Det röda skynket…………….


Publicerad 2019-04-11

politikerskolanDen svenska modellen bygger på en politisk idé som i dess moderna tappning växte fram under 1930-talet som en kompromiss mellan marknadsekonomiska/kapitalistiska intressen av ekonomisk tillväxt och lönsamhet och den av socialdemokrater och socialliberaler drivna socialpolitiska utjämningssträvanden, idén om folkhemmet, som resulterade i ett slags oskrivet samhällskontrakt för envar medborgare.
Den har allt sedan dess uppkomst betraktats som ett rött skynke av moderater och nu också av de framväxande högerextrema partierna  över hela Europa såväl som i Sverige där Sverigedemokraterna intagit riksdagsplatser.
Detta trots att vi har världens bästa näringslivsklimat enligt finanstidningen Forbes.
Detta trots att OECD hyllar den svenska modellen och svensk ekonomi för sin konstant höga tillväxttakt.
Och visst finns där utmaningar med arbetslösheten bland utlandsfödda och personer som lever med olika funktionsvariationer, bostadsbrist med mera.
Men moderater har varken fakta eller empirin på sin sida när de påstår att Sverige är på väg åt fel håll vilket har getts uttryck för i olika variationer.

svenska-modellenModeraterna bedriver samma gamla idéfattiga politik som dessutom fått större populistiska inslag i dag.
Svaren handlar – inte överraskande – oftast om att sänkta skatter och skapa låglönejobb vilket idag anses vara lösningen för ökad integration.
Inget kan vara mer felaktigt och dessutom i strid mot den svenska modellen.
Vårt lands styrka har legat i viljan till samarbete, sammanhållning och ett samhälle som inte ställer grupper emot varandra.
En del av detta är grunderna till våra försäkringssystem och det generella välfärdssamhället som en del av den svenska modellen.
När nu Kristdemokrater och Moderater öppnat upp för ett samarbete med ett neo-fascistiskt parti som vill precis tvärtom.
Ett parti som till sin grund avskyr allt som Sverige i nutid förknippas med, värden som sammanhållning, solidaritet, öppenhet, tolerans och mångfald något som hyllas av bland annat OECD som en framgångsfaktor.
Ett parti vars hela politiska existens bygger på sexistiska, homofobiska och rasistiska föreställningar – där hela den politiska taktiken utgår ifrån att ställa grupper mot varandra.

1800-talets politiska klenoder i modern tappning är bland flertalet andra moderaternas partiledare Ulf Kristersson i egen hög person.
När vi andra talar om förutsättningar talar moderater om drivkrafter.
När vi andra talar om skattefinansierade samhällsinstitutioner till gagn för envar medborgare talar moderater om marknadsstyrda samhällsinstitutioner där tillgång och efterfrågan styrs av envar medborgares egen ekonomiska förutsättning.
Bara som ett exempel på de värderingar och förutsättningar som den moderatledda alliansen införlivade under systemskiftesåren visar på ett tydligt sätt vilka värden man förbehåller sig.
När den moderatledda regeringen 2006-2014 förde en politik som ledde till att man
ökade otryggheten på arbetsmarknaden och försvagade den svenska modellen.
500 000 svenskar tvingades ur arbetslöshetsförsäkringen, man öppnade upp för ökad
låglönepress och otrygga anställningsvillkor och utförsäkrade tusentals ur
sjukförsäkringen.
Denna förödande politiska ambition är inget man idag tar ansvar för utan riktar olägenheter som uppstod då – och som vi fortfarande dras med – som kritik mot den socialdemokratiska regeringen som inte fort nog lyckats återställa vad de borgerliga åstadkom under 8 plus 1 år.

När jag skriver att Moderaterna bedriver ”samma gamla idéfattiga politik” som de gjorde under den moderatledda alliansen åren 2006/2014 blev resultatet en verklighet  ock en sanning.
Det handlar i grunden om nedsippringsteorier där skattelättnader för höginkomsttagare sipprar ned till de sämst ställda genom ökad konsumtion och därmed ökade statliga intäkter.
Det fungerar inte så och har aldrig fungerat så och kommer inte att fungera i framtiden heller.

Statsbudgeten 2019 som blev en servettbudget i folkmun kräver en genomgång för att man i väsentliga delar skall förstå hur moderater betraktar samhällskontraktet eller den svenska modellen.
Vad avser ”Anslagsförslag 2019 för utgiftsområde 13 Jämställdhet och nyanlända
invandrares etablering” i jämförelse med den socialdemokratiskt ledda regeringen så minskar man utgiftsområdet med en halv miljard.
När jag så går vidare i servettbudgeten och tittar på ”Anslagsförslag 2019 för utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv” så minskas anslagen med nära tre miljarder från regeringens budgeterade förslag om cirka 77 miljarder.
Konkreta budgetposter inom anslagsförslaget är Arbetsförmedlingens förvaltningskostnader med knappt 900 miljoner kr.
Kostnader för arbetsmarknadspolitiska program och insatser med 2.7 miljarder kr.
”Anslagsförslag 2019 för utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning” vari ingår utveckling av skolväsendet och annan pedagogisk verksamhet, upprustning av skollokaler och utemiljöer samt fler anställda i lågstadiet där minskas anslagen med drygt 1.5 miljarder kr.
”Anslagsförslag 2019 för utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och
fritid” vari ingår bidrag till allmän kulturverksamhet, utveckling samt
internationellt kulturutbyte och samarbete, borttagande av gratis besök på statliga museer samt folkbildningsanslag med totalt 213 miljoner kr.
”Anslagsförslag 2019 för utgiftsområde 18 Samhällsplanering,
bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik” vari ingår energieffektivisering och renovering av flerbostadshus och utomhusmiljöer, stöd till kommuner för ökat bostadsbyggande, investeringsstöd för anordnande av hyresbostäder och
bostäder för studerande samt innovativt och hållbart byggande med totalt drygt 2.2 miljarder kr.
”Anslagsförslag 2019 för utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård” minskar med från regeringens förslag om 11.8 miljarder med 2.1 miljard kr.
Hur Jan Björklund (L) och Annie Lööf (C) kunde sitta i sina riksdagsbänkar och passivt åse denna ”servettskiss” röstas igenom i Riksdagen förblir en gåta samtidigt som de vill hävda de är socialliberaler.

Nyberg-nr7-2015Och kanske det mest stötande är att ovanstående neddragningar skall finansiera ett utökat jobbskatteavdrag, återinföra gåvoskatteavdraget, höja taket i RUT-ersättningarna genom att också avskaffa skattereduktionen för fackföreningsavgifter med mera.
Vidare och trots moderaternas följsamhet och påvisad insikt vad avser den tidigare under alliansregeringens uppkomna skillnad mellan pension och lönearbete så uppstår ånyo en skillnad genom de i servettbudgeten aviserade skattesänkningarna om 3 miljarder.
Frågan är om Moderaternas Elisabeth Svantesson – pretendent till finansministerposten –  överhuvudtaget begriper sin egen budgetproposition den som riksdagen röstade igenom med stöd av sverigedemokraterna.
Att hon därutöver serverar så kallad ”fakenews” vad avser minskade resurser till polisen är i det närmaste en makaber uppfattning när det i egentlig mening handlar om att överföra en del av de resurser som polisen handlagt till kriminalvården samt därvid minska anslaget samt öka detsamma för kriminalvårdens nya uppgifter.

Lämna en kommentar

1 kommentar

  1. Hej! Tack för en intressant historiebeskrivning. Servettbudgeten avslöjar den värsta av alla dödssynder – girigheten! Att redan välbeställda får en stor skattesänkning, som skulle ha gått till den gemensamma välfärden , är för mej ett psykopatiskt beteende!
    Mvh! Hans B.

    Gilla

    Svara

Välkommen att kommentera.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: