Är inte Reinfeldt egentligen Sverigedemokrat?

Reinfeldt skyller ifrån sig!!!! Så gör inte en statsman med ambitioner att bli en landsfader!!!!!!! En stor del av regeringens politiska åtgärder för att förhindra en ökande arbetslöshet – eller råda bot på en massarbetslöshet som var en massarbetslöshet under den Socialdemokratiska regeringen men är det inte enligt Reinfeldts nya definitioner – har av allt fler vunnit insikt om att den förda politiken inget annat är än ett rent FIASKO! Jag har många gånger noterat – denna regering saknar insikt om den verklighet som drabbar allt fler människor i vårt land. Jag har fram till nu ingen anledning att förändra den uppfattningen. Reinfeldt skyller sina och hans regerings fel och tillkortakommanden på allt annat än dess felaktiga politik. Den politik som Reinfeldt med högerns hjälp bedriver är en politik diametralt och väsensskild mot vad Socialdemokraterna vill bedriva i avsikt att lösa problemen med hög – signifikativ – arbetslöshet, en skamlöst hög ungdomsarbetslöshet, försämrade möjligheter att försörja sig för många och som en följd därav ökade klyftor i samhället. Det går således inte längre att skylla på Socialdemokraterna – även om man gärna vill och har det på sin repertoar understundom så inser människor att det vore förödande för Reinfeldt och hans kollaboratörer i regeringen att uteslutande köra det racet. Då finner man andra möjligheter. Han talar om en trappa!!!! En ”kunskapsförädlingstrappa”!!!!

Kunskapsförädlingstrappa är ett nytt ord – ett av många nya ord som Reinfeldt slänger sig med för att förklara något som han tror att folket skall begripa men som gör det bara än mer förvirrande istället. Kunskapsförädlingstrappan är enligt Reinfeldt i bruk just nu och snart löser sig allt så den kritik man fått för sina politiska åtgärder är oberättigad. Halleluja!!!! Men det är inte alla som klättrar på denna kunskapsförädlingstrappa – folk som flyttar till vårt land klättrar inte. Den alltmer ökande bostadssegregationen är invandrarnas fel – de allt mer försämrade resultaten i skolorna är invandrarnas fel. Reinfeldt är bra på en sak – nämligen att påvisa skillnader mellan folkgrupper i samhället. Han trampar i samma träskmarker som sin partiledarkollega Åkesson. Det är skillnad mellan ”etniska” svenskar och ”oetniska” svenskar. I Reinfeldts Sverige har människor inte samma värde eller betydelse – har Reinfeldt verkligen anslutit sig till rätt parti? Borde han inte vara Sverigedemokrat istället? Citat Aftonbladet Daniel Swedin;

Om man räknar bort unga, fattiga, sjuka, gamla och ensamkommande flyktingbarn, då kommer statistiken kanske visa att Sverige är ett problemfritt samhälle. Men Sverige ser inte ut så, det är inte för ett sådant land Reinfeldt är statsminister. Då håller det inte att peka ut grupper som får bära ansvaret när den egna politiken inte har fungerat. Fast kanske är det inte statsminister Reinfeldt som pratar, utan Moderat­ledaren. Hans budskap till de egna väljarna är i sådana fall glasklart: ”Försämringarna har inte drabbat dig eller din familj, du är fredad. Du behöver inte vara orolig. För oss andra finns all anledning till oro.

För regeringens glädjebudskap stod Sveriges Radio Ekot för igår. 5000 nya jobb har skapats genom den av regeringen hårt kritiserade och totalt verkningslösa momssänkningsreformen. Där fick alla kritiker så de teg – var nog en första tanke hos högerns kollaboratörer i regeringen. Men strax därefter meddelades det att utspelet var en ”Tidningsanka” det fanns således inga belägg för påståendet. Synd – jag hade verkligen unnat regeringen lite framgång här – för ungdomarnas skull. Icke förty kan man ana att kollaboratörerna med sannolikhet intill visshet – kommer att använda sig av det ursprungliga budskapet – dock inte Reinfeldt för det vore allt för genomskinligt – en genomskinlighet andra moderater knappast bekymrar sig över. Viktigt är det positiva beskedet för att vänja folket vid att upprepade lögner verkligen blir till  en sanning till slut. Vi har vant oss – åtminstone de av oss som synar regeringen och dess förehavanden

Fascismen frodas i Europa. Den frodas också i vårt land. Sitter just nu och läser en artikel författad av Alexandra Pascalidou i tidningen Fria Tider om Grekland och dess ökande fascism som är skrämmande. Alldeles oavsett vad som orsakat den Grekiska krisen – sannolikt genom flera omständigheter som alla mynnar ut i girighet och oförstånd över hur man regerar ett land – så är resultatet det vi ser idag – fascism på grund av försämrade villkor för människor. Fram till valet 2010 var inte Sverigedemokraterna ens ett riksdagsparti. Den majoritetsregering som Reinfeldt och moderaterna ledde i allians med sina bröder/systrar i marginalpartierna – genomförde i rasande takt ett systemskifte som aldrig tidigare skådats i vårt land. Man slaktade socialförsäkringarna baserade på lögner. Man genomförde i lika rasande takt försäljningar av vår infrastruktur i formen vård- och omsorgsverksamhet med argumentet att ett fritt vårdval gagnar våra gamla och vårdberoende medborgare. Marknaden och riskkapitalet visste bättre hur våra omsorgsberoende medborgare skulle ha det. Snart nog uppdagades oegentligheter som rubricerades som – det numer vanligt förekommande definitionen -vårdskandaler, vanvård – allt för att marknadsfundamentalisterna skulle tjäna pengar – pengar vi betalar i skatter som går via regeringen vidare till riskkapitalet och slutligen hamnar i övergödda direktörers fickor med bolag registrerade på någon av det fåtal skatteparadis som finns kvar. Resultatet av hela detta systemskifte blev ökade klyftor i samhället, fattigdomen bredde ut sig och i spåren av det far 242.000 barn illa i samhället, 33.000 inlåst i begreppet Fas3 utan ekonomisk möjlighet att ta sig ur detta haveri, 70.000 i långtidsarbetslöshet utan möjlighet att förbättra sina möjligheter att kompetensutbilda sig, drygt 400.000 arbetslösa i olika meningslösa åtgärder. En regering som saknar handlingskraft – en regering som hellre satsar på meningslösa, verkningslösa åtgärder som i slutänden endast gynnar storföretagen och bankerna. Är det konstigt att Sverigedemokraterna växer i ett sådan samhälle? Jag har sagt det förr – jag säger det återigen – den framväxande fascismen – företrädd av Sverigedemokraterna – är uteslutande denna högerregerings fel. Hade man haft en annan inriktning på sina politiska åtgärder än de man genomförde – då hade Sverigedemokraterna fortfarande varit ett parti som i vissa kommunalval försökt hålla sig över ytan – frustrande, frustrerade – över att ingen bryr sig eller förstår att muslimerna håller på att ta över vårt land. Orsak och verkan kan i fascismens tankevärld skyllas på allt annat än verkligheten.

Men har inte oppositionen något ansvar? Jo – visst fan har dom det – dom har dessutom ett stort ansvar. Att rösta emot oansvariga beslut i riksdagen är en del av ansvaret – men inte på långa vägar det enda. Jag saknar en opposition – en opposition som inte bara gnäller och röstar emot dåliga förslag i riksdagen. Jag skulle inte ha något emot ett kraftfullt ideologisk brandtal av Stefan Löfvén till exempel – ett brandtal som berör och påverkar. Det är en partiledares uppgift att påverka, ingjuta hopp hos sina medlemmar – gräsrötterna – nå ut till allmänheten – påtala verkan och orsak av en marknadsfundamental politik – skapa förtroende.  Men allt kan inte läggas på en partiledare. Samtliga valda företrädare för partiet har ett minst lika stort ansvar att föra ut en trovärdig politik – påtala olägenheter – kort sagt föra en opposition som en opposition skall föras när villkoren för medborgarna kraftigt försämras av politiskt genomförda åtgärder. Det duger inte att föra en opposition för att övertyga de redan övertygade. Men jag riktar samma kritik mot de övriga oppositionspartierna. De lyser med sin frånvaro också i stor utsträckning. Vänsterpartiet som har en i många stycken liknade ideologisk uppfattning som Socialdemokraterna talar i allt för liten utsträckning om ideologi trots att det finns många goda företrädare för bägge partier så verkar det som att lågan har slocknat och tänder till någon gång eller ett par gånger för att därefter lägga sig till ro och slockna igen. Miljöpartiets Gustav Fridolin –  en erkänt duktigt och skicklig retoriker  – blommar upp understundom men lyser därefter med en frånvaro i lika hög grad som sina partiledarkolleger i de andra partierna. hur länge till skall vi åse förfallet? Ett förfall som är som ett gödningsmedel för Sverigedemokraterna. Tystnad är ingen opposition!!!

 

Publicerat av Bjorn Alvebrand den 8 januari, 2013

https://bjornalvebrand.wordpress.com/2013/01/08/ar-reinfeldt-egentligen-sverigedemokrat/