Regeringen tillsatte en utredning i enlighet med – Direktiv 2015:22 den 5 mars 2015 – avseende ett nytt regelverk för offentlig finansiering av privat utförda välfärdstjänster. Direktivet har utformats så att fler aktörer inom privata välfärdstjänster omfattas. Följande kommer således att omfattas av utredningen som skall presenteras i två steg;

Omsorgen, vården, skolan, missbruksvården såsom HBV-hem, personliga assistenter samt asylboendeverksamheter.

Utredning som avser tillstånds- och auktorisationssystem samt andra alternativ till offentlig upphandling tillika skyldigheten att erbjuda vårdvalsystem i primärvården enligt 5 § hälso- och sjukvårdslagen, ska redovisas senast den 1 november 2015. Den övriga utredningen skall därefter redovisas senast den 1 november 2016 för att gälla från och med 2017.

Det grundläggande syftet är att tillse att de skattemedel som tillförs privata välfärdsföretag skall efter diverse avskrivningar med mera löpande utgifter för verksamhetens drift och fortbestånd samt där vinst redovisas återinvesteras i företaget. Vinsten skall således vara ett medel för att höja kvalitén i företagen. Något som i den efterföljande debatten dolts – främst av de som inte överhuvudtaget vill se någon reglering –  ingår bland annat att skapa förutsättningar för idéburna aktörer att växa. De idéburna aktörerna kan komma att spela en viktig roll för att uppnå verklig mångfald i välfärden. Många av de ideella aktörerna har kritiserat dagens upphandlingslagstiftning som försvårar för dem att delta på lika villkor. Detta är viktigt att ta fasta på när nu diverse politiker på den högerflank tillika representanter för Vårdföretagen skriver på diverse bloggar och medier att den kommande utredningen kommer att sparka oss tillbaka till ett samhälle liknande DDR. För mig är det en obegriplig argumentationsteknik som i första hand vänder sig till svenska folket med allehanda skräckpropaganda – i synnerhet som vi haft mångfald inom de i utredningsdirektivet angivna områden sedan långt över 20 år.

Låt mig först som sist fastslå att det finns inget i utredningsdirektivet som begränsar valfriheten eller mångfalden. Tvärtom direktivet tar fasta på kvalité och möjligheten att växa som idéburen verksamhet – samt att våra skattepengar skall gå till de det är avsedda för och inte för att gynna övergödda riskkapitalägare genom att slussa vinster till diverse skatteparadis. Så visst jag kan förstå alla dessa vinstbolagsdirektörer med kopplingar direkt in i Moderaternas ledning samt inte minst det nyliberala Centerpartiets ledare som gapar om statssocialism – att de sågar allt vad regleringar heter vad avser skatter som tillförs den privata näringen. Frågan som aldrig ställs – var kommer pengarna från?  En annan fråga som nu bör ställas – har alla dessa marknadslakejer verkligen läst direktivet samt förstått innebörden av den? Här kan det antas – mot bakgrund av den erbarmliga argumentation mot direktivet – att läsförståelsen tycks vara synnerligen begränsad. Och är den inte det då är syftet med argumenten mot direktivet ett enda – att våra skatter skall finansieras med en vinst som baseras på direkta kvalitetsbegränsningar, neddragning av personal samt genom den skatteplanering i form av ”räntesnurror” som förekommer när ett bolag lånar pengar från moderbolaget inom samma koncern. Räntesnurror förekommer genom att låntagaren kan göra avdrag för lånekostnader – medan långivaren inte betalar skatt för mottagna ränteintäkter – eller betalar mycket låg skatt. Detta sker när moderbolaget ligger i ett lågskatteland vilket oftast är fallet med dessa storkoncerner inom välfärdssektorn. Alliansregeringen med Anders Borg fick kalla fötter efter Caremaskandalerna och att befanns att statens kassa dränerades genom dessa räntesnurror upplät till Skatteverket genom lagstiftning med hårdare regler för ränteavdrag år 2009 – verkligheten visade dock att lagbestämmelserna var alldeles för tama för att få stopp på räntesnurrorna.

Till sist;

Det handlar således INTE om att begränsa valfriheten eller mångfalden – inom övriga delar av vård- och omsorgsområdet innebär den kommunala självstyrelsen att kommuner och landsting fortsatt kommer att ha stor frihet att själva organisera sin verksamhet. Som ett led i rätten att organisera verksamheten kommer således kommuner och landsting fortsatt kunna välja att antingen bedriva verksamhet i egen regi eller anlita privata utförare för viss verksamhet. Dock kommer kommun eller Landsting som väljer att anlita privata utförare fortsatt inneha huvudmannaskapet för verksamheten.

Direktivet tar fasta på möjligheten för privatägda företag inom välfärdssektorn att VÄXA – en utgångspunkt skall vara att de nya reglerna i utredningen ska underlätta för privata aktörer att driva verksamhet inom välfärdssektorn.
Kraven bör utformas på ett sådant sätt att de värnar en mångfald
av utförare och att verksamhet inom välfärdssektorn även fortsättningsvis
kan bedrivas i olika drifts- och ägarformer. 

Direktivet tar INTE fasta på ett stopp av vinster i välfärdsföretagen – man skall ha rätt till avkastning på insatt kapital med låg ränta. Direktivet vill istället att utredningen skall föreslå kvalitetsförslag inom ramen för den avkastning som bolaget genererar – här handlar det om en procentuell siffra som inte är angiven i direktivet men antas komma att bli under 10%.

Här kan de som vill läsa utredningsdirektivet till sin helhet – vilket torde vara en fördel för att bemöta argument som DDR fasoner, minskad valfrihet och mångfald, statssocialism med mera – eller helt enkelt ”daska” utredningsdirektivet i ansiktet på alla dessa som förespråkar att våra skatter skall fritt få disponeras för egen privat ”samhällsservice” i något land där skatter betraktas som ondo.