Sverige har inte råd med vänsterexperiment!


Publicerad 2017-11-08.

Köpt-politikerSverige har inte råd med vänsterexperiment – så lyder rubriken på dagens krönika. Och man behöver inte vara särskilt begåvad för att förstå varifrån rubriken är hämtad. Den är naturligtvis ett led i att ”dumförklara” Socialdemokratisk politik i generella termer samt låta dess väljare förstå att högerexperiment är så mycket mer realistisk politik. Men det är inte tillräckligt med detta. Man = Moderater – om nu någon tvivlade – har i många valrörelser haft en viss fabless över att påtala hur fel Socialdemokratisk – för att inte nämna Vänsterpartiets – politik är för väljarna och mer sällan vad deras egen politik kan komma att leda till. Det har man naturligtvis rätt att göra och att man gör det har definitivt en ur ett historiskt perspektiv viss substans. Många av oss är rätt hemmastadd i moderaternas ambitioner allt sedan de bildades som Valmansförbundet vars ursprungliga ambition och uppdrag var – just att motarbeta den vid tiden upproriska arbetarrörelsen på alla fronter och med vilka för var tid tillämpliga medel som stod till buds. Det genetiska arvet kvarstår och ambitionerna finns där ännu trots man bytt namn och argumenterar med en hel del nyvalsord samt försöker rentvå sig själva understundom genom att revidera sin historia. Hitintills har man lyckats dåligt – i vart fall hos medborgarna generellt. Hur det är i de egna leden kan jag bara ana.

moderathistoriaKrönikan kommer dock inte att ägnas åt moderaternas historia – det räcker gott med åren 2006/2014 för att påvisa vad högerexperimenten resulterat i och förorsakat både människor – som trots allt är den viktigaste faktorn i det politiska reformarbetet – och välfärden – den välfärd man i de nyliberala skrifterna sagt sig vara en omöjlig konstruktion – omöjlig för vem och vilka blir den stående frågan? Det är lätt att koppla frågan till det som många av oss redan anat men som nu presenterats svart på vitt – den växande ekonomiska klassens försök att undergräva skattemoralen genom och med hjälp av svagheter i lagstiftningen. Det har dessutom blivit en affärsidé där man riktar sig specifikt till de besuttna i samhället. I botten ligger det ett missnöje över vårt relativt höga skattetryck – en uppfattning som implementerats under decennier även hos den vanlige medborgaren. Det är mot den bakgrunden inte alls konstigt att högerpolitikerna argumenterar för rejäla skattesänkningar fast man väljer ett nyvalsord i argumenten istället för sänka skatter så använder man sig av avdrag som bättre appellerar och motiverar åtgärden.

varforbetalaskattJobbskatteavdraget grundades i ett vallöfte från Allians för Sverige att öka skillnaden i inkomst efter skatt mellan de som arbetar och de som får sina inkomster från transfereringar – arbetslösa, sjukskrivna, pensionärer och studenter. Moderaterna ville mena att det var en del av arbetslinjen som skulle öka incitamenten för dem som står utanför arbetsmarknaden att söka lediga arbeten. Man befarade dock en effekt i form av att ökade nettoinkomster för de som redan arbetar skulle medföra ett ökat uttag av ledighet – något man var väldigt förtegna om. SNS Konjunkturråd uppskattade att nettot av dessa båda effekter skulle bli en ökning av antalet arbetade timmar med två procent. Moderaterna hävdade att jobbskatteavdraget skulle vara en självfinansierad skattesänkning –  då också skatteintäkterna skulle  öka när sysselsättningsgraden ökade. Det är nu som bedrägligheterna tar form och som man talar tyst om från moderaterna  – övriga borgerliga partier tramsade  med det som dv. finansministern Anders Borg förkunnade utan att i egentlig mening förstå bedrägeriet – och inte minst Socialdemokraterna som ju ändå försökte motivera att man de fakto röstade nej till samtliga jobbskatteavdrag. De tre första jobbskatteavdragen kunde genomföras med en borgerlig majoritet i riksdagen och de två efterföljande kunde röstas igenom med stöd av Sverigedemokraterna som lyckades ta sig in i riksdagen i valet 2010.

