Finns det en dödslängtan hos Centerpartiet?…………………..

loof-nato-makiFrån att ha haft ett stort förtroende för Centerpartiet som ett i valda stycken säkert och trovärdigt samarbetsparti – samt ett parti som varit fredsskapande med många goda socialliberala förslag som varit bra för vårt land – inte minst vad avser landsbygden där man tidigare haft sin starkaste väljarbas.
Ett parti som insett värdet av vår alliansfrihet som inte minst representeras av 200 år av fred för vårt land – har nu en förvirrad skara av centerombud röstat för ett medlemskap i militäralliansen NATO – sannolikt inspirerad av Stureplanshögern med Federley i spetsen.
Det är en total kursändring från dess ursprungliga och mycket kloka argument för vår alliansfrihet som väl överensstämmer med uppfattningen att inte försämra våra säkerhetspolitiska ambitioner inom hela Östersjöregionen utan verka för ett samförstånd mellan stormakterna som främjar fred och ett ökat handelsutbyte istället – samt att medverka i de olika fredsbevarande projekt under FN:s mandat.

centerpartiet1Mitt förtroende för detta folkrörelseparti har successivt förändrats allt sedan Maud Olofsson blev partiets ledare för att bli totalt nollställd under Annie Lööfs ledning.
Tyvärr har partiet vänt sig från sin ursprungliga socialliberala värdegrund som omfattade den lilla människan till att mer bli ett surrealistiskt nyliberalt dito med ibland högerextrem framtoning.
Detta har accentuerats allt sedan Annie Lööf blev partiledare där Stureplanscenterns världsfrånvända nyliberala framtoning – gemensamt med dess radikala ungdomsförbund fått stort genomslag i partiet – inte minst framgick det i det idéprogram som förelades partistyrelsen för några år sedan.
Det blev som bekant ett enormt tryck på partiledningen – och då särskilt mot Annie Lööf – som tvingades att annullera de värsta stolligheterna.
Centern har inte följt med i den pågående förflyttningen av landsbygdsborna som skett under decennier till storstäderna.
Man har istället trott att partiets framtida väljargrupp behövde en mer liberal framtoning för att återvinna de väljare som flytt partiet.
Och man tror sig funnit den i den ”stekarmiljö” på Stureplan gemensamt med ett radikaliserat ungdomsförbund med en mängd – rent av stolliga förslag – såsom plattskatt och slopandet av en mängd arbetsrättsliga frågor som i akt och mening skulle försätta landet i ett rent kaosartat tillstånd – så har i alla fall inte väljaropinionen gett särskilt stort avtryck annat än att man gått från sin sämsta siffra om cirka 3% till dagens 6%.
Flertalet av dessa stolliga förslag återkommer – förvisso i en aningen mer nyanserad form – på den nu pågående stämman.

strejkrätten i faraAtt Centerpartiet vill upphäva arbetarnas enda och grundlagsskyddade rätt att få igenom självklara krav mellan arbetsgivarorganisationerna och de fackliga dito på arbetsmarknaden har varit känt länge.
Under Centerpartiets stämma röstade en majoritet av ombuden att Centerpartiet ska verka för att göra vissa inskränkningar i strejkrätten samt luckra upp Lagen om anställningsskydd (LAS).
Nu kommer ju inte detta som någon överraskning.
Centerpartiet har vid ett flertal tillfällen visat prov på en löntagarfientlig politik i sin argumentation.
Just nu konkurrerar Centerpartiet med Sverigedemokraterna om vem som kan vara mest löntagarfientliga.
Att Centerpartiet vill underminera strejkrätten – som är en omistlig del av de fackliga rättigheterna – och göra den till en politisk stridsfråga liksom det kontroversiella förslaget om ett medlemskap i militäralliansen NATO.
Utan strejkrätten blir organisationsfriheten innehållslös.
Att strejka är ett av få maktmedel som arbetarna har och utan den skiljer sig inte ett fackförbund från vilken annan organisation som helst.
Är det dit Centerpartiet vill?
I Sverige – såväl som i Europa i övrigt – är strejkrätten en grundlagsskyddad rättighet och partier över hela den politiska sfären säger sig stå upp för fackliga rättigheter – men det man säger är inte vad man vill.

centerns fuck facketDet är inte heller första attacken på löntagarnas självklara och grundlagsskyddade rätt att ta till strejkvapnet när inget annat lyckas.
Det har framförts av Moderaterna så länge jag kan minnas.
Men Centerpartiet motiverar sitt beslut med att strejkvapnet missbrukas och därför finns det erforderliga skäl att göra inskränkningar i den möjligheten.
Centerpartiet borde göra studiebesök i övriga länder i Europa för att få reda på vad strejkrättens utnyttjande innebär istället för att åka runt på olika lantgårdar för att smaka på olika hemmagjorda viner och ostar – möjligen för att rekommendera de krogar på Stureplan där man uppenbarligen sitter och smider sina stolliga planer.
Man kommer därvid göra den för Centerpartiet fasansfulla upptäckten att vi har minst antal strejker i hela Europa – där parterna tagit ett mycket stort ansvar och bidragit till en – i förhållandet – mycket lugn arbetsmarknad.
Det kallar således Centerpartiet att missbruka strejkrätten!
Man står också fast vid det omdiskuterade och kontroversiella förslaget att ungdomar ska kunna provanställas under två år och därmed sakna anställningsskydd för hela den perioden – som om det inte ärfuck facket tillräckligt svårt för ungdomar att få ett jobb idag.
Centern tar därmed ställning för kapitaleliten och vill införa ojämlika strukturer på arbetsmarknaden.
Centerpartiet liksom de övriga partierna inom Alliansen inklusive Sverigedemokraterna är för en mer globaliserad marknadsekonomi vilket förutsätter att Sverige öppnar upp dörrarna för att göra Sverige till ett låglöneland.
Centerpartiet – liksom Sverigedemokraterna – har därmed på ett tydligt sätt visat sig vara ett systemtroget högerparti – knappast ett parti för den som eftersträvar mittenpolitik eller bättre villkor på arbetsmarknaden.

maud skyller ifrån sigCenterombudens omröstning i NATO-frågan vilar på en osäker demokratisk grund där en minoritet bestående av fler än hälften av ombuden fick se sig besegrad.
Jag anar här en koordinering – eller kalla det sammansvärjning – mellan de borgerliga partierna som enat – förutsätter att KD också beslutar sig för ett ja till medlemskap – kommer att ta striden mot och pressa Socialdemokraterna att överge motståndet mot en NATO-anslutning.
Vad detta kommer att resultera i internt för Annie Lööfs ställning är osäkert – att hon – i likhet med då det mycket kontroversiella idéprogrammet förelades partistyrelsen – lär få svårt att knyta ihop falangerna och ena partiet.
NATO-frågan visar på en stor splittring i partiet och gemensamt med de radikala förändringarna av arbetsrätten lär hon få svårt att få partiet att växa i opinionen.
Det har varit ett understatement allt sedan Saltsjöbadsöverenskommelsen mellan arbetsmarknadens parter att politikerna skall inte doppa sina fingrar i den tunnan utan – och med all rätt – låta parterna sköta dessa frågor själva.
Vill Centerpartiet frångå detta lär de stöta på allvarliga problem där de inte bara får de fackliga organisationerna emot sig utan också Svenskt Näringsliv.
Är Annie Lööf beredd att ta den striden?
Och är Centerpartiet villiga att fortsätta sin marginalisering genom sitt samarbete med Moderaterna?
Frågan är inte längre om utan snarare när kommer likviderings processen att ta sin början.
Enligt mig påbörjades den då Annie Lööf valdes som partiledare.
Är den Socialdemokratiska partiledningens strateger vakna för det som sker borde de tillverka en politik som tillfredsställer missnöjda centerväljare.

En ogenomskinlig transparens…………………………

Fel-fokusNär Reinfeldt dömde ut industrin som ett särintresse – förövrigt också försvaret – var det nog många som drog öronen åt sig.
Särskilt gällde det Svenskt Näringsliv som i Moderaterna alltid sett sin like och bundsförvant.
Nu fanns inte den bundsförvanten längre – så det gäller att hitta någon annan som ville lyssna på näringslivets olika organisationer – som företräder inom sina respektive områden – marginella intressen och vad vore väl inte bättre om man med en ”sillamacka” – en favorit hos en del Sverigedemokrater – samt en pilsner och lite lyxig huvudrätt med några nubbar för att avsluta med några whiskey av exklusivt märke – fick möjlighet att också påverka.
Dem fanns inte så långt från SN:s forna vänner.

Transparensen vad avser lobbyfirmorna har väl inte alltid – för att inte säga aldrig – varit särskilt ljus och öppen.
Att näringslivet har synpunkter på den förda politiken är ju en sak – att de därutöver ser till sina egna intressen är ju tämligen naturligt och knappast mycket att säga om.
Det är först då den sker bakom lykta dörrar som det blir……….vad säger man?
Ljusskyggt!
Dagens Industris avslöjande här förleden som bland annat bestod av hur Kreab försett Sverigedemokraterna med information och önskemål som SD – i vissa stycken – kopierat rakt av och utifrån detta förändrat sin politik är både oroande och alarmerande.
Att näringslivets olika företrädare har informella kontakter med alla riksdagspartier såväl som de olika fackliga företrädarna är ingen hemlighet.
Tvärtom tycker jag det är bra att de belyser möjligheter ur olika perspektiv som ytterst också måste gagna statens intressen – här är det upp till facken och politikerna var för sig att hantera den information och de önskemål man har genom samtal och överläggningar för att gemensamt nå de mål som tillfredsställer de olika parterna.
Det har aldrig varit min – varken uppfattning eller erfarenhet – att Svenskt Näringslivs olika företrädare haft någon annan inställning än den som representeras av människovärdets principer.

Internationell-företagsdiktaturDet anmärkningsvärda ur väljarnas perspektiv – förutom de som väljer Sverigedemokraterna – är att det synes vara ett avsteg från principen om människovärdet när man talar med ett parti som på sin agenda företräder allt utom just principen om människovärdet.
Man glömmer lätt bort vem som egentligen bäddade för dessa – av oss betraktade – oheliga kontakter.
Det kan inte nog poängteras att det var Reinfeldt ursprungligen som direkt ratade näringslivet och – så som jag bedömer det – tycks inte heller Anna Kinberg Batra ha någon annorlunda syn.
Att marginalpartierna – Folkpartiet, Centern och Kristdemokraterna – endast tycks hålla Moderaterna i rockskörten genom sin allians utesluter dessa partier också.
Socialdemokraterna – som haft stort förtroende hos Svenskt Näringsliv tidigare – har tappat det förtroendet genom ett i stort obefintlig näringslivspolitik – till stor del beroende på sitt valsande i sänghalmen med Miljöpartiet.
Stefan Löfvén hade stort förtroende hos näringslivet och det var allmänt positiva signaler från det hållet då han valdes till partiordförande.
Men det förtroendet har urholkats rejält med diverse politiska förslag genererade främst från Miljöpartiet.
Var finns då kvar?

mutaFör övrigt anser jag det måste bli större transparens vad avser de olika lobbyorganisationernas olika kontakter med våra valda politiker.
Vårt demokratiska system kräver att få veta hur lobbyorganisationerna arbetar mot hela den politiska spegeln och hur man därutöver finansierar – köper – olika partier för att driva deras frågor.
Att en organisation som Kreab har starka intressen i den privata skol- och vårdsektorn och därför vill på alla sätt stoppa statens aviserade reglering av vinstuttag – som ju är en backslash för de vinstintressen – man har.
Att en PR-firma som Kreab – närstående Moderaterna – skulle drivas av några ädlare principer än att tjäna pengar är det väl knappast någon som tror.
Att dessa kontakter nu knyts med Sverigedemokraterna beror naturligtvis – i enlighet med Kreab – på en hos de andra partierna underutvecklad politik och får man då gehör hos Sverigedemokraterna så blir det naturligt att vända sig till dem – då tycks inte människovärdesprincipen ha något prioriterat värde.

rasisternas kravDet som är oroande är den förskjutning som nu kan skönjas bland stora delar av näringslivet och en form av normalisering av detta unkna parti.
Mest av allt drömmer förstås Svenskt näringsliv och Kreabgänget om att det snart ska bli som under den förra mandatperioden – nämligen att alliansen återvänder till Rosenbad med stöd av SD.
Jag råkar specifikt veta att Carl-Henric Svanberg tycker så.
Och är därutöver tämligen övertygad om att många som jagar i SCA:s helikoptrar har samma åsikt.
Låt oss inte förledas tro att den så kallade Wallenbergandan fortfarande lever och frodas inom näringslivet – med undantag av några företagsledare som redan uttalat sig i negativa termer i medierna om dessa normaliseringar av ett parti som värdegrundsmässigt står så långt ifrån vad som är normalt hos de olika etablerade partierna samt en övertygande majoritet av medborgarna.
Här har politikerna ett ansvar – ett ansvar de inte tycks ta på allvar.

SD röstar mot sig självAlltmedan opinionssiffrorna stiger för SD har Dagens Industris ledarsida – under PM Nilssons ledning – alltsedan valet 2010 – förordat ett närmande mellan Alliansen och Sverigedemokraterna.
Nilsson har dessutom uppmanat företagare och borgerliga politiker att föra samtal med SD i någon sorts naiv tro att det rasistiska partiet skulle glömma sitt invandrarhat bara de släpps in i den borgerliga stugvärmen.
De verkar som om en del av lobbyorganisationerna dessvärre tagit honom på orden.
Måtte näringslivets direktörer våga ta striden mot nationalismen och protektionismen som SD argumenterar för.
Det handlar om vilket Sverige vi vill ha – och för att göra – inte minst Kreab – uppmärksamma på att det medborgerliga intresset inte bara sträcker sig inom väggarna hos de företagsledare som via sina lobbyorganisationer tror sig veta vad medborgarna behöver och inte behöver.
Och låt oss hoppas att borgerligheten inte gör om samma misstag som gjordes i Tyskland under 30-talet då Hitlers nationalsocialister demokratiskt valdes in i parlamentet med hjälp av borgerligheten samt näringslivets pengar.

 

 

Varför är det viktigare att subventionera RUT men döma SAAB till undergång?…………

rut och rotFundera över hur högern löser problemet med kriminell verksamhet.
En våg av bilstölder som tenderar bli ett uppenbart samhällsproblem där
de rättsvårdande myndigheterna inga lösningar har och vet inte riktigt hur man skall komma till rätta med problemet.
Och vilken tur vi har med så extremt innovativa politiker – främst från högersidan – som kommer med det eminenta förslaget – ”Låt oss göra bilstölder lagliga så har vi inte längre något problem med dem!”
Underbart vilken begåvad idé säger hela kamratgänget inom Alliansen.
Detta är just det resonemang som användes för att återetablera tjänstefolket hos vår över- och mer välbärgade medelklass.
Ja- ni mina kloka läsare har givetvis redan förstått att jag skriver om RUT-avdraget.
Ett avdrag som helt och hållet handlar om att åter skapa acceptans för att de rika ska kunna ha tjänstefolk – att återskapa en normalisering runt ett tydligare klassamhälle – det samhälle som försvann och som gulaschbaronerna grät sig till sömns för när tjänstehjonen försvann.
Det var ju alldeles för jobbigt att ta sig an uppgifterna hemma eftersom de har pengar och hade råd och betala andra för att städa upp skiten efter sig.
Fast nu motiverade man gulaschbaronernas förlorade möjligheter med att göra tjänstehjonens svarta marknad vit och vips skulle det bli intäkter i skattekistan och anställningarna skulle minska den höga massarbetslösheten som var massarbetslöshet innan valet 2006 och därefter blev det närmast förbjudet att tala om massarbetslöshet.

SD reklamFör att sälja in det här återetablerandet av gulaschbaronernas privilegier pekade man på att städsektorn i hemmiljö var i princip helt svart – det kom inte in en krona i skatt från sektorn.
Lösningen var att subventionera den för att på så sätt se till att de som utför arbetet ska få rätt till a-kassa, sjukersättning och allt annat som följer på en vit anställning.
Få branscher – möjligen med undantag av restaurangbranschen – är idag så genomlusade av svarta pengar som städbranschen.
Framförallt den del av branschen som städar i rikare människors hem.
Genom flera lager av underleverantörer ser ”skattefifflare” och smågangsters till att de pengar som skulle gått till socialförsäkringar och annat åt de anställda – istället går rakt ner i ägarnas fickor – oskattat snyggt och utåt sett prydligt och oantastligt.
Vad man måste fråga sig är om marknaden inte anser att priset för dessa icke subventionerade tjänster är värd att betala ska då staten gå in och subventionera detta?
Gäller detta fler branscher eller är det så att just denna bransch fyller en viktigare samhällsfunktion än andra och därför behöver stöd?
Det fanns en näringsminister – som var upphovet till denna åtgärd – som kategoriskt lät meddela – avseende SAAB krisen för några år sedan – att om marknaden inte tycker att Saab levererar bilar i prisklass och kvalitet som marknaden vill ha – då köper man inte bilarna och då kan ju inte staten gå in och subventionera!
Även om jag tycker att SAAB fyllde en betydligt viktigare samhällsfunktion och därmed kunde vara berättigad av samhällets temporära stöd med syfte att dels rädda jobben dels rädda en tillverkningsindustri som haft en betydande roll gemensamt med de anställda för uppbyggnaden av vår välfärd.
Vilken betydelse i det sammanhanget har RUT-tjänster betytt för att få ett permanent statligt stöd?

Snittpriser RUTAntalet RUT-användare ökade med 27 procent under 2011 – enligt Skatteverket.
Vidstående diagram visar att det fortfarande är mer lönsamt att nyttja svartarbete (Källa Skatteverket)
Redan året efter fann man att de allra flesta som nyttjade RUT-tjänsterna handlade det om flyttstädning eller fönsterputsning någon enstaka gång per år.
Barnpassning hade också ökat – enligt Skatteverket – men stod fortfarande bara för en liten del i hela sammanhanget.
Att använda RUT till schemalagd veckostädning görs bara av en liten grupp med relativt höga inkomster.
Almega – den branschorganisation som omfattar städföretagen – vill hävda att sektorn har gett mer än 11.000 nya jobb.
Det är på plats att granska Almegas studie – en studie som används av bland annat Moderaterna – och inte förvånande också av Centern fast där vill man mena att RUT-sektorn anställer betydligt fler samt att många invandrare finner sin anställning inom den branschen.
Granskningen visar att det på årsbasis betalas ut runt 1,1 miljarder i subvention för köp av dessa tjänster.
Räknar man om det till helårsjobb blir det cirka 7 500 helårsanställda och eftersom många arbetar deltid – som uppgivits cirka 11 000 sysselsatta i branschen borde helårsanställningar vara betydligt mindre än dessa 11.000.
Almegas studie säger heller ingenting om hur stor del av dessa jobb som har kommit till stånd genom själva subventionen.
Sannolikt betydligt färre än det angivna.
Vad som dock är säkert är att endast 4% av befolkningen använder sig av 50% av RUT och ROT-avdragen.

Den kanske tydligaste effekten av RUT-avdraget är att ett antal över-/medelklassfamiljer har fått mer fritid – eftersom de kan ägna mindre av sin egen tid åt städning – och frågan är om det är värt 17 miljarder av våra gemensamma skattemedel?
Nästa steg i RUT-debatten borde istället vara vad vi kan få för pengarna om vi prioriterar att avlasta arbetarfamiljerna – vars livspussel är betydligt tuffare! Då landar vi antagligen någon annanstans än att subventionera alla de som skulle köpa städning oavsett subventioner.
I SvD debatt skriver Mikael Damberg Näringsminister tillika ordförande Socialdemokraterna i Stockholms län samt Eva Nordmark ordförande SKTF att det inte är rimligt att slopa städavdraget.
Det är dock rimligt – anser jag om denna subvention skall behållas – att den reformeras i grunden samt riktas mot de som verkligen behöver subventionen.
Det huvudsakliga skälet bör inte vara sysselsättningsmässiga utan snarare av välfärdspolitiska skäl – om det nu överhuvudtaget går att nå en sådan mot bakgrund av hur många ensamstående och sönderstressade mammor/pappor som lever på marginalen – då torde graden av subvention bli minst 100 procent och detsamma för alla övriga som ligger på den ekonomiska marginalen.
Är det då rimligt att fortsättningsvis subventionera den här branschen överhuvudtaget?

guldbadPrivata företag som upprätthåller sin existens genom kontinuerliga statliga subventioner och inte förmår existera permanent på de villkor som gäller på marknaden har inget på marknaden att göra.
I vart fall inte om man frågar Maud Olofsson och följer hennes logik i allt utom vad avser tjänsteföretagen.
Kraven på subventioner stiger.
Senast såg jag bilbranschen som vill ha subventionerade fordonsreparationer lik RUT.
Vad blir nästa verksamhet?

Flyktingkatastrofen är ingenting mot skattechocken………….

skattehöjningDet är inte bara tragedierna förorsakade av den värsta flyktingkatastrofen som berör mig.
Nej det finns något mycket värre – om ni inte trodde det!
Den värsta skattechocken under ett helt decennium har drabbat främst männen i den rödgröna regeringens budgetproposition.
Hur kunde du Magda?
Hur kunde du utelämna de högavlönade männen och rikta dessa chockartade skattehöjningar mot den grupp som hade det så svårt tidigare.
Hur skall de nu klara sig?
Jag föreslår att vi bildar nödhjälpsgrupper nu över hela landet för att hjälpa images (3)dem – solidaritet ni vet!
Jag är nästan säker på att alla de som är arbetslösa, sjuka eller alla de som man tvingat till kommunernas socialbyråer skulle kunna avvara en slant till alla er som drabbats av skattechocken.
Vi kan bara inte lämna dessa stackare i ett nytt utanförskap – tänk er själva när Magda hittar ännu ett nyare utanförskap – vilken tragik.
Ja – jag känner mig väldigt ledsen – frågan är – som den medkännande människa jag tror mig vara – om jag kan sova ordentligt efter denna chockartade skattechock som jag förstår att denna grupp känner sig förfärligt chockade över 😉
Om ni inte tror mig beskåda bilden här uppe till vänster.
Visst är det chockerande?

BudgetenAtt journalisterna sedan väljer att skriva om vilka som är vinnare och förlorare i plånboken och glömmer helt bort satsningar på infrastruktur så som bostäder, järnvägen, satsningar på vården för våra gamla med hela 4 miljarder – för att inte nämna skolan som får hela 5 miljarder så att våra unga får en bättre utbildning än den som Björklund förmådde ge dem, eller att man satsar stora summor på sekundärkommunernas dåliga finanser så vi får möjlighet till aningen bättre vård – ähh – sådant är inte så viktigt.
Att man halverar subventionen i RUT-avdraget samt tar bort läxhjälpen och poolrengöringen samt bartenderhjälpen i subventionen är ju rent av det värsta jag varit med om – jag förstår Kristersson och hans upprördhet för att inte tala om Maud Olofsson där hemma i badtunnan där innovationerna flödade bland hennes alliansvänner – kanske det var där polrengöringen upptäcktes som en del av RUT-avdraget.
Särskilt lider jag med de som lever och bor utomlands som nu inte får den hjälp det så väl behövde – hur skall de nu klara sig när dels vissa tjänster tas bort samt att subventionen halveras?
Kanske vi får ta hem dem med hjälp av beviljade bidrag via konsulaten.
Totalt fram till 2019 satsas hela 68.9 miljarder på jobben.
Herre jösses tänk vad mycket jobbskatteavdrag RUT och ROT man kunde få för dessa pengar – varför satsa på jobben?
De får väl ta sig i kragen då arbetslösheten är självförvållad. 😉

Rika blir rikareKristdemokraterna tycker att budgeten slår hårt mot familjerna – huvaligen!
Bidragsförskottet höjs ju nu från 1273 Kr/månaden till 1573 kr/månaden – obegripligt.
Visserligen uteblev en höjning av barnbidraget för 2016 men som fortfarande kvarstår som ett löfte.
Det återstår ju 3 år till på mandatperioden.
Attefall och attefallshusen blev inte det monument över Kristdemokraterna man hade hoppats på – synd för ungdomarna ville självklart bo på villatomterna i Danderyd, Täby, Lidingö och kanske till och med på Värmdö – inte heller det fattigdomsbidrag man ville få de fattiga att söka så att barnen kunde få förnöja sig med allehanda idrottslekar och åka på koloni med mera under sommaren.
Centerpartiet gråter störtfloder över skadorna på RUT och ROT samt att landsbygden kommer att utarmas nu.
Investeringar på 430 miljoner kronor för jobb i hela landet, i innovativa och växande företag på landsbygden samt i insatser för ökad export.
Det hade väl varit betydligt bättre att åka gård och landsbygd runt för att smaka på hemmagjorda ostar och viner istället.

0-kr-kvar-i-plånbokenDet är ett rop på hjälp vi nu åser från de drabbade.
Framtiden håller på att bli allt för osäker.
Fast egentligen tycker jag att gnället är aningen övermaga då hela högergänget redan godkänt budgetpropositionen.
Så varför gnälla nu?
Nåja – den som nu inte tänker på de drabbades skattechock och känner sympati lider av empatibrist – eller kanske mer av – rätt åt er era jävla egoister.

 

 

Den ljusn…….mörka framtid är vår…………………….

ryamatta-village-svartNej då – jag vägrar tro på en mörk framtid – men tanken slår mig allt för ofta!
Tänk om samarbetet mellan Sverigedemokraterna och svenskt näringsliv går in i ett intensivt skede – och tänk om Anna Kinberg Batra blir överkörd och låter Moderaterna anamma och sympatisera med de politiska ambitioner Sverigedemokraterna har – steget är inte långt tyvärr.
Av den av Moderaterna närstående lobbyorganisationen Kreab – grundad av Peje Emilsson med ett förflutet i Moderaterna och grundare av Sveriges största friskola – Kunskapsskolan – har haft flertalet täta kontakter med Sverigedemokraterna vilket bekräftas av dem själva.
Carl Bildt var under några år Kreabs ordförande fram till 2006 då han överraskande utnämndes av Reinfeldt som Alliansregeringens utrikesminister.
Kristdemokraterna är det andra socialkonservativa partiet som lever ett enda hjärtslag från Sverigedemokraterna – skillnaden består endast av definitionen nationalism.
Centerpartiet har flertalet anknytningar till Svenskt näringsliv – inte minst Anna Karin Hatt som var andre vice partiledare för Centern och nu sitter som VD för Almega tjänsteföretagens arbetsgivarorganisation.
När man nämner Folkpartiet går tankarna genast till Timbro – ett tidigare av Svenskt Näringsliv ägt bolag – och Mauricio José Rojas Mullor tidigare folkpartistisk riksdagspolitiker och ännu tidigare vice verkställande direktör för just tankesmedjan Timbro.
Sedan 2003 då Stiftelsen Fritt Näringsliv – den idag kanske resursstarkaste tankesmedjan idag – bildades är Timbro det samlade namnet för SFN:s egen verksamhet.
SFN:s VD var mellan  2005 och 2006 verkställande direktör för Stiftelsen Fritt Näringsliv och chef för tankesmedjan Timbro.
Hon utnämndes till kulturminister – en post hon fick lämna efter bara 10 dagar – vi vet varför.

M+SDSANTVem har makten över samhällsidéerna? ….
Historiskt har näringslivet pumpat in omfattande belopp i de politiska partierna på högerkanten …. organisationer, konsultföretag eller på politiska poster hos moderaterna, folkpartiet och kanske också nu Sverigedemokraterna.
Det finns betydande kapitalstarka organisationer som verkar i egenintresset och har access till de politiska partierna i riksdagen som anses stå nära organisationerna rent ideologiskt.
För inte så länge sedan avslöjades det att en Moderat riksdagsledamot hade en affärsverksamhet vid sidan av hennes riksdagsuppdrag som gick ut på att sälja politiska idéer.
Hur utvecklat detta är saknas det kunskap om – men fördelar som politikerna ibland tar emot brukar avslöjas lite titt som tätt.

Bu7FjZzCYAAfLx4Sverigedemokraterna har successivt ändrat diskursen i svensk politik.
Projicerar man SD:s trend så är det SD som bildar regering 2018
Och näringslivet har sannolikt haft – och som det förefaller kommer att ha – betydande del i SD:s framgångar.
Trots uppslitande inbördeskonflikter och fortsatta skandalreportage i etablerade medier fortsätter SD att klättra i opinionen – inte kan väl SN vara omedvetna om detta?
Missnöjet med Sveriges såväl som Europas politiska etablissemang och EU:s brist på folkligt inflytande är grundorsaken.
Etablissemangets försök att möta det ökande folkliga missnöjet med politisk isolering – har hittills haft motsatt effekt.
Om utvecklingen tillåts fortsätta kommer den att leda till en destabilisering av – inte bara Sverige nationellt – utan även inom hela EU-området.

Selektiv-perceptionLåt oss spekulera lite.
Om Sverigedemokraterna tillåts växa med den fart de hitintills gjort skulle det betyda att de kan komma att bli största parti 2018.
Spekulationerna är inte osannolika.
Vem kunde någonsin föreställa sig att detta parti skulle lyckas ta sig in i riksdagen bara några år innan de faktiskt lyckades med konststycket?
Vem kunde ha trott att en sverigedemokrat skulle leda arbetet i riksdagen för bara några år sedan?
Och vem tror på att Sverigedemokraterna inte bildar regering – redan 2018?
Vi var och är många som tycker det osannolika är osannolikt – men kan komma att bli sannolikt.
Vem säger att inte Svenskt Näringsliv – med sina betydande ekonomiska resurser – inte agerar bak kulisserna.
Vad säger att Moderaterna med en inre strid avsätter Anna Kinberg Batra och fram träder decemberöverenskommelsens svurne fiende Finn Bengtson och hans falang – som efterträder ABK.
Decemberöverenskommelsen blir ett minne över den ursprungliga avsikten – att hålla Sverigedemokraterna utanför inflytande på den ekonomiska politiken.
Vem i egentlig mening skulle tro något annat än att Moderaterna skulle komma att inträda i en Sverigedemokratisk regering – kanske med stöd av Centerpartiet och definitivt med Kristdemokraterna om de finns med i riksdagen.
Demokratin är tunnare än den tunnaste sytråd.

sp09e3af_2Jag ser betydande likheter med hur det nationalsocialistiska partiet NSDAP i Tyskland till slut lyckades erövra makten i januari 1933.
Jämförelsen mellan NSDAP och SD haltar förvisso på många punkter – men ligger skrämmande nära vad avser nationella intressen och ambitionen att likrikta medborgarna utifrån dess ambitioner och som kan studeras i deras principprogram av 2011 reviderad 2014  samt att man undviker tala om raser och istället definierar oönskade individer som med ”nedärvda essenser” inte är mottagliga för assimilation.
Den tragiska sanningen är att de tyska borgerliga partierna gemensamt med det tyska näringslivets ekonomiska resurser hjälpte NSDAP till makten.
I valet i juli 1932 hade de fått 37 % av rösterna.
Men vid nyvalet i november 1932 – minskade deras andel av rösterna till 32 %. Detta trots att de tyska näringslivet gav NSDAP generösa ekonomiska bistånd.
Svenskt Näringsliv – genom sina täta kontakter med SD bäddar för ett tillskott av ekonomiska resurser för att de framdeles skall politiskt driva näringslivets intressen.
Redan den 30 januari 1933 bildade ett av de tyska högerpartierna en koalitionsregering med nazisterna.
Skulle den svenska motsvarigheten bestå av SD och Moderaterna?
Denna regering inledde sitt arbete med förföljelser mot socialisterna – socialdemokraterna men framför allt kommunisterna.
Tusentals socialdemokrater och kommunister utsattes för förföljelse.
Det är väl bekant att SD tillika Moderater ser framförallt Vänsterpartiet som en huvudfiende – men även Socialdemokraterna och Miljöpartiet fastän i någon mindre omfattning.
Den 23 mars 1933 lade Hitler och några av de borgerliga partierna fram ett lagförslag som skulle ge Hitler och nazisterna oinskränkt makt – en lag ”för att häva folkets och rikets nöd” som man kallade det.
”Nöden” hotet från socialismen – senare som ett hot mot vad de kallade judeväldet.
Det enda parti som röstade emot den nya lagen var Socialdemokraterna – Kommunisterna var bortstötta av polisen och kunde därför ej rösta.
SD talar om ett massinvandrat och överhängande hot främst riktade mot muslimer.
Samtliga tyska borgerliga partier röstade ja till Ermächtigungsgesetz vilket gav NSDAP  oinskränkt exekutiv och lagstiftande rätt.
Demokratin brast den dagen i Tyskland.
Reinhold Maier från det klassiskt liberala partiet Tyska statspartiet jämförbart med den dåtida svenska motsvarigheten till folkpartiet Liberalerna – Deutsche Staatspartei (DStP) – motiverade liberalernas ja till att ge Hitler och nazisterna oinskränkt makt med följande ord – från den tyska riksdagens protokoll:

”För folkets och fosterlandets skull och i avvaktan på en laglig utveckling har vi släppt våra betänksamheter och beslutat att rösta ja till Ermächtigungsgesetz.”

2013_04_11_dekalarkivetOm Hitlers maktövertagande och den fruktansvärda period som följde därpå skall jag inte gå in på här – det finns tillräckligt med berättelser om det redan.
Men låt oss inte glömma hur detta kunde ske – och låt oss inse att vår aningslöshet ofta beror på att vi har en skapad schablonbild av så kallade missnöjespartier – samt att det ”kan väl inte vara någon som vill oss så ont”
Vem minns inte den utlänningshatande Gyttorp som till och med fick figurera i statstelevisionen – han som förklarades vara ett skämt 1978 – är idag 2015 en politisk realitet.
Vem minns inte den korpulente skatteskojaren Glistrup i Danmark eller clownerna Wachtmeister och Karlsson i Sverige – och nu Sverigedemokraterna som med finslipad retorik lyckas dupera medborgarna.
Vem minns inte den eftermiddag 2014 när en socialdemokratisk statsminister fick erkänna sig besegrad av en bunt högerpopulister med stöd av de borgerliga i riksdagen.
Man kan skratta åt dumheterna som sker och flödar ur truten på många – uttryck och argument förmedlade av Sverigedemokrater – men låt inte skrattet fastna i halsen.
Vad betyder socialkonservativ med nationalistisk grundsyn för Sverigedemokraterna?
Vad betydde socialism med nationalistisk grundsyn för NSDAP?
I det senare fallet betydde det ingenting!
Kanske dags att fundera på det.

Dumheter och ännu mer dumheter…………………

IF MetallJag fick – bildligt talat – en bloggartikel slängd åt mig som en replik på den krönika jag skrev under gårdagen – Näringslivets kotteri med SD påminner om Tyskland 1932…………. – och jag står fast vid vad jag skrev.
Dock kräver det en vidare förklaring.
Anders Ferbe – ordförande för IF Metall – är i – en artikel i Svenska Dagbladet föranledd av Dagens Industris avslöjande – mycket kritisk till Svenskt Näringsliv samt en del tunga näringslivsorganisationers flört med ett parti som utmärkt sig som ett både främlingsfientligt såväl som arbetarfientligt parti.
Mattias Lundbäck är den som författat sin krönika på bloggen ”Den hälsosamma ekonomisten” och utgår från en uppenbart ytlig bild utifrån sitt eget perspektiv som jag ställer mig mycket frågande till.
Den första ansatsen ur hans eget perspektiv är just inget annat än en vild spekulation – citerar:

Det han glömmer är att detta skulle vara IF Metalls våta dröm. För om invandrarna verkligen slängdes ut skulle LO lättare kunna förhandla upp ingångslönerna. Och höjda ingångslöner är organisationens primära mål. Det LO vill göra på företagsnivå vill Sverigedemokraterna göra på nationell nivå.

LO loggaJag inte bara tror utan snarare vet att den ”våta dröm” som han spekulativt skriver knappast existerar.
För det första är det en anmärkningsvärd kommentar att hävda att LO skulle ha någon som helst samsyn med SD att ”slänga ut invandrare” för att därigenom möjliggöra bättre förutsättningar för att höja ingångslönerna.
Påståendet är inte bara respektlöst mot LO som en av två parter på arbetsmarknaden – utan också i lika hög grad respektlöst mot SN och dess branschorganisationer.
Men vidare skriver han – paradoxalt – att SN ”vill ju ha låga ingångslöner” vilket enligt skribenten skulle vara skälet till en friare invandring.
Frågan är vilka motsättningar mot den invandring vi har och haft skulle baseras på möjligheten att höja ingångslöner har LO gett uttryck för?
Inga såvitt jag vet.
Skillnad i människosyn är inte det avgörande för varken LO eller SN.

Sist – men inte minst gör skribenten ett stort kardinalfel i sin spekulation när han summerar sina antaganden enligt följande;

Förklaringen till LO:s antipatier har mer att göra med att SD är en konkurrent till S. Sverigedemokraterna hade inte funnits i dag om det inte varit för LO-medlemmarnas stöd – det kan man se om man går tillbaka till valundersökningarna för 2002 och 2006. Och sanningen är att SD i praktisk politik ligger oerhört nära LO.

Anders FerbeSamt fortsätter med ”Det är också det som gör att organisationen tydligt måste ta avstånd från SD”.
Mattias utgår från att avståndstagandet baseras på motsättningar i lönefrågan – men undviker att skriva om dels SD:s vidriga syn på våra medmänniskor – något som Anders Ferbe gör tydlig i sin kommunikation med SvD – citerat:

– Jag tycker att det är anmärkningsvärt att företrädare för Svenskt Näringslivs organisationer så öppet flörtar med ett rasistiskt parti som vill slänga ut en stor del av dem som faktiskt är anställda inom såväl servicenäring som övrig näring.

LO:s ordförande – Karl-Petter Thorwaldsson – understryker samtidigt i samma artikel – citerat:

Vi har i flera år hört kritik från Svenskt Näringsliv om att vi vill isolera Sverige när vi slagits för migrantarbetarnas lönenivåer, och så visar det sig att de har ett organiserat samarbete med det enda partiet i Sverige som inte vill slå vakt om alla människors lika världen, säger han.

Och det är vad det ytterst handlar om – skillnaden i syn på våra medmänniskor – vare sig de är asylsökande eller invandrare som delgivits asyl samt alla invandrare som gör vad som kan krävas i akt och mening att integreras i vårt samhälle – det handlar således inte om lönefrågor där motsättningar har att förhandlas mellan parterna.
Det är således ett sjukt antagande som skribenten gör.
Det är snarare så att LO själva sett hur orden inte stämmer med hur man gör – vilket tydliggörs i min krönika.
Att påstå att SD har en löntagarvänlig politik är inte bara ett kardinalfel – det tyder i allt väsentligt hur man lyssnar på argumenten men döljer hur man handlar i riksdagen.

SNAtt SN samt vissa branschorganisationer vänder sig till SD har vissa orsaker.
Ett är att man inte ser några företagsinnovativa förslag hos det parti man stått närmast tidigare – Moderaterna – istället förklarade Moderaternas tidigare partiledare SN för ett särintresse – och den nuvarande har knappast förbättrat det intrycket – i sin iver att skåpa ut Socialdemokraterna på deras egen planhalva.
Svenskt Näringsliv och branschorganisationerna tillhör samhällsstrukturen och är lika viktiga som de fackliga organisationerna.
Men – och det förtjänar att sägas – Socialdemokraterna har inte heller de utmärkt sig särskilt mycket i näringslivsfrågor sedan de bildade regering tillsammans med Miljöpartiet.
Det som förvånar är att SN – som alltid gett ett positivt intryck av att arbeta för1348779 ett öppet och välkomnande samhälle – nu bortser från detta arbete och flörtar vilt med ett parti som har allt i övrigt att önska i det avseendet.
Det är en tråkig utveckling som sker då jag haft stor respekt för SN och den anda som varit rådande på arbetsmarknaden där SN och dess branschorganisationer gemensamt med de fackliga organisationerna – alltid sökt samförståndslösningar utifrån vars och ens perspektiv – vilket gagnat Sverige under många decennier.
I botten för dessa samförståndslösningar har värdet av människan spelat en stor roll – den synpunkten tycks man nu göra avsteg från genom sitt ihärdiga flörtande med Sverigedemokraterna.
Ska vi tala i termer av hyckleri så är det snarare Sverigedemokraterna som ger sken av en sak i argumenten men handlar i motsats till det – och här har inte bara Mattias Lundbäck fallit i Sverigedemokraternas hycklande träsk utan dessvärre många fler än han – det som oroar är att SN också tycks ha fallit i det träsket – medvetet eller omedvetet det vet jag inte – inte desto mindre oroande är det.

Näringslivets kotteri med SD påminner om Tyskland 1932………….

Jimmie kesson, SDSvenskt Näringslivs kotterier med högerextremismen är oroande – dock ej förvånande.
I historien finns många exempel – senast för cirka 82 år sedan när ett fascistiskt parti med hjälp av det tyska näringslivets pengar lyckades ta makten med ett därefter förödande resultat i hela Europa.
Det är därför föga förvånande att man från fackliga organisationer rasar mot SN:s dubbeltunga som de tycks ha gemensamt med sitt favoritparti just nu.
Sverigedemokraterna har skjutit som en raket – mot de av tidningarna näst intill dagligdags redovisade undersökningarna – mot opinionshimmelen.
Att SN tar fasta på detta är i sig inte märkligt då man ser möjligheter att flytta fram sina positioner ytterligare.
Dagens Industri rapporterade i söndagens utgåva att flertalet företrädare för näringslivet haft täta kontakter i hemlighet med Sverigedemokraterna som i sin tur anammat flertalet av näringslivets krav – detta har bekräftats av både SD såväl som SN och flera företrädare för näringslivet.
Valspråket ”verka utan att synas” är idag ingen lyckad strategi skrev jag i anledning av den infekterade debatten vad avser vapenexporten och näringslivets företrädare som ivrigt argumenterade för en fortsatt vapenexport till diktaturer – jag tar tillbaka den meningen nu.
Att SN ser till anslutna företags intressen är inget märkligt – dessa intressen får mötas mot löntagarnas genom fackliga förhandlingar.
Det är dock inte obekant att SN skjutit fram sina positioner allt sedan början av 90-talet för att eskalera under de borgerligas styre av landet sedan 2006.

sanker-loner (1)Det finns en nyliberal skenhelighet i de försvarande argumenten.
Samtidigt som man säger sig stå bakom mänskliga rättigheter och oroar sig samt vurmar för – med orwellskt nyspråk – samhällsintresset samtidigt – som man nu i hemlighet – klickar med ett parti vars ambitioner i det sammanhanget kan kraftigt ifrågasättas.
Att arbetarklassens styrka varit det kollektiva agerandet tidigare tycks ha försvagats och in träder flertalet av SN:s anslutna organisationer gemensamt med borgerliga partier för att öppet bryta löntagarnas intressen till förmån för näringslivet.
Om samarbete mellan de olika intressena varit en framgångsrik faktor på arbetsmarknaden tidigare – tycks det vara glömt idag.
För de med osäkra anställningar – låg lön och låg status – skall invandringen framstå som en ökad konkurrens om smulorna från den rike mannens bord.
Detta är  SD:s ledningens retoriska målsättning att med alla tänkbara medel försöka odla en proper fasad – behålla sitt arbetarvänliga budskap och därutöver sitt nationalistiska, rasistiska och skylla allt på invandringen.
Att företrädare för SN nu – i hemlighet – bedriver egenintresserad lobbyverksamhet och kotterier med Sverigedemokraterna – kan tyckas ur mitt perspektiv vara oanständigt mot de historiska kunskaper som ödelade ett helt Europa – men syns tydligt i Sverigedemokraternas handlande i riksdagen.

flerarbetstillfallenSverigedemokraterna har röstat med Allianspartierna i betydligt
högre utsträckning än med Socialdemokraterna, Vänsterpartiet
och Miljöpartiet – trots att man vill placera sig i mitten med en i det närmaste antagen Per Albin Hansson filosofi om det svenska folkhemmet.
De mest intressanta omröstningarna är de där Sverigedemokraterna är vågmästare – det vill säga omröstningar där Alliansen röstade för ett förslag och Socialdemokrater, Vänsterpartiet samt Miljöpartiet för ett annat.
Om Sverigedemokraterna delade de rödgröna partiernas värderingar
hade de alltså enkelt kunnat bistå dessa partier för att få igenom sin politik i riksdagen.
Men Sverigedemokraterna har under den föregående mandatperioden röstat
med Moderaterna, Folkpartiet, Centerpartiet och Kristdemokraterna
i mer än 90 procent av de omröstningar där Sverigedemokraternas röst varit
utslagsgivande.
Sverigedemokraterna har de senaste åren antagit en retorik i arbetsmarknadsfrågor som förleder dess väljare att tro de är arbetarvänliga.

anti alltHar företrädare för Svenskt Näringsliv genom sina kotterier vunnit gehör hos Sverigedemokraterna?
Ja – och tydligast kan det ses mot den hett debatterade frågan om vinster i välfärden där Sverigedemokraterna tidigare varit kategoriskt emot att välfärdssektorn skall fungera på en fri marknad.
Här har man kovänt och intagit samma grundläggande inställning som bland annat Moderaterna förespråkar.
Andra sakpolitiska områden där man i egentlig mening röstat emot sin egen åsiktsyttring är de genom tiderna största skattesänkningar – jobbskatteavdragen – som förekommit.
Man har gett klara uttryck för att skattesänkningar aldrig får ske på bekostnad av välfärden – här visar de upp sin mest populistiska sida.
Liksom partierna på högersidan vill de sänka skatterna och liksom partierna på vänstersidan vill de ha en stark välfärd – hur går det ihop.
Paradoxen blir alldeles genomskinligt uppenbar och ursäkten blir att alltid skylla på invandrarna.
Det viktiga är inte vad man säger – det viktiga är hur man handlar.
Och så länge Sverigedemokraterna säger vad folk vill höra så bryr sig varken högern eller företrädare för näringslivet – bara de röstar som de vill.

Frankenreins-monsterOck röstar i enlighet med Svenskt Näringsliv och högern gör man utan tvekan.
Sådana tydliga tecken är hur man röstar i riksdagen vad avser arbetsmarknadsfrågor.
Sverigedemokraterna säger sig försvara grunderna i den svenska arbetsmarknadsmodellen – samt att både arbetsgivarorganisationer och
fackföreningar fyller en viktig samhällsfunktion.
Argumenten låter bra för och hos löntagarkollektivet
Ett av de tydligaste exemplet är åtgärden Fas3 – en hårt kritiserad arbetsmarknadspolitisk reform – där Sverigedemokraterna tidigare ansett att den borde avskaffas men handlade precis tvärtom när det var dags att rösta om reformen i riksdagen.
Andra klassiska arbetsmarknadsfrågor har man konsekvent argumenterat för men handlat emot.
Exempel – bland annat – är att man med regeringspartierna och Miljöpartiet har Sverigedemokraterna röstat ned ett antal förslag från S och/eller V i arbetsmarknadsfrågor enligt följande;

S och V föreslog en nollvision mot dödsolyckor i arbetslivet,
med konkreta delmål, inspirerat av den nollvision mot dödsolyckor
som finns i trafiken. SD röstade emot detta tillsammans
med regeringspartierna och MP.

S och V ville ge Arbetsmiljöverket större möjligheter att välja
vilken sanktion som var mest lämplig mot arbetsgivare som
missköter sig. Detta i en reservation mot regeringens förslag
att företag endast skulle straffas med sanktionsavgifter. SD och
MP röstade med regeringspartierna.

När S och V krävde att arbetslivsforskningen skulle förstärkas
röstade SD ned även detta.

SD röstade emot ett förslag från S och V om regler som skulle
innebära att den som haft 24 månader av olika sorters visstidsanställningar hos samma arbetsgivare inom loppet av fem år skulle bli fast anställd.

SD röstade emot en skrivning från S och V om att det ska vara
en rättighet att få jobba heltid. Sommaren 2013 gick SD ut med
att man ville jobba för rätten till heltid, främst som ett förslag
för ökad jämställdhet. Då hade man alltså precis röstat emot
ett förslag om exakt detta i riksdagen.

1348779Är detta ett resultat av de hemliga möten näringslivets företrädare haft med Sverigedemokraterna?
Det vi inte vet kan vi dock ana!
Avslutningsvis är Sverigedemokraterna i rollen som fascister tacksamma syndabockar – ett te absolvo – för övriga riksdagspartier.
Oavsett hur människofientliga och arbetarfientliga förslag de lanserar – hur de urholkar demokratiska spelregler – hur de korrumperar statsapparaten för att gynnar starka kapitalintressen på medborgarnas bekostnad – kan de alltid retorisk ikläda sig rollen som försvarare av demokratiska ideal och humanism.
Att de som valt att rösta på Sverigedemokraterna trots den politiska paradoxen kan jag ha en viss förståelse för.
Väljarna lyssnar på argumenten och ser – i egentlig mening – inte agerandet i Riksdagen – i synnerhet som medierna inte skriver om det.
Att företrädare för näringslivet bortser från denna paradox är mer givet så länge det går deras väg.
Och märk väl – jag har inte – förrän nu – talat om ekonomiska medel som är något grundläggande för att styra opinionen dit man vill.
Den diskussionen borde vara med och bättre tydliggöras – i synnerhet mot de politiska partier som förespråkar att dess donatorer skall förbli hemliga.
Jag undrar om medborgarna vill ha ett samhälle styrt av näringslivet eller Sverigedemokraterna – bägge lika dåliga.

Från det ena till det andra…………………….

reinfeldt2öppnahjärtaFlyktingkris – öppna våra hjärtan – men var f*n är vår bostadsminister Mehmet Kaplan (MP)?
Det är bostadskris – och som det inte var nog med detta faktum så står vi inför en ökad asylinvandring också – bara någon månad före vinterns intrång.
Just nu tävlar man om hur många fler kvotflyktingar vi skall ta emot och Miljöpartiet är värst.
Missförstå mig inte – vi skall självklart ta emot våra medmänniskor som bankar på porten – men i vilken ände vill man börja?
Finns det någon koordination i regeringskansliet eller vill man tävla om vem som kan föreslå den högsta andelen kvotflyktingar bara?
En eventuell kvotlagstiftning som möjligen – och till viss del tar ifrån kommunerna – tillsammans med Landstingskommunerna – dess grundlagsskyddade självstyrelse – som har en central ställning i Sverige – och utgör en viktig del av vårt demokratiska system – jobbas det på.
En eventuell lagstiftning som torde vara både välkommen och förväntad då vissa – företrädesvis borgerliga kommuner – inte kan skryta allt för mycket med vad avser mottagning av nyanlända.
Och om det råder oenighet inom EU huruvida medlemsländerna skall tvingas ta emot en till landets folkmängd given numerär av flyktingar – så har vi nationellt samma problem.
Men problemet gäller inte bara flyktingar – vi har en ungdomsgeneration som vill sätta bo, som vill planera för sina framtida liv – för att inte tala om den så kallade arbetslinjen där arbetslösa måste flytta dit jobben finns.
Var skall alla bo – Kaplan – i miljöanpassade luftslott?

images (15)Nå – från en sak till en annan – fast det finns beröringspunkter mellan bostadskrisen och asylsökande, integration och jobben.
När Annie Lööf debatterade med Åkesson så spottade han ur sig – som ett givet mantra – ”vi skall hjälpa på plats” – några andra förslag syntes inte till.
Och mot bakgrund av att Åkesson vill dra in alla kostnader på både integration – som inte existerar i hans vokabulär ens en gång – samt stora delar av migrationskostnaderna – så var motrepliken alldeles given.
Det är bara ett enda stort fel med hjälpinsatser på plats.
Förutom att vi redan hjälper på plats så vill UNCHR – FN:s flyktingorgan – att länderna öppnar upp för att ta emot fler kvotflyktingar.
Att UNCHR uttryckt allvarlig kritik mot SD:s biståndspolitik bekommer dock inte Åkesson – uppenbarligen.
Vad organisationen behöver är avlastning vilket de ständigt ger uttryck för.
Det är inte rimligt att flyktingar kvarstannar år ut och år in i lägren som dessutom skall vara ett transitläger Jimmie kesson, SDinte någon permanentad boplats.
Men hur Sverigedemokraterna skall uppnå sin ambition att hjälpa på plats när man skär ned drastiskt på biståndsbudgeten – borde man rimligtvis upplysa oss – som enligt Åkesson inte inser verkligheten?
Under hela mandatperioden skär man ner biståndet med hela 37 miljarder.
Sverige skulle därmed gå från ett bistånd motsvarande 1% av BNP till 0.6%.
Om inte 87% av väljarkåren intresserar sig för SD:s biståndsbudget så kanske en del av deras egen väljarkår vill veta – eller det kanske bara är så att man anser flyktingar vara ”lyxflyktingar” som borde klara sig själva utan att beträda den svenska moderns jord.
Man säger sig vilja – under perioden 2015-2018 – spara 152 miljarder på migrations- och integrationsområdet – och då har man inte ens tagit med Migrationsverkets framtidsprognos så mot den kommande ökning av nyanlända – som flyktingkrisen ger upphov till – är dessa 152 miljarder mer att betrakta som underfinansierad.

De flesta ekonomer anser – ur ett nationalekonomiskt perspektiv – att invandringens effekter på längre sikt anses bli tämligen kostnadsneutral.
Men Sverigedemokraterna förhåller sig till allt annat än att någon kostnadsneutral effekt aldrig kommer att uppstå.
För dem är det bara kostnader och besvär
Tino Sanandaji, nationalekonom – ofta och anpassat citerad av SD:s företrädare – pekar på ytterligare ett problem med Sverigedemokraternas beräkningar.

– Statsbudgeten inkluderar egentligen bara kostnaderna de första åren, när invandrare är i asylsystemet. Kostnader eller eventuella vinster längre fram budgeteras inte.

Sverigedemokraternas budget är inte seriös för fem öre.
Jag har tidigare noterat och skrivit om hur man vill skära ned statsbidragen – med 53 miljarder – till kommuner och sekundärkommunerna vilket skulle slå hårt mot både pensioner och de välfärdsåtaganden kommunerna har och är skyldiga att ge kommuninvånarna.
Vill man få en nationell ekonomisk kris med denna sanslösa skuggbudget – ja då skall man rösta på dem också och vara väl medveten om vad man får och inte får.

Dyr reformMen om Sverigedemokraterna
brottas med en ekonomisk trovärdighet så brottas en del centerpartister med en trovärdig analys av regeringens åtgärder varför man ser sig föranledda att i en debattartikel på Aftonbladet debatt försäkra sig om att deras gamla vanliga mantra gått ut i stugorna.
Nej – det finns frågetecken i regeringens åtgärder också – ett är det jag beskriver inledningsvis om en minister som försvann i bostadsfrågan.
Men en hel del av de redan utlysta arbetsmarknadsåtgärderna berör också våra invandrare och därutöver finns det en del förslag för de nyanlända.
Nåväl – det efterföljande citatet är hämtat ur debattartikeln och det är vad jag vill kommentera: ”Ska vi få fler nyanlända i arbete måste det också finnas fler jobb. Det är därför obegripligt att regeringen riktar 80 procent av sina skattehöjningar, hela 27 miljarder, mot jobben”.
Tugget känns igen allt för väl – vi har hört det till leda.
Förutom att jag ifrågasätter deras angivna 27 miljarder – så sitter jag här och funderar på vilka jobb menar Centern och framförallt vad är det som kostar 27 miljarder mot jobben?
Vilka expertkunskaper står debattörerna till förfogande när man underkänner så tunga instanser som IFAU, Finanspolitiska rådet med flera?
Enligt IFAU har de gång efter annan dömt ut Alliansens jobbsatsningar som kostat oproportionerligt mycket och utfallet varit lågt – om ens något.
Och vad gjorde Centerpartiet för landsbygden under de åtta åren?
Förutom att kriminalisera tidelag och i övrigt åka gård och rike runt för att avsmaka egentillverkade gårdsviner.

För att uppdatera debattörerna så har vi ändrat årtalet från 2006 till 2015 och har därmed resultatet av Alliansens politik.
Nu gäller det för den nya regeringen att städa upp efter borgerligheten – förvisso inget ovanligt – mönstret för borgerlighetens hantering av statsfinanserna går igen.
Åtgärderna vi nu tvingas till redovisas nedan.
Uppräkningen av arbetsgivaravgifterna för unga beräknas ge en förstärkning på cirka 15 miljarder – den enskilt största åtgärden i statsbudgeten för mandatperioden – som kortats av med ett år på grund av ett ickeseriöst riksdagsparti.
Jobbskatteavdraget trappas ned för inkomster över 50 000 kronor i månaden vilket beräknas ge en förstärkning av statens inkomster på cirka 2.7 miljarder.
En särskild löneskatt återinförs på arbetsinkomster för äldre över 65 år på 6,15 procent vilket förstärker statens inkomster med cirka 1.8 miljarder.
Det blir en inkomstförstärkning om cirka 19.5 miljarder riktade mot jobben.
Så jag undrar var är de andra 7.5 miljarderna som de hittat?

Rika blir rikareDet kostar att städa upp efter Alliansens skövlingar.
För 2016 satsar regeringen 8,5 miljarder kronor på jobben.
Investeringarna byggs upp till 10 miljarder per år under 2017, 2018 och 2019. Tillsammans med satsningarna på samma områden i vårbudgeten 2015 innebär detta investeringar på 14,3 miljarder för år 2016, 17,6 miljarder år 2017, 18,9 miljarder år 2018 och dito för 2019.
Centerpartiet – som en del av Alliansen – medverkade till att sänka skatter på det mesta som gick att sänka – ja inte på tobak och spriten – fast det var ju i folkhälsan namn så den höjningen ansågs ju vara legitim och i sammanhanget rätt oskyldig.
Resultatet av den historiskt och enskilt största skattesänkningen – jobbskatteavdragen 140 miljarder – resulterade i en snedfördelning genom bättre ekonomiskt utfall för de som tjänade mest och en spark i de ädlare delarna – genom rejält minskade ekonomiska förutsättningar – för alla de som redan hade små ekonomiska förutsättningar.
Kort sagt – man sänkte ”bidragen” och ökade subventionerna till de som minst behövde det – dessutom till stor del finansierade av löneskatterna eller socialförsäkringssystemet.
Man sänkte företagens kostnader – arbetsgivaravgifter, restaurangmoms och ungdomsrabatter – i en vild förhoppning om att de skulle sänka arbetslösheten – men det blev tvärtom istället.

serie_gustafson_141001Resultatet fördelningspolitiskt har inneburit att man i stort sett slagit sönder en hel infrastruktur – järnvägen, bostadsbyggandet – dessutom minskade nationella miljösatsningar, vård och omsorgen, jämställdheten, ökade ekonomiska klyftor i samhället, minskade statsbidrag till kommuner och landsting – nu orkar jag inte skriva mer för det skulle krävas ett flertal krönikor i ämnet – och allt för att de med höga inkomster skulle få mest, företagen ekonomiska lättnader med mera.
Det är inget vackert resultat av Centerpartiet som medverkat till detta.
Och ovanpå allt har vi begåvats med ett missnöjesparti tillika  främlingsfientlig som – sin vana trogen – skyller allt på invandringen.

Högern är avkläddaVidare säger man att kommunerna skall få full kompensation för de kostnader som asylmottagningen kostar – samtidigt som man hoppas att det skall bli en jämnare fördelning mellan kommunerna.
Det kallar Centern för reform!!!!!
Hur den här jämnare fördelningen skall tillgå lyser med sin frånvaro.
Kan inte Centern tala med Moderaterna som i sin tur talar med sina moderata kommunalråd i den moderatstyrda kommunen Vellinge, eller Danderyd, Vaxholm med flera alliansstyrda kommuner – bäst är kanske att dela på arbetsuppgifterna för enligt Annie Lööf hade ni ju så roligt i er Allians.
I sammanlagt 89 borgerligt styrda kommuner tar man emot cirka 62 procent mindre nyanlända än motsvarande vänsterstyrda kommuner.
Dessutom har man inga förslag på hur man skall lösta inkvartering eller bostäder för asylsökande – den uppgiften överlät ni på diverse månglare – inte minst på en före detta skivbolagsdirektör.
Andra integrationsåtgärder som tidigare språkinlärning, sysselsättning och validering av utbildning från dag ett, första boende-garanti och utökad samhällsorientering – är inga centerförslag – delar av det har förekommit i den politiska debatten under flera år.
Dessa åtgärder är nu en del av regeringens åtgärdspaket för invandrarna förutom specifika åtgärder för att få invandrare snabbare in i produktionen.
Så håll ut kära centerpartister det blir bättre nu – äntligen på väg!

Aftonbladets undersökning speglar ett antal obesvarade frågeställningar………………

väljarundersökningJag har inte tänkt att kommentera några av dessa webbundersökningar men gör ett avsteg denna gång när Aftonbladet Inizios – tidigare Sverige tycker – presenterar sin väljarundersökning  i dagens tidning.
Vi har allt sedan bilden på den lille pojken Alan Kurdi kablades ut över världen sett ett enormt engagemang både här hemma och ute i Europa.
Det speglar en medmänsklighet utan motstycke som borde ha gjort avtryck i väljarundersökningen – tycker vi.
En undersökning jag tagit del av är Eurostat som visar att svenska folket ökat sin vilja att ta emot flyktingar – även SOM-institutet visar samma trend.
Mot bakgrund av Sverigedemokraternas typiska väljare – som påvisades i en Demoskopundersökning förra året – är äldre traditionellt borgerliga väljare.
Och de är höger – till stor del konservativa.
Av de som 2010 röstade på Moderaterna men som nu röstar på SD räknar sig över 40 % som konservativa.
För dem är naturligtvis invandringen den viktigaste frågan – men även traditionella högerfrågor som ett starkt försvar och lag och ordning.
Bland Sverigedemokraternas väljare betraktar bara hälften sig som nationalister.
SD-väljarna är i mycket större utsträckning personer som är medelinkomsttagare.
Och framför allt – det är tidigare moderatväljare – inte socialdemokrater – som utgör stommen i SD:s nya väljarbas.
Skulden ligger främst hos Moderaterna som utvecklat en form av ”följa John-politik” eller triangulering som slätat ut skillnaderna mellan höger och vänster i hög grad.

Sverigedemokraternas väljare är också de som har minst förtroende för politiker, myndigheter och media.
Många av dem tycker att det var bättre förr.
87 procent av partiets väljare tycker att invandring är ett hot mot svensk kultur och svenska värderingar.
Även om SD-väljare är en ung, lågutbildad man, bosatt i en småstad eller på landet, med låg inkomst och med ”svag arbetsmarknadsförankring”, det vill säga arbetslös.
De här grupperna samlar många SD-sympatisörer – men de utgör inte basen hos Sverigedemokraterna.

Även om nu denna undersökning inte speglar engagemanget så kan man tolka undersökningen som ett missnöje utifrån ett antal obesvarade frågor.
Om vi tar emot flyktingar i en större omfattning hur löser man bostadsfrågan, skolan och arbetsmarknaden.
Här finns obesvarade frågor som oroar väljarna – inte det faktum att vi skall och bör ta emot flyktingar.
Även de föreliggande kvotsystemet – dels inom EU dels nationellt – är ännu ej löst.
När regeringen på ett tillfredsställande sätt presenterar svar på dessa frågor är det min uppfattning att vi kommer få se andra resultat i opinionsundersökningarna.
Det finns en fast kader av väljare därutöver som tar till sig av de populistiska sakpolitiska frågor som Sverigedemokraterna presenterar lösningar på.
Vi vet att partiets lösning är en minskad invandring vilket löser alla andra frågor som bostäder, skolan och arbetslösheten.
Att Sverigedemokraterna inte har någon utpräglad bostadspolitik eller en skolpolitik där man satsar endast 300 miljoner under perioden 2015/2018 som ett exempel.
Den huvudsakliga sakpolitiska frågan är således invandringen som dessa väljare fastnat för som en generell lösning.

Slutsatsen är således att denna undersökning speglar ett antal obesvarade frågeställningar och inte det kraftigt förhöjda engagemang vi nu ser.
När dessa frågor är lösta och presenterade kommer vi se andra resultat i opinionen.
Förövrigt kan jag inte ta dessa webbaserade undersökningar på fullt allvar.
Det finns alldeles för många inbyggda mätfel för att inte tala om underlaget som söks av intresserade där den som svarar på undersökningarna erhåller ett antal poäng för sin medverkan.
Därutöver väljer man ofta bort väljare över 70 års ålder som bevisligen är en stor andel av väljarkåren totalt sett.
Jag ser ingen anledning till oro annat än avsaknaden av relevanta frågor vad avser bostads- och skolpolitiken samt arbetslösheten – och då främst vad avser invandrare och långtidsarbetslösa.

Sverigedemokraternas skuggbudget är ett köksbordsarbete…………

sanning o konsekvensDet finns mycket att säga om Sverigedemokraterna och deras politiska ambitioner för – som de säger och skriver – ”ingen skall lämnas utanför”.
I lika hög grad som alla övriga partier skall granskas skall också Sverigedemokraterna granskas.
Detta har man underlåtit i stor utsträckning utan det enda man fått sig till livs från de oppositionella är deras främlingsfientliga attityder.
Att partiet är främlingsfientligt inställda tror jag ingen kan motsäga.
Här börjar den första av många motsatser detta parti ger upphov till.
Ingen skall lämnas utanför går rimligen inte ihop med partiets ambitioner om särlagstiftning och registrering för svenska och utländska medborgare i flera av de motioner man lämnat in till riksdagen.
Ofta – för att inte säga genomgående – försöker man låtsas som att det inte längre är ett rasistiskt parti.
De talar i termer om nolltolerans mot rasism.
Men det är en diametral motsats till vad som är mönstret i deras politiska förslag.
De utgår hela tiden från att skärpa uppdelningen mellan de som är födda i Sverige och de som tvingats fly sina hemländer.
Man ger olika rättigheter till människor beroende på var de är födda.

Anna Ljungdell  – kommunalråd (S) Nynäshamn och partikamrat med mig – och – som till skillnad – mot flertalet andra politiker granskat Sverigedemokraternas ”bluff”budget vad avser statsbidragen till kommuner och landsting.
När jag gör samma granskning finner jag Annas chock fullt begriplig.
Under budgetperioden avser Sverigedemokraterna göra besparingar på kommun- och landstingssektorn med hela 53 miljarder eller konkret hela 56%.
StatsbidragenOch precis så som Anna beskriver det är denna besparing den enskilt största i deras budget över perioden.
Jag förstår därmed hennes oro över de minskade statsbidragen som för hennes del skulle innebära stora nedskärningar i de kommunala välfärdsåtaganden hennes kommun har.
Enligt Anna skulle till exempel hela den kommunala budgeten för ekonomisk bistånd, barnomsorgen samt kultur och fritidsverksamhet raderas bort helt i kommunen – man kan fråga sig vad kommuninvånarna – de som röstar på Sverigedemokraterna tycker om detta.
Nu har jag inte varken orken eller kraften att gå igenom alla kommuner och hur det skulle drabba dem – men kan ana att många kommuner som idag redan går på knäna skulle kanske inte ens kunna krypa på knäna efter denna chockartade sänkning.
Margareta Andersson hur är det med granskningen av Sverigedemokraternas skuggbudget?
Dags att ställa dom mot väggen och i ekonomiska termer be dom förklara – inte bara statsbidragen utan även poster i skuggbudgeten i övrigt.

tumblr_m6i961bFbB1qztltbJag kan därutöver konstatera att Sverigedemokraternas budgetalternativ innebär betydande besparingar vad avser asyl- och anhöriginvandringen, integrationspolitiken och det internationella biståndet.
Egentligen inte förvånande mot bakgrund av deras ambitioner vad avser migration och den totala avsaknaden av integrationspolitiska åtgärder som avspeglas i deras budget.
Ökade resurser ska enligt förslaget i stället läggas på småföretag, sänkt skatt för pensionärer, försvaret samt på vård och omsorg.
Ytterligare förstärkningar av budgeten åstadkoms genom förslag om att redan 2015 helt avskaffa den nedsatta arbetsgivaravgiften för unga samt att höja restaurang- och cateringmomsen.
Det framgår av beräkningen av de offentliga finanserna med Sverigedemokraternas budgetalternativ jämfört med regeringens att det finansiella sparandet är 1,4 miljarder kronor högre än vad regeringen redovisar för 2015 samt mellan 4 och 7 miljarder kronor högre 2016–2018. Finansiellt sparande i procent av BNP beräknas i motionen till 0,6 procent 2018.
Det internationella biståndet skall minska med nära 6 miljarder.
Migration med drygt 7 miljarder.
Integration och jämställdhet knappt 4 miljarder.
Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik står obudgeterade till plus minus noll.

Frankenreins-monsterDet som är mest anmärkningsvärt i skuggbudgeten – förutom den chockartade sänkningen av statsbidragen – är att minskade kostnader för asyl- och anhöriginvandring med totalt 11 miljarder skall till viss del utjämna skatteskillnaden mellan pensionärer och motsvarande lön för perioden.
Hur man rent praktiskt skall åstadkomma minskade kostnader för asylinvandringen framgår inte mot bakgrund av våra åtaganden i enlighet med EU:s skyddsgrundsdirektiv som i valda stycken bygger på Genèvekonventionen.
Pensionärerna kan därmed känna sig blåsta såvitt man nu inte gör andra omfördelningar i sitt budgetalternativ.
Den andra motsatsen är att bistånd skall finansiera ett större åtagande vad avser UNHCR och flyktinglägren helt i anslutning till deras ambition att hjälpa flyktingar på plats.
Men jag konstaterar att man i sin budgetproposition för 2015 – 2018 sänker det internationella biståndet med för 2015 med knappt 6 miljarder – regeringen har för 2015 budgeterat drygt 30 miljarder för biståndet.
För 2016 sänker man ytterligare med lite drygt 4 miljarder, 2017 med 8.4 miljarder och 2018 med hela 9.7 miljarder.
Med vilka pengar skall man hjälpa på plats?
Helt uppenbart saknas det inte frågeställningar och inte bara Anna behöver ett klargörande.

PK-samhällets-offer1Förutom att man har spikat ihop en statsbudget som i alla valda stycken kan liknas vid ett köksbordsarbete så lever man inte upp till den i sina ambitioner.
Det finns en rad av poster i deras skuggbudget som väl sammanfaller med Socialdemokraternas.
Det enskilt största exemplet är pensionärsskatten där Socialdemokraterna har en ambition att radera ut skatteskillnaderna – om än inte på samma sätt genom att sänka kostnaderna för asyl- och migration utan snarare genom att reducera RUT- och ROT-avdragen bland annat.
Andra satsningar Sverigedemokraterna vill göra är satsningar på Hälsovård, sjukvård och social omsorg, sjukersättning, a-kassan, ekonomisk trygghet för familjer och barn allt med marginella höjningar jämfört med den Socialdemokratiskt ledda regeringen.
Ändå beslutade man sig för att rösta ner Socialdemokraternas statsbudget 2014 med efterföljande kaos i Riksdagen som till slut ledde till decemberöverenskommelsen.
Anledningen var att inget parti vill samarbeta med Sverigedemokraterna – snyft snyft.
Och då Socialdemokraterna med Miljöpartiet ligger risigast till i deras åsiktsbegränsade värld var det givet att också fälla regeringen i förhoppning om ett extraval som ansågs gynna dem själva.

Att göra en myt av en verklighet…………………………….

Sverigedemokraterna försöker göra om verkligheten till en myt av den lille pojkens död där på stranden i Bodrum Turkiet.
Det känns stötande och ovärdigt att tvingas motarbeta de som på alla sätt försöker förminska den verklighet – som förvisso en del andra medier också gjort – av denna tragiska händelse som man nu – från Sverigedemokraterna – försöker reducera till en bild som bättre stämmer överens med de främlingsfientliga krafterna i samhället – där inte bara Alan Kurdi – 3 år – fick plikta med sitt liv utan flertalet andra både vuxna och barn – men sanningen väger över min avsky och det vidriga sätt varpå man försöker anpassa händelsen till sin egen ”verklighet”.
Man vill hävda att – dels har kroppen flyttats dels skall pojkens far haft som huvudsaklig målsättning för sin flykt att få nya tänder – och givetvis skulle de – som de nationalister de är – ta sig till Sverige för att få gratis tandvård och implantat.
Som bevis för sina påståenden visas två bilder där foto nr: 1 visar en polis som hukar över en barnkropp liggande bland klippor och på bild nr:2 ligger Alan Kurdi med ansiktet neråt i vattenbrynet.

Patric-Silfverklinga-FejkPatric Silverklinga är gruppledare för Sverigedemokraterna i Borås.
Han är en av flera Sverigedemokratiska politiker som spridit bilden tillsammans med lögnaktiga texter på bland annat Twitter och Facebook.
Lögnen har publicerats på nästan alla så kallade alternativmedier såsom – av Sverigedemokraterna närstående Avpixlat och Samtiden – Exponerat, Fria tider, Realisten med flera.
Det skall tilläggas att man tog ner fejkartikeln från Avpixlat senare.
Det är ovärdigt, förnedrande och vidrigt det man gör och visar på ett genuint sätt dess egentliga syfte.
Att få allmänheten att tro på deras alternativ istället för den verklighet som de flesta seriösa medier i världen rapporterat om.
Vem säger nu att alternativmedierna presenterar sanningen?

Barnet på den övre bilden – foto nr 1 – är Alan Kurdis bror Galip Kurdi – 5 år gammal – som också visas på den nedre bilden efter denna text.
Den nedre bilden på Galip Kurdi är tagen innan den skymdes av en av två poliser som därefter tog hand om bägge pojkar.
Det har också rapporterats att de två poliser som tog hand om bägge pojkar drabbats hårt av händelsen – av tämligen förklarliga skäl.

Alan Kurdis bror
Som synes har Galip andra skor samt en blå tröja på sig till skillnad mot sin yngre bror som hade en röd tröja samt andra skor.
Metro Nyheter Stockholm meddelar följande;

Vi frågade en nyhetsredaktör på den turkiska nyhetsbyrån DHA som äger rättigheterna till bilden av pojken i den blåa tröjan om det är Galip, den äldre brodern: – Ja, det stämmer. Pojken i den röda tröjan är Alan Kurdi och pojken i den blåa tröjan är Galip.

Många världen över har förfasats över den lille pojkens tragiska död – den har inte bara påverkat oss utan gått direkt in i hjärtat på oss – så även på ledande politiker ute i Europa såväl som här hemma.
Bilderna väckte oss alla – till ett nymornat empatisk och medmänskligt engagemang av sällan skådat slag när verkligheten kablades ut i världens medierna.
Viljan – i Sverige såväl som i  Europa – att hjälpa flyktingarna blev monumentalt överväldigande – det blev en nödvändighet.
På bara några timmar förändrades hela flyktingsituationen till något påtagligt mänskligt, katastrofalt.
Symbolen blev den lille pojken – Alan Kurdi.

Men – som en rasistiskt desperat åtgärd – försöker Sverigedemokraterna vända på den bilden – och inte bara dom utan också den Moderatvänliga sajten ”Politikfakta” som drivs av den tidigare moderata kommunalpolitikern Olah Örtengren  en politiker som jag har haft ett flertal – fruktlösa – debatter med och som senare fick sparken som kommunalpolitiker för Moderaterna.
Tidningen Expo har även de källkritiskt granskat Sverigedemokraternas försök att göra en verklighet till en myt.
Det vore också önskvärt att våra stora dagstidningar gjorde sig vinn om att avslöja lögnerna som sprids och inte bara medier och bloggar med en begränsad läsekrets.

Här kan du se en video som är upplagd på Youtube av den turkiska nyhetsbyrån Dogan Haber Ajansi (DHA) – som berättar sanningen.
Och jag vill uttryckligen varna de som är känsliga för att se videon.
BBC har intervjuat Alan Kurdis faster som bor i Kanada där hon i intervjun berättar vad som föregick flykten.

rasistbild-550x328-550x328Sammanfattningsvis kan man inte nog fördöma Sverigedemokraternas – i sammanhanget vidriga – försök att revidera verkligheten genom påhittade falsarier, döljande av vissa uppgifter som har betydelse för den sanna bilden för att därefter publicera hela den uppdiktade lögnen på de alternativa nyhetssajter som står till Sverigedemokraternas förfogande och som – ur ett pressetiskt perspektiv – har en hel del i övrigt att önska.
Man försvarar sin egen existens med att man inte vill dölja verkligheten i motsats till vad de kallar PK-media.
Om inte förr – så nu – vet vi vilken ”sanning” det vill publicera.Avpixlat
Därutöver lär det väl knappast råda någon ytterligare tveksamhet längre vad Sverigedemokraternas verkliga ambition är.
De är allt annat än det seriösa parti man utger sig för att vara när alla övriga frågor – exklusive invandringen – bara är en kuliss för att låtsas framstå som ett seriöst parti med en bredd i sin politiska ambition.
Den som ger sitt förtroende och lägger sin röst på detta parti måste vara medvetna om vad slags parti detta är – om inte kanske det är hög tid att omvärdera sina sympatier och inse vilken verklighet de vill fömedla.

OBS: Det är tillåtet att dela denna krönika eller delar av den men källan skall alltid anges vid delning.

USA tar aldrig ansvar för sina handlingar……………….

is-4Debatten om Sveriges och Europas flyktingpolitik äger främst rum i medierna – mer sällan hos våra politiker.
Sjön går hög – vinden kastar om från nordlig till sydlig – från iskyla till värme – och detta på mindre än ett dygn.
Och orsaken är främst en liten pojke – idag oförmögen att inse vad hans tragiska död förorsakat av medkänsla och humanitet.
Frågan är om en liten pojke på tre år förstått den kantring som skett även vid liv.
Samtidigt firar åsiktsförtrycket nya triumfer i den politiska korrekthetens namn.
Innan talades och skrevs det mycket om plikter gentemot våra nationella intressen – idag mot alla de som tvingats fly från krigshärjade områden – och lika plötsligt som vinden kantrar – måste vi acceptera situationen och öppna Europas och våra egna gränser.
Tro mig – jag välkomnar kantringen av humanitära och medmänskliga skäl.
Medmänsklighet är inte bundet av i kartan dragna landgränser, skillnad i kultur eller etniskt ursprung – som vissa vill göra gällande.
Men jag ser aldrig – eller nästan aldrig – roten till det onda som sker i världen.
Det är på något sätt dolt i dimmorna av all den tragik som sker av mänsklig förnedring – eller så förstår vi men förmår oss inte beskriva den.
Den ursprungliga orsaken – var kan vi finna den?
I ett helhetsperspektiv för att belysa den egentliga orsaken till denna mänskliga tragik som utspelas?
När kommer vi klara av att begära att de som skapat problemet också tar hand om dess konsekvenser?
Det talas eller skrivs aldrig om vem som är ytterst ansvarig för all denna tragik vars resultat utspelas just nu i hela Europa – den våg av människor som flyr för sina liv – vi kallar det lite cyniskt ett flykting”problem”.
Medierna låter oss förstå att allt detta orsakas av terrororganisationer, islamiska fanatiker, mot vilka all världens samlade militärmakt inte förmår göra något åt.
Vem bar den yttersta skulden för Vietnams ödeläggelse med miljoner döda och än fler lemlästade, sönderbrända av B52:ornas skoningslösa napalmbombningar?
Vem bär den yttersta skulden för – i princip -samma förödelse i Libyen, Irak och nu i Syrien?
Och då har jag inte nämnt Afghanistan samt ett antal länder i både Väst- och Östafrika.

flyktHistorien är full av erfarenheter som visar att den som tiger samtycker också – gör sig medskyldig till denna tragik.
Vill vi få slut på krigen, massmördandet, förstörelsen, våldet och resultatet av flyktingströmmarna –  måste vi bekämpa orsakerna.
Alla länder – som talar vitt och brett om mänskliga rättigheter byggd på demokrati borde i akt och mening ställa sig bakom alla de vackra orden och visa handlingskraft – säga ifrån att vi vet vad som sker och pågår – och att vi inte längre tänker tiga och samtycka eller spela rollen av allierad för att bekämpa den ondska som i egentlig mening är ett resultat av undfallenhet inför stormakternas våldtäkt på suveräna stater.

AZkaCdRuJag vill göra tydligt att jag i många avseenden tycker om USA och dess människor.
Jag har vistats i USA många gånger genom mina resor världen över och lärt mig uppskatta de människor jag fått förmånen lära känna.
Jag anser – i motsats till de värsta motståndarna – att USA fyller en nog så viktig roll för Europa och Sverige.
En roll byggd på fredliga grunder genom utbyte av handel, kunskap och erfarenheter – inte undfallenhet där vi blint skall se USA som vår explicita välgörare utan att ifrågasätta.
Visst – vi har anledning att vara tacksamma mot USA för den hjälp Europa fick under andra världskriget i kampen mot Nazityskland och nazisternas erövringskrig mot de Europeiska staterna.
Men den hjälpen fick vi inte utan betydande undfallenhet.
För USA var anledningen knappast att bekämpa nazisterna utan snarare kommunisternas motsvarande hjälp – som till slut ändade upp i öst och väst och det efterföljande kalla kriget.

Jag avskyr USA:s självpåtagna roll som världens ”befriare” som oftast talar våldets språk.
Jag har följt USA:s falska propaganda allt sedan Vietnamkrigets grymheter och efterspelet därefter genom angreppskrig och intervention av allt som är värt något – inte för världens befrielse utan för USA:s protektionistiska kapitalism och friheten för USA att diktera villkor för alla övriga länder.
Den propagandistiska ondska – som alltför ofta kommer från USA – och som ger USA rätten – ibland med världssamfundets tysta eller avmätta kritik och undfallenhet – att utöva militärt våld mot andra länder resulterar i ondska nummer två.
USA är västvärldens profet.
Det som kommer från USA kan aldrig vara en lögn.
Europa går inte heller fri från skuld.
Undfallenheten och dess tysta medgivande inom den Europeiska Unionen – detta fredsbevarande projekt som mer blivit en symptom av undfallenhet och blind tro på USA:s möjligheter för Europa.
Eller finns det fortfarande en tacksamhetsskuld att betala?
I så fall hur länge till skall vi betala den skulden – genom att stillatigande se på hur resultatet och spåren av USA:s angreppskrig – genererar enorma flyktingskaror, våld, förstörelse, krig och allehanda terrororganisationer som inledningsvis supportats av USA för att därefter bekämpas.
Var finns logiken?

flyktingbarnIdag är Mellanöstern i söndring.
Terrororganisationen IS har fått fäste och driver miljontals människor på flykt.
Orsaken – ytterst – är USA:s invasion av Irak.
En liten historisk tillbakablick är nödvändig för att förstå dagens situation.
Länderna i Mellanöstern tillhörde det turkiska osmanska riket fram till första världskriget.
Organiserat utifrån olika religiösa tillhörigheter bildades enklaver.
Under första världskriget uppmanades länderna att med hjälp av engelsmännen strida mot turkarna och bilda en självständig arabisk nationalstat.
Arabiska trupper gick in i Damaskus och utropade denna självständiga stat.
Vad man då inte visste var att britter och fransmän redan delat upp gränserna mellan sig utan hänsyn till historiska och geografiska realiteter.
Staterna förblev utan i egentlig mening  legitima.
Långt senare – 2010 – kom så den Arabiska våren.
En serie av politiska protestyttringar med krav på bland annat regeringsavgångar, regimskiften och hos vissa andra demokratiska reformer, allt med ett högst skiftande resultat.
Istället för stabilitet skapades ett stort tomrum där religiösa grupper av skiftande slag simmade omkring.
Ur detta tomrum av konflikter fick Islamiska staten (IS) sitt  fäste.
IS erkänner inga nuvarande gränser och vill därför bilda ett kalifat.
Det finns heller inga samlande krafter eller någon stark ledare som kan skapa förutsättningar för att få ordning på det kaos som uppstått.
Och ytterst ansvarig för själva orsaken till detta läge idag är USA:s invasion av Irak 2003 som slog sönder landet.
Man hade en tanke att uppifrån bana väg för ett västerländskt demokratiskt system!
När Iraks diktator Saddam Hussein störtats så plockades alla de som stöttade honom i Bath-regimen bort från sina poster och hela samhället kollapsade.
Dessa människor är nu de som sitter på ledande poster inom IS.
Bedömningen är att det under lång tid framöver kommer att fortsatt vara konflikter av olika intensitet och grad i hela Mellanöstern – konflikter som
nu och framdeles kommer att driva miljontals människor på flykt mot Europa och Sverige bland annat.

Men tar USA ansvar för dessa konsekvenser?
Tog USA ansvar för de konsekvenser deras krig i Vietnam medförde?
Tar överhuvudtaget USA något ansvar för resultaten av deras angreppskrig?
Frågorna är lätta att besvara.
Så länge vi kan skylla orsaken på resultatet – som den allena – är både USA och Europa nöjda och belåtna.
De kan gömma sig bakom ett nymornat uppvaknande bestående av medmänsklighet, solidaritet och humanitet men vill inte se orsaken – än mindre göra något åt det.
Det är självklart att vi skall hjälpa våra medmänniskor – flyktingarna.
Men är det lika självklart för de som orsakat flyktingkatastrofen?
Fråga mig inte hur vi får bort allt omänskligt – jag liksom våra ledare har inga bra svar.
Jag vet bara att våld föder ännu mer våld och någonstans kommer detta att eskalera till jublet av vapenindustri och kapital egoism.

Skämmigt Björklund………………………….

manifestationManifestationen i Stockholm söndagen den sjätte september – en manifestation föranledd av den svåra flyktingkris i Europa och inspirerad av de manifestationer som skedde bland annat i Tyskland.
Enligt uppgift samlade manifestationen Refugees welcome” i Stockholm cirka 15.000 åskådare för att visa sin sympati och stöd för de flyktingar som lever under synnerligen svåra umbäranden.
Stefan Löfvéns tal innehöll inga direkta nyheter i asylfrågan av rätt så förklarliga skäl – vilket jag återkommer till.
Det Stefan sa i sitt tal kunde vem som helst appellera till – åtminstone alla vi som tänker med hjärtat – och att Europa tillika Sverige måste ta ett ökat ansvar och inte bygga murar mot medmänskligheten är ju självklara val för oss alla som betraktar alla människor med ett lika värde samt att vi solidariskt skall stödja och hjälpa varandra alldeles oavsett var vi kommer ifrån.
Stefan berättade dessutom i en efterföljande intervju att han varit i kontakt med Anna Kinberg Batra (M) med ett förslag att få till stånd partiledaröverläggningar avseende asylmottagningen.
Det är i skrivande stund oklart när detta kommer att ske.
Stefan har ett inbokat möte med Tysklands förbundskansler Angela Merkel under tisdagen den 8:e för att diskutera just asylfrågorna.

BjörklundSamma dag annonserade Björklund i en intervju i Expressen – ett krav på fördubblad mottagning av kvotflyktingar från nuvarande 1900 till i storleken 4 till 5000 – ett förslag som rimmar tämligen väl med det utarbetade kravet om ett av EU föreslaget kvotsystem som för Sveriges del skulle innebära cirka 5600 kvotflyktingar per år.
Han krävde dessutom att partiledarna skulle träffas så fort som det var möjligt.
Mitt omedelbara intryck var att kravet var berättigat och tycker så fortfarande.
Men – och det är viktigt i sammanhanget att påtala – asylfrågan skall inte politiseras.
Men det är just vad Björklund sysslar med för att vinna poänger med en förhoppning att stärka sina redan dåliga kort i opinionen.
Att Stefan Löfvén haft samtal med ABK tidigare under veckan torde inte varit obekant för Björklund mot bakgrund av de kanaler som finns mellan riksdagskanslierna.
Hans utspel är således genomskådat och ett sätt att rycka initiativet från Stefan Löfvén.
Synnerligen skämmigt Björklund – detta är ett skamlöst sätt att dra politiska poänger på en flyktingkatastrof som är den största sedan krigsåren.
Fy skäms Björklund!

lenaMen för att återgå till Stefan Löfvén och talet under manifestationen kan jag konstatera att de flesta tidningar – om inte hyllat talet – så har man knappast uttryckt något annat än ett gillande och förståelse för de synpunkter han angav vad avser kvotflyktingmottagningen inom EU.
Men – Aftonbladets ställföreträdande redaktionschef Lena Mellin hade en helt annan åsikt som ansåg att talet var lamt och utan nyheter utan att närmare förklara vad som var lamt.
Mellin anses vara expert på inrikespolitik – åtminstone brukar hennes kolleger presentera hennes inslag i debatten som expert.
Det torde råda delade meningar om hennes expertkunskaper – särskilt vad avser hennes analytiska kunskaper.
Det torde stå tämligen klart – även för Lena Mellin – att Stefan Löfvén knappast kan göra några utfästelser eller presentationer i asylfrågan innan han träffat Angela Merkel eller för den delen de övriga partiledarna.
Så vad hon ansåg var lamt i Löfvéns tal står obesvarad.
Jag har begärt av henne att bättre redovisa hennes synpunkter men har ännu ej fått något svar.

StfSist men absolut inte minst – var det glädjande kunna konstatera att uppslutningen var så stor – trots vädret.
Sammanfattningsvis kan jag förmärka – mot bakgrund av de otaliga hjälporganisationer och alla människor som verkligen ställer upp och på olika sätt vill hjälpa till.
Inte bara i Sverige utan i hela Europa – nåja några länder – främst forna öststatsländer – utmärker sig i motsatt riktning och ställer därmed till problem i EU-samarbetet.
I krisens stund sluter sig folket samman och visar empati, medmänsklighet och stöd för våra medmänniskor på flykt undan terror, krig och våld i motsats till de krafter som vill stänga alla dörrar med vidriga, smaklösa argument.
Och Stefans tal var exakt det som man kan förvänta sig av en Socialdemokratisk statsminister – sen får Lena Mellin tycka vad hon vill – och Björklund får visa sina partipolitiserande avsikter – men nästa gång, se till att det inte blir så genomskinligt Björklund!

Låt medmänskligheten vinna över det omänskliga………..

bild_medmansklighet_ljusJag var länge orolig!
Orolig för vad som hänt med svenska folket.
Ett folk som varit så välkomnande ett – medkännande folk – berömda ute i världen för sin givmildhet och sin syn på våra medmänniskor.
Hade bilden förändrats?
Hade alla dessa främlingsfientliga krafter som via allehanda medier spytt ut verbala loskor över alla våra medmänniskor som valt vårt land – mitt Sverige – för att skapa sig en bättre framtid för sig och sina barn förändrats?
Hade deras propaganda ur de kanaler som stod – och fortfarande står – till deras förfogande gjort avtryck på vårt sätt att betrakta våra medmänniskor?
Jag var rädd att de hade lyckats – att deras verbala spyor – deras hat och onyanserade språkbruk givit dessa krafter en ökad möjlighet att bedriva sin invandringsfientliga politiska ambition.
Främlingsfientligheten smög sig in i vårt högsta parlament.
Helt plötsligt blev det verbalt osmakliga öppet – nästan tillåtande med förstärkta kränkande adjektiv och uttryck för att ge mening åt en lägre stående – inte ras längre utan – kultur ej anpassningsbar eller kompatibel med vår egen kultur.

medmänskligNär människor flyr för sina liv – då stänger man inte dörren!
När människor fryser – låter du dom värma sig.
När människor hungrar – ger du dom mat.
När människor är sjuka – ger du dom vård och medicin
Och……….det är vad vi ser just nu!
Det som väckte världen blev symbolen för det goda och det motsatta – främlingsfientligheten.
Ett litet gossebarn – uppspolad bortom all räddning på en sandstrand med vågor skvalpande runt hans livlösa lilla kropp.
Ur den livlösa kroppen föddes en ängel – en ängel som tillsammans med alla vietandra barn som mist sina liv på sandstränderna väckte oss vuxna – påverkade oss – visade vad som är viktigt.
Öppna dörren hjälp oss!
Något gick sönder i mig när jag såg bilden av lilla Alan Kurdi liggande där på stranden.
Det var inte första gången som mitt hjärta brast.
Vi som är tillräckligt gamla minns den lilla – då blott nio år gamla flickan – Kim Phúc som flydde skrikande och skrämd – napalmbränd – tillsammans med sina bröder från Trang Bang i Sydvietnam.
Två bilder emblematiska för den tid då de togs.
Två bilder som blev en förbannelse – men också en välsignelse.
Vietnam blev en förbannelse över USA:s krigföring – symboliserad genom Kim Phúc.
Flyktingkatastrofen en förbannelse över rasismen, fascismen och de främlingsfientliga krafter som vill stänga dörrar – symboliserad genom Alan Kurdi.

ängelnHavet tar liv – men i spåren ger det liv!
Det är vad vi ser idag – ett uppvaknande – ett liv av medmänsklighet och värme.
Människor engagerar sig – skänker vad de har i form av pengar, kläder, filtar att värma sig med, en madrass att sova på, värmen sprider sig runt hela Europa.
Människor går hand i hand med våra medmänniskor på flykt – rent fysiskt till och med.
Det engagemanget skall driva främlingsfientligheten – haten och hoten – dit där de hör hemma – om det överhuvudtaget finns ett hemma för främlingsfientlighet hat och hot.
Ur sorgen växer glädjen.
Ja – jag vill så gärna tro – tro på ett slut på allt hat all främlingsfientlighet alla verbala, sjuka uttryck, kränkningar och den kyla av omänsklighet som det för med sig.
Jag är trött, så fruktansvärt trött – hatet tär på oss alla – hoten skrämmer och tystar oss – våldet förgör och skadar oss.
Men jag ser en strimma av ljus i mörkret.
Låt ljuset växa – ta vårt land tillbaka – ge hela Europa en värme av medmänsklighet – befria oss från omänsklighetens ok.
Tänk att det skulle bli ännu en ängel som väckte oss – Alan Kurdi.
Låt medmänskligheten vinna över det omänskliga.

Varför skall vi missunna andra den trygghet vi själva eftersträvar?……….

FlyktingströmmarFlyktingkatastrofens konsekvenser berör oss på flera olika sätt.
De flesta förfäras över de lidanden som uppmärksammats med ilandspolade lik som fyller stränderna – särskilt när bilder på barn kablas ut över världen.
Eller när människor – i sin förtvivlan försöker forcera hinder – som en del länder upprättat – för att ta sig till den hett eftertraktade säkerhet man hoppas finna
Dör man inte på havet så dör man på vägen.
Här hemma säger man inget – ja det vill säga alla utom en viss ”herre” som utnyttjar katastrofen för sig och sitt partis egna ickehumanistiska syften – som tror att alla vägar bär till Sverige och ”gafflar” om massinvandring, volymer, resursslöseri och där svaret är givet – folkomröstning och hjälp på plats!
För den ”herrn” finns bara en sorts människor – de som fiskar i samma gyttjiga kloak.
Att organisationen UNCHR vädjar till de Europeiska länderna att avlasta överbeläggningen på de flyktingläger man ansvarar för – är inget som dessa avhumaniserade despoter som i sin cynism kallar sig det Sverigevänliga partiet.
Nej – jag skall inte skriva om dessa stinkande kloakförespråkare och det intelligensbefriade fiskstim som krälar lojalt efter sin ”herre” – de avslöjar sig själva – om inte förr så i detta nu.
Det är bättre att tala om de som man i sin enfald trodde kunde föra en sansad dialog vad avser migration och integration samt den flyktingkatastrof vi är åsyna vittnen till.

ABKMitt eget parti ställer sig välvillig till en partiövergripande diskussion om migrations- och integrationsfrågorna.
Övriga partier på högerkanten – där ledaren för det största partiet väl kan tänka sig sådana samtal.
Men – hör och häpna – bara om regeringen kommer med konkreta besked i frågan!!!!!!!!!!!
Anna Kinberg Batra börjar således i fel ände genom att ställa villkor för sådana samtal.
Konkret betyder det att gör man inte som Anna Kinberg Batra och hennes parti vill så är partiövergripande diskussioner uteslutna.
Att söka politiska åtgärder över partigränserna för hållbara lösningar över tid är inget som attraherar Moderaterna.
Är de det som ABK och hennes Moderater kallar att ta ansvar för Sverige?
För mig ter det sig som rena lekstugan och visar på ett påtagligt sätt att ABK inte är vuxen den oppositionsledarroll hon intagit – frågan är om nyanserade Moderater – för det finns faktiskt skall ni veta – verkligen anser att ABK företräder ett parti som vill ta ansvar för ett parti eller ett dagis?
Jag förstår att det inte är lätt att axla den fallna manteln efter demagogen Reinfeldt och därför försöka förnya partiet i en riktning som kan ge respekt och förståelse för dess sakpolitiska förslag – men hon försöker ju inte ens – hon är ju som en lektant bland vuxna människor.

annie o åkessonSamtidigt som jag öser berättigad kritik över en i alla sammanhang vilsen partiledare vill jag ösa det motsatta över Centerns partiledare som – trots att jag inte tillmäter hennes politiska ambitioner särskilt stort förtroende – ändå måste tillstå att hon i sin debatt med Jimmie Åkesson var lysande i sin argumentation och där hon på ett mycket nyanserat sätt klädde av Åkesson totalt naken.
Det var humanism mot antihumanism!
Det var moral mot protektionistisk antimoraliskt svammel.
Det var rent drickbart vatten som fick spola över den gyttjiga kloakpolitik som Jimmie Åkesson företräder.

lofvenMen var är Stefan Löfvén?
Landets statsminister som jag vet är lika upprörd som du och jag över de fruktansvärda händelser vi dagligdags matas med.
I en tid  rasister och antihumanister fått stort genomslag såväl här hemma som Europa i övrigt – går ett av två länder som av UNCHR betraktas som föredömen – ut och proklamerar en motsatt riktning.
I en tid då England ägnar sig med kraft att stänga ute flyktingar kring den engelska kanalen, när Ungern bygger staket mot omvärlden, när det aspirerande EU-landet Makedonien  utlyser undantagstillstånd för att kunna använda tårgas och kulor mot flyende barnfamiljer – då går Tyskland åt det motsatta hållet.
Förvånansvärt – att Angela Merkel som ideologiskt företräder ett socialkonservativt parti i likhet med de svenska Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna – det senare med nationalistiska protektionistiska förtecken – anser att kunde vi rädda bankerna kan vi också rädda flyktingarna.
Tyskland utnyttjar nu det undantag som föreskrivs i Dublinförordningen och avser pröva varje individs asylrätt i Tyskland.
Det är en seger för humanismen.
Det är en seger över rasismen och de högerextrema krafter som på alla sätt försöker blåsa omkull de humanistiska krafterna.
Till alla de som vill hävda att man skall anpassa asylpolitiken utifrån deaylan nationella förutsättningarna för att inte gynna rasismen har Tyskland nu givit ett efterlängtat svar.
När – Stefan Löfvén – får jag se dig i talarstolen dundra över de antihumanistiska krafterna – dessa kloakråttor som försöker skita ner vårt lands anseende ute i världen?
När Stefan får jag se dig ge både ”lektanten” ABK och hela det bedrövliga etablissemang som utnyttjar den oerhört besvärliga situation våra medmänniskor befinner sig i för partipolitiska poänger – en dundrande avhyvling och förpassar dessa till den kloak där de hör hemma?

flyktingbarnEuropa är en rik kontinent.
Sverige är ett rikt land.
I Sverige behöver vi inte sova på gatan – lägga oss hungriga.
Även om de sista 8 åren av borgerligt styre och med en fördelningspolitik försatt många människor i vårt land i en ekonomisk kniptång så överlever vi.
Flyktingarna är människor.
De är våra medmänniskor och de överlever inte.
De flyr därför att det till sist inte finns några andra alternativ.
De flyr medvetna om de risker som finns och är trots dessa risker villiga attaylan11 offra sina liv med en förhoppning om att överleva och någonstans finna ett någorlunda mänskligt och värdigt liv för sig och sina barn.
Det skall inte behövas symboler för att vi medmänniskor skall förstå vilka oerhörda umbäranden det innebär att fly från terror, krig och våld.
Vi skall inte behöva vakna med bilder på ilandspolade barnlik på stränderna.
Vi skall inte behöva se hur ett fadershjärta eller modershjärta är totalt sönderslitet av sorg över sin förlust – eller barn – med sorg och förtvivlan blandad med rädsla i blicken – som nyss fått vetskap om att de är föräldralösa.
De är bara människor – precis som du och jag – människor som liksom du och jag söker trygghet i vårt liv.
Varför skall vi missunna andra den trygghet vi själva eftersträvar?

Jag har orden men bara i tanken……………………..

26e64c7f-7e01-4d64-81cb-4e83c48896a0Bedrövad, förbannad men också skrämd. 
Jag har alltid trott på människors förmåga och tro på framtiden – allt annat vore förödande för allt det jag tror på.
Jag vägrar ge efter för alla de som inget hellre vill att vi ska ge efter för deras krav på förenklingar och resta murar.
Jag tror på bildningens, sanningen, solidariteten och humanitetens makt och vägrar att anpassa mig till det intellektuella avskrap som just förordar förenklingens väg.
Ett avskrap med utbredda krav på förenkling, rationalisering och effektivisering ger luft till partier som Sverigedemokraterna.
Bedrövad – ja det kan jag leva med.
Förbannelse – det kan jag också leva med.
Men rädslan och den utveckling som sker är det som skrämmer mig – den vill jag inte leva med – inte utan att göra motstånd.
Intellektualismens bottenskrap simmar i flock och vänder i flock och bevakar sina egna trygga positioner.

11986536_10153472370305239_3796464497411406797_nDet som händer i Europa nu övergår allt mänskligt förstånd.
Människor flyr undan terror, krig, våld, död, skräck och förföljelser till – förhoppningsvis – någon tryggare tillvaro för sig själva och sina barn.
De bryr sig inte var de hamnar – i tanken finns bara flykt – från skräckhelvetet.
Vi möts av bilder på ilandspolade barn, ungdomar och vuxna som inte lyckades klara flykten över havet.
Vi läser hur människor – på det grymmaste sätt – stuvas in i lastbilar på sin flykt – bara för att dö kvävningsdöden parkerad och övergiven vid en vägkant.
Det som sker är ett av vår tids största mänskliga katastrof och att inte säga det hugger i hjärtat – ja – till och med en tår tvingar sig fram ur ögonvrån när man ser detta orimliga lidande detta fruktansvärda kaos.
Berörd blir man framförallt över att se alla dessa barn som aldrig fått uppleva annat än krig, oro, skändningar och nu en flykt från dessa jävligheter i from förhoppning om ett bättre liv någon annan stans – där barn får vara barn där föräldrar får oroa sig på föräldrars vis över sina barn.
Dom mötte döden – uppspolad på en sandstrand någonstans – de fick aldrig vara barn – de visste inte hur det var att vara barn – döden tog dom istället ock kanske lika bra om det rike man möter i döden är bättre än det helvete de fått utstå i sina unga liv.
Vem……………………………….kan någonsin tro att en människa flyr från ett helvete till ett annat helvete om man innerst inne hoppas och tror att nästa helvete kanske är ett litet mindre helvete?

645@70 (2)Man kan diskutera de grundläggande orsakerna till varför människor flyr idag – men det hjälper ingen av de som flyr för sina liv just i detta nu.
Det som förvånar mig är den monumentala flathet och tystnad våra politiska ledare besitter.
I Sölvesborg gapade en ”herre” om folkomröstning och begränsningar – det kostar för mycket – svenska folket har fått nog – förmodligen avsåg han sina trogna Sverigevänner – de enda som räknas som svenska folket – fiskflocken som klappar i händerna vid varje stavelse – de obrottsligt lojala!!!!!!!!
Förruttnelsens stank sprider sig över land och rike – och ingen gör något för att stanken skall avta.
Svenska folket skulle rösta om hur långt vår humanitet skulle sträcka sig!!!!
Inte en enda partiledare har bemött detta orimliga – för att inte säga omöjliga – krav.
Varför?
För denne ”herre” är de ekonomiska förutsättningar viktigare än humanitet.
Och fiskflocken – som följer sin ledare – ger sin syn på dessa människors lidanden på allehanda forum – anonymt eller öppet – spelar idag ingen roll.
Glädjen och euforin över varje inrapporterat fall där människor i hundratal – ja tusental – omkommer på sin flykt med att det är bra – ”då kommer dom inte hit i alla fall”!!!!!!!!
Det avhumaniserade mänskliga avskrädet gör sin röst hörd under ”herrens” tysta medgivande!
Jag har inga ord!
Det är en totalt avhumaniserad sjuklig typ av människor som främjar sig från allt man tror kan skada deras eget trygga liv – svenssonlivet i det utopiska Sverigevänliga paradiset med svenska kulturtraditioner och husmanskost som en ”nedärvd essens” kom för f*n inte hit och rubba våra kulturtraditioner!!!!!!
De rasistiska onyanserade vidrigheterna överröstar humanitetens röster.
Och den som står som ledare för den fiskflocken begär folkomröstning!!!!!!
Jo – jag har orden – men förmår inte att skriva det – men tro mig de finns i tanken – ja – ibland`rinner tanken ner i knytnäven – och just det skrämmer mig utöver det som sker och det som inte sker.

 

%d bloggare gillar detta: