Sverigedemokraterna ett motsägelsernas parti – del 4…….

I denna avslutande granskning vad avser ”Sverigedemokraterna ett motsägelsernas parti” avslutar jag med att påvisa den likriktade ambitionen för att uppnå det nationalistiskt homogena samhälle Sverigedemokraterna efterlyser.

Hela principprogrammet är ett virrvarr av deklarationer och påståenden som i vissa kapitel motsäger sig själva och i övrigt saknar grund med uppenbara svårigheter i ett försök att få en konkretiserad bild av hur Sverigedemokraterna vill utveckla samhället samt hur vi som medborgare i staten och övriga medlemmar av ”nationen” skall förhålla oss.
Det finns ett otal dolda och förtäckta hot om man inte inrättar sig utifrån det man kallar den svenska ”nedärvda essensen”.
Sammanfattningsvis är rasismen dold i all sköns omdefinierade termer och meningar som har ett syfte att utåt påvisa en ”ickerasistisk” politisk ambition.
Inget kan vara mer fel än så.

Sverigedemokraternas förhållandet till mångkultur och det mångkulturella samhället är inte okänt varför man avser göra omfattande förändringar redan i skolan för att uppnå sitt oreflekterade förhållningssätt vad avser vårt  förhållande till begreppen kultur och kulturarv.
Den läroplan som skolan har att arbeta utifrån är politiskt ett brett förankrat dokument framtaget under demokratiska former som därutöver och i enlighet med FN:s barnkonvention vad avser skolans värdegrund och uppdrag är inkluderande.
Sverigedemokraterna har en ambition och strävan att fundamentalt förändra hela läroplanen för skolan som istället skall syfta till en likriktning i nationalistisk anda.
I revideringsdokumentet till principprogrammet av 2011 skriver man ”våra barn” som exkluderar de barn som anses inte tillhöra ”nationen”.
Att exkludera vissa barn är en inskränkning i motsats till dagens synsätt samt en begränsning av alla barns utvecklingsmöjligheter.
I principprogrammet står att läsa följande citerat;

En allt mer globaliserad värld ställer höga krav på en medvetenhet om och en förståelse för det egna kulturarvet. En sådan medvetenhet och förståelse ger en trygg identitet för våra barn som är viktig för att grundlägga respekt och aktning för varje människa oavsett bakgrund

Citatet är synnerligen motsägelsefullt när man betonar det egna kulturarvet som skapar en trygg identitet vilket skulle innebära – enligt Sverigedemokraterna – respekt och aktning för ”alla andra” kulturer!
Respekt och aktning – men det egna kulturarvet är överordnat ditt kulturarv – viktig konklusion att ha i åtanke.
De förändringar man vill se i den svenska läroplanen är en betoning på det ”egna kulturarvet” – det svenska – till skillnad mot vad som idag framgår av läroplanen  ”kulturell mångfald”  som inkluderar – istället för exkluderar vilket innebär en begränsning av barnens möjligheter att göra sig förstådda och fungera tillsammans genom en uppdelning mellan ”vi och dom”  som en följd.
Genomgående och konsekvent föreslår man – också i motioner till riksdagen – betoningen på det egna kulturarvet som ett led i att likforma alla mot en svensk identitet överordnad alla andra identiteter.

För att exemplifiera Sverigedemokraternas ”bisarra” åskådning och ambition att forma alla i hela samhället mot en gemensam svensk identitet där utgångspunkten i egentlig mening är en avhumanisering av alla som bär på ”nedärvda essenser” som anses vara främmande  – ständigt återkommande i principprogrammet – kommer innebära att samhället består av första och andra klassens medborgare.
Ett sådant exempel är borttagandet av det stöd som innebär hemspråksundervisning – andra exempel på möjligheten att söka bidrag för olika stöd för bevarande av olika kulturer i samhället kommer att upphöra.
Detta som ett led i strävan att motverka en individuell kulturell tillhörighet – och i strid mot flera decenniers forskning – vad avser hemspråk – som entydigt visar att stödet för flerspråkiga barns språkutveckling på modersmålet verkar som en följd för ett bättre stöd i att också lära sig ett andra språk till exempel svenska.
Den möjligheten avskaffas helt och hållet.
Och man vill göra det av ekonomiska skäl!!!!!!!
Jag skulle mer sannolikt påstå att man vill avskaffa dessa möjligheter av nationalistiska skäl – men det vore i egentlig mening att öppet erkänna sin i principprogrammet undertryckta rasism.

Man är tydliga i sin ambition att ”skolan ska sträva efter att varje barn som har ett annat modersmål än svenska utvecklar en svensk identitet och sin förmåga att kommunicera på svenska”.
I strid mot den lydelse som gäller idag enligt läroplanen där ”skolan ska sträva efter att varje barn som har ett annat modersmål än svenska utvecklar sin kulturella identitet och sin förmåga att kommunicera såväl på svenska som på sitt modersmål”.

Att nuvarande kulturpolitik anses misshaglig för Sverigedemokraterna och dess ambitioner att styra landet mot en gemensam likformig svensk identitet är knappast heller det någon nyhet.
Av den anledningen vill man att kulturpolitiken centralstyrs  där en statlig myndighet kan besluta vilken konst som ska uppmuntras och vilken som ska stämplas som osvensk eller mot den svenska identiteten degenererande och därmed mista sina bidrag.
Denna diskussion och uppfattning är ingalunda någon ny företeelse.
Redan i början av förra seklet chockerades vanliga hederliga medborgare av den degenererade konsten – ”entartete kunst” – som prånglades ut av konstnärer som Marc Chagall, Vasilij Kandinskij, och Paul Klee – de två senare mycket aktiva i den antityska propagandaarkitektur som lärdes ut på Bauhaus i Weimar och Dessau – och degenererad musik hittade man hos tonsättare som Gustav Mahler bland annat.
Denna kulturpolitik motverkade nationalsocialisternas strävan att bygga det homogena samhälle – som bland annat Rudolf Kjellen – varm anhängare av socialkonservatism med nationalistiska förtecken – förespråkade.
Resultatet utmynnade så småningom i en kristallnatt med bokbål där all ansedd misshaglig litteratur skulle avlägsnas till förmån för nationalsocialisternas likformiga identitetsskapande kultur och litteratur för att främja folkgemenskapen – ”die deutsche nationalen gemeinschaft” som Sverigedemokraterna lyckades översätta till Per Albin Hanssons folkhemstanke men glömde att underlaget de facto utgick från högermannen Rudolf Kjellen och i valda delar också en annan nationalist vid namn Teodor Holmberg som står att läsa i den andra delen av min genomgång av Sverigedemokraternas principprogram.
Nu tror jag inte att detta är Sverigedemokraternas absoluta och omedelbara ambition om de får den makten – snarare en strävan över lång tid så som anges i deras principprogram ”Sverigedemokraterna eftersträvar ett försiktigt framåtskridande som baseras på varsamhet, eftertanke och långsiktigt ansvarstagande”.
Hur man tänkt sig detta framgår inte – men det är inte otänkbart att man skulle tänka sig avskaffa allmänna val för att obehindrat genomföra denna försiktiga och långsiktiga strävan.

Sist – när man studerar principprogrammet – får man en inledande känsla av att åsikterna i skrift förefaller stämma väl överens med de mänskliga och humana värden som signifikant utgör grunden för en bevarad demokrati och som präglat vårt samhälle under mycket lång tid.
Man poängterar dessutom demokratin gemensamt med en solidarisk välfärdsmodell samt ett gott och inkluderande samhälle.
Men………………….
De som inte läser längre än så får självklart andra preferenser än de verkliga ambitionerna som framgår av principprogrammets inalles 21 kapitel innehållande 44 sidor av i valda stycken motsatser till vad man inledningsvis vill utge sig verka för.
Ett samhälle avskärmat av nationalistiska – svävande – likformiga nationella egenskaper – som snarare ger intrycket av en totalitär än ett öppet samhälle som inte är beredd att ta emot influenser från vår omvärld.
Inte förvånande att man vill lämna den Europeiska Unionen – men inte bara den utan även FN i de avseenden som förespråkar en motsats till människors grundläggande behov, värderingar och målsättningar.
Man har däremot inga som helst motsättningar mot handelsförbindelser med andra länder – så länge dessa uteslutande gynnar oss och vår svenska identitet.

Det mest anmärkningsvärda är att man genom att istället skriva om ras använder ”nedärvda essenser” vilket ständigt framgår i textmassan.
Andra konstaterande man kan göra är att man kategoriserar inom landet boende i tre kategorier – infödda svenskar, assimilerade och icke assimilerade.
Men det är inte bara invandrare som behöver assimileras.
J. Åkesson – gav i en intervju för Dagens Samhälle 2013 – sin syn på att svenskarna själva – vid sidan av det han kallar ”massinvandring” har stor skuld i att vi i dag lever i ett splittrat samhälle varför han ansåg att även svenska folket behöver utsättas för assimileringspolitik – antar detta gäller alla utom de själva som anser de har den rätta uppfattningen.
Den svenska identiteten skall vara en nationell identitet överordnad alla andra minoriteters kulturer.
Samer – urfolket – tornedalingar och sverigefinnar är de accepterade minoriteter vi har och som skall bestå enligt principprogrammet.
Dock skall den svenska identiteten vara överordnad och inget stöd utgå för att bevara minoriteters egen kultur.
Men det är inte bara den – enligt Sverigedemokraterna – svenska identiteten som skall vara överordnad – den skall genomsyra hela samhället genom likformig skol- och folkbildning samt därutöver utgå från assimilationsbegreppet innan någon kan komma ifråga att upptas i den svenska nationen som fullvärdig svensk medborgare.
Har någon haft anledning att fundera på det inom nationalsocialistiska ideologin den klassiska meningen ”ein volk ein reich” ett folk ett rike – bör studera principprogrammet djupare än att bara läsa de inledande fraserna.
En av nazismens viktigaste delar var propagandan – propaganda är viktig också för Sverigedemokraterna – minns den propaganda man med Stockholms Lokaltrafiks medgivande etablerade i tunnelbanan samt tidigare på bussar och i anslutning busskurer med mera – en propaganda – som på grund av det kontroversiella budskapet nådde långt längre än till en tunnelbanestation på Östermalm i Stockholm.

All rasism bygger på att en minoritet utmålas som sämre än majoriteten – för detta behövs en stark propagandamaskin.
Tyskland på 30-talet var en utmärkt grogrund för nazismen.
Landets ekonomi var körd i botten och folket var missnöjt.
Nazisterna adresserade enkla lösningar som folket ville höra.
Judarna och Romerna var skuld till allt.
Genom sin fruktansvärt slagkraftiga och effektiva propaganda lyckades man nästan ena hela det tyska folket mot bland annat judar och Romer.
Jag ser många likheter med Sverigedemokraternas agerande i eget syfte för att locka missnöjda medborgare.
Se misshandeln av tiggarna och övergreppen på asylboenden som ett resultat av den polarisering och normalisering av rasismen – utvecklad till hot och hat i praktisk handling överallt i samhället.
Fortsätt att ignorera Sverigedemokraterna eller vifta bort deras ambitioner som en omöjlighet i dagens upplysta samhälle där vi bara 70 år efter nazismens fall fortfarande vet vad det var i stånd till – och vi kommer att få anledning att ångra oss djupt – om inte i valet 2018 så senast valet 2022.
Börja med att noggrant studera deras principprogram och fråga er själva därefter vilket samhälle vill du ha?

Publicerat av Bjorn Alvebrand den 23 augusti, 2015

https://bjornalvebrand.wordpress.com/2015/08/23/sverigedemokraterna-ett-motsagelsernas-parti-del-4/