Sent skall syndarna vakna!

Integrationsdebatten går nu i höga vågor. Det ena politiska förslaget efter det andra präglar debatten och inte utan kritik. Någon sa att hela havet stormar och det är nog ungefär vad det gör just nu. Jag noterar att allianspartierna näst intill är redo att kölhala varandra för att inte tala om hur illa det står till inom Folkpartiet. Carl B Hamilton – som uppenbarligen företräder den socialkonservativa andelen av Folkpartister – riktar kritiken mot Socialdemokraterna och undrar varför inte de också ger sig in i stormen. Som sjökapten med mångårig erfarenhet av stormar väljer jag en annan säkrare väg för att i görligaste mån undvika trassel med Sjöberg (ett vanligt namn på sjön av sjömän). Därför är det också klokt att den grupp inom partiet som arbetar med förslag om en förändrad integration inte låter sig påverkas och blir ännu en del av hela havet stormar genom flera otillräckligt genomarbetade förslag. Det kan därför finnas skäl för Carl B Hamilton att istället medverka till att hans eget parti gjuter olja på vågorna och intar en genomarbetad insikt innan stormen utvecklas till rena orkanen. Man hade trots allt åtta år på sig och omvärldsbevakning innebär inte bara allt som rör sig inom riksdagshusets trygga skott mot omvärlden.

Är det en ”Grand final i skojarbranschen” – den allianspolitiska branschen – vi nu åser där både Folkpartiet och Kristdemokrater lever farligt. Mitt emellan står Annie Lööf – till synes lugnt och tryggt – med sina ständigt återkommande floskler medan moderaterna rabblar arbetslinje in absurdum. Kontroversiell är frågan om en nyanländ invandrare ska få lägre bidrag om hon bosätter sig i en kommun där det är hög arbetslöshet medan KD vill se generellt lägre bidrag. Debatten är en balansgång i det politiska pusslet med ett i huvudsak att isolera Sverigedemokraterna. Det tycks vara den generella inställningen men ingen är intresserad av blocköverskridande överenskommelser – missförstå mig inte, överenskommelser mellan blocken behöver inte inkludera rasister. Märkligt! Man föredrar istället att integrationsdebatten splittrar partierna internt och det förefaller rena huggsexan om vem som vet bäst och kan mest vad som är humant och vad som inte är humant. Balansgången framkallar rent av absurda förslag för att undvika sammankopplingar med en SD assimileringspolitik grundad på följande inställning;

Nu drunknar snart Sverige i våg efter våg av obildade, barbariska, ojämställda huliganer som inte vet vad jämlikhet och alla människors lika värde är. Det är vår uppgift att som upplysta rakryggade svenskar banka in vett i dessa våldsverkare genom att sätta ett kontrakt under näsan på dom där de står hur riktiga svenskar minsann beter sig. Och vår kristna Gud nåde dom om de inte följer det till punkt och pricka. Det är självfallet inget kontrakt vi ska tvinga alla invånare i vårt hederliga land att skriva på, alla vet väl att det är invandrarpacket som är problemet och det är minsann dom som ska ”anpassa” sig efter oss. Mångkultur och integration? Skitsnack! Varför ska vi leva i ett land med en mångfald av värden, kulturer och traditioner? Det är ju svenskar som ändå har rätt och alla andra ska vara som oss. Passar det inte kan du ta dit pick o pack och dra tillbaka till ditt terroristland, eller stanna och möt konsekvenserna av ditt ickesvenska agerande.

Debattklimatet har tagit en hemskt fördomsfull och trångsynt vändning. Att allianspartierna tävlar om att vinna Sverigedemokraternas röster är ingen större nyhet. Vi adopterar populistiskt främlingsfientliga idéer, ompaketerar dom och kallar det för att ta ”krafttag mot invandringen”. Det är inte bara föraktfullt och nedlåtande, det är dessutom fullständigt absurt att skapa en form som alla invandrare ska stöpas i för att bli ”riktiga” svenskar. Jag trodde att integrationsdebatten passerat stadiet om att minoriteten ska diktera villkoren för majoriteten. Jag trodde att vi började se värdet i det mångkulturella samhället. Jag trodde att vi började förstå att integration är ömsesidigt och att vi har oändligt mycket att lära av varandra. Media har också en stor skuld i att det blivit som det blivit – att det officiella Sverige inte vågar se sig själv i spegeln och erkänna att det förekommit och förekommer strukturell diskriminering. Under flera decennier har man – exempelvis – inpräntat i folks medvetande att det är ”muslimska fundamentalister” som stått för det ena eller andra dådet runt om i världen. När IRA sprängde sina bomber talade man däremot aldrig om ”kristna fundamentalister”. Deras förkärlek för att skildra invandrartäta problemområden och deras ointresse för den väletablerade majoriteten av invandrarna, ger en felaktig bild av invandringens positiva betydelse för Sverige – sällan eller aldrig skriver man om det. En del av orsaken är naturligtvis sensationslystnad. Det är knappast särskilt spännande att skildra hur vanliga invandrare går till jobbet och lever ett ur vårt perspektiv normalt Svensson-liv.

Sverige tjänar på att det förs en saklig debatt om integrationen. Den har varit i stort frånvarande under allt för många år. Men Sverige tjänar definitivt inte på en debatt som i vissa delar lägger skuldbördan för invandringen på invandrarna själva. Men det tycks vara en linje som både Folkpartiet och Kristdemokrater valt – att slå nedåt och slicka uppåt. Både Socialdemokraterna och Moderaterna har ännu inte presenterat några förslag om förbättrad integration. Och detta torde Carl B Hamilton vara pinsamt medveten om men väljer att dölja sitt eget partis turbulens och ge sig på Socialdemokraterna men utelämnar Moderaterna. Det säger en hel del om Hamilton. Men också Annie Lööf – Centerpartiet – bröstar upp sig efter att ha presenterat sitt 20 punktsprogram och menar att Socialdemokraterna bör också integreras i debatten – insiktsfullt påstående när Centerpartiet också lever i ett yrvaket tillstånd efter åtta regeringsår där man nu i ett sömndrucket tillstånd tävlar om vem som har den bästa integrationspolitiken.

Medan jag sågar både Folkpartiets och Kristdemokraternas integrationspolitiska utspel så finns det några godbitar i Centerpartiets förslag – kan man tänka sig. Några av förslagen är inventering och validering av av kompetens samt underlätta kompletteringsutbildning i kombination med Svenska redan från den första tiden då den asylsökande fått positivt besked. Att låta Migrationsverket driva egna boenden för flyktingarna ser jag positivt på då det borgar för en enhetlig standard till skillnad mot hur det ser ut idag där allsköns oheliga entreprenörer gör allt de kan för att tjäna pengar på varje flykting. Att erbjuda sysselsättning på asylboenden låter ju bra men vad det skall bestå av är oklart. Jag är rädd för att det blir ett utnyttjande istället för konkret sysselsättning som kan bestå i dels arbete av olika slag på asylboenden men också undervisning i det svenska språket och vilka skyldigheter och rättigheter medborgarna generellt har i det svenska samhället. Att kommunerna behöver kompenseras torde vara en självklarhet vilket sannolikt skulle öppna upp för att fler kommuner visar en större samarbetsvilja än vad som förevarit – en tidig samverkan mellan kommunerna och Migrationsverket är också ett bra förslag som borde diskuteras – men det räcker givetvis inte. Ett rejält förhöjt bostadsbyggande av främst hyresrätter för att minska den obalans som idag råder mellan hyres- och bostadsrätter är nödvändigt och också ett bra förslag – dags att återinföra det statliga stödet för bostadsbyggandet. Ett aber dock vad gäller Centerpartiets förslag vad avser hyresrätter är att man vill införa fri marknadssättning vilket direkt skulle slå mot både invandrare utan fast etablering på arbetsmarknaden samt också våra unga som vill få sitt förstaboende. I övrigt vill också Centerpartiet integrera den svenska arbetsmarknadslagstiftningen i integrationspolitiken genom försämringar i LAS, sämre ingångslöner och ett gammalt förslag att införa jobbpeng för arbetssökande. Ett idiotiskt förslag som borde skrotas per omgående. Som sagt flertalet av förslagen är bra medan andra borde sågas per omgående och signifikativt för allianspartierna inklusive Centerpartiet är att man nu riktar krav på regeringen som suttit lite drygt 4 månader att uppfylla alla de krav och förslag man i ett nymornat tillstånd levererar och som man själv underlåtit sig diskutera under de åtta år man själv regerade landet. Insikt saknas totalt och självkritik över sin egna tillkortakommanden existerar inte. Däremot en radda av kritiska omdömen som inte innefattar deras egna tillkortakommanden.

Hur skall vi ha det? Ett Folkparti som med piska och nedvärderande förslag skall sätta åt invandrarna som man gjort mot den svenska skolan eller ett Kristdemokratiskt parti som gör det mesta fel men tror sig göra allt rätt i Guds anda och genom okristliga förslag närma sig ett okristligt parti eller så gör vi som Moderaterna rabblar ”arbetslinje och bidrag” in absurdum där arbetslinjen fått en totalt negativ klang av misslyckade förslag som sänkta a-kasse-ersättningar, sjukersättningar med stupstockar och evinnerliga jobbskatteavdrag som i allt väsentligt har inneburit en obalans mellan välbärgad och fattig. Inte undra på att det råder krigsstämning inom ett numer krackelerande alliansbygge.

Publicerat av Bjorn Alvebrand den 6 februari, 2015

https://bjornalvebrand.wordpress.com/2015/02/06/sent-skall-syndarna-vakna/