Undergångspartiet!!!

Publicerad 2020-08-30

Annie Lööf är tillbaka, och med iver och glädje såg hon fram emot sitt sommartal.
Först av allt känns det bra att hon under tiden av sin föräldraledighet lyckades ta sig igenom en svår och komplicerad förlossning under det nära ett års tid som hon tvingats vara borta från det politiska livet, och det tycks som hon nu övervunnit denna svåra period och nu kan glädjas över sin dotter Saga.
Men hon gläds också över att vara tillbaka i den politiska hetluften med en förhoppning att hon under sin frånvaro tänkt till i andra banor än det neoliberala tankegods hon och hennes parti ägnat sig åt allt sedan alliansåren.
Men icke så……………………………….sommartalet på Långholmen var en mix av socialliberala och neoliberala värderingar.

Det är ju bra med visioner och ett nytänkande – även för Centerpartiet.
Men dessvärre handlade det om gammal skåpmat som man trodde hade ruttnat under de gångna åren.
Det var skattesänkningar kors och tvärs rubricerad som en ekonomisk nystart för landet under denna viruspandemi som inte bara drabbat människoliv, där varje dödsfall är en i sammanhanget obeskrivlig tragedi för de närstående.
Men också ekonomiska konsekvenser med ett i huvudsak adresserat syfte att hålla vårt land på fötter.

”Vi behöver ge Sverige en ekonomisk nystart.
Något som ger vår ekonomi en rejäl injektion”, säger hon i sitt sommartal.
Hon vill sänka arbetsgivaravgiften för unga – genom att slopa den allmänna löneavgiften för alla upp till 24 år och med en inkomst upp
till 25 000 kr/månad vilket skulle belasta skattebetalarna med 11,5 miljarder kronor.
Låginkomsttagare ska få sänkt skatt vilket minskar statens intäkter med ytterligare 10 miljarder kronor.
Subventionering för Rot-avdraget/bidraget skall öka från nuvarande 30 procent till 50 procent vilket innebär än ytterligare 7 miljarder i minskade skatteintäkter för staten.
Hon och Centerpartiet vill också reducera skatten för investeringar med 8 miljarder kronor för 2021 och 2 miljarder för 2022.
Totalt således 38,5 miljarder skall belastas statens redan hårt ansträngda finanser på grund av pandemin.

Alliansregeringen – vari Centerpartiet ingick – behöver påminnas om att de också sänkte arbetsgivaravgifterna för unga vilket fick mycket kritik bland annat från Riksrevisionen, Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering (IFAU) samt ett antal ekonomiska forskare som bland annat Arbetsförmedlingen hänvisar till samt att man vill hävda att upplägget är krångligt och mycket tveksamt om det kommer ha den effekt som avses.
Riksrevisionen skrev i sitt remissvar att det är svårt att bedöma trovärdigheten i Finansdepartementets bedömningar, dels eftersom förslaget saknar konsekvensanalys och dels eftersom det inte har gjorts någon uppföljning av den nedsättning som skedde 2007 och konstaterar att reformen haft låg effekt på sysselsättningen.
IFAU gjorde samma bedömning som Riksrevisionen med tillägget – påvisad i en rapport – som visar att de sänkta arbetsgivaravgifterna varit en dyr och föga verksam reform där varje skapat jobb kom att kosta mellan en och 1,6 miljoner kronor i inkomstbortfall.

Vad blev då Annie Lööfs svar på den kritiken?
Alla hade fel och hänvisar till Svenskt Näringslivs (SN) analys från 2019 samt att en mängd privata företag och allt fler partier anser att den reformen påvisat en sysselsättningsgrad med 2,5 procent.
Det var ju en storartad och ”objektiv” analys av en reform som fick hård kritik och avskaffades omedelbart när den Socialdemokratiskt ledda regeringen övertog regeringskansliet 2014 och fick stopp på den dräneringen av statsfinanserna.

Har vi inte hört det förut?
Sänkta skatter för låginkomsttagare!
Som vanligt bygger dessa ideer på den så kallade nedsippringsteorin, eller det allt mer vanliga uttrycket för den så kallade Lafferkurvan ”hästskitsteoremet”.
Alliansen rubricerade dock inte dessa skattesänkningar som ”hästskitsteoremet” utan namngav reformen med rubriken ”Arbetslinjen” vilket påvisar att oavsett etikett så är skit just bara skit.
Den teorin har prövats förr med katastrofala resultat inte minst under alliansåren då man praktiserade teorin genom att sänka skatterna med totalt 141 miljarder – den i särklass största sänkning som skett i hela västvärlden.
Annie Lööf med flera inom högern borde lära sig resultatet av denna enorma åderlåtning av statens intäkter genom att skåda det förfall inom välfärden som synliggjorts innan viruspandemin drabbade oss men en pandemi som gett ytterligare bevis för hur illa ställt det är med vår välfärd.
Det finns inget empiriskt stöd för att sänkta skatter ökar tillväxt och skatteintäkter överhuvudtaget.
Det är bara just ett trolleritrick utan verklighetsförankring.
Däremot leder en växande ekonomi till ökade skatteintäkter.

Sedan 90-talskrisen har vi haft många år av tillväxt.
Och det beror på ökad produktivitet, ökad efterfrågan, växande befolkning och goda konjunkturer – inte på sänkta skatter.
Dessa samband är så fundamentala att de borde ingå i den ekonomisk-politiska allmänbildningen – främst hos de borgerliga politikerna.
För det är inte skatterna räknat i kronor som är intressanta utan skatternas andel av BNP.
År 2000 var skattekvoten 49 procent, år 2006 46 procent och när alliansen avgick 2014 var den 42,5 procent.
Skillnaden var således och ungefär drygt 300 miljarder i minskade skatteintäkter jämfört med år 2000.
Nu har skattekvoten ökat med 1,5 procent under den nuvarande regeringen.

Antalet anställda i skolan, vården och omsorgen och inte minst polisen har också ökat.
Så det finns naturligtvis ett samband mellan skatter å ena sidan och resurser och antalet anställda i den offentliga sektorn å andra sidan.
Annie Lööf och hennes Centerparti har i allmänhet mycket att lära och i synnerhet den samlade högertrojkan med Ulf Kristersson (M) som kanske är den ivrigaste med att använda sig av ”hästskitsteoremet” – ursäkta Arbetslinjen skulle det ju vara i svensk tappning.

Publicerat av Bjorn Alvebrand den 30 augusti, 2020

https://bjornalvebrand.wordpress.com/2020/08/30/undergangspartiet/