I skiljelinjen mellan solidaritet och egoism……………


Publicerad 2016-08-29
littorinHäromdagen tog jag del av Sven-Otto Littorins
 (M) – vid första påseendet – kloka inlägg i debatten om skillnad på sak och person inom politiken – men efter en stund fick jag andra nyanser som direkt motsäger hans debattinlägg.
Jag delar dock hans synpunkter i avsedda debattinlägg och ser det som en självklarhet att det är politikens innehåll som skall kritiseras eller fördömas inte personen i sak.
Att detta inte är helt lätt – snarare näst intill omöjligt – då åsikter föder engagemang och vilja utifrån värderingar till förändring som personen i sak står bakom – i vart fall utger dom sig själva för att stå bakom sin vilja att förändra samhället.
Nedanstående citerat Littorin;

”I politiken är det otroligt svårt att skilja på sak och person. Man blir lätt en symbol för en politik som folk kan ha starka känslor för eller emot. Somliga poster är i det avseendet tuffare än andra: socialförsäkring, arbetsmarknad och migration är t ex områden som berör många människor både direkt och indirekt.

Det gör att folk som ogillar politiken instinktivt väljer att ogilla personen. Man blir en robot i deras ögon, ondskan personifierad. Och oppositionen, oavsett politisk färg, spär gärna på eftersom man tror att det ska locka väljare”.

Det-perfekta-brottetVad man kan ifrågasätta är hur exempelvis Fredrik Reinfeldt (M), Göran Hägglund (KD), Eskil Erlandsson (C), Göran Persson (S) med flertalet före detta S-politiker, Lena Liljeroth Adelssohn (M) och långt fler av våra folkvalda politiker generellt lyckas med konstycket att förpassa sig själva till hyckleriets skådeplats.
Den förra regeringens mantra var ”arbetslinjen” att gå från bidrag till egen försörjning var det allra viktigaste i deras politiska ambitioner.
När Fredrik Reinfeldt gav sken av att överge den mer extrema konservativa politik som präglat partiet under alla år sedan partiet bildades en gång och talade om moderaterna som ”det nya arbetarpartiet” – finns all anledning att granska det så kallade nya arbetarpartiets ambitioner och målsättning.
Och………..vem skulle inbilla sig något annat än att Reinfeldt gemensamt med hans allierade Allianskompisar  inte trodde på sin egen politiska reformagenda som ju utgår från dess personliga värderingar?

ChMtRjNWYAAZ-SkBidragsmaximerare var en ny definition som vann genomslag hos allianspolitikerna – ett av Reinfeldt skapat uttryck – förövrigt känd för att tala en ekvilibristisk svårförståelig svenska där ibland åsikterna doldes i nya definitioner.
”Svenskarna hade förälskat sig i sina bidrag – i många fall var de helt beroende av dem för sin försörjning.
Många anpassar sitt beteende till dem – individer som lever av andra.
I andra tider kunde de vara de stora entreprenörerna – men i ett samhälle där bidragspengar är gratis fyller de i stället i blanketter”. Citat ur dystopin ”Det sovande folket”.
Att Reinfeldt – gemensamt med hela borgerligheten – ville omsätta dessa ideologiska ståndpunkter i praktisk politik är vi idag mycket medvetna om – bland annat när det gäller våra socialförsäkringssystem och synen på fackföreningar och arbetsrätt.
Moderaterna föreslår för de enskilda människorna mycket kännbara försämringar i socialförsäkringarna. I praktiken ska sjuka, arbetslösa och föräldralediga endast garanteras 60 procent av sin inkomst i ersättning – man kallade försämringarna för de redan ekonomiskt utsatta för ”drivkrafter”.
Dessa är bara en del av de värderingar Fredrik Reinfeldt tagit med sig som rikspolitiker med ambitionen att förändra samhället i grunden gemensamt med de övriga borgerliga charlatanerna.

530093_423914937647642_349755067_n1Nu skulle man kunna tro att både Reinfeldt och en stor andel av de borgerliga före detta ministrarna skulle föregå med gott exempel och leva så som man lärt väljarna – att gå från bidrag till försörjning.
Men icke så!
Definitionen ”Bidragsmaximerare” gällde inte dom själva.
Plötsligt blev ambitionens retorik en radda av floskler utan egentlig innebörd annat än att sätta dit redan ditsatta – en floskelparad utan motstycke som i sak utgick från hur de själva ville att andra skulle ha det och att det var Reinfeldt och hans borgerliga charlataners uppgift att lära folket hur de skulle leva – det pågick och pågår alltjämt.
Tro inte att Anna Kinberg Batra eller för den delen Annie Lööf och Ebba Bush Thor har en annorlunda syn på hur svenska folket skall anpassas till deras värderingar.

Att leva som man lär andra tycks vara lika svårt som att skilja sak från person.
Starkast blir kontrasten om en person hävdar sin moraliska överlägsenhet på grund av sina värderingar samtidigt som ingenting i personens beteende bär syn för sägen.
Så Sven-Otto Littorin hur skall jag och alla andra göra för att inte koppla sak och person till varandra?
Det räcker ibland inte att framställa sina egna värderingar som högsta moral och som man konkret säger sig arbeta för att förbättra livet för andra – som dessutom häcklas – när man sedan tydligt visar vem och vilka som avses – det kallas hyckleri i dess smutsigaste form.
Att kalla Fredrik Reinfeldt för en utpräglad skitstövel – eller att hävda alla andra som predikar moral för andra utifrån deras egna värderingar  för utpräglade skitstövlar är knappast svårt!
Men nej – det språkbruket bör vi självklart avstå från – kanske i samma omfattning som moralens väktare svänger sig med definitioner som ”bidragsmaximerare” eller andra förnedrande uttryck som blivit mer eller mindre rumsrena – men inte desto mindre förnedrande.
Det är betänkligt att i slutänden bara tänka på sig själv och inte dela med sig av sitt överflöd.
Att dessutom rida på höga moraliska hästar utan att handla praktiskt för saken är sannolikt en stor orsak till att omgivningen inte tar politikerna på allvar.
Ärligt talat – jag väljer trots allt att kalla en skitstövel för just skitstövel. Andra får välja sina egna uttryck för hyckleriet.
bloggarna

 

 

Annonser
Lämna en kommentar

2 kommentarer

  1. Hans Bodin

     /  30 augusti, 2016

    Hej Björn! Torsken Littorin är en ful fisk! Jag kommer även att minnas honom som den som förstörde A-kassan 2007 vilket gjorde att bla.att fackliga A-kassorna förlorade ca. 400000
    medlemmar. Han var även ansvarig för Arbetslivsinstitutets nedläggelse 30/6 2007!
    Mvh! Hans B.

    Liked by 1 person

    Svara
    • Hej Hans!

      Ja jag ger inte mycket för Littorin han är av samma skrot och korn som övriga.
      Att man lade ner Arbetslivsinstitutet med sin unika kompetens som inte minst arbetsgivare, skyddsombud och alla övriga kunde ta del av via deras regelbundna publikationer.
      Den kunskapen spreds nu ut på diverse universitet utan extra anslag vilket föranledde att forskningen på specifika områden mer eller mindre lades ner samt övrig forskning underprioriterades.
      Arbetsmiljö har aldrig attraherat borgerligheten – skyddsregler och kontroll av företagens skyddsarbete blev också det påverkat hos Arbetsmiljöverket som in i det sista fick prioritera arbetsskyddsinspektörerna men som till slut fick ge upp även på det området.
      Anslagen för fortbildning av skyddsombuden slaktades helt vilket fick till följd att ingen vill ta på sig det ansvaret utan erforderlig kunskap.

      Jo då vi har mycket att tacka Littorin för och inte bara han utan hela hans kompisgäng som i princip tog bort allt vad skyddsarbete var över en natt tillika det som du nämner – slog sönder omställningsförsäkringarna.

      MVH//Björn

      Gilla

      Svara

Välkommen att kommentera.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: