Publicerad 2020-08-31
Återpublicerad 2021-02-15

Ofta – för att inte säga alltid – i samtal med sverigedemokraternas svans och personer som ideologisk står moderaterna nära förekommer det alltid att det var socialdemokraterna som var undfallande vänligt inställda till naziregeringen under krigsåren.
Inget av detta finner någon sanning utan baseras på en fullständig historisk okunskap.
Jag vet att flera med mig har mött denna lögnaktiga mytbildning som än i denna dag pågår främst vad avser sverigedemokraternas högljudda svans.
Därför får denna krönika stå som ett hjälpmedel för att – om möjligt – den okunnige förhoppningsvis blir kunnig.

Under krigsåren då vi behövde stå enade både inrikes- och utrikespolitiskt bildades en samlingsregering ledd av Socialdemokraterna där både Högern – numer Moderaterna, Bondeförbundet- numer Centerpartiet och Folkpartiet – numer Liberalerna ingick i en samlingsregering.
Men även denna samlingsregering gav Per Albin Hansson (S) stora bekymmer då Högern ofta stödde, och ibland helhjärtat, eftergifterna till Hitlertyskland.

Per Albin Hansson beskrev också det samhälle som socialdemokraterna ville åstadkomma.
”Folkhemmet” – ursprungligen myntat av högermannen Rudolf Kjellen, som numer står som sverigedemokraternas förebild och inte Per Albin Hansson – skulle åstadkommas genom ”nedbrytande av alla sociala och ekonomiska skrankor, som nu skilja medborgarna i privilegierade och tillbakasatta, i härskande och beroende, i rika och fattiga, besuttna och utarmade, plundrare och utplundrade.” Från högerns håll framställdes Socialdemokrater och kommunister – VPK som upphörde existera efter Sovjetunionens fall och ersattes med Vänsterpartiet – som nationellt opålitliga – en även idag stående uppfattning om än i andra ordalag..

Man kan fråga sig vem och vilka som var opålitliga egentligen.
Christian Gunther – tillhörde förvisso inget politiskt parti men var hans ideologiska hemvist befann sig rådde det ingen tvekan om – hade utsetts till utrikesminister i samlingsregeringen – som bildades 1939 – på grund av sin långa erfarenhet som diplomat.
Vid flera tillfällen hade han visat sig vara beredd att gå tyskarna till mötes.
Gunther visade på ”en uttalad förståelse för samtliga tyska militära önskemål”.
Naziregeringen hade hos samlingsregeringen framställ önskemål om permittenttrafik genom Sverige.
Problemet för Gunther var att få resten av regeringen med sig – Bondeförbundet och högern var positiva medan Per Albin Hansson sa tvärt nej gemensamt med Folkpartiet.
Ernst Wigforss (S) ansåg att det var bättre att ta risken att bli ockuperad än att ge efter för nazisternas krav och även försvarsminister Per Edvin Sköld (S) höll med.
Gunter valde därför att söka stöd hos kungen och gav sig därför genast iväg till slottet.

Kung Gustaf V – som under de senaste decennierna inte lagt sig i politiken särskilt ofta – ansåg nu att regeringen skulle godkänna det tyska kravet.
Kungen ville inte riskera en konflikt med Tyskland då han skulle överväga att avgå.
I det rådande läget ville inte Per Albin Hansson riskera att kungen abdikerade och att regeringen därmed splittrades.
Efter flera omröstningar i riksdagen godkände man till slut tyskarnas krav.

Redan på midsommarafton hade emellertid utrikesminister
Christian Gunther ”i förtrolighet” meddelat tyskarna att de kunde räkna med ett ja.
När det formella beslutet meddelades på eftermiddagen den 25 juni hade järnvägsvagnarna redan börjat rulla mot den svenska gränsen.
Permittenttrafiken – som skedde endast vid ett tillfälle då alla efterföljande förfrågningar från Tyskland avvisades av Per Albin Hansson.
Trots detta har Per Albin Hansson fått klä skott för den undfallenhet mot Nazisterna då det i själva verket var högern som röstade ja till permittenttrafiken, Bondeförbundet och Kungen – som vid tiden hade andra konstitutionella befogenheter än vad han har idag – körde helt sonika över Per Albin Hansson.
Gunter fick dock sitta kvar som utrikesminister i samlingsregeringen – trots kritiken mot honom för att vara allt för tyskvänlig – och ersattes först 1945 av Östen Unden (S) som utrikesminister.
Högern har alltid tagit avstånd från fascism men i valet mellan socialism och fascism väljer man, trots avståndstagandet, fascismen.

Så kommer vi till den ständigt uppmärksammade exporten av järnmalm till nazityskland.
Främsta målet med svensk utrikespolitik under andra världskriget var att hålla Sverige utanför kriget.
Neutralitetspolitiken hade starkt stöd hos befolkningen och bedömdes som framgångsrik.
Men i kommentarer till den svenska neutraliteten saknas oftast kunskap om de verkliga förutsättningarna och vilket handlingsutrymme som fanns för svensk politik och svenskt näringsliv.
Under Tysklands starka inflytande över svensk ekonomi under krigsåren hade Sverige vissa möjligheter att bjuda motstånd.
De utnyttjades ibland, dock inte alltid.

Vid en återblick på svensk handelspolitik och enskilda svenska företags agerande under andra världskriget framträder
bland annat bilder av solidaritet med broderfolk och förföljda, strategier för att undvika tyskt inflytande, men också exempel
på eftergivenhet inför tyska krav.
Vad som är mindre känt i sammanhanget är att järnmalmsexporten var betydligt mindre – cirka 25 procent av det tycka behovet och kunde inte användas inom den tyska vapenindustrin utan endast till fartygsplåtar då malmen innehöll för mycket fosfor. Skogsprodukter som vi exporterade till Tyskland exporterades även till USA och England.
Exporten var ett samhällsintresse som uppmuntrades av de svenska myndigheterna.
Drivkraften kan sammanfattas i ett ord: stenkol.
Svensk industri är under den här tiden helt beroende av kol – och Tyskland var det enda land som kunde exportera det till oss.
För att vår industri skulle kunna rulla på och för att vi inte ska frysa byter vi således svensk skog och malm mot tyskt kol och koks.

Allt denna export förändrades i april 1940 då tyskarna ockuperade Danmark och Norge.
Man minerar Skagerrak samt övervakar den så kallade Skagerackspärren med flotta och flyg.
Det blev nu omöjligt att fortsätta exporten västerut då den svenska handelsflottan splittrades i de som befann sig innanför och utanför spärren.
Skogsindustrin måste därvid söka nya marknader – och kvar är egentligen bara Tyskland och de av tyskarna ockuperade länderna.
Skogsindustrin ökade sin export rejält medan järnmalmen förhöll sig på låga nivåer.
All import från länder vi tidigare hade avtal med upphörde och ledde till svår brist på olika importvaror som bensin, tobak, kaffe och konstgödsel med mera.

Publicerad 2020-08-30

Annie Lööf är tillbaka, och med iver och glädje såg hon fram emot sitt sommartal.
Först av allt känns det bra att hon under tiden av sin föräldraledighet lyckades ta sig igenom en svår och komplicerad förlossning under det nära ett års tid som hon tvingats vara borta från det politiska livet, och det tycks som hon nu övervunnit denna svåra period och nu kan glädjas över sin dotter Saga.
Men hon gläds också över att vara tillbaka i den politiska hetluften med en förhoppning att hon under sin frånvaro tänkt till i andra banor än det neoliberala tankegods hon och hennes parti ägnat sig åt allt sedan alliansåren.
Men icke så……………………………….sommartalet på Långholmen var en mix av socialliberala och neoliberala värderingar.

Det är ju bra med visioner och ett nytänkande – även för Centerpartiet.
Men dessvärre handlade det om gammal skåpmat som man trodde hade ruttnat under de gångna åren.
Det var skattesänkningar kors och tvärs rubricerad som en ekonomisk nystart för landet under denna viruspandemi som inte bara drabbat människoliv, där varje dödsfall är en i sammanhanget obeskrivlig tragedi för de närstående.
Men också ekonomiska konsekvenser med ett i huvudsak adresserat syfte att hålla vårt land på fötter.

”Vi behöver ge Sverige en ekonomisk nystart.
Något som ger vår ekonomi en rejäl injektion”, säger hon i sitt sommartal.
Hon vill sänka arbetsgivaravgiften för unga – genom att slopa den allmänna löneavgiften för alla upp till 24 år och med en inkomst upp
till 25 000 kr/månad vilket skulle belasta skattebetalarna med 11,5 miljarder kronor.
Låginkomsttagare ska få sänkt skatt vilket minskar statens intäkter med ytterligare 10 miljarder kronor.
Subventionering för Rot-avdraget/bidraget skall öka från nuvarande 30 procent till 50 procent vilket innebär än ytterligare 7 miljarder i minskade skatteintäkter för staten.
Hon och Centerpartiet vill också reducera skatten för investeringar med 8 miljarder kronor för 2021 och 2 miljarder för 2022.
Totalt således 38,5 miljarder skall belastas statens redan hårt ansträngda finanser på grund av pandemin.

Alliansregeringen – vari Centerpartiet ingick – behöver påminnas om att de också sänkte arbetsgivaravgifterna för unga vilket fick mycket kritik bland annat från Riksrevisionen, Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering (IFAU) samt ett antal ekonomiska forskare som bland annat Arbetsförmedlingen hänvisar till samt att man vill hävda att upplägget är krångligt och mycket tveksamt om det kommer ha den effekt som avses.
Riksrevisionen skrev i sitt remissvar att det är svårt att bedöma trovärdigheten i Finansdepartementets bedömningar, dels eftersom förslaget saknar konsekvensanalys och dels eftersom det inte har gjorts någon uppföljning av den nedsättning som skedde 2007 och konstaterar att reformen haft låg effekt på sysselsättningen.
IFAU gjorde samma bedömning som Riksrevisionen med tillägget – påvisad i en rapport – som visar att de sänkta arbetsgivaravgifterna varit en dyr och föga verksam reform där varje skapat jobb kom att kosta mellan en och 1,6 miljoner kronor i inkomstbortfall.

Vad blev då Annie Lööfs svar på den kritiken?
Alla hade fel och hänvisar till Svenskt Näringslivs (SN) analys från 2019 samt att en mängd privata företag och allt fler partier anser att den reformen påvisat en sysselsättningsgrad med 2,5 procent.
Det var ju en storartad och ”objektiv” analys av en reform som fick hård kritik och avskaffades omedelbart när den Socialdemokratiskt ledda regeringen övertog regeringskansliet 2014 och fick stopp på den dräneringen av statsfinanserna.

Har vi inte hört det förut?
Sänkta skatter för låginkomsttagare!
Som vanligt bygger dessa ideer på den så kallade nedsippringsteorin, eller det allt mer vanliga uttrycket för den så kallade Lafferkurvan ”hästskitsteoremet”.
Alliansen rubricerade dock inte dessa skattesänkningar som ”hästskitsteoremet” utan namngav reformen med rubriken ”Arbetslinjen” vilket påvisar att oavsett etikett så är skit just bara skit.
Den teorin har prövats förr med katastrofala resultat inte minst under alliansåren då man praktiserade teorin genom att sänka skatterna med totalt 141 miljarder – den i särklass största sänkning som skett i hela västvärlden.
Annie Lööf med flera inom högern borde lära sig resultatet av denna enorma åderlåtning av statens intäkter genom att skåda det förfall inom välfärden som synliggjorts innan viruspandemin drabbade oss men en pandemi som gett ytterligare bevis för hur illa ställt det är med vår välfärd.
Det finns inget empiriskt stöd för att sänkta skatter ökar tillväxt och skatteintäkter överhuvudtaget.
Det är bara just ett trolleritrick utan verklighetsförankring.
Däremot leder en växande ekonomi till ökade skatteintäkter.

Sedan 90-talskrisen har vi haft många år av tillväxt.
Och det beror på ökad produktivitet, ökad efterfrågan, växande befolkning och goda konjunkturer – inte på sänkta skatter.
Dessa samband är så fundamentala att de borde ingå i den ekonomisk-politiska allmänbildningen – främst hos de borgerliga politikerna.
För det är inte skatterna räknat i kronor som är intressanta utan skatternas andel av BNP.
År 2000 var skattekvoten 49 procent, år 2006 46 procent och när alliansen avgick 2014 var den 42,5 procent.
Skillnaden var således och ungefär drygt 300 miljarder i minskade skatteintäkter jämfört med år 2000.
Nu har skattekvoten ökat med 1,5 procent under den nuvarande regeringen.

Antalet anställda i skolan, vården och omsorgen och inte minst polisen har också ökat.
Så det finns naturligtvis ett samband mellan skatter å ena sidan och resurser och antalet anställda i den offentliga sektorn å andra sidan.
Annie Lööf och hennes Centerparti har i allmänhet mycket att lära och i synnerhet den samlade högertrojkan med Ulf Kristersson (M) som kanske är den ivrigaste med att använda sig av ”hästskitsteoremet” – ursäkta Arbetslinjen skulle det ju vara i svensk tappning.