Den gemensamma nämnaren är kall likgiltighet……………….


Publicerad 2016-10-02
En natt för sisådär 44 år sedan efter att ha törnat in efter vakten – på väg från södra Vietnam där vi lossat förnödenheter för den Australiska armens räkning med destination Melbourne i Australien – rattade jag in dåvarande utlandsradion på min transistorradio och fick höra Olof Palmes – numer odödliga – tal citerat;

Det man gör är att plåga människor, plåga en nation för att förödmjuka den, tvinga den till underkastelse inför maktspråk. —
Och därför är bombningarna ett illdåd. Och av det har vi många exempel i den moderna historien. Och de är i allmänhet förbundna med ett namn: Guernica, Oradour, Babij Jar, Katyń, Lidice, Sharpeville, Treblinka. Där har våldet triumferat. Men eftervärldens dom har fallit hård över dem som burit ansvaret.
Nu fogas ett nytt namn till raden: Hanoi, julen 1972.

aleppoHade Olof varit verksam i vår samtid är jag övertygad om att han med all säkerhet fogat till även Aleppo i Syrien – ännu ett i raden av ett människorättsvidrigt slaktande av civilbefolkningen där världens ledare uttrycker indignation och vrede blandat med fördömanden men som i övrigt står totalt handlingsförlamade då det saknas politiska verktyg för att i akt och mening få ett slut på detta vansinne – under tiden dör människor, fäder, mödrar, barn – barn som blir lemlästade och traumatiska – något som kommer att följa dem under resten av deras liv – de som inte ”lyckligtvis” dog och fick slippa detta helvete.

163_w29 år efter krigslutet i Vietnam återvände jag till Nha Trang norr om Saigon – eller Ho Chi Minh som den heter idag – i ett uppdrag för SIDA:s räkning.
Jag mötte vuxna män och kvinnor som fortfarande levde med sina handikapp – avslitna ben och armar och i bästa fall hade de en rullstol som gjorde dem aningen oberoende – några med läkta ärr efter de brännskador de fick av den napalm USA:s styrkor urskiljningslöst vräkte över invånarna – många fortfarande svårt traumatiserade – inte nog med detta utan deras barn drabbas likaledes av de skador deras föräldrar ådrog sig.
De var barn då – vuxna idag – med ett i det närmaste hopplöst liv däremellan!
Barnen som drabbas nu i Syrien – de som överlever – vet inte vad för slags liv som väntar dem – det enda de vet och önskar är att slippa rädslan och skräcken över när och hur nästa bombkrevad kan komma att förstöra det sista det har – rädslan över att förlora sin far eller mor eller syster och bror – det är en ofattbar känsla att ens föreställa sig.
Vem skall bära ansvaret?

syriaVi kommer att få bära ansvaret alla som inget gör – men vem som ytterst är ansvarig råder det ingen tvekan om – enligt mig.
Under det kalla kriget var USA fullständigt och hysteriskt besatt av rädslan för all kommunistisk expansion – ”McCarthyismen” lever i all högönsklig välmåga ännu i denna dag i USA trots att den republikanska senatorn Joseph McCarthy avled redan 1957 och var den senator som hetsade mest mot allt vad han trodde var kommunism.
Besattheten låg till grund för den enorma krigsinsats man vidtog i akt och mening att stoppa det kommunistiska Nordvietnam från att också ta över det svaga Sydvietnam.
4 miljoner civila dödsoffer och kraftfulla proteströrelser världen över ledde USA till ett förödmjukande nederlag och man tvingades lämna Vietnam med svansen och skammen mellan benen 1975.
De har därefter inte tagit något som helst ansvar för sina brottsliga gärningar.
Man ignorerade kraven på att rensa upp i de otaliga minfält som barn och vuxna ännu idag trasas sönder av – sådant syns inte i mediebevakningen.
När kommunister genom en kupp tog makten i Afghanistan tre år senare -måste USA hitta ett annat sätt att möta den förhatliga kommunistiska expansionen för att inte ånyo mötas av ytterligare proteströrelser liknande det som skedde under Vietnamkriget.
Man lät istället CIA utbilda och beväpna en så kallad proxyarmé på minst
35 000 mujaheddinsoldater – muslimska aktivistsoldater – tillsammans med Pakistan.
Man understödde det muslimska religiösa avståndstagandet mot den sekulära kommunistiska regimen i Afghanistan.
På detta sätt skapade USA underlag och grogrund för det som senare skulle bli talibanerna.
Man erbjöd Al-Qaida en fristad och baser för sin träning – man helt enkelt allierade sig med terrorismen – en terrorism som slog tillbaka på dem själva den elfte september 2001 då terrorister riktade sin attack mot civila och militära byggnader i USA.
Därmed var den islamistiska terrorn mot de otrogna i full gång genom tidigare aktiv hjälp av USA.
USA:s utrikespolitik och så kallad diplomati kunde på nytt notera ett fullständigt fiasko.
Västvärlden fick en ny dödlig fiende efter kommunismen – nämligen islamismen!

Men om någon trodde att USA skulle dra någon sorts lärdom av sina utrikespolitiska fiaskobetonade erfarenheter trodde fel – det blev precis tvärt om.
Man hade en bestämd vilja av att kontrollera hela Mellanöstern varför man
sjösatte planerna på ett korståg med början i Irak för att störta alla – ur deras perspektiv – egensinniga nationella härskare och ersätta dem med USA-lojala marionetter.
För att klara detta fabricerade man ihop en lögnaktig historia om irakiska massförstörelsevapen för att legitimera en attack på Irak.
Världssamfundet protesterade men de som inte var med president Georg W Bush d.y. var emot USA – och världssamfundets ledare föll på knä.
Nu lades grunden för den islamiska staten (IS) genom att man vände ryggen mot den tidigare härskande eliten inom Baathpartiet.
Bristen på framgång i Irak ledde till att entusiasmen hos det amerikanska folket för att sända soldater för att även störta Assad i Syrien och Khadaffi i Libyen försvann som en avlöning på en fredag.
Då gör USA om precis samma misstag som man gjorde i Afghanistan – man beväpnar proxyarméer med religiösa fanatiker för att göra USA:s jobb.
Sidsteppade officerare ur Saddam Husseins Baathparti utgör kärnan i flertalet terrororganisationer varav Daesh – eller IS som en del valt att kalla denna terrororganisation trots att någon islamisk stat inte finns – är den största. Återigen har USA:s stormaktspolitik och usla diplomati fött en fanatisk islamistisk rörelse.

imageResultatet ser vi idag i formen av en flyktingström vi inte sett sedan andra världskriget.
Flyktingströmmen håller på att totalt destabilisera hela EU vilket gynnar alla de nationalistiska högerextrema partier som kräver att EU skall upphöra.
Jag tillhör inte den genren utan vill se ett EU som tar itu med de problem som uppstått för att minska det demokratiska underskott unionen lider av.
Det har utlöst djupa motsättningar inom unionen och inte minst här hemma där det finns partier som med allehanda argument förordar ett totalstopp mot alla flyktingar – ett parti kallar dessa flyktingar för ”lyxflyktingar” dessutom.
Det är kall likgiltighet parat med en cynism utan motstycke
Hur lyxigt det är att tvingas fly för sina liv kan säkert diskuteras.
De som påstår sådant vet inte vad krig kan ställa till med och inte bara för stunden – krig skapar ett helvete långt efter de att det upphört – det är inte minst Vietnam ett tydligt bevis på.
Här hemma åser vi spektaklet av den amerikanska politikens val av företrädare – ännu en republikansk psykopat styrd av den amerikanska tea-partyrörelsen och en vilsen demokrat som står miltals till höger om vårt eget Moderata samlingsparti.
Vilka val har de amerikanska väljarna?
Vilka val har världen i övrigt?

bloggarna

 

Annonser
Lämna en kommentar

8 kommentarer

  1. För ett antal år sen besökte jag staden Siem Reap i nordvästra Kambodja nära thailändsla gränsen för att se tempelstaden Angkor Wat. Aldrig har jag sett ett folk med så många stympade människor. Folk samlar ved till matlagningen med livet som insats, då det FORTFARANDE vimlar av odetonerade minor i gränstrakten och då och då sprängs alltså någon vedsamlare till döds eller blir lemlästad. Även i Luang Prabang i norra Laos, där jag bland annat åkte långbåt på Mekongfloden och besökte ett antal byar och grottor, fanns många nystympade människor…..så efterverkningarna av kriget fortgår.
    // Kao

    Gilla

    Svara
    • Hej Kao!

      Tycker mig väl känna igen dina intryck då jag vistades under 9 månaders tid i Vietnam för att utbilda raffinaderipersonal i säkerhetsrutiner.
      Det som gjorde mest intryck på mig var en man i min klass vars dotter – endast 9 år gammal fått bägge sina ben avslitna i en minkrevad då hon var endast 5 år gammal.
      Flickan var så innerligt söt och så godhjärtat mestadels glad trots sitt handikapp så det var stört omöjligt att inte bli både förälskad och berörd av hennes livsöde.
      Jag blev också mycket god vän med hennes familj och hälsade ofta på hos familjen.
      Idag är hon 22 år gammal och har numer två benproteser som jag hjälpte till att finansiera då pappans inkomst knappast räckte till.
      Fortfarande har jag en viss kontakt med familjen och jag blir så glad var gång jag förstår att det går bra för henne med studier och jag tror hon fått ett arbete på någon redovisningsfirma i Nha Trang där de fortfarande bor sist då jag hörde från dem.
      Men som sagt där var så många både gamla och unga – barn som råkat illa ut – som fortfarande utsätts för all den skit som USA lämnade efter sig under krigsåren och vid tiden då jag ånyo besökte Vietnam hade USA inte gjort ett vitten för att rensa upp i minfälten – detta fick bland annat Australien, Kina, Japan och även Sverige delta i istället samt de Vietnamesiska myndigheterna med sina då mycket knappa resurser ombesörja.
      Ibland tog vi med oss flyktingar – många skadade och traumatiserade både barn och vuxna under krigsåren som fick vård i Australien – något jag aldrig kan glömma – deras skräck etsades fast i mitt minne för all evig tid.

      MVH//Björn

      Liked by 1 person

      Svara
      • Intressant. Rörande och upprörande. Det jag såg i vanliga (buddhistska)människors ögon när jag pratade med dem om detta var inte hat. Det var sorg.

        Skulle resa till just Nha Trang också, men flygplatsen i Bangkok var ockuperad av en demonstation just då den 3/12 av ”rödskjortorna” och ”gulskjortorna”. Den upplöstes inte förrän 5/12 då thailands kung fyller år. Av vördnad för honom. Men jag kunde tyvärr inte boka om min biljett och hade inte råd att köpa en ny. Det var tråkigt. Hade verkligen sett fram emot att besöka även Vietnam.
        ——
        Hade Palme levt nu så hade han kanske kunnat få politikerna i alla läger att lyssna på sitt fredsbudskap – och kriget i Syrien kanske hade varit slut idag. Han kanske hade sagt samma sak om det, som han gjorde om vietnamkriget och de välkända ord av honom som du citerar i ditt inlägg.

        Det är tragiskt att se hur stormakterna för krig i andras länder på vanligt folks bekostnad. Men de vill väl testa sina tjusiga vapen, varav många kommer från vår egen vapenindustri…….

        // Kao

        Liked by 1 person

  2. Hans Bodin

     /  3 oktober, 2016

    Hej Björn! Det var en fantastisk resa du varit med om! Olof Palme kunde ryta till så det gav genklang i hela omvärlden, men det kan också varit orsaken till attentatet mot honom.
    USA:s inblandning i Vietnam var också en förväntad tillgång naturtillgångar precis som i mellanöstern och oljan. Det är mycket sorgligt att se den tragedi som pågår i Syrien som snart är jämnat med marken. FN är ju helt uddlöst pga. vetorätterna och svagt ledarskap så det är bara att vänta och hoppas på det bästa!
    Mvh! Hans B

    Gilla

    Svara
    • Hej Hans!

      Ja jag bodde vid tillfället i Australien – cirka 5 år – och tjänstgjorde några år i den Australiska handelsflottan – kan man tänka sig jag får pension från den Australiska regeringen – inte särskilt mycket men dock en knapp tusenlapp i månaden..
      Vi lastade förnödenheter för de australiska förbanden som var stationerade strax utanför Nha Trang i Vietnam under krigsåren – de var inkvarterade på den amerikanska flygbasen där.
      1976 återvände jag till Sverige som tänkt att bli en kortare visit men träffade min dåvarande hustru – skilda idag – så den korta visiten pågår ännu idag 🙂
      Började till sjöss redan 1963 och efter dryga 40 år slutade jag och blev istället hamnchef och tidvis politiker för S därefter.

      Ja det som sker just nu i Syrien är alldeles förfärligt och fullt jämförbart med det som skedde i Vietnam – det är som alltid – de oskyldiga som får ta den största smällen av alla krig framförallt barnen lider jag mycket med i detta helvete.
      Dessvärre tror jag ett slut på detta människorättsvidriga krig ligger långt fram i tiden om inte världssamfundet reagerar starkt på att få ett slut på skiten.
      USA har en hel del att stå till svars för – men kommer naturligtvis inte att ske då man är så undfallande i sin kritik – i den mån det ens förekommer någon kritik.
      Mig veterligt är det endast en journalist som skrivit den bakomliggande historien vad avser USA:s utrikespolitiska fiaskon i Mellanöstern.

      MVH//Björn

      Liked by 2 people

      Svara
      • Vilken journalist avser du?

        Gilla

      • Hej Kao!

        Den journalist jag tänker på är Wolfgang Hansson som i en artikel redovisade hela den bakomliggande historien till det nu sönderfallande Mellanöstern.
        Jag har sökt artikeln ifråga men inte lyckats.
        Jag har därutöver haft samtal med Wolfgang vid ett antal tillfällen där vi är rörande överens om USA:s fiaskobetonade utrikespolitik – möjligt att någon eller några andra journalister redovisat historien därom är jag obekant.
        Hur som helst ser jag inte en enda journalist med heder i kroppen angripa roten till det som sker i Mellanöstern.

        MVH//Björn

        Gilla

Välkommen att kommentera.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: