Låt Östersjön förbli ett fredens hav…………


Politiskt-06Att medierna nu försöker övertrumfa varandra i att måla upp en skräckbild av det säkerhetspolitiska läget för vår del idag har väl knappast undgått någon enda en.
Då jag misstänker att flertalet partiledare – främst borgerliga sådan – kommer att förespråka inträde i NATO under politikerveckan i Almedalen vill jag förekomma genom att nyansera den i medierna upphaussade skräckbilden med ett sannolikt syfte att öka stödet för ett medlemskap i NATO.
Uteslutande handlar det om att förnya den från kalla krigets dagar ”rysskräcken” för att i akt och mening motivera ett eventuellt medlemskap i Atlantpakten – eller North Atlantic Treaty Organization förkortat NATO – en militär allians som fastställdes genom undertecknandet av det Nordatlantiska fördraget den 4 april 1949 mellan de anslutna länderna då – fler har därefter anslutit sig till denna allians.
De första åren var Nato mer att betrakta som en politisk sammanslutning – men då Koreakriget bröt ut byggde man också upp den militära strukturen.
Natos förste generalsekreterare – Lord Ismay – numer Jens Stoltenberg – sa då att NATO:s  målsättning skulle vara att ”hålla ryssarna ute – amerikanerna inne och tyskarna på mattan”.
Så talar den som mer än gärna sätter sig över andra länders integritet – trots att man skall fatta sina beslut genom att finna konsensus mellan de allierade vilket konkret leder till att inget land kan diktera över de övriga allierade.B1Xe9AQIUAAkGwh-717386
Och för att försäkra sig om att den tesen – som förmäldes av Lord Ismay – för alltid skall vara giltig så bestämdes det också att NATO alltid skall ledas av en amerikansk utsedd militär av välmeriterad karaktär. Varje medlemsland har självbestämmande rätt över sin egen försvars- och säkerhetspolitik – samt innehar vetorätt vid omröstningar.
Sverige har allt sedan och officiellt varit alliansfria sedan vår neutralitetspolitik formulerades av Gustaf V – som var den svenska representanten under Trekungamötet – Norge, Sverige och Danmark – 1914 i Malmö och handlade då främst om huruvida Åland skulle tillfalla Sverige.
Sverige deltog varken i första eller andra världskriget.
Vår uttryckliga – i varje utrikespolitiska deklaration avgiven en gång om året – meddelas vår ståndpunkt i det säkerhets- och utrikespolitiska läget att vi skall förhålla oss alliansfria och neutrala.
Men – och det visade sig ett flertal gånger inte minst under andra världskriget –  att neutralitetspolitiken gick alldeles utmärk att anpassa till för den vid varje tillfälle rådande säkerhetspolitiska läge.
Avsikten var naturligtvis entydig – att i första hand undvika att Sverige blev attackerad eller indragen i kriget.

Carl BildtInför den stundande folkomröstningen om ett eventuellt EU-medlemskap tillsatte den regering – som leddes av Carl Bildt – flera utredningar vars syfte var att informera medborgarna på ett objektivt sätt om vad ett EU-medlemskap skulle innebära.
Att det finns en viss komplexitet avseende neutralitetspolitiken och ett EU medlemskap som kan vara svår att överbrygga var man på det klara med – men om detta informerades medborgarna inte alls.
En av utredningarna, ”Historiskt vägval”, togs fram för att belysa den sannolika innebörden av ett medlemskap ur ett utrikes- och säkerhetspolitiskt perspektiv.
De nya förutsättningarna – bland annat gällande baltstaterna – innebar enligt både regering och Riksdag att en viss förändring inom utrikes- och säkerhetspolitiken var nödvändig.
Förändring visades redan våren 1992 då regeringen Bildt i en något kryptisk formulering av vår utrikes- och säkerhetspolitiska deklaration frångick den tidigare klart uttalade neutralitetspolitik tidigare regeringar bedrivit. Från den tidpunkten gällde i Sverige följande kryptiska deklaration;

”Sveriges militära alliansfrihet syftande till att vårt land ska kunna vara neutralt i händelse av krig i vårt närområde består”

Två tolkningar och ingen visste vilken tolkning som skulle vara den gällande.
En tolkning skulle innebära en fortsatt ”tro” på att bevara Sverige neutralt.
Den andra tolkningen var istället inriktad på att neutralitet fortfarande skulle vara ett viktigt mål för alliansfriheten – men att vi kunde inta en viss egen handlingsfrihet.
Det kryptiska i deklarationen gav således upphov till viss förvirring där man menade att – till exempel Sverige –  kan ta ställning som icke-krigförande vilket knappast innebär en strikt neutralitet i enlighet med tidigare deklarationerna.
De av er som läst Ulf Bjerelds bok ”Sveriges säkerhet och världens fred” vet att Ulf var en av några ytterligare som tolkade Bildts säkerhets- och neutralitetspolitiska deklaration som banade vägen för – i motsats till den neutralitetspolitik vi tidigare fört – större handlingsfrihet huruvida vi skulle förhålla oss neutrala eller ej.
Det är inte svårt att tolka – framförallt Moderaternas – ställningstagande avseende denna nya färdriktning då jag vet deras målsättning.
Den nya formuleringen skulle betona en handlingsfrihet och i händelse av krig i närområdet skulle svensk neutralitet vara den minst sannolika vägen för Sverige att vandra. Hurra för en moderatledd regering är väl det minsta jag har anledning att ropa.

141019_Bard_Ryssen_kommerDet paradoxala i NATO:s förhållningssätt mot Ryssland som knappast förändrats särskilt mycket sedan Sovjetimperiet och dess militära allians Warszawapakten kollapsade annat än att man numer hyser en viss skepsis till det moderna Rysslands ambitioner och där ett flertal av de stater som tidigare ingick i Sovjetimperiet ansågs utgöra en del av det direkta hotet – är idag en del av NATO.
Därutöver är Ryssland också ett partnerland – precis som Sverige – till NATO.
Utbytet mellan Ryssland och NATO sker bland annat inom ett antal olika format och diskussioner – särskilt framträdande är ”Nato-Ryssland Rådet” som medger ett fördjupat samarbete kring ett flertal större frågor som terroristbekämpning, Afghanistan, missilförsvar, nedrustning med mera. Hur ser ryssfobins främste företrädare Carl Bildt på det samarbetet? Nåja – det finns väl ingen anledning att han skulle ha någon för NATO avvikande mening så länge det tjänar hans egna intressen – eller? 😉

w1024h576Tiden efter vårt medlemskap i EU har debatten ofta präglats – främst ideologiskt inte så mycket säkerhetspolitisk då inget realt hot mot Sverige kunnat förutses – om vi skall ingå som medlem i NATO eller ej.
Folkpartiets inställning har dock inte förändrats i det avseendet utan man anser att den snarare stärkts av de händelser som inträffat med främst Rysslands invasion av Krimhalvön – men också de accelererande luftrumsincidenter som Ryssland provocerande genomfört i närheten av vårt territoriella luftrum.
Att man därutöver med en självklarhet också anser att ubåtskränkningarna man tror sig ha belägg för – i den svenska skärgården – kan ledas direkt till Ryssland – tyder på en utpräglad ”ryssfobi” snarare än en väl genomförd säkerhetspolitisk analys.
Hitintills har endast en kränkning skett där ett påtagligt bevis utgjorts av en rysk ubåt i Karlskrona skärgård 1981 – det gick liksom inte att missa det images (21)spektaklet.
Ytterligare tre incidenter har dessförinnan skett där bevisningen varit knapphändig i likhet med flertalet senare upplevda incidenter – dock större i jämförelse med andra förmodade kränkningar – hursomhelst föranledde dessa kränkningar ingen protestnot mot det land vars misstanke riktades mot.
Moderaterna har dock intagit en något mjukare linje vad avser ett eventuellt medlemskap i NATO.
Man menar att ett svenskt medlemskap är en nödvändighet – men att steget borde tas tillsammans med de baltiska länderna och Finland.
Mitt eget partis inställning kan enklast uttryckas så som Lena Hjelm-Wallén – utrikesminister i den Socialdemokratiska regeringen efter Carl Bildt – gav uttryck för i den säkerhets- och utrikespolitiska deklarationen 1995.
Lena menade att det ligger i Sveriges främsta intresse att göra en säkerhetsgemenskap möjlig för att öka de fredliga möjligheterna ett sådant samarbete skulle innebära och att Sverige därför  välkomnar en diskussion i ämnet.
Avseende alliansfriheten använder hon sig i utrikesdeklarationen fortsatt av formuleringen ”Sveriges militära alliansfrihet syftande till att vårt land skall vara neutralt i händelse av krig i vårt närområde skall bestå”. Således ett klart avståndstagande från den formulering Carl Bildt kryptiskt formulerade.
Sverige vill bidra till säkerhetspolitisk stabilitet och då krävs att den svenska säkerhets- och utrikespolitiken är förutsägbar och inte kryptiskt.
Viktigt är att vi har ett långsiktigt förmedlat förtroende i vår utrikes- och säkerhetspolitik.
Det hoppas jag att alla dessa NATO förespråkare också förstår.
Sverige skall således med en Socialdemokratisk ledd regering inte ingå med något medlemskap i NATO – ett ställningstagande som fortsatt gäller.

912@70Låt Östersjön förbli fredens hav!
Gotland har hamnat – som brukligt är – i mediernas säkerhetspolitiska bedömningar.
Visst är det trevligt om man riktar fokus på vår största ö rent politiskt – inte minst för gutarna själva.
Men så väl är det inte.
I vissa medier spekulerar man – dels med vilken storlek på invasionsstyrkan som erfordras dels tiden det kan ta – att invadera Gotland.
Att Gotland ur ett militärstrategisk perspektiv är viktig såväl för oss själva men också för NATO och möjligen också för Ryssland torde knappast vara obekant.
Hade det varit ledande personer inom försvarsmakten – inte mer eller mindre självutnämnda expert-journalister – kunde jag möjligen ge det en viss acceptans – men journalister som spekulerar vars främsta uppgift torde vara att höja upplagorna utan insikt om vad det är för hjul man sätter i rullning kan jag omöjligt ta på allvar.
Därför uppskattar jag den ende –  Wofgang Hansson journalist på Aftonbladet – som åtminstone gör ett försök att nyansera den hysteri övriga av hans kolleger gör sig skyldiga till.
Jag har en särskild personlig kärlek till Gotland – men framförallt till Gotska Sandön där jag tillbringade en stor del av min tid i Kungliga Flottan på 60-talet – totalt 16 månader på den tiden.
Jag var nämligen radarchef för den radarstation – som då fanns på Gotska Sandön – där vår uppgift var att bevaka händelser inte bara i Östersjön utan långt in över det Sovjetiska landområdet under kalla krigets dagar.
Ofta när händelser som inträffade på det Sovjetiska landområdet – vilka det inte ville att vi skulle se omfattningen av – stördes vår anläggning ut.
En fiskeflotta – och för fiskebåtar ovanligt rikligt utrustad med en mängd antenner – kunde lägga sig i närheten av Gotska Sandön i spaningssyfte främst då det rådde tjocka – vilket dock inte hindrade oss från att ro ut till fiskeflottan för att köpa ryska cigaretter och vodka billigt då vår inkomst som bekant var ytterst undermålig.
Jag tror inte vår militärledning skulle uppskattat den manövern som i övrigt inte var särskilt provocerande eller ens skadligt för landet utan snarare mer för individen när inköpen skulle konsumeras.
Idag vet jag inte om utrustningen finns kvar eller om man tömt hela området.
Det må vara hur som med det – men en sak vet jag – trots att jag på intet sätt är eller ens vill framstå som någon försvarspolitisk expert utan bara en som vill värna Östersjön som ett fritt hav – så anser jag att Sveriges förhållande till NATO skall fortsättningsvis vara en fråga om ”grand strategy” – att använda vårt lands resurser för att säkra vår egen integritet och oberoende – alla andra fredsinsatser skall syfta till ett upprätthållande av fred och säkerhet i oroliga länder och då under FN mandat.
Vår alliansfrihet har – trots avstegen – tjänat oss mycket väl under hela 1900-talet.
Frågan om ett eventuellt NATO-medlemskap diskuteras ofta och vanligen från den ganska konkreta utgångspunkten att små stater inte längre har råd att försvara sig själva.
Både Sverige och Finland hör till Europas till ytan största stater. Om man nu ändrar sin ”grand strategy” skulle en mycket lång gräns kunna gå mellan NATO och Ryssland i Norden och Östersjön skulle förvandlas till ett NATO-innanhav.
Det vill då jag inte se.
Detta var dessutom något som både vi och stormakterna under kalla kriget ville undvika.
Anhängare av medlemskap bland borgerliga riksdagsledamöter pekar på att vi i olika hänseenden redan under det kalla kriget och sedan vi 1994 gick med i Partnership for Peace med NATO – samarbetat så nära att ett medlemskap inte skulle innebära någon större skillnad mot nuläget.
Men då bortser man från den politiska symboliken och just det som stadgas i artikel 5 avseende solidariska försvarsförpliktelser.
Det här glömmer man bort medvetet – eller möjligen omedvetet – från de som ivrar för ett medlemskap.
Det vi ser av kränkningar av allehanda slag – både bekräftade och obekräftade kanske eller är – är en protest från den ryska statsledningen att låta både Sverige och Finland förbli neutrala för att säkerställa att Östersjön förblir ett fredens hav.
Det utesluter ett Svenskt medlemskap i NATO.

Annonser
Lämna en kommentar

2 kommentarer

  1. Hans Bodin

     /  28 juni, 2015

    Hej! För vissa är det samma rysskräck som när jag lumpade! Befälen stog och pekade med hela handen mot då Sovjet! Vår eminente försvarminister klarar det här galant att hålla alliansen,Nato på mattan och Putin har nog med bekymmer med Ukraina!
    Mvh!Hans B

    Liked by 1 person

    Svara
    • Hej Hans!

      Ja nu övertrumfar man varandra i medierna med spekulationer när ryssen kommer.
      Inbillar mig att Putin sitter där och ler åt alla säkerhetspolitiska journalistexperter.
      Kanske tur vi har den försvarsminister vi har trots allt.

      MVH//Björn

      Gilla

      Svara

Välkommen att kommentera.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: