Det selektiva minnets apostel!

Publicerad 2019-08-24.

SVT-Debatt-7-sep-2018-AkessonÅterigen skyller det selektiva minnets apostel Jimmie Åkesson på Socialdemokraterna för att de ”mörkat” det som hans vitmaktparti lever på allt sedan de såg dagens ljus 1988, nämligen invandringen i en artikel i Expressen.
Han till och med ser sig själv som en kritisk åskådare till Nazismen och hela vitmaktmiljön trots att han och hans parti är en del av denna miljö – patetiskt.
Expressen – ”obunden liberal” – gör vad de kan för att normalisera detta vitmaktparti och sänder en ”helikoptersvävande” journalist med fotograf i släptåget för att bevaka sina hemtrakters uppkomling och reducerar sina journalistkollegers utmärkta avslöjanden
om detta parti.
Man frågar sig varför Åkessons bröder, Nazisterna, inte gått till Socialdemokraterna istället för till hans eget parti?
Niklas Svensson böjer sig för intrikata påståenden förmedlade av Åkesson utan motfrågor och detta kan bara anses vara en delad uppfattning när Åkesson påstår att nazisternas framväxt i Sverige beror på Socialdemokraterna.

68531085_2334233146834365_1659526022590103552_nNu är det ju inte särskilt förvånande då Åkesson och hans högernationalistiska parti inom vitmakt miljön tagit Socialdemokraterna som sin huvudfiende och producerar den ena efter den andra historieförfalskningen som var och en visar hur illa ställt det är med historiekunskaperna.
Han kan ju inte ens sitt eget partis historia – än mindre andras dito.
När frågor om detta ställs inträder det selektiva minnet och fram träder den gode aposteln som genom sin så kallade ”nollvision” förmedlade ett intryck av att partiet tolererar inte rasism, homofobi eller kvinnofientliga uttryck för de hör inte hemma inom Sverigedemokraterna.
Sedan dess vet vi hur det gått med denna nollvision.
Men som om detta inte var nog accentuerar han den ”falska Profetens undanträngningsreflexer” genom att obesvärat – nåja lite besvärad av sanningen har han påvisat – genom att ”blåljuga” obehindrat.

Många vill mena att man inte skall ge Sverigedemokraterna det utrymme det inte förtjänar medialt.
Jag är lite kluven till den ståndpunkten.
Jag vill mena att Sverigedemokraterna skall granskas på samma grunder som varje parti som på demokratiska grunder tagit sig in i Riksdagen eller tagit plats i kommunernas fullmäktige.
Å andra sidan kan jag också förstå att ju mer medialt utrymme de får desto mer appellerar de till vissa av medborgarna som ytligt finner att deras politiska agenda väl överensstämmer med deras egna uppfattningar.
Ur ett demokratiskt synsätt så är detta också riktigt och viktigt det är därför vi har ett flerpartisystem i vårt land.
Men det behöver inte innebära att den så kallade ”tredje statsmakten” ett sedan mitten av 1800-talet informell benämning på massmedia i Sverige skonar vissa och dissar andra.

Mediernas huvudsakliga arbete och syfte är att oberoende granska statsmakten och där ingående partier.
Det är först när granskningen övergår i drevjournalistik som definitionen ”tredje statsmakten” får sin egentliga betydelse.
Man kan tycka vad man vill om det, men det är min uppfattning att det åligger inte medierna att verka för att avsätta enskilda politiker utan det är väljarnas privilegier, även om avsättningen sker indirekt vad avser mediernas drevjournalistik.
Det finns ett antal exempel på hur drevjournalistik drabbar politiker och för att nämna något i närtid så är Håkan Juholt (S) ett utmärkt exempel, Sven Otto Littorin (M) är ett annat exempel där som i dessa bägge fall obekräftade uppgifter till sist blev för mycket varför de istället valde att avgå av egen vilja.
Drevjournalistikens uppkomst är när vissa journalister hoppar över skaklarna och måhända ger en intern fjäder i hatten när resultatet blir som de indirekt och ibland uppenbarligen önskar.

Det är få journalister som jag kan respektera och Niklas Svensson eller för den delen Marcus Oskarsson (TV4) med flera tillhör inte dessa medan Ulf Kristofferson (TV4) – dessvärre ofta sammanblandad med en partiledare för Moderaterna – samt också Elisabeth Frerot Södergren också på TV4 som förmår ifrågasätta, kritisera och förhålla sig objektiva i sin gärning – listan kan göras längre men för att nämna de mest framstående journalisterna enligt min uppfattning.

Att-mörka-sanningenSD:s visionära politiska ambitioner innebär en återgång till 50-talet för att därifrån utveckla samhället.
Han underkänner således min och hela min generation, efterkrigsgenerationen – liksom förövrigt också Moderaterna gör – fortsatta arbete som efterkrigsgenerationens föräldrar påbörjade för ett solidariskt jämställt arbete med goda förhållanden på arbetsmarknaden med mera.
Och Sverige utmärker sig i det avseende i än den ena än den andra internationella undersökningen där vi oftast ligger i toppen.
Förvisso blir ett samhälle aldrig färdigutvecklat då man har att hantera för var tid uppkomna problem – och ETT sådant allvarligt problem som måste hanteras är just det som Åkesson och hans vänner inom den ultrahöger med etnonationalistiskt tankegods som närmast har blivit alltmer normaliserat och som dessvärre spridits som en farsot över hela Europa.
Det är därför herr Åkesson säger att alla andra partier – särskilt då Socialdemokraterna – förstört samhället samt därutöver anser att nuvarande regering är illegitim och olaglig.
Det är ett hårresande uttryck och visar särskilt att demokrati är inget som Åkesson och hans anhang prioriterar särskilt mycket.
Frågor avseende detta uteblev från journalisterna vilket betyder i klartext att man undkommer direkt klandervärda ståndpunkter.

Lösningen-på-alla-problemDen våg av etnisk nationalism och ”traditionella” värderingar som representeras av Sverigedemokraterna skapar en giftig cocktail som inte minst begränsar kvinnors frihet genom dess ståndpunkt införa frivillig sambeskattning samt anpassa abortgränsen från 18 veckor till 12 veckor.
50 år av feministisk frigörelse och vägen mot ett mellan kvinnor och män jämställdhetsarbete förkastas av sverigedemokraterna.
Sverige var ett av pionjärländerna i världen som antog den abortlag vi idag har – en grundsten i den svenska jämställdhetspolitiken.
Sverigedemokraterna menar att de inte ska lägga i sig hur människor gör sina val.
Frågan som aldrig fått sitt svar – på vilket sätt drabbar inskränkt aborträtt inte ensidigt kvinnor?
När det påvisades en divergerad åsikt om aborträtten hos Kristdemokraterna blev det per definition ett ”djävla” liv på ledande KD-ledamöter som ville med emfas intyga att de står bakom den svenska aborträtten.
Att de däremot vill införa en så kallad samvetsfrihetslagstiftning där de med religiösa mått mätt vill förbjuda aborter överhuvudtaget kom i skymundan.
Medierna och journalisterna ägnade spaltmeter åt dessa spektakulära och motsägelsefulla ståndpunkter men att Sverigedemokraterna vill precis detsamma undgick journalisternas pennor.

Det man vet är att inskränkt aborträtt inte leder till färre aborter – däremot till fler skador och förödmjukelser för kvinnor – vi som var med under det sena 70 och 80-talet vet hur svenska kvinnor tvingades söka hjälp hos abortkliniker i Polen bland annat med ibland förödande resultat för de drabbade.
Motiven för en inskränkt aborträtt baseras inte på några vetenskapliga rön.
Därmed skall ståndpunkten baseras på – i enlighet med Paula Bieler (SD) talesperson för jämställdhetsfrågor – på den ovetenskapliga ståndpunkten att dagens abortlagstiftning är ett preventivmedel!!!!
Inte heller den bisarra ståndpunkten gav något större eko i medierna.

Sverigedemokraterna är emot särbeskattning och vill införa frivillig sambeskattning – det vill säga parallell lagstiftning där olika intressegrupper ställs mot varandra.
I Sverige slopades sambeskattningen 1971 och betraktas av många nationella och internationella bedömare som en av de viktigaste faktorerna för att Sverige kan räkna sig till ett av de mest jämställda länderna i världen.
SD vill således återinföra den genom frivillighet vilket skulle gillra precis samma kvinnofälla som var skälet till att den avskaffades.
Det finns nämligen fortfarande ett lönegap mellan kvinnor och män – uppenbarligen något som gått Åkesson och hans vitmaktparti förbi.
Det innebär att det då skulle bli mer lönsamt för den i familjen som tjänar mest – i regel mannen – att jobba mer, medan det blir mindre lönsamt för den som tjänar mindre – i regel kvinnan – att öka sin lön.
För att inte tala om pensionsgrundande inkomst i sammanhanget.

Det innebär att kvinnor i ännu större utsträckning än i dag skulle halka efter löne- och karriärmässigt, utföra mer obetalt arbete i hemmet, få än större ansvar för att ta hand om barnen och dessutom halka ännu längre efter männen i nivån på pensioner.
Det är INTE en utvecklad jämställdhetspolitik.
Jag har stor förståelse för kvinnors självklara rätt och arbete för jämställda förhållanden på alla plan då det tjänar oss män också – och som Socialdemokrat vill jag nå samma mål för kvinnors lika rätt i samhället utan acklamation.
Därmed kan jag konstatera att Sverigedemokraterna inte bara är ett rasistiskt parti som gör skillnad mellan människor utifrån dess etniska ursprung utan också ett ur perspektivet jämställdhet mellan kvinnor och män ett utpräglat bakåtsträvande parti.

Den-stora-problemförnekelsenSverigedemokraterna är ett groteskt parti där medierna gör sitt till för att normalisera det groteska.
Åkesson kan i princip säga och göra vad som helst – han vet att medierna i stort bortser från det och skulle dom inte göra det så angriper han dessa som vänsterliberala som bör förbjudas eller statskontrolleras när ”de”  tar makten.
Måtte inte dessa ”dyngspridare” få ett uns av påverkan på varken finans, kultur, jämställdhet, eller för den delen något sakpolitisk område med vänlig hälsning till Ebba Bush Thor Kristdemokrat.
Och medierna bör analysera sina norm principer för journalistiken före – inte efter, för då är det försent.

För er som har lite tid över eller vill ta del av i efterhand vill jag starkt rekommendera ”Den farliga mångfalden” om Sverigedemokraternas världsbild med förord av Ingvar Carlsson tidigare partiledare för Socialdemokraterna samt statsminister och Bengt Westerberg tidigare partiledare för Liberalerna tidigare Folkpartiet.
Presentationen är skriven av Håkan Holmberg  fil.dr i historia, riksdagsledamot för Folkpartiet mellan åren 1988–97 och därefter politisk chefredaktör för Uppsala nya tidning fram till 2018..
Håkan Holmberg är – enligt mig – en av de sista socialliberaler inom Liberalerna som jag uppskattade mycket under hans politiska gärning – detta trots att jag själv är Socialdemokrat – men vi hade mycket gemensamt även om vissa sakpolitiska ståndpunkter kolliderade med varandra så hade jag stor respekt för Håkan Holmberg.
Läs hans text som är både välskriven tydlig och framförallt med en insikt få förunnad.

 

Det är helt fel att säga att Sverigedemokraterna är Nazister…..eller?

Publicerad 2019-08-21.

majdanekNedan stående – kursiverad – text fann jag på facebook och den gav mig rysningar av obehag när jag hade – just vad författaren påpekar – Nazityskland på näthinnan.
Hitler ansträngde sig också för att rensa bort Judar och andra element som ansågs inte dela Hitlertysklands värderingar varför utvisningar skulle ske inledningsvis av frivillig karaktär.
Men de allra flesta Judar var tyska medborgare födda och uppvuxna, integrerade i samhället över hela Tyskland – var skulle de ta vägen?
Och vilka skulle ta emot dem alla?
Då  föddes iden om uppsamlingsläger som blev arbetsläger och som blev i en del fall dödsläger där cirka Sex (6) miljoner tyska judar och andra av Hitler ansedda misshagliga människor fick sitt utvisningsbeslut inledningsvis med hjälp av en kula och senare med det mer effektiva Zyklon B, vätecyanid av blåsyrekaraktär som när den lufttäta behållaren öppnades avger ämnet cyanvätegas som leddes ner i duschmunstycken för de intet ont anande människorna.
Mycket mer kan skrivas om de ohyggliga folkmord som NSDAP gjorde sig skyldiga till men det räcker att ha slutresultatet på näthinnan när man läser nedanstående text.

OBS, texten är starkt ironiskt….. ha gärna bilden av Nazityskland på 1930 och 40-talet på näthinnan när du läser denna text.
Den ursprungliga författaren är okänd.

”Det är helt fel att säga att Sverigedemokraterna är Nazister.

Jo, det har man ju hört och faktiskt de som säger så kan ha rätt.

Nazismen hade (och har) sina konstiga ideal och tankar som SD inte alls ger uttryck för. De är ju inte rasister, de är inte för ett totalitärt samhälle. De är, och det hör man ju på namnet, demokrater. Sverigevänliga demokrater.
Nazisterna var inte demokrater. Där har vi en stor skillnad.
Sverigedemokraterna är ju inte heller rasister, de är kritiska till den massinvandring som andra politiker gjort sig skyldiga till. De vill ju liksom bara att Sverige skall vara Sverige. Att vi får ordning på vårt land först. För det är ju vårt land. Det svenska folkets land.

Ett land.

Ett folk.

Det säger ju sig själv, eller hur?

Enligt SD tar vi ju in för många invandrare. De vill ju minska invandringen med 90 %. Det är ganska mycket.

Och enligt SD skall man i Sverige, alltså deras Sverige – det som de som röstar på SD vill ha, det som deras väljare anser vara ”sitt Sverige”, där ska man visa lojalitet mot det ”svenska”.

Den svenska identiteten

Det svenska språket

Den svenska kulturen

Gör man inte det så är det liksom kört. Spelar ingen roll hur många generationer tvättäkta svenskhet du har i dina gener. Brister du i lojalitet mot den svenska kulturen bör du, enligt SDs principprogram, assimileras. Alltså tränas. Till lojalitet. Om du inte utvisas det vill säga.

Men de är inte nazister för det, självklart inte. De är ju demokrater ju.

Sverigevänliga demokrater.

Nu är det ju inte alla som lever upp till Svenskhetskraven. Och om man då har kommit hit från ett annat land och fortfarande känner sig mer tillfreds med att tala på sitt modersmål, om man kan fler ord på t ex arabiska än på svenska- ja då ska man alltså tillbaka. Det gäller 80-90 % av de invandrare vi tagit emot. Så många är alltså här typ i onödan.

De ska tillbaka för att vi ska kunna läka de sår som det mångkulturella rivit upp i den svenska folksjälen. Det är alltså skitmånga människor vi talar om.
Vi har tagit emot ungefär 600 000 flyktingar och invandrare, som bör analyseras och lojalitetsprövas.

90 % av dem kommer skickas hem.

Men kom ihåg nu att jag förstår de stora skillnaderna i ideologi mellan nazismen och sverigedemokratin.

Men hur blir det då när alla dessa 560 000 människor skall avhysas ur landet? Femhundrasextiotusen.

Mer än en halv miljon människor?

Låt oss leka med tanken att SD faktiskt får som de vill. Som de som röstar på SD vill. Väljarna.

Demokraterna – inte nazister.

Sverigevänliga demokrater.

Som värnar folkhemmet.

Jag har svårt att tro att alla kommer känna sig tillfreds med att bli utvisade. Avhysta.

Nu vill jag be dig som läser det här om en tjänst. Jag vill att du tar en liten, liten stund och tänker tillbaka på ett av alla de där fallen som upprört dig. Det lilla barnet som helt plötsligt slits upp från sin skolklass, alla sina kompisar, fritidsaktiviteter. Fotbollsträning. Ett barn som vuxit upp i Sverige och aldrig satt sin fot i det land som föräldrarna flytt ifrån. Ett sånt där fall som får det att vända sig i hjärtat på en och man utbrister ”Nähä! Så här får det ju inte gå till. Inte i Sverige! Tänk på det stackars barnet!” När man skriver på namninsamlingar och låter sig intervjuas av lokaltidningen. Behåll den känslan i ert hjärta eller mage. Den där upprörda känslan av vrede gentemot en oförstående byråkratis maktfullkomlighet.

Så vill jag att ni multiplicerar den med 560 000.

Tänk på alla restauranger, pizzerior, småbutiker, frisersalonger, grannar, arbetskamrater och hur många av era barns skolkamrater det handlar om. Även om ni inte personligen känner och umgås med invandrare tror jag ni kan förstå vidden av detta.

9 av 10 ska ut.

Hur ska man klara av det? Det kommer ju kräva massiva insatser. Först och främst måste ju den där lojalitetsprövningen äga rum, innan man vet vem som får stanna och vem som ska ut. Frågor om svenska författare, språktest. Kanske testa lojaliteten genom att be muslimer äta griskött och hinduer att äta ko? Kan man inte alla verser på ”så går vi runt kring en enebärsbuske” så ligger man pyrt till. Och nubben-till-sillen-testet, det måste man också klara.

För sådan är ju den svenska kulturen.

Det är sådant det sverigevänliga partiet anser vara viktigt.

Och sen då när lojaliteten prövats, på såväl invandrare som svensk, måste man ju ha fått ihop ett slags register. Kanske med typ tre kolumner? Svensk. Assimilering. Utvisning.

Inte förrän då kan man ta tag i den stora massavhysningen. 560 000 människor.

Det kommer som sagt kräva skitmycket jobb att utvisa alla dem. Polisen kommer inte kunna göra det själva utan det måste skapas specialenheter. Kanske frivilliggrupper. Medborgargarden med en snabb väktarutbildning i ryggsäcken. Människor som av lojalitet till sitt fädernesland inser vikten av att rensa ut dem som inte hör hemma där.

Och om inte ens det skulle räcka till, för vi pratar ju om mer än en halv miljon, så får man väl ta hjälp av militären

Tänk då hur en sådan insats kommer te sig i ett av landets invandrartäta områden.

Men, som jag sagt tidigare, SD är inte nazister – så om ni börjar dra paralleller till nazityskland blir jag besviken på er. De är ju bara sverigevänliga demokrater.

Eller, vi behöver inte ens börja i ett av de invandrartäta områdena. Vi kan börja hemma i villa kvarteret, där det bara bor två – tre familjer som inte får stanna. Hämtningen måste ju ske när alla är hemma, förslagsvis på kvällen. I till exempel november har det redan hunnit bli mörkt och i alla fall där jag bor, i Blekinge, regnar det säkert. De brunblöta och vattentunga löven har ännu inte hunnit döljas av den vita snön. Den kommer ju ganska sent om den nu gör det alls. Löven är täckta av rimfrost på morgonen, men det spelar ingen som helst roll.

En insats av den här storleken måste ju bygga på att man går rationellt till väga, man kan ju inte bara plocka ihop en halv miljon människor huller om buller, då blir det ju helt jävla omöjligt. Nej, stad efter stad, by efter by, kvarter efter kvarter.

Så kommer då bilarna. Några mindre där själva hämtarna sitter. Och sedan en större bil. Kanske en buss där andra människor sitter i väntan på nästa steg i utvisningen.

Ett barn som sover i sin pappas knä.

En tonåring som precis börjat smygröka.

Ett gift par som brukar bråka om vems tur det är att gå ut med soporna.

Efter att ha hållit på och hämta folk i några veckor, eller kanske månader, har männen i bilarna säkert hunnit arbeta upp en likgiltighet inför människornas lidande och vill bara få det gjort snabbt. Så de kan komma hem. Någon ska kanske käka tacos med barnen. Någon annan bara hem till sin tomma lägenhet då han ännu inte funnit den rätta.

Man orkar ju inte lyssna till samma gnäll, gråt och skit kväll efter kväll. Arga män arbetar sena kvällar med att samla ihop folk.

Förmodligen skulle flera av de utvisningshotade redan lämnat sina hem för att undvika hämtarna. Och det är ju inte helt omöjligt att de sökt skydd hos den där svenska familjen längre nedåt gatan, tänker du när du bevittnar spektaklet genom vardagsrumsfönstret. Den där familjen vars barn brukar leka med de där utvisningsbarnen. De går nog i samma klass eller nåt.

Hämtarna blir ännu tröttare och argare när ingen öppnar, så de slår in dörren och genomsöker huset. Ingen hemma. Själv är det väl ingen fara, tänker du. För du klarade ju lojalitetstestet galant. Sjung hoppfallerallanleeeeej. du till och med drog ut på hejet innan du gjorde nu-sveper-jag-nubben-gesten.

Perfekt.

Svenskt.

Lojalt.

Men nu när hämtarna inte hittat dem de söker, ja då blir de tvungna att kolla runt. De knackar snart på din dörr. Först några lagom ointresserat ställda rutinfrågor. Sedan genomsöker de väl huset. Bara för att vara på den säkra sidan. De hittar några av de souvenirer ni köpte i Egypten och sonens palestinasjal. Helvete. Klart som fan de fattar misstankar. De trötta, likgiltigt arga männen. För att rädda dig berättar lilltösen snabbt om lekkamratsgrannarna. Du inser också att du kanske borde gjort det med en gång, för nu måste du ju bli registrerad som en med ”illojala tendenser”.

Tur de gått igenom det korrekta sättet att agera i skolan. Lite som det där med komposteringen som pojken tjatade om i flera månader.

De hämtar sedan hela den andra familjen och nu står fyra hus i kvarteret tomma. Du ser när bussen och bilarna kör vidare.

Förhoppningsvis kommer det att flytta in lite svenskare människor nu, annars kommer de tomma husens förfall att minska värdet på ditt hus.

Så samlas de då ihop 560 000 utlänningar och ett okänt antal svenskar. Illojala svenskar. Men de utvisas ju förstås inte. De hamnar i assimileringsläger. Också ganska rationaliserade historier. För de är ju också en hel del.

För att minimera arbetet upprättar man snart något bättre system för att avgöra vilka svenskar som är benägna att gömma utlänningar. De som ”gillade olika” på Aftonbladets kampanj ligger ju inte bra till. Och de som följer Jonas Gardell på Twitter tycks vara mer illojala än andra. Kan vara lika bra att gå med i sverigedemokraterna bara för att slippa bli misstänkt i onödan.

För man är ju Sverigevän.

Majstång.

Dalahäst.

Fläskfärs.

I villaområdena lägger sig snart viljan att inte sticka ut, att inte misstänkas härbärgera utlänningar eller umgås med folk som gör det, som en blöt misstänksamhets filt över alla sociala situationer. Men det är ändå bättre där än det är för de som bor i de där invandrartäta förorterna.

Där har det ju gått käpprätt åt helvete.

Fatta hur många bussar det krävs till exempelvis Rosengård. Och personal. Varken polisen eller hämtarna räcker till.

Barn.

Vuxna.

Gamla.

Och inte minst ungdomarna som vill stanna kvar. Och som tycker sig ha rätt till det bara för att de råkar vara födda i Sverige. De saknar ju den ”nedärvda essens” som kännetecknar svensken. Enligt Sverigedemokraterna alltså.

Det Sverigevänliga och demokratiska alternativet.

Så ungdomarna gör motstånd. Typiskt icke-svenskar. Illojala mot nationen. Inte konstigt att de ska deporteras. Som sagt, polisen och hämtarna räcker ju knappast till i de områdena. Militären får rycka in. Till en början mest som en sköld för att polisen och hämtarna ska kunna sköta sitt jobb utan att bli utsatta för stenkastning. Eskalerar motståndet finns det väl egentligen inget alternativ.

Militären.

Full kraft.

De politiker från andra partier som säger ifrån, höjer sina röster kommer snart att klassas som illojala och bara för att de inte ska försvåra hela upprensningen är det väl bäst att de förs undan. Bara så länge, till dess att situationen lugnat sig. För ska man ha ett folk. Ett land. Då finns det bara plats för en ledare. Annars slits ju nationen lätt itu. Och det var ju inte det folket ville när de röstade på SD. Nej, illojala politiker gör mer skada än nytta. I alla fall just nu. Det var ju dessutom de som tillät situationen att uppstå från första början.

Mångkulturell.

Massinvandring.

Ohejdad.

Och bussarna, ja det finns ju inte hur många bussar som helst. De blir ganska trånga om man säger. De kommer väl att gå oavbrutet, natt som dag.

Och vart ska man göra av alla de människor som väntar på utvisning. Det tar ju ett tag bara att fixa logistiken.

Vem skall vart.

Hur tar de sig dit.

Kanske måste man ha liksom en plats att förvara dem. En plats där de inte ställer till mer mångkulturell oreda som gör oss osäkra i folksjälen.

En stadsdel kanske?

Med murar runt?

Eller läger?

Men de kan ju inte bara sitta där och fortsätta kosta pengar, det har de ju gjort tillräckligt, dessa kravmaskiner. Så länge som de vägrat jobba och bara sugit ut det svenska folket är det väl inte mer än rätt att de liksom betalar tillbaks lite. Det finns ju massor med arbete som måste utföras.

Kanske bara slänga in de andra illojala där också. Politiker, kulturberikare, batikhäxor, vänsterextremister, homosexuella och den där jävla PK-eliten.

Så länge.

Bara.

Det är ju svårt att hitta tillräckligt många lärare i assimilering å där bara hux flux. Och hur avgör man vilka som ska få komma först i kön till assimileringsinstitutionerna? Kanske kan det vara så att de som arbetar hårdast i lägret visar störst vilja att återanpassa sig. Att bli assimilerade?

Kanske kan arbete ge frihet?

En svensk, demokratisk frihet.

Och återigen så här i slutet av min text vill jag återigen påminna er om hur fel det är när man jämför Sverigedemokraterna med Nazisterna.

Nazisterna var ju onda.

Sverigedemokraterna är ju vänliga.

Sverigevänliga.”

Denna text får gärna delas och kanske kanske…………….kan den få några av de Sverigevänliga Sverigevännerna att börja tänka…………….om möjligt.

Ett lite ytterligare axplock av skandaler producerade av Sverigedemokrater;

300+ SD SKANDALER 2011-2019

J. Åkesson och partiledningen sjunger nidvisa om Olof Palme och hans hustru.

J. Åkesson ljuger om sin och SD:s nazistiska bakgrund

Ännu fler lögner

 

Underliggande målmeveten strategi?…….Eller!

Publicerad 2019-08-17.

 

40820139_296365107846283_1469883738389495069_n

Likheten mellan Jönssonligans mycket populäre Sickan är slående både till utseende såväl som i retorik och ständiga misslyckanden.

Idag tog jag del av en debattartikel vars författare var mannen som gjort sig känd för obstruktion av riksdagsbeslut, fiffel med lägenhetskontrakt, varit positivt inställd till svart städhjälp, som inte förstår rågången mellan anständig och oanständigt uppförande på sociala medier, och upprörs över hävan när han medvetet misstolkar andras kritik.
Mannen som har så dålig fantasi att han tror väljarkåren är behäftad med infantilism som inte ville förstå att 142 mandat i riksdagsvalet var mer än 143 dito mandat.
Det handlade egentligen inte så mycket om dessa 143 mandat utan mer av att tillräkna sig ”Vitmaktpartiets” 62 mandat – men det var han för feg att tillstå.
Mannen som gjort sig känd för att vara den ”vuxne i rummet” ock ”lika för alla” vilket motsägs inom ramen för den sakpolitik han representerat under hans tid som både socialborgarråd i Stockholm såväl som socialförsäkringsminister under trianguleringsmästare Fredrik Reinfeldts ledarskap i alliansregeringen.
Vem är den mannen?
Vi har nog alla både sett och hört talas om moderaternas  Ulf Kristersson som valdes till partiledare efter debaclet med Anna Kinberg Batra som sänkte partiets opinionssiffror ner till nivåer med när Bo Lundgren var dess ledare.

Läste en analys om moderaternas förmodade politiska strategi för någon tid sedan som fastnade då jag själv umgåtts med tanken – vem som skrev analysen har jag dock glömt.
Den handlade dock om ”söndra och härska” ett uttryck som är mest känt i sin latinska form ”divide et impera” och Julius Caesar är en av de som tillskrivs citatet.
Betydelsen är, och har alltid varit, glasklar – genom att sprida gracerna effektivt och ge folk olika utgångspunkter för klagomål och initiativ lägger du hinder i vägen för uppror och andra gemensamma protestaktioner.
Den Svenska modellen är definitivt inte liktydig med den moderata modellen.
Och detta har varit och är en påtaglig frustration hos framförallt moderaterna som under sin hela verksamma tid allt sedan Allmänna Valmansförbundets uppkomst och därefter Högern som sedermera ändrades till moderata samlingspartiet och moderater.
Och dessvärre – och som ett upphov till moderaternas frustration – har Socialdemokratin varit vägledande mot det samhälle och den välfärd vi idag har och som moderaterna inte nämnvärt lyckats rucka på.
När man så lyckades på riktigt i valet 1991 som ledde till ett maktskifte då den socialdemokratiska regeringen förlorade valet och en borgerlig regering med Carl Bildt som statsminister tillträdde.
Två nya partier – Kristdemokratiska Samhällspartiet och Ny demokrati – blev invalda i riksdagen.
Miljöpartiet de gröna fick under 4 % och åkte därmed ut ur riksdagen.
Under parollen ”den enda vägens politik” här presenterad av bland annat Thomas Piketty – fransk nationalekonom, som specialiserat sig på studier i ekonomisk ojämlikhet i förmögenhets- och inkomstfördelning – i en videoupptagning.

Underskott-1-720x720

Påvisade underskott i de offentliga finanserna i förhållandet till BNP.

Den moderata mandatperioden – i likhet med tidigare period då man innehaft regeringsansvar – har den enda vägens politik skapat stora underskott i de offentliga finanserna.
Under Carl Bildts mandatperiod skapades ett gigantiskt underskott under parollen som just skapades av Carl Bildt om nära -9.5 procent av BNP.
Trots att underskotten i de offentliga finanserna var gigantiska så förblev vi en ekonomiskt stark nation då våra fasta tillgångar långt överskred underskotten.
Men se detta skulle den efterföljande regeringen Reinfeldt minsann förändra genom avyttring av och delar av våra fasta tillgångar med den huvudsakliga inriktningen att täcka upp underskotten som ånyo enligt borgerlig tradition kunde påvisas om än inte i samma utsträckning som under Bildtregeringens oansvariga hantering av våra statsfinanser.
Utifrån den ”enda vägens politik” med stora underskott i de offentliga finanserna tillkom under regeringen Göran Persson en bred politisk uppslutning bakom det finanspolitiska ramverket.

Svensk ekonomi befann sig 2004  i en allvarlig situation – delvis beroende på finanskrisen under början av 90.talet men också av Bildtregeringens flertalet felaktiga bedömningar och beslut som skapade mycket stora underskott och dessutom med en snabbt ökande offentlig skuld.
Under budgetsaneringen infördes därför ett överskottsmål för den offentliga sektorns finansiella sparande och ett flerårigt utgiftstak för statens och pensionssystemets utgifter.
Genomgripande förändringar gjordes i statens budgetprocess för att stärka budgetdisciplinen.
Det finanspolitiska ramverket och den breda politiska uppslutningen bakom det har bidragit till en gynnsam utveckling av Sveriges ekonomi och offentliga finanser.
I och med 2008 års finanskris prövades ramverket och Sverige klarade som ett av få länder den djupa ekonomiska nedgången utan stora underskott i det offentliga sparandet och med bibehållet högsta kreditbetyg – den äran påtog sig moderaterna ensamma trots att det var den dåvarande socialdemokratiska regeringen med Göran Persson i förarsätet som tog initiativet till ett finanspolitisk ramverk vari ingår ett över en konjunkturcykel överskottsmål.
Dock undgick inte Regeringen Reinfeldt att ånyo skapa underskott i de offentliga finanserna.

Men det var inte det enda Reinfeldt gemensamt med de borgerliga lyckades med.
Att splittra arbetarrörelsen har länge varit en målmedveten strategi då den upplevdes alltför stark för att moderaterna någonsin skulle få ett långvarigt förtroende.
Det gjorde man genom att helt sonika avskaffa avdragsrätten för arbetstagarnas fackföreningsavgifter och behöll arbetsgivarnas dito – samtidigt sänktes ersättningsnivåerna i arbetslöshetsförsäkringen.
Detta föranledde per omgående att cirka en halv miljon lämnade fackföreningsrörelsen och minskade således den kraft de tidigare utgjort gentemot arbetsgivarna.
Man sänkte skatterna för de som hade ett arbete samt lämnade de som endast hade en sjukförsäkring att ty sig till under sin sjukdom som dessutom var undantagna skattesänkningarna.
Pensionärerna som fram till dess första jobbskatteavdraget genomfördes betalade samma skatt som löntagarna fick nu se sig betala en högre skatt på sina pensioner i jämförelse.
Man förstörde socialförsäkringssystemet genom sinnrika omförflyttningar för att skapa ytterligare möjligheter att finansiera jobbskatteavdragen och som dessutom inte påverkade statsbudgeten då socialförsäkringssystemet finansieras via det av löntagarna avstådda utrymme för lönerevideringar – den så kallade arbetsgivaravgiften.

528cb280-92fe-4396-a405-0db032de1be9 (1)Regeringen Reinfeldt och den ansvarige ministern Sven Otto Littorin (M) har på rekordkort tid förstört mycket av det som Sverige byggt upp av arbetarskydd.
Arbetsmiljöverket fick kraftigt minskade anslag.
Mer än var fjärde arbetsmiljöinspektör skulle bort.
Arbetslivsinstitutet, som varit världsledande på arbetsmiljöforskning, avvecklades. Pengar som gått till utbildning av skyddsombud försvann.
Försäkringskassans medel för arbetsplatsinriktade utredningar och rehabilitering gick upp i rök under samma tid.
Arbetsplatsrelaterade dödsolyckor ökade och ökar som ett resultat av en söndertrasad arbetsmiljöforskning och reducerade anslag för Arbetsmiljöverket.
Var är Ulf Kristersson när antalet arbetare dör på sina arbetsplatser?
Ursäkta mig – men för honom är det viktigare att försvara drogfylleriet i de ädlare förorterna.

poliser-som-slutat-e1524484401655Ulf Kristersson blir därför synonymen för ”söndra” för att därefter ”härska” och däremellan kritisera socialdemokratiska regeringar med sådana ”charmiga” argument som ”pinsamt” och ”Du har tappat kontrollen över Sverige”
Mannen som säger sig vilja föra ett vuxet samtal använder sig av en ovärdig retorik genom sitt i artikeln (Länk här ovan) raljerande över sina politiska motståndare.
Mycket av det som Ulf Kristersson ojar sig över kan relateras till hans eget partis tillkortakommanden under alliansregeringen.
Som ett exempel vad avser polisutbildningen så sänkte man anslagen och skar ned utbildningsplatserna 2008 med hela 92 procent.
Till nedskärningen av antalet studieplatser på polisutbildningen ska läggas att nedskärningen på Rekryteringsmyndigheten – när alliansen avskaffade värnplikten -skapade enorma flaskhalsar.
Rekryteringsmyndigheten var nämligen de som genomförde testerna av sökande till polisutbildningen.
Detta talar givetvis en av de största hycklarna inom dagen politik tyst om.
Sen vad avser den stora asylinvandringen så fans varningstecken redan 2010 som Kristerssons partikamrater med Reinfeldt i spetsen negligerade och istället uppmanade svenska folket att ”öppna sina hjärtan” – vackert så men om betydelsen var hjärtligt menad är tveksamt – och när det sedan kulminerade 2015 några månader efter regeringsskiftet så blev det naturligtvis Stefans Löfvens fel det som Reinfeldt både visste och förkunnade under den pågående valrörelsen att flyktingströmmen kommer att nå nivåer liknande de under Balkan-krisen på 90-talet.

”Det kommer att kosta pengar, vi kommer inte ha råd med så mycket annat men det är verkligen människor som flyr för sina liv” sa Fredrik Reinfeldt och uppmanade svenskarna att öppna sina hjärtan.
(Citat Fredrik Reinfeldt i sitt tal öppna edra hjärtan under valrörelsen 2013)

0c2a2a51-4ff5-452d-9811-73a9783fa4e4Jag kommer inte ifrån tanken om en undermedveten strategi där moderaterna långsiktigt vill förändra och skapa kaos under sina mandatperioder för att därefter kunna kritisera Socialdemokratiska regeringar för deras egna tillkortakommanden och skapa en mer långsiktig moderat politik grundad på den så kallade moderata modellen.
En modell som sliter isär landet, skapar ekonomiska klyftor tvärtemot vad avser den svenska modellen som vi socialdemokrater står bakom.
Liberaler och Centerpartiet är en del av den strategin men frågan är om de förstår detta själva utan är snarare mer förhoppningsfulla över möjligheten att få ett visst genomslag för sin egen politik.
Moderaternas främsta mål är och har varit att slå in en kil mellan socialdemokratin och fackföreningarna – en splittrad arbetarrörelse förbättrar möjligheterna.
Deras strategi är att förändra innebörden i definitionen ”Den svenska modellen” och få begreppet folkhem att byta betydelse.
Från högerhåll har socialdemokratins 60-, 70- och 80-tal länge målats ut som ”det galna kvartsseklet”. Medan vänstern beskrivit de senaste 30 åren som en extrem form av marknadsliberalism och nyliberalism.
Vi är mitt i den och Ulf Kristerssons och hans moderater ångar på med en undermedveten strategi som jag inte kommer att släppa förrän jag fått en annan bild bekräftad.
En strategi angiven i en av Kristerssons böcker ”None working generation”

Baltutlämningen herr Åkesson

Publicerad 2019-08-16

SVT-Debatt-7-sep-2018-AkessonAtt Åkesson och hans lärjungar är i behov av historiekunskaper som överensstämmer med sanningen torde vara nödvändigt inte minst för att det råder en uppenbar brist på bildning som Sverigedemokraterna nyttjar på ett ytterst försåtligt sätt.
Jag kan ur Åkessons perspektiv förstå att man försöker koppla Socialdemokraterna liktydigt med Nazisternas vidrigheter i akt och mening dölja sin egen erbarmliga uppkomst samt vad som utspelats allt sedan de fick ett tydligt mandat av sin egen okunniga skara av kärnväljare.
Att man därutöver genom medveten falsk propaganda och historierevisionism duperar en stor andel av LO-kollektivets arbetare i avsikt att vinna röster samt splittra arbetarrörelsen till förmån för egna dolda avsikter är exakt så som Hitlers propagandaministerium gjorde och som blev lyckosam dock med ett förödande resultat för mänskligheten.

Bara dom senaste utspelen vad avser dels partiets EU-parlamentariker dels lokala företrädares bisarra utspel på sociala medier torde räcka gott och väl för att alla andra med sunda värderingar borde ta avstånd, dock inte de förblindade lärjungarna som sätter något slag av hopp till ett parti som är en skam för inte bara svenska medborgare utan för hela mänskligheten.
Hårda ord måhända men i spåren av deras egna ståndpunkter torde orden vara modesta.
Åkesson själv placerar sig i täten av den förljugna skara som inte ens förmår känna skam när de avslöjas.
Att påstå att man var högst intresserad av samhällsfrågor och sedan fann ett parti som ursprungligen bildades av forna nazister och anhängare av den högerextrema organisationen bevara Sverige svenskt vilket fortfarande var en kampanjslogan det år Åkesson hittade hem och hävda att han inget visste.
Jag kan omöjligt förstå hur man som samhällsintresserad inte varken sett eller hört om Sverigedemokraternas bravader som uppmärksammades av riksmedierna gång efter annan.
Och med den fascinationen för lögner och revisionism parat med högerextremistiska ståndpunkter är det inte svårt att förstå – med ett huvudsakligt syfte att försvara sig själv och hans val av parti – att demonisera hans största motståndare, nämligen Socialdemokraterna.

Och nu en historielektion – inte bara för herr Åkesson utan också för hans trogna fans som befinner sig bakom datorskärmar, paddor och mobiltelefoner och som litar blint på en lögnare.

c0421da5-348e-4610-b49a-6b2a5f4373fa1945 utlämnade Sverige 3000 soldater i tysk uniform som flytt östfronten mot Sovjet. 167 av dem var balter.
Detta har blivit till ett sår i den svenska själen och skapat debatt under sjuttio års tid.
Tage Erlander har hos dessa kufar gjorts skyldig och ansvarig för de interneringsläger eller uppsamlingsläger som tog emot avhoppade tyska soldater under krigsåren vari ingick både lettiska och litauiska medborgare.
Dessa interneringsläger – som var en typ av arbetsläger för politiska fångar – var i Sverige under andra världskriget ett sätt för svenska myndigheter att kontrollera kommunister som sågs som statsfientliga element.
Tage Erlander – som redan 1937 utnämndes till statssekreterare under Gustaf Möller på socialdepartementet med politiskt ansvar för dessa läger – det operativa ansvaret låg under polismyndigheten.
Från början var det således svenska medborgare som internerades men allteftersom kriget fortgick tog man även hand om utländska soldater från båda sidor.
Forskning kring det hela har delvis varit svårt då dokumentation förstörts och bränts upp.

fzkZaC3X2JrhrBrpZBFrNkFLQk8

Här med Olof Palme och Centerpartiets Gunnar Hedlund.

1944 utsågs Erlander till konsultativt statsråd – biträdande socialminister – med ansvar för frågor rörande arbetsmarknaden, polisväsendet och civilförsvaret i samlingsregeringen under ledning av Per Albin Hansson, och året därpå blev han ecklesiastikminister.
1946 då statsminister Per Albin Hansson hastigt avled under den senare delen av året valdes Tage Erlander överraskande till ny partiledare och statsminister.
Överraskande eftersom Tage var relativt okänd av den breda folkmassan och de som var bekant med honom trodde han skulle avgå efter andrakammarvalet 1948 samt att det skulle bli svårt att axla Per Albins mantel.

I januari 1946 utlämnades 146 av ursprungligen 167 baltiska soldater som tjänstgjort för Tysklands räkning från Sverige till Sovjetunionen.
De cirka 9000/10000 baltiska flyktingar som flytt undan den sovjetiska ockupationsmakten omfattades inte av baltutlämningen – det handlade uteslutande om soldater.
Anledningen till detta var att balterna betraktades som sovjetmedborgare, då Sovjetunionen hade annekterat de baltiska länderna som en del av en överenskommelse med Hitlertyskland 1939 – Molotov-Ribbentrop-pakten.
Genom anslutningen till Sovjet ombildades Estland till en sovjetrepublik – Estniska SSR – 21 juli 1940.
Mellan 1941 och 1944 ockuperades dock Estland av Tyskland tills det åter ockuperades och annekterades av Sovjetunionen 1944.
När Sovjetunionen i juni 1945 krävde att den svenska regeringen lämnade över militär och annan personal som stridit för tyskarna på östfronten var regeringen villig att gå ryssarna till mötes – men dess jakande svar hölls länge hemligt för svenska folket.
Det skall härvid påpekas att regeringens beslut låg helt i linje med vad andra världskrigets segrarmakter kommit överens om nämligen att tysk militär på flykt skulle återsändas till den front de lämnat.
Detta urskuldar dock inte den svenska regeringens agerandet då vi inte var krigförande stat och hade dessutom inte deltagit i överenskommelsen – men det bidrar till att förklara logiken bakom det.
Det som störde en växande folkopinion var inte att Sverige skulle lämna ut omkring 2 700 tyska soldater som man antog skulle behandlas som krigsfångar, utan att man skulle skicka iväg 167 balter till Sovjet som kämpat för tyskarna och där bestraffas som landsförrädare.

Vad hände då med dessa 167 balter som utlämnades till Sovjet?
Den 22 november inledde balterna en hungerstrejk och den 24 november även de utlämningshotade tyskarna.
Självstympning förekom, liksom självmord.
Balterna placerades tills vidare på sjukhus, medan tyskarna utlämnades enligt planen vid månadsskiftet november-december.
För balternas del blev utlämningen verklighet i omgångar mellan mitten av december och 25 januari 1946 och på grund av hungerstrejkerna och sjukdomarna sändes endast 146 av de ursprungliga 167 balterna över till en väntande fångenskap i Sovjetunionen.
Dessa månader var väldigt traumatiska för den nya regeringen ledd av Tage Erlander även trots att de borgerliga partierna hade accepterat utlämningen när det sovjetiska kravet kommit.
Den svenska – med all rätt – upprörda opinionen mot baltutlämningen tros ha fått resultatet att ”bara en” av balterna kom att dömas till döden för landsföräderi.
De flesta släpptes efter ett tag och fick leva sina liv i det ockuperade hemlandet.
Dock med stränga restriktioner – vad dessa restriktioner bestod av är för mig inte känt.
1994 bjöd den moderatledda regeringen med Carl Bildt och kungen in de 35 utlämnade balter som fortfarande var i livet till Stockholm och bad om ursäkt för utlämningen.

Nu har herr Åkesson och hans trogna förvaltare av Sverigedemokraternas brister i historien något att fundera över – återigen!

 

 

 

En sanning som svider illa!

Publicerad 2019-08-14

ladda ned

(Källa BRÅ)

I anledning av en artikel i Dagens Nyheter som därutöver uppmärksammades av kvällstidningarnas spretiga journalister och en direkt följd av Sveriges Radios AB granskande journalistik av programmet Konflikt ”Det vita pulvrets pris – om kokainet och ansvaret” fick stort genomslag av både högerpolitiker och inte minst av de ”begåvade” debattörerna på facebook.
Stefan Löfven hade för dessa begåvade ”facebookdebattörer”  – och inte minst flertalet politiker av moderat snitt – den osmakliga ståndpunkten att hävda att droganvändningen i samhället ökar kriminaliteten.
Detta är väl belagt och borde inte förvåna någon enda en.
Det osmakliga var dock ett konstaterande att droganvändningen kan relateras till kommuner som betraktas som höginkomstfästen ofta också styrd av en högermajoritet i dessa kommuner.

Vanvårdad-kundrelationI programmet Konflikt konstaterades att över- och medelklassens dyra drogvanor har direkt koppling till kriminella gängkrig och dödsskjutningar.
I en rapport från Brottsförebyggande rådet sticker Danderyd ut.
Hela 20 procent av kommunens unga män uppger att de använt droger senaste månaden.
Glappet till tvåan – Vallentuna – är hela 7 procentenheter.
Danderyds unga flickor lägger sig även de i topp med 12 procent.
I motsats kan nämnas Skärholmen – där arbetslösheten ökar mest i hela Stockholm – är förhållandet det motsatta.
Där har 5,3 procent av unga män och pojkar uppgett att de använt narkotika den senaste månaden – men 4,2 procent av dem har misstänkts för eget bruk.
Drogerna sprider sig också över hela landet – från att vara ett storstadsproblem främst Stureplan i Stockholm till avlägsna orter ute i landet.
På underrättelseenheten vid Nationella operativa avdelningen (NOA) konstaterar man att droganvändningen fått en renässans de sista tre åren och att den gängkontrollerade drogmarknaden som är sammankopplad med storstädernas dödsskjutningar har letat sig ut till landsortskommunerna också.

När så vår statsminister konstaterar detsamma som bland annat NOA samt den presenterade statistiken från Brottsförebyggande rådet (BRÅ) att de rikas droganvändning göder gängkriminaliteten så har han rätt.
Välbärgade ungdomar är de som använder mest droger.
Ändå blir de mer sällan misstänkta för narkotikabrott än ungdomar från fattigare områden påvisas av BRÅ:s statistik och man frågar sig varför det är så.
En anledning som anges är att narkotikabrott i form av eget bruk är ett spanings- och ingripandebrott, och polisanmäls i oftast i samband med själva brottet av polisen.
Det ger därför i första hand en bild av polisens resurser och prioriteringar, snarare än det ger en bild av det faktiska bruket.
Något annat – som är mer av en subjektiv bild – är att unga män och kvinnor komna ur den välbärgade förorten ansetts vara mer av renlevnadsmänniskor än arbetslösa ungdomar från de mindre välbärgade förorterna.
I Stockholm har det varit känt sedan decennier att de så kallade ”bratsen” som tidigare huserade på krogarna runt Stureplan – och uppenbarligen fått sin spridning ut i landet –  inte bara dricker dyr champagne utan använder sig av kokainsniffande vällustdroger.
Tid efter annan har detta uppmärksammats i mediebevakningen men lika ofta har detta konstaterande självdött och myterna har fortsatt rikta sina pekfingrar mot ungdomar i de mindre välbärgade förorterna.

Digitalt-avloppÄven om användning av droger också sker i de mindre välbärgade förorterna så bör man fråga sig hur arbetslösa ungdomar har råd att betala tusentals kronor för några futtiga gram såvitt man inte själva ingår i de kriminella gäng som tillhandahåller droger.
Frågan får sina fullständigt bisarra svar av det gäng vari ingår ledande moderater på facebooks digitala avlopp som mer eller mindre försvarar de rika förortsungarna samt att Stefan Löfven – i motsats ställer grupper av människor mot varandra eller hatar de rika välbärgade ungdomarna vars föräldrar i egentlig mening bekostar hela vår välfärd genom de enorma skatter som de tvingas betala för att de fattiga arbetslösa ungdomarna skall få sina ”bidrag”.
Samma klientel ger uttryck för ett oförblommerat hat mot Socialdemokrater i allmänhet och Stefan Löfven i synnerhet som har mage att konstatera ett faktum.
Visst är det bra med åsiktsfrihet särskilt som man kan uttrycka sitt åsiktsfria hat på sociala medier.
Att logiken haltar väsentligt hos dessa profeter förstår dem knappast själva.

Nytt bottenrekord i politisk populism!

Publicerad 2019-08-13

Ebba Busch Thor

.

Ebba Bush Thor ondgör sig över de – som hon beskriver det – långa vårdköerna och vill mena att detta är ett politiskt bottenrekord av den Socialdemokratiskt ledda regeringen.
Kömiljarden har fått utstå hård kritik allt sedan den infördes av alliansregeringen där man kritiserat en lösning där landsting som kortade sina köer belönades ekonomiskt – ett så kallat bonussystem.
Kritiken gick bland annat ut på att människor med lättare åkommor gick förbi dem med större problem i jakten på pengar – så kallade undanträngningseffekter.
Att ge en bonus till landsting som kunde visa på kortade köer gjorde att det allt för ofta blev statistiken som man försökte ändra på, och inte köernas egentliga orsaker.

Den så kallade kömiljarden infördes av den förra alliansregeringen vari ingick Kristdemokraterna där Göran Hägglund fick det tveksamma uppdraget att genomföra detta bonussystem som därefter fått ta emot väl belagd kritik av i ett antal olika rapporter bland annat från statliga myndigheter, Läkarförbundet och Sveriges Kommuner och Landsting (SKL).
Myndigheten för vård- och omsorgsanalys (Vårdanalys) beskriver exempelvis i rapporten ”Varierande väntan på vård” från 2015 en enkätundersökning som visade att 55 procent av de tillfrågade verksamhets- och klinikcheferna ansåg att kömiljarden ledde till undanträngning.
Man beskriver att den bristande tillgängligheten är ett långvarigt och strukturellt problem som inte löstes långsiktigt med kömiljarden och att kömiljarden inte har gett upphov till långsiktiga förbättringar efter att den avslutats.

images (2)Även Socialstyrelsen har utvärderat kömiljarden.
De skriver i sin uppföljningsrapport från 2012 att det framkommit att det under 2009 och 2010 förekom att vårdgivarna omprioriterade återbesökspatienter för att uppnå prestationskraven när medel från kömiljarden skulle fördelas.
Problem som nämndes var till exempel att ersättningarna från kömiljarden gått till landsting som redan har en god ekonomi och att den har lett till fiffel med redovisningen för att nå upp till kraven.
Sjukvården får extra bidrag om man prioriterar förstagångspatienter framför patienter är ett utslag av politisk populism vilket uppenbarligen är Ebba Bush Thors drivkraft i sin målsättning att i populistiska termer angripa den sittande regeringen – kortsiktiga insatser är som konstgjord andning, och jag tvingas inse att Ebba Bush Thor behöver medicinsk syresättning för att få henne att förstå att det behövs gemensamma insatser utarbetade i socialförsäkringsutskottet för att minska de allt för långa vårdköerna och framförallt lyssna på expertisen inom berörda områden.

 I januariöverenskommelsen mellan S, MP, C och L slås fast att köerna ska kortas, genom att en ”uppdaterad kömiljard” införs under mandatperioden.
Pengar är avsatt i den så kallade servettbudget – som Kristdemokrater, Moderater med stöd av Sverigedemokrater samt ett passivt stöd av Centerpartiet och Liberaler -påtvingades regeringen innan den för Sverige ovanligt långa regeringsbildningen ens var klar.
Kömiljarden måste förstås som den pr-exercis den är.
Det är inom opinionskretsar lättare att peka på framgångar och bortse från de långsiktiga följderna.
Att göra en stor sak av kortsiktiga siffror ändrar inte faktumet att kömiljarden är och förblir ett fiasko i den form som Ebba Bush Thors partikamrat införde under alliansåren.

Väntetider har länge varit ett av den svenska sjukvårdens största problem.
Samtidigt som vården i Sverige i flera avseenden håller världsklass får just tillgängligheten låga betyg.
Väntetider har också länge varit stort problem oavsett regering.
Det är således inte korrekt att som Ebba Bush Thor vill göra gällande att vårdköerna har fördubblats sedan 2014.
Det som har fördubblats är antalet patienter som väntat längre än 90 dagar på behandling och den riktiga orsaken är således som nämnts de undanträngningseffekter som kömiljarden förorsakade och den växte också under alliansåren.
Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) säger själva att de inte brukar använda begreppet vårdköer – man talar om väntetider eller väntande.
SKL konstaterar också i sin rapport att det inte är särskilt sannolikt att mer av samma medicin – kömiljard ala Göran Hägglund – kommer att ge ett bättre resultat framåt – det tycker dock Ebba Bush Thor i sina ovetenskapliga och populistiskt onyanserade analyser i namn av populism vari ingår en snabb avveckling av Landstingen samt att ansvaret överföres under statlig regi.
När kan man förvänta sig att KD använder sina argument utifrån vad berörda myndigheter beskriver?

 

%d bloggare gillar detta: