Vänsterpartiet – ambitioner eller populism?…………


Publicerad 2016-07-11
Jonas SjöstedtVänsterpartiet blev årets sista parti i ”Palme”dalen en otacksam dag då de flesta lämnat Gotland och vardagen tar vid.
Jonas Sjöstedt kan dock glädjas åt att han blir första talare ut nästa år om inte Liberalernas Björklund retat upp Putin så mycket att Gotland intagits av hans trupper – det lär ta ungefär 18 minuter enligt NATO vurmaren tillika Liberalen Björklund – så alla vi andra får ta dagen med viss upphöjt lugn och en förhoppning om att detta politiska spektakel överlever sig själv slutligen – dock utan kanoner och bomber.
Almedalen har eskalerat till att bli en marknad för lobbyister och politiker som med förkärlek går från svart till vitt genom att antingen svartmåla landet av kärlek till nationen eller talar om luddiga värderingar i sann nationalistisk anda – också av kärlek till vårt land – undrar vad Olof skulle säga om den utvecklingen – jag kan ana hans inställning.
Jonas Sjöstedt sällade sig dock inte till denna populistiska skara.

Valfriheten lever farligt med Jonas Sjšstedt i en regering.

Valfriheten lever farligt med Jonas Sjöšstedt i en regering.

Jonas Sjöstedt har många utomordentliga egenskaper – han är sympatisk, aningen av ödmjuk framtoning skymtas ibland och därutöver framstår han som hederlig – en karaktär som synes vara rätt ovanlig för vissa partiledare.
Men det är inte den individuella framtoningen som är det avgörande i det politiskt ideologiska spelet mellan vänster och höger utan det avgörande är vad är det man vill.
Vänsterpartiet vill mycket och jag kan inte påminna mig att Vänsterpartiet haft ett sådant inflytande på framförallt statsbudgeten som man haft allt sedan valet – dessa förhandlingar har skett i god samförståndsanda.
Man fick igenom dessa tio miljarder kronor i preliminärt statsbidrag – numer permanentat – till kommunerna, gratis medicin för barn, glasögonbidrag till unga, höjd grundnivå i föräldraförsäkringen, fler anställda i äldrevården och avgiftsfri öppenvård för de äldre som goda exempel på de framgångar man rönt sedan valet – att ett flertal av förslagen rimmar väl med Socialdemokraternas inställning kan ju förklaras med det goda samarbetsklimatet och vill Vänsterpartiet ta åt sig äran av det helt och hållet så tycker åtminstone jag att vi kan bjuda på det – frågan kvarstår dock – hur mycket av en del av förslagen hade vunnit gehör utan samarbetsvilja?

Enligt Reinfeldt spelar den rödgröna orkestern med disharmoni: -De vill inte berätta vad de vill tillsammans, men de har alla förslag som på olika sätt är skadliga för Sverige och svensk ekonomi.Fredrik Reinfeldt beskrev de rödgröna som en illa förberedd orkester.-Det uppstår inte ljuv musik när man från var sitt håll aldrig har övat ihop. Gustaf Fridolin med eviga trumpetsolon till melodin Se på mig. Jonas Sjöstedt på slagverk slår på allt som rör sig, till något som möjligen kan vara Internationalen.-Och längst bak, i förhoppningen om att ingen ser honom, Stefan Löfven som spelar på triangel med en tändsticka, sade M-ledaren och lovade att "ta strid mot det rödgröna samarbetet som inte existerar".

Frågan är om Vänsterpartiet skulle rönt samma framgång om det varit ett regeringsparti där man har att ta ansvar för helheten – jag är synnerligen tveksam till det!
Inte minst vad avser regeringens migrationsuppgörelse med de borgerliga partierna där vänsterpartiet gemensamt med Miljöpartiet är det mest invandringsvänliga partiet och vi har sett hur Miljöpartiet förlorat stort i opinionen – förvisso inte bara på grund av den uppgörelsen men deras ställningstagande vad avser migration har varit en grundläggande orsak.
Det spelar ingen roll hur sympatiskt Jonas Sjöstedt framstår som när kriser måste behandlas tvärt emot den politiska inställningen i ett regeringsparti för att undvika ett systemfall som knappast gagnar någon – inte minst de som söker sin trygghet från krig och terror i sina hemländer när bara ett fåtal länder tar ansvar – inbegripet de oansvariga.
Jag har sagt det förr – det förtjänar att förtydligas.
Det är alltid skillnad mellan opposition och ett regeringsparti som har att ta beslut som strider mot partilinjen och jag vet att Jonas Sjöstedt är bekant med detta faktum – inte desto mindre levererar han kritik mot uppgörelsen – med rätta och utifrån partiets inställning – ansvar för sin politiska åsikt i opposition och beslut som man tvingas fatta som ett regeringsparti faller – trots denna insikt – inte i god jord.
Regeringsansvar är dock ofta svårt att växla in till väljarframgångar för de mindre partierna det kan både Annie Lööf och Jan Björklunds partier vittna om.
Nu kan han dock – med ett oppositionspartis självklara rätt – också kritisera allt det som inte följer Vänsterpartiets politiska åskådning – och det gör Jonas Sjöstedt – dock inte vad avser budgetöverenskommelsen.

1343605Jag har stor respekt för många av Vänsterpartiets politiska frågeställningar – däremot inte – i det fall förslag finns hur de skall nås.
Talar vi Vänsterpolitik dras man med automatik in i en skala där det endast finns svart och vitt – det är vi mot dom – ingenting däremellan.
Historien om vänsterpartiets moderna politik är en lång process från partibrytningen 1917 och ökenvandringen i kommunismens tjänst till försök att förnya sig under 90-talet.
Med förändringen efter Sovjets fall och Berlinmurens nedmontering tvingades partiet till ett nytänkande – här förlorade man fotfästet anser jag och det fanns inte längre en uttalad ideologisk förankring att stödja sig på längre – annat än de generella värdegrunder som tillskrivs socialismen.

sjöstedtVänsterns ideologiska utveckling kan liknas vid ett stort träd där det existerar många små grenar och utlöpare.
Strukturalismen – eller det sätt ordet används i praktiken – är något av ett samlingsnamn för att förklara makt och maktrelationer i samhället.
Och om det är något som förenar alla vänsterpartiets idéer – från de historiematerialistiska till dagens intersektionella analys är att samhället och allt inom det kan förklaras utifrån maktrelationer och analysen av dessa.
Själv anser Jonas att partiet är för lite offensiv i frågor som handlar om makt och ägande.
Jag kan hålla med honom om det.

JonasJonas Sjöstedt är en excellent debattör med en retorisk slagkraft utan tvekan – inte lika excellent talare dock.
Det är inte svårt att alliera sig med Sjöstedts tal om förbättrade ekonomiska incitament för de allra svagaste grupperna i samhället.
Ett sådant förslag är Vänsterpartiets förslag om 6 timmars arbetsdag som med all säkerhet skulle förbättra arbetsmiljöklimatet på en rad områden – saknas dock hur vi skall nå dit.
Förslaget om att alla de som är 80 år och däröver skall ha gratis medicin gynnar särskilt de med alldeles för låga garantipensioner – men varför i fridens namn stanna vid 80 år – de som går i pension vid 65 år med garantipension har ju det ekonomiskt lika tufft – ärligt talat tycker jag det är ett förslag som rimmar väldigt illa när man istället borde ägna sig åt reala förslag att höja garantipensionerna till en nivå som bättre tillfredsställer och gör det möjligt att – med högkostnadsskyddet – förbättra pensionärernas ekonomiska incitament.

I övrigt måste jag säga att Jonas Sjöstedt överdriver sin egen roll som den enda som driver Sverige mot ett mer jämlikt samhälle – ibland blev det nästan patetiskt när han gör gällande att det är Vänsterpartiet som – underförstått – regerar landet och utan Vänsterpartiet skulle Sverige vara ett mer eller mindre förlorat land sett ur jämlikhet och ökade orättvisor med mera.
Men det är oppositionens rätt att överdriva sin egen roll – där är inte Jonas Sjöstedt ensam – han har gott sällskap av alla partiledare som har det gemensamma att det är bara dom och dom allena som arbetar för Sveriges bästa.
Det är inte en särskilt ödmjuk inställning – snarare en självsäker attityd som lämnar mycket i övrigt att önska – talet var mediokert och Jonas Sjöstedt gör sig mycket bättre som debattör än talare.
bloggarna

Annonser
Lämna en kommentar

2 kommentarer

  1. Sten Jonsson

     /  11 juli, 2016

    Hej Björn!
    Jag är en flitig läsare av dina inlägg. Nu har jag tagit mig friheten att sprida dom till en sida där jag är medlem som heter Pensionärsvänner. Jag hoppas du inte tar illa upp för denna spridning? I så fall tar jag bort dina inlägg där. Vad tycker du? Jag skulle också gärna se dig som medlem och debattör på vår sida.
    Mvh Sten Jonsson

    Liked by 1 person

    Svara
    • Hej Sten!

      Nej jag har absolut inget emot att du sprider det jag skriver om det gagnar syftet.
      Pensionärsvänner känner jag inte till – är det en grupp på Facebook?
      Jag deltar gärna i den gruppen om jag kan tillföra något.

      MVH//Björn

      Gilla

      Svara

Välkommen att kommentera.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: