Underliggande målmeveten strategi?…….Eller!

Publicerad 2019-08-17.

 

40820139_296365107846283_1469883738389495069_n

Likheten mellan Jönssonligans mycket populäre Sickan är slående både till utseende såväl som i retorik och ständiga misslyckanden.

Idag tog jag del av en debattartikel vars författare var mannen som gjort sig känd för obstruktion av riksdagsbeslut, fiffel med lägenhetskontrakt, varit positivt inställd till svart städhjälp, som inte förstår rågången mellan anständig och oanständigt uppförande på sociala medier, och upprörs över hävan när han medvetet misstolkar andras kritik.
Mannen som har så dålig fantasi att han tror väljarkåren är behäftad med infantilism som inte ville förstå att 142 mandat i riksdagsvalet var mer än 143 dito mandat.
Det handlade egentligen inte så mycket om dessa 143 mandat utan mer av att tillräkna sig ”Vitmaktpartiets” 62 mandat – men det var han för feg att tillstå.
Mannen som gjort sig känd för att vara den ”vuxne i rummet” ock ”lika för alla” vilket motsägs inom ramen för den sakpolitik han representerat under hans tid som både socialborgarråd i Stockholm såväl som socialförsäkringsminister under trianguleringsmästare Fredrik Reinfeldts ledarskap i alliansregeringen.
Vem är den mannen?
Vi har nog alla både sett och hört talas om moderaternas  Ulf Kristersson som valdes till partiledare efter debaclet med Anna Kinberg Batra som sänkte partiets opinionssiffror ner till nivåer med när Bo Lundgren var dess ledare.

Läste en analys om moderaternas förmodade politiska strategi för någon tid sedan som fastnade då jag själv umgåtts med tanken – vem som skrev analysen har jag dock glömt.
Den handlade dock om ”söndra och härska” ett uttryck som är mest känt i sin latinska form ”divide et impera” och Julius Caesar är en av de som tillskrivs citatet.
Betydelsen är, och har alltid varit, glasklar – genom att sprida gracerna effektivt och ge folk olika utgångspunkter för klagomål och initiativ lägger du hinder i vägen för uppror och andra gemensamma protestaktioner.
Den Svenska modellen är definitivt inte liktydig med den moderata modellen.
Och detta har varit och är en påtaglig frustration hos framförallt moderaterna som under sin hela verksamma tid allt sedan Allmänna Valmansförbundets uppkomst och därefter Högern som sedermera ändrades till moderata samlingspartiet och moderater.
Och dessvärre – och som ett upphov till moderaternas frustration – har Socialdemokratin varit vägledande mot det samhälle och den välfärd vi idag har och som moderaterna inte nämnvärt lyckats rucka på.
När man så lyckades på riktigt i valet 1991 som ledde till ett maktskifte då den socialdemokratiska regeringen förlorade valet och en borgerlig regering med Carl Bildt som statsminister tillträdde.
Två nya partier – Kristdemokratiska Samhällspartiet och Ny demokrati – blev invalda i riksdagen.
Miljöpartiet de gröna fick under 4 % och åkte därmed ut ur riksdagen.
Under parollen ”den enda vägens politik” här presenterad av bland annat Thomas Piketty – fransk nationalekonom, som specialiserat sig på studier i ekonomisk ojämlikhet i förmögenhets- och inkomstfördelning – i en videoupptagning.

Underskott-1-720x720

Påvisade underskott i de offentliga finanserna i förhållandet till BNP.

Den moderata mandatperioden – i likhet med tidigare period då man innehaft regeringsansvar – har den enda vägens politik skapat stora underskott i de offentliga finanserna.
Under Carl Bildts mandatperiod skapades ett gigantiskt underskott under parollen som just skapades av Carl Bildt om nära -9.5 procent av BNP.
Trots att underskotten i de offentliga finanserna var gigantiska så förblev vi en ekonomiskt stark nation då våra fasta tillgångar långt överskred underskotten.
Men se detta skulle den efterföljande regeringen Reinfeldt minsann förändra genom avyttring av och delar av våra fasta tillgångar med den huvudsakliga inriktningen att täcka upp underskotten som ånyo enligt borgerlig tradition kunde påvisas om än inte i samma utsträckning som under Bildtregeringens oansvariga hantering av våra statsfinanser.
Utifrån den ”enda vägens politik” med stora underskott i de offentliga finanserna tillkom under regeringen Göran Persson en bred politisk uppslutning bakom det finanspolitiska ramverket.

Svensk ekonomi befann sig 2004  i en allvarlig situation – delvis beroende på finanskrisen under början av 90.talet men också av Bildtregeringens flertalet felaktiga bedömningar och beslut som skapade mycket stora underskott och dessutom med en snabbt ökande offentlig skuld.
Under budgetsaneringen infördes därför ett överskottsmål för den offentliga sektorns finansiella sparande och ett flerårigt utgiftstak för statens och pensionssystemets utgifter.
Genomgripande förändringar gjordes i statens budgetprocess för att stärka budgetdisciplinen.
Det finanspolitiska ramverket och den breda politiska uppslutningen bakom det har bidragit till en gynnsam utveckling av Sveriges ekonomi och offentliga finanser.
I och med 2008 års finanskris prövades ramverket och Sverige klarade som ett av få länder den djupa ekonomiska nedgången utan stora underskott i det offentliga sparandet och med bibehållet högsta kreditbetyg – den äran påtog sig moderaterna ensamma trots att det var den dåvarande socialdemokratiska regeringen med Göran Persson i förarsätet som tog initiativet till ett finanspolitisk ramverk vari ingår ett över en konjunkturcykel överskottsmål.
Dock undgick inte Regeringen Reinfeldt att ånyo skapa underskott i de offentliga finanserna.

Men det var inte det enda Reinfeldt gemensamt med de borgerliga lyckades med.
Att splittra arbetarrörelsen har länge varit en målmedveten strategi då den upplevdes alltför stark för att moderaterna någonsin skulle få ett långvarigt förtroende.
Det gjorde man genom att helt sonika avskaffa avdragsrätten för arbetstagarnas fackföreningsavgifter och behöll arbetsgivarnas dito – samtidigt sänktes ersättningsnivåerna i arbetslöshetsförsäkringen.
Detta föranledde per omgående att cirka en halv miljon lämnade fackföreningsrörelsen och minskade således den kraft de tidigare utgjort gentemot arbetsgivarna.
Man sänkte skatterna för de som hade ett arbete samt lämnade de som endast hade en sjukförsäkring att ty sig till under sin sjukdom som dessutom var undantagna skattesänkningarna.
Pensionärerna som fram till dess första jobbskatteavdraget genomfördes betalade samma skatt som löntagarna fick nu se sig betala en högre skatt på sina pensioner i jämförelse.
Man förstörde socialförsäkringssystemet genom sinnrika omförflyttningar för att skapa ytterligare möjligheter att finansiera jobbskatteavdragen och som dessutom inte påverkade statsbudgeten då socialförsäkringssystemet finansieras via det av löntagarna avstådda utrymme för lönerevideringar – den så kallade arbetsgivaravgiften.

528cb280-92fe-4396-a405-0db032de1be9 (1)Regeringen Reinfeldt och den ansvarige ministern Sven Otto Littorin (M) har på rekordkort tid förstört mycket av det som Sverige byggt upp av arbetarskydd.
Arbetsmiljöverket fick kraftigt minskade anslag.
Mer än var fjärde arbetsmiljöinspektör skulle bort.
Arbetslivsinstitutet, som varit världsledande på arbetsmiljöforskning, avvecklades. Pengar som gått till utbildning av skyddsombud försvann.
Försäkringskassans medel för arbetsplatsinriktade utredningar och rehabilitering gick upp i rök under samma tid.
Arbetsplatsrelaterade dödsolyckor ökade och ökar som ett resultat av en söndertrasad arbetsmiljöforskning och reducerade anslag för Arbetsmiljöverket.
Var är Ulf Kristersson när antalet arbetare dör på sina arbetsplatser?
Ursäkta mig – men för honom är det viktigare att försvara drogfylleriet i de ädlare förorterna.

poliser-som-slutat-e1524484401655Ulf Kristersson blir därför synonymen för ”söndra” för att därefter ”härska” och däremellan kritisera socialdemokratiska regeringar med sådana ”charmiga” argument som ”pinsamt” och ”Du har tappat kontrollen över Sverige”
Mannen som säger sig vilja föra ett vuxet samtal använder sig av en ovärdig retorik genom sitt i artikeln (Länk här ovan) raljerande över sina politiska motståndare.
Mycket av det som Ulf Kristersson ojar sig över kan relateras till hans eget partis tillkortakommanden under alliansregeringen.
Som ett exempel vad avser polisutbildningen så sänkte man anslagen och skar ned utbildningsplatserna 2008 med hela 92 procent.
Till nedskärningen av antalet studieplatser på polisutbildningen ska läggas att nedskärningen på Rekryteringsmyndigheten – när alliansen avskaffade värnplikten -skapade enorma flaskhalsar.
Rekryteringsmyndigheten var nämligen de som genomförde testerna av sökande till polisutbildningen.
Detta talar givetvis en av de största hycklarna inom dagen politik tyst om.
Sen vad avser den stora asylinvandringen så fans varningstecken redan 2010 som Kristerssons partikamrater med Reinfeldt i spetsen negligerade och istället uppmanade svenska folket att ”öppna sina hjärtan” – vackert så men om betydelsen var hjärtligt menad är tveksamt – och när det sedan kulminerade 2015 några månader efter regeringsskiftet så blev det naturligtvis Stefans Löfvens fel det som Reinfeldt både visste och förkunnade under den pågående valrörelsen att flyktingströmmen kommer att nå nivåer liknande de under Balkan-krisen på 90-talet.

”Det kommer att kosta pengar, vi kommer inte ha råd med så mycket annat men det är verkligen människor som flyr för sina liv” sa Fredrik Reinfeldt och uppmanade svenskarna att öppna sina hjärtan.
(Citat Fredrik Reinfeldt i sitt tal öppna edra hjärtan under valrörelsen 2013)

0c2a2a51-4ff5-452d-9811-73a9783fa4e4Jag kommer inte ifrån tanken om en undermedveten strategi där moderaterna långsiktigt vill förändra och skapa kaos under sina mandatperioder för att därefter kunna kritisera Socialdemokratiska regeringar för deras egna tillkortakommanden och skapa en mer långsiktig moderat politik grundad på den så kallade moderata modellen.
En modell som sliter isär landet, skapar ekonomiska klyftor tvärtemot vad avser den svenska modellen som vi socialdemokrater står bakom.
Liberaler och Centerpartiet är en del av den strategin men frågan är om de förstår detta själva utan är snarare mer förhoppningsfulla över möjligheten att få ett visst genomslag för sin egen politik.
Moderaternas främsta mål är och har varit att slå in en kil mellan socialdemokratin och fackföreningarna – en splittrad arbetarrörelse förbättrar möjligheterna.
Deras strategi är att förändra innebörden i definitionen ”Den svenska modellen” och få begreppet folkhem att byta betydelse.
Från högerhåll har socialdemokratins 60-, 70- och 80-tal länge målats ut som ”det galna kvartsseklet”. Medan vänstern beskrivit de senaste 30 åren som en extrem form av marknadsliberalism och nyliberalism.
Vi är mitt i den och Ulf Kristerssons och hans moderater ångar på med en undermedveten strategi som jag inte kommer att släppa förrän jag fått en annan bild bekräftad.
En strategi angiven i en av Kristerssons böcker ”None working generation”

%d bloggare gillar detta: