Självfinansierade skattesänkningar……………………………….

Publicerad 2017-01-05.

original-2Årets första krönika kommer att handla om högerns vurm för skattesänkningar för att minska de ekonomiska klyftorna – ja ni läste rätt, minska ekonomiska klyftor.
Under året som varit har vi hört de sänkta lönernas lovsång – fast med olika refränger beroende på vilket av de borgerliga partierna som presenterar just sin strategi.
Men strategin är i grunden gemensam – spelar ingen roll vad det handlar om – arbetsmarknadspolitik, integration, utbildning – lägre löner. Skattesänkningar är för de borgerliga alltid en del av lösningen på i stort alla samhällsproblem.
Vad det handlar ytterst om är de ”dynamiska effekterna” – eller supply side economy ett av framförallt moderaterna – sedan länge – antagen strategi för att utjämna ekonomiska klyftor i samhället.
Att påstå att de direkta slutsatserna av denna ekonomiska teori skulle vara att inkomstklyftorna minskar är rent ut sagt bisarrt – och de flesta ekonomer säger också samstämmigt nej till denna teori.

rut-vilgot-196Det är dock inte första gången som moderaterna pratar om dynamiska effekter av skattesänkningar.
Under början av 90-talet pratade man om ”självfinansierade” skattesänkningar eller Supply Side Economy – något som både USA och England tillämpade med för bägge länder skrämmande resultat.
Här hemma ansåg Carl Bildt – statsminister i den borgerliga regeringen 91/94 – följande citerat ”Regeringens ekonomisk-politiska strategi är en kombination av strategiska skattesänkningar för att gynna sparande, investeringar och företagande och av en stram finanspolitik som ger låg inflation och låg ränta.” Då hette det ”ny start för Sverige” – de borgerliga systemskiftet skulle representera starten – nu skulle kollektivismen,socialismen och solidariteten sopas bort.
Vi blev pinsamt medvetna om effekterna av den nystarten – det hela slutade med ett minus i statsbudgeten om 172 miljarder och arbetsutbudet minskade och arbetslösheten ökade till för Sverige rekordnivåer och därmed också de ekonomiska klyftorna  – särskilt som man sänkte ersättningarna för arbetslöshetsförsäkringarna med 10 procent.

andel-relativt-fattigaIdag vill man påstå att skattesänkningar ska minska klyftorna – man ger således inte upp.
I länder där man inte har helt idiotiskt utformade skattesystem är båda dessa effekter lika mycket hokus pokus.
Dynamiska effekter är helt enkelt ett ytterligare ord utöver ”drivkrafter” som moderaterna använder när de vill göra något som Svenska folket inte vill – som till exempel att urholka de offentliga finanserna för att ge till de rika eller öka klyftorna i samhället – för att få det att låta som att deras ambition är den motsatta mot vad den faktiskt är – eller för att lura löntagarna att sänkta löner – inledningsvis för de utsatta – ger i slutänden sådana dynamiska effekter att löneskillnaderna slutligen försvinner.
Bara utfallet efter de borgerligas regeringsperioder talar om motsatsen.
Klyftorna har ökat enormt de senaste 27 åren och eskalerat mest under alliansåren.

Antagandet om ett ökat arbetskraftsutbud är baserad på idén om sänkta marginalskatter skall öka den ekonomiska nyttan av att arbeta mer.
Resonemanget är simpelt då det villkoras av att människor alltid prioriterar ökad inkomst före alla andra aktiviteter – och det är i detta sammanhang moderaterna gärna och mycket talar om ”drivkrafter”.
Drivkrafter är – i en moderat mening – ett sätt att tvinga människor oavsett tillstånd att hela tiden söka sig en utkomst av arbete och vad passar då bättre än att sänka individens ekonomiska incitament – eller som skedde tidigare utförsäkra inalles 86 000 från sjukförsäkringen.
Det finns således en koppling mellan dessa två ord som moderaterna argumenterar för.
Teorin om de dynamiska effekterna ger heller inget entydigt svar – dessvärre gör inte empirin det heller.

wernegraf1Om man tittar närmare på vilka effekter de haft och har på de ekonomiska klyftorna räcker det med att titta på utfallet av alliansregeringens politik under de två senaste mandatperioderna.
Företrädare för mitt parti (S) har vid flera tillfällen nämnt att skillnaden mellan män och kvinnor i disponibel inkomst har ökat med över tusen kronor i månaden.
Men dessa siffror säger inte hela sanningen.
Dels då de inte är justerade för inflation – dels inte uppdelade efter inkomst.
Om man inflationsjusterar och delar upp efter inkomst så upptäcker man rent bisarra siffror.
Då visar det sig  att den rikaste tiondelen män har fått över 200 gånger så höga realinkomstökningar som den fattigaste tiondelen av kvinnor.
När man kan kalla det för minskade klyftor och dessutom kan komma undan med det då har nyspråket nått nya – tidigare oanade – nivåer som 
går hem hos de som uteslutande tror på de dynamiska effekterna av skattesänkningarnas roll för jämställdheten.

Och om dessa teorier om dynamiska effekter skulle existera är det ytterst osannolikt att den minskning av inkomstklyftorna som de skulle föra med sig skulle vara större än den ökning av inkomstklyftorna som skulle komma dels av skattesänkningarna – läs jobbskatteavdragen, ännu ett nyord i raden av hittepåord från moderaterna – i sig, och dels av de nedskärningar i välfärden och socialförsäkringssystemen som krävs för att finansiera dem.
Jag säger det igen – hör ni en politiker tala om dynamiska effekter dra genast öronen åt er  – fall inte in i den fällan för vi vet vad det ytterst handlar om.
Att moderaterna tycker att jag nog inte är tillräckligt ”dynamisk” i mina tankebanor tar jag dock med ro – verklighet talar mer sanning än teorier.

Lite siffror att beakta för den vetgirige.

År 1990 var andelen fattiga i gruppen arbetslösa/sjuka stabil och på en relativt låg nivå, kring 6 procent.
Idag 2016 är samma grupp fattiga 33 procent – den kraftigaste fattigdomsökningen bland arbetslösa och sjuka skedde strax efter att den borgerliga regeringen tog över makten 2006.
(Källa: Statistiska Centralbyrån)

2003 räknades drygt 26 procent av studenterna som fattiga.
2013 är motsvarande siffra drygt 42 procent.
(Källa: Statistiska Centralbyrån)

2013 var medianinkomsten i Sverige 18 800 kronor.
Den som hade en inkomst under 11 300 i månaden hamnade därmed under fattigdomsstrecket.
Källa: Statistiska Centralbyrån)

På 20 år har den rikaste promillen i Sverige tredubblat sin andel av landets samlade inkomster.
Tillsammans har de en samlad förmögenhet på 1 120 miljarder.
(källa: The World Top Incomes Database, 2014)

Som sagt Dynamiska effekten levererar – den levererar dock till redan levererade.

bloggarna

 

 

%d bloggare gillar detta: