Ska Socialdemokraterna avskaffa strejkrätten?

Publicerad 2019-03-16

Digitalt-avloppJodå – får de villrådiga bestämma verkligheten så kommer Socialdemokraterna avskaffa inte bara strejkrätten utan i stort allt det som arbetarrörelsen – vari socialdemokraterna ingår som en del – kämpat för i över 100 år nationellt såväl som internationellt dels genom de internationella åtaganden partiet deltager i dels med påverkan hos våra systerpartier i det internationella perspektivet.
På diverse sociala nätforum florerar det mest surrealistiska påståenden som görs till en sanning tillika verklighet.
Något ständigt pågående är Göran Perssons stöld av hela 258 miljarder som förklaras av att han och hustrun lyckades köpa sitt residens med kossor traktorer och allt i de sörmländska skogarna.
Och om dessa sägner inte är tillfyllest så toppar man gärna och mycket med Socialdemokraternas samarbete med Hitler och beviset har ju vederlagts i behörig ordning av den till skandalpartiet närstående kloaksajten Samnytt genom en i enlighet med den stinkande digitala kloakavloppets företrädare tillrättalagd och egenproducerade Youtubefilm vad avser samröret med nazisterna.
Att den produktionen sågades till fotknölarna av mig själv och inte minst behöriga historiker som ett försök att minimera skandalpartiets närstående historia samt dess målsättning och syfte sågades naturligtvis av hela det digitala kloakavloppets trogna tjänare som vänsterpropaganda.

Nåväl – det nu ytterligare påståendet att Socialdemokraterna vill avskaffa strejkrätten tycks främst vara kommet från just vänsteranhängare och det krävs ett förtydligande vad som egentligen avses och det handlar givetvis inte om att avskaffa någon strejkrätt.
Jag skall här nedan försöka reda ut påståendet som uppenbarligen blivit en sägen bland de troende i likhet med min inledande ingress.
Men först lite historik!

För den svenska arbetsrättens historia finns en viktig brytpunkt mellan det förindustriella och det industrialiserade Sverige.
Båda dessa epoker har haft en relativt omfattande arbetsrättslig lagstiftning, men åtskiljs av en liberal epok under senare delen av 1800-talet.
En för den förindustriella tiden central lag var legostadgan – instiftad 1664, gällande i modifierad form fram till 1926 – som främst reglerade förhållandena för jordbrukare och hushållsanställda.
För hantverkare och fabriksarbetare var de viktigaste lagarna skråordningen – 1720 samt respektive hallordningen år 1770.

Saltsjöbadsavtalet på verandan

På bilden ser man i främre raden direktör H.A.E Nilsson, Ockelbo, hr Gunnar Andersson. LO, direktör J.S.Edström, LO:s ordförande August Lindberg, direktör G. Söderlund och förbundsordförande Oscar Karlén. Stående fr.v advokat Arnold Sölvén, direktör Ivar O. Larsson, revisor Johan Larsson, direktör Wiking Johnsson, förbundsordförande H. Molander och jur.kand Nils Holmström.

En milstolpe i utvecklingen var kollektivavtalets uppkomst, strax efter det att de första moderna svenska fackföreningarna grundades under 1870-talet.
De första riksomfattande kollektivavtalen började gälla i början av 1900-talet, och 1906 ingicks decemberkompromissen mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer. Kompromissen – som gäller än idag – innebar att arbetsgivarna erkände arbetarnas föreningsrätt i gengäld mot att dessa i sin tur erkände arbetsgivarens rätt att leda och fördela arbetet.
År 1928 infördes lagar om kollektivavtal samt inrättandet av en arbetsdomstol vars uppgift var och är att tillvarata arbetsmarknadens parter utifrån gällande lagstiftning. Men den i särklass viktigaste händelsen var överenskommelsen av Saltsjöbadsavtalet 1938.
Saltsjöbadsavtalet, som träffades mellan arbetsgivarparten – dåvarande Svenska Arbetsgivarföreningen (SAF) samt arbetstagarparten LO, gick i princip ut på att parterna tog ett gemensamt ansvar för att stridsåtgärder genomfördes under vissa regler och att kollektivavtalsreglering var att föredra framför lagstiftning.
Avtalet fick till följd att staten i högre grad lät parterna på arbetsmarknaden avtala om viktiga frågor – en ståndpunkt som har kallats en ”programmatisk” eller dogmatisk passivitet från lagstiftarens sida.
Detta lite om arbetsrättens historia över tid.

tro-inte-pc3a5-andra-tro-pc3a5-migGrundlagen – regeringsformen kapitel 2 paragraf 14 – ger fackföreningar och arbetsgivarna en grundlagsskyddad rätt att vidta stridsåtgärder.
I medbestämmandelagen, paragraf 41-45, finns begränsningar av konflikträtten.
En fackförening får till exempel inte strejka för att slå ut ett annat förbunds kollektivavtal.
Ej heller bryta den fredsplikt som är ingående i ett upprättat avtal mellan parterna.
Det senare är särskilt viktigt ur ett globalt förtroendeperspektiv för både arbetstagare och arbetsgivare.
Internationella handelspartner knutna till respektive företag skall kunna lita på att upprättade handelsavtal uppfylls på ett betryggande sätt.
Och det skall tilläggas att Sverige hyser ur det perspektivet ett stort förtroende internationellt – just på grund av att arbetsmarknadsparterna påvisat ett mycket stort ansvar.
Och vad avser internationella konventioner avseende arbetsrätten är det trepartiskt sammansatta FN-organet för arbetsrelaterade frågor International Labour Organisation (ILO) där bland annat konvention 87 om föreningsfrihet och rätten att organisera sig en ytterligare garanti för att den felaktigt angivna rätten att parterna inte i en konflikt skulle få genomföra stridsåtgärder med det syfte som framgår av vår nationella lagstiftning.

Och nu vad avser påståendet att socialdemokraterna vill avskaffa strejkrätten så blir den allestädes frågan hur detta skall tillgå samt inte minst varför då socialdemokraterna som en del av arbetarrörelsen stått sida vid sida med arbetstagarorganisationerna under mer än hundra år och inte minst bekräftat av det faktum att det var  LO-organisationen som bildade den politiska gren av arbetarrörelsen som blev det Socialdemokratiska arbetarpartiet år 1889.
Upphovet till påståendet var den under 2 år ihärdiga hamnkonflikten mellan transportföretagen och hamnarbetarförbundet ett fristående förbund från både transportarbetarfacket och LO däremot medlemmar i organisationen International Dockworkers Council (IDC)  och genom denna organisation har de ett starkt kontaktnät över hela Europa och världen i övrigt.
Hamnarbetarförbundet är – till skillnad mot övriga hamnar där de har medlemmar störst i Göteborg och ytterligare 2 hamnar – i övriga hamnar är transportarbetarfacket störst.
Det skall understrykas att Hamnarbetarna har både laglig rätt att strejka och vara ett fristående fackförbund helt i enlighet med den fria föreningsrätten då de tidigare varit avtalslösa intill förrän alldeles nyligen då de tecknade avtal med Transportföretagen.
Jag är inte insatt i själva avtalet men antar de bygger på samma avtal som är rådande mellan Transportarbetarna och Transport med ett så kallat hängavtal.
De som är mer insatta får gärna rätta mig.

Att Hamnarbetarförbundet ville teckna avtal med arbetsgivarna torde vara självklart för de flesta men den utdragna konflikten skapade också oro hos inte minst Transport och även Transportarbetarfacket som ju var bundna av fredsplikten under hamnarbetarnas konflikt.
Det skapade också oro hos distributörer och även de utländska mottagarna.
Under dessa rådande omständigheter hamnade konflikten också på regeringens bord.
Att de under åren gjorts försök att begränsa strejkrätten ofta utifrån en så kallad proportionalitetsprincip som framförts av främst moderaterna där så kallade sympatistrejker genomförda från fackföreningar som inte har en direkt koppling till den aktuella konflikten vilket kan betraktas som en begränsning av strejkrätten.
Detta faktum talas det väldigt lite om – möjligen beroende på att det handlar om begränsning och inte ett avskaffande.

svenska-modellenRegeringen – genom Ylva Johansson arbetsmarknadsminister – tillsatte en utredning vars resultat beräknas kunna delges arbetsmarknadsdepartementet under maj månad innevarande år.
Att ambitionen att kunna presentera ett färdigt lagförslag att gälla från och med den 1:a augusti innevarande år betraktar jag som en omöjlig ambition mot bakgrund av det antal remissinstanser som måste delges för att därefter omarbeta förslaget utifrån de remissyttranden som inkommer samt att lagrådet därefter skall kollationera den eventuella nya lagstiftningen med övriga grundlagsskyddade lagstiftningar inom arbetsrätten.
Tveksamt om utredningsförslaget överhuvudtaget kan komma att genomföras då Hamnarbetarförbundet redan tecknat ett avtal med Transport – (Min egen tolkning).
Direktivet för utredningen om en till synes begränsning av strejkrätten har mötts – av förståeliga skäl – mycket kritik främst på grund av en rubbad maktbalans på arbetsmarknaden något som främst arbetsgivarparterna efterlyst gemensamt med högerpartierna under många år.
Men också för att man feltolkat Ylva Johansson som att hon förespråkat en lagändring som skulle innebära en försvagning av ovan nämnda lagstiftning tillika de internationella konventioner som är i rådande..
Det hon sagt är följande citerat;

”-Det jag har sagt är att jag inte utesluter en lagändring.
Jag tillsätter en utredning som tittar på frågan, som är svår.
Men det bästa är om parterna själva kan hantera frågan.
Och jag är socialdemokrat, jag kommer aldrig medverka till att vi ändrar maktbalansen på arbetsmarknaden”.

Vidare säger hon;

”Jag kommer inte gå med på en lagstiftning som öppnar för avtalsshopping eftersom det skulle få ganska allvarliga konsekvenser och förändra maktbalansen på arbetsmarknaden”.

ArbetskonkurrensVad åsyftas med ”Avtalsshopping”?
Konkret oroas många fackförbund att den av regeringens tillsatta utredning kan leda till ”avtalsshopping”: att arbetsgivare själva ska kunna välja vilket fackförbund som de träffar avtal med inom samma bransch.
Då skulle arbetsgivarna kunna ta det billigaste avtalet, som därefter inte går att tränga undan.
Var och en kan i sådant fall själva räkna ut hur arbetsrättsliga frågor skulle falla in i en konkurrenssituation där aktörer utanför och inom samma bransch med benäget bistånd av arbetsgivarna skulle försämra kollektivavtalen.
Och varför skall konflikträtten utredas?
Ska ett fack utan kollektivavtal få utlösa konflikt mot en arbetsgivare som redan har kollektivavtal med ett annat fackförbund?
Enligt en dom i Arbetsdomstolen 2004 så medges denna möjlighet.
Men vid närmare studium av samma dom konstateras att det är Transports avtal för hamnarna som gäller samt att man kan inte utlysa en konflikt med syfte att annullera ett annat giltigt kollektivavtal – även om jag inte tror att detta skulle vara Hamnarbetarnas syfte.

Rätten att vidta konfliktåtgärder är ett fundament för att balansera intressekonflikter på arbetsmarknaden vilket tydliggörs i avsedda arbetsrättsliga lagstiftningar.
När de fredliga metoderna fallerar återstår blott och enbart en styrkemätning och genom dyrköpt erfarenhet vet vi att det enda sättet att ta sig helskinnad ur en sådan styrkemätning är att ha stöd av andra löntagare – LO är en konsekvens av denna insikt.

Sist men inte minst – varken Socialdemokrater eller LO-anslutna fackförbund kommer att avskaffa konflikträttigheterna för arbetstagare och arbetsgivare – att detta är en våt dröm för särskilt Timbrohögern och de politiska partier på högerkanten som förespråkar den maktbalans som syftet med avtalsshopping innebär är en annan sak.
Om sedan den aviserade utredningen kallas begränsning av, eller korrigering av eller tillägg i avsedd lagstiftning för att säkerställa att så kallad avtalsshopping kan komma att ske eller ännu värre av arbetsgivarna understödda fackliga organisationer för att skapa splittring betyder inte att Socialdemokraterna förespråkar ett avskaffande av konflikträtten.
Det är inget annat än hutlösa påståenden i ren och skär populistisk anda för att ytterligare skapa förvirring och oreda.

 

%d bloggare gillar detta: