En hotad demokrati………………..


emanuMed tillåtelse av Ingemar E. L. Göransson författare och kulturpersonlighet med ett livslångt engagemang inom arbetarrörelsen vill jag publicera nedanstående mycket tankeväckande text under rubriken ”En hotad demokrati”.

Ingemar skriver mycket engagerat och tankeväckande om arbetarrörelsen och dess utveckling och har gett ut flera böcker på eget förlag.
Flera av Ingemars böcker berör mig – ibland svallar  känslorna och jag upplever något som kan liknas vid ett pånyttfött engagemang som de jag hade i min ungdom för just det som hans böcker berättar.
Och jag tror det är den målsättningen Ingemar har med sina texter – att väcka tankar och frågor och förhoppningsvis ett engagemang.
Ingemar är en av två svenska författare inom arbetarrörelsen – den ene är den nu nyss bortgångne Ove Allansson – som berör och berört mig och får mig att känna mig hemma även om berättelserna skiljer sig yrkesmässigt så strålar de samman genom arbetarrörelsens värderingar.

Liksom Ingemar – och givetvis många av mina kamrater inom arbetarrörelsen – är jag mycket oroad över den samhällsutveckling som skett.
Och jag instämmer med att demokratin hotas
Våra demokratiska värderingar har ständigt varit utsatt för hot – men hoten har de senaste decennierna accelererat i intensitet.
Idag när jag skriver detta möts vi av gatuupplopp i de centrala delarna av Stockholm där arrangörerna finns att hitta hos ett flertal högerextrema grupper allt från Sverigedemokraterna till rena nazistiska grupper enligt EXPO – som tagit som sin uppgift att ge sig på invandrarna.
Jan Sjunnesson – chefredaktör på tidningen Samtiden som ägs av Sverigedemokraterna – med flera antimuslimska debattörer skulle tala i den av polisen beviljade demonstrationen som gick under namnet ”Folkets demonstration” med samma slagord som Sverigedemokraterna argumenterar för.

Att dessa fascistiska grupperingar anordnar medborgargarden är tecken som oroar mycket och kan på mycket kort sikt eliminera hela vår demokrati om våra politiker – och främst mitt eget parti – inte öppnar ögonen och blir mer offensiv.

Ingemars eminenta text och tankeväckande analys bör läsas av vår partiledning – den behöver spridas och befästas vi behöver diskutera runt texten och det är här en bra början.

EN HOTAD DEMOKRATI

Sverige”demokraterna” är Sveriges näst största parti enligt en ny opinionsundersökning. Större än moderaterna och hack i häl på socialdemokratin. Även om nu siffrorna inte är exakta sanningar (det är ju opinionsundersökningar) så är trenden tydlig – högerextremismen och främlingsfientligheten är på frammarsch medan demokratins bärare försvagas.

Men hur har det kunnat bli så här? Vad är det i samhällsutvecklingen som gjort att demokratin är hotad. Det hjälper inte att med en besvärjelse peka ut SD som fascister i allmänhet och rasister i synnerhet. Utan frågan som måste ställas vad har gett dem den snabba framgång i opinionen som skett under de senaste valperioderna.

Jag tror det finns flera skäl men jag ska beröra de viktigaste och mest centrala i den här texten. Den blir relativt lång men jag ber dig om tålamod.

1. Demokratins ryggrad i Sverige ända sedan 1921, då allmän rösträtt infördes, har varit en stark socialdemokrati som haft målet att genom reformer omstöpa samhället. Samtidigt som den varit en stark vakthund för demokratin oavsett från vilket håll hotet kommit. Detta vann också starkt stöd hos befolkningen. När partiet på 1980-talet alltmer påverkades av nyliberalismens idéer började partiet samtidigt tappa i stöd och förtroende. I samma takt försvagades partiets självförtroende. Varje val sedan 1980-talet har partiet fått sämre stöd i det efterkommande valet med två undantag. Båda dessa var i speciella situationer; missnöjet med Bildt 1991 och när LO satte politiken i valet 2002 genom Valet är ditt-kampanjen. Tendensen är dock tydlig sämre resultat i nästkommande val pga en nyliberalt influerad politik och avsaknad av reformer för att kitta ihop samhället. En defensiv socialdemokrati med andra ord. Slutsats, en socialdemokrati som är socialdemokratisk har varit ryggraden i demokratin i Sverige.

2. Oförmågan att ställa alternativ till SD:s främlingsfientliga politik och framförallt till partiets förmåga att spela på missnöje och frånvaro av reformer. Försämringar är inte reformer så när politiker utnämner allehanda förändringar och försämringar för medborgarna i socialpolitiken, i välfärden, på arbetsmarknaden eller andra politikområden så tappar de demokratiska krafterna trovärdighet. Vad vi ser är en kombination av nostalgi och syndabockspolitik som vinner gehör då inte arbetarrörelsen förmått orka vara socialdemokratisk i den betydelse och med det självförtroende som medborgarna förväntat sig.

3. Avsaknaden av konfliktyta inom det demokratiska systemet. Dvs. att det finns en tydlig demokratisk höger och tydlig demokratisk vänster. Avdemokratiseringen av politiken har varit förfärande i spåren av den nyliberala politiken. När marknadsliberalismen blivit valinstrumentet för människors vilja har också demokratin försvagats vilket politiskt visat sig i att triangulerandet mot en alltför trång mitt. Detta spelar då andra icke-demokratisk krafter i händerna och ger utrymme för det jag vill kalla ”syndabocksnostalgi” som levererar enkla lösningar i en värld där kapitalismen löper amok och den underliggande politiska och ekonomiska krisen hotar att kasta in världen i ett nytt krigstillstånd. De senaste månadernas utveckling pekar just på detta då demokratin i land efter land får vika sig för odemokratiska politiska beslut.

4. I och med den nyliberala ekonomiska världsordningen, dvs den oreglerade kapitalismen, har också klyftorna ökat nationellt och internationellt. 1% av världens befolkning äger mer än övriga 99% tillsammans. Vi ser hur klyftorna ökar även i Sverige och uppkomsten av en ”nomenklatura” som lever i en annan värld än medborgarna i allmänhet. Det som de senaste dagarna spelats upp framför oss av korruption, missbruk av förtroende osv är ett tecken på den utveckling som pågått under 30 år.

Jag är pessimistisk. Så länge inte det sker radikala förändringar politisk inom socialdemokratin finns risken att med pasokifieringen, dvs sammanbrottet, hos socialdemokratin är det också demokratins sammanbrott i Sverige och vid nästa val kommer vi att se en parallell till Tyskland 1933. Ett i grunden odemokratiskt ”syndabocksnostaligiskt” Sverige”demokraterna” blir Sveriges största parti och intar Rosenbad.

Det är dags att vakna innan nackskottens tid inträder….

(c) Ingemar E L Göransson, ordf för Globala Solidaritetsföreningen.

Till Ingemars text vill jag bara göra följande tillägg;

”Fascismen kan komma att bli vårt straff i morgon om vi låter socialismens timme gå oss förbi”

Att dela hela eller delar av artikeln är tillåtet endast om angivandet av källan uppges.

Publicerat den 2016-01-29.
Författare: Björn Alvebrand

 

Annonser
Lämna en kommentar

2 kommentarer

  1. Hans Bodin

     /  1 februari, 2016

    Hej! Jag är också oroad över utvecklingen. Många yngre läser inte längre vanliga tidningar som dom kallar gammelmedia. Istället följs politiken på en massa eländiga SD- vänliga sajter. Intresset bland dom unga för litteratur om demokratins utveckling och historia genom ex.vis Fågelström fantastiska svit är vad jag uppfattat väldigt ringa.
    Mvh! Hans B

    Gilla

    Svara
  1. Det är ju söndag – eaqhan

Välkommen att kommentera.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: