Man får tycka vad man vill———eller?


Publicerad 2016-08-08
Yttrandefrihet-the-SD-wayJag varken kan – eller vill
– göra ideologiska jämförelser mellan nazism och nyfascism även om nazismen generellt grundar sig på fascism – jämför också Benito Mussolini som ursprungligen var socialist men utifrån tiden formerade sig mer som syndikalist för att slutligen dyka ner i den fascistoida träsket.
Vi ser idag en återupprepning av – eller en omformatering av liberal till nyliberal och ren nationalism i hela Europa – men också i USA med den nu valde presidentkandidaten för de konservativa republikanerna – Donald J Trump eller ”trumpeten” som jag vill kalla honom efter att ha lyssnat till både rena oanständigheter såväl som ren rasism, nationalism och övriga uttalade ambitioner som verkligen gör mig orolig över utvecklingen i USA då den politiska ambitionen påverkar världen i övrigt.
Här hemma måste det tydliggöras en konsensus mellan å ena sidan Sverigedemokraternas ideologiska samhällssyn och å andra sidan det mer svårdefinierade ordet ”Nyfascism” alternativt socialkonservativ med nationalistiska förtecken.
Liksom med alla högerextremistiska rörelsers framväxt grundar de sig på ett missnöje mot den demokratiska politikens påverkan på samhället och dess funktioner – inte sällan pekas minoriteter ut som de skyldiga. 

Ett sätt att tolka fascism är att slå upp ordet i Nationalencyklopedin för att sedan jämföra.
Rimligtvis borde inte det vara så lyckat eftersom det där ”ny” före fascism måste innebära någon slags förskjutning sedan tjugotalets fascister slog rot på riktigt.
Att använda ”nyfascism” som ett allmänt nedsättande begrepp – ungefär som att kalla Sverigedemokraterna för ”skitstövlar” – då saknar definitionen intellektuell betydelse.

Ett sätt att lösa definitionsproblemet med nyfascism och det som Sverigedemokraterna står för får man gå tillbaka och låta oss förstå betydelsen så som den uttryckts av Sverigedemokraterna själva och här citerar jag;

”Vi vill helt enkelt inte ha det splittrade, segregerade – själlösa – samhälle, som det socialliberala etablissemanget skapat åt oss”

1348779Då uppfyller de – naturligtvis – till 100 procent kraven för denna etikett fast de vill hellre kalla det Sverigevänlig nationalism eller för att bli än mer motsägelsefull ”socialkonservativ” med nationalistiska förtecken.
Slutsatsen blir obegriplig om man tror att Sverigedemokraterna bara handlar om Sverigevänlig nationalism.
Även om de skulle konvertera till vänsterpartiet eller ombildas till någon syförening någonstans.
Det finns dock många beröringspunkter mellan det vi definierar som korporatism och fascism.
Att partiet slagit klorna i ”folkhemstanken” är värd att begrunda utifrån både det socialkonservativa såväl som det nationalistiska inslaget mot bakgrund av Per Albin Hansson som den mest kände förespråkaren.
Det som är uppenbart är att Sverigedemokraternas ideologiska tankegods är reaktionärt – inte bara konservativt – samt att det har starka drag av totalitära attityder – se fascism – och faller samman mer med Rudolf Kjellen – folkhemmets ursprungliga fader – som bygger sin politiska ideologi på korporatism och nationalism.

De som läst Karl Popper – en av 1900-talets största liberala filosofer – så får man starka igenkänningssignaler vad avser Sverigedemokraterna och dess ideologiska tankegods.
Sverigedemokraterna eftersträvar ett slutet samhälle – eller kalla det homogent – en i den långa raden av det öppna samhällets fiender.
För att tydliggöra det ytterligare vill jag hänvisa till en – i raden av motioner – som partiet lagt i Riksdagen;

”Skattemedel ska användas för att stärka vårt lands interna sammanhållning och nationella gemenskap, inte för att stödja samhällssplittrande projekt eller idéer som leder till motsättningar eller utanförskap.”

Förvaltningslagen i dagsläget gör detta projekt omöjligt.
Men det har Sverigedemokraterna redan insett.
De vill därför och som en följd ändra lagen så att staten ska kunna likrikta studieförbunden.
Och inte bara dom.
I motionens sista stycke föreslås just detta – samt mer därtill.

”Lagregleringen till förmån för sammanhållning och gemenskap bör gälla inte bara Folkbildningsrådet utan också ”andra privaträttsliga organ”. Med sådana organ avses som bekant aktiebolag och ideella föreningar. Också dessa ska, om SD får kontroll över landet, kunna åläggas att verka i nationell anda utan att förorsaka motsättningar i samhället. Företag, föreningar, folkhögskolor och studieförbund – alla ska sträva mot samma nationella mål.”

Kombinera vi nu detta med den märkliga svenska varianten av åsiktsmodernism – som tar det för självklart att idéer äldre än 20-30 år inte rimligen kan vara relevanta och att ingen vettig människa kan tycka sådana saker.
Då blir resultatet nej – ”men ingen kan väl vara nyfascist, egentligen?”

Vårt svenska konsensusideal – som också gör det svårt för oss att tro att människor som inte är kliniskt mentalsjuka faktiskt kan vilja ha ett i grunden annorlunda samhälle.
Att det kan finnas några blonda, trevliga unga människor som verkligen eftersträvar ett slutet samhälle – en omöjlig tanke hos de flesta av oss – eller hur?

sd-rc3b6star-mot-sig-sjc3a4lvEn ovilja att i grunden tro något ont om våra medmänniskor.
Denna intuitiva uppfattning tar inte på något sätt hänsyn till ideologins inneboende dynamik.
Om partiet – vilket alla partier eftersträvar – skulle få makten väntar omfattande samhällsförändringar – inbegripet ”kasta ut” av partiet ansett antal ”icke-svenskar”.
Det är oomtvistat.
Därvid uppstår stora protester – mycket kommer att gå fel och misslyckas – så fungerar politiken på samhället.
Hur kommer Sverigedemokraterna att förstå det?
Motstånd och problem kan väl inte rimligen härröra ur de egna politiska åtgärderna – eller hur?
Alltså måste sabotörer och ondsinta motståndare stå bakom!
Hatet, våldet och förtrycket följer obönhörligt med.
Vi ser idag den spiralen – och vi har sett den spiralen många gånger förr.

Min slutsats är:
Ja – Sverigedemokraterna kan i huvudsak betraktas som nyfascister även trots att det finns tydliga inslag av både korporativism, konservatism och nationalism – i vissa fall till och med socialism.
Man kan förvisso använda en annan etikett – om man så vill.
Till exempel ”post-fascist” –  lanserat av Jan Fleischhauer i en av hans veckokrönikor i högerns språkrör Spiegel Online International den 2 maj 2014 – jag vill tydliggöra att jag står långt från artikelns konsensus men hänvisar till den av anledningen att definitionen ”postfascism” myntades för första gången av artikelförfattaren.

jimmie-akbVi skulle också kunna använda ”radikalkonservatism”  en rörelse som historiskt var en ouvertyr till nazismen.
Det är ju inte själva etiketten som är viktig – utan idéerna som den refererar till.
Men alldeles oavsett hur vi väljer att definiera deras ideologiska ambition står det klart att man vill ersätta den liberala demokratins öppna samhälle med ett nationalistiskt, reaktionärt, totalitärt slutet samhälle – partiets förespråkare skulle med fördel kunna förenkla sin språkretorik och använda sig av trumpetens ”bygga murar” och i övrigt motsätta sig världssamfundets olika konventioner om mänskliga rättigheter.
Inte minst tydliggörs det av partiets krav på att lämna det globala samarbetet som till viss del utgör vårt medlemskap i EU.
Den konflikten är tydlig – inte minst genom att studera den motionsflod i Riksdagen – som jag gjort – eller för den delen hur och varför man uttrycker sig som man gör.
För de som vill se och fördjupa sig för att förstå den samhällsinriktning Sverigedemokraterna vill är också de som vill ta striden emot denna inriktning.

Sist – men inte minst – och som jag tydliggjorde inledningsvis – är Sverigedemokraterna – liksom Ny Demokrati var på sin tid – ett uttryck för missnöje av den samhällsinriktning som skett de senaste 35 åren – vilket tydliggörs av opinionsresultaten – det borde således ha väckts en tanke redan då – men den tanken slog aldrig an hos det politiska etablissemanget tyvärr.
Vilket inte betyder – utifrån det senaste valresultatet ca 800.000 väljare – att Nydemokratialla dessa skulle kunna definieras som fascister, nyfascister eller ens socialkonservativa nationalistiska i den rätta kontexten.
Det finns således en ”längtan” efter en annan samhällsinriktning än den rådande och gnistan tändes under de två sista mandatperioderna och som partiet skickligt utnyttjat.
Det är således ingen – i vart fall inte jag – som idiotförklarar någon som lagt sin röst på Sverigedemokraterna – det är snarare ett signum – eller möjligen ett ytlig tecken på att man sympatiserar med en del av de frågor partiet för fram och inte nödvändigtvis dess ideologiska ambition – om man överhuvudtaget satt sig in i det.
Vi skall inte ”idiotförklara” demokratin – idiotförklara de som använder demokratin för sina bisarra ideologiska idéer istället.
bloggarna

Annonser
Lämna en kommentar

Välkommen att kommentera.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: