Vad vilja socialdemokraterna?………………..


augustpalm-bertilnorberg”Mäster Palms” bevingade ord den 6 november 1881 på hotell Stockholm i Malmö ”Vad vilja socialdemokraterna?” äger kanske en större relevans idag 134 år efter att Palm ställde frågan.
Mitt eget politiska intresse och engagemang började under Erlander eran men kom att utvecklas under den tid då Olof Palme spelade en stor och för mig viktig roll i den politiska debatten.
Han förde in det internationella perspektivet på ett mycket påfallande sätt än någon tidigare gjort.
Trots min frånvaro från landet – på grund av mitt yrke – följde jag den svenska politiska debatten så långt det var möjligt.
Sydafrika, Vietnam och Latinamerika blev hemmaarenor för den politiska debatten vilket gjorde starkt intryck på mig.
För mig blev det i särklass viktigaste talet – som jag lyssnade på i en knastrig kortvågsradio på väg från Vietnam mot Australien – det numer så berömda ”jultalet” 1972 där han kritiserade USA:s bombningar av Hanoi.
Det handlade inte om underkastning – det handlade om att beskriva verkligheten med dess rätta ord – och talet var ur den synpunkten imponerande rättframt vilket gjorde ett mycket starkt intryck på mig.
Politik är att vilja – sa Palme – en slags parafras på ”mäster” Palms fråga 91 år tidigare.
Men om viljan finns saknas idag ambitioner och framtidsperspektivet eller visionerna – det handlar just om att underkasta sig i allt väsentligt för att inte störa opposition eller internationella maktstater.

SD LOWJag brukar inte kommentera alla dessa opinionsundersökningar vanligtvis.
Det finns en anledning till det!
Dels är förfrågningsunderlaget alldeles för litet för att det skall bli en trovärdig mätning som omfattar hela väljarkåren dels har en del opinionsinstitut en övre gräns i ålder som utelämnar en stor andel av väljarkåren.
Några institut kör med ett poängsystem som i de flesta fall går att omsätta i reda pengar samt att anslutning sker genom frivillighet där man får fylla i ett antal undersökningar som var och en ger poäng.
Man kan fråga sig vari seriositeten ligger i alla dessa parametrar där viktningar tycks vara en lösning för att få ett jämförelsevis seriöst slutresultat.
Men – alldeles oavsett – ser vi åtminstone trender om man jämför samtliga dessa undersökningar som knappast är till fördel för varken mitt eget parti eller för det största oppositionspartiet Moderaterna.

gvvk_redOch trenden ser vi – men det finns ingen som ser – eller ens bryr sig – om de bakomliggande orsakerna – ingen som försöker analysera orsaker och verkan.
Istället redovisar statsvetare gemensamt med företrädare för alla dessa institut vilka kategorier som står för ökningen av Sverigedemokraterna i opinionen.
För mig är det fullständigt obegripligt hur ett parti med företrädare som tycks kunna bete sig hur illa som helst i argumenten fortsätter öka hos valmanskåren – en valmanskår enligt en del institut med begränsningar åldersmässigt.
Vilka är det då som föredrar Sverigedemokraterna?
Ja det tycks finnas en tydlig överensstämmelse i att män i stor utsträckning föredrar Sverigedemokraterna.
Andra kategorier är ungdomar mellan 18 och 29 år samt äldre mellan 50 och 64 år – den ålder som är den högsta ålder som anses tillhöra den svenska valmanskåren enligt en del institut som jag tidigare angett.
Något i övrigt som framkommer är att det finns ett etablerat missnöje med – både den dåvarande och den nuvarande politiken – ett missnöje som kan delas upp på flera sakpolitiska områden.

p18iomm7lc13qlmns11bj13ng9c68Grunderna för missnöjet har till stora delar skapats av borgerligheten under deras två mandatperioder – jag tar härvid avstamp med utgångspunkt från det faktum att det politiska minnet är kort hos gemene man – men inte förty kan missnöjet härledas till tiden redan efter Olof Palmes bortgång och särskilt skall beaktas den under 90-talets början borgerliga allians som följdes av en socialistiskt regering vars största utmaning blev att rädda finanserna där – som vanligt – redan utsatta grupper drabbades mest.
Missnöjet utgår från just de grupper som blev hårdast ansatta – det vill säga pensionärer, arbetslösa och de sjuka – som fick se sina ekonomiska villkor kraftigt försämrad – men också det regelverk på arbetsmarknaden som förändrats och som skapar osäkerhet i anställningar vilket i sin tur inte ger de ekonomiska förutsättningarna för en individuell långsiktig planering – tillsammans med en synnerligen återhållsamt bostadsbyggande vilket drabbar alla kategorier men främst ungdomar och nyanlända invandrare.
Detta gemensamt med att inget parti har några som helst visioner för framtiden utan man slåss från allt från vänster till höger med en enda avsikt – att tillskansa sig ett ökat stöd från allmänheten.
Hur lyckad den strategin är ser vi just i trenderna som levereras av ett flertal opinionsinstitut knutna till medierna.
Medierna har också en stor skuld i den alltmer ökande oron i landet med ett ensidigt publicerande av flyktingvågen där man med frenesi letar efter främst negativa följdverkningar och i övrigt målar upp en näst intill apokalyptisk bild – och avsikten står främst i att öka upplagorna – samhällsansvaret underprioriteras.

Enligt Reinfeldt spelar den rödgröna orkestern med disharmoni: -De vill inte berätta vad de vill tillsammans, men de har alla förslag som på olika sätt är skadliga för Sverige och svensk ekonomi.Fredrik Reinfeldt beskrev de rödgröna som en illa förberedd orkester.-Det uppstår inte ljuv musik när man från var sitt håll aldrig har övat ihop. Gustaf Fridolin med eviga trumpetsolon till melodin Se på mig. Jonas Sjöstedt på slagverk slår på allt som rör sig, till något som möjligen kan vara Internationalen.-Och längst bak, i förhoppningen om att ingen ser honom, Stefan Löfven som spelar på triangel med en tändsticka, sade M-ledaren och lovade att "ta strid mot det rödgröna samarbetet som inte existerar".

Mitt eget parti står inte utan skuld.
Regeringspartier brukar falla i opinionsmätningarna några eller någon procent – det är också en trend – en normal trend.
Man tappar dock inte ett tiotal procentenheter.
Socialdemokraterna borde kunna samla en majoritet av valmanskåren men lyckas bara med en fjärdedel.
Uttalad kritik mot partiets radikala högersväng i paritet med en synnerligen vinglig framfart – framförallt vad avser migrationspolitiska förslag ger ett svagt irrationellt intryck – och förklaringsmodellen står Jämtin för – i vanlig ordning förvånas jag av hennes försök att decimera kritiken utan någon som helst förankring i verkligheten.

Socialdemokrater-Fokus-2014-1Socialdemokratin – så som jag ser det – har i väsentliga stycken förlorat sitt unikum inom svensk politik och istället präglas av lobbyism, medvetna läckor och illojalitet istället för en gemensam strategi på de värdefrågor som en gång byggde partiet och som Socialdemokrater varit duktiga på.
När jag läste Daniel Suhonens bok ”Partiledaren som klev in i kylan” slogs jag av att Socialdemokratin inte står och faller med författaren först och främst utan snarare av det utvecklade avstånd mellan partiledning/gräsrötter och väljare – det har jag förvisso förstått redan tidigare men om Daniel blir budbäraren som beskriver partiets sår – som ger – inte bara mig – den varningsklocka som borde ringa i flertalet Socialdemokrater inte minst hos partiledningen – så har partiet en hel del att göra för att rörelsen skall kunna vandra vidare och återvinna det förtroende man en gång haft.
Socialdemokratins kris består av att det gamla dör och det nya inte föds – i detta uppstår en massa sjukdomssymptom som man inte klarar att hantera.
Jag tvivlar inte på min partiledares ideologiska förankring – jag tvivlar på den ideologiska förankring i kretsen runt honom.

Högern är avkläddaFörvisso är regeringen kraftigt begränsad av det svåra parlamentariska underlaget – vi har en svag regering och en ännu svagare opposition men vi har samtidigt ett kraftigt försvagat parti som inte lyckats bära Socialdemokratins värdegrund framåt.
Partiet uppfattas slåss för sin överlevnad och ingen inom ledningen förstår egentligen varför och än mindre – till synes – helt utan både vision och ambition.
Bara för några få år sedan hade vi cirka 38 procent av valmanskåren i opinionsmätningarna sedan debaclet med partiledarbyten – med mycket negativa rubriker i medierna – har partiet sjunkit som en sten.
Finns det överhuvudtaget en strategiplan i partiet?
Finns det en adekvat analys – och framförallt fortgår och arbetar man med densamme med utgångspunkt från den verklighet vi idag står inför?
Att jag gemensamt med många andra är djupt oroade över Socialdemokratins förmåga att överleva nu är inget understatement längre – Sverige behöver Socialdemokrati – men det tycks som att den Socialdemokratiska ledningen inte behöver Sverige.
Vi kallar oss rörelsen – men just nu rör det sig inte alls!
När kan vi besvara ”mäster” Palms fråga?

Annonser
Lämna en kommentar

6 kommentarer

  1. Hans Bodin

     /  18 december, 2015

    Hej! Önskar dej detsamma! M. hälsar också!

    Liked by 1 person

    Svara
  2. Hans Bodin

     /  18 december, 2015

    Hej! Ta gärna bort det jag skrev om Danmark!
    Mvh! Hans B

    Gilla

    Svara
  3. Hans Bodin

     /  17 december, 2015

    Hej! Jag stämmer in med Marianne L! Novus ringde mej förra veckan och ställde två frågor. Vilket parti jag röstade på i valet och vilket jag skulle rösta på idag. När jag svarade S på båda lät han besviken och avslutade snabbt. Sådan här undersökning går ju lätt att vrida till beställarens önskemål. Som du skriver är det viktigt att vi inte tappar vår röda tråd men det är en väldigt besvärligt situation som vi har just nu p.g.a. att Europa och våra rika moderatstyrda kommuner inte ställer upp.
    Mvh! Hans B

    Liked by 1 person

    Svara
    • Hej Hans!

      Alldeles riktigt vi får på intet sätt tappa vår ideologiska tråd och fortsätta samtalet med både ris och ros.
      Vi har ett stort bekymmer främst vad avser våra möjligheter att kabla ut det som är bra samt ge adekvata svar på det som inte är bra.
      I regeringsställning har man att fatta både positiva såväl som negativa beslut – det är något gemene man måste förstå att man sitter inte på en ministerpost bara för att kabla ut positiva besked – då skulle ämbetet vara lätt.
      Själv tycker jag Ygeman gjort ett strålande jobb under den senaste debatten om terror och flyktingar – ett jobb som ger honom en välförtjänt respekt.
      Men hur kommunicerar medierna detta?
      Jo genom att förnedra Stefan Löfvén genom att höja Ygeman till statsministernivå!
      Medierna har en stor skuld i den oro som skapats genom apokalyptiska systemkollapser samt att man i vart och vartannat inslag involvera Sverigedemokraterna.
      Den svenska journalistkåren – med några få undantag – har frångått ambitionen att förmedla bekräftade nyheter till att mer bli ett organ för eget tyckande.
      Att bemöta alla dessa ”expert”journalister och krönikörer med de rätta omständigheterna har jag och många med mig insett det omöjliga i.
      Eget tyckande förutsätter en egen politisk ambition och det är den vi ofta får läsa om – att som journalist förhålla sig neutral i avsikt att inte styra läsaren tillhör numer en förgången tid tyvärr.
      Att man gör det på debattsidorna må vara en sak.

      Hans – jag har uppfyllt din önskan och tagit bort din slutkommentar även om jag tycker den stämmer väl så bra – men förstår dig och avsikten.

      Önskar dig och hustrun en trevlig helg

      MVH//Björn

      Gilla

      Svara
  4. Marianne Lamprecht

     /  17 december, 2015

    Så bra och nyanserat.

    Liked by 1 person

    Svara

Välkommen att kommentera.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: