Åkessons undermåliga historiekunskaper!

Publicerad 2019-05-22

Selektiv-perceptionSverigedemokraterna drar sig inte ett dugg för att revidera historien så det gagnar dem själva och dess väljare.
Ofta ser jag påståenden på nätet från främst dess anhängare som svalt deras historieförfalskning utan ifrågasättanden.
Att Sverigedemokraterna har utsett Socialdemokraterna som dess huvudfiende i sin propaganda torde bero på att Socialdemokraterna – och inte bara dem – påpekat hur de bildats med allvarliga nazistiska förtecken något de alltid förnekat.
Resan inleddes 1988 – inför ögonen på en gammal SS-soldat flertalet nynazister och gamla skinnskallar från den vid tiden nedlagda organisationen Bevara Sverige Svenskt (BSS).
Detta vet vi – så också Åkesson och hans anhang trots sina idoga förnekanden.

Åkesson gav redan 2017 uttryck för att Sverigedemokraterna skulle skaka fram den vitbok som skulle göra upp med partiets 30-åriga historia – förhoppningsvis redan före valet 2018.
Men någon vitbok har ännu inte publicerats eller offentliggjorts och det främsta skälet enligt Åkesson är att man hittar ingen statsvetare som vill ta sig an projektet.
Istället för har man inga som helst svårigheter att skapa en propagandacentral ledd av Åkesson och hans ledning i bästa Joseph Goebbels anda väl medvetna om att just Socialdemokraterna var Hitlers värsta motståndare.
Propagandacentralen är därför riktad mot Socialdemokratin med samma syfte som Hitler hade för att ta kål på sina politiska motståndare samt indoktrinera det tyska folket.
Herr Åkesson har dock anammat Hitlers propagandaministerium och med samma lögner som Hitler och dess anhang lyckades bedra sina egna medborgare, samma lögner och motsatser till den historia som är väl vederlagd söka stöd av den kunskapsskrala andel av medborgarna som i Åkesson ser sin Jesus.

Åkesson vill hävda i motsats till vad som egentligen skedde att Socialdemokrater stämplade ett J i judarnas pass.
Det fanns inga Socialdemokrater som stämplade några J i judarnas pass än mindre någon i den samlingsregering som senare tillträdde vid krigsutbrottet.
Detta förstår var och en som har något lite av kunskaper att Socialdemokraterna hade knappast mandat av den tyska staten att stämpla J i den tyska populationen som bestod av judiska medborgare.
Det synes vara ett obegriplig nonsens för att inte säga rena lögnaktiga påståenden som Åkesson och hans propagandaministerium bjuder på, och inte oväntat har den snappats upp av Åkesson och hans partitrogna väljare som en sanning – syftet är solklart.

jstaemplat_passSanningen dock – något som Åkesson och hans lärjungar är totalt ointresserade av är följande;
När den judiska andelen av de tyska medborgarna flydde undan Gestapos terror skapades flyktingströmmar som ökade i intensitet i slutet av 1930-talet vilket föranledde att flyktingpolitiken skärptes i de flesta länder i Europa.
Egentligen av samma skäl som skedde under 2015 då flyktingströmmarna ökade mot bland annat Sverige och Tyskland
Hårdare regler infördes för att stoppa de judiska flyktingarna redan vid gränserna.
Hösten 1938 framförde den svenska regeringen och Schweiz – oberoende av varandra – önskemål om att de tyska judarna skulle få särskilda pass.
Detta ledde till att den tyska regeringen införde de så kallade ”J-passen” ofta med tillägget Israel eller Sara – namn som judarna påtvingades.
Den 5 oktober 1938 blev alla judiska pass ogiltiga och skulle lämnas in till polisen inom två veckor.
Judarna fick därefter ansöka om nya pass som stämplades med ett rött ”J” på första sidan.
I september 1939 utfärdades i Sverige viseringstvång för alla utomnordiska medborgare och invandringen från Tyskland sjönk till ett minimum.

Men i samband med den nazityska armens nederlag vid Stalingrad 1943 – som får sägas vara början på Hitlers fall – upphörde viseringstvånget och de judar som flydde Hitlers terror gavs en fristad i Sverige.
Få länder var villiga att ta emot judar som sökte fly undan nazisternas förföljelser.
Det gällde även Sverige.
Mellan 1933 och andra världskrigets utbrott 1939 tilläts endast 3000 judar komma in i landet – majoriteten av flyktingarna avvisades.
Oviljan att släppa in judar berodde bland annat på en allmänt restriktiv hållning till flyktingar, som förstärktes av antisemitism och oro för ökad arbetslöshet.
Vissa svenskar protesterade mot denna politik och krävde att Sverige skulle göra mer för att hjälpa nazismens offer.
Sverige stod utanför andra världskriget och undgick att bli ockuperat.
Danmark och Norge ockuperades av Nazityskland våren 1940.
Och den svenska flyktingpolitiken ändrades i slutet av 1942 med början av att  öppna gränserna för norska judar som flydde nazisternas deportationer. När samma aktion planerades i Danmark hösten 1943 kunde nästan alla danska judar – 7200 av totalt cirka 8000 – fly till Sverige med hjälp av danska och svenska fiskare.
Med Raoul Wallenberg i spetsen lyckades man med en grupp svenska diplomater och under utrikesdepartementets överinseende samt representanter för Röda Korset rädda tiotusentals ungerska judar, bland annat genom att förse dem med tillfälliga så kallade skyddspass.

55 år efter krigsslutet.
Då gjorde statsminister Göran Persson avbön inför hela världens ögon för den svenska samlingsregeringens agerandet under första halvan av andra världskriget.
”- Jag kan inte annat än beklaga och be om ursäkt” – sa Persson när han invigde konferensen om Förintelsen.
De partier som vid tiden var verksamma i samlingsregeringen – Högern nv. Moderaterna, Folkpartiet nv Liberalerna, Bondeförbundet nv. Centerpartiet – hade inga som helst invändningar utan såg det som en i likhet med Göran Persson, välbehövlig ursäkt mot alla de som fick lida alla helvetes kval under Nazisternas maktinnehav.
Elie Wiesel som var näste talare vände sig direkt till Göran Persson med en spontan eloge.
”- Jag uppskattar din ärlighet. Jag önskar fler nationer följde efter”.
Elie Wiesels tal blev också en skarp kritik till västvärldens länder för att de inte ingrep tillräckligt snabbt ock kraftfullt mot det judarna utsattes för under kriget.
Det var en mörk tid och ett förhastat beslut av den Socialdemokratiska regeringen som senare samlingsregeringen fullföljde men som man nu bett om ursäkt för.

55835438_2569896293052293_1301031149706936320_nNär skall herr Åkesson be om ursäkt för sin oanständiga propaganda och rätta sina undermåliga historiekunskaper?
När skall Åkesson uppdatera sina kunskaper och inse att Socialdemokraterna var inte det parti som stämplade de judiska passen?
När skall Åkesson göra slag i saken och låta den vitbok han talat sig varm för bli en verklighet?
När skall Åkesson ta avstånd från nazismen och sina egna lögner eller är det måhända alldeles för seriöst?
Att lära av historien är en läxa utan slut – detta särskilt riktat mot Åkesson och hans lärjungar som uppenbarligen inte lärt sig något.

Nästa krönika kommer att avhandla baltutlämningen som förvisso var ännu en mörk period i vår politiska historia men som inte fick de konsekvenser som vissa hatiska Sverigedemokrater vill göra gällande i sina försök att svartmåla andra och gömma sin egen nutidshistoria.

Rasbiologins historia kan du läsa här – ännu ett försök av Jesu lärjungar att missförstå den tidens vetenskap.

 

Pladder, pladder och ännu mer pladder!

Publicerad 2019-05-02

JanuariöverenskommelsenAtt den politiska kartan ritats om torde vi vara överens om – men det tycks också vara det enda.
Inom ramen för det görs uttalanden som kan få varje ansvarsfull människa att slå bakut.
Om våra folkvalda företrädare anammat kvällspressens slaskjournalistik så har de lyckats över förväntan.
Sakliga diskussioner och analyser lyser med sin frånvaro och det gäller att demonisera och kritisera osakligt på bästa kvällstidningsnivå – allt för att öka sin egen oppositionella styrka och då får det kosta vad det kostar.

Den så kallade Januariöverenskommelsen är roten till det onda och ingen tycks förstå varför den överhuvudtaget tillkom.
Det finns ingen – jag säger ingen – vettig Socialdemokrat som tycker stora delar i den överenskommelsen gagnar oss eller våra väljare – eller medborgarna överhuvudtaget.
Men debatten bör nyanseras på saklig grund inte minst utgående från den numer omritade politiska kartbilden.
Vad det handlar om är sänkta skatter för höginkomsttagare, privatisering av Arbetsföremedlingen, försämring av a-kassan, tredubblat rut-avdrag och hot om att arbetsmarknadens parter – såvitt de inte själva kommer överens – måste acceptera en kraftig urholkning av lagen om anställningsskyddet.
Det är inte socialdemokratisk politik, det är ultraliberala tokerier som hade stannat där de rimligtvis hör hemma – nämligen hos de konservativa krafterna om kartbilden hade sett annorlunda ut än vad den gör.

elitens-springpojkarOrsaken är ytterst det nationalistiska konservativa hyckleripartiet Sverigedemokraternas intåg på den politiska taburetten – ett parti som om de skulle få mer av påverkan på den politiska scenen skulle vara förödande för landet.
Ensamma klarar dom inte den förändringen men får man stöd av de två övriga konservativa partierna i Riksdagen finns all anledning att oroa sig.
Att Stefan Löfven i sitt förstamajtal riktade berättigad kritik mot moderater och kristdemokrater att inte alliera sig med de högerextrema partierna ute i Europa gäller lika mycket nationellt.
Men Ulf Kristersson – den som säger sig företräda just det som saknas inom svensk politisk diskussion, nämligen saklighet och nyans – väljer att missförstå det vi alla andra förstod.
Vill moderater missförstå innebörden av Löfvens tal så är det upp till herr Kristersson.

januariblasningenJonas Sjöstedt och Vänsterpartiets uttalade kritik mot Januariöverenskommelsen delar han med många av oss Socialdemokrater också.
Men det jag och många inte delar är hans hätska utfall riktad mot Socialdemokraterna, varför inte mot Centern och Liberalerna eller för den delen moderater och kristdemokrater, de senare två partier som med stöd och indirekt dito stöd av sverigedemokrater, centerpartiet och liberaler som medverkade till att fälla Magdalena Anderssons övergångsbudget till förmån för den så kallade servettbudgeten.
Jag har tidigare hyst en viss respekt för herr Sjöstedt men tyvärr dalar den i takt med hans utsvävningar om inte bara anställningsskyddet eller värnskattens avskaffande utan också påståenden om en förändrad strejkrätt.
Var hittar Sjöstedt grunden för detta påstående?
Att han därutöver i vart och varenda tal säger sig att gemensamt med Moderater, Kristdemokrater och med stöd av Sverigedemokraterna är redo att fälla regeringen på de grunder som han kritiserar Socialdemokraterna för.
Förstår Sjöstedt vad som då väntar bakom hörnet?
Och han torde vara oerhört naiv om han skulle kunna samla en allians med moderater och kristdemokrater i avsikt att fälla regeringen på de grunder som Vänsterpartiet ogillar men som både moderater och kristdemokrater står bakom.
Jag är högst tveksam till om Sjöstedt skulle gå från ord till handling då det skulle vara förödande för Vänsterpartiets framtida existens, dessutom är det inte Sjöstedt som utlyser nyval det gör statsministern och i det fall statsministern är avsatt faller den lotten på talmanspresidiet – det vet Jonas Sjöstedt men talar till en skara som inte vet.
Falsk handlingskraft kan man kalla det.

Det uppdagades också att Vänsterpartiets lokalorganisation i Umeå valde att demonstrera gemensamt med ett flertal kommunistiska fraktioner på första maj.
Det mest anmärkningsvärda är inte att partiernas lokalorganisationer väljer andra vägar än de som förespråkas av den nationella organisationen det sker ofta inom alla partier.
Att Jonas Sjöstedt tar avstånd från detta samröre torde vara självklar allt sedan man valde att fjärma sig från just kommunismen sedan 30 år tillbaka.
Men det paradoxala i den händelsen var snarare att Moderaterna på lokalnivå men även i Riksdagen skamlöst och understundom inte drar sig för att definiera Vänsterpartiet som ett utpräglat kommunistparti men nu blir upprörda av händelsen i Umeå – och det paradoxala i sammanhanget är att moderaterna på lokalnivå inte drar sig för att samarbeta med högerextremister.
Det är på den nivån man spelar sina kort idag – barnrumpor.

Av två onda ting väljer man det minst onda är i det politiska sammanhanget ett obestridligt faktum mot bakgrund av den idag omritade politiska kartan.
Jag instämmer med Stefan Löfven att om vi hade 50 procent av väljarstödet är detta ingen politik Socialdemokraterna står för eller ens skulle förorda.
LO är också mycket kritiska – av förståeliga skäl – men vi skall samtidigt ha i åtanke att Karl-Petter Thorvaldsson sitter i Socialdemokraternas verkställande utskott och har därmed accepterat den uppgörelse som kallas januariöverenskommelsen.
Att LO med anslutna fackförbund realt hotar med storstrejk om arbetsrätten förändras i negativ riktning kan möjligen innebära att Martin Ådahl och Annie Lööf centern som de ivrigaste förespråkarna av en försämrad arbetsrätt skulle dra öronen åt sig och begära omförhandling får anses vara ytterst tveksamt.
Bakom sig har man sannolikt näringslivets lobbyorganisationer.

svenska-modellenAtt vi också skulle gå i opposition – som vissa förespråkar – för att därmed samla oss för ett större väljarstöd 2022  torde vara än mer förödande och synnerligen spekulativt särskilt som vi inte ens kan gissa oss till ett valresultat – det är bara kvällspressen som klarar det – och då vi realt under mandatperioden har vissa och bättre möjligheter att begränsa och minimera det ofördelaktiga i januariöverenskommelsen.
Att lämna över makten till moderater, kristdemokrater med stöd av sverigedemokraterna skulle med sannolikhet intill förvissning innebära en radikal förändring inom alla sakpolitiska områden inte minst vad avser arbetsrätt och på de socialpolitiska området där vi socialdemokrater fick i – lite tillspetsat – princip börja från början och med början får antas där vi stod på Per Albin Hanssons och Tage Erlanders tid efter krigsåren.
Det är ett otvivelaktigt faktum att det är lättare att riva sönder än att bygga om.
Och för att tydliggöra detta faktum behöver vi inte gå så långt bak i tiden.

Skall Sverige och för den skull hela Europa – inför det stundande EU-valet – överleva dessa ultranationalistiska rörelsers ofattbara framgångar – som tycks attrahera de konservativa krafterna – krävs nyans och saklighet samt ansvarsfulla reformer som gynnar medborgarna generellt och inte bara en utvald grupp i samhället.
Vi behöver inte varken decemberöverenskommelser eller dito januariöverenskommelser och inte minst konservativa allianser.
Vi har fått leva med samma konfliktfrågor allt sedan Reinfeldt fick avgå i valet 2014 och för detta kan vi inte tacka några andra än just det samlade borgerliga blocket.
Det går inte att blunda för vilka som styr samhällsutvecklingen idag och de som inte förstår det bör rekapitulera alliansåren, december- och januariöverenskommelsen.

%d bloggare gillar detta: