Gräsrötter vart tog ni vägen?………………………


Publicerad 2016-11-27
skarmavbild-2014-04-15-kl-13-48-39I snart sagt varenda samtal talas det om att Socialdemokratin är dess gräsrotsrörelse.
Så var det en gång i tiden då klasskampen var det i särklass viktigaste – att jämna ut skillnaderna i den vid sekelskiftet – mätt mot dagens uppfattning – ofattbara skillnaden mellan de som hade allt och de som inget hade.
Det var här Socialdemokratin skapade det som skulle innebära en förändring av hela samhället – klasskampen var viktig gräsrotsrörelsen ännu viktigare – utan den fanns inte partiet.
Men något hände på vägen mot det jämlika samhället – och det var inte bara högerns fel utan snarare Socialdemokraterna som tappade fokus på sin ideologiska bas – den som gav oss sådana framgångar – som skapade ett av världens mest jämlika länder med en välfärd som många tittade avundsjukt på – en välfärd som skapades genom solidaritet och viljan att utmana de krafter i samhället som i varje steg fördömde välfärdssamhället.

Och jag tror mig både förstå och veta vad som hänt.
Socialdemokraterna har slutat tala om klass vilket utnyttjades å det grövsta när moderaterna började spela på socialdemokratins planhalva eftersom vi själva slutat göra det.
Socialdemokratin har under lång tid accepterat det nyliberala högerprojektet och därmed fallit på eget grepp.
Genom att acceptera borgerlighetens motsatspar av de som hamnat i ”utanförskap” – ett av vår tids vidrigaste och mest stigmatiserande uttryck  – och ”de som arbetar” så har man hamnat i en rävsax.
Striden om att vara den bästa borgaren är inte något som vi Socialdemokrater varken bör delta i eller överhuvudtaget kan vinna.
Det är också en strid som fullständigt alienerat socialdemokraternas traditionella bas och de straffar nu partiet.
Jag tror inte väljarna har blivit mer konservativa utan ställs inför val där det finns alldeles för få alternativ och där politiken mer förefaller handla om vem som är bäst, störst och vackrast.

Det finns idag ingen stark gräsrotsrörelse att tala om – ingen strejkvåg eller socialdemokrati som ideologiskt tar vara på den bas som kännetecknade socialdemokratin.
Istället har man valt att inleda samarbetet utifrån en svag position och en känsla av desperation där man låter sig styras av högerns allians.
Alliansens åtta år vid makten har mötts av ypperligt lite motstånd från både fack och arbetarrörelsens politiska organisationer – det  straffar sig nu.
Det blir helt enkelt inte trovärdig – och inga tecken finns där man skulle föra en annan politik än den som röstades bort förra gången?

Det var naturligtvis betydligt lättare för 40 år sedan då partiet var starkare och vägledande på den politiska taburetten där högern tvingades anpassa sig.
Jag – såväl som så många andra – förstår den svåra parlamentariska sits vi idag har och svårigheterna att kunna genomföra något som i någon mån liknar socialdemokrati.
Till den politiska soppan ska vi sedan lägga Sverigedemokraternas inträde på arenan som fått de borgerliga att konkurrera om vem som kan göra det mest kontroversiella utspelet med ett syfte att återta de väljare som flytt borgerligheten – men också Socialdemokraterna.
Det bådar inte gott och är något som arbetarrörelsen i stort måste ta på mycket större allvar än vad man idag gör.

flytande-valjareDen svenska väljarkåren har blivit allt mer rörlig och mer benägna att byta parti mellan valen.
Detta är kopplat till den förhållandevis stadiga minskning av partiidentifikation som vi har sett sedan 60-talet fram till idag.
Mellan 1960 och 2014 växte andelen partibytare från 11 till 35 procent säger Henrik Oscarsson – professor i statsvetenskap och valforskare vid Göteborgs universitet – som i studien ”Flytande väljare” pekar på flertalet faktorer som är avgörande för både blockpolitiken och identifikationen.
Studien är intressant ur perspektivet gräsrötter eller partiidentifikation och antal osäkra väljare och rekommenderas varmt att ta del av som en del av förklaringen på en minskad gräsrotsrörelse.
Väljarkårens beteende har också förändrats – vilket inte minst påverkar förutsättningarna för opinionsinstituten.
Väljarna är idag mer otrogna, mer osäkra och mer rörliga än någonsin tidigare och de tenderar i någon mån att sätta regeringskompetens och egenintresse före politisk ideologi.

sossar3Socialdemokraternas ledarskap tycks utgå från en slags pendelrörelse mellan retoriskt stark traditionalism á la Palme, Persson eller för den delen Juholt till skillnad mot Ingvar Carlsson, Mona Sahlin eller Stefan Löfvén.
Att Socialdemokraterna har en stor utmaning framför sig då man förknippas av allt för många väljare – särskilt den yngre generationen – med dåtid där fokus har legat på ansvaret för utvecklingen av välfärdssamhället under 1900-talet.
Problemet är att man i allt för liten utsträckning har talat om vart det svenska samhället är på väg –  eller hur vi kan möta nya utmaningar.
Socialdemokraterna har betonat begrepp som ”rättvisa”, ”välfärd”, ”utjämning”, ”trygghet”, ”jämlikhet” – vilket av många väljare uppfattats som statiska snarare än framtidsdrivna.

hitta-valjareSocialdemokraterna skulle ha mycket att vinna på att lyssna till en stor och växande grupp – ofta urbana – progressiva, pragmatiska och frihetliga väljare som vill se ett ökat fokus på framtidsfrågorna – som inte tror på att alla samhällsutmaningar kan mötas med ytterligare ett jobbskatteavdrag eller att på andra sätt dra undan resurser från gemensamma utmaningar och ansvar. Men som inte heller vill ha ett allt för högt tonläge – allt för hårt fokus på politiska ideologier – eller allt för dogmatiska ställningstaganden i olika frågor – och som framför allt idag inte identifierar sig med Socialdemokraterna som parti trots att man delar många grundläggande värderingar.
Socialdemokraterna har – på grund av allt för stor avsaknad av och förmågan att fånga upp de progressiva, pragmatiska och den frihetliga väljarkåren – indirekt skapat framgången för Sverigedemokraterna som det idag tredje största oppositionspartiet – och det är inte i den svenska politiska mittfåra de formerat sitt politiska budskap som många tycks tro – men det är i den mittfåran man tagit väljare från – främst från Moderaterna då de under Reinfeldts tid triangulerade sig mot just mitten för att spela ut Socialdemokratin.
Det är ett hyckleri av sällan skådat slag när Sverigedemokraterna påstår sig – som konservativa nationalister – vara ett mittenparti – de placerar sig med sina nationalistiska idéer till höger om de konservativa Moderaterna och tar också väljare från just Moderaterna.
Konservatism och nationalism har aldrig präglat den politiska mittfåran.

bloggarna

Annonser
Lämna en kommentar

5 kommentarer

  1. Hans Bodin

     /  29 november, 2016

    Hej Björn! Så sant som du skriver. Vi pensionärer väntar fortfarande på jämnställda skatter med löntagare som lovades. Fattigpensionärer blir allt fler och jag läste bla. Idag att handelsanställda kvinnor endast har en genomsnittlig pension på 9700 före skatt i pension.Mvh

    Gilla

    Svara
    • Hej Hans!

      Ja jag håller med dig – pensionerna är i fara och när debatten handlar om huruvida den skall anses vara intjänad lön eller vara beroende av för vid var tid gällande tillväxt på arbetsmarknaden istället för att fokusera på vad som blev galet med den pensionsuppgörelse som drevs igenom av de borgerliga på 90-talet samt hur man ville förstärka den uppgörelsen 1998 – under regeringen Persson – med införandet av det utjämningssystem som allmänt kallas bromsen.
      Då var det ett fåtal – jag var en – som insåg att argumentet att bromsen aldrig skulle komma att tas i bruk med det system som pensionerna skulle grundas på – var naivt utan motstycke.
      Att pensionssystemet måste revideras då det gamla ATP riskerade urholka pensionerna var vi alla överens om – men resultatet av reformen var inte alls så som man kunde förvänta sig.
      Göran Persson var också kritisk och insåg även han att införandet av bromsen skulle med all säkerhet straffa uppgörelsen på sikt – han nämnde om cirka 20 år fram i tiden men insikten inträffade bara 10 år efter uppgörelsen då bromsen slog till med full kraft på grund av den allt mer svaga tillväxten på arbetsmarknaden.
      Hyckleriet fortsatte med alliansen undantag av grupper i samhället som inte skulle vara berättigade till jobbskatteavdragen – en förskönande beskrivning på riktade skattesänkningar – där klyftan ökade ytterligare mellan pension och motsvarande lön – de ville man råda bot på då mullret från pensionärsorganisationerna blev allt för högljudda för att det skulle passa borgerlighetens övertag i opinionen – så då duttade man ut några femtiolappar lite då och då under sammankallade presskonferenser där man insiktsfullt insåg hur illa ställt det var – men det som var illa var inte den skapade klyftan utan att valet 2010 kunde vara i farozonen.

      Under hela 90-talet drev man en tes från arbetsgivarhåll främst oviljan och med argumenten att anställa 50 plussare var att man ansåg att med stigande ålder följde diverse sjukdomar samt att den äldre generationen inte skulle hänga med i den allt mer snabba utvecklingen inom arbetslivet.
      Jag deltog i en utredning under senare delen av 90-talet som påvisade en total motsats – minns att den äldre generationen var till och med friskare än 20 och 30 åringar inom arbetslivet samt att den äldre generationen de facto var mer förändringsbenägen än den yngre generationen i arbetslivet.
      Idag har vi fått rätt på den punkt som säger att den äldre generationen blir bara friskare och friskare.
      Men det har varit en pågående stigmatisering med åtföljande diskriminering av den äldre generationen som saknar motstycke i alla andra länder undantaget Tyskland och Holland.
      Jag var också en som arbetade fram en ny diskrimineringslagstiftning som förelades regeringen strax innan valet och byggde i stora delar på EU-direktivet.
      Sverige var ett av två länder inom EU som medgivits anstånd med ytterligare tre år utöver de redan angivna 6 åren för att införa direktivet i den nationella lagstiftningen.
      Alliansen kastade hela utredningen i papperskorgen och i vanlig ordning skyllde på den förra regeringen.
      Sverige fick böta för den förseningen då alliansen inte nådde upp till det angivna målet samt skalade ner lagstiftningen till det minimum som EU direktivet förestod.
      Vad säger man egentligen?

      Sverige mår bäst om borgerligheten får sitta i opposition!

      MVH//Björn

      Gilla

      Svara
  2. Hej Björn!
    Mycket bra skrivet! En saftig känga till Socialdemokraterna som svikit alla sina grundideal och nu står som levande frågetecken inför svikande väljarsiffror. De borde ju själva begripa hur det hela hänger ihop, varför det har blivit så här. Eller de kanske inte ens bryr sej? Man siktade in sej på medelklassväljarna för länge sen och sen dess har det bara gått utför med partiet. Vem som helst kan ju se att (S) inte längre är ett arbetarparti…..

    Att Vänsterpartiet däremot inte har fått högre opinionssiffror tror jag däremot beror på den djupt inrotade kommunistskräcken hos folket. Plus att de syns och hörs för lite, till förmån för interna möten och internt tjafs och rena utrensningar.

    MVH
    // Kao

    Liked by 1 person

    Svara
    • Hej Kao!

      Ja den kängan är välförtjänt samtidigt som det gör mig ont i hjärta och själ då jag har och haft min ideologiska förankring i socialdemokratin allt sedan jag som ung pojke engagerade mig i arbetarrörelsen.
      En av mina största inspirationskällor var Erlander som jag förvisso hade en stor respekt inför och därmed också en avmätt hållning vad avser ideologiska samtal.
      Med Olof Palme var det dock tvärtom – hade en stor respekt även för honom – men kunde med den då erfarenhet jag hade av partiet tala mycket av ideologi med honom som jag fann mycket inspirerande.
      Jag fick lära mig mycket av honom.

      Det är också Socialdemokratin som skapat medelklassväljaren – en klass man nu gemensamt med högern vurmar för då den väljarkåren är den i särklass största och viktigaste för alla partier vad avser rösterna.
      Medelklassen tackar Socialdemokratin genom att vända sig ifrån partiet och söker andra partier som fortsätter att lyfta den gruppen – det var inte för inte som många attraherades av jobbskatteavdragen exempelvis.
      Någonstans på vägen glömde man bort den klass som inte nådde upp till den medelklasstandard och som går att hitta i de kategorier jag nämner i min krönika.

      Vänsterpartiet är ett smalt parti som inriktar sin politik på just de svagaste grupperna i samhället – de grupper som mitt parti glömt samt att många fortfarande förknippar Vänsterpartiet med kommunismen.
      Det tycks vara svårt för väljarkåren att sopa bort detta faktum

      En bra och insiktsfull kommentar Kao som du har alldeles rätt i.

      MVH//Björn

      Liked by 1 person

      Svara
      • Läs mitt senaste inlägg om vänsterns hyperängsliga framtoning – som de egentligen bara förlorar på själva. Finns en viss likhet med (S) där. Och kanske en förklaring till varför vänstern ö.h.t har gått bakåt så starkt…
        MVH
        Kao

        Liked by 1 person

Välkommen att kommentera.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: