Publicerad 2019-04-27

Det svenska politiska landskapet har förändrats rejält.
Sverigedemokraterna har under sin riksdagsperiod etablerat sig som ett av landets största partier i opinionsmätningarna.
Att partiet sprider hat och signalerar misstro och systemkollapser på löpande band för att därtill hävda de är Sverigevänner attraherar uppenbarligen deras väljarandel – det vet vi.
Det svenska civilsamhället skall få sig en rejäl törn med detta paradoxala parti.
Stöden till trossamfunden, idrotten, ungdomsverksamhet, folkbildningen och stödet till kvinnors organisering ska minskas och istället skall statens likvider – det som till äventyrs finns kvar efter deras systemkollapser – att väcka liv i det svenska kulturarvet.
Ett parti som vill bygga ett samhälle på en kulturell homogenitet utan influenser – andra än det de själva förespråkar – är och blir makten över våra tankar det viktigaste vapnet.
Vi skall tänka som en sverigedemokrat och vi skall agera som en sverigedemokrat då blir vi alla lyckliga och tillfredsställda i det civilsamhälle där ”sillamackan” får en nyrenässans – nåväl det kan ju börja med sillamackan och var det slutar vet bara Åkesson och hans otvivelaktigt och okritiska följeslagare.
Man har lyckats fånga dryga 17 procent av väljarkåren som störs av ett fritt och demokratiskt civilsamhälle som bättre anser att en fostrande nationalistisk kulturpolitik är det som skall skapa de nya svenskarna och det civilsamhälle man eftersträvar.

Deras ekonomiska politik består av matematiska formler som är ungefär lika klargörande som att räkna till sju på fem fingrar – det hänger helt enkelt inte ihop.
Sverigedemokraterna kokar sin soppa på rutten fisk – ”Skär bort allt relaterat till invandrare, flyktingar och bidrag så fixar sig resten.” – detta är utgångspunkten.
Sverigedemokraternas akilleshäl, ekonomi, är samtidigt en spegelbild av fascism och kulturrasism med tydliga nationalistiska influenser där invandringen är den ruttna fisken – roten till allt ont som förekommer i vårt land.
De går på denna retorik!
Drygt 17 procent?

Svänger Sverigedemokraterna svänger partiets obestridliga beundrare också.
En bild av Jesus och lärjungarna framträder i en form av nyskapelse – en modern variant av en gammal sägen där Åkesson blir reinkarnationen av den upphöjde demagogen vars ord är sanning och vägen mot befrielse från etablerade partiers vanskötsel – halleluja!!!!
De som till äventyrs kritiserar begriper inget och betraktas som smuts tydliggjord senast vad avser Greta Thunberg som engagerar sig i miljö- och klimat något som Sverigedemokraterna idogt förnekar förekomsten av – och Greta är ju bara ett utnyttjat barn som inte tänker som Åkesson och hans beundrarskara och i anledning därav skall hånas, misstänkliggöras och förklenas på alla till buds stående möjligheter – vad vet hon som inte Åkesson och hela beundrarskaran vet?

Kritik kräver källinformation eller oantastliga argument för de motsatser som Åkesson och hans beundrarskara hängivet ägnar sig åt.
Men bevislig källinformation eller oantastliga argument avfärdas med ”magkänslor” och ovetenskapligt trams där vi alla – cirka 80 procent av väljarkåren – anses av Åkesson behöva assimileringsåtgärder då vi lever i en – ur deras eget perspektiv – parallellsamhälle eller i en annan värld icke överensstämmande med ”sanningssägaren” Åkesson med följe.
Bisarrt och surrealistiskt gränsande till sagornas världsåskådning om ens det – snarare en fiktion av ett civilsamhälle där alla skall tänka med magen istället för med huvudet och då helst i en åkessontappning.

Tankevurpor är något som Åkesson synes vara expert på utöver trianguleringens svåra konst.
När Åkesson vill hävda att regeringen är olaglig eller som han uttryckte sig ”illegitim” påvisar det ytterst att han är inte bara motståndare mot politikens innehåll – vilket man i en demokrati får vara – utan också hela vårt demokratiska system och följdfrågorna blev som vanligt belysta med släckta lampor.
Att han därvid uttrycker sig på ett ytterst skamlöst och radikalt sätt gentemot alla de som inte går hand i hand med honom och hans parti är i sig skamlöst.
Att folkvalda ibland hanterar sanningen aningen vårdslöst till förmån för egen sak är vi bekanta med, men det är viss skillnad mot att hantera sanningar vårdslöst och medvetet ljuga för sina väljare.
Hans beundrare anser dock att lögner är sanningar och sanningar är lögner så länge Jesus – ursäkta mig Åkesson – öppnar foderluckan för att ge uttryck för sina ”magkänslor”.
Målsättningen är klar!
Bryt sönder det demokratiska systemet med alla till buds stående medel och ersätt med vad?

Men vad vet jag?
Jag är förmodligen en av dessa 80 procent som erfordrar assimilering så vänsterextremist jag är.

Publicerad 2019-04-26.

Sverigedemokraternas utdelning på den politiska scenen har varit otillräcklig enligt dem själva varför man nu väljer att undergräva – genom så kallade folkliga manifestationer – hela det politiska systemet och riktar fokus på något som man själva motarbetat i det dolda.
Häromdagen marscherade tusentals från Humlegården till Mynttorget i Stockholm arrangerad av organisationen ”VidDinSida” till förmån för implicit majoritetssvenska hemlösa och fattigpensionärer samt för att lyssna på Jimmie Åkessons (SD) och Elisabeth Svantessons (M) tal och bland deltagarna hittades bland annat Denny Abrahamsson som nyligen avtjänat ett straff för hets mot folkgrupp – efter att bland annat ha skrivit att muslimer uppvisar en låg IQ-nivå, Katerina Janouch radikaliserad högerextremist aktiv inom den högerextremistiska organisationen Medborgerlig samling tillika registrerad som politiskt parti och numer nedlagd samt Jan Sjunnesson liksom alternativmediejournalister från Nyheter idag samt Samhällsnytt.
Ljudanläggningen stod nätverket kring högerextrema Folkets demonstration enligt uppgift för medan högerradikala Swebbtv – som drivs av bland annat Jan Sjunnesson -stod för filmandet och dokumentationen.
Att moderaternas Elisabeth Svantesson lierar sig med denna påstått opolitiska organisation tyder i allt väsentligt på att man vill utöka sitt samröre med fascismen inom vitmaktmiljön – helt ovetande kan hon ju knappast vara.

Vem är då denne Jeanette Höglund?
Till vardags arbetar hon som vakt vid tunnelbanan och medverkar i TV3:s program ”Tunnelbanan” sedan 2016.
Som sådan får hon förmodligen se en hel del av den misär som finns bakom fasaderna och att hon därmed särskilt ömmar för gruppen hemlösa pensionärer som uppges vara cirka 600 i Stockholm och cirka 10000 i hela landet är i sak behjärtansvärt.
Det man kan fråga sig är varför organisationen röner ett nära nog 100 procentigt stöd av grupper och medlemmar ur den fascistiska vitmaktmiljön vari ingår även Sverigedemokraterna.
Än mer anmärkningsvärt är att moderaterna som utåt sett ger sken av seriositet deltar i kampanjer där uppgivna koryfeer står bakom samt deltager i organisationen Vid din sida särskilt som Svantesson är väl medveten om att hemlösheten är explicit ett kommunalt ansvarsåtagande.

Anmärkningsvärt är också att Åkesson samt hans gelikar medverkar för denna i sak behjärtansvärda aktion samtidigt som han och hans parti vill kraftigt reducera det kommunala utjämningssystemet för att de ska kunna tillhandahålla likvärdig service oberoende av förhållanden som är svåra för kommunen att påverka.
I Rapport 2018:221 har Riksdagens utredningstjänst räknat på vad SD:s politik betyder.
Man föreslår i motion helt enkelt ett tak där inga kommuner ska kunna få mer än 10 procent av sina skatteintäkter i omfördelning från utjämningssystemet.
För hela landet skulle denna begränsning leda till att 252 kommuner skulle få totalt 40,8 miljarder mindre i bidrag från utjämningssystemet vilket framgår av nämnda utredning.
Det kan vara värt att ha i bakhuvudet när Sverigedemokraterna ömmar om ”bättre villkor för kommunsektorn” och inte minst kommunernas åtagande vad avser vård och omsorg för våra pensionärer.
Hur detta förslag gynnar våra pensionärer främst de som står utan bostad är en fråga som bär ställas till Åkesson – men han är ju bara partiledare och vet således ingenting då han inte är insatt!!!!!!!!!!
Nåväl Sverigedemokraterna är i gott sällskap med moderaterna avseende frågan om det kommunala utjämningssystemets enligt dem orättvisa system – en fråga man haft på agendan allt sedan 2006 dock inget man konsekvent driver idag då man inte har helt klart för sig hur det skall utformas.

Det finns två explicita frågeställningar vad avser hemlösheten bland våra pensionärer.
Det ena är det försvagade ekonomiska stödet i formen av garantipensioner och det andra är det allt mer minskade utbudet på bostadsmarknaden i form av billiga hyresrätter.
Garantipensionen är ett grundskydd i den allmänna pensionen till för de som haft liten eller ingen arbetsinkomst under livet – främst kvinnor som drabbats.
Den baseras främst på hur stor din inkomstpension är samt hur länge du bott i Sverige, men också ditt civilstånd.
Som mest kan garantipensionen bli 8 254 kronor för ensamstående och 7 363 kronor i månaden för gifta.
Det är dock ett ofrånkomligt faktum att cirka 23 procent av pensionärerna fått försämrade ekonomiska incitament dels genom alliansens riktade och segregerade skattesänkningar som öppnade upp ett monumentalt gap mellan lön och pension men också att garantipensionerna släpat efter liksom bostadstillägget.
Att den socialdemokratiskt ledda regeringen vidtagit åtgärder för att förbättra de ekonomiska incitamenten genom att upp till cirka 80 procent reducera skatteskillnaden samt därutöver öka bostadstillägget samt garantipensioner från och med nästa år är lätt att glömma bort i sammanhanget.
Hur detta kommer att falla ut återstår dock att se.

Bostadsbristen i bland annat Stockholmsregionen är akut och välkänd.
Särskilt tufft är det för pensionärer – men också våra ungdomar – med svag ekonomi.
Dåligt utbud av billiga hyresrätter, krav på fast och tillräckligt hög inkomst samt nolltolerans mot betalningsanmärkningar och klagomål gör att allt fler äldre människor stängs ute från den ordinarie bostadsmarknaden och förvägras ett fungerande socialt liv.
Den statliga Pensionsåldersutredningen som presenterade 2011 påvisar att pensionärer med låg ekonomisk standard förväntas öka fram till år 2060 – det gäller främst kvinnor som stått utanför arbetsmarknaden i stora delar av sina liv, men också nyligen invandrade människor som aldrig lyckas finna egen försörjning i Sverige.
Den senare kategorin ägnas dock föga intresse av dessa organisationer.

Det brister i kommunernas samordning och samverkan och avsaknad av långsiktighet och fastslagna rutiner är påfallande mellan socialtjänster och bostadsföretagen och de drabbade hamnar mellan stolarna.
Alliansregeringens nationella hemlöshetssamordnare efterlyste i sin slutrapport – presenterad 2014 – en ny nationell hemlöshetsstrategi.
Jag kan bara instämma i vad som uttalas i rapporten – men dessvärre gjordes inget i den riktning som påvisades i rapporten och problemen är idag än värre än någonsin tidigare trots att kunskapen funnits under hela alliansperioden.
En långsiktig plan löser kanske inte hemlöshetsproblematiken i en handvändning, men kan tydliggöra utmaningarna, ange riktningen för politiken och hjälpa vilsna kommuner att fokusera sina insatser – hur det skall tillgå om Sverigedemokraterna får något att säga till om vet vi dock mot bakgrund av deras försåtliga populistiska agenda.

Att man nu använder sig av pensionärskollektivet i sina populistiska ambitioner är förnedrande och otillständigt.
Särskilt gäller det högerfascisterna som säger en sak men gör något annat.
Att moderaterna som var ledande inom alliansregeringarna 2006/2014 är i total avsaknad av insikt av vad det lyckats – eller inte lyckats – med men nu sitter och anklagar denna regering för deras egna tillkortakommanden är inte bara stötande utan rent ut sagt vidrigt populistiskt.

Publicerad 2019-04-11

Den svenska modellen bygger på en politisk idé som i dess moderna tappning växte fram under 1930-talet som en kompromiss mellan marknadsekonomiska/kapitalistiska intressen av ekonomisk tillväxt och lönsamhet och den av socialdemokrater och socialliberaler drivna socialpolitiska utjämningssträvanden, idén om folkhemmet, som resulterade i ett slags oskrivet samhällskontrakt för envar medborgare.
Den har allt sedan dess uppkomst betraktats som ett rött skynke av moderater och nu också av de framväxande högerextrema partierna  över hela Europa såväl som i Sverige där Sverigedemokraterna intagit riksdagsplatser.
Detta trots att vi har världens bästa näringslivsklimat enligt finanstidningen Forbes.
Detta trots att OECD hyllar den svenska modellen och svensk ekonomi för sin konstant höga tillväxttakt.
Och visst finns där utmaningar med arbetslösheten bland utlandsfödda och personer som lever med olika funktionsvariationer, bostadsbrist med mera.
Men moderater har varken fakta eller empirin på sin sida när de påstår att Sverige är på väg åt fel håll vilket har getts uttryck för i olika variationer.

Moderaterna bedriver samma gamla idéfattiga politik som dessutom fått större populistiska inslag i dag.
Svaren handlar – inte överraskande – oftast om att sänkta skatter och skapa låglönejobb vilket idag anses vara lösningen för ökad integration.
Inget kan vara mer felaktigt och dessutom i strid mot den svenska modellen.
Vårt lands styrka har legat i viljan till samarbete, sammanhållning och ett samhälle som inte ställer grupper emot varandra.
En del av detta är grunderna till våra försäkringssystem och det generella välfärdssamhället som en del av den svenska modellen.
När nu Kristdemokrater och Moderater öppnat upp för ett samarbete med ett neo-fascistiskt parti som vill precis tvärtom.
Ett parti som till sin grund avskyr allt som Sverige i nutid förknippas med, värden som sammanhållning, solidaritet, öppenhet, tolerans och mångfald något som hyllas av bland annat OECD som en framgångsfaktor.
Ett parti vars hela politiska existens bygger på sexistiska, homofobiska och rasistiska föreställningar – där hela den politiska taktiken utgår ifrån att ställa grupper mot varandra.

1800-talets politiska klenoder i modern tappning är bland flertalet andra moderaternas partiledare Ulf Kristersson i egen hög person.
När vi andra talar om förutsättningar talar moderater om drivkrafter.
När vi andra talar om skattefinansierade samhällsinstitutioner till gagn för envar medborgare talar moderater om marknadsstyrda samhällsinstitutioner där tillgång och efterfrågan styrs av envar medborgares egen ekonomiska förutsättning.
Bara som ett exempel på de värderingar och förutsättningar som den moderatledda alliansen införlivade under systemskiftesåren visar på ett tydligt sätt vilka värden man förbehåller sig.
När den moderatledda regeringen 2006-2014 förde en politik som ledde till att man
ökade otryggheten på arbetsmarknaden och försvagade den svenska modellen.
500 000 svenskar tvingades ur arbetslöshetsförsäkringen, man öppnade upp för ökad
låglönepress och otrygga anställningsvillkor och utförsäkrade tusentals ur
sjukförsäkringen.
Denna förödande politiska ambition är inget man idag tar ansvar för utan riktar olägenheter som uppstod då – och som vi fortfarande dras med – som kritik mot den socialdemokratiska regeringen som inte fort nog lyckats återställa vad de borgerliga åstadkom under 8 plus 1 år.

När jag skriver att Moderaterna bedriver ”samma gamla idéfattiga politik” som de gjorde under den moderatledda alliansen åren 2006/2014 blev resultatet en verklighet  ock en sanning.
Det handlar i grunden om nedsippringsteorier där skattelättnader för höginkomsttagare sipprar ned till de sämst ställda genom ökad konsumtion och därmed ökade statliga intäkter.
Det fungerar inte så och har aldrig fungerat så och kommer inte att fungera i framtiden heller.

Statsbudgeten 2019 som blev en servettbudget i folkmun kräver en genomgång för att man i väsentliga delar skall förstå hur moderater betraktar samhällskontraktet eller den svenska modellen.
Vad avser ”Anslagsförslag 2019 för utgiftsområde 13 Jämställdhet och nyanlända
invandrares etablering” i jämförelse med den socialdemokratiskt ledda regeringen så minskar man utgiftsområdet med en halv miljard.
När jag så går vidare i servettbudgeten och tittar på ”Anslagsförslag 2019 för utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv” så minskas anslagen med nära tre miljarder från regeringens budgeterade förslag om cirka 77 miljarder.
Konkreta budgetposter inom anslagsförslaget är Arbetsförmedlingens förvaltningskostnader med knappt 900 miljoner kr.
Kostnader för arbetsmarknadspolitiska program och insatser med 2.7 miljarder kr.
”Anslagsförslag 2019 för utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning” vari ingår utveckling av skolväsendet och annan pedagogisk verksamhet, upprustning av skollokaler och utemiljöer samt fler anställda i lågstadiet där minskas anslagen med drygt 1.5 miljarder kr.
”Anslagsförslag 2019 för utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och
fritid” vari ingår bidrag till allmän kulturverksamhet, utveckling samt
internationellt kulturutbyte och samarbete, borttagande av gratis besök på statliga museer samt folkbildningsanslag med totalt 213 miljoner kr.
”Anslagsförslag 2019 för utgiftsområde 18 Samhällsplanering,
bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik” vari ingår energieffektivisering och renovering av flerbostadshus och utomhusmiljöer, stöd till kommuner för ökat bostadsbyggande, investeringsstöd för anordnande av hyresbostäder och
bostäder för studerande samt innovativt och hållbart byggande med totalt drygt 2.2 miljarder kr.
”Anslagsförslag 2019 för utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård” minskar med från regeringens förslag om 11.8 miljarder med 2.1 miljard kr.
Hur Jan Björklund (L) och Annie Lööf (C) kunde sitta i sina riksdagsbänkar och passivt åse denna ”servettskiss” röstas igenom i Riksdagen förblir en gåta samtidigt som de vill hävda de är socialliberaler.

Och kanske det mest stötande är att ovanstående neddragningar skall finansiera ett utökat jobbskatteavdrag, återinföra gåvoskatteavdraget, höja taket i RUT-ersättningarna genom att också avskaffa skattereduktionen för fackföreningsavgifter med mera.
Vidare och trots moderaternas följsamhet och påvisad insikt vad avser den tidigare under alliansregeringens uppkomna skillnad mellan pension och lönearbete så uppstår ånyo en skillnad genom de i servettbudgeten aviserade skattesänkningarna om 3 miljarder.
Frågan är om Moderaternas Elisabeth Svantesson – pretendent till finansministerposten –  överhuvudtaget begriper sin egen budgetproposition den som riksdagen röstade igenom med stöd av sverigedemokraterna.
Att hon därutöver serverar så kallad ”fakenews” vad avser minskade resurser till polisen är i det närmaste en makaber uppfattning när det i egentlig mening handlar om att överföra en del av de resurser som polisen handlagt till kriminalvården samt därvid minska anslaget samt öka detsamma för kriminalvårdens nya uppgifter.

Publicerad 2019-04-10

För cirka en vecka sedan publicerade OECD en faktaspäckad rapport om svensk skola.
Under inledningen av millennieskiftet hade Sverige ett av världens mest jämlika skolsystem enligt de av OECD publicerade rapporter.
I dag ligger vi under genomsnittet i OECD.
I den nu senaste OECD-rapporten påvisas klart att det fria skolvalet och resursfördelningen till skolorna är orsaken till den nedåtgående trenden.
Det centrala i rapporten är ökade inkomstklyftor samt att urvalsprincipen i det fria skolvalet behöver förändras för att säkerställa ett mer blandat urval av elever.
Man konstaterar ytterligare att ju större valfrihet ett land har när det gäller skolor, desto mindre jämlikhet.
Ett helt öppet skolval ger högre segregation och det förbättrar inte heller resultaten är den slutsats man dragit.

I undersökningen rankas skolorna i 76 länder baserade på deras provresultat i matematik och naturvetenskap, och till skillnad från PISA-undersökningen som främst jämför rikare länder inkluderar den här undersökningen även fattigare länder.
De fem bästa länderna är alla asiatiska – Singapore, Hong Kong, Sydkorea, Japan och Taiwan.
Längst ned på listan ligger Oman, Marocko, Honduras och Sydafrika – med Ghana allra längst ned i listan.
Sverige får nöja sig med plats 38 i den rankingen, under Norge, Danmark, Finland och Island.
Detta är särskilt anmärkningsvärt eftersom OECD vid ett flertal tillfällen uppmanat Sverige att genast reformera sitt skolsystem som enligt OECD drastiskt förändrats.
Man betonar att det inte bara är de svagaste eleverna som missgynnas i ett ojämlikt skolsystem.
En allt mer ojämlik skola blir också ett allt större problem för Sverige, varnar OECD.
Men även Pisa påpekar att likvärdigheten är smolket i glädjebägaren som efter åratal av kräftgång vände så även de svenska kurvorna uppåt i läsförståelse, matematik och naturvetenskap.
Ska Sverige tillbaka till resultatnivåerna i början av millennieskiftet måste kunskapsklyftorna mellan elever och skolor minska.

Men vilka slutsatser drar då den förre skol- och utbildningsminister Jan Björklund (L) som var ytterst ansvarig för det förfall som både OECD och Pisa pekar på i sina respektive rapporter?
Jo han återupprepar sitt och liberalerna urgamla förslag om ordningsomdömen för att få stopp på stöket i svensk skola.
Ett idisslande pseudoförslag för att råda bot på det han kallat den socialdemokratiska ”flumskolan” och som knappast har någon bäring på skolans stora utmaningar.
Men Björklund och hans allierade på sociala medier går bananas och alla vet plötsligt vad som är rätt och fel.
Måhända partinamnet ändrades från folkpartiet till liberalerna för att undslippa sig sammankopplingar då folkpartiet var högst delaktiga i de läroplaner som delgetts skolan allt sedan början av 80-talet.
Den marknadsliberala skola vi har idag torde vi vara tämligen ensamma om idag och ojämlikheten skördar sina offer något som de borgerliga inte vill vidkännas och därför i anledning inte tar erforderliga hänsyn till alla de larmrapporter som inte minst OECD men även Pisa gång efter annan rapporterat om.
En jämlik skola som ger alla barn samma möjligheter att växa och utvecklas, oavsett storleken på föräldrarnas plånbok, är en helt grundläggande fråga för våra barns framtid – detta borde även de borgerliga instämma i.
Men för Björklund skall debatten begränsas till huruvida ordningsbetyg är den grundläggande orsaken till det förfall vi sett de senaste 15 åren.

Sverige får nöja sig med plats 38 i den rankingen, under Norge, Danmark, Finland och Island.
Detta är särskilt anmärkningsvärt eftersom OECD vid ett flertal tillfällen uppmanat Sverige att genast reformera sitt skolsystem som enligt OECD drastiskt förändrats.
Man betonar att det inte bara är de svagaste eleverna som missgynnas i ett ojämlikt skolsystem.
En allt mer ojämlik skola blir också ett allt större problem för Sverige, varnar OECD.
Men även Pisa påpekar att likvärdigheten är smolket i glädjebägaren som efter åratal av kräftgång vände så även de svenska kurvorna uppåt i läsförståelse, matematik och naturvetenskap.
Ska Sverige tillbaka till resultatnivåerna i början av millennieskiftet måste kunskapsklyftorna mellan elever och skolor minska.

h hans allierade på sociala medier går bananas och alla vet plötsligt vad som är rätt och fel.
Måhända partinamnet ändrades från folkpartiet till liberalerna för att undslippa sig sammankopplingar då folkpartiet var högst delaktiga i de läroplaner som delgetts skolan allt sedan början av 80-talet.
Den marknadsliberala skola vi har idag torde vi vara tämligen ensamma om idag och ojämlikheten skördar sina offer något som de borgerliga inte vill vidkännas och därför i anledning inte tar erforderliga hänsyn till alla de larmrapporter som inte minst OECD men även Pisa gång efter annan rapporterat om.
En jämlik skola som ger alla barn samma möjligheter att växa och utvecklas, oavsett storleken på föräldrarnas plånbok, är en helt grundläggande fråga för våra barns framtid – detta borde även de borgerliga instämma i.
Men för Björklund skall debatten begränsas till huruvida
Sverige får nöja sig med plats 38 i den rankingen, under Norge, Danmark, Finland och Island.
Detta är särskilt anmärkningsvärt eftersom OECD vid ett flertal tillfällen uppmanat Sverige att genast reformera sitt skolsystem som enligt OECD drastiskt förändrats.
Man betonar att det inte bara är de svagaste eleverna som missgynnas i ett ojämlikt skolsystem.
En allt mer ojämlik skola blir också ett allt större problem för Sverige, varnar OECD.
Men även Pisa påpekar att likvärdigheten är smolket i glädjebägaren s

Publicerad 2019-04-10

Dagen Industri tätt följd av Expressen var de som föregick finansminister Magdalena Anderssons presentation av vårändringsbudgeten med falska uppgifter som kan betecknas som fullständigt oansvarigt och jämställas med vad som förekommer på de så kallade slasksajterna på sociala medier – för detta borde de inta ett skamläge.
Servettbudgeten som den kallas förorsakad av moderater, kristdemokrater samt med stöd av sverigedemokraterna har dock begränsat manöverutrymmet med cirka 20 miljarder i skattesänkningar och sannolikt det enda som kan anses vara positivt ur ett moderat perspektiv.

Jag tycker dock att Magdalena Andersson balanserat inkomst- och utgiftsområdet generellt utifrån de förutsättningar som är rådande på ett bra sätt.
Ock trots ett begränsat reformutrymme föreslår Magdalena Andersson förändringar på motsvarande drygt 4,5 miljarder kronor varav 2 miljarder avsätts för miljö- och klimatinvesteringar i vårändringsbudgeten som är finansierat.
Det som oroar är att de förekommande varslen vad avser Arbetsförmedlingen påverkas inte av vårändringsbudgeten.
Varslen som lades redan den 30 januari om uppsägning av 4 500 personer var det myndigheten i december kalkylerade med som ett värsta scenario.
Att varslet blev så omfattande beror bland annat på att medarbetarna har uppsägningstider, som gör att besparingar på löner kan hämtas hem först i slutet av året.
Här har både Centerpartiet och Liberaler spelat oskyldiga trots att de släppte igenom servettbudgeten.

Flertalet så kallade återställare presenteras i vårändringsbudgeten.
En stor del av de besparingar som moderater och kristdemokrater gjorde vad avser miljö- och klimatpolitiken rivs upp och pengarna återgår i budgeten till allmän sorg och förtvivlan hos de högerpartier som ”kuppade” igenom servettbudgeten – bland annat bibehålls den av moderaterna hårt kritiserade flygskatten.
Många reformer har en tydlig socialdemokratisk prägel, exempelvis ytterligare resurser till lärarassistenter med 475 miljoner kr.
Äldreomsorgen via kommunerna 800 miljoner kr varav stödet för äldreboendeplatser med 300 miljoner kr ingår.
Också mer pengar till assistansersättning med 150 miljoner kr är ett välkommet tillskott.
Sen slutligen vad avser kulturen något som av högern anses vara högst otillbörligt slöseri med våra skatter och därför togs fria inträdet på våra statliga museer bort av alliansregeringen, återinfördes av den socialdemokratiskt ledda regeringen, togs ånyo bort i den så kallade servettbudgeten och återinförs nu igen av regeringen och får sannolikt genomgå ännu en hyvling om det skulle bli ett regeringsskifte 2022.

Publicerad 2019-04-06

Det framgår allt mer att Ulf Kristersson och hans moderater styrs av avundsjuka och bitterhet.
Idag söndag avslutas deras sverigestämma och vad som hitintills kan summeras är att moderaterna vill återta första platsen i den borgerliga kretsen.
Det gör man dels genom att avskaffa Reinfeldts trianguleringsakrobatik samt återtar en partilogotyp som kan härledas till Gösta Bomans ”glansdagar”.
Många av oss minns det moderata blodbadet allmänt kallad Lyckselefejden där Ulf Kristersson fick vika sig med sina nyliberala ideer mot Reinfeldts till synes mer socialliberala dito vad avser ordförandeskapet i det moderata ungdomsförbundet.
Redan då var trianguleringskonsten upptäckt av Reinfeldt.
Att triangulera är dock ingen ny politisk upptäckt för att invagga väljarkåren hur förträffliga man är där man säger det folket vill höra men menar något annat.

När Fredrik Reinfeldt tog över det moderata ledarskapet har Gösta Bohmans och Carl Bildts politiska skapelse förvandlats och i tur och ordning profilerat sig som arbetarparti, miljöparti, feministparti, homoparti och nedrustningsparti.
I ambitionen att ta avstånd från sitt förflutna har moderaterna lovat att inte röra arbetsrätten, behålla värnskatten och se till att Sverige blir ett skatteparadis för lågavlönade.
Det är detta som Kristersson anser vara stötande alldeles oavsett det ingick som ett medvetet val att triangulera sig och sitt parti mot mitten för att vinna arbetarröster.
Det lyckades och moderaternas valsiffror sköt i höjden och strategin ”vändakortleken” övertygade också de övriga borgerliga partierna och alliansen var född.

Den dog samma dag då Ulf Kristersson blev vald till partiordförande.
Trots att Reinfeldt försökte förlika sig med Kristersson efter den olycksaliga Lyckselefejden genom att erbjuda honom socialförsäkringsdepartementet under Reinfeldts regeringsperiod till leda för de som led alla helvetes kval över de inskränkningar – av moderaterna kallad drivkrafter – som sjuka och arbetslösa led av.
Bitterheten avtog inte, vilket nu åskådliggörs av att man lägger Reinfeldteran på den moderata sophögen.

Avundsjukan består främst av att Ulf Kristersson får spela tredjefiolen på den högborgerliga piedestalen där Ebba Bush Thor nu av oförklarlig anledning tycks spela första fiolen tätt åtföljd av sverigedemokraterna.
Det går ju inte an!
För mycket fokus läggs därför på sverigedemokraterna anser Kristersson som istället vill förnya sig och partiets ambitioner genom att profilera sig i riktning mot sverigedemokraterna.
Det gör man genom att tala om invandrare, integration samt att de skall lära sig svenska värderingar och därvid också det svenska språket – det senare idag på inte sätt särskilt kontroversiellt så som det var när den forne folkpartiledaren Lars Lejonborg förespråkade samma sak på uppmaning av den fortfarande mycket kontroversielle Mauricio Rojas en före detta allt möjligt, bland annat före detta Timbro-chef och före detta kulturminister i Chile.
Fyra dagar satt han, i augusti 2018, innan han var tvungen att avgå på grund av sina Pinochet-sympatier – den personen har nu Kristersson för avsikt att värva för att leda arbetet med en integrationskommission.
Fler än jag som tar sig för pannan?

Moderaterna tycks till skillnad mot Sverigedemokraterna att våra invandrare skall integreras i samhället samt utgöra en grund för samhällsutvecklingen samtidigt som man förespråkar indragning av det de kallar bidrag samt i motsats mot vad som sades under Reinfeldteran att lönenivåer skall sänkas med syfte att just få de invandrare som idag endast lever på ersättningar av skilda slag i arbete.
Lite motsägelsefullt om man frågar vän av ordning.
Det där med att ge varje individ politiska förutsättningar att ta sig in i samhällsgemenskapen är inget som attraherar Kristersson de skall tvingas genom att undanta dem från förutsättningar och kalla det ”drivkrafter”.
Nog är moderater som moderater alltid varit även trots att Ulf Kristersson nu leker profilomdanande moderat.

Publicerad 2019-04-05

De forskare som i september 2018 redovisat sitt resultat av Sverigedemokraternas framgångar i valet 2010 som jag först nu dissekerat är intressant ur många synpunkter.
Forskarna – som är verksamma inom både Uppsala och Stockholms universitet – där Olle Folke tjänstgör vid statsvetenskapliga institutionen vid Uppsala universitet, Torsten Persson forskar inom politisk ekonomi, makroekonomi, internationell ekonomi, samt innehar professurer  vid Institutet för internationell ekonomi vid Stockholms universitet sedan 1987 och vid London School of economics.
Johanna Rickne arbetar vid institutionen för social forskning vid Stockholms universitet.  
Sammantaget väl meriterade forskare vars vetenskapliga heder är A och O som delas av alla forskare som vill ägna sig åt relevans i sina slutsatser.

Sverigedemokraterna har allt sedan de bildades av samhällets undervegetation, fascister och nazister allt från tidigare medlemmar av Bevara Sverige Svenskt (BSS) till det efterföljande Sverigepartiet , Framstegspartiet samt nynazistiska såväl som gamla nazister varav Gustaf Ekström en av ett flertal svenskar som frivilligt anslöt sig till det tyska Waffen-SS under andra världskriget och den mest kände i sammanhanget sverigedemokraterna.
Man har haft det svårt att dölja sina nationalfascistiska och chauvinistiska tendenser även i nutid.
Istället för anklagar man andra partier för ett obefogat samröre ur det historiska perspektivet med Hitlers NSDAP under krigsåren inte minst vad avser Socialdemokraterna, och det senaste försöket var Åkessons anklagelseakt 2017 där han pekade ut Kristdemokraterna med påståendet att partiet bildades av nazister.
Sanningen var snarare att man från nynazistiska kretsar såg en möjlighet att infiltrera det nybildade partiet och därmed staka fram en radikal nationalistisk agenda som bättre passade dessa infiltratörer.
Man genomskådade dock detta fort och uteslöt dessa infiltratörer per omgående.

Jag instämmer med forskningen att det var och är inte invandringen som skapade Sverigedemokraternas framgångar under alliansåren även om invandringen är och har varit dess främsta fråga allt sedan de bildades 1988 samt att de främlingsfientliga kan i jämförelse med motsatsen räknas på ena handens fingrar.
Det var den borgerliga orättvisa fördelningspolitik som drabbade många mycket illa som var den huvudsakliga anledningen till Sverigedemokraternas framväxt vilket förklaras närmare längre ner i artikeln och som jag skrivit många artiklar om.
Sverige har varit generös i sitt mottagande av människor som förföljts och misshandlats av krig och terror samt på grund av sexuell läggning.
Därutöver har svenska medborgare i majoritet en mycket empatisk inställning till de som farit illa vid krig och andra förföljelser på grund av olika etniska och sexuella anormala attityder, detta visar både forskning och attitydundersökningar de fåtal gånger de genomförts.
De som förhåller sig tveksamma är oftast de som anser att vår integration misslyckats som inte skapar de möjligheter som erfordras för att integreras i vårt samhället.

Det kan bland annat utläsas av en rapport från Institutet från Framtidsstudier.
3500 personer intervjuades – de flesta SD-väljare – har fått svara på många och utförliga frågor om sina liv, politiska åsikter och värderingar.
Rapporten visar dock inte – till skillnad från den statsvetenskapliga – att SD-väljarna i allmänhet befinner sig i större socioekonomisk utsatthet än riksgenomsnittet.
Däremot upplever dessa ett större utanförskap i samhället än de som röstar på Socialdemokrater eller Moderater.
Rapporten finner också att SD-väljarna kan delas upp i två grupper där 57 procent inte hyser några djupare rasistiska/främlingsfientliga värderingar.
Det gör dock 43 procent, där också de flesta uppger att de inte skulle rösta på något annat parti om de inte fick rösta på SD.
Om jag får våga mig på en tolkning så torde hälften av de som röstar på Sverigedemokraterna göra det för att de är rasistiska nationalchauvinister liksom partiets ledning.
Den andra hälften har på något sätt blivit övertygade/indoktrinerade om att invandringen är ohållbar kostsam och hotar svensk kultur med ökad brottslighet.

I valet nu 2018 vann Sverigedemokraterna 26 procent av LO-medlemmarnas röster. Jimmie Åkesson gör verkligen det han lovade på ett besök hos borgerliga studentföreningen Heimdal i Uppsala förra året, nämligen leverans av arbetarröster för en högerregering.
Man kan tycka att det är märkligt att en så stor grupp röstar mot sitt egenintresse, men de arbetare som röstar på Sverigedemokraterna ser inte ett parti som tillsammans med de andra borgerliga vill försämra arbetsrätten, urholka socialförsäkringssystemen ytterligare och pressa lönerna neråt.
De ser ett land som dignar under bördan av en för stor invandring, där invandrare begår fler brott och har hotfulla vanor och värderingar.
Och det är ju också vad de fått höra i medier, särskilt sedan hösten 2015, då under ett par veckor så många flyktingar nådde Sverige att myndigheterna som ett resultat dignade under arbetsbördan som uppstod.

Outsiders har haft sämre utveckling av real disponibel inkomst under SD:s framväxtperiod Diagrammet är hämtat utifrån forskarrapporten som publicerades i DN

Det intressanta i den statsvetenskapliga rapporten är definitionen ”outsiders” och ”insiders” som blev de stora förlorarna på alliansens arbetsmarknads- och socialförsäkringspolitik tillika de enorma skattesänkningar som genomfördes under en tid då den globala finansexpansionen var mycket låg – närmast krisartad – vilket forskningen påvisar skedde just krisåren 2008/10 då – som man definierar ”osäkra” insiders där arbetslösheten rusade i höjden i jämförelse med yrken minst utsatta vars arbetslöshet låg kvar på en låg nivå.
Slutsatsen som man drar av detta är att Sverigedemokraternas väljare hör i större utsträckning än andra partier till gruppen outsiders och osäkra insiders som ett resultat av den moderatledda alliansens politik vilket man också undersökt på kommunnivå där Sverigedemokraterna har en större representation i de kommuner vars befolkning drabbats mest av allianspolitiken.
Forskningen bekräftar i stort de slutsatser jag själv – och många med mig – dragit av den orättvisa fördelningspolitik som den moderatledda alliansen bedrev under mer än två mandatperioder – det nionde året med en framtvingad borgerlig statsbudget föranledd av decemberöverenskommelsen.

Man kan som en ytterligare slutsats konstatera att Sverigedemokraterna som inledningsvis profilerade sig som ett parti emot etablissemanget och därmed dragit till sig de som tappat förtroende och tillit till de etablerade partierna av missnöje, är det parti som tjänar etablissemanget mest.
Hur dessa ställer sig idag när vi samtidigt kan konstatera att de är ett parti som tjänar just etablissemanget mest och därtill med en grundläggande nationalchauvinism och en gedigen aversion mot det mesta som handlar om invandring med därtill hörande kulturrasistiska ideer för att säkerställa sin egen uppfattning om de svenska värderingarna.
Jag har sagt det förr och jag säger det igen.
Sverigedemokraternas ledning är inga dumskallar, dom vet vad dem vill det gäller bara att bibehålla trianguleringens svåra konst och fabricera ett program som kan attraheras av de som fallit för deras sakpolitiska argument.
Uppenbarligen har Kristdemokraterna fallit i farstun och när faller Moderaterna i samma farstu?
Att moderater, kristdemokrater och för den delen liberaler och centerpartister skulle ägna denna forskning något större intresse då den påvisar något som de är skyldiga till är nog väldigt förmätet att tro – insikt saknas dessvärre.
Den påvisar dock en möjlig väg, nämligen en mer ansvarsfull och mer rättvis fördelningspolitik än den man åstadkom under alliansåren och som fram till idag inte synes vara föränderlig vad avser de borgerliga partierna för att slippa fascistiska tendenser i politiken – något för alla de partier vars värdegrund omfattar alla människors lika värde att fundera allvarligt på.

Sammanfattningsvis och slutligen utdrag av nämnda artikel skriver forskarna följande citerat;

”Vår forskning visar att inkomstfördelning och arbetsmarknad är viktiga för att förstå SD:s framgångar. Partiets politiker och väljare kommer från två grupper vars relativa ekonomiska status gick ner via finanskrisens arbetslöshet och arbetslinjens reformer.
Genom att stärka dessa gruppers representation har SD:s framgångar gett en politikerkår där fler har egen erfarenhet av utsatthet på arbetsmarknaden. Men till skillnad från arbetarpolitiker vill dessa nya politiker omfördela resurser från utlandsfödda till svenskfödda snarare än från höginkomsttagare till låginkomsttagare.”