”Det som SVT, Sveriges Radio och UR gör kallas public service, eller radio och tv för alla. Verksamheten bedrivs självständigt i förhållande till politiska, kommersiella och andra intressen i samhället. Public service innebär helt enkelt att programmen görs bara med tanke på dig som tittar och lyssnar”. Så skriver Radiotjänst på sin egen hemsida. Men hur sant är det att vår Public Service är politiskt oberoende? SVT:s styrelse tillsätts av dess moderbolag Förvaltningsstiftelsen för SR, SVT och UR vars ledamöter i sin tur utses av regeringen.
Redan här är SVT bundet av politisk ideologi. Förvaltningsstiftelsens viktigaste arbete är just att utse styrelseledamöter för Sveriges Radio AB, Sveriges Television AB och Sveriges Utbildningsradio AB. Förvaltningsstiftelsen har en styrelse med tretton ledamöter som utses formellt av regeringen.
Public service-företagen är inte som vanliga bolag. De tillhör ett diffust mellanskikt där insynen är ganska dålig – en gråzon där det ”verkar” vara upp till bolagen själva vad de vill redovisa.
SVT finansieras av tv-avgiften. Det är en mottagar-avgift och ingen skatt – eller varför inte kalla det en av staten påtvingad medlemsavgift för att du skall får ta del av SVT:s utbud.
Utbudet är inte kopplat till medlemsavgiften på så sätt att om du inte betalar avgiften kan du fortsatt ta del av utbudet – men betraktas då som ett brott.
Man betalar således för en apparat/mottagare oavsett hur många man har. Pengarna går till en fond i Riksgälden för att betala public service-verksamheten i Sverige. Efter godkännande av riksdagen så får sedan de tre public service-bolagen SR, SVT och UR sina pengar.

Är SVT statlig? På den här frågan svarar SVT själva med ett skarpt ”Nej!”. Och det borde rimligen tolkas som att de inte kan finna någon rimlig tolkning där man kan säga att de ägs eller styrs av staten.
Som försvar säger de att de ägs av en viss stiftelse och styrs av SVT:s företagsledning – vilket onekligen är sant – men där slutar kedjan för SVT som om stiftelsen och företagsledningen styrdes av sig själva på något mystiskt sätt.
Låt mig ta ett exempel från mitt eget yrke.
SVT:s argument är alltså likt en sjökapten som fick för sig att säga att han inte styr vad besättningen gör eftersom besättningen tar order ifrån personer som kallas överstyrman via arbetsledaren båsen. Kapten blundar alltså för att han ger order till sin styrman som i sin tur vidarebefordrar sin order till arbetsledaren som sedan beordrar manskapet.
På samma sätt blundar SVT för att deras ledning och stiftelsen som äger företaget i slutändan tar order från personer som är tillsatta på sin plats av regeringen. För en utomstående förefaller det inte särskilt komplicerat men är det tydligen för SVT.

Sveriges Television AB (SVT) har till uppgift att bedriva tv-verksamhet i allmänhetens tjänst. Verksamheten ska präglas av oberoende och stark integritet och bedrivas självständigt i förhållande till såväl staten som olika ekonomiska, politiska och andra intressen och maktsfärer i samhället. Så låter det officiellt men betyder inofficiellt – lyd staten! …och agera självständigt utifrån den! Det går inte ihop riktigt.

Vi är många som mins den kritik som utvecklades när det uppdagades hur Landsorganisationen (LO) använde sig – och fortfarande använder sig – av medlemsavgifterna för att finansiera delar av Socialdemokraternas valstrategier.
Den kritiken kom främst från alla de som inte visste eller vet att det faktiskt var LO som startade partiet ursprungligen för att verka för en  politiskt opposition mot det dåvarande samhället som styrdes av patroner och gulaschbaroner eller kort och gott högern – men lika ofta idag av liberala sympatisörer.
Att medlemsavgifterna användes för att finansiera ett politiskt parti oavsett man nu var anhängare av detta parti eller ej kan man möjligen ifrågasätta. På samma sätt – eller till och med i än högre grad – kan man ifrågasätta varför jag med mina medlemsavgifter – läs licenspengar – tvingas finansiera SVT:s medlemsavgifter till Svenskt Näringsliv!!!!
Jo vänner – en händelse som ser ut som en tanke var när Sveriges Radio år 2010 bytte ordförande för första gången – sedan man anslutit sig till Svenskt Näringsliv (SN) 2009 – hämtas denne nya ordföranden – Agneta Dreber – från ett av bransch- och arbetsgivarförbunden i Svenskt Näringsliv – närmare bestämt från Livsmedelsföretagen (Li) där hon sedan 2002 var VD.
Men det räcker inte med det. Agneta Dreber var en av grundarna till Stockholmspartiet – ett av mig hårt ansatt parti där våra relationer närmast kunde betraktas som ett krig som jag slutligen vann. Men hon var även ledamot i Folkpartiets partistyrelse 1997-1999 – dit flera av Stockholmspartiets misslyckade politiska figurer slutligen fann sin politiska hemvist – bland annat min största antagonist Stella Fare – när Stockholmspartiet gick i graven.
Så långt var det således med det politiska oberoendet.
Att jag därutöver tvingas – genom mina licenspengar – stödja en arbetsgivarorganisation som jag inte vill men är tvingad till kan liknas vid LO:s medlemsavgifter till ett parti som många andra inte vill stödja. Oberoende och opartiskhet kan inte med bästa vilja anses vara SVT:s främsta varumärke.

Varför har jag nu börjat rota i allt detta? Jo – i anledning av det populära ”myspys” programmet Skavlan – en pratshow – och det nu i medierna kritiserade inslaget som avses sändas fredagen den 27 mars med den inte helt okontroversiella Sverigedemokraten Jimmie Åkesson – på bästa sändningstid som därefter följs av en presskonferens där det utlovats någon form av information som kan komma att skapa kalabalik. Många ser det som oanständigt att ge honom och hans parti en uppmärksamhet som han och partiet inte förtjänar. Kritiken har heller inte varit nådig på sociala medier. Själv ser jag det närmast som ett ytterligare sätt att normalisera dess politiska agenda som i egentlig mening bygger på främlingsfientlighet och rasism. Den opartiskhet som SVT officiellt betygar som ett mantra – innebär inte att svenska folket skall tugga i sig chips och cola till rasister på bästa sändningstid.