Högerns selektiva minne……………………

Just nu är det högtid bland borgerliga politiker och perspektivlösa medier som drar nytta av Kommunals lednings erbarmliga klavertramp – det skall här klargöras att det är just ledningen och inte alla duktiga kommunalare och deras företrädare lokalt som trampat i dyngan – dessa gör ett enastående arbete för att förbättra situationen för sina medlemmar.
Från högern gör man nu allt för att svartmåla och fördöma – inte bara Kommunals ledning – utan också vår utrikesminister Margot Wallström.
Det må vara hänt att man kritiserar Kommunals ledning – det förtjänar dem säkert men att sprida lögner med uppmaningar att lämna fackföreningsrörelsen har bara ett enda syfte nämligen något som man ivrat för i decennier – att försvaga arbetarrörelsen.
Svenskt Näringsliv lär gnugga händerna av tillfredsställelse för varje svart rubrik som dyker upp – främst i tabloidpressen – och ser möjligheterna att gå till de stundande förhandlingarna med en stukad förhandlingspart.
Kritiken är dessutom absurd ur ett borgerligt perspektiv då Kommunals ledning agerat precis så som de själva agerar.

Om nu de borgerliga glömt Annie Lööfs glamourfest för centerpartister för några år sedan där man ville skyffla räkningen på skattebetalarna med en naiv förhoppning om att detta inte skulle falla i händerna på medierna.
Tyvärr gjorde de det och undanflykterna beskrevs som en administrativt felaktig rutin som givetvis skulle rättas till omgående och förklarade med eftertryck att skattebetalarnas pengar skulle hanteras med ansvar och försiktighet.
Lögner inför Konstitutionsutskottet och prickning som de borgerliga Allianspartierna reserverade sig mot säger en hel del om hur de ser på glamourfester och mångleriet med skattebetalarnas hårt ihopslitna skatter.

Att någon har mage att kritisera högern för att de bröt mot grundlagen och bygger vapenfabriker också med en naiv förhoppning att svenska medborgare befinner sig i koma och därför kommer låta detta passera.
Tyvärr gjorde de inte det heller utan blev ett ärende för KU det också.
I KU skyllde man på alla andra.
Per Bill (M) – inte oväntat – menar att det är media och KU:s ordförande Peter Erikssons fel – beskrivet på hans blogg – som drivit frågan.
Moderaterna såg sig föranledda att kalla till en egen pressträff under vilken de presenterade en rapport som säger att KU är dåligt – fy på KU som hade mage att granska de borgerliga allianspartierna.
Kristdemokraterna i KU skyllde på media och Folkpartiet – sin vana trogen – skyllde på Socialdemokraterna.
Felet blev till sist och således Peter Erikssons (MP) och KU:s ordförande vid tiden, Ekots och Göran Perssons.
Det märkliga var att Sten Tolgfors (M) och utsedd försvarsminister i alliansregeringen såg sig kort därefter ”tvingad” att avgå – inte på grund av Saudiaffären utan för att hans barn blev skrämda av att se honom i TV – och de som av de borgerliga ledamöterna ansågs skyldiga slapp undan.

Nuon-affären kräver nästan ett helt eget kapitel som ett av tidernas största bedrägeri i en omfattande miljardaffär som sket sig.
Uppgifter stod mot varandra och minnesbilderna blev av någon outgrundlig anledning väldigt diffusa och bortförklarades med att det var så länge sedan.
Maud Olofsson skyllde ifrån sig och på direkta frågor vägrade hon svara eller gled undan – trots det kritiserades hon i KU och Reinfeldt kunde smita undan med glorian aningen på sniskan.
Ulf Kristersson – tidigare socialborgarråd i Stockholm stad, socialförsäkringsminister i alliansregeringen och nuvarande ekonomisk politisk talesperson för Moderaterna – har varit föremål för flertalet skandaler i sin ämbetsutövning.
Det vi minns bäst är hans 4;a rumslägenhet som han hyrde av Ersta Diakonisällskap som förvaltade lägenheten – en lägenhet avsedd för svårt sjuka ock hemlösa i Stockholms stad.
Och på tal om lägenheter ansåg Kristersson att det var rätt naturligt att kompisar hjälper varandra i synnerhet som kompisen var den mycket oetiska prefekten Torbjörn Larsson – som för övrigt var folkhälsominister Maria Larssons (KD) expert på ”etiska” frågor i äldreomsorgen.
Torbjörn Larsson var dessutom högst ansvarig för Ersta vid tiden då Kristersson var socialborgarråd.
Nåja – Kristersson hade ju tillgång till sin hustrus lägenhet på Kungsholms torg också så han flyttade dit istället och trodde att liken därmed fick vara kvar undangömda i garderoben om det nu inte var så att även den lägenheten hade tillgripits utanför bostadskön med erforderlig hjälp av parets vänskap med VD:n för fastighetsbolaget Einar Mattsson Stefan Ränk som ägde fastigheten – återigen kompisar hjälper ju varandra, fast det gäller ju inte alla förstås – i synnerhet om man inte har den ”rätta” ideologiska uppfattningen.

Mot bakgrund av högerns indignation idag över Margot Wallströms lägenhet som hon fick låna mot vissa av henne ställda villkor – vilket också bekräftats av kommunpolitikern Christian Norlin (S) som var närvarande vid det aktuella tillfället tillsammans med Margots pressekreterare Erik Boman enligt lokaltidningen Värmlands Folkblad samt Hallandsposten med flera lokalmedier – något som naturligtvis inte redovisas av tabloidmedierna – intill dess hon kunde lösa bostadsfrågan på en överhettad bostadsmarknad – som Stockholms moderater får ta ansvar för – så blir det lite av patetisk och paradoxal kritik som bara kan uppfattas som att det är okay om borgerliga riksdagsledamöter kan nyttja kompisar för att gå förbi bostadskön – att icke boende riksdagsledamöter i Stockholm behöver en bostad utan att lämna sin hemort – som de representerar i Riksdagen har uppenbarligen förbigått de flesta – istället menar man att Margot skall köpa sig en lägenhet för några miljoner och inte veta därefter om hon kan komma att förlora alternativt vinna eller i bästa fall gå ”even keel” – det blir ju aningen av ett ekonomiskt risktagande särskilt om det blir ett regeringsskifte 2018 – ungefär vad gör man inte för att vara hudflängd politiker.
Att man samfälligt indignerat sig över Kommunals hantering av sina medlemmars avgifter som på intet sätt drabbar skattebetalarna till skillnad mot de festnotor och NUON skandalerna med mera kunde gjort och gör betyder inte så mycket bara man kan kritisera Socialdemokraterna.
Kasta sten i glashus får en ny dimension när moderatledaren AKB kräver utredning av Wallströms lägenhet då det minskar förtroendet för ”oss” politiker.
Hjälp mig att förstå denne moderatledare!

Tolvtaggaren skall förgöras – stjärnorna i kanten saknas.
Medierna har gett sig fan på att Margot Wallström skall avsättas och under applåder av den borgerliga oppositionen med dess ledare AKB i spetsen.
Anledningen är att regeringen erkänt Palestina som suverän stat samt att Margot – i likhet med sin företrädare Carl Bildt kritiserat Israels utomrättsliga avrättningar och urskillningslösa dödande som drabbar civilbefolkningen.
Men Margots kritik var i det avseendet betydligt mildare där hon endast krävde en oberoende utredning något som bland annat FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter Zeid Ra´ad Al Hussein samt ett flertal professorer inom folkrätt håller med om samt ställer sig bakom ett sådant krav.
I Saudiaffären hyllas Margot av utländsk media – bland annat anrika Washington Post som skriver ”Äntligen står någon upp emot Saudi”.

Man blir aldrig profet i sitt eget land – säger ordspråket.
I synnerhet inte när högern och tabloidpressen vädrar möjligheter att störta och smutskasta vår utrikesminister med alla till buds stående medel som i valda delar kan betraktas som rent löjeväckande.
Att vår utrikesminister hyllas utomlands för sin konsekventa hållning passar inte borgerliga medier och politiker – inte om de inte själva får stå för samma konsekventa hållning.
Jag har fullt förtroende för vår utrikesminister – om högern inte har det struntar jag högaktningsfullt i.

Publicerat av Bjorn Alvebrand den 18 januari, 2016

https://bjornalvebrand.wordpress.com/2016/01/18/hogerns-selektiva-minne/