.
16 % används för att betala samma års utgående pensioner.
2,5 % sparas och förräntas på ett individuellt konto.

alla-era-pengar (1)Allteftersom antal pensionärer ökade på 80-talet tillkom allt fler ”utbetalningar” vilket kom att resultera i att utbetalningarna skenade iväg på ett sätt som så småningom skulle ha dränerat hela ATP-systemet.
Proposition (1993/94:250) som presenterades för riksdagen under våren 1994 och beslut om det nya pensionssystemet fattades i juni 1994.
Vi som var med då vet med all säkerhet att Göran Persson inte ens var statsminister utan ekonomisk politisk talesperson för Socialdemokraterna.
Statsminister var nämligen Carl Bildt som ledde den borgerliga regeringen bestående av Centerpartiet, Folkpartiet samt Kristdemokraterna – den senare då för första gången i eget partinamn efter att ha levt i skuggan av Centerpartiet sedan 1985.
Bakom det nya pensionssystemet som beslutades stod fem partier, Socialdemokraterna, Folkpartiet, Centerpartiet, Moderaterna och Kristdemokraterna – samtliga representerade i pensionsgruppen – med ett politisk legitimt fattat beslut.
Men i sägnen blev det Göran Persson ensam som fick bära hundhuvudet – obegripligt för de insatta – begripligt för de okunniga.

ratt-pensionsfondUtgångspunkten var således ett ATP-system som var anpassat för såväl inkomstpensioner som för garantipensioner, efterlevandepensioner och förtidspensioner.
Pengar hade betalats in till systemet för att klara alla dessa typer av pensioner.
När det i beslutet angavs att garantipensionen, efterlevandepensionen och förtidspensionen – den senare definitionen togs bort och ersattes med sjukersättning genom riksdagsbeslut 2003 – skulle lyftas bort från ATP-systemet då tanken var att systemet för inkomstpensioner skulle fungera autonomt oberoende av statens finanser.
Det blev därför logiskt riktigt och motiverades bland annat med att det nya pensionssystemets konstruktion ställde mindre krav på buffertfonderna – bland annat genom den restriktion för pensionsuppräkningarna som följsamhetsindexeringen kunde medföra.
Ytterligare motiv var viss omfördelning av betalningsansvaret mellan fonden och statskassan – något som statskassan dock kompenserats för genom införande och höjning av andra arbetsgivaravgifter.
Av de totalt 320 miljarder kronor som fanns i ATP-fonderna överenskom pensionsgruppen att överföringen inte borde omfatta ett högre belopp än 258 miljarder kronor – för säkerhets skull.
Att denna överföring genomfördes under Göran Perssons regeringsperiod beslutad i riksdagen – 1998 av en majoritet – bestående av samtliga partier som var representerade i pensionsgruppen fick således en indignerad massa att hävda att det var Göran Persson som stal pengarna.
Han behövde inte ens tycka att det var bra eller dåligt – han och regeringen tvingades att fullfölja ett legitimt och demokratiskt fattat beslut.

Ett villkor fanns dock för den framtida överföringen – den fick inte äventyra en betryggande fondstyrka.
Samma år – 1998 – fattade riksdagen också ett mera definitivt beslut om det nya pensionssystemet.
Man införde en ytterligare restriktion för pensionsuppräkningen – nämligen den automatiska balanseringen – allmänt kallade bromsen.
Det beslutet ställde helt nya och större krav på buffertfondens storlek.
Men – märkligt nog – fullföljde man samtidigt beslutet om att försvaga fonden genom att överföra dess kapital till statskassan.
Motiveringen då var att den – numer beslutade automatiska balanseringen aldrig skulle behövas tas i bruk.
Den analysen vet vi idag inte stämde alls då ”bromsen” slog till med full kraft under finanskrisen 2008.
Man började dock med 45 miljarder kronor för vartdera året 1999 och 2000 och ökade sedan på så att totalbeloppet till slut kom att bli cirka 258 miljarder kronor.
Hur mycket som egentligen skulle överföras var en balansgång mellan statsbudgetens legitima intresse om kompensation och pensionärernas intresse av att pensionssystemet kan klara sitt åtagande.

ladda ned (1)Men visst skulle man väl kunna återföra dessa pengar för att bromsa bromsen samt tillförsäkra pensionärerna en rimlig ekonomisk nivå.
Att pensionärerna är på krigsstigen – med all rätt – är förståeligt.
Om jag inte minns alldeles fel var det Göran Perssons omedelbara intryck av beslutet redan 1998 – ”Jag är säker på att det vi gjort inte kommer att vara populärt om 20 år när de som går i pension ser vad vi gjort” – sade han då och nu bekräftas således hans förutsägelse – även om den bekräftades betydligt tidigare än de 20 år han förutspådde.
Men att lösa det med att återföra dessa 258 miljarder ur statskassan är idag inte rimligt.
I synnerhet som Alliansen varit duktiga på att dränera statskassan och hålla tillväxten på föga imponerande 0% under sina år i regeringsställning.
En sådan överföring skulle dessutom och ofelbart märkas genom försämrade statsbidrag till kommuner och Landsting exempelvis – och det är dessutom inom de områden som pensionärerna är mest beroende av den service som finns i kommunerna.
Man kan naturligtvis – med dito rätt – kritisera hela pensionssystemet och dess utformning.
Men rikta för all del kritiken rätt – det var inte Göran Persson som stal några pengar.
Kritiken skall riktas mot samtliga partier ingående i pensionsgruppen – inklusive Socialdemokraterna.

Pengar_ColourboxMen förbättringar är att vänta.
Redan från första januari 2016 kommer – när balanseringsperioden upphör – pensionerna att växa med lite drygt 4% ock under det efterföljande året med 4% för att därefter inta en mer måttlig höjning runt cirka 3% fram till 2018.
Inom pensionsgruppen har det rått oenighet när de nya reglerna avseende balanseringssystemet skall införas.
Folkpartiet har valt att ställa sig utanför beslutet då de ville att de nya reglerna för en dämpning av ”bromsen” skulle införas först 2018.
2017 blev således en kompromiss mellan partierna.
Balanseringssystemet har varit synnerligen vingligt och dessutom med alldeles för stora eftersläpningseffekter jämfört med löntagarna.
Den automatiska balanseringen har slagit till 3 gånger sedan finanskrisen 2008 och urholkat pensionerna med totalt 1420 kronor och månad för en genomsnittspension.
Under nästa år återhämtas således detta tapp med cirka 560 kronor och månad för genomsnittet och de efterföljande åren beräknas återhämtningen slagit igenom fullt ut.
Detta har varit den akuta målsättningen att redan från 2016 ge pensionärerna mer under åren 2016-2018 för att under den tiden föreslå förstärkningar i pensionssystemet för att utjämna effekterna av balanseringssystemet.
Utöver dessa positiva förändringar avser regeringen påbörja förändringen av pensionärsskatten för de sämst ställda och samtidigt höja bostadstillägget – med målsättningen att radera ut skillnaderna i skatt mellan pension och motsvarande lön.
Sammantaget ser det således betydligt ljusare ut idag än igår.
Och ännu ljusare blir det om jag slipper höra att det var Göran Persson som stal pensionärernas pengar.

Annonser
Lämna en kommentar

5 kommentarer

  1. Hans Bodin

     /  2 juni, 2015

    Hej! Tack för lektionen! Det här ju pengar som varit kvar i systemen! ”Ingen Nuonaffär”! Men att det vanliga pensinärsparet haft ca. 110000 kr.mindre netto än löntagarparet med samma
    lön sista 8 åren är borgarmedierna väldigt tysta med!
    Mvh! Hans B

    Liked by 1 person

    Svara
  2. Arne Nilsson

     /  2 juni, 2015

    Konstigt detta hackande på Göran Persson om stölden, som alla partier var med om att bestämma utom V som stod utan för. Men att Anders Borg själv överförde skattepengar till de rikaste med 314 miljarder ur stadskassan det kallar inte borgerligheten för STÖLD, o ingen nämner detta det borde även komma i dager Björn, så här kommer ett förtydligande:
    https://www.facebook.com/notes/ulf-snidaruffe-hillermyr/historiens-st%C3%B6rsta-st%C3%B6ld2201-14-09-02/10152281081801262

    Historiens största stöld22:01 | 14-09-02
    den 4 september 2014 kl. 10:43
    LEDARE Thomas Lundberg, ombudsman på IF Metall Norrbotten och expert på sociala frågor, har gjort en intressant genomgång av hur arbetsgivaravgiften förändrats under de borgerliga regeringsåren.
    Den totala arbetsgivaravgiften uppgick till 32,4 procent år 2007. I dag, valåret 2014, är den 31,42 procent. Det är i sig ingen stor förändring.
    Men tittar vi på de olika delarna i arbetsgivaravgiften blir det väldigt dramatiskt.
    2007 uppgick den sociala delen (den som finansierar sjukförsäkring, pensioner, arbetsskadeförsäkring m m ) i arbetsgivaravgiften till 28,02 procent. Den allmänna löneavgiften, som i princip är en vanlig skatt, uppgick till 4,40 procent.
    2014 uppgår den sociala delen till 21,54 procent. Den allmänna löneavgiften, alltså den rent fiskala delen, har stigit till hela 9,88 procent!
    Annorlunda uttryckt: En stor bunt med pengar – som tidigare användes för att finansiera löntagarnas trygghet vid sjukdom, ålderdom och arbetslöshet – slinker nu i stället rakt in i finansminister Anders Borgs statsbudget.
    Det är inga struntsummor. Thomas Lundberg har räknat ut att det handlar om hela 314 miljarder kronor sedan 2007!
    ”Det är historiens största stöld av löntagarna i Sverige”, konstaterar han.
    Det är hårda ord. Men betänker vi vad arbetsgivaravgiften egentligen är så finns det fog för reaktionen.
    Borgarna beskriver gärna arbetsgivaravgiften som en pålaga på företagen. Men i realiteten är den ett löneutrymme som löntagarna avstått ifrån för att ha inkomsttrygghet om de blir arbetslösa, sjuka, är föräldralediga, när de blir pensionärer eller skadar sig på jobbet.
    I verkligheten fungerar arbetsgivaravgiften som en socialförsäkringsavgift.
    Ursprungsidén är att finansiera vettiga trygghetssystem för arbetare och tjänstemän.
    Men under Anders Borg har inriktningen blivit en annan. En växande del av arbetsgivaravgiften har istället använts för att finansiera statsbudgeten – i praktiken har det handlat om regeringens alla skattesänkningar (jobbskatteavdragen, förmögenhetsskatten, bolagsskatten, krogmomsen m m ) plus att betala räntorna på statsskulden.
    De sociala trygghetssystemen har, enkelt uttryckt, betalat borgarnas skattesänkningskalas.
    Borgarna själva vill framställa det som att de sänkt skatterna och på så sätt gynnat löntagarna.
    Men i själva verket är det löntagarna själva som finansierat skattesänkningarna genom urholkade trygghetssystem.
    Det man tjänat på gungorna förlorar man på karusellerna. Om detta borde vi också tala en del inför höstens val.
    Thomas Lundbergs granskning förtjänar att spridas till LO- och TCO-medlemmar i alla delar av vårt avlånga land.

    Gilla

    Svara
    • Hej Arne!

      Tack för din kommentar!

      Ja det du skriver om har jag själv tidigare tagit upp vid två tillfällen här på bloggen dessutom vid ett flertal tillfällen talat med LO om just detta.

      Jag håller helt med dig – ett skamlöst rofferi av pengar som löntagarna avstått i löneutrymmet för att användas för att sänka skatter med bland annat.

      MVH//Björn

      Gilla

      Svara
  1. Lögner som blir till sanningar……………. | Björn Alvebrand

Välkommen att kommentera.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: