Stefan Löfvén tal i Almedalen 2015


Stefan LöfvënIgår var det Socialdemokraternas dag i Almedalen som kom att visas genom allehanda arrangemang –  inte minst vår partiledare och statsministers tal under kvällen på en scen som ursprungligen bestod av ett lastbilsflak med en annan partiledare och statsminister vid namn Olof Palme.
Olof är således den som ursprungligen startade politikerveckan som ett improviserat möte i parken den 25 juli 1968.
På den tiden var Olof utbildningsminister i regeringen Erlander men också partiledarpretendent gemensamt med Krister Wickman som var den förste industriministern i ett nyligen inrättat industridepartement – idag näringslivsdepartementet.
Tage Erlander hade suttit på både statsministerposten tillika partiledare från 1946 ända fram till 1969 – ett smått otroligt långt ledarskap av hela 23 år i obruten följd – vilket också dels och främst genom sina gärningar men också för sitt långa ledarskap gav honom den oskrivna men inte desto mindre ärofulla titeln – landsfader.
Det är obekant för mig om Tage någonsin var i Almedalen innan han avled 1985.

Regeringen LöfvénNåväl under dagen var det dock Stefan Löfvéns tur att tala.
Och det gjorde han med en vikande opinion och förtroende för sin regering i ryggsäcken.
Ett förtroendetapp som delvis kan förklaras med den tvångströja regeringen ikläddes samma dag som Riksdagen röstade emot statsbudgeten.
Detta innebar konkret att flertalet vallöften fick dels skjutas på framtiden dels göra vissa omprioriteringar i den av Riksdagen accepterade statsbudgeten.
Det andra är den mellan partierna – exklusive Sverigedemokraterna – överenskomna DÖK:en som av många uppfattas som att regeringen fått Carte blanche för att regera så som om de var i majoritet – vilket ju knappast är med sanningen överensstämmande.
Den bistra men ovedersägliga sanningen är egentligen ett val mellan stabilitet eller kaos där det senare hade varit direkt förödande för varje regering och landet i övrigt – oavsett färg på regeringen.
Upphovet till DÖK behöver jag knappast skriva om.
Så ser det ut när Stefan äntrar scenen klockan 19:00.
En inte helt avundsvärd situation således.

serie_140828Nå talet då!
Visst tycker jag att Stefan förbättrat sig i talet – vilket inte är så konstigt egentligen – erfarenhet är ingen dålig bildning.
Talet var kanske inte det bästa Stefan hållit – om man nu bortser från avslutningen där han verkligen kom till sin rätt.
Stefan borde inrikta sig mer på att tala om ideologi för där är han idag fenomenal – han verkligen lyser av entusiasm när han får tala om solidaritet gemenskap och värna varje människas rätt och skyldighet i samhället – alltid tydliga riktmärken för Socialdemokratin.
Förövrigt var det inga direkta nyheter han presenterade förutom satsningarna och motiveringarna på höjda lärarlöner och och en förbättrad status – som var helt lysande och torde krävas en hel del av goda argument från borgerligheten för att kritisera denna mycket nödvändiga satsning.
Han lät också meddela att Ylva Johansson – som uppenbarligen gjort en jätteinsats som lyckats få med sig 271 av totalt 290 kommuner som nu skrivit avtal med Arbetsförmedlingen med målet att få ned ungdomsarbetslösheten vilket är synnerligen goda nyheter.
Inget borgerligt ”dutteri” således och som ju inte lett till något
Något annat som jag uppskattade var det faktum att Stefan sänkte sig inte en enda gång till – samma nivå som Annie Lööf och förmodligen de kommande talarna i Almedalen också – pajkastningsargument.
Annie Lööf ägnade en stor del av sitt framförande åt att attackera Stefan och Socialdemokraterna på ett rätt humorlöst sätt – snarare en hel del förklenande invektiv som var direkt opassande och knappast inger något förtroende.
Kritisk ska man vara – dock utan att förmena sak och person och den förmågan har inte Annie Lööf tyvärr – kanske hon lär sig om hon får den rätta bildningen.
Jag är dock glad att Stefan helt ignorerade detta och inte fastnade i den pajkastningen.
Bra tal – inspirerande utan floskler – fast jag vet att Stefan kan bättre.
Men överhuvudtaget – och det är Stefans styrka – viker han sig inte en tum mot den väg som stakats ut redan före valet.
Jobben är det i särklass viktigaste, och målet – även om Stefan också inser att det är högt ställda mål att nå EU:s lägsta arbetslöshet – så driver han den vidare alldeles oavsett vad ”kacklarna” på andra sidan skriker sig hesa av indignation över att man inte fortsätter på den linje som skapat så mycket elände i landet de senaste 9 åren.
Jag gillar den målsättningen och skulle önska att man hade ytterligare visioner och långsiktiga målsättningar vad avser andra viktiga sakpolitiska områden
En bra slogan dök upp och som borde bli en klassisk valslogan för framtiden var följande;

Löntagarna skall inte tömma sina plånböcker – utan företagarna skall fylla sina orderböcker.

Samspelet mellan kapitalintressen och löntagarna är en viktig ingrediens i arbetsmarknadspolitiken.
Detta vet jag att Stefan kan – och förstår.
Det är därför han framhåller bland annat industrins förmåga till innovativa lösningar som i slutänden gynnar tillväxten i landet.
Tyvärr har det skett en förskjutning mellan dessa två intressen till förmån för kapitalintresset under en lång följd av år – inte minst av den borgerliga regeringens så kallade jobbsatsningar som i allt väsentligt varit ineffektiva för löntagarna och effektiva för företagen men inte höjt tillväxten en enda tum.
Staten skall inte vidta åtgärder som förskjuter konkurrens mellan företagen i sin strävan att uppnå tillväxt.
Resultatet av en sådan politik är stagnerad arbetslöshet och dålig med ibland negativ tillväxt – något man hade hoppats att även de borgerliga kunde förstå – inte minst när man studerar landets BNP per capita som i all väsentligt visat hur illa det är ställt.
Det är sådana uppgifter Stefan borde redovisa för svenska medborgare för att förstå hur illa ställt det är och vilka utmaningar vi har för att komma till rätta med våra statsfinanser.
Stefan och regeringen måste vända den trenden under de dryga tre åren som återstår av mandatperioden om vi inte skall sjunka ännu mer ner i gyttjan.

 

Annonser
Lämna en kommentar

2 kommentarer

  1. Hans Bodin

     /  30 juni, 2015

    Hej! Tveklöst Stefans bästa tal! En glad avspänd statsminister gav oss mycket goda nyheter om dessa 273 kommuner som tar sig an att ställa upp för alla dessa arbetslösa ungdomar! Mycket bra jobbat Ylva! Lärarsatsningen är också behövlig,men allt det här är tyvärr snart 9 år försenat!
    Mvh! Hans B

    Gilla

    Svara
    • Ja Hans förbättringsförslag som i egentlig mening inte hade behövts – åtminstone inte i den omfattning som nu erfordras – är mycket sena tyvärr.
      Men som sagt bättre sent än aldrig vilket hade varit en realitet om de borgerliga fått fortsatt förtroende.

      MVH//Björn

      Gilla

      Svara

Välkommen att kommentera.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: