Gustav Fridolin tal i Almedalen 2015.


GustavMiljöpartiet de gröna – ett parti som växte fram ur 70-talets utomparlamentariska miljö-, freds- och solidaritetsrörelser.
Lokala miljöpartier fanns i viss utsträckning redan innan Miljöpartiet bildades i början av 80-talet.
Per Gahrton är en som är hårt förknippad med Miljöpartiet.
Hur många är det som visste att Gahrton var riksdagsledamot för Folkpartiet och dessförinnan också ordförande för dess ungdomsförbund?
Att Per Gahrton bröt sig loss från Folkpartiet var bland annat dess vid tiden obefintliga miljöarbete samt den förestående folkomröstning vad avser kärnkraften då han – gemensamt med flertalet andra – bildade Miljöpartiet de gröna som de valde att kalla sig då och förespråkade också ett nej till kärnkraften.
Inledningsvis hade man varken partiledare eller språkrör ej heller någon styrelse.
Det var först 1984 som man valde in en kvinna och man som hade att företräda partiet som språkrör.
Överhuvudtaget är Miljöpartiet det bästa parti som tillvaratagit kvinnors kompetenser och har inskrivit i sina stadgar att varannan ledamot skall vara en kvinna oavsett det gäller EU-parlamentet, riksdags- eller kommun och landstingsrepresentationen.
Hur man levt upp till detta är obekant för mig.
Gahrton och den mer okände  Ragnhild Pohanka blev dess två första språkrör 1984.
Pohanka lämnade sedermera Miljöpartiet för Vänsterpartiet istället då hon ansåg att Miljöpartiet inte längre stod upp för de rättvisefrågor partiet ursprungligen hade.
Gahrton har i alla tider så länge han varit aktiv varit en mycket kontroversiell samhällsdebattör och är det fortfarande – bra för samhällsdebatten dåligt för de drabbade – såvitt mig bekant är han dock fortfarande medlem i Miljöpartiet.
Miljöpartiet har suttit i riksdagen allt sedan 1988 – med utträde 1991 för att ånyo komma tillbaka i valet 1994 för att därefter haft representation i riksdagen där man har drivit miljöfrågorna som sin huvudsakliga politiska ambition.
Ursprungligen var man också emot vårt EU-inträde men så sent som 2008 skrevs det in i partiprogrammet att man förordar ett medlemskap i EU.

141115_miljopartietMiljöpartiet togs in i regeringssamarbetet av Socialdemokraterna efter valet.
Det blev tydligt redan före valet att mitt parti skulle ingå en allians med Miljöpartiet på en gemensamt framförhandlat regeringsunderlag.
Ur ett strategiskt politisk perspektiv förstår jag att denna allians var den enda möjliga för att ytterligare förhandla med borgerliga partier i en del sakfrågor för att nå största möjliga majoritet i riksdagen.
Miljöpartiet vill ogärna ställa sig på en utpekad vänster/högerskala – och det har vi kunna bevittna vid ett flertal tillfällen då man ställt sig bakom borgerliga förslag såväl som Socialdemokratiska dito.
Vänsterpartiet däremot ställer sig uteslutande bakom varje förslag som gynnar arbetarklassen/löntagarna i huvudsak.
Därutöver driver man hårdnackat motståndet mot vinster i välfärden där det inledningsvis varit oklart hur långt man ville gå i den sakpolitiska frågan.
Allt eftersom har det utkristalliserats detaljer i kravet som landat i samma förslag som Socialdemokraterna – gemensamt med Vänsterpartiet och Miljöpartiet – och ligger till grund för den nu pågående utredningen av just vinster i välfärden samt hur dessa mot bakgrund av författnings-direktivet skall regleras på det för parterna gynnsammaste sättet.

ImageHandlerDe borgerliga riksdagsledamöterna har i alla tider betraktat Vänsterpartiet som ett kravparti med – ur den liberala och konservativa  perspektivet – absurda förslag.
Det kan man gärna diskutera – men problemet för de borgerliga är att man inte alls vill diskutera Vänsterpartiets politiska ambitioner och så har det varit i alla tider utan undantag.
Stefan Löfvén hade ambitionerna att vara ett samarbetsparti både före och efter valet oavsett valresultat.
Detta tydliggjordes ett flertal gånger men den borgerliga alliansen vägrade som tjuriga barn.
Strategin med att utesluta Vänsterpartiet i ett regeringsunderlag samt införlivaMP Miljöpartiet var således och uteslutande ett inledningsvis klokt beslut då man bedömde att både Folkpartiet och Centerpartiet skulle gå Socialdemokraterna till mötes i olika sakpolitiska frågor för att möjliggöra en majoritet.
Mot det rådande valresultatet fanns inga möjligheter att nå en parlamentarisk majoritet vare sig med Vänsterpartiet och Miljöpartiet.
Inte heller fanns en sådan möjlighet för de borgerliga – snarare en utifrån valresultatet betydlig sämre förutsättning.
Nu kan man givetvis fråga sig om det ursprungliga beslutet ur strategisk synpunkt verkligen var det rätta.
Hade ett extraval förbättrat det parlamentariska läget?
Nej det var det ingen som trodde på!
Inte minst de borgerliga som slutligen var de som kröp till Stefan Löfvén och ville få till stånd möjligheter att förhindra det politiska kaos som var att vänta och som Sverigedemokraterna förmälde i en presskonferens innan budgetpropositionerna skulle röstas ned alternativt godkännas.
Här är vi idag varken längre eller kortare – eller för den delen mer förståndiga.

Fridolin och lärarlönernaLOWJag har egentligen väldigt lite gemensamt med Miljöpartiet men uppskattar ändå Gustav Fridolin som en utmärkt och välartikulerad talare som ger åtminstone mig vissa positiva associationer.
Gustafs sakpolitiska engagemang – utöver miljöengagemanget – är skolan.
Inte så konstigt egentligen då det är hans huvudsakliga profession.
Men det är inte det enda han kan tillskriva sin meritlista.
Det jag minns allra tydligast är en bok han skrev och som kom ut så sent som 2011 ”Maskiner & Människor” som till och med fick den ultrakonservativa företrädaren och dåvarande VD:n för Svenskt Näringsliv Urban Bäckström att hylla Gustav Fridolin och Miljöpartiet.
Vill också minnas att han därvid också uppmanade Stefan Löfvén att införliva Miljöpartiet i en eventuell regering.
Uttalandet rönte sådan stor uppmärksamhet att Fredrik Reinfeldt senare under samma vecka Urban Bäckström hyllat Gustafs bok att det kan bli aktuellt att släppa in MP i alliansregeringen – ett taktiskt spel då KD låg redan då väldigt risigt till.
Dessa försök gick dock om intet.
Jag har inte läst den boken själv så jag kan inte vidare uttala mig om den.
Så jag ser med en viss förväntad spänning fram emot hans tal under kvällen – och det finns frågor som tarvar sitt svar och som jag hoppas jag finner i talet.
Några sådana frågor är Bromma flygplats, skolan givetvis, Vattenfall och kolet och inte minst försvaret är några frågor jag gärna ser uträtade.

Gustav Fridolins tal.
Att Gustav väljer att inleda med skolans utveckling under hela 1900 talet för att därvid fortsätta med vad regeringen gjort och vad man vill åstadkomma – var rätt väntat.
Poängterar helt riktigt att föräldrarna har ett delat ansvar med skolan samt att politikerna skall mer lyssna på den vetenskap samt också lärarna själva i högre grad än vad som varit fallet tidigare.
Skolan går alltid före skattesänkningar.
Gled därefter över på miljöfrågorna.
Engagemanget vad avser miljön är helt klart större än engagemanget vad avser skolan.
Talar med engagemang och lyster som jag saknade vad avser skolan.
Något synnerligen ovanligt av en politiker var att Gustav Fridolin faktiskt kunde rikta ett tack till sina främsta motståndare i motsats till den pajkastning som sker alltid.
Heders Gustav – stort gillande – ut med pajkastningen och erkänn varandras positiva åtgärder också – om de finns något att tacka för.
Kan möjligen ses som en invit mot de borgerliga – men det återstår att se vilka reaktionerna blir.
Bland publiken fick han i alla fall talets största applåd.
Bra tal – frågan är om detta inte var Almedalens bästa.
Inledningen började tveksamt och aningen tråkigt med en historisk återblick på skolan.
Men sen svängde det när han flöt över på miljöfrågorna.
Sist men inte minst ett tydliggörande över vår humana inriktning vad avser människor som befinner sig på flykt undan krigets vansinnigheter.
Inget svartmålande som varit ett fokus vad avser de andra partierna – med undantag av Stefans tal – där man utgått från att kritisera och demonisera sina motståndare.
Jag tror att vi också behöver höra lite positiva saker inte bara mörker mörker och ännu mer mörker – för sedan höra hur duktig man själv varit.

Annonser
Lämna en kommentar

2 kommentarer

  1. Hans Bodin

     /  3 juli, 2015

    Hej! Tack för din historielektion om miljöpartiet. Gustavs historielektion om skolan tog allt för lång tid och han borde ha fokuserat mera på miljöpolitiken! Jag tycker även språkrören känns lite tafatta i större sammanhang!
    Mvh! Hans B

    Liked by 1 person

    Svara
    • Ja den historielektionen Fridolin delgav oss kunde vi varit förutan – det drog ner hans tal med mycket.
      Däremot lyser han av entusiasm när miljöfrågorna kommer på tapeten.
      I övrigt bedömde jag talet som det hitintills det bästa – bortsett från Stefans tal.
      Jämförelsen med SD och C är säger dock inte så mycket på kvalitén på talet – hade förhoppning om lite mer glöd som jag vet att Fridolin mäktar med.

      Tafattheten visar sig på två olika sätt vad avser MP.
      Åsa Romson försöker överbrygga den genom att göra en del obetänksamma uttalanden medan Fridolin är lite för försiktig å andra sidan.

      MVH//Björn

      Gilla

      Svara

Välkommen att kommentera.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: