Baltutlämningen herr Åkesson

Publicerad 2019-08-16

Att Åkesson och hans lärjungar är i behov av historiekunskaper som överensstämmer med sanningen torde vara nödvändigt inte minst för att det råder en uppenbar brist på bildning som Sverigedemokraterna nyttjar på ett ytterst försåtligt sätt.
Jag kan ur Åkessons perspektiv förstå att man försöker koppla Socialdemokraterna liktydigt med Nazisternas vidrigheter i akt och mening dölja sin egen erbarmliga uppkomst samt vad som utspelats allt sedan de fick ett tydligt mandat av sin egen okunniga skara av kärnväljare.
Att man därutöver genom medveten falsk propaganda och historierevisionism duperar en stor andel av LO-kollektivets arbetare i avsikt att vinna röster samt splittra arbetarrörelsen till förmån för egna dolda avsikter är exakt så som Hitlers propagandaministerium gjorde och som blev lyckosam dock med ett förödande resultat för mänskligheten.

Bara dom senaste utspelen vad avser dels partiets EU-parlamentariker dels lokala företrädares bisarra utspel på sociala medier torde räcka gott och väl för att alla andra med sunda värderingar borde ta avstånd, dock inte de förblindade lärjungarna som sätter något slag av hopp till ett parti som är en skam för inte bara svenska medborgare utan för hela mänskligheten.
Hårda ord måhända men i spåren av deras egna ståndpunkter torde orden vara modesta.
Åkesson själv placerar sig i täten av den förljugna skara som inte ens förmår känna skam när de avslöjas.
Att påstå att man var högst intresserad av samhällsfrågor och sedan fann ett parti som ursprungligen bildades av forna nazister och anhängare av den högerextrema organisationen bevara Sverige svenskt vilket fortfarande var en kampanjslogan det år Åkesson hittade hem och hävda att han inget visste.
Jag kan omöjligt förstå hur man som samhällsintresserad inte varken sett eller hört om Sverigedemokraternas bravader som uppmärksammades av riksmedierna gång efter annan.
Och med den fascinationen för lögner och revisionism parat med högerextremistiska ståndpunkter är det inte svårt att förstå – med ett huvudsakligt syfte att försvara sig själv och hans val av parti – att demonisera hans största motståndare, nämligen Socialdemokraterna.

Och nu en historielektion – inte bara för herr Åkesson utan också för hans trogna fans som befinner sig bakom datorskärmar, paddor och mobiltelefoner och som litar blint på en lögnare.

1945 utlämnade Sverige 3000 soldater i tysk uniform som flytt östfronten mot Sovjet. 167 av dem var balter.
Detta har blivit till ett sår i den svenska själen och skapat debatt under sjuttio års tid.
Tage Erlander har hos dessa kufar gjorts skyldig och ansvarig för de interneringsläger eller uppsamlingsläger som tog emot avhoppade tyska soldater under krigsåren vari ingick både lettiska och litauiska medborgare.
Dessa interneringsläger – som var en typ av arbetsläger för politiska fångar – var i Sverige under andra världskriget ett sätt för svenska myndigheter att kontrollera kommunister som sågs som statsfientliga element.
Tage Erlander – som redan 1937 utnämndes till statssekreterare under Gustaf Möller på socialdepartementet med politiskt ansvar för dessa läger – det operativa ansvaret låg under polismyndigheten.
Från början var det således svenska medborgare som internerades men allteftersom kriget fortgick tog man även hand om utländska soldater från båda sidor.
Forskning kring det hela har delvis varit svårt då dokumentation förstörts och bränts upp.

Här med Olof Palme och Centerpartiets Gunnar Hedlund.

1944 utsågs Erlander till konsultativt statsråd – biträdande socialminister – med ansvar för frågor rörande arbetsmarknaden, polisväsendet och civilförsvaret i samlingsregeringen under ledning av Per Albin Hansson, och året därpå blev han ecklesiastikminister.
1946 då statsminister Per Albin Hansson hastigt avled under den senare delen av året valdes Tage Erlander överraskande till ny partiledare och statsminister.
Överraskande eftersom Tage var relativt okänd av den breda folkmassan och de som var bekant med honom trodde han skulle avgå efter andrakammarvalet 1948 samt att det skulle bli svårt att axla Per Albins mantel.

I januari 1946 utlämnades 146 av ursprungligen 167 baltiska soldater som tjänstgjort för Tysklands räkning från Sverige till Sovjetunionen.
De cirka 9000/10000 baltiska flyktingar som flytt undan den sovjetiska ockupationsmakten omfattades inte av baltutlämningen – det handlade uteslutande om soldater.
Anledningen till detta var att balterna betraktades som sovjetmedborgare, då Sovjetunionen hade annekterat de baltiska länderna som en del av en överenskommelse med Hitlertyskland 1939 – Molotov-Ribbentrop-pakten.
Genom anslutningen till Sovjet ombildades Estland till en sovjetrepublik – Estniska SSR – 21 juli 1940.
Mellan 1941 och 1944 ockuperades dock Estland av Tyskland tills det åter ockuperades och annekterades av Sovjetunionen 1944.
När Sovjetunionen i juni 1945 krävde att den svenska regeringen lämnade över militär och annan personal som stridit för tyskarna på östfronten var regeringen villig att gå ryssarna till mötes – men dess jakande svar hölls länge hemligt för svenska folket.
Det skall härvid påpekas att regeringens beslut låg helt i linje med vad andra världskrigets segrarmakter kommit överens om nämligen att tysk militär på flykt skulle återsändas till den front de lämnat.
Detta urskuldar dock inte den svenska regeringens agerandet då vi inte var krigförande stat och hade dessutom inte deltagit i överenskommelsen – men det bidrar till att förklara logiken bakom det.
Det som störde en växande folkopinion var inte att Sverige skulle lämna ut omkring 2 700 tyska soldater som man antog skulle behandlas som krigsfångar, utan att man skulle skicka iväg 167 balter till Sovjet som kämpat för tyskarna och där bestraffas som landsförrädare.

Vad hände då med dessa 167 balter som utlämnades till Sovjet?
Den 22 november inledde balterna en hungerstrejk och den 24 november även de utlämningshotade tyskarna.
Självstympning förekom, liksom självmord.
Balterna placerades tills vidare på sjukhus, medan tyskarna utlämnades enligt planen vid månadsskiftet november-december.
För balternas del blev utlämningen verklighet i omgångar mellan mitten av december och 25 januari 1946 och på grund av hungerstrejkerna och sjukdomarna sändes endast 146 av de ursprungliga 167 balterna över till en väntande fångenskap i Sovjetunionen.
Dessa månader var väldigt traumatiska för den nya regeringen ledd av Tage Erlander även trots att de borgerliga partierna hade accepterat utlämningen när det sovjetiska kravet kommit.
Den svenska – med all rätt – upprörda opinionen mot baltutlämningen tros ha fått resultatet att ”bara en” av balterna kom att dömas till döden för landsföräderi.
De flesta släpptes efter ett tag och fick leva sina liv i det ockuperade hemlandet.
Dock med stränga restriktioner – vad dessa restriktioner bestod av är för mig inte känt.
1994 bjöd den moderatledda regeringen med Carl Bildt och kungen in de 35 utlämnade balter som fortfarande var i livet till Stockholm och bad om ursäkt för utlämningen.

Nu har herr Åkesson och hans trogna förvaltare av Sverigedemokraternas brister i historien något att fundera över – återigen!

 

 

 

Publicerat av Bjorn Alvebrand den 16 augusti, 2019

https://bjornalvebrand.wordpress.com/2019/08/16/baltutlamningen-herr-akesson/