En fest är en fest och en fest!

Publicerad 2019-09-21

News3-12Många av oss vill alldeles säkert unna oss en fest i glada vänners sällskap och inget fel i det.
Att för stunden lämna alla sina vardagsbekymmer och bara få umgås är alldeles säkert en lisa för själen och efter det har man kanske fått ny energi att möta det vardagliga.
Men för de flesta av oss handlar det om prioriteringar, inte alltid som festdatum kollationerar mot viktigare prioriteringar och man tvingas avstå…………denna gång, för ofta kommer nya festdatum som bättre passar och man kan då hänge sig med liv och lust.

Sen finns det naturligtvis de som alltid prioriterar festandet alldeles oavsett andra viktiga åtaganden och hit hör en del av våra ”partyledare”.
Vilka dessa ”partyledare” är har med all tydlighet framgått av medierna som på ett omdömeslöst sätt visat vad de prioriterar främst.
Missförstå mig inte nu.
Även partyledare måste få partaja loss och får man möjlighet att göra det med kändiseliten så torde alla andra prioriteringar vara av sekundär betydelse.

micaelbindefeld-1960x1030-cNär Ebba Busch Thor – jo hon var en av partyledarna – klev ombord på flygplanet – som festarrangören och föremålet för den exklusiva och kändistäta sammankomsten herr Bindefeldt påstås ha betalat – passade hon på att publicera ett inlägg på Instagram, där hon påpassligt passade på att kritisera Stefan Löfvens prioriteringar i höstbudgeten varpå hon exalterat klev om ombord på väg mot sin prioritering väl medveten om att hon nu gjort sin plikt som oppositionsledare.
Men visst det är hennes rätt att prioritera det som hon anser är viktigare än svensk finanspolitik som uppenbarligen inte är tillräckligt spännande för att engagera kristdemokraternas partiledare.

Ulf Kristersson som entonigt brukar predika att alla ska jobba.
Alla som kan ska arbeta och i sann luthersk anda bidra till samhället.
För att inte tala om det brutala gängvåld som sker på öppen gata idag och fick Kristersson att gå i taket av upprördhet – vilket mot bakgrund av händelsen i Malmö där en ung kvinna blev brutalt skjuten till döds med sitt barn i famnen är förståeligt – eller för att använda sig av hans egen vokabulär ”topplocket sprack”
Riksdagen öppnade i tisdags förra veckan och redan efter drygt en vecka tycker partiledartrion att det är dags att logga ut för lite rekreation.
Det måste vara tungt särskilt efter en lång ledighet under sommaren att ånyo stå i kammarens talarstol och i upprörda termer argumentera så topplocket spricker.

Liberalernas partyledare Nyamko Sabuni bemöter kritiken med att att detta är bara mediedramatik särskilt som de – enligt henne inte är en kändisfest.
Hon betonade att hon själv aldrig skulle åka på en kändisträff……………???
Att det sticker i ögonen på folk att våra valda företrädare prioriterar fest och glam under arbetstid är inget som bekymrar Sabuni eller för den delen Ebba Bush Thor och Ulf Kristersson.

Omedveten omdömeslöshet kan ursäktas
Medveten omdömeslöshet bör bestraffas.
Och tro det eller ej men tidigare omdömeslöshet har föranlett en uppförandekod för riksdagsledamöter som partierna ställt sig bakom.
En uppförandekod vars innehåll är tämligen given för ansvarsfulla medborgare men som måste förtydligas avseende riksdagsledamöter.
I korthet betyder uppförandekoden att erbjudanden om rabatter, provisioner, måltider, resor, konferenser, biljetter till olika evenemang, fritidserbjudanden, helt eller delvis betalda nöjes- eller semesterresor eller tjänster är otillbörligt utnyttjande.
Jag har själv erfarenhet av sådant beteende som chef för Stockholms oljehamnar och man bjöd in en rad entreprenörer som hade att räkna på olika uppdrag.
En del entreprenörer kunde det första de gjorde i mötet klappa sig på plånboksfickan och frågade mig om jag var intresserad av att resa någonstans.
Att denne entreprenör kördes på dörren per omgående samt ströks ur listan på potentiella anbudsgivare var för min egen säkerhet då jag om samvetet var tillräckligt flexibelt min tjänst var i allvarlig fara.
Det lär dock inte hända dessa partyledare som tycks i motsats till mig och övrigt anständigt folk begåvats med ett flexibelt och omdömeslöst sätt att betrakta sina uppdrag i medborgarnas tjänst.

Ett vanligt parti?

Publicerad 2019-09-14

Idag tog jag del av en mycket tänkvärd text vars innehåll sammanfaller med mina egna tankar vad avser Sverigedemokraterna.
Hitler och hans NSDAP hade sin strategi liksom många andra ledare som förespråkar ett auktoritärt styre eller vill införa en repressiv statsbildning – strategierna är olika men målet detsamma.

Sverigedemokraterna-för-vanligt-folkVi som haft det tveksamma nöjet att följa Sverigedemokraternas väg mot maktens korridor – allt från tiden då man heilade och paraderade vid Karl den XII staty i Stockholm har aldrig tvivlat på deras strategi.
Sverigedemokraternas struntar totalt i socioekonomiska och arbetsrättsliga frågeställningar vilket gång efter annan kunnat påvisats i motioner och röster där man röstat tvärt emot vad man i offentliga sammanhang gett uttryck för.
Vid genomgång av ett flertal skuggbudgetar har jag och flera med mig funnit anmärkningsvärda prioriteringar som också strider mot vad de offentligt gett uttryck för.
Sammantaget finner jag att strategin utgår från att skapa så mycket kaos som det är möjligt utan att anklagas för utomparlamentariska metoder för att därefter med stöd av den växande väljarkåren ”ta makten” med eller utan hjälp.
Det är således inte alls förvånande att man målar upp en bild av svart dystopi där systemkollapsen är nära förestående både nationellt och i internationell press.

Det som förvånar mig mycket är dagens journalister och ledarskribenter som inte förmår ställa adekvata frågor när lögner och halvsanningar offentliggörs utan nöjer sig med svaret på frågan vilket Peter också pekar på i sin text.
Man utmålar istället de etablerade medierna för att både ljuga och förvanska vad som sagts och inte sagts och dess trogna svans följer i spåren.
Fakta är underprioriterad magkänslan, statistik är manipulerad – i varje fall då statistiken inte följer deras norm och dolda strategi.
Den så kallade ”nollvisionen” där radikala element sorteras bort är bara ett ytterligare sätt att påvisa de är precis lika normala som varje ett etablerat parti.
Dom som blir uteslutna är offer på den dolda strategins altare – en del får förnyat förtroende fast i en annan tjänst.

Vänligen ta del av Peter Robsahms mycket tänkvärda text och sprid den gärna.
Själv tar jag mig friheten att sprida den på Twitter och på ett antal sociala medieplattformar.
Det är hög tid att de som inte lagt sin själ i helvetets famn börjar fundera på sina egna ställningstaganden och vaknar upp och förstår vad som håller på att hända.

”När någon börjar ironisera över kopplingen mellan det som händer i Sölvesborg och hur det typiska tillvägagångssättet är när nazister och fascister sprider sitt svarta ”evangelium”, känner jag att det kanske är dags att klargöra ett par saker.

Nej, det går ingen naturlig och rak linje mellan att inte hissa en prideflagga och att förinta människor i läger. Är det just byggandet av ett nytt Auschwitz man behöver för att se farorna med den extrema högervind som blåser, då har man sänkt garden rejält.

Hur kommer det sig att nazism/fascism verkar vara svarta uniformer, monokel, högljudda tal på helst tyska och utmärglade människor i läger för en del?
Glöm Hollywoodnazismen!

När jag talar om nazism eller fascism i mina texter, talar jag om en ideologi vars mål är att successivt ”ta över” och vars mål är att avskaffa demokratin som vi känner den, till förmån för den hierarki de ser som det enda sättet att styra en nation och skapa den enda typ av nation de egentligen vill leva i.
Ända sedan dessa personer började engagera sig i vitmakt-rörelsen har de haft detta mål för ögonen. Inte höjda pensioner, bättre sjukvård, sänkt skatt eller en skola som lär ut jämlikhet och syskonskap.
För dem handlar det om makt; ingenting annat än makt.
Och den makten ska helst vara oinskränkt.

Men eftersom samhället ser ut som det gör, gäller det att ta allt i små portioner. Det går inte att ställa folk i ett ”ösregn”, utan man börjar med en blomdusch för att sedan öka på till det där duggregnet som inte verkar vara så farligt.
Det som därefter sker är ren logik.

När man uppträtt ”civiliserat” tillräckligt länge och spelat på de etablerade partiernas planhalva, blir de också till slut salongsfähiga. De behandlas mer och mer som ett ”vanligt” parti och eftersom de fått folk att tro att de står på ”vanligt folks” sida, mot eliten och etablissemanget, blir det till slut också känsligt att utmana dem. Journalister ställer aldrig de svåra frågorna. De blir extra omhuldade på bästa sändningstid. Övriga partier börjar snegla åt deras håll och tar efter framgångskonceptet i en tappning som går att passa in i deras vanliga politik. Det gäller ju att ta små steg.

Eftersom ett parti som SD aldrig behöver stå till svars för någonting, kan också deras företrädare vräka ur sig den ena lögnen och halvsanningen efter den andra. Det blir som i en rättegång, där det viktiga inte är vad som är sant i vad ett vittne säger, utan att vissa saker blir sagda så att juryn hör det. Är fröet väl sått i folks medvetande, gör de redan etablerade vanföreställningarna resten.
Människor vet ju redan hur det är ställt med det här landet, liksom.

När fakta om t ex våldet presenteras, rycker armén ut. Det kan helt enkelt inte vara sant att våldet minskar. Det får inte vara sant. Det måste motbevisas. Den sekteristiska fundamentalismen sätter in alla klutar. Mytologin kan inte ifrågasättas; ej heller besegras. I deras värld.

Ett problem för nazifascismen är ju att det finns tillräckligt många, hittills, som inte velat ha dem som lekkamrater. Men ute i kommunerna börjar de förut så viktiga idealen svikta mer och mer och på sina ställen har det infunnit sig en situation där SD i princip styr med ett par moraliska överlöpares hjälp.

Sölvesborg är ett sådant exempel.

Och vad händer då?
Jo, demokratins ideal börjar givetvis naggas i kanten.
Det börjar med förbud mot tiggeri.
Sedan följer ett nej till flyktingmottagning.
Man går sedan över till att börja vilja styra konsten. Att ”entartete kunst” var ett begrepp för de första nazisterna, känner vi alltför väl till. Konst och kultur i allmänhet är diktaturens främsta fiender enär den inte går att låsa in. Skapandet fortsätter och blir allt viktigare. Kulturen ger röst åt de svaga. Och den provocerar. Väcker känslor.
Sådant går inte för sig.

Vad gäller Pride, som är ett rött skynke i dessa kretsar, finns det givetvis också en naturlig önskan hos de som tror på fascismen, att motarbeta alla yttringar som kan göra hbtq-rörelsen synlig. Fru Erixon har urskuldat sig med att förbud mot prideflaggor i Sölvesborg inte handlar om något annat än att kommunen ser över sina ”rutiner” vad det gäller flaggning. Det är således inte riktat speciellt mot regnbågsflaggorna.
Då skulle jag vilja säga, att om j a g hade velat få bort dem utan att bli offentligt halshuggen, så är det givetvis ett smart sätt att se till att det handlar om någonting helt annat och att dessa flaggor kommer med ”på köpet”. Då kan ingen anklaga en specifikt för detta och man har ett motargument som kan bli svårt att säga emot. Smart. Och från mitt håll: en tanke.

Det verkar ganska uppenbart att man i Sölvesborg flyttar fram positionerna mer och mer. De utmanar systemet och ser hur långt det bär. Faran ligger i att lyckas de driva igenom tillräckligt mycket och komma undan med det, blir kommunen i någon mening ”prejudicerande” och fler kan ta efter. Egentligen tjuvstartade ju fascistracet i Staffanstorp och det börjar bubbla i gröten lite varstans. Rena havregrynsgröten.

När vi ser vilka frågor som är angelägna för dem och att de är beredda att utmana ganska rejält, förstår vi också att detta inte är på skoj, även om de vi ser agera är politiska analfabeter.
Det är blodigt allvar.
Vi kan också lägga karbonpapper på skiten och se likheterna med hur sådana här totalitära ismer gått tillväga förut.
Det är samma modus operandi.

Det behövs inget Auschwitz för att vi ska frukta fascismen framfart.
De kan göra livet tillräckligt jävligt för tillräckligt många människor ändå.

Fatta det!”

(Text Peter Robsahm)

Sverigedemokraterna och det auktoritära samhället!

Publicerad 2019-09-05

ungern-kartaEn auktoritär stats uppkomst kan sägas Ungern stå modell för.
Ett land som blivit svenska nationalisters stora föredöme där inte minst Sverigedemokraterna både hyllar och flyr till.
Vi minns väl när Ekeroth i den utrikespolitiska debatten den 14/2 2018 var tillbaka i kammarens talarstol för första gången på ett år och öste beröm över Ungerns premiärminister Viktor Orbán som ”den främsta statsledaren i världen”, (För de som önskar lyssna på debatten scrollar fram Ekeroths anförande i högerkolumnen.) trots omfattande internationell kritik mot ungerska regeringens manipulationer av yttrandefrihet, pressfrihet och domstolar.
Den ungerska regeringen propagerar sedan länge konspirationsteorier om hur Soros ”transnationella imperium” ligger bakom migrationsströmmar till Europa, och i omfattande kampanjer sprids myter om en ”Soros-plan” som genom invandring av muslimer och spridandet av liberala idéer söker underminera Ungerns självständighet – ja hela Europa och den kristna civilisationen.

Den-stora-problemförnekelsenBara månaden innan Ekeroths ”perverterade” tal i Riksdagen lade Orbáns regering fram ett förslag om att göra det svårare för organisationer som stöttar flyktingar.
Skatterna skulle höjas och människor som hjälper flyktingar ska hindras från att vistas nära gränserna.
I september förra året riktade FN:s flyktingkommissionär stark kritik mot Ungerns interneringsläger, där man spärrar in nyanlända i läger försedda med rakbladsförsedda stängsel.
Flyktingarna tvångsinterneras och landet avslår fler asylsökningar än något annat land.
I december samma år väckte EU-kommissionen talan mot Ungern för deras vägran att ta sin del av ansvaret vid flyktingvågen 2015.
Landet riskerade böter för sin osolidariska politik som bland annat ledde till att bland annat Sverige tvingades ta emot fler flyktingar.
Ungerns status dalade från fri till delvis fri på grund av återkommande attacker på landets demokratiska institutioner av premiärminister Viktor Orbáns parti Fidesz som använt sin supermajoritet i parlamentet för att införa begränsningar på eller kontroll över oppositionen, media, religiösa grupper, akademi, icke-statliga organisationer, domstolar, asylsökande och den privata sektorn sedan 2010
Ekeroth kallade det att stå upp för Europa.
Den här inställningen delas dessutom av Sverigedemokraternas ledning vars utgångspunkt – i de förestående migrationsförhandlingarna med övriga partier – är noll invandring.

SVT-Debatt-7-sep-2018-AkessonMen för att förstå Sverigedemokraternas målsättning och ambitioner räcker det inte med att bara jämföra Ekeroths oförvitliga dyrkan av och för Viktor Orbans parti och dess systematiska försämringar av demokratin.
Vi går till Sölvesborg i Blekinge där Moderaterna, Kristdemokraterna och Sölvesborg- och Listerpartiet genom en så kallad valteknisk samverkan mellan SD och M av samma typ som i Hörby och Staffanstorp.
Kommunstyrelsens ordförande är Jimmie Åkessons sambo Louise Erixon (SD).
Man har presenterat en handlingsplan innehållande 220 punkter vari ingår möjligheten att tacka nej till mottagande av flyktingar – ett sätt att pröva – eller skall vi hellre uttrycka det som provocerande – det grundlagsskyddade kommunala självstyret.
Man vill placera asylsökande utanför kommunen alternativt i husvagnsläger för de flyktingar som angränsande kommuner inte kan ta emot man vill därmed skapa segregerade samhällen utanför det övriga samhället.
Samstyret föreslår även att gymnasieutbildning bara ska erbjudas elever med permanent uppehållstillstånd, att kostnader för tolkar ska minska och att barn- och utbildningsförvaltningen aktivt ska motarbeta att barn i barnomsorgen bär slöja eller liknande plagg, ”kvinnoförnedrande klädsel”.

I Sverigedemokraternas budgetmotion i riksdagen för 2019 vill partiet minska stödet till folkbildningen med 968 miljoner kronor.
Det gäller dels de generella anslagen till studieförbund och folkhögskolor men också särskilda insatser som exempelvis ett initiativ som syftade till att öka möjligheterna för elever från studieovana hem att få hjälp med läxorna.
Motiveringen anses vara att det rör sig om ”samhällssplittrande” och ”politiskt extrema” verksamheter.
På lokal nivå – i de kommuner där Sverigedemokraterna fått inflytande – har partiets folkbildningspolitik blivit verklighet.
I exempelvis Sölvesborg i Blekinge och Trelleborg i Skåne har SD drivit igenom stora nedskärningar.
I Sölvesborg ser kommunens konstnärer, föreningar och studieförbund redan tecken på att deras samhälle förändras i grunden.
Det nya samstyret i Sölvesborgs kommun efter valet 2018 – med Sverigedemokraterna i spetsen – har i sin första budget bantat ner bidragen till studieförbunden med 25 procent.
Även Folkets hus tappar stora delar av sitt kommunala stöd.
Nedskärningarna följer Sverigedemokraternas vilja och ambition att kulturen ska bidra till att ”återskapa en gemensam identitet” och kan studeras i deras principprogram

Att-mörka-sanningenInledningsvis skrev jag om Kent Ekeroths beundran av Viktor Orbans samhällsförändring i Ungern.
Det är inte bara Ekeroth som uttryckt sin beundran av den samhällsutveckling som sker och skett i Ungern.
Partisekreterare Richard Jomshof tittar drömskt efter den mediepolitiska utvecklingen under Orbans och hans partis ledning av landet.
I Ungern är landets oberoende medier inte längre oberoende och ett statligt kontrollerat censurorgan – omdöpt till medieråd – kräver balanserad rapportering.
Fler och fler medier lägger ner sina utgivningar på grund av och baserade på politiska beslut.
Källskyddet gäller inte längre för medier och Public service-anställda rensas bort om medierådet anser att den journalistiska gärningen kritiserar regeringen.
Det är förbjudet att yttra åsikter som anses skada den ungerska nationen.
När Rickard Jomshof yttrade följande i en intervju – ”Eftersom Sverige inte är Ungern, eftersom vi inte sitter i regeringsställning  – än – och eftersom media i Sverige inte fungerar som media i Ungern, är vi tvungna att anpassa oss till den verklighet som råder här. Det innebär inte minst att vi måste anpassa vår retorik efter det rådande läget.” är rätt talande för hur man ser på Sveriges oberoende medier.
Jomshof har ofta refererat till Orbáns Ungern som en politisk förebild senast i en riksdagsmotion inlämnad i oktober 2018.

Sverigedemokraternas numer petade EU-kandidat Kristina Winberg hyllade som partiets EU-parlamentariker Ungerns utrikesminister Péter Szijjártó i en EU-utfrågning om situationen i Ungern 2017.
Kristina Winberg tackade den ungerska regeringen för dess motstånd mot omfördelning av flyktingar.
Men också Jimmie Åkesson hyllar Ungerns Viktor Orban med motiveringen att den ”EU-förespråkande elitens hegemoni för första gången på allvar har börjat utmanas.”
Viktor Orban hyllar bland annat amiralen Miklos Horthy som var ledare för hur Ungern deporterade 437 000 judar till nazistiska dödsläger.
Därutöver är Orban väl känd för sin kampanj mot finansmannen George Soros som enligt honom sker med antisemitiska undertoner.
Och det råder verkligen inte ljusår mellan partiledningens prydliga kostymnissar och den grova antisemitism som florerar längre ner i hierarkin på av deras egenkontrollerade facebooksidor – något som Sverigedemokraterna eller ens Åkesson aldrig tagit avstånd från med motiveringen att det ligger utanför hans kontroll!!!!!!!!

under-mattanSverigedemokraterna är auktoritära nationalister – eller etnonationalister som jag vill kalla dom –  som ser Ungerns utveckling gå precis i den riktning som är önskvärd enligt partiet.
En stark ledare som avskyr det liberala samhället som visar vägen och ger ”PK-samhället” vad det förtjänar.
Orbáns politiska projekt där han inskränker grundläggande mänskliga rättigheter till förmån för ”nationens bästa” är helt enkelt rätt enligt Sverigedemokraterna.
Och de politiska förslagen går igen i riksdagens kulturutskott påminns vi hur  Sverigedemokraterna för samma nationalistiska politik i Sveriges riksdag som Fidesz och Orbán gör i Ungerns parlament.
Kulturpolitiken ska ”samlas kring gemensamma normer och värderingar, kollektiva minnen, gemensamma myter” där ingen del av kulturpolitiken kommer undan.
Att de vill förändra det svenska samhället i grunden och införa en auktoritär nationalistisk stat där Ungern får stå modell när Sverigedemokraterna skisserar framtiden.
Det är verkligen naivt att inte se vad Åkesson och hans Sverigedemokrater vill med Sverige –  hur man vill förvandla vår demokrati mot en repressiv stat liknande den vi ser i Ungern under Viktor Orbans Fidez i motsats till den toleranta liberala statsbildning som gett oss en demokrati värd att värna med alla lagliga medel.

Sist – men inte minst – har jag full förståelse för att varken vi Socialdemokrater eller Miljöpartiet vill ge plats åt Sverigedemokraterna i det nu förestående samarbetet över de politiska gränserna vad avser kriminaliteten som utvecklats under de senaste åren i en närmast brutal utveckling där Mikael Damberg inrikesminister motiverar beslutet med att de har en ”grund inställning”.
Den grunda inställningen baseras naturligtvis på Sverigedemokraternas målsättning och ambition utifrån vad som angetts ovan dels mot bakgrund av hur man vill se en förändring vad avser hela migrationspolitiken samt bemästra utanförskapet som är den egentliga grunden för kriminaliteten där de socioekonomiska skiljelinjerna är en anledning.
Det finns långt mer komplexa frågeställningar att bearbeta för de inbjudna partierna att beakta än att helt stoppa invandring eller att upphöra med asylinvandring som skulle strida mot samtliga de konventioner om mänskliga rättigheter som Sverige ratificerat eller för den delen som Sverigedemokraterna gett uttryck för nämligen att sätta in militär i utanförskapsområden.
Därutöver kan jag också tycka att Moderaterna eldar på fenomenet offerkofta genom att nära nog uteslutande tala om Sverigedemokraternas medverkan istället för att fokusera på kärnfrågan – nämligen att möta den brutala gängkriminaliteten i samhället.

%d bloggare gillar detta: