Nej vi skall inte lugnt bida tiden………………


Publicerad 2016-02-17

Dubbla jobbDe senaste veckorna har präglats av högerpartiernas snarlika förslag om regelrätt ”avrättning” av den svenska modellen genom dess olika förslag att sänka ingångslönerna för de som beviljas asylskäl samt våra ungdomar tillika undersköterskor.
Argumenten för kan tyckas vara behjärtansvärt då – som man uttrycker det – det alltid är bättre med låg lön än ingen lön alls och vem vill inte att våra nyanlända skall kunna integreras i vårt samhälle så fort som möjligt – idag en genomsnittstid om 7 år från beviljad asyl till produktion – men i högerns lönesänkarstrategi ingår inga utbildningsinsatser annat än de som arbetsgivarna möjligen skulle kunna tänka sig erbjuda.
Problemet är bara det att högerpartierna har allt annat än våra nyanlända i tankarna när de nu – på rad – presenterar det ena efter det andra av förslag som gemensamt innebär att återskapa trasproletariatet i Sverige.
Argumentet kan också tas som ett hot – sänk lönenivåerna eller så blir det lagstiftning och ingen lön alls – valda av folket för att företräda folket är ett skämt i sammanhanget.

ifokus_kollavtSom jag tidigare anfört är legitimiteten väldigt hög hos medborgarna vad avser den svenska modellen och parternas – självklara – rätt att teckna kollektivavtal och därmed påverka lönebildningen utan inblandning av politikerna – därom råder det konsensus trots att det framförts lite förvirrande antydningar som kan härledas till vissa företrädare från Svenskt Näringsliv eller dess anslutna tankesmedjor eller lobbyorganisationer.
Den konsensus som generellt råder mellan parterna på arbetsmarknaden råder dock inte hos de bakåtsträvande högerpolitikerna.
Allmänt sett har högern alltid varit emot all facklig verksamhet.
Det har alltid stuckit dom i ögonen att parterna på arbetsmarknaden sköter de frågor som berör parterna inklusive löner och övriga frågor som rör förhållanden mellan arbetsgivare och arbetstagare.
Understundom har man i argumenten påvisat sin inställning – dock ej så öppet som nu sker.

Fattiga o rikaHögerpartierna har dock inte presenterat några mer konkreta förslag än att ingångslönerna bör sänkas – Liberalerna dock mer specifika i vanlig ordning genom att ange ett lönespann mellan 14 000 kr och 16 000 kr/månaden – med hur mycket eller i vilken omfattning annat än att skillnaderna skall vara märkbara och i något fall kombineras med sänkt skatt och sänkt arbetsgivaravgift och i något fall ett helt borttagande av arbetsgivaravgiften – detta i paritet med Liberalernas önskemål om marknadsanpassade hyror och trasproletariatet är ett faktum.
LO ekonomen Sebastian de Toro skriver på LO-bloggen under rubriken ”Striden om lön handlar om samhällsmodell” där han ger sin syn på den utredning som Lars Calmfors som företräder Arbetsmarknadsekonomiska rådet vars arbete finansieras av Svenskt Näringsliv.
Förutom att Sebastian pekar på de ensidigt och grundläggande argumenten i den rapport som Lars Calmfors presenterat så påvisar Sebastian något mycket viktigt och en förmodad följd av att rubba lönebildningen på det sätt högerpartierna gemensamt med Svenskt Näringsliv presenterat.

Smörgåsbord-för-arbetsgivareFörutom det faktum att det finns en rad av arbetsmarknadspolitiska åtgärder iscensatta av den borgerliga alliansen – som nu uppenbarligen inte duger – så pekar Sebastian på socioekonomiska effekter av att sänka redan låga löner.
” Större social oro, ökad kriminalitet, mer högerextremism, än mindre av samhörighetskänsla över klassgränserna?” skriver Sebastian – något som varken Calmfors eller de borgerliga lagt någon större vikt vid i sin utredning.
Jag inte bara håller med Sebastian utan kräver att en sådan utredning presenteras av de hycklare som presenterar trasproletariatets återkomst genom sina bisarra förslag.
Nu är ju detta inte särskilt förvånande vad avser de borgerliga – i deras tankevärld ryms inte socioekonomiska följder av deras förslag vilket bekräftats sedan tidigare – inte minst vad avser de arbetsmarknadspolitiska åtgärder man genomförde – fas3 är ett skamlöst exempel – under sin tid i regeringsställning – för att inte nämna den så kallade ”stupstocken” – ännu ett skamlöst exempel som nu – tack och lov – är avvecklad.
Högern stod upp i sina riksdagsbänkar och applåderade vilt åtgärdens tillkomst – hur många av de borgerliga charlatanerna applåderade dess avveckling?

sänkta lönerUtredarna på TCO har närmare gjort jämförelser mellan de befintliga insatser som är tillgängliga idag och konstaterar dels att det till och med blir dyrare med de nu föreslagna åtgärderna – som framgår av illustrationen till vänster framtagen av TCO – dels att man istället för att hitta på ytterligare åtgärder ser till att befintliga åtgärder görs mer funktionella så att fler arbetsgivare kan nyttja åtgärderna.
Samtliga åtgärder utgår i det främsta rummet att de skall vara billigt för arbetsgivarna och i förekommande fall genom att sänka ingångslöner samt Liberalernas och nu också Kristdemokraternas förslag att skippa arbetsgivaravgiften vilket innebär sämre pensioner, sämre eller obefintliga sociala skyddsnät – kort sagt välfärd ja men inte för vissa.
Moderaterna anser ju att man skall förtjäna välfärden – välfärd för vissa inte för alla – och i de sammanhanget börjar man fundera på vad som skall plockas bort ur välfärden för att tillfredsställa Anna Kinberg Batra och Ulf Kristersson.
Är det barnbidraget eller underhållsstödet eller är det rent av sjukersättningen eller varför inte den så kallade fria sjukvården – frågorna är många svaren få.

svenska-modellenHar politikerna en gång börjat tafsa på lönebildningen genom lagstiftade minimilöner kan man bara gissa sig till vad som kan komma att ske i förlängningen.
Det är inte Björklund, Kinberg Batra, Lööf eller Bush Thor som skall bestämma lönerna utan arbetsmarknadens parter – de som både kan och vet vad som erfordras.
Vad vet Björklund om undersköterskornas arbete exempelvis – som ger honom rätten att föreslå sänkningar av deras löner i strid mot fackets krav på att höja deras låga löner?
Vad bygger han sina förslag på – utöver att man använder nyanlända som ett bräckjärn för sina åsikter?
Svaret är att dessa propåer är endast till för att försvaga fackens roll och inget annat.
Att den före detta skolministern skulle forma ett förslag om utbildning för att ledarteckning-16_38988924förbättra insteget på arbetsmarknaden var kanske att ta i alldeles för mycket.
Att ”stämpla” sönder fackens legitima rätt att föra arbetstagarens talan gentemot arbetsgivaren var ju precis vad man gjorde när man över en natt sänkte arbetslöshetsersättningen som därefter fick en omedelbar respons av att en halv miljon lämnade A-kassan.

nastaningenting– Skulle du, Jan Björklund, kunna klara dig på 14 000 kronor före skatt som du vill att andra ska ha? frågade Sjöstedt.
– Det är inte vad det handlar om, svarade Björklund.
Nej det är inte vad de handlar om – rör för all del inte Björklunds arvode finansierat av oss skattebetalare till största delen.
Naturligtvis har Björklund – lika lite som hans allianssystrar – en susning om hur man kan leva på en lön om – som föreslagits – 14.000 kr/månaden.
Men om Björklund vore aningen lite förslagen skulle han kunna fråga alla de som misshandlades ekonomiskt av alliansregeringen under de 8 år man hade möjligheten om hur det är att leva på inkomster – till och med långt under dessa 14.000 kr/månad – och hur de överlevt – de som överlevt.
En enkel beräkning jämförd med riksnormen för ekonomisk bistånd beräknad efter bruttoinkomst minus skatt för en ensamstående med två barn i åldern 4 och 7 år samt erforderligt barnbidrag och underhållsstöd visar att överskottet är hela 190 kronor plus för att överhuvudtaget komma ifråga för ekonomiskt bistånd enligt Socialstyrelsens norm – visst är man djärv när man föreslår att lönen skall bestå av i stort samma norm som Socialstyrelsen anger.
Med Jan Björklunds arvode om 126.400 kronor – varav 11.400 från partiet och under samma förutsättningar som den ensamstående föräldern så blir Björklunds överskott hela 56.890 kr/månaden över normen för ekonomiskt bistånd.

Rika blir rikareFör mig är det fullständigt egalt vad andra har i lön – men vi lever i ett högstående rikt välfärdsland där målsättningen varit att ingen skall behöva leva i fattigdom som inte förorsakats av egna omständigheter.
Därför har vi olika bidrag så som barnbidrag, underhållsstöd och bostadsbidrag för att underlätta för de grupper – främst kvinnor – som har en låg lön och att de inte skall hamna på gatan – det är bland annat därför vi betalar skatt efter vår individuella förmåga – även om det tär på skattekvoten för höginkomsttagarna vilket de understundom gnäller högljutt om.
Men uppenbarligen är det lättare att tala om för andra vad de skall ha i lön utifrån sin egen lön och ju högre den är desto mer tycks det legitimera dessa trasproletariatets förespråkare att tala om vad andra borde tjäna för sitt uppehälle.
Men som ett uteblivet svar på Jonas Sjöstedts fråga hur skulle Björklund klara sig på en lön om 14.000 kr så skulle han säker göra det – men på yttersta marginalen för allt anständigt leverne – slut med de goda vinerna och hummern därtill.
Den ensamstående föräldern kan ju spara sitt överskott om 190 kr/m för att festa loss med sina barn en gång om året för hela 2.280 kr sen blir det blodpudding igen.

knutna nävarNej vi skall ta mig fan inte bida tiden – vi skall agera före – inte efter.
Det är dags att ta den knutna näven ur byxfickan och slåss för vår framtid.
Det gör man bäst genom att engagera sig.
Högerns propåer kan få genomslag – om inte förr så senast 2018 – om inte arbetarrörelsen tar dessa attacker på allvar.
Om högern varit aningen återhållsamma tidigare så har nu alla spärrar släppts och åsikterna meddelas förbehållslöst och skamlöst öppet.
Det råder inga tvivel om att strategin går ut på att pressa ner lägsta lönerna för de nyanlända och våra ungdomar samt skapa ett låglöneproletariat.
Vi måste ha förmågan och klarsyntheten att se vad detta i förlängningen kommer att innebära –  nämligen sänkta löner för stora delar av arbetarkollektivet – den målsättningen har man alltid haft men inte haft de rätta bräckjärnen – nu använder man de nyanlända som det verktyg man saknat.

bloggarna

Annonser
Lämna en kommentar

2 kommentarer

  1. Hans Bodin

     /  18 februari, 2016

    Hej Björn! Det är inte första gången som alliansen tar fram och dammar av Calmfors och framför hans gamla ide’er. Ska vi få ner sjukskrivningarna så måste folk kunna leva på sin lön. Stupstocken är ett omänskligt sätt att straffa sjuka medmänniskor men tyvärr finns det bland vissa total avsaknad av empati!
    Mvh! Hans B

    Liked by 1 person

    Svara
    • Hej Hans!

      Det lustiga med Calmfors är att han var den förste som rekryterades av Anders Borg när man upprättade det så kallade Finanspolitiska rådet som dess förste chef.
      Finanspolitiska rådet skulle hålla ordning på finanserna då de borgerliga allt sedan 1976 – då under Fälldin och Ullsten- regeringarna och därefter lyckats med konstycket att presentera stora underskott i de offentliga finanserna.
      Nu ville man således skapa ett borgerligt förtroende för deras sätt att hantera statsfinanserna och vi vet ju hur det gick med det – man lyckades återigen att skapa stora underskott.
      När Lars Calmfors – liberal men vet inte var han ideologiskt hör hemma – ifrågasatte alliansregeringens arbetsmarknadspolitik fick det effekt. Hans poäng var inte så mycket om regeringen lyckats skapa jobb eller inte – han angrep regeringens avvägning mellan inkomstskydd och lägre arbetslöshet. Hans egen värdering var att taket i a-kassan nu hade blivit så lågt att det borde höjas – även om ledde till högre arbetslöshet på sikt.
      Det här gillades naturligtvis inte av Reinfeldt och Borg så resultatet blev att Lars Calmfors byttes ut mot John Hassler nyliberal Moderat som passade alliansregeringen bättre.
      Calmfors har dock förespråkat sänkta lönenivåer långt över tid – redan då jag var sakkunnig i Carlsson-regeringen – pläderade Calmfors för sänkta löner eller lagstiftade minimilöner så det var definitivt inget nytt.
      Han var dessutom oerhört ambivalent vad avser Euron – ena dagen för andra dagen emot.

      Vad avser Finanspolitiska rådet är det min absoluta uppfattning att rådet gjort sitt – om ens det – och bör läggas ner.
      Det räcker med de kontrollstationer som redan finns verksamma bland annat Riksrevisionen.

      MVH//Björn

      Gilla

      Svara

Välkommen att kommentera.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: