Anna Kinberg Batra tal i Almedalen 2015

Anna Kinberg Batra (AKB) nyvald partiledare för moderaterna samt hennes första tal i den rollen i Almedalen.
Egentligen känner jag inte till henne så mycket annat än att hon har en viss fabless för att ställa konstiga frågor i riksdagens partiledarutfrågningar samt därutöver poängtera hur svag den nuvarande regeringen är och att det finns möjligheter att ställa misstroendevotum.
Det var ungefär allt!
Men vem är hon egentligen?
Att hon varit i omgångar politisk aktiv både i Landstinget och som kommunpolitiker för Moderaterna vet vi.
Att hon därutöver – enligt en intervju – sagt sig ha både  Margaret Thatcher och Ronald Reagan som politiska förebilder vilket hon uppenbarligen delar med Annie Lööf i Centerpartiet.
Sammanfallande intressen – en brunblå sörja med en touch av kristen etik i den nya Alliansen för Sverige således!
Men därutöver är det inte mycket vi vet om henne – vilket i sig kan tyckas märkligt då det trots allt handlar om Sveriges näst största parti.
Man här måste man också förstå den moderata partikulturen där det är kompetens, lojalitet samt att man inte ska göra bort sig som är de viktigaste egenskaperna.
Kommer man med nya och egna idéer framstår man som oppositionell och det är inte bra om man vill göra karriär inom Moderaterna – ett sådant rådande klimat förekom under Reinfeldts ledarskap om man får tro den förre moderata riksdagsledamoten, dissidenten, författaren numer ex moderaten Anne-Marie Pålsson som beskriver ett parti där den som ifrågasatte Reinfeldt förpassades i inre exil på Helgeandsholmen och fråntogs alla politiska privilegier.
Och straffet för oppositionell uppstudsighet blir ett avtjänande av fyraåriga isoleringsstraff för ohörsamhet mot ledningen.
Andra tvångskommenderas till knapptryckartjänst i den politiska öken som kallas plenisalen – sandlådan eller hönsgården – väl beskriven i Anne-Marie Pålssons bok ”Knapptryckarkompaniet”  här i en videopresentation som rekommenderas varmt att ta del av.
Kanske AKB förändrar den kulturen nu under hennes ledarskap!
Först skall nog isen brinna i helvetet innan jag ser några sådan förändringar.

För mig framstår hon dock som rätt färglös.
De få gånger jag sett henne tala har jag fått omedelbara associationer med en robot som man lyckats pressa in en del väl valda moderata klyschor och meningar i som därefter portioneras ut lite då och då till handfast ackompanjemang av de egna sympatisörerna.
Möjligen att jag är orättvis mot henne då jag förstår att det är en ny situation med ett helt annat fokus på henne som partiledare – men det får tiden utvisa.
Annars så har Moderaterna varit duktiga på att linda in politiska ambitioner i paket med rött omslagspapper som när man öppnat upp paketen sett en sörja av gamla moderata tillväxthämmande dutterier – toppat med arbetarfientliga sakpolitiska åtgärder såsom frikort för arbetsgivarna vad avser arbetsmiljön.
Eller för att inte tala om miljön – som påverkar oss alla – har för moderater mest bestått i att kritisera Miljöpartiet!
Jämlikhetsarbete stavas RUT – inget RUT ingen jämställdhet – ökad städning ökad jämställdhet!
Löneklyftor skall bekämpas med aktiva och riktade bidrag för företagen!
Med mera!
Vi behöver knappast påminna oss om allt vad som inträffat under de åtta år man innehade regeringsmakten.
Verklighetens kranka blekhet har träffat många som en ”käftsmäll” i det systemskiftet.
Jag minns särskilt dock – och med en viss återhållsam rysning – när ABK:s företrädare stod i Almedalen och skröt och skrävlade om jobbpakten.
30.000 nya jobb för ungdomar skulle det bli!
När paketet öppnades blev det 93 jobb!
Jo – ni läste rätt!
Då – talade Reinfeldt i egenskap av partiledare men var statsminister – om än i förekommande fall frånvarande fast närvarande men ändå frånvarande – nåja verklighetsfrånvarande dock.
Kommer ABK att tala som statsminister mer än som partiledare tro?
Det finns vissa förmodade tecken som tyder på det – störst går först.
Ännu lever man i besvikelsen av att ha förlorat valet och när och om den besvikelsen någonsin övergår i insikt vet jag inte.
Men en sak vet jag.
Moderaterna ger inte upp sitt systemskifte – presenterade i röda paket omslagna med vackra snören där innehållet sedermera avslöjas av att de svagaste grupperna i samhället som fortsättningsvis skall veta att de lever på nåder i ett systemskiftat samhälle.

Men detta systemskifte hade inte varit möjligt utan erforderligt bistånd av marginalpartierna.
Beklämmande har varit hur Folkpartiet i synnerhet – och Centerpartiet samt Kristdemokraterna i allmänhet – det senare partiet kräver en alldeles egen analys – dansat foxtrot och ätit korv med Moderaterna på bekostnad av ett tappat väljarunderlag.
Kristdemokraterna försöker återhämta väljarunderlaget med hjälp av Jasplan och gamla krigslagar blandat med ett stänk av atonala orgelstycken och lovsånger i sann biblisk anda.
Centerpartiet genom att avskaffa arbetsrätten till förmån för småföretagen och utveckla sin paradgren – RUT-sektorns betydelse för höginkomsttagarna.
Folkpartiet?
Fokus på Gotland och NATO anslutning ligger ju i tiden!
Skolan har ju redan rasat – och dessutom före PISA-tornet.
Konstaterar – vilket jag i och för sig redan visste – att min favorit – om jag nu får ha en sådan för Folkpartiet – Birgitta Ohlsson hårt kritiserat denna förbannade blockpolitik som i allt väsentligt varit förödande för landet.
Min sedan länge beskrivna ”jätten glufs glufs” har som det största partiet också roffat åt sig de största delarna av den sakpolitiska utvecklingen och lämnat dörrmattorna efter sig i besvikelse som yttrat sig i ett gemensamt återhållsamt smilande inför ett uppjagat entusiastiskt och exalterat pressuppbåd.
Under ytan har dock missnöjet grott där fragment av besvikelser kunnat skönjas lite av och till under åren.
Blockpolitiken har blockerat marginalpartiernas ambitioner och visioner.
Blockpolitiken har blockerat samförståndslösningar mellan å ena sidan Socialdemokrater och å andra sidan – upphovet till denna låsning – Moderaterna.
Blockpolitiken har varit förödande för landets gemensamma välståndsambitioner.
Blockera därför istället Moderaterna!

Moderaternas största problem för dagen tycks vara flykten därifrån – som visar sig i ett tappat väljarstöd – till förmån för Sverigedemokraterna.
Jag är sannerligen inte förvånad över den utvecklingen – är med all tydlighet mer förvånad över att forna Socialdemokratiska väljare flyr till ett parti med en värdegrund som ligger långt till höger om Moderaterna.
Nyliberaler av skiftande nyans älskar den amerikanska drömmen om självförverkligande som ett sätt att lyfta arbetarklassen.
Alltid arbetarklassen som skall lyftas till den akademiska nivån då man uppenbarligen har en förvriden syn, hopp och tro på att nya nivåer i bildningsnivå – något man paradoxalt är emot i praktiskt handling – gör det lättare att förstå och anamma i en nyliberal samhällsordning.
Mot den bakgrunden har jag svårt att se hur moderaterna i grunden kommer att förändra sitt politiska innehåll.
ABK kommer fortsättningsvis följa den strategi som utvecklades av Reinfeldt – dock möjligen med en något mindre fabless för finesser – eller kalla det genuint siffertrixande – såvitt inte demagogen och sociopaten befinner sig i bakgrunden för att hålla sin forna gruppledare för partiets riksdagsgrupp i handen och leda henne in på den – citat Carl Bildt – ”enda vägens politik”.
Moderat politik är som försäljning av – inledningsvis välsmakande –  jordgubbar utan att lämna något kvitto där eftersmaken visar sig istället vara fadd utan sting.
Utan kvitto står du där med truten på vid gavel undrande över hur detta kunde gå till – då var det redan försent!

Talet ABK – överraska mig – få mig att anamma en mer förståelig syn på den moderata utslagningspolitiken.
Inte för att du någonsin skulle få min röst utan snarare för att jag någon gång någonstans skulle kunna hitta något enda litet guldkorn även i ditt parti som inte förvisar en grupp ut i kyla och armod  – och värmer en annan.
Det handlar inte om att ”hitta” nya utanförskap och tro att den nu upphittade utanförskapet plötsligt genom ert letande inte funnits tidigare – den kunskapen har funnits hos främst de ni lyssnat minst på i samhället.
Utlovade skattesänkningar bara ett halvår efter att den förre moderatledaren smög ut bakvägen sedan han tidigare låtit meddelat att några skattesänkningar är inte att förvänta sig de närmast följande åren.
Någon som är förvånad?
Fast nu skall det kallas ”förstajobbetavdraget” men samma skattesänkar- och och löntagarfientliga politik som vanligt.
Avsikten är naturligtvis att dels slå undan benen på facken samt pressa ner lägsta lönerna.
Moderaterna kan inte vara omedvetna om detta.
Den svenska modellen skall slås sönder har Moderaterna gett sig fan på.
Några jobb skapas inte av detta.
Det har 8 år av skattesänkarpolitik redan bevisat.
Vilka ytterligare delar av välfärden skall Moderaterna radera?
Talet var genomgående ett upprepande av floskler som komna av Reinfeldt själv fast nu i ABK:s tappning.
Min liknelse av en robotliknande varelse som spottar ur sig samma dynga som varit allmänt rådande under de borgerliga åren – består.
Det nya var egentligen att man denna gång döpt om jobbskatteavdraget – så det skall passa Moderaternas nu upphittade utanförskap – känt av många sedan länge
Är det inte rätt fantastisk att Moderaterna hittar nya utmaningar men glömmer gamla – den höga arbetslösheten, bostadsbristen de dåligt anpassade socialförsäkringarna – har plötsligt slutat existera.
Reformer på tillsammans 10 miljarder är samlat den största satsningen vill AKB hävda.
9 miljarder i skattesänkningar och resten på annat.
Låt mig påminna AKB att hennes företrädare sänkte skatterna med totalt 140 miljarder där välfärden tagit mycket stryk.
Kollektivavtal skall strykas för att få ut ungdomar i osäkra anställningar – precis samma gamla politik som förts de senaste 8 åren – och syftet framgår med all tydlighet.
Allt ofinansierat naturligtvis.
Tjatigt tal fyllda med samma gamla moderata innehåll inlindade i röda paket men som i slutänden slår sönder hela vår välfärd.

Publicerat av Bjorn Alvebrand den 3 juli, 2015

https://bjornalvebrand.wordpress.com/2015/07/03/anna-kinberg-batra-tal-i-almedalen-2015/