Bedrägeriet kan sammanfattas i en enda mening – skattesänkningarna betalades av löntagarna själva. Jag har själv skrivit om bedrägligheterna andra likaså. Någon som skrivit om detta mer ingående och med stor trovärdighet är LO:s välfärdsutredare Kjell Rautio. Men det stannar inte bara där. Alliansen hade en plan – det hade Sickan i Jönssonligan också. De skulle göra det som tycktes omöjligt – sänka skatterna, bygga ut välfärden och samtidigt hålla greppet om de offentliga finanserna och nå överskottsmålet – både Sickan och Alliansen förlorade. Jobben kom inte och därmed inte heller de planerade skatteintäkterna – resultatet blev stora hål i de offentliga finanserna som tvingade de borgerliga att låta Riksgälden sälja statsobligationer för att de mest akuta behoven i välfärden skulle bestå – man ökade således skuldbördan. För moderaterna var det viktigare att sänka skatterna än att hålla fast vid uttalade ramverk och budgetprinciper.

manna-fran-himlenÅter till jobbskatteavdragen som sades gynna låg och medelinkomsttagare. Det visade sig att de med höga inkomster fick mest i kronor räknat. Att strössla pengar över de rikaste gräddhyllorna dit vi vanliga dödliga bara har råd att åka på överklassafari och hoppas att något ska sippra ner till fattiga och arbetslösa – nedsippringsteorin ännu ett av moderaterna uppfunnet nyvalsord, desto mer de rika tjänar desto mer sipprar ned till den fattige. Det så kallade ”hästskitteoremet” – ge hästen mer att äta så får också sparvarna som pickar i hästskiten några frön till – har aldrig funkat i praktiken. När Alliansens ”arbetslinje” nu beskrivs som ett praktfiasko – till och med i moderatvänlig press – så borde någon ställa frågan – vad hade vi fått för de hundratals miljarder som moderaterna använt till skattesänkningar – mest till de rikaste och redan lönsamma branscher som restaurangsektorn – om dessa pengar istället använts till åtgärder som satsningar på infrastruktur eller minskade vårdköer bättre kvalitet i vård- och omsorgssektorn med mera kanske vi sluppit läsa alla dystopier i medierna idag.

Minns också detta inför valet 2018 då man från främst moderaterna vill återinföra gamla reformer samt ytterligare jobbskatteavdrag – något som övriga borgerliga partier delar om än i viss utsträckning något annorlunda motiverade.

A-kasseavgifter

Syfte: Medlemmar i a-kassor med hög arbetslöshet skulle betala högre avgift. På så vis skulle lönekraven och därmed arbetslösheten pressas ner.

Effekt: Fiasko.

Finanspolitiska rådet har konstaterat att differentieringen av a-kasseavgifterna av en rad olika anledningar inte hade de önskade effekterna. I stället ledde dessa till att hundratusentals människor, ofta i låglönebranscher, lämnade a-kassan. I november konstaterade finansminister Anders Borg att reformen inte varit helt lyckad och att han kunde tänka sig att ta bort differentieringen.

Jobbgaranti för unga

Syfte: Att snabbare få ungdomar tillbaka i arbete.

Effekt: Fiasko

IFAU:s granskning visade att ungdomar fick jobb snabbare under ett av två undersökta år. Forskarna fann dock inga långsiktiga effekter. Ett år senare var ungdomarna i målgruppen i lika hög grad inskrivna hos Arbetsförmedlingen.

Sänkning av arbets­givaravgifter för unga

Syfte: För att minska arbetslösheten bland dem under 26 år halverades arbetsgivaravgifterna för dem.

Effekt: Fiasko

Arbetslösheten bland unga är högre och sysselsättningen är lägre än den var när reformen sjösattes. Både Finanspolitiska rådet och IFAU har ifrågasatt om sänkningen har några långsiktiga effekter för sysselsättningen. Det pågår flera studier om reformens effekter.

Jobb- och utvecklingsgaranti

Syfte: Se till att långtidsarbetslösa inte fastnar i passiv arbetslöshet.

Effekt: Fiasko

Aktiviteten ska motsvara den tid deltagaren skulle ha arbetat. Men en granskning från IFAU visar att aktiviteten är mycket lägre. De flesta, 65 procent, lade högst tio timmar i veckan på aktiviteter och jobbsökande.

Jobbcoacher

Syfte: De så kallade jobbcoacherna infördes 2009 och skulle hjälpa arbetslösa i deras jobbsökande.

Effekt: Mycket liten närmast ett fiasko

En granskning från IFAU visar att 2,6-miljarderssatsningen inte gav fler jobb. Enligt rapporten kortar coacherna arbetslöshetstiden för personer som redan står nära arbetsmarknaden med en till två veckor. Däremot är de med en jobbcoach mer nöjda än andra.

Rut

Syfte: En av tankarna med avdraget för hushållsnära tjänster var att skapa fler jobb i tjänstesektorn.

Effekt: Mycket tveksam

Det finns ännu inga oberoende granskningar av rutavdragets effekter för sysselsättningen. Däremot visar Skatteverkets årliga genomgångar att fler utnyttjar avdraget främst i de rika kommunerna samt att fler några företag i sektorn startas. Däremot menar Skatteverket att svartjobben minskat men att fusket med redovisningen ökat väsentligt .

Etableringsreform för nyanlända flyktingar.

Syfte: En så kallad etableringslots ska hjälpa nyanlända flyktingar att etablera sig i Sverige.

Effekt: Mycket liten.

Enligt en rapport från Statskontoret har endast fyra procent av dem som varit inskrivna fått jobb.

Kulturarvslyftet

Syfte: Ge människor som varit sjukskrivna eller arbetslösa länge en chans på arbetsmarknaden samtidigt som kulturarvet rustas upp.

Effekt: Fiasko.

Målet inledningsvis var att 1 200 utförsäkrade skulle få jobb. Det blev 106. Det efterföljande årets mål på 2 000 nås inte heller.

Sist men inte minst skrev jag om ett öde som drabbade en av alla de som utförsäkrades av Alliansen – en åtgärd man vill återinföra om de vinner valet 2008.

Många utförsäkrade väljer ett bättre liv än livet i Reinfeldts Sverige.

Frågan i motsatts till rubriken i denna krönika är – har Sverige råd med högerexperimenten?

bloggarna

 

Annonser
Lämna en kommentar

2 kommentarer

  1. Hej Björn! Jag förlorade 5000kr på deras sänkning av A-kassan 2007 från 750kr till 680. Dessutom har jag och min fru som pensionärer betalt minst 130000kr mer i skatt än motsvarande förvärvsarbetande par med samma inkomst sen 2008. Jag blev också förvånad över sista Sifomätningen där M fick så höga siffror. Dom har ju fortfarande bara sin skattesänkarpolitik ock arbetslinjen att bjuda på!
    Mvh! Hans B

    Gilla

    Svara
    • Hej Hans!

      Nej – resultatet efter moderaterna och dess lakejer i regeringsställning kan knappast beskrivas som positivt.
      Allt för många fick lida fan över deras reformer på cynismens altare där de hade fräckheten att kalla sig ett ”arbetarparti” dessutom.
      Att de överhuvudtaget kunde komma undan med detta är obegripligt.

      Den senaste Sifomätningen baserar sig nog uteslutande på partiledarskiftet då AKB var avskydd långt utanför sin egen krets.
      När realpolitiska lösningar och förslag visar sig vara precis detsamma som när AKB presenterat dem så lär nog moderaterna stagnera och kanske till och med minska i opinionen.
      Det är precis som du skriver – lösningen på allt inom moderaterna att sänka skatter och sänka dem lite till samt göra det jävligt för arbetslösa och de som – enligt dem själva – hemfaller åt sjukdom.
      Att de tagit tillbaka väljare från SD betyder bara att man närmat sig deras migrationspolitik att lösningar så varför stanna kvar i ett parti som knappast kan komma att få något större genomslag i politiska avseenden då betraktar man nog moderaterna ha större möjligheter därvidlag.

      MVH//Björn

      Liked by 2 people

      Svara

Välkommen att kommentera.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: