Menlös bostadspolitik…………

skamtteckning177Det finns många sakpolitiska områden att gnälla över – säger borgerligheten indignerat.
Men mina vänner – det är inte gnäll – det är en bister verklighet som utlöser människors protester.
Svenska folket gnäller bara över priser och avsaknad av sol under sommaren.
Jag förstår att högern inte vill att vi gnäller för det är deras rigida reformagenda som ställt det mesta på kant i landet under deras åtta år – och fan vet om det inte är deras fel också att solen håller sig på avstånd – vem vill belysa den skit som finns. 😉
Den här gången är det den i det närmaste sönderslagna bostadsmarknaden som det finns anledning att granska.

bostadsbristenI min hemkommun – Solna – är det en normal kötid på mellan 7 till 10 år innan en hyresrätt kan förmedlas – Solna är en av kommunerna som inte ville delta i utredningen av någon oförklarlig anledning.
Många andra kommuner har liknande kötider.
Stockholm är värst – där får man vänta upp emot 15 år för en hyresrätt medan Göteborg är något bättre med sin 8 år.
Hur det ser ut i övriga landet framgår av denna grafik där du kan klicka dig fram till ditt eget län eller kommun.
Drygt 245 av Sveriges 290 kommuner – eller 86% – uppger att de har brist på hyresrätter – och på ynka tre år har bostadsbristen ökat med hela 12% – och det ökar hela tiden.
Men det är ju inte så att det råder brist på bostäder.
Nej då – den som kan slanta upp allt från 1.5 miljoner för en simpel etta – gäller främst storstadsregionerna – på ett tjugotal kvadrat har inga problem och ju mer pengar du har desto större lägenhet kan du köpa.
Hur mycket pengar har en ungdom som går på så kallad
”rullande anställningsintervju”?
Och lån kan man inte få om man inte har haft en fast anställning på åtminstone 6 månader – helst längre tid.
Och vi har en bostadsminister som gör en av sina första arbetsinsatser – grattis – genom att skriva på Dagens Nyheters debattsida att marknaden inte kan leverera bostäder.
Det visste vi sedan länge!
Förövrigt ett osedvanligt lamt utspel som till slut kom från Mehmet Kaplan (MP).
Regeringen måste börja presentera lösningar med mer substans än vad som förmäldes av debattartikeln.

kaplanbostader-jpgJag är helt enig med regeringen om att det behövs en ordentlig bostadspolitik och att staten måste ta ett större ansvar för att få igång byggandet.
Det ansvaret tog inte Alliansregeringen och den förre bostadsministern Attefall – som istället för, ville bräda den tidigare borgerliga bostadsministern och hennes Friggebodar med Attefallshus – en flopp som så mycket annat i den regeringen.
Det är alltså helt avgörande att regeringen tar mer kraftfulla tag mot ett ökat byggande.
Den skriande bostadsbristen är en ödesfråga – inte minst för våra ungdomar, nyanlända och studenter.
Om de nu halvtaskiga försöken till en aktiv bostadspolitik som Kaplans artikel ger sken av fortsätter kommer Sveriges ekonomi stå inför enorma utmaningar. Samtidigt som unga förvägras möjligheten att starta sina vuxna liv.
Debattartikeln är dessutom retoriskt svår att uthärda även för den tålige.
Att – likt en papegoja – upprepa sig ett oräknat antal gånger i artikeln utan att ge några som helst adekvata förslag – annat än så kallade modulhus – inger inget förtroende.
Det mål som regeringen avser fullfölja är  250.000 bostäder fram till 2020.
Samtidigt står 300.000 ungdomar, studenter och nyanlända utan bostad – idag!
Bara på Gotland – för att nämna en region – står 23 480 personer i kö.
Det motsvarar cirka 40% av det totala invånarantalet på Gotland.
I vilken verklighet befinner sig Kaplan?

BostadsbristenDet duger inte med bara retorik och positionering – det kanske duger för Miljöpartiet men inte för oss Socialdemokrater – och definitivt inte för bostadsmarknaden.
Bostadsbristen minskar på ett radikalt sätt rörligheten på arbetsmarknaden.
Finns inga bostäder kan man inte flytta till eventuella jobb på andra orter utan tvingas stanna där man är.
För att inte tala om vilka kostnader det innebär för stat och kommun – dels genom att gnaga på trygghetssystemen – dels genom minskade skatteintäkter.
När bostadsbristen nu växer dag för dag är förväntningarna på hyresmarknaden stor.
Förväntningarna om att den marknadsprissatta delen av bostadsmarknaden ska lösa problemen med bostadsbristen är en borgerlig önskedröm som nu – liksom så mycket annat – visat sig kommit på skam.
Alltför många intressen har som ambition att hålla uppe en hög prisnivå.

Det finns en myt – ivrigt upprepad av de borgerliga – att allt statligt stöd till byggande är meningslöst då det bara hamnar i byggherrarnas fickor – förövrigt något som borde attrahera Alliansen kan man tycka.
Motsvarande argumentation existerar dock inte för de skattefördelar som ges till ägda bostäder – se ROT-avdraget som ett i raden av exempel.
I den politiska debatten görs stor skillnad mellan om subventioner ges genom avdrag och lägre beskattning eller om de ges genom bidrag.
Men – effekten på byggpriser och statens ekonomi är i princip densamma.
Produktionspriserna på bostadsrätter steg betydligt mer än priserna för att bygga hyresrätter under den period då det fanns investeringsbidrag till hyresrätter.
Det talar mot den mytbildningen att investeringsbidrag skulle vara prisdrivande – särskilt om de villkoras har det tvärtom en prisdämpande effekt.

rut_rot_2012Ojämlikheten är monumental!
Kostnaderna för att bygga om och rusta upp miljonprogrammens bostäder är en stor påfrestning för många bostadsföretag och dess hyresgäster.
För detta ges inget stöd alls från staten – miljonprogrammens bostäder som byggdes under 60-talet är i stort behov av renovering mot dagens behov.
Samtidigt kan egnahemsägare och bostadsrättsinnehavare få ROT-avdrag till en kostnad för staten på hela 13,5 miljarder kronor – uppgiften är tagen från 2013.
Det var således viktigare för Maud Olofsson och hennes alliansvänner att egnahemsägarna fick subventioner som – förutom att reparationskostnaden subventioneras för de som har den skattekraften – också höjer värdet på sin bostad vid framtida försäljning.
Något annat synnerligen stötande är att ROT-avdrag medges för boende utomlands.
Hur det rimmar mot den allom beryktade argumentationen att reformen ger arbetstillfällen är jag inte i stånd att ge någon bra förklaring på – frågan är om någon kan det överhuvudtaget.

besokt-en-hyresrattMen det finns lösningar för att överbrygga dessa ojämlikheter.
I den rapport som parterna på bostadsmarknaden redovisar – avseende balanserade ekonomiska villkor – föreslås att ett ROT-avdrag införs för arbetskostnader med max 50 000 kronor per lägenhet i miljonprogrammen.
Jag konstaterar – i enlighet med rapporten – att om 20 000 lägenheter rustas blir kostnaden maximalt 1 miljard kronor per år.
Det kanske Mehmet Kaplan skulle titta på istället för att skriva meningslösa debattartiklar i Dagens Nyheter.
Och det finns en rad andra lösningar om man bara tar sig tid.
Den statlig fastighetsskatten betalas för vissa hyreshus och småhus.
Detta är en dubbelbeskattning av hyresrätten.
I alliansens budgetpropositionen för 2011 står följande att läsa

”Efter som intäkterna beskattas som inkomst av näringsverksamhet utgör fastighetsskatten – som är avdragsgill mot intäkterna – till den del den inte reducerar inkomstskatten, en skattesanktion.”

Självklart ska denna sanktion tas bort – eller hur Kaplan?
Att rapporten inte föll de borgerliga på läppen betyder inte att den nuvarande regeringen kan ta till sig av den och utreda förutsättningarna.
Och varför inte skattefria underhållsfonder?
Ska man nu skattebefria både det ena och andra enligt högermodell så kan man åtminstone göra det klokt för en gångs skull.
Hyror sätts efter ett bruksvärde – vilket innebär att en hyresvärd inte kan
höja hyran för åtgärder som inte höjer bruksvärdet.
I stället bygger hyressättningen på att hyran ger ett utrymme för fastighetsägaren att få ett överskott som kan sparas till periodiska underhållsinsatser och upprustningar.
Med de skattesystem vi har idag riskerar fastighetsägaren att behöva
betala skatt på överskott som avsätts för framtida underhåll.
Skattefria underhållsfonder bör införas för att säkerställa resurser för periodiskt underhåll och upprustning.
Kan man använda statliga subventioner för reparationskostnader för egnahem och bostadsrätter så kan man göra likaledes vad avser hyresrätterna dock med en utformning som jag beskrev ovan.

Att vara mer eller mindre osynlig är ingen tillgång för någon enda regering och i synnerhet inte en Socialdemokratiskt ledd regering med ett Miljöparti som bromsar istället för att gasa.
Hela regeringens målsättning om lägst arbetslöshet inom EU är beroende av hur offensiv bostadspolitiken är.
Nuvarande situation bromsar och hindrar – framförallt unga människors möjligheter att ta sig in i arbetslivet – såväl som vuxenlivet.

%d bloggare gillar detta: