Den ljusn…….mörka framtid är vår…………………….

Nej då – jag vägrar tro på en mörk framtid – men tanken slår mig allt för ofta!
Tänk om samarbetet mellan Sverigedemokraterna och svenskt näringsliv går in i ett intensivt skede – och tänk om Anna Kinberg Batra blir överkörd och låter Moderaterna anamma och sympatisera med de politiska ambitioner Sverigedemokraterna har – steget är inte långt tyvärr.
Av den av Moderaterna närstående lobbyorganisationen Kreab – grundad av Peje Emilsson med ett förflutet i Moderaterna och grundare av Sveriges största friskola – Kunskapsskolan – har haft flertalet täta kontakter med Sverigedemokraterna vilket bekräftas av dem själva.
Carl Bildt var under några år Kreabs ordförande fram till 2006 då han överraskande utnämndes av Reinfeldt som Alliansregeringens utrikesminister.
Kristdemokraterna är det andra socialkonservativa partiet som lever ett enda hjärtslag från Sverigedemokraterna – skillnaden består endast av definitionen nationalism.
Centerpartiet har flertalet anknytningar till Svenskt näringsliv – inte minst Anna Karin Hatt som var andre vice partiledare för Centern och nu sitter som VD för Almega tjänsteföretagens arbetsgivarorganisation.
När man nämner Folkpartiet går tankarna genast till Timbro – ett tidigare av Svenskt Näringsliv ägt bolag – och Mauricio José Rojas Mullor tidigare folkpartistisk riksdagspolitiker och ännu tidigare vice verkställande direktör för just tankesmedjan Timbro.
Sedan 2003 då Stiftelsen Fritt Näringsliv – den idag kanske resursstarkaste tankesmedjan idag – bildades är Timbro det samlade namnet för SFN:s egen verksamhet.
SFN:s VD var mellan  2005 och 2006 verkställande direktör för Stiftelsen Fritt Näringsliv och chef för tankesmedjan Timbro.
Hon utnämndes till kulturminister – en post hon fick lämna efter bara 10 dagar – vi vet varför.

Vem har makten över samhällsidéerna? ….
Historiskt har näringslivet pumpat in omfattande belopp i de politiska partierna på högerkanten …. organisationer, konsultföretag eller på politiska poster hos moderaterna, folkpartiet och kanske också nu Sverigedemokraterna.
Det finns betydande kapitalstarka organisationer som verkar i egenintresset och har access till de politiska partierna i riksdagen som anses stå nära organisationerna rent ideologiskt.
För inte så länge sedan avslöjades det att en Moderat riksdagsledamot hade en affärsverksamhet vid sidan av hennes riksdagsuppdrag som gick ut på att sälja politiska idéer.
Hur utvecklat detta är saknas det kunskap om – men fördelar som politikerna ibland tar emot brukar avslöjas lite titt som tätt.

Sverigedemokraterna har successivt ändrat diskursen i svensk politik.
Projicerar man SD:s trend så är det SD som bildar regering 2018
Och näringslivet har sannolikt haft – och som det förefaller kommer att ha – betydande del i SD:s framgångar.
Trots uppslitande inbördeskonflikter och fortsatta skandalreportage i etablerade medier fortsätter SD att klättra i opinionen – inte kan väl SN vara omedvetna om detta?
Missnöjet med Sveriges såväl som Europas politiska etablissemang och EU:s brist på folkligt inflytande är grundorsaken.
Etablissemangets försök att möta det ökande folkliga missnöjet med politisk isolering – har hittills haft motsatt effekt.
Om utvecklingen tillåts fortsätta kommer den att leda till en destabilisering av – inte bara Sverige nationellt – utan även inom hela EU-området.

Låt oss spekulera lite.
Om Sverigedemokraterna tillåts växa med den fart de hitintills gjort skulle det betyda att de kan komma att bli största parti 2018.
Spekulationerna är inte osannolika.
Vem kunde någonsin föreställa sig att detta parti skulle lyckas ta sig in i riksdagen bara några år innan de faktiskt lyckades med konststycket?
Vem kunde ha trott att en sverigedemokrat skulle leda arbetet i riksdagen för bara några år sedan?
Och vem tror på att Sverigedemokraterna inte bildar regering – redan 2018?
Vi var och är många som tycker det osannolika är osannolikt – men kan komma att bli sannolikt.
Vem säger att inte Svenskt Näringsliv – med sina betydande ekonomiska resurser – inte agerar bak kulisserna.
Vad säger att Moderaterna med en inre strid avsätter Anna Kinberg Batra och fram träder decemberöverenskommelsens svurne fiende Finn Bengtson och hans falang – som efterträder ABK.
Decemberöverenskommelsen blir ett minne över den ursprungliga avsikten – att hålla Sverigedemokraterna utanför inflytande på den ekonomiska politiken.
Vem i egentlig mening skulle tro något annat än att Moderaterna skulle komma att inträda i en Sverigedemokratisk regering – kanske med stöd av Centerpartiet och definitivt med Kristdemokraterna om de finns med i riksdagen.
Demokratin är tunnare än den tunnaste sytråd.

Jag ser betydande likheter med hur det nationalsocialistiska partiet NSDAP i Tyskland till slut lyckades erövra makten i januari 1933.
Jämförelsen mellan NSDAP och SD haltar förvisso på många punkter – men ligger skrämmande nära vad avser nationella intressen och ambitionen att likrikta medborgarna utifrån dess ambitioner och som kan studeras i deras principprogram av 2011 reviderad 2014 – samt att man undviker tala om raser och istället definierar oönskade individer som med ”nedärvda essenser” inte är mottagliga för assimilation.
Den tragiska sanningen är att de tyska borgerliga partierna gemensamt med det tyska näringslivets ekonomiska resurser hjälpte NSDAP till makten.
I valet i juli 1932 hade de fått 37 % av rösterna.
Men vid nyvalet i november 1932 – minskade deras andel av rösterna till 32 %. Detta trots att de tyska näringslivet gav NSDAP generösa ekonomiska bistånd.
Svenskt Näringsliv – genom sina täta kontakter med SD bäddar för ett tillskott av ekonomiska resurser för att de framdeles skall politiskt driva näringslivets intressen.
Redan den 30 januari 1933 bildade ett av de tyska högerpartierna en koalitionsregering med nazisterna.
Skulle den svenska motsvarigheten bestå av SD och Moderaterna?
Denna regering inledde sitt arbete med förföljelser mot socialisterna – socialdemokraterna men framför allt kommunisterna.
Tusentals socialdemokrater och kommunister utsattes för förföljelse.
Det är väl bekant att SD tillika Moderater ser framförallt Vänsterpartiet som en huvudfiende – men även Socialdemokraterna och Miljöpartiet fastän i någon mindre omfattning.
Den 23 mars 1933 lade Hitler och några av de borgerliga partierna fram ett lagförslag som skulle ge Hitler och nazisterna oinskränkt makt – en lag ”för att häva folkets och rikets nöd” som man kallade det.
”Nöden” hotet från socialismen – senare som ett hot mot vad de kallade judeväldet.
Det enda parti som röstade emot den nya lagen var Socialdemokraterna – Kommunisterna var bortstötta av polisen och kunde därför ej rösta.
SD talar om ett massinvandrat och överhängande hot främst riktade mot muslimer.
Samtliga tyska borgerliga partier röstade ja till Ermächtigungsgesetz vilket gav NSDAP  oinskränkt exekutiv och lagstiftande rätt.
Demokratin brast den dagen i Tyskland.
Reinhold Maier från det klassiskt liberala partiet Tyska statspartiet jämförbart med den dåtida svenska motsvarigheten till folkpartiet Liberalerna – Deutsche Staatspartei (DStP) – motiverade liberalernas ja till att ge Hitler och nazisterna oinskränkt makt med följande ord – från den tyska riksdagens protokoll:

”För folkets och fosterlandets skull och i avvaktan på en laglig utveckling har vi släppt våra betänksamheter och beslutat att rösta ja till Ermächtigungsgesetz.”

Om Hitlers maktövertagande och den fruktansvärda period som följde därpå skall jag inte gå in på här – det finns tillräckligt med berättelser om det redan.
Men låt oss inte glömma hur detta kunde ske – och låt oss inse att vår aningslöshet ofta beror på att vi har en skapad schablonbild av så kallade missnöjespartier – samt att det ”kan väl inte vara någon som vill oss så ont”
Vem minns inte den utlänningshatande Gyttorp som till och med fick figurera i statstelevisionen – han som förklarades vara ett skämt 1978 – är idag 2015 en politisk realitet.
Vem minns inte den korpulente skatteskojaren Glistrup i Danmark eller clownerna Wachtmeister och Karlsson i Sverige – och nu Sverigedemokraterna som med finslipad retorik lyckas dupera medborgarna.
Vem minns inte den eftermiddag 2014 när en socialdemokratisk statsminister fick erkänna sig besegrad av en bunt högerpopulister med stöd av de borgerliga i riksdagen.
Man kan skratta åt dumheterna som sker och flödar ur truten på många – uttryck och argument förmedlade av Sverigedemokrater – men låt inte skrattet fastna i halsen.
Vad betyder socialkonservativ med nationalistisk grundsyn för Sverigedemokraterna?
Vad betydde socialism med nationalistisk grundsyn för NSDAP?
I det senare fallet betydde det ingenting!
Kanske dags att fundera på det.

Publicerat av Bjorn Alvebrand den 17 september, 2015

https://bjornalvebrand.wordpress.com/2015/09/17/den-ljusn-morka-framtid-ar-var/