Ett glädjande besked………………………

Publicerad 2017-03-02
Regeringen fattar idag ett – för mig och många andra – efterlängtat beslut – att återaktivera värnplikten.
2010 var det år Alliansregeringen med Folkpartiet – nu Liberalerna – i spetsen drev igenom – med några få rösters övervikt – att försätta värnplikten i höger vänster om march ut från kaserngårdar och fartygsdäck.
Det kan tyckas som en paradox när Björklund var den som agerade mest i ärendet samtidigt som han numer vill öka anslagen med miljardbelopp och därutöver anser att en anslutning till NATO är en nödvändighet för att försvara Sverige.
Den mest logiska frågan är om Björklund tror sig ha en möjlighet att skapa förutsättningar för en anslutning till NATO med ett avfolkat svenskt försvar?
Hur naiv får man vara om man är Liberal?
Nu är det heller inte någon fråga om att överhuvudtaget söka medlemskap i NATO – detta skulle rubba det säkerhetspolitiska läget å det allvarligaste i hela Östersjöområdet – något som Finlands regering redan förstått.

Förutom att återuppväcka värnplikten med syfte att stärka vår egen försvarsförmåga så finns det en rad övriga incitament för att våra ungdomar får möjligheten att göra sin värnplikt.
Värnplikten har haft och har ett starkt folkligt stöd.
Värnplikten var – innan den borgerliga regeringen avskaffade den – en av våra sista nationellt samlande institutioner.
I lumpen var alla jämlika, oavsett ursprung, och ofta knöts vänskapsband för livet.
Värnplikten förberedde samtidigt unga människor för arbetslivets krav och förväntningar.

Ny teknik har gett var och en större frihet att bestämma över sin egen kulturkonsumtion.
Vi är ett mindre homogent samhälle religiöst, kulturellt och etniskt, tack vare att Sverige har öppnat sina gränser för omvärlden.
Detta anser jag i grunden vara en positiv utveckling – synd bara att det finns ett parti i Riksdagen som verkar i motsats och vill återgå till det homogena samhället och stänga våra gränser mot omvärlden.

Men samtidigt behöver vi enande institutioner för att vi ska hålla samman som samhälle.
Värnplikten var en sådan enande institution.
En återinförd värnplikt skulle återigen bli en påminnelse om att Sverige tillhör oss alla – oavsett om vi har våra rötter här eller i Irak, Syrien eller Somalia, och oavsett om vi bor i Danderyd, Husby eller Haparanda.
Viktigt i detta sammanhang är att man respekterar och informerar om pliktens olika alternativ – inte alla vill bära vapen som ett exempel – där alternativen bör vara militär eller räddningstjänst, vård och omsorg eller infrastruktur och underhåll.
På så vis får alla svenska ungdomar, oavsett kön och sociala eller kulturella förhållanden, uppleva att de behövs och att de jämlikt och solidariskt ansvarar för vårt lands säkerhet.

Det ligger en hel del i att värnplikten är en nyttig väg in i vuxenlivet och det är nog ytterst få som ångrar att de genomgått denna process.
Punktlighet, uthållighet, pålitlighet och arbetsvilja är exempel på egenskaper som efterfrågas i arbetslivet – något som var grundläggande under värnpliktstjänstgöringen.
Lärdomarna från lumpen är många men framför allt lär man sig ta hand om sig själv och sina kamrater – mamma och pappa var inte där för att plocka ihop klädespersedlar eller bädda sängen – nu fick man plötsligt göra det själv.

När jag tog del av Försvarsmaktens årliga attitydundersökningar av värnpliktiga mellan 2002-2009 uppgav hela 85 procent att värnplikten bidragit till att man utvecklats som människa.
Den i särklass viktigaste egenskapen som värnplikten medförde var exempelvis ”personlig mognad”  77 procent samt förmågan ”att lära sig samarbeta” 70 procent.
Uppsala universitet genomförde en undersökning ”Värnplikten som en socialiseringsprocess” av hur identitet formas, upprätthålls och
förändras – offentliggjord så sent som 2015 – som påvisar en rad positiva egenskaper som kan tillskrivas tjänstgöringen.
Det finns således tungt vägande skäl för att riva upp 2010 års försvarsreform och återinföra värnplikten – inte minst för att öka det sociala kapitalet i samhället och det är viktig för tilliten medborgarna emellan.

Jag är tämligen övertygad om att vi sluppit se alla dessa utbrott av tröstlösa ungdomar i våra förorter – om inte så av en avsevärt mindre andel – om dessa unga pojkar och flickor fått kliva in i vuxenlivet med alla de sociala erfarenheter man fick genom värnplikten.
Så värnplikten är inte bara något som stärker vårt försvar – det ger i förlängningen så mycket mer.

Själv genomförde jag min värnplikt i Kungliga Flottan så som den kallades vid tiden då jag tjänstgjorde och gav mig många roliga minnen och fick många vänner som jag fortfarande har god kontakt med.
Valet då var för försvarsmakten givet då jag var sjöman – något de säkert ångrade då flottans befäl ansåg att vi sjömän gjorde allt precis tvärtom vad de själva hade lärt sig – att det blev mångar gånger mer rätt och mer effektivt på vårt sätt hade ingen betydelse – det skulle utföras så som det alltid hade utförts därmed basta 🙂
Och även om den inledande inställningen var slöseri med tid – drygt ett år förspillt – så blev erfarenheterna och kunskapen genom den förspillda tiden så mycket mer givande för resten av livet.

Publicerat av Bjorn Alvebrand den 2 mars, 2017

https://bjornalvebrand.wordpress.com/2017/03/02/ett-gladjande-besked/