En unken blåbrun sörja…………………………….


Publicerad 2017-03-29.
Alliansen ligger i koma flämtande i dödsryckningar – frågan är om det inte borde utfärdas en dödsruna över denna så skadliga koalition för landet.
Och inte blev det bättre med Liberalernas senaste utspel – bara ett ytterligare schackdrag på spelbordet.
Tidigare aviserade Moderaterna gemensamt med Kristdemokraterna att det bästa för landet var att samla de borgerliga gemensamt med Sverigedemokraterna för att fälla regeringen.
Detta mötte kritik av förståeliga skäl.
Centerpartiet behövde någon månad på sig för att slipa på ett annat – ur deras synpunkt bättre – förslag som sågades av de flesta utom Ulf Kristersson (M) som dock såg vissa möjligheter något han nu röner en hel del kritik för.
Samspelet knakar inom partiet så hur skall det vara möjligt att väcka liv i en allians i koma?
Och nu kom således Liberalerna med en tredje snilleblixt som i egentlig mening innebär att skapa misstroende mot främst finansminister Magdalena Andersson och möjligen skapa regeringskris.
Sen gick sågbocken ut.

Alla andra förstår – utom de borgerliga – att alliansliket ligger på lit the parade och har gjort det så länge att det börjar osa unket om det.
Och det alla andra förstår är att samarbete över den där blockgränsen är ett nödvändigt ont för att undslippa oss ett politiskt kaos.
Stefan Löfven har inte gjort annat än att sträcka ut handen – men där står fyra charlataner och spottar på den utsträckta handen – ”vi hoppas att liket vaknar till liv” samarbete är inaktuellt så länge hoppet finns – så ungefär kan man sammanfatta högerpartiernas ovilja till samarbete med regeringen.
Ja det vill säga ett visst samarbete har ju skett – bland annat inom migration och försvar – fast det senare lämnade Björklund och hans Liberaler åt sitt öde när de inte fick som de ville.

Björklunds och de övriga borgerliga partiledarna vrider sig i spastiska plågor över att regeringen aviserat en höjning av den nedre statliga brytpunkten som – enlig de borgerliga – ofelbart kommer att drabba ”vanliga” löntagare hårt och skoningslöst.
Man ondgör sig över de aviserade nya 3.12 reglerna vars syfte är att styra hur stor del av företagets inkomst som beskattas som inkomst av tjänst – och hur stor del av företagets inkomst beskattas som inkomst av kapital – alltså utdelning som idag har en betydligt lägre skattesats.
Dagens 3:12-regler anses nämligen vara mycket gynnsamma för många företagare som istället för lön tar ut utdelning med en betydligt mycket lägre beskattning.
Samhällsansvar skall således inte omfatta framförallt småföretagarna utan de skall fortsättningsvis medges så kallad skatteplanering.
Flygskatten är ännu en smärre nationell ”höjning” som skär i skattesänkarpartiet främst samt Björklund och Annie Lööf – som vill hålla liv i alliansliket – och försöker därmed påvisa någon slags borgerlig enighet.

Därutöver ömmar man helt överraskande för pensionärskollektivet som man struntat totalt i tidigare och förordar nu den aviserade skattesänkningen dock – och med sedvanlig opositionell lusta – anser man att sänkningen är för liten!!!!!!!!!
Det anmärkningsvärda är att några skattesänkningar för pensionärerna inte kunnat påvisas i deras skuggbudgetar – tvärtom vill man genom ytterligare jobbskatteavdrag öka klyftan.
Klyftor är man bra på vill jag med bestämdhet hävda – ingen kan som de borgerliga öka fattigdom och klyftor mellan olika samhällsgrupper samtidigt som framförallt Moderaterna – med en ledare som i stackattoton – försöker övertyga folket att de vill ha ett väl sammanhållet samhälle med minskade ekonomiska klyftor för att i nästa andetag argumentera för sänkta löner och enkla jobb för vissa grupper – jag – och återigen – efterlyser logiken.

Man spelar ett högt spel på högerkanten.
Alla talar om att inte ge Sverigedemokraterna något som helst inflytande över statsbudgeten.
Men det hindrar varken Björklund eller Annie Lööf att hävda med bestämdhet att det råder en majoritet i Riksdagen för deras olika förslag – förslag där man internt inte ens är överens.
Om man nu väcker alliansliket ur sin koma för ett ögonblick och kommer överens om att använda Riksdagens förmodade majoritet för att sänka valda delar av regeringens budgetproposition.
Tänk Björklund – om Sverigedemokraterna röstar emot – vad händer då?
Eller har man – eller kommer man – försäkra sig genom förhandlingar i lönndom med Sverigedemokraterna?
Åkesson och hans anhang är inte dumma i huvudet precis – de vet att utnyttja situationen och något måste de borgerliga köpa för att de själva skall sälja sina av de borgerliga åtråvärda rösterna.
Samtliga av era förslag förutsätter ju Sverigedemokraternas röster i Riksdagen.
Den enda som sitter med trumfkortet är just Åkesson.

Finansminister Magdalena Andersson replikerar Björklund på ett synnerligen träffsäkert sätt – ”låt poletten trilla ner” – vill man ha ändring så kom och förhandla – något som Stefan Löfvén förordat allt sedan valet – men som tjuriga småbarn har man vägrat och klänger sig fast vid det döende liket och hoppas att de populistiska mandaten i Riksdagen skall stå er bi.
Det är hög tid att lämna spelbordet och börja ta ansvar – det ansvar man mycket och gärna talar om men inte i egentlig mening förstått innebörden av.
Att hota med misstroende mot finansministern kan rendera i att hela regeringen avgår och utlyser nyval.
Är Björklund och hans Liberaler redo för det?

Annonser
Lämna en kommentar

1 kommentar

  1. Om en unken sörja – eaqhan

Välkommen att kommentera.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: