Borgerligheten i ett nötskal……………………….

Publicerad 2016-12-01
lindstrom3Ibland är jag så innerligt glad att jag inte blev politiker på heltid utan bara en vanlig obetydlig sjökapten som ”bara” ansvarade för besättning, fartyg och last.
För jag avskyr när svåra beslut skall tas och formera resultatet i tanken för att slutligen realisera beslutet i praktisk handling – ofta inom någon sekund eller två och man misslyckas – men det gjorde jag aldrig för jag både lever och faller en dag med den äran – därför att jag lyssnade på alla berörda parter.
Jag har ridit ut många stormar både från babord såväl som styrbord och har kunnat gjort det gemensamt med en kunnig och erfaren besättning runt omkring mig.
Jag har tagit över fartyg där stämningen varit på botten – manskapet avskydde befälet – befälet avskydde manskapets ständiga klagomål – lägg därtill den vid tiden hierarki som var rådande i fartygen – etablissemangsfaktorn var inte obetydlig ens då.
Men det finns en lösning – en lösning som är så simpel att jag inte förstår varför man inte använder sig av den – kanske just för att den är så enkel.
Lösningen är – Lyssna och förstå!

Att lyssna på besättningens frustrationer och söka lösningar för att också tillfredsställa även den andel av besättningen som känner sig otillfredsställda och åsidosatta kan enkelt omsättas även inom politiken.
Nu närmast exemplifierat genom det beslut som de borgerliga med stöd av Sverigedemokraterna röstade emot – något så självklart som ett arbetsrättsligt regelverk inom Lagen om offentlig upphandling (LOU) inom verksamheter som vi alla bekostar genom våra skatter.
Och visst när man lyssnar på de borgerliga så tycks vi vara överens om att det skall råda ordning och reda på arbetsmarknaden – Moderaterna till och med tycker retoriskt att kollektivavtal är bra – ja inte deras ungdomsförbund kanske – men generellt.
Sverigedemokraterna till och med hyllade de arbetsrättsliga regelverk som är rådande på arbetsmarknaden och grunden för det var just kollektivavtalen.
Men det var bara skenbar retorik – bakom kulisserna rådde en annan mening – särskilt som man började fraternisera sig med Svenskt Näringslivs anslutna arbetsgivarorganisationer.

nastaningentingI en undersökning som TCO låtit Novus göra svarade 63 procent av de tillfrågade att det är mycket viktigt att stat och kommun ställer krav på att leverantören erbjuder sina arbetstagare lika bra villkor som andra i branschen. Ytterligare 27 procent tycker att det är ganska viktigt.
Sammantaget blir det nio av tio tillfrågade enligt denna undersökning – således en förkrossande majoritet.
Andra undersökningar visar ungefär samma resultat.
Men sådant bekommer inte högerpartierna – där följer man blockpolitikens oskrivna regelverk och struntar fullständigt i vad en majoritet av svenska folket anser – samma vad avser vinster i våra välfärdsföretag och inte minst vad avser skolan – någon sa att blockpolitiken är både skadlig och fördummande för landet – fördummande för de politiker som ser en fördel i denna för landet skadliga blockpolitik.

Man kunde ju ha inbillat sig att man försökt nå förlikning i en så pass viktig fråga särskilt som regeringen ändrat i förslaget ett antal gånger efter meddelad kritik av Lagrådet.
KD anser dock att regeringen bedriver plakatpolitik!
Någon bland högercharlatanerna ansåg att det var viktigare med djurskyddet än löntagarskyddet.
Maria Plass (M) och talesperson i upphandlingsfrågor ansåg att nuvarande lagstiftning ger möjligheter att ”exempelvis” häva avtal med oseriösa leverantörer – varför har då detta inte skett i Stockholm Läns Landsting frågar sig vän av ordning?
Mats Persson (L) och ekonomiskpolitisk talesperson ansåg att föreslagna arbetsrättsliga regler får negativa konsekvenser för mindre företag!
Och Sverigedemokraterna – sin offerkofta trogen – ansåg att ingen talade med dom varför man väljer att stödja de övriga högercharlatanerna.

ABKVi vet nu – om inte förr – vad som ligger i betydelsen av Anna Kinberg Batras ständiga mantra ”Sverige är på väg åt fel håll” samt påståendet att regeringen ”saknar en färdplan” för Sverige.
Fortsatta vinster i välfärden där stora andelar av vinsterna hamnar i skatteparadisen.
Våra barn skall ses som kunder i de privata skolorna där skolpengen utgör den allenarådande potentialen för att de privata skall kunna göra erforderliga vinster på våra barn – Sverige har en särställning därvidlag.
Och nu en fortsatt lönedumpning – eller vi kan vidga begreppet – det handlar om social dumpning på arbetsmarknaden där oseriösa företag tillåts att fritt avstå från både försäkringar, pensionsavtal, arbetstider, semesterersättningar med mera inklusive lönedumpning.
Jag tror – om jag får vara aningen ironisk – om jag skrev en enskild motion samt förelade riksdagen densamme – att riksdagen som sin mening bör ta ställning till om inte offentliga verksamheter måste få möjligheten att betala svarta skattepengar under bordet – skulle få stort gehör hos högercharlatanerna.
Detta är den av borgerligheten planerade färdriktningen för Sverige.

img-3932-jpgJag skrev att lyssna och förstå verkligheten inledningsvis.
Detta enkla förfarande har inte högern förstått överhuvudtaget.
Inte ens när det uppmärksammades hur illa ställt det nya färdtjänstavtalet var som tecknats mellan Stockholm Läns Landsting – moderatstyrd sedan 12 år bak i tiden – och två av de stora taxibolagen – 020 samt Taxi Kurir – med en gemensam ägare där just de arbetsrättsliga reglerna i upphandlingen var satta ur spel och lönedumpningen var ett faktum.
Eller när organisationerna SRF, Synskadades riksförbund, DHR, De handikappades riksförbund, och HSO vars medlemmar är kunder inom färdtjänsten kräver att upphandlingarna involverar den service som man kan förvänta sig.
Kvalitet talar man ofta om men kvalitet får inte kosta pengar.
Hur det ser ut inom de andra sekundärkommunerna känner jag inte till men har anledning tro att det är lika illa som i Stockholm.

m-kampanjAtt lyssna och förstå samt formera en upphandlingslag där man ställer krav på enkla självklara arbetsrättsliga regler är alldeles för komplicerat – därför får våra taxichaufförer samt kunderna se en fortsatt oreda på marknaden.
De oseriösa aktörerna hyllar givetvis högerns nej till bättre villkor och de seriösa måste anpassa sina strategier mot den oseriösa aktörens vanvård av sina anställda och de kunder man hanterar – tala om snedvriden konkurrens.
Vi kommer fortsatt se en proteströrelse växa och kanske eskalera i omfattning.
Kommer man inse vådan av vad de borgerliga ställt till med?
Nej knappast – istället lär man skylla på regeringen och hävda att ”Sverige är på väg åt fel håll!”

bloggarna

 

Ett svek att komma ihåg………………………..

Publicerad 2016-11-29
riksdagshuset
Imorgon onsdagen den 30 november – kom gärna ihåg detta datum då det är det datum då Sveriges Riksdag med stor sannolikhet kommer att rösta ner regeringens proposition 2015/16:195 om nya upphandlingsregler inom offentlig sektor vari svenska kollektivavtal skall vara vägledande – inte ett krav således.
EU beslutade 2014 om tre nya upphandlingsdirektiv.
Ett klassiskt direktiv, ett försörjningsdirektiv samt ett koncessionsdirektiv. Den svenska upphandlingslagstiftningen bygger till stor del på EU-lagstiftning och för Sveriges del innebär de nya direktiven att nuvarande LOU och LUF upphör och kommer ersättas med helt nya lagar. Dessutom införs LUK, som är en helt ny lag om tjänste- och byggentreprenadskoncessioner.
Målsättningen har varit att göra den offentliga delen av samhällsekonomin fri från lönedumpning och oschysta villkor.

530093_423914937647642_349755067_n1-1Att Moderaterna – ett parti som utropade sig till ett arbetarparti – kommer att rösta ner propositionen är mer väntat än oväntat – det partiet har aldrig varken förstått eller företrätt arbetarkollektivet förr så inte heller nu – där agerar det i konsekvens med hur det betraktat och betraktar arbetarkollektivet.
Att Centerpartiet gör detsamma är dock mer än oväntat – ett parti som säger sig värna om närproducerat och schysta villkor för svenska lantbruk men är paradoxalt nog för lönedumpning med hjälp av våra skattepengar.
Kort sagt så försvarar högerpartierna ogenerat möjligheterna för oseriösa företag att ta del av våra skattemedel och samtidigt dumpa löner och arbetsvillkor.
Bakom sig har de Svenskt Näringsliv (SN) – givetvis – som verkligen med sin lobbyverksamhet utnyttjar det parlamentariskt svåra läget i Riksdagen genom att lobba för sina arbetarfientliga ställningstaganden.
SN gör mig och många andra ordentligt besvikna då det funnits en samarbetsanda mellan näringslivet och de fackliga organisationerna som verkat för landets bästa – den tiden tycks vara helt förbi.

1348779Och funnes det inte ett parti som valdes in i Riksdagen 2010 på grunder som sa sig vara nära nog som hämtade ur arbetarrörelsens grundläggande värderingar och ambitioner – Sverigedemokraterna – så skulle svenska arbetare och löntagare se en annan utveckling än den som nu blir fallet i morgon – de har vilselett deras sympatisörer med argument för arbetarna och pensionärerna men bakom kulisserna verkat för det motsatta.
Man sa sig stå upp för svenska kollektivavtal och våra arbetsrättsliga regler – man var till och med så ambitiösa att man ville konkurrera ut den svenska fackföreningsrörelsen då man ansåg att LO inte verkade i en sann arbetsrättslig anda – genom att bilda en egen – ”oberoende av partiet” – fackförening – en facklig verksamhet som slutade med fiasko efter bara ett år
Men det var inte nog med detta initiativ.
Man motionerade i Riksdagen ett flertal gånger om att ett införande av i motionen rubricerade ”Vita jobb-modellen” skulle antas av Riksdagen.
Så sent som i februari 2016 delgav man Inköpsrådet uppfattningen att man ställde sig bakom förslaget om obligatoriska krav i nivå med kollektivavtal vid offentliga upphandlingar samt att man INTE hade ändrat uppfattning i vad som anförs i motion till riksdagen: 2014/15:3003 av Mattias Karlsson m.fl. (SD).
Tiden från 2014 bytte dock Sverigedemokraterna kostym – vilket avslöjades av Dagens Industri (DI) i en rad artiklar.
Nu ville man gå bland annat Almega till mötes efter några goda middagstallrikar och fan vet om man inte också fått ekonomiska bidrag för att verka i Almegas intressen.
Med sitt nej till upphandlingspropositionen går partiet alltså emot sitt tidigare krav på stärkta villkor för arbetstagare.
De som röstat på Sverigedemokraterna i tron att partiets besked om att stå upp för svenska löner och arbetsrättsliga villkor har all anledning att – ännu en gång – känna sig både lurade och blåsta.
Är någon ens förvånad?

Regeringen vill säkerställa att ordning och reda skall vara rådande på svensk arbetsmarknad – inbegripet att svenska löner och arbetsrättsliga villkor ska gälla för alla som arbetar i Sverige – sånt är inte högerpartierna särskilt intresserade av.
Propositionen om en ny upphandlingslag är dock ett steg – om än inte till 100 procent – för ett modernt, hållbart och rättvist arbetsliv där alla kan leva på sin lön och där varje skattekrona skapar största möjliga värde för medborgarna. Det gynnar seriösa företag och med en sund konkurrens där även mindre företag kan vinna anbud.
Så utvecklas den svenska modellen.
Det är därför beklämmande – för att inte säga anstötligt – att de borgerliga partierna med stöd av Sverigedemokraterna nu hellre vill behålla den rådande oredan med framförallt lönedumpning och oseriösa företag där löntagarna och skattebetalarna skall klämmas åt- fullständigt obegripligt.
Att seriösa företag måste konkurrera med oseriösa företag säger det mesta om högerpartierna och dess ställningstagande på hur svensk arbetsmarknad skall utvecklas.

bloggarna

Gräsrötter vart tog ni vägen?………………………

Publicerad 2016-11-27
skarmavbild-2014-04-15-kl-13-48-39I snart sagt varenda samtal talas det om att Socialdemokratin är dess gräsrotsrörelse.
Så var det en gång i tiden då klasskampen var det i särklass viktigaste – att jämna ut skillnaderna i den vid sekelskiftet – mätt mot dagens uppfattning – ofattbara skillnaden mellan de som hade allt och de som inget hade.
Det var här Socialdemokratin skapade det som skulle innebära en förändring av hela samhället – klasskampen var viktig gräsrotsrörelsen ännu viktigare – utan den fanns inte partiet.
Men något hände på vägen mot det jämlika samhället – och det var inte bara högerns fel utan snarare Socialdemokraterna som tappade fokus på sin ideologiska bas – den som gav oss sådana framgångar – som skapade ett av världens mest jämlika länder med en välfärd som många tittade avundsjukt på – en välfärd som skapades genom solidaritet och viljan att utmana de krafter i samhället som i varje steg fördömde välfärdssamhället.

Och jag tror mig både förstå och veta vad som hänt.
Socialdemokraterna har slutat tala om klass vilket utnyttjades å det grövsta när moderaterna började spela på socialdemokratins planhalva eftersom vi själva slutat göra det.
Socialdemokratin har under lång tid accepterat det nyliberala högerprojektet och därmed fallit på eget grepp.
Genom att acceptera borgerlighetens motsatspar av de som hamnat i ”utanförskap” – ett av vår tids vidrigaste och mest stigmatiserande uttryck  – och ”de som arbetar” så har man hamnat i en rävsax.
Striden om att vara den bästa borgaren är inte något som vi Socialdemokrater varken bör delta i eller överhuvudtaget kan vinna.
Det är också en strid som fullständigt alienerat socialdemokraternas traditionella bas och de straffar nu partiet.
Jag tror inte väljarna har blivit mer konservativa utan ställs inför val där det finns alldeles för få alternativ och där politiken mer förefaller handla om vem som är bäst, störst och vackrast.

Det finns idag ingen stark gräsrotsrörelse att tala om – ingen strejkvåg eller socialdemokrati som ideologiskt tar vara på den bas som kännetecknade socialdemokratin.
Istället har man valt att inleda samarbetet utifrån en svag position och en känsla av desperation där man låter sig styras av högerns allians.
Alliansens åtta år vid makten har mötts av ypperligt lite motstånd från både fack och arbetarrörelsens politiska organisationer – det  straffar sig nu.
Det blir helt enkelt inte trovärdig – och inga tecken finns där man skulle föra en annan politik än den som röstades bort förra gången?

Det var naturligtvis betydligt lättare för 40 år sedan då partiet var starkare och vägledande på den politiska taburetten där högern tvingades anpassa sig.
Jag – såväl som så många andra – förstår den svåra parlamentariska sits vi idag har och svårigheterna att kunna genomföra något som i någon mån liknar socialdemokrati.
Till den politiska soppan ska vi sedan lägga Sverigedemokraternas inträde på arenan som fått de borgerliga att konkurrera om vem som kan göra det mest kontroversiella utspelet med ett syfte att återta de väljare som flytt borgerligheten – men också Socialdemokraterna.
Det bådar inte gott och är något som arbetarrörelsen i stort måste ta på mycket större allvar än vad man idag gör.

flytande-valjareDen svenska väljarkåren har blivit allt mer rörlig och mer benägna att byta parti mellan valen.
Detta är kopplat till den förhållandevis stadiga minskning av partiidentifikation som vi har sett sedan 60-talet fram till idag.
Mellan 1960 och 2014 växte andelen partibytare från 11 till 35 procent säger Henrik Oscarsson – professor i statsvetenskap och valforskare vid Göteborgs universitet – som i studien ”Flytande väljare” pekar på flertalet faktorer som är avgörande för både blockpolitiken och identifikationen.
Studien är intressant ur perspektivet gräsrötter eller partiidentifikation och antal osäkra väljare och rekommenderas varmt att ta del av som en del av förklaringen på en minskad gräsrotsrörelse.
Väljarkårens beteende har också förändrats – vilket inte minst påverkar förutsättningarna för opinionsinstituten.
Väljarna är idag mer otrogna, mer osäkra och mer rörliga än någonsin tidigare och de tenderar i någon mån att sätta regeringskompetens och egenintresse före politisk ideologi.

sossar3Socialdemokraternas ledarskap tycks utgå från en slags pendelrörelse mellan retoriskt stark traditionalism á la Palme, Persson eller för den delen Juholt till skillnad mot Ingvar Carlsson, Mona Sahlin eller Stefan Löfvén.
Att Socialdemokraterna har en stor utmaning framför sig då man förknippas av allt för många väljare – särskilt den yngre generationen – med dåtid där fokus har legat på ansvaret för utvecklingen av välfärdssamhället under 1900-talet.
Problemet är att man i allt för liten utsträckning har talat om vart det svenska samhället är på väg –  eller hur vi kan möta nya utmaningar.
Socialdemokraterna har betonat begrepp som ”rättvisa”, ”välfärd”, ”utjämning”, ”trygghet”, ”jämlikhet” – vilket av många väljare uppfattats som statiska snarare än framtidsdrivna.

hitta-valjareSocialdemokraterna skulle ha mycket att vinna på att lyssna till en stor och växande grupp – ofta urbana – progressiva, pragmatiska och frihetliga väljare som vill se ett ökat fokus på framtidsfrågorna – som inte tror på att alla samhällsutmaningar kan mötas med ytterligare ett jobbskatteavdrag eller att på andra sätt dra undan resurser från gemensamma utmaningar och ansvar. Men som inte heller vill ha ett allt för högt tonläge – allt för hårt fokus på politiska ideologier – eller allt för dogmatiska ställningstaganden i olika frågor – och som framför allt idag inte identifierar sig med Socialdemokraterna som parti trots att man delar många grundläggande värderingar.
Socialdemokraterna har – på grund av allt för stor avsaknad av och förmågan att fånga upp de progressiva, pragmatiska och den frihetliga väljarkåren – indirekt skapat framgången för Sverigedemokraterna som det idag tredje största oppositionspartiet – och det är inte i den svenska politiska mittfåra de formerat sitt politiska budskap som många tycks tro – men det är i den mittfåran man tagit väljare från – främst från Moderaterna då de under Reinfeldts tid triangulerade sig mot just mitten för att spela ut Socialdemokratin.
Det är ett hyckleri av sällan skådat slag när Sverigedemokraterna påstår sig – som konservativa nationalister – vara ett mittenparti – de placerar sig med sina nationalistiska idéer till höger om de konservativa Moderaterna och tar också väljare från just Moderaterna.
Konservatism och nationalism har aldrig präglat den politiska mittfåran.

bloggarna

Moderaterna är ett paradoxernas parti som vi bör förskonas från………………

Publicerad 2016-11-16
johan-forssell-m-snygg-06I en debattartikel i Dagens Nyheter skriver Johan Forssell talesperson i sjukförsäkringsfrågor för Moderaterna hur man kan öka ”drivkrafterna” så att människor föredrar att arbeta istället för att gå på ”bidrag” med slutsatsen ”det skall löna sig mer att arbeta än att gå på bidrag”.
Har vi inte hört detta förr?
Forsells ”breda satsningar” betraktas som nysatsning men är i själva verket redan väl beprövade satsningar som inte gav några som helst resultat annat än 100 000 utförsäkringar – och nu liksom då är det en monumentalt nedvärderande syn på alla de som drabbas av sjukdomar och ett försök att pliktskyldigast bortförklara de besparingsåtgärder man vidtog när man dels lade ner det viktiga Arbetslivsinstitutet samt minskade anslagen till Arbetsmiljöverket – för att nu – i försiktiga ordalag – nämna att det kan behövas en viss kontroll och tillsyn över hur arbetsgivarna sköter sitt arbetsmiljöarbete.
Jag behöver inte skriva särskilt mycket mer avseende denna explicita frågeställning då Kjell Rautio välfärdsutredare vid LOs arbetslivsenhet säger allt som behövs sägas om Forsells och hans Moderaters nygamla projekt till vilket jag ställer mig helt bakom – det borde dessutom alla som har en alldeles så liten gnutta av förstånd ovanför axlarna göra.

utanförskapet_FB_1200x900Moderaterna fortsätter i sin ”nygamla” tappning veva allt baklänges.
Reinfeldt kritiserade redan tidigt sitt eget parti för att vara allt för slapphänta vad avser det som han själv – sedan han besteg den moderata partitronen – utvecklade som den moderata arbetslinjen – det var de nya moderaterna.
Idag efter 10 år efter är vi pinsamt medvetna om vad begreppet ”nya” kom att innebära.
Man putsar lite i kanterna på gamla reformer och presenterar de som ännu nyare – Reinfeldts ande vilar tungt på Moderaterna fortfarande bara med den skillnaden att man radikaliserat sig – sannolikt med syfte att ta tillbaka väljare från Sverigedemokraterna.
Den moderata bibeln följer man dock till punkt och pricka:

Överge den generella välfärdspolitiken och sluta att uttala löften om att välfärden kan garanteras politiskt. Vi vill inte se ett samhälle där människor svälter, men i övrigt skall inga standardkrav skattefinansieras. De ohälsosamma riskerna är mycket mänskligare än den falska tryggheten.
(Citat hämtat ur Fredrik Reinfeldts dystopi Det sovande folket)

Utanförskap – ett ord som missbrukats och fått en allt för stor plats i den politiska debatten. Den brittiske sociologen Ruth Levitas har kritiserat begreppet för att innehålla moraliska undertoner – ofta kopplat till föreställningar om en passiv underklass som utnyttjar samhället och dess förmåner. Att tala om social exkludering menar Levitas är ett sätt att placera de identifierade problemen utanför samhället. Det drar en gräns mellan en inkluderad majoritet och en exkluderad minoritet.
Det blir ett samhälle med ”Vi och dom” som framförallt Moderaterna ägnar sig åt.

lindstrom3Fredrik Schulte – moderat riksdagsledamot ansåg i en riksdagsdebatt att ordet ”arbetslös” är ett alldeles för snävt ord!
Moderaterna definierade utanförskapet med alla som är sjukskrivna, förtidspensionerade ersatt med de som uppbär sjukersättning – arbetslösa, studerar, är föräldralediga eller lediga för vård av sjukt barn.
Alla som inte en viss dag går till jobbet.
Man har på så sätt kommit fram till att så många som en miljon kommer att befinna sig i ”utanförskap” 2020.
Ännu märkligare blir det då man räknar helårsekvivalenter som ”utanförskap” – man summerar enstaka sjukdagar eller veckor, vab-dagar och all annan ledighet så att det blir människor som var ”utanför” på heltid.
Behöver vi tvivla längre på att Moderaterna älskar klassklyftor – man skapade dem under alliansåren – den Socialdemokratiskt styrda regeringen försöker minimera dem.
Då anser Anna Kinberg Batra och övriga Moderater att Sverige är på väg åt fel håll.

val1mDet finns en outtalad paradox vad avser Moderaterna.
I valet 2006 var propagandan ”vi skall minska utanförskapet” – man ökade arbetslösheten istället, man ökade klassklyftorna och de som stod längst bak på Moderaternas paradgata fick det allt svårare att ta sig framåt.
Summerat har denna alliansregering inklusive det ovan anförda täljt rejält på statens finanser, skurit rejält och med avsikt i den svenska välfärden, sett till att öka klyftorna i samhället, skapat en bakgård för arbetsgivare som vill ha gratis arbetskraft på bekostnad av våra skattemedel, slagit sönder stora delar av socialförsäkringssystemen, ökat skuldbördan för kommunerna, ökat på barnfattigdomen, minskat infrastruktursatsningar, minskat bostadsbyggandet, krattat manegen för riskkapitalister att göra sig enorma vinster på skattebetalarna, sålt ut vinstdrivande statliga företag, minskat möjligheterna att utbilda sig med mera.
När kommer den insikten att slå Moderaterna i ansiktet?
Jag överdriver inte när jag säger aldrig – istället basunerar man ut att Sverige är på väg åt fel håll.

Sverige är på väg åt fel håll enligt Moderat åsiktskorridor när denna regering gör och gjort följande;

Taket i A-kassan höjdes 2015 – ett år försenat då ett visst parti tillsammans med Alliansen röstade emot denna höjning.
Statsanslagen till kommunerna höjdes och höjningen kommer att permanentas.
Höjd sjuk- och aktivitetsersättning.
Höjning av bostadstillägget för personer med sjuk- och aktivitetsersättning.
Satsningarna rör flera av samhällets mer utsatta grupper och riktar särskilt in sig på ensamstående kvinnor, barnfamiljer med låga inkomster och personer med sjuk- och aktivitetsersättning.
Infrastruktursatsningar, ökat bostadsbyggande, reformer för ökad trygghet och välfärd med mera.
Sverige är på väg åt fel håll menar Moderaterna.
Rätt håll för Moderater är en baklängespolitik som man vill kalla den enda vägens politik.
Utmaningarna är många – utmaningarna skulle inte behövt bli av det slag vi ser idag om inte Moderaterna fått skövla och sälja ut det som går att sälja ut.

Statens budget för 2017.
bloggarna

 

Allianspartierna går inte ens jämsides med sina egna väljare……………

Publicerad 2016-11-14

Satir. Donald Trump - grodornas mästare.

Satir. Donald Trump – grodornas mästare.

Låt oss lämna USA valet och alla de analyser som följt av det.
Det får bli en fråga för de väljare som röstat fram denne blivande president – ännu ej installerad – och tids nog lär vi se resultatet av detta val även på den internationella arenan.
Avslutningsvis – tillika sammanfattningsvis –  förvånas jag dock inte över att en presidentkandidat som i sin valretorik vädjar till de grupper som ger uttryck för de mest radikala och erbarmliga invektiv människan förmår – där man vinner sina väljare på sexism och förnedring av det kvinnliga könet, där protektionismen får företräde mot allt vad mänskliga fri- och rättigheter står för, en klimatförnekare av rang samt kommer undan med uttryckligt kroppsligt gestaltande gester som direkt hånar handikappade med flera.
Låt oss förstå att han är en paradox utvecklad som en följd av den politiska elitiska överhögheterna – som han säger sig vara emot – som har glömt eller kanske aldrig förstått verkligheten – där ingen vet vad som väntar bak kulisserna men som vi kan ana.
Låt oss lära av USA i detta fall och koncentrera oss på våra nationella problem som i sammanhanget inte särskiljer sig särskilt mycket – tids nog lär den nya ordningen påverka oss – som alltid vad avser USA – och dess självpåtagna och egenmäktiga påverkan på den internationella arenan.

Ilmar Reepalu, svensk socialdemokratisk kommunalrŒd i Malmš stad. Ingemar Reepalu, swedish social democratic mayor of the city of Malmš.

Ilmar Reepalu av regeringen utsedd välfärdsutredare.

I Sverige har Ilmar Reepalus (S) utredning som i sak skall begränsa vinster i välfärden fått en – för vissa ett glädjande underprioriterat fokus till förmån för USA – en underordnad medial bevakning av en av vår nationella samtids viktigaste fråga – övervinster i de privata välfärdsföretagen på våra gemensamma skatters bekostnad.
Som princip – när kommittédirektiv 2015:22  – överlämnades till den av regeringen utsedde utredare Ilmar Reepalu så höjdes rösterna i de borgerliga etablissemangets led och argumenten borde gå till historien som de mest förklenade argument jag någonsin tagit del av samt en käftsmäll på de mycket kompetenta utredare som verkat under Ilmar Reepalus ledning.
Att Svenskt Näringsliv (SN) genast gick till attack med i princip samma formuleringar som de borgerliga partierna var knappast en överraskning.
Ett ingrepp av sällan skådat slag på hela den privata sektorn som kan liknas vid löntagarfondernas debatt under 80-talet – sa den väl avlönade VD:n för SN.

annie-loof-balettlowCenterpartiets företrädare gapade om fondsocialism och därmed var den alienerade borgerligheten gemensamt med näringslivet rörande överens innan utredning var klar.
Kort sagt utredningen sågades jäms med fotknölarna innan den ens kommit igång än mindre sett resultatet av direktivet – så jobbar etablissemangets företrädare för att rädda det som räddas kan – att argumenten ofta är barnsligt onyanserade spelar därvid mindre roll.

Att SN nu använder sig av det självklara argumentet att staten inte skall begränsa privata företags marknadskapitalistiska affärsmetoder inbegriper nu – genom alliansens försorg – också den offentliga sektorn.
Att monopolet varit ett givet skällsord från den borgerliga högern under decennier är väl känt – att kapitalet eftersträvar en ersättning med oligarkins järnlagar talar man därför tyst om – konkurrenslagarna skall gynna skattebetalarna på kundmassans bekostnad – aktieägarna talar aldrig om kvalitet men varmt om utdelningar och bonusar.
Allt detta iscensatt med hjälp av riskkapital och räntesnurror som varje skattebetalare får – utifrån en progressiv skattetabell – äran att betala – för vad?
Att det därutöver inte finns någon entydig vetenskaplig korrelation mellan vinst/kvalitet anses vara helt ovidkommande – i sammanhanget – riskfritt investeringskapital så som våra skattepengar utgör kan fördelas i styrelserummen utan folklig insyn.
Kvalitetsbedömningar är också ett synnerligen subjektivt begrepp vilket särskilt påvisas av att högern vill med ekonomiska incitament styra kvalitet och bemanning men utan det i utredningen föreslagna vinstaket om 7 procent över statslåneräntan – jag har svårt att förstå logiken i högerns enkelriktade argument.

moderathistoriaVi skall komma ihåg att en majoritetsregering kan sjösätta vilka tokigheter som helst för att därefter komma undan resultaten genom att rikta rena förtalskampanjer mot nästa regering av annan ideologisk kulör som vill ha en diametralt omvänd fördelningspolitik – där spelar medierna med som nyttiga idioter.
I Sverige är vi inte bortskämda med majoritetsregeringar.
Under efterkrigstiden har vi haft två – alliansregeringen 2006/2010 samt dessförinnan Erlander-regeringen 1969/1971.
Skillnaderna mellan dessa två regeringar är dock avgrundsdjupa – inte bara av samtida politiska frågeställningar – utan av det faktum att Socialdemokraterna har präglats av samarbete över partigränserna till skillnad mot den moderatstyrda alliansregeringens första mandatperiod.
Syftet då var att skapa breda majoriteter i de sakpolitiska frågorna för att därmed också tillfredsställa en majoritet av väljarna – syftet för den borgerliga alliansen var ett diametralt systemskifte – något som låg på önskelistan allt sedan Bildt-regeringen under första halvan av 90-talet.

Idag finns det en hel del av undersökningar som vad avser vinster i välfärden visar sammantaget på en majoritet av svenska folkets motstånd mot vinster i välfärden.
SOM institutet – som kan anses vara ett av de mest välrenommerade instituten – har vid flertalet undersökningar allt sedan 2012  2013 2014 2015  samt alla övriga opinionsinstitut sammantaget påvisat en majoritet av svenska folkets signifikativt uttryckliga motstånd och eller begränsningar av vinsterna inom offentlig verksamhet.
Det  finns också en borgerlig väljarkår i majoritet mot vinster i den offentliga sektorns välfärdsföretag – något som framförallt den moderata partiledningen tycks ha svårt att hantera.
Förvisso skall man inte formera beslut på enstaka opinionsundersökningar men i detta fall har det presenterats en stor numerär av undersökningar som alla påvisar i stort samma resultat.

vinster i välfärdenDen av Reepalu förelagda utredning är en kompromiss mellan å ena sidan Vänsterpartiets totala stopp och högerns ohämmade vinstuttag och däremellan en begränsning som Socialdemokratin förespråkar.
Frågan är komplex – men det är inte regeringen som föranlett de komplexa frågeställningarna där det i huvudsak handlar om det etiska och moraliska i att skattebetalarna skall bekosta de privata företagens övervinster i former av aktieutdelningar eller ”fiktiva” ränteavdrag med syfte att öka det operativa kapitalet.
Vi måste också ha i åtanke att det finns privata välfärdsföretag som sköter sina uppdrag på ett utmärkt sätt – häri ligger det komplexa – hur stoppar vi övervinster utan att de skötsamma drabbas?

Det är inte oetiskt att företag går med vinst – det är själva grundbulten för ett företags överlevnad på en konkurrensutsatt marknad.
Det oetiska i sammanhanget är att alliansen genom att öppna slussportarna för riskkapitaldrivna företag inom offentlig och av skattebetalarna finansierade verksamheter utsatt offentliga verksamheter på en konkurrensutsatt marknad med de följder som gäller för den privata marknaden – i slutänden kommer detta att betyda noll ingrepp av våra politiskt valda företrädare att påverka vår välfärd av samma skäl som politikerna inte lägger sig i de privata företagens vinster – men som oftast får det tveksamma nöjet att sopa upp efter företag som spekulerat allt för vidlyftigt – med en huvudsaklig inriktning att rädda arbeten eller skjuta till anslag med syfte att skapa omställning för de som förlorat sin inkomst.
Hur högern ställer sig till sådana konkursföretag kan exemplifieras av SAAB:s konkurs för några år sedan – då plötsligt var det viktigare att vara försiktig med medborgarnas skatter.
Utredningen bedömer dock att de mindre företagen inte påverkas någonting av de här förslagen utan udden är riktat mot just riskkapitaldrivna storbolag enligt Reepalu.

10422085_1142541222437396_1855501633061086139_nDessa riskkapitaldrivna välfärdsföretag har en i jämförelse med övriga privata bolag inom tjänstesektorn i snitt 37 procent högre avkastning på operativt kapital än för tjänstesektorn i stort som har 10 procent i genomsnitt.
Det är orimligt och visar bara hur lukrativ den offentliga sektorn är för riskkapitaldrivna storbolag – och mot det perspektivet kan jag förstå det monumentala motståndet från främst SN och till viss del också den borgerliga alliansen som har allt utom folkopinionen framför sina ögon – kan deras inställning sammanfattas med att de vet bättre än alla andra?
Det tycks vara obetydligt för de borgerliga att inrätta tydliga villkor vilka som får ta emot offentlig finansiering inom välfärden – i förlängningen tenderar det att skada medborgarnas tilltro till välfärden samt därmed viljan att finansiera den.

Den viljan kan redan mätas i alla dessa undersökningar som offentliggjorts.
Sverige är extremt avvikande mot den övriga världen som inte har tydliga villkor och regler vad avser vinster i de privata välfärdsbolagen finansierade av oss skattebetalare.
Det är därför synnerligen onyanserat att ge uttryck för ”fondsocialism” samtidigt som ett annat borgerligt parti konstaterar att välfärden inte är en marknad som alla andra marknader och ett tredje högerparti som anser att hela utredningen bör ”kastas rakt av i närmaste papperskorg”.
Bättre beskrivning för att påvisa ett monumentalt motstånd mot en majoritet av folkopinionen går inte att göra – vi talar om att valet av ny president i USA var ett val mot etablissemanget – högern personifierar detta etablissemang i Sverige.

bebinlowEtablissemanget – här bestående av de borgerliga – gemensamt med ”vindflöjelpartiet” nummer ett som endast kräver lite hummer och goda viner för att genast svänga för att tillfredsställa SN:s berörda underorganisationer – kommer med stor sannolikhet gå emot både sina väljare och folkopinionen i stort genom att rösta ner Reepalus utredningsförslag.
Det är ju inte så att de borgerliga charlatanerna är helt ovetandes om vad folkopinionen står i frågan – så mot den bakgrunden blir det än mer oförståeligt hur de sågar möjligheterna att begränsa övervinsterna gemensamt med regeringen.
Detta tvingar oss att gå till val på den högst infekterade frågan om vinster i välfärden – det mina vänner är inget som varken Moderater eller den övriga högern önskar – mot bakgrund av den entydiga folkopinionen – därför motsätter man sig inte en överenskommelse med regeringen att kompromissa om någon form av begränsningar.
Så som jag ser det kommer regeringen att bli den största förloraren oavsett hur en sådan kompromiss kan komma att se ut – därför tycker jag att frågan får avgöras i valet 2018 utan kompromisser.
bloggarna

Det finns stora skäl att analysera USA valet i en svensk kontext…………………………….

Publicerad 2016-11-09
trump_flicker_face_yessUSA har valt sin president!
Hur demokratiskt USA:s valsystem är kan säkert diskuteras i ett längre perspektiv.
Det närmast och kanske viktigaste frågan är dock – vilka paralleller kan vi dra av det som händer i USA i EU och inte minst nationellt.
Det finns – liksom i USA – ett utbrett missnöje med politikerna även hos oss.
EU dras med ett demokratisk underskott vilket i sig är mycket allvarligt och borde vara en rejäl käftsmäll på våra valda parlamentariker – väl känt dock men viljan tycks inte finnas till förändring.
Jag konstaterar nu att valet av president i USA har föranlett ett otal analyser i svensk media – chock, hur kunde det ske, varför och vad händer – är rubrikerna som om verkligheten uppenbarats i detta nu när orsakerna varit kända i decennier.
Valet i USA kan sägas vara samma käftsmäll på det politiska etablissemanget som det demokratiska underskottet inom EU är – det ena synliggjort i demokratiska val och det andra en medveten utveckling under decennier.
Här hemma har vi på intet sätt blivit förskonade från populismens farsot – samma tecken på missnöje som vi nu ser i USA.

allians_fallDet vore fel att säga något annat än att Alliansen var gnistan som tände lågan hos oss – vi får istället och antagligen gå lika långt tillbaka till tid då Sverigedemokraterna bildades.
Etablissemanget är liktydigt med etablerade partier – högerextrema populistiska partier sägs vara motståndare mot etablissemanget men har inget emot att använda den demokratiska plattformen för att synliggöra det missnöje som finns och därmed försöka gå jämsides med etablissemanget – det kan tyckas vara en paradox men är inte desto mindre sant.
Under alliansåren ökade man medvetet de sociala klyftorna i tron på att dessa skulle minska – en tvärtompolitisk agenda mot vad vänsterpartierna normalt säger sig vilja företräda.
Att Sverigedemokraterna vuxit så mycket som de gjort både i val och opinion är ett symptom på ett samhälle i missnöje – ett symptom som man slätar över med att förklara partiet som rasistiskt och populistiskt.
Det vore i ärlighetens namn klokare att analysera orsakerna till deras framfart i valen och i opinionen – men där slätar partierna över med diverse förklaringar som inte i något fall relateras till den politiska utvecklingen.
Det förstärker bara missnöjet hos de grupper som inte ser sig representerade i samhället och populisterna får vatten på kvarn och ökar i väljarleden trots alla rasistiska uttryck invektiv och nedsättande vokabulär mot allt vad mänskliga fri- och rättigheter betyder.

Vad betyder klimatfrågorna för de missnöjda?
Vad betyder samtliga sakpolitiska frågor som inte är direkt riktade mot deras egen situation?
Att arbetslösheten sjunker och ekonomin stärks är betydelselöst så länge man inte känner att man får del av detta.
Ideologiska förklaringar anses som nonsens så länge man inte ser att den gynnar människor.

frihetsgudinna-grater-bild3USA är inte så progressivt som många av oss vill tro – det är ett land präglat av stora sociala klyftor där ekonomin spelar en avgörande roll för dina livschanser – Trump är synonymen för detta liksom den etablerade politiska eliten i Washington fjärran från den missnöjda skaran.
Trump är inte svaret på sakpolitiska förändringar – han är svaret på missnöjet.
Sverigedemokraterna likaledes är inte svaret på det sakpolitiska området utan accentuerar missnöjet med de etablerade partiernas oförmåga att inse den verklighet som finns.
Sverige går naturligtvis inte att jämföra med USA – vi har ett helt annorlunda socialt trygghetssystem som USA bara kan drömma om och som många länder gärna vill kopiera men inte alltid lyckas – paralleller finns dock i formen av missnöjet med etablissemanget.

De missnöjda bryr sig föga om rasistiska och sexistiska utfall – de ser vi tydliga exempel på i USA valet.
För dessa grupper är det viktigare att röra om att få etablissemanget att se också dem – hur och vilka som gör det är i egentlig mening oväsentligt.
I vårt fall är det Sverigedemokraterna – i USA är det Trump – i Frankrike är det Le Pen – i England är det UKIP – i ……………… och så vidare.
Att dessa partier snarare medverkar till polarisering snarare än att verka för sakpolitiska lösningar är av underordnad betydelse.

m-kampanjSkall man ta några av många exempel i vårt land så är debatten om vinster i offentlig verksamhet som tillfaller privata aktieägare ett tydligt exempel på att politikerna fjärmar sig från folkviljan i varierande grad.
Det finns en mängd opinionsundersökningar som sammantaget visar en stor majoritet mot vinster i välfärden – tror inte jag sett en enda som inte påvisat en sådan majoritet.
Trots detta tar man från politisk håll inte detta ad notam utan fortsätter sina argument – tvärs emot en uppenbar folkvilja.
Ett annat tidstypiskt exempel är den ökande barnfattigdomen – en årlig rapport från Rädda Barnen som opolitisk organisation och som just har fokus på barnens ställning i samhället – som bortförklarades av dåvarande statsminister Reinfeldt – som explicit vänsterpropaganda.
Var och en som lever under dessa begränsade livschanser ser sådana uttalande som en explicit käftsmäll – rent av förnedrande där man förnekar ett uppenbart problem.
Ett annat mycket tydligt exempel var jobbskatteavdragen.
Förutom att dessa skattereformer ökade klyftorna mellan flertalet olika grupper i samhället så försvarade man dessa skattesänkningar med att de skulle procentuellt ge mest till de lågavlönade – att klyftorna ökade då värdet realt av skattesänkningarna ökade med inkomsten undvek man berätta – dels försämrade man de sociala trygghetssystemen för flertalet grupper i samhället som hade minst chans att påverka sina livschanser.
Klart att sådana reformer föder och göder ett missnöje.

Anna Kinberg Batra våra svenska värderingar innebär krav på de lata och odugliga samt att sänka skatter och gynna skattefifflare.

Anna Kinberg Batra våra svenska värderingar innebär krav på de lata och odugliga samt att sänka skatter och gynna skattefifflare.

Det blir lite hjärtskärande när man exempelvis lyssnar på bland annat Moderaterna när de säger sig värna de utsatta eller utser utanförskap som ett problem i samhället för att därefter argumentera hur man vill komma åt problemen med bland annat explicita lönesegregerade åtgärder eller andra åtgärder som minskar de utsattas livschanser.
Det blir till yttermera visso en käftsmäll från vår statsminister när han meddelar att de åtgärder vad avser jobbskatteavdragen skall betraktas som ”lagt kort ligger” en betydelse som i egentlig mening – om jag tolkat svaret rätt – bli en ytterligare käftsmäll för de grupper som sågs över axeln av de borgerliga.
För att vinna väljaropinion krävs det en förmåga att väcka människors engagemang och känslor inte motarbeta dem – Olof Palme var en sådan politiker.
Att förneka verkligheten är farligt – förnekelsen skapar missnöje

130105_rika4Jag är övertygad om att Stefan Löfven genom och med hjälp av partiet har den ideologiska möjligheten att utveckla visioner för framtiden – det handlar inte bara om att reparera skador föranlett av politiskt misslyckade reformer utan också ha lite mer av visioner för framtiden än att ha Europas lägsta arbetslöshet – vi är på rätt väg men det behövs mer tydlighet mellan de politiska alternativen – den saknas och har saknats i decennier.
Socialdemokratin vann inte sina segrar utan visionära ideologiska ambitioner som sträckte sig längre än en mandatperiod – visionerna om hur vi ville att samhället skulle utvecklas försvann med Erlander.
Jag tror att Socialdemokratin skall ta händelserna i USA på stort allvar och analysera valet utifrån ett svenskt perspektiv – innan framtidens valvinster föregås av rasistiska, sexistiska och nationalistiska budskap mot bakgrund av att det mesta var bättre förr där omvärlden stängs ute för att rädda den egna nationens homogenitet, kulturella värden där ekonomi, sociala trygghetssystem och arbetslöshet spelar en avgörande och grundläggande roll.
Det har funnits en läxa att lära av den händelseutveckling vi åsett i decennier.
Det enkla är inte svaren på komplexa frågor.
Ta den nu på allvar innan det är försent!
bloggarna

Att vara tyst är att medge………………….

Publicerad 2016-11-08
under-mattanDen senaste tidens händelser där Grand Hotell fått stå i skottgluggen för att de upplåtit härbärge åt Europas 400 företrädare som – i varierad grad – representerar motstånd till vår demokrati och de mänskliga fri- och rättigheterna – kort sagt en värdegrund som inte stämmer överens med våra demokratiska traditioner, FN:s konvention om mänskliga rättigheter implementerad i vår lagstiftning via de av EU:s tillägg som en förstärkning av bland annat asylrätten med mera.
Att Sverigedemokraternas företrädare tillika dess stormtrupper anser att de protester som föranleddes av denna samling anses vara motbjudande är knappast konstigt.
Att det därutöver finns enskilda sympatisörer som anför kopplingar där enskilda affärsidkare – som en logisk följd – skulle neka sina kunder tillträde till sin verksamhet om de inte hade den för affärsverksamheten rätta värdegrunden är precis så huvudlöst som det låter.
Såvitt jag vet står inte valda företrädare vid butiksingångarna och selekterar sina kunder utifrån någon värdegrund – och jag är övertygad om att hotellbranschen inte heller gör det – det är en bortförklaring som haltar på väsentliga punkter – om man däremot utifrån hur dess personal – ur ett arbetsmiljöperspektiv – uppfattar denna stora sammanslutning som besvärande – framförallt om det finns olika etniska skillnader i personalstyrkan – så är det självklart en fråga för dess arbetsledning att ta erforderlig hänsyn till.

sd-rc3b6star-mot-sig-sjc3a4lvDet hör också till våra demokratiska rättigheter att protestera emot oegentligheter eller odemokratiska influenser i vårt samhälle – men det anser inte stormtrupperna är – mot bakgrund av de senaste händelserna – särskilt viktigt om ens nödvändigt.
Logiken av detta torde då vara att man förmenar mig och alla andra som inte delar mina politiska motståndares sakpolitiska reformförslag möjligheten att argumentera emot dessa – en huvudlös konklusion ej förenlig med demokrati.
Man skall vara tyst i tron att dessa oegentligheter eller politiska reformförslag försvinner av sig själv.
Den inställningen är symptomatisk med allt vad fascism står för.
Grand Hotell blev arenan för denna sammanslutning – det kunde lika gärna vara vilket annat hotell som helst – där Europas samlade fascister och populister av varierande grad påvisar en familjär gemenskap med och hyllar varandra.

Vi som ogillar detta spektakel skall således ”hålla käft” med motiveringar som jag anförde inledningsvis.
Och för att ytterligare accentuera deras märkliga slutledning mot alla de som protesterar mot dessa extrema partier – så skyller man konsekvent på vänsteranhängare – alldeles oavsett där finns människor med olika ideologiska ståndpunkter men som har det gemensamma att värna demokrati och de mänskliga fri- och rättigheterna.
Det finns en anledning till det som jag återkommer till.
Först har jag svårt att förstå hur man kan komma till den slutsatsen att det skulle endast vara vänsteranhängare – har man någon inopererad varningsklocka mellan öronen som larmar och varnar Åkesson och hans ideologiska familj?
Eller är det kanske bara så att alla – oavsett ideologisk uppfattning som står till vänster om deras egen betraktas som vänster?

Fenomenet är inte ovanligt – det finns historiska kopplingar som idag inympats som ett genetisk drag hos dessa högerextremister.
Under 30-talets Tyskland fängslades främst kommunister men också Socialdemokrater som ett led i att förhindra opposition mot det fascistiska parti som understödd – om än med viss tveksamhet av de borgerliga partierna – lyckades avsätta demokratin och införa diktatur.
Att högerextrema partier – så som Sverigedemokraterna är – demoniserar man ogärna de partier där det finns en politisk möjlighet till samarbete.
För Socialdemokrater och Vänsterpartiet är ett sådant samarbete helt uteslutet och det vet Åkesson och hans kamrater väldigt väl.
Det ligger således i sakens natur att demonisera alla de som därmed står till vänster om dem själva.
Det ligger likaledes i sakens natur att – underförstått – påpeka att den gruppen är – i förhållande till vad de själva representerar – väldigt begränsad.
Hur många gånger har vi inte hört Åkesson hävda att han har folket med sig!
Det går säkert hem hos sympatisörerna men knappast de som har en avvikande uppfattning – och i enlighet med valet 2014 så röstade 87 procent på andra partier än just Sverigedemokraterna – det må vara en betraktad minoritet för de anhängare som önskar Åkesson i ledningen av landet.

B53XWRKCEAEJv-dStåndpunkten – ge inte dessa partier och organisationer erforderlig uppmärksamhet – är absurd.
Skulle vi ignorera dem kommer de att skapa annan uppmärksamhet för att nå ut med sitt budskap.
Det sker redan!
Den kanske största fascistgruppen Nordiska Motståndsrörelsen (NMR) använder demonstrationer och andra utomparlamentariska åtgärder som ett verktyg att nå ut med sitt budskap.
Det har dom ur ett demokratiskt perspektiv rätt till – och det utnyttjar man till fulländning.
Att flertalet av dessa demonstrationer urartar i våldsamheter är för dem av underordnad betydelse – viktigare är publiciteten och budskapet – ”vi finns vi ser och vi vill………………..”

Att protestera är således allas vår demokratiska rättighet och till och med skyldighet – och än mer när det gäller att demonstrera mot odemokratiska organisationer och partier där de senare använder demokratins plattformar för att nå ut med sina människorättsfientliga ståndpunkter.
Att avslöja och ställa dem till svars för sina egna ståndpunkter och synpunkter är således rätt och riktigt – lika rätt som att opponera sig mot allehanda politiska reformförslag som ur ett ideologiskt perspektiv kan anses motverka de syften som förslaget riktar sig mot.
Det gäller alla oavsett ideologisk ståndpunkt!
bloggarna

Sanningen är fri – dessvärre är också lögnen fri………………….

Publicerad 2016-11-01
tl_sd_16_2003Utrop från sociala medier och högerextrema sajter har blivit vår tids axiom – media ljuger media mörkar sanningen!
I Sverige är det främst ett parti – bortsett från de nazistiska organisationer som ohämmat marscherar under sina nazifanor med sin vidriga propaganda på gator och torg – vars främsta prioriteringar bygger på just detta påstående.
Men det vore allt för enkelt att bara relatera det till ett enda parti – även om ett visst annat parti tvärtemot Sverigedemokraterna värnar vår yttrande- och pressfrihet.
Desinformation – eller uppenbara lögner – är en sanning intill dess den är motbevisad.
Värre blir det när bevisad sanning bortses från eller avfärdas som strunt.
Låt mig ta ett exempel;

sverigeturne2Sverigedemokraterna har under några veckor uppmärksammats med en rad uppmärksammade fall av utpräglad rasism.
Vi kommer ihåg järnrörsskandalen, Oscar Sjöstedt – ekonomiskt politisk talesperson för SD – som i en uppmärksammad video i landets samtliga tidningar – avslöjades hur man skrattar hjärtligt när han berättar om hur före detta arbetskamrater – uttalade nazister – sparkade på döda får och låtsades att de var judar.
Den sverigedemokratiske riksdagsledamoten Anna Hagwall föreslog i en motion att presstödet borde slopas för att minska Bonniers makt.
Förutom att Bonnier inte äger några landsortstidningar så anspelade Anna Hagwall på ökända antisemitiska konspirationsteorier om judarnas påstådda makt över media – hon drabbades av SD:s selektiva nolltolerans därefter.
Ovanstående är bara ett axplock av skandaler företrädda av Sverigedemokratiska kommunföreträdare tillika riksdagsledamöter.

under-mattanAtt dess mest lojala följare samt dess trogna stormtrupper genom subtila bortförklaringar vill hävda motsats till rasism kan jag ha en viss förståelse för.
Men partiet har i opinionsmätningar cirka 17 procent av den röstberättigade andelen av medborgare vilket innebär lite drygt en miljon som lagt sina sympatier på Sverigedemokraterna – och opinionsläget tycks vara stabilt över tid med små variationer.
Att en så stor andel av väljarkåren tycks bortse från Sverigedemokraternas – i jämförelse med andra partier – höga numerär av skandaler är förvånande för att inte säga anmärkningsvärt – en enda av alla de skandaler som rapporterats hade sänkt vilket annat parti som helst.
Att ledningen för partiet betraktar dessa avslöjanden som skett med en i det närmaste axelryckning och förklarar det som strunt och trams eller en olycklig detalj där medierna tar uttalanden ur sitt sammanhang är en förklaring som andas respektlöshet mot allt vad mänskliga rättigheter står för – samt inte minst mot deras egna väljare.
Den mer hårdföra kärnan drar sig dock inte för att tala klarspråk – medierna mörkar och ljuger och skall begränsas när man ”tar” makten – det handlar inte om att värna pressfriheten eller att få makten hos denna kader.

sverigedemokraterna-c3a4r-inte-rasisterOm nu Sverigedemokraternas partiledning tar lätt på  negativ publicitet så finns det förklaringar varför.
Förklaringen finns att studera i dess föregångare Ny Demokrati och en av dess grundare Ian Wachtmeister som avslöjats som idog rådgivare och sympatisör.
Ny Demokrati slets sönder och föll bort som en parentes i svensk politisk historia just av anledningen intern splittring och oreda.
Lärdomarna – förmedlade av Ian Wachtmeister – präglar partiorganisationen genom en hård internkontroll med avsikt att hålla rent från oppositionella och använder därmed den omtalade ”nollvisionen” som en möjlighet att dels lättare motivera uteslutningar – eller utrensningar – av oppositionella bråkstakar – se brytningen med sitt d.v. ungdomsförbund samt Björn Söders nominering till vice talmanspost i riksdagen bland annat – med hänvisning till rasistiska uttalanden – dels och av samma skäl undvika splittringar i partiet.
Att nollvisionen är selektiv och oftast används mot mindre betydelsefulla personer utanför ledningen är i egentlig mening rätt avslöjande.
Man vill ge en bild av ett parti som inte accepterar rasism i sina led men tillåter dess innersta krets att uttala sig i rasistiska termer – det är alltid lättare i en begränsad krets att överenskomma om gemensamma lämpliga bortförklaringar – även om de är av ett subtilt slag – så är masken utåt viktig.

ultimata-lognenArgumenten om mediernas mörkning och lögnaktiga framställningar är ett ofta typiskt högerextremistiskt tankegods – framförallt där de inte försvarar partiets påståenden.
Paralleller kan dras av en del diktaturer där samhällskritiska artiklar och krönikor inte sammanfaller med diktaturens ambitioner.
Man begränsar eller förbjuder – och i värsta fall fängslar dess redaktörer och tillåter oftast endast de medier som kan kontrolleras av staten.

Sverigedemokrater generellt och Åkesson i synnerhet vill att övriga partier ska föra en dialog med dem.
Det första och den absolut viktigaste regeln i en konstruktiv dialog är att hålla sig till fakta – vill man utveckla sina ideologiska ståndpunkter utifrån vetenskapliga rön eller fastställd verklighet så är det en annan sak – beslut baserad på lögner och desinformation slutar sällan positivt.
Men så fort fakta nämns så påstår Sverigedemokraterna att vi måste vakna och se sanningen – ett ständigt över tid mantra – samt att PK-medierna ljuger och undanhåller sanningar samt att vetenskapliga studier är inkorrekta och stämmer inte med verkligheten – det är till och med så allvarligt att känslan – oftast en magkänsla – av en – lika ofta fiktiv eller påstådd – verklighet spelar en viktig roll för Sverigedemokraternas partiledning och dess argumentation.
Hur får man till konstruktiva samtal med en sådan inställning och utgångspunkt?

rasism-i-slips_93043283Men medierna är inte helt oskyldiga i den pågående normalisering som sker och skett.
Undantag finns dock!
Expressen och i viss mån även Aftonbladet brukar använda sig av den så kallade researchgruppens idoga arbete med att avslöja den rasideologiska miljön i samhället.
Andra är EXPO – en partipolitiskt obunden stiftelse som tagit som uppgift att upplysa om den autonoma rasideologiska och vitmakt miljön.
Inte Rasist Men….. också den en partipolitiskt obunden blogg som skriver om det som medierna inte tar upp vad avser Sverigedemokraterna.
Samtliga dessa tre medier är klassade av Sverigedemokraterna och dess ”stormtrupper” som vänstervridna AFA terrorister – att de inte har några som helst kopplingar till den rörelsen betyder föga i propagandan – det handlar i sak om att demonisera och oskadliggöra allt som inte kan betraktas som positivt för dem och att dra på sig offerkoftan.
Det är därför – och i sak – positivt att våra riksmedier numer – och i allt högre grad – tycks referera till någon av de organisationer som avslöjar vit makt rörelsen i samhället.
Att alla de som är motståndare till den utveckling vi ser i samhället med en ökad polarisering och därtill ökad rasism – osäkert om den ökat men ändå fått luft under vingarna och sprider sina vidrigheter i offentliga miljöer.

mordbrc3a4nnareEn annan frågeställning som sällan eller aldrig lyfts upp i ljuset är det faktum att Sverigedemokraterna genom sin retorik triggar de ”löss” i samhället som tidigare inte såg någon offentlig frände att ty sig till.
Frågan är varför dras dessa till just Sverigedemokraterna?
Varför ser vi inte motsvarande i andra partier?
Många går också längre och utvecklar ett engagemang för saken i kommunpolitiken samtidigt som de luftar sin vidriga rasism offentligt – inte sällan föregått av utpräglad anonymitet på de ”sanningssägande” alternativa medierna eller Flashback.
En del går ännu längre genom att trotsa Migrationsverkets förbud att avslöja tänkta asylboenden i akt och mening att inte i onödan utsätta dessa för brandattacker med uppenbar fara för liv och lem och i sammanhanget förödande tragedier både fysiskt, psykiskt och materiellt.
Sådant tas ingen hänsyn till när allt från högsta partitoppen ner till flertalet kommunföreträdare ger offentlighet åt tilltänkta asylboenden.
Stormtrupperna till och med uppmanar till mord – eller likaledes en SD politiker som uppmanar någon att ställa sig på Öresundsbron för att med hjälp av en kulspruta skjuta ner flyktingar.
Tänk er själva bästa läsare – om någon annan företrädare av ett annat parti uttryckt sig på liknande sätt – skulle det partiet överleva i opinionen?

brinnerBränder på asylboenden är dock knappast en tillfällig explosion – detta skedde även under de så kallade Jugoslaviska krigen under i stort hela 90-talet då mängder av flyktingar tog sig till bland annat Sverige för att söka skydd.
Det brann då också!
För de som minns – Kimstad och Laholm brändes flyktingbaracker ner.
I Bohuslän detonerade en bomb vid lägret Svenshögen.
I Kolbäck – utanför Västerås – exploderade en rökgranat.
I Skåne bombhotades ett asylboende vid LV4 i Malmö.
Bara under 1991 – samma år som det främlingsfientliga Ny Demokrati lyckades ta sig in i riksdagen – och 1992 skedde 117 attentat mot boende och 151 attentat mot invandrare utanför flyktingförläggningarna.
Under samma tid hade vi också lasermannen som sköt mot invandrare på Stockholms gator.
1993 brändes Trollhättans moské ner av skinnskallar med anknytning till en viss rörelse – gissa vilken.
Flera rasistiska partier och organisationer startades vid samma tidpunkt.
Vissa har lagts ner – andra existerar fortfarande.
De som minns 90-talets explosion av rasism och allt som hände i samband med den tänker på den med förskräckelse och förfäran – vi ser samma förfärliga skeende idag – fast ännu värre.

gjorde-vadc3a5Många säger att uppmärksamheten triggar dessa miljöer och framförallt Sverigedemokraterna.
Det ligger kanske en befogad sanning i det.
Nordiska motståndsrörelsen – en utpräglad nazistisk organisation som SÄPO sägs rikta sina blickar på – gillar den mediala uppmärksamheten, och för att få densamme anordnar man diverse demonstrationer – betydligt fler än någon annan organisation – i akt och mening påvisa folket att de finns och existerar.
Att dessa demonstrationer ofta urartar i konfrontationer mellan de som åser demonstrationen och polis anses vara gynnsamt för rörelsen – detsamma kan sägas om Sverigedemokraterna – och det hela slutar med den något subtila förklaringen att de är ”vänsterpack eller AFA” som står bakom dessa attacker på dem – att det är högst vanliga medborgare som uttrycker sin avsky över dessa organisationer och deras vidriga rasism vill man inte tillstå.
Skillnaden är att Sverigedemokraterna har en hel del av en retorik som är anpassad med artiklar skrivna av dess egna riksdagsledamöter samt diverse TV framträdanden – allt i ett försök att framstå som vilket annat parti som helst.
Att de därmed vilseleder – inte bara sina egna väljare utan alla som tar del av deras framträdanden och skrivna artiklar ger naturligtvis poänger i opinionen.
Mot den bakgrunden torde det vara av högsta vikt att inte bjuda på det ljus som medierna ger dem.
Men det finns en mänsklig logik och skyldighet i att avslöja dessa rasister och deras försök att skapa kaos på demokratins altare av den uppenbara anledningen att de allra flesta tar avstånd från människofientliga attityder, rasism och i förekommande fall uppenbar rasprofilering liknande det vi sett och lärt oss av 30- och 40-talets vidrigheter i Tyskland eller de vidrigheter och skändligheter som skedde under de Jugoslaviska krigen.
Vi behöver sannerligen inte ett sådant debattklimat – varken idag eller någonsin i framtiden!!!
bloggarna

Chocken………………….

Publicerad 2016-10-28
Sveriges-arbetarparti.-VR-13När Fredrik Reinfeldt tog över partiledarposten för Moderaterna skulle det inte dröja länge innan gammelmoderaterna satte kaffet i vrångstrupen.
Hans ”gullande” med LO-kollektivet blev plötsligt något förvirrande och sände chockvågor genom hela moderatrörelsen.
Än värre blev det när han utropade Moderaterna som det enda ”arbetarpartiet” samt på frågan hur man ser på löneutvecklingen för arbetarna blev svaret – ”i Sverige sänker vi inte löner vi höjer dem” – skakade det rejält i den ideologiska hemvisten hos alla gammelmoderater – plötsligt såg de hur ett sekel av intensivt politisk arbete där den huvudsakliga ”fienden” LO och den övriga fackföreningsrörelsen plötsligt stod inne i det moderata finrummet.
Men det var inte bara gammelmoderaterna som blev chockade – även vi som varit i politiken under decennier blev chockade då vi plötslig skulle förstå att Moderaterna inte längre var Moderater.
Jag tillhörde skaran av skeptiker och såg trianguleringskonsten utvecklas där sofiaarkelstenavgårväljarna skulle invaggas i Reinfeldts ”vändakortleken” och på baksidan fanns de gamla Moderaterna – de såg de som ville se, andra ville inte se, och det stora flertalet blev grundlurade.
Att triangulera är ingen ny politisk modell för att invagga väljarkåren hur förträffliga man är där man säger det folket vill höra men menar något annat.
Man blev så säker – genom en förändrad opinion till fördel – att hybrisen slog till med full kraft dagen då man presenterade en reviderad Moderat politisk historia – man slog vilt och förlorade den matchen och tvingades på nytt revidera sin nu reviderade historia lite mer av sanningsenligt Moderat typsnitt.

Högern är avkläddaI valet 2014 smög Moderatledaren ut som tjuven om natten genom bakdörren och lämnade över ”arbetarpartiet” till sin – enligt mig okarismatiska av typ robotliknande framtoning – partisekreterare Anna Kinberg Batra som senare också blev vald som partiledare.
Hon har knappast haft ett lätt arbete under sina knappa två år på posten – det är jag den förste att skriva under på.
Att dels balansera mellan de övriga borgerliga partierna som alla – undantaget Folkpartiet som istället valde att byta namn till Liberalerna med en hysterisk rolig logga som ger vissa outtalade associationer – fick nya partiledare – alla överens om att den borgerliga alliansen skulle bestå och meddelade självsäkert att något samarbete med det socialistiska Sveriges socialistiska partier inte var aktuellt – en ansåg att det var bättre att äta upp sina skor.
Dels balansera det nya och det gamla inom hennes eget parti där den gamla moderatideologin vinner allt större mark.
Nu skall man återgå till sina rötter och jag väntar med spänning på när man kommer att på nytt utropa LO-kollektivet som sin främsta fiende – rösterna hörs – om än svagt.
Inom leden finns också en allt starkare röst för att exempelvis avskaffa LAS
Det nya – som aviserades av AKB – bygger på gamla för Moderaterna fundamentalt och ideologiska svar som vi så väl känner igen.
Mer pengar till försvaret, Nato-medlemskap, vårdnadsbidrag, minskad invandring, fler låglönejobb, sämre anställningsskydd, och ännu mer skattesänkningar – ett samstämmigt stämmobeslut finns om 40 miljarder mer av sänkta skatter – och framförallt en återgång till de mest rabiata politiska besluten vad avser de som av olika händelser råkat bli sjuka.
När ni hör en Moderat tala i termer flexibilitet och subventioner på arbetsmarknaden skall ni veta att det betyder på moderatspråket – lättare att säga upp personal, sämre anställningsskydd, avskaffade turordningsregler samt sänkta löner – det var kanske inte Reinfeldts arbetarparti som inspirerade till dagens ”förnyelsearbete”.

välfärdens kärnaI dagarna aviserade AKB att hon och hennes parti är nu villiga att samarbeta över partigränserna – chockerande – vad avser det hett omtalade vinsterna i välfärden.
Måhända det är ett utspel som föregåtts av den välfärdsutredning som Ilmar Reepalu (S) lett under snart två år och som kommer att redovisa sitt betänkande inom några veckor.
Att man – genom sina förslag – också visar något så ovanligt som ett mått av försiktig insikt vilket man också medger i ett förbigående – kan kanske härledas till en fallande opinion för Moderaterna – man är snart nere och tangerar partikamraten Bo Lundgrens siffror.
Man har i förslaget aviserat en betygsskala från 1 till 4 där den högre skalan kan bli fråga om tvångsförvaltning alternativt nedläggning genom förbud.
Smaka på ordet tvångsförvaltning och Moderater ett ögonblick – ja jag vet – det låter orimligt i sammanhanget – rent av lite stalinistiskt inspirerat – långt från en nyliberal samhällsideologi.
När skall det betraktas som misskötsel? Är det när marknaden bestämt sig för att sätta upp en lapp som eleverna möts av på skolporten efter jullovet – Tyvärr skolan är stängd!
Det i Moderaternas förslag – tvångsförvaltning alternativt nedläggning – lär marknaden själva ombesörja det senare alternativet.
Tvång – enligt Moderaternas syn – skall uteslutande användas mot de lägre klasserna och bonus skall tillämpas gräddan på samhällsstegen.

p18iomm7lc13qlmns11bj13ng9c68Nåja – flertalet av de moderata förslagen handlar om kvalitetsförbättringar som torde vara lätt att ta till sig av – men Moderater vore inte Moderater om de inte går marknaden till mötes i den absolut viktigaste delen i ett monetaristiskt ekonomiskt system – nämligen vinster.
Att riskerna är stora visavi kvalitet och vinstuttag är det man kommit till insikt om – men att begränsa de ekonomiska incitamenten i alla andra fall än adekvat misskötsel finns inte på kartan.
Sällan – eller rättare sagt aldrig – har jag hört en Moderat säga ”Svensk välfärd är inte en marknad vilken som helst” – som taget ur Jonas Sjöstedt (V) flammande tal vad avser partiets totala motstånd mot vinster inom den offentliga sektorn som bekostas av skattebetalarna – undrens tidevarv är inte förbi.
Kort sagt – det vi Socialdemokrater förstod gemensamt med Vänsterpartiet och en majoritet av väljaropinionen redan för nära 10 år sedan förstår Moderaterna först nu – ”sent skall syndaren vakna” får vad avser Moderaterna en tydlig innebörd av att undrens tid är inte förbi.

sankt-skatt1Hur allvarligt menad Moderaternas utspel är lär vi i sinom tid få del av.
Är utspelet förankrat inom den numer splittrade Alliansen?
Det uns av förtroende jag haft för Moderaterna före Reinfeldts förstörelselusta av både den offentliga sektorn såväl som arbetsmarknadspolitiken är för länge sedan utraderad och vänd i misstro.
Och misstron är inte ideologiskt betingad utan mer baserad på de faktum att man raserat alla ekonomiska incitament för en stor andel av befolkningen.
Besluten kan mätas i allehanda mänskliga tragedier inom välfärdssektorn såväl som på arbetsmarknaden genom en ökad fattigdom och ökade klassklyftor och inte minst en rejäl misstro över huruvida samhället kan hjälpa den som behöver hjälp – här krattades vägen och öppnades dörren för ett extrem- tillika missnöjesparti på yttersta högerflanken rakt in i Riksdagen med efterföljande kaos i kostymnissarnas innefickor.
Det var också tiden då soppköken fick en nyrenässans.

0-kr-kvar-i-plånbokenJag litar inte på Moderater och råder de som tror sig förstå att deras nyliberala och monetaristiska ekonomiska system är det rätta för att öka tilltron till vårt samhälles möjligheter att tillgodose alla medborgare att tänka om.
Moderaterna är inte – tvärtemot vad de själva vill utge sig för att vara – ett brett parti med breda lösningar som innefattar alla samhällsgrupper.
Det är i det perspektivet ett marginalparti som främst tjänar försvar, näringsliv och de som har betydande kapitaltillgångar – alla andra skall åtgärdas med tvångspolitiska lösningar.
Är vi chockerade?
bloggarna

Lögner som blir till sanningar…………….

Publicerad 2016-10-25
470909685Desinformation på saliga medier såsom Facebook med flera sprids med blixtens hastighet genom – och allt som oftast – obekräftade länkar – länkar som har mycket i övrigt att önska men tas som en sanning av någon outgrundlig anledning svår att förklara.
Till och med politiskt korrekt (PK-media) – allmänt kallad av den andel som har ringa eller inget alls förtroende för några andra medier än de nätbaserade alternativa medier – gör fel ibland.
Det kan vara förståeligt mot bakgrund av stressen att få ut en explicit nyhet utan faktakontroll inför tidpunkten för pressläggningsögonblicket.
Det händer – men händer sällan dessbättre – och oftast plockas den ”nyheten” bort där det låter sig göras eller så är den så vinklad att själva sakinnehållet i stora delar stämmer.
Men för de som söker motsatser till den reala sanningen får naturligtvis sina behov tillfredsställda – man har fått sin bekräftelse – och helt plötsligt blir de så kallade PK medierna sanningsenliga och alternativa medier – med en i avseendet klar och tydlig målsättning – är inte sena att plocka upp informationen och sprida den kors och tvärs där så är möjligt.

cvw-yxyweaa6wvNågot som varit och fortfarande är en ”snackis” på sociala medier är betydelsen av den beslutade nya terrorlagstiftningen som trädde i kraft den
1 april 2016.
På sociala medier kan vi läsa att återvändande Daesh-terrorister kan få hjälp med gratis körkort, bostad, sysselsättning och till och med skuldsanering.
Ursprunget till detta kan härledas till – den av en del Moderater ansedda vänsterinriktade SVT – som fick en ansedd sydsvensk PK media den 20 oktober 2016 i en publicerad artikel rubricera ”Borgerliga politiker trodde på myter om lyxliv för avhoppade IS-krigare” vilket fick till följd att tre borgerliga partier i Lunds kommun krävde att ”gräddfilen” för dessa återvändande Daesh-krigare skulle tas bort ur en handlingsplan som inte ens existerade – man kan i sammanhanget fundera på hur dessa borgerliga kommunala företrädare verkligen är skickade att företräda sina väljare med så dåliga kunskaper om sin egen kommuns arbete.
Myten eller tidningsankan fick dock spridning – inte bara i vårt land – utan också internationellt främst via den av Sverigedemokraterna så omhuldade ryska statliga tv-kanalen Russia Today.
Desinformation och osanningar får spridning som en sanning och är lika svåra att bearbeta som Göran Perssons påstådda stöld av våra pensionspengar.

truth-257159_960_720Vad är det då som är en sanning?
Ja den nya terrorlagstiftningen säger att ett särskilt straffansvar har den person som reser eller påbörjar en resa till ett annat land än det land där personen är medborgare eller med permanent uppehållstillstånd – om avsikten är att begå eller förbereda eller att ge eller ta emot utbildning avseende bl.a. terroristbrott.
Den nya terrorlagstiftningen som följer av Regeringens proposition
2015/16:78 och som i sin tur följer den bindande resolutionen 2178 som antogs av FN:s säkerhetsråd i september 2014.
Polisen blir med den nya lagstiftningen en aktör som kan avbryta resande genom att gripa en resenär som förbereder sig att delta i terrorbrott i enlighet med lagstiftningen.
Straffet är fängelse i max två år eller – om brottet befinns av domstol som grovt – fängelse i lägst sex månader och högst sex år.
Det finns således ingenting angivet om eventuella rehabiliteringsinsatser så som mytbildningen beskriver som en sanning.

De eventuella handlingsplaner som var kommun upprättar i rehabiliteringssyfte för alla brottslingar bosatta i kommunen är handlingsplaner som regeringen knappast lägger sig i mot bakgrund av det kommunala självstyret fastställd i grundlagen.
Anser kommunen att återvändande terrorister skall ha körkort eller livslång prenumeration på spaanläggningar eller vad det nu kan vara så får de tillgång till detta efter avtjänat straff.
Därmed är det min ”förhoppning” att den desinformation som sprids på sociala medier får ett slut – ett slut liknande det slut vad avser Göran Perssons stöld av våra pensionspengar – det vill säga om man inte hellre tror på lögner istället för sanningar – det får var och en avgöra själv.
bloggarna

Ett spel för gallerierna……………………………

Publicerad 2016-10-13
vzif0pafuav0isnk2etw2ypprhqHäromveckan gick Jan Björklund (L) ut med ett överraskande besked.
Liberalerna ställer sig positiv till samarbete med Socialdemokraterna.
Igår kom nästa överraskning.
Annie Lööf (C) kungjorde samma inställning vad avser samarbete vänsterut.
Detta är ju goda nyheter – åtminstone vid en första anblick.
Under rådande parlamentariska läge är det ytterst viktigt med samarbete över blockgränserna – det vill jag vara tydlig med.
Skulle valresultatet bli ungefär som i valet 2014 – med antingen en övervikt fördj8qz8e allianspartierna eller som i valet 2014 en övervikt för den rödgröna sidan så är samarbete bra för att skapa så breda majoriteter i Riksdagen som det är möjligt då ingen av partierna kan komma att få egen majoritet – det ligger dessutom i vår linje sedan länge men förvägrades Socialdemokraterna i valet 2014 då de borgerliga dessutom inte bara vägrade samarbete utan gjorde dessutom klart att man kommer att ställa en gemensam budget mot regeringens vid tidpunkten presenterade statsbudget – att Sverigedemokraterna – med sin vågmästarställning också tog ställning för alliansbudgeten i akt och mening att skapa det kaos som därefter blev följden kunde man räknat ut på förhand.

gavleMen det finns brasklappar med Björklunds och Lööfs inviter.
Förutsättningen är att de borgerliga gemensamt blir mindre än den rödgröna sidan – både Björklund och Lööf har tydliggjort detta som en förutsättning.
Blir man större än den rödgröna sidan avser man regera landet som en minoritetsregering.
Vad man underförstått säger är att om detta scenario skulle bli verklighet så avser man regera med passivt eller formellt stöd av Sverigedemokraterna – alternativt förutsätter att Socialdemokraterna skulle stödja en sådan minoritetsregering för att minska SD:s vågmästarroll.
Frågan lär hamna på bordet där de borgerliga istället vänder frågan mot Socialdemokraterna om hur de ser på regeringsfrågan – vi har dessutom mottagit både Björklunds och Lööfs inviter positivt – enligt mig alldeles för snabbt utan att tänka bakom kulisserna.
Det skulle dessutom bli svårt för Socialdemokraterna att inte acceptera en sådan lösning efter alla utsträckta händer mot borgerligheten före valet 2014 samt sitt tydliga avståndstagande vad avser Sverigedemokraterna.

debsacoHur ställer sig Moderaterna till samma utfall som meddelats av Björklund och Lööf?
Anna Kinberg Batras robotliknande och ständigt återkommande svar är ”vi avser flytta på Stefan Löfvén och hans regering” utan att precisera hur en sådan regering skulle se ut som AKB vill ha.
Vissa hävdar att en regeringskoalition mellan Socialdemokrater och Moderater vore det bästa för landet.
Låt mig ånyo vara tydlig.
En sådan regering är omöjlig då det inte finns större samstämmighet mellan dessa två partier än vi kan mäta djupet av Grand Canyon.
Det skulle inte ta dagar innan en sådan koalition skulle slitas itu.
En sådan regeringskoalition kan endast bli möjlig – gemensamt med övriga borgerliga partier – om landet står inför ett yttre hot där det krävs gemensamt ansvar – sist detta skedde var under krigsåren 1939/1945.
Låt oss slippa se det ännu en gång.

nyasdalliansenDen enda möjliga vägen är att bryta blockpolitiken helt och hållet samt för Liberaler och Centerpartister inleda samarbete med Socialdemokraterna i regeringsfrågan dels för att säkerställa att landet inte kan komma att regeras av det idag enda hotet mot landet, dels för att slippa Sverigedemokraternas kaosinriktade samhällsengagemang.
Det som talar emot en sådan lösning är Björklunds lika stora avsky för Vänsterpartiet som för Sverigedemokraterna och hur skulle Annie Lööf se på ett samarbete med Miljöpartiet där bägge partier gör anspråk på att vara miljöpartier men med olika lösningar?
Kristdemokraterna räknar jag inte ens med då de lider av ett underskott i väljarstöd och inget pekar på att det skulle förändras fram till valet.
Moderaterna kan därefter göra det som en majoritet av företrädarna för partidistrikten vill – att samarbeta med Sverigedemokraterna.
Som synes är både Björklunds och numer också Lööfs inviter mot Socialdemokraterna ett strategiskt fulspel som kan komma att ske uteslutande på de borgerligas villkor.

allians_fallJag säger det ånyo!
Blockpolitiken är förödande för landet.
Och………..det största problemet är Sverigedemokraternas vågmästarroll.
Den rollen kräver särlösningar då inget av de övriga partierna vill ta Sverigedemokraterna – med ett visst undantag av Moderaterna – i handen.
Vad som krävs är ansvar inte en massa strategispel som syftar till fördelar för den ena eller andra parten och där väljarkåren därefter skall mötas av överraskningar man inte räknat med – sådant får ske i överläggningar under formella samarbetsformer.
Bryt sönder blockpolitiken och ta det ansvar som väljarna kräver.
bloggarna

Kackel i hönsgården……………………….

Publicerad 2016-10-10
stefan-lAgendadebatten inleddes i ett tämligen lugnt tempo men skulle snart övergå i ett kacklande utan motstycke.
Det som framgick var de avgrundsdjupa ideologiska skillnader mellan de borgerliga och Socialdemokraterna – inte minst vad avsåg debatten om skolan där Björklund sin vana trogen flyttar positioner både framåt och bakåt allt efter tycke och smak.
Under debatten framgick dock klart att han ansåg att skolan förstördes så långt tillbaka som för 30 år sedan och då vill jag dra mig till minnes att det var den då rådande Bildtregeringen med Beatrice Ask och Per Unckel som regerade över skolfrågorna.
Socialdemokraterna har sin del i det som inte prioriterat skolan i tillräcklig omfattning.
Den marknadsliberala skolan – som vi numer är ensamma om – tycks dock vara prioriterad för den borgerliga alliansen som anser att man skall rikta fokus på kunskap och kvalité istället för vinster – inget fel i det men det är bara ett enda fel i det resonemanget – profitörerna vill ha vinster – ju större desto bättre – på våra barns kunskapstörst och föräldrarnas inbetalda skatter.
Att marknadsliberalism i alltför stor grad fokuserar på vinster och därmed påverkar kvalité och kunskap har uppenbarligen gått de borgerliga förbi.

partiledarnaJan Björklund har dock rätt i en sak.
Samarbete över blockgränserna – något som upprör både Moderater och Kristdemokrater som istället vill fokusera på att avsätta Stefan Löfvén som det röda skynke han utgör för dessa två.
I sammanhanget kan man fråga sig vad som föranleder Björklund – 2 år efter valet – att förbereda sig för samma scenario 2018 om han inte insåg detsamma 2014 – vi var många som efterlyste det då.
Då var motståndet stort – trots Stefan Löfvéns utsträckta händer – och kompakt där dessa tre galjonsfigurer såg sig mer tvingad att sätta sig med Stefan och kungjorde glatt flinande redan innan förhandlingarna inleddes sina ställningstagande för ivrigt väntande journalister – så småningom valde de borgerliga att presentera en decemberöverenskommelse – ett avtal som revs upp ensidigt av Kristdemokrater till övriga borgerligas förvåning – att sluta avtal med KD är inget som kan anses vara hållbart.
Men bortsett från det så är det ju bra att man nått en viss insikt i vad ett kommande parlamentariska läge kan innebära och förbereder sig för en liknande situation 2018 som 2014 – ingen enda med skam, sunt förnuft och moral kan tillåta sig att inleda några som helst förhandlingar med ett parti som inte delar samma mänskliga värderingar – där står Sverigedemokraterna långt ifrån allt vad mänskliga värderingar som det går att komma.
Jag konstaterar också – i likhet med både Björklund och Annie Lööf – att Anna Kinberg Batra är synnerligen otydlig.
”Aktuellt” är nutid ”Aldrig” omfattar både nutid och framtid – något för AKB att fundera över.
Något som varken jag eller någon annan fått oss förklarad är var hennes en miljon i utanförskap består av – har hon så totalt missat att arbetslösheten sjunkit med 120 000?
Visst finns det utmaningar – utmaningar förorsakad av hennes eget parti när de satt i regeringen – men en miljon?
Förmodligen är det arvet efter siffertrixaren som lever vidare i kejsarinnan av Moderaterna.

kd-och-sdOm jag skall ge en eloge till någon så får det bli Kristdemokraternas Ebba Bush Thor – för ovanlighetens skull – så var det hennes argument emot Jimmie Åkesson där hon – till skillnad mot hur hon uttryckte sig för bara några veckor sedan – förklarade att Åkessons parti står för antisemitism samt att de är uttalade rasister delvis med hänvisning till den vidriga video som Sverigedemokraternas finansministerkandidat samt flertalet andra i partitoppen hade så hjärtligt kul åt – jag missunnar ingen att ha kul – men man kan ju fråga sig hur kul det är att skämta om hur judar och andra minoriteter som avrättades för att hålla den ariska rasen fläckfri är.
Själv finner jag det vidrigt och vämjeligt och det finns all anledning att rannsaka sig själv och sina egna värderingar om man finner något lustigt i det.

akessonÅkesson – sin vana trogen – är behäftad med partiell minnesförlust alá Maud Olofsson gånger hundra.
Han kan ändra sig utifrån hur exklusiva middagar Svensk Näringsliv kan erbjuda.
Att han dessutom med den vansinniges envishet fortfarande hävdar att de är löntagarvänliga är bara patetiskt och att han inte själv förstår det tyder på allvarliga brister i hans egen snäva verklighet
Jag förstår – mot bakgrund av hans till synes obefintliga verklighetsförankring – hans upprördhet då samtliga partier nu förstått att de är utpräglade rasister i sin framtoning där han själv gör allt för att förminska alldeles uppenbara händelser samt andra händelser som han glömt eller har ingen som helst kunskap om – så handlar en sektledare av rang – egna tillkortakommanden ursäktas – i den mån de överhuvudtaget ursäktas – med ett ”fåtal”  – som han själv uttrycker sig – enskilda individers övertramp och speglar inte partiet enligt honom.
Det märkliga i den proklamerade ”nollvisionen” är att den tycks vara mycket selektiv.
Vad som är ännu märkligare är att Åkesson samlat ihop alla – enligt honom – förnedrande uttryck i en pappersrulle på någon halvmeter.
Jag skulle säker kunna prestera en kilometer av samma rulle med alla rasistiska uttryck och främlingsfientliga kommentarer från alla från partitopp ner till kommunföreträdare – som tur är behöver jag inte ägna min dyrbara tid åt detta då andra redan färdigställt en sådan lista – den kommer med säkerhet att fyllas på.
Utöver det borde Åkesson ta sig en allvarlig funderare på varför den svans av svagsinta drängstugekommentarer som har allt i övrigt att önska vad avser språkbruk och som gärna både försvarar och predikar vilka åtgärder som skall vidtas mot alla som inte stämmer in i samma inskränkta vals samt håller hus på bland annat deras egen hemsida.
Varför ser vi inte detsamma på alla de andra partiernas hemsidor?

Summerat var det en rörig debatt – inte ovanligt vad avser SVT:s programformat Agenda – där framförallt AKB och Annie Lööf gärna och mycket talade i mun på varandra när det var Stefans tur att tala utan att programledarna stoppade ofoget.
Sådan inger knappast respekt – sådant är inte statsmannamässigt med hänvisning till AKB främst.
Här har framförallt programledarna ett ansvar som de inte tar utan låter kacklandet fortgå vilket trasar sönder debatten – sådant gagnar inte några som helst politiska samtal och för tittarna blir det till slut ett sammelsurium av dynga som kastas både till höger och vänster – kanske det är dags för SVT att byta programupplägget och styra upp debatten istället.
Jag är dock tacksam att varken Stefan, Jonas eller Gustaf hängav sig till detta kackel.
Det minner bara hur hönsen kacklar var gång det är matdags – det ringer långt efter i öronen bara.

bloggarna

Mycket glädjande………………………..

Publicerad 2016-10-06
jobb-ensamkommandeRegeringens satsning på det så kallade snabbspåret tycks bli en succe för de nyanlända – åtminstone vad avser Göteborgsregionens projekt ”Regionalt snabbspår för VA-ingenjörer” där man nu inom projektet avser utöka det med ytterligare kompetenser.
Men det är inte bara inom det projekt som bedrivs enligt ovan som anses lyckade.
Även inom region Skåne ser man med tillfredsställelse på ett flertal lyckade projekt där bland annat Helsingborgsbolaget Capgemini  redan i slutet på förra året startade upp ett praktikprogram för att få nyanlända flyktingar i anställning – praktikprogrammet visade redan efter ett halvår att fyra av fem praktikanter fått jobb.
Good Malmö – en stiftelse som gemensamt med Malmö stad och Arbetsförmedlingen – skapar kontakter med arbetsmarknadens företag och de företag som deltar i detta projekt – där projektet hjälper företagen med rekrytering – förbinder sig att anställa en ung person i minst ett år.
Ekonomihögskolan i Lund har startat ett integrationsprojekt för nyanlända akademiker där det visat sig att minst en tredjedel av de nyanlända deltagarna fått jobb.

Ett annat projekt som genom ett samarbete med Hotell- och restaurangfacket, arbetsgivarorganisationen Visita och Arbetsförmedlingen skall kunna dels validera restaurangerfarenheter i första hand kockar som det råder stor brist på i hela landet.
Eva Östling – VD för arbetsgivarorganisationen Visita – är mycket positiv och meddelar följande;

Ja, vi är oerhört glada att vi kan hjälpa andra och visa vägen med det första snabbspåret in på arbetsmarknaden. Vi gör det här eftersom vi har ett extremt behov av utbildade kockar, men vi har också en genuin önskan att göra något för alla dem som kommer hit

den-snabba-vagenDet pågår således många projekt runt om i landet där framförallt det öppnas upp snabbspår som omfattar allt fler kompetenser – oftast kompetenser som näringslivet efterfrågar.
I dag finns 12 snabbspår för sammanlagt drygt ett 20-tal yrken – bland annat inom vårdyrken och lärare alla kategorier där det största behovet finns.
Det finns naturligtvis projekt som varit mindre lyckade eller helt enkelt en ”flopp” men det kommer jag inte att skriva om det skriver våra nyhetsmedier så väl om och högern plockar mer än gärna upp detta i sin konstanta argumentering för hur misslyckad denna regering är.
Hur misslyckad denna regering är kan mätas genom att idag har cirka 120 000 fått ett jobb att gå till – varav drygt 70 000 är fasta anställningar – och det ökar konstant enligt SCB:s AKU-undersökningar.
Allt är inte bra men jag ser att det finns ett engagemang runt om i landet – ett engagemang som inte står att läsa om i riksmedierna – inte heller oppositionen tycks vilja se mycket av det positiva som sker – det är kanske en imagefråga vad vet jag – själv väljer jag att glädjas med alla de som lyckas genom de projekt som pågår.

nyanlandaDet som regeringen nu gör sammanfaller helt med Riksrevisionens rapport som delgavs regeringen 2015 och avser alliansens arbetsmarknadspolitiska åtgärder samt integrationsåtgärder.
Deras övergripande slutsats över alliansregeringens åtgärder – på fikonsspråk – var inte tillräckligt effektiva samt att det krävs förändringar inom såväl integrationsområdet som angränsande politikområden – kort sagt totalt misslyckade således.
Vill minnas att nyhetsmedierna slickade sig om truten när rapporten kom och påvisade genom denna att den nuvarande regeringen integrationsprojekt skulle vara misslyckade – sen föll den i totalt mörker när man insåg sitt misstag.
Någon rättelse såg jag dock aldrig till – det hade väl varit allt för förödmjukande och snart nog var den glömd i alla fall.
Och vem fan läser en 20 sidor rapport egentligen – det är bara idioter – som jag själv – som gör det.
snabbspar
bloggarna

Offerkoftan börjar bli trång……………………

Publicerad 2016-10-04
pk-samhallets-offer1-1För Sverigedemokraterna handlar allt om att bli inbjudna till partiöverläggningar – spelar ingen roll vilket parti som kan tänkas bjuda in dem.
Man har allt sedan de lyckades ta sig in i riksdagen beklagat sig över att ingen vill tala med dem.
Opinionsmässigt har detta självpåtagna martyrskap slagit väl ut då partiet vuxit i opinionen – en målmedveten strategi – åtminstone fram till nu.
Och det är inte sant att ingen talar med dem!
De står i talarstolen i riksdagen och samtliga riksdagsledamöter tar diskussionen med dem – de är därutöver representerade i utskotten utifrån de mandat de erhöll i valet 2014 och deltar på sedvanligt sätt i diskussioner på samma premisser som alla övriga riksdagsledamöter.
Därtill är partiet de flitigaste i att skriva motioner även om större andelen av dem hamnar i papperskorgen till viss indignation för författande ledamöter.
Och i takt med att gemene man börjar förstå arbetsordningen i riksdagen krymper offerkoftan allt mer.

När Sverigedemokraternas partiledare var på valturné genom Sverige möttes han av protester och blockader.
Från elever till brandmän och undersköterskor – budskapet var tydligt. Åkesson var inte välkommen!
Det ställde Sverigedemokraterna inför ett problem de inte haft tidigare – hur hanterar de protester som de inte kan skylla på etablissemanget – ett etablissemang som de avskydde och som varit ledordet i deras argument där de säger sig stå utanför detta etablissemang?
Man tog på sig offerkoftan så klart – det gynnade – om inget annat – de som vacklade i valet av parti – martyrskapet berodde på vänstern så klart – de var alltid de som visade sitt missnöje – hur de kunde kategorisera alla de som protesterade över deras besök är ingen lätt uppgift men för Sverigedemokraterna var det en självklarhet – så var det.
De växte – och själva gladdes de naturligtvis – i det fallet skiljer de sig inte från andra partier.

1_okt_2016_civilministern_dodshotad_efter_debatt_mot_akesson_nyheter_aftonbladet_57ef7b70ddf2b31788ee9c5bJag – liksom många andra – följde den debatt som skedde i Åkessons hemtrakter Bromölla i slutet av förra månaden mellan Civilminister Ardalan Shekarabi och Jimmie Åkesson.
Debatten skulle handla om regeringens – den så oerhört viktiga implementering av nytt upphandlingsdirektiv som grundar sig på EU-kommissionens förslag till nytt upphandlingsdirektiv som Europaparlamentet godkände 2014 i januari.
Plötsligt hade man bestämt sig för att lägsta pris inte längre ska vara den enda måttstocken för EU-ländernas myndigheter när de bjuder ut kontrakt till olika företag.
I praktiken innebär det att svenska kommuner och landsting nu kan ställa hårdare krav på sociala villkor och respekt för kollektivavtal – respekt för kollektivavtal betyder inte att det upphandlade företaget behöver ha kollektivavtal med berörd facklig organisation – det betyder så som det låter.

Regeringens lagförslag från försommaren går ut på att anställda i företag som deltar i offentlig tjänsteupphandling – exempelvis vad avser bevakning, äldrevård, personlig assistans, bygg, städning, sophantering, skolskjuts och färdtjänst – ska ha lön, semester och arbetstid i nivå med branschens centrala kollektivavtal.
Det ansåg Sverigedemokraterna var ett bra förslag som det ”löntagarvänliga” parti de utmålat sig själva som.
Men plötsligt – som en vindkantring – hade man ändrat sig och vad som värre var – Åkesson försade sig på frågan varför de ändrat sig.
Åkesson hade tagit del av en del experter inom Svensk Näringsliv vilket föranledde – och som ett tungt vägande skäl avsåg att – med hjälp av de borgerliga partierna – fälla lagen.
Att lyssna på direktörshögern är uppenbarligen bättre än att lyssna på det förhatliga LO när man utger sig för att vara ”löntagarvänlig”!!!!!!!!
Som ett ytterligare skäl anför Åkesson att sex av tio småföretag saknar kollektivavtal samt inte har råd med 25 dagars semesterersättning – och skulle därför komma att uteslutas från offentlig upphandling.

socialfeed-info-p-fredag-r-det-dags-f-r-debatt-mellan-ardalan-shekarabi-och-jimmie-kessonLåt mig nu vara tydlig i motsats till Åkessons dimhöljda verklighet!
Det är först och främst sittande regering som väljer sina samarbetspartners i Riksdagen – inte Åkesson, inte Anna Kinberg Batra, inte Jan Björklund, inte Annie Lööf och inte Ebba Bush Thor – detta vet alla utom Åkesson.
Samarbetspartners för överläggningar erbjuds de partier som står nära ett sakpolitisk förslag och där det bedöms kunna komma överens för att skapa en så bred majoritet som det är möjligt i Riksdagen och det underlättar dessutom om detta eller dessa partier står upp för en mänsklig värdegrund.
Inga andra partier som inte fått delta i överläggningar har protesterat så som Sverigedemokraterna gör – och det gäller alla partier från Vänsterpartiet till Moderater och alla däremellan.
Därutöver är Åkesson och hans parti genuint okunniga i vad avser upphandlingsdirektivets inriktning – därtill är det likaledes okunniga om den svenska semesterlagstiftningen som instiftades redan 1978 och föranstaltade minst 25 dagars semester vid helårsanställning samt pro rata därav om anställningen varit mindre än ett år – det vet alla – dock inte Åkesson.

Men detta är inte det enda där han visar på en påfallande okunnighet.
Skandaler inom hans eget parti som gett upphov till stora rubriker i medierna – där har han drabbats av partiell minnesförlust alá Maud Olofsson.
Det lustiga är att det vi visste sedan lång tid har just nu uppmärksammats av en del journalister – det säger en del om våra granskande journalisters omdöme – antingen är man rädd för att drabbas av hat och hot eller rent utav mordhot – eller så är det något annat………………………

Lagförslaget innehåller dock inga krav på kollektivanslutning utan – som jag nämnde tidigare – respekt för kollektivavtalen – detta som ett led i att inte behöva åse en lönedumpning på arbetsmarknaden så som sker idag.
Det är således fritt för de företag – som så önskar – och som inte tecknat kollektivavtal att lämna anbud på kommunala tjänster.

Det är således en monumental okunnighet när Åkesson anför skäl som inte stämmer överens med varken direktivet eller regeringens lagförslag samtidigt menar han att vi inte skall vika ner oss för pamparna i EU.
Att därutöver påstå att upphandlingsdirektivet är för tungt att sätta sig in i med alla dessa – enligt Åkesson – 3000 sidor är en förbålt dålig ursäkt.
Oavsett om det är 3000 sidor eller bara 10 så är det riksdagsledamöternas förbannade skyldighet att sätta sig in i samt utvärdera direktivet mot svensk lagstiftning och om synpunkter finns – anföra dessa i utskotten – orkar man inte själv har man tjänstemän i anslutning som kan bistå – det är deras uppdrag – det är vad vi betalar dem för.

ardalanArdalan Shekarabi var tydlig – på gränsen till övertydligt – i debatten.
Och Åkesson skulle kunnat klara sig genom att dra upp byxorna och visa sig vara ärlig – men han valde således att stå med brallorna nere.
Det var – så som jag ser det – en brist på respekt inför sin motdebattör genom att påvisa en sådan total okunnighet i ämnet.
Att därutöver – inte på något sätt ovanligt för Sverigedemokraterna i akt och mening att på nytt dra på sig en offerkofta – med att hävda att regeringen inte förankrat förslaget med dem och erbjöd sig därmed att ta den förankringen i ett slutet rum för att komma överens.
Varför Sverigedemokraterna inte deltar i utskottet där de har alla möjligheter att diskutera, förhandla och komma överens är mot bakgrund av Åkessons propåer mycket märkligt?
Demokratiska överläggningar sker inte i slutna rum – de sker i utskotten för alla ledamöter som orkar närvara!
Allt tal om löntagarvänligt parti har sedan länge befunnit sig i skammens mörka skrymslen – debatten i Bromölla förstärkte bara den bilden.
Åkesson får naturligtvis tycka som han vill!

draggenMen det absolut värsta var att drängstugan – Sverigedemokraternas egen hemsida på Facebook – fylldes snabbt med kommentarer av det värsta slaget mot Civilministern i dragg-2synnerhet och Socialdemokrater och arbetarrörelsen generellt.
Det var vidriga invektiv parat med anstötliga mordhot av en karaktär som föranlett Säkerhetspolisen att genomföra en utredning – kan det vara Palmehatarnas avkommor möjligen?
På frågan varför det förekommer sådana inlägg publicerade på just SD:s Facebooksida blev svaret från Henrik Vinge presschef (SD) väldigt krystat;

Om vi ser till att agera kraftfullt mot det här så förstår man att det inte är vi som ligger bakom det här, utan enskilda personer.
Jag vet inte hur det ser ut på andra sidor.
Varför de gör så här får de svara på själva.

mordbrc3a4nnareNej – upplysningsvis har jag aldrig skådat en sådan anstormning av hot, hat och mordhot på någon av de andra partiernas hemsidor – det kan – med sannolikhet –  bero på att deras följeslagare har en annan bildningsgrad där man förstår att inte använda sig av den värsta drängkultur som går att uppbåda.
Försvaret från dessa svagsinta individer tycks vara att även Åkesson skulle ha blivit mordhotad – vilket jag inte sett någon bekräftelse på – det är – alldeles oavsett – ett dåligt försvar – om ens ett försvar överhuvudtaget.
Åkesson och hans förtrogna kanske borde ta sig en funderare över varför denna subkultur drabbat just deras parti.
Och är det detta som Anna Kinberg Batra suktar efter – en drängkultur i Sveriges Riksdag – varje enskild opposition mot AKB:s tilltänkta allierade skall bemötas med mordhot?
bloggarna

Den gemensamma nämnaren är kall likgiltighet……………….

Publicerad 2016-10-02
En natt för sisådär 44 år sedan efter att ha törnat in efter vakten – på väg från södra Vietnam där vi lossat förnödenheter för den Australiska armens räkning med destination Melbourne i Australien – rattade jag in dåvarande utlandsradion på min transistorradio och fick höra Olof Palmes – numer odödliga – tal citerat;

Det man gör är att plåga människor, plåga en nation för att förödmjuka den, tvinga den till underkastelse inför maktspråk. —
Och därför är bombningarna ett illdåd. Och av det har vi många exempel i den moderna historien. Och de är i allmänhet förbundna med ett namn: Guernica, Oradour, Babij Jar, Katyń, Lidice, Sharpeville, Treblinka. Där har våldet triumferat. Men eftervärldens dom har fallit hård över dem som burit ansvaret.
Nu fogas ett nytt namn till raden: Hanoi, julen 1972.

aleppoHade Olof varit verksam i vår samtid är jag övertygad om att han med all säkerhet fogat till även Aleppo i Syrien – ännu ett i raden av ett människorättsvidrigt slaktande av civilbefolkningen där världens ledare uttrycker indignation och vrede blandat med fördömanden men som i övrigt står totalt handlingsförlamade då det saknas politiska verktyg för att i akt och mening få ett slut på detta vansinne – under tiden dör människor, fäder, mödrar, barn – barn som blir lemlästade och traumatiska – något som kommer att följa dem under resten av deras liv – de som inte ”lyckligtvis” dog och fick slippa detta helvete.

163_w29 år efter krigslutet i Vietnam återvände jag till Nha Trang norr om Saigon – eller Ho Chi Minh som den heter idag – i ett uppdrag för SIDA:s räkning.
Jag mötte vuxna män och kvinnor som fortfarande levde med sina handikapp – avslitna ben och armar och i bästa fall hade de en rullstol som gjorde dem aningen oberoende – några med läkta ärr efter de brännskador de fick av den napalm USA:s styrkor urskiljningslöst vräkte över invånarna – många fortfarande svårt traumatiserade – inte nog med detta utan deras barn drabbas likaledes av de skador deras föräldrar ådrog sig.
De var barn då – vuxna idag – med ett i det närmaste hopplöst liv däremellan!
Barnen som drabbas nu i Syrien – de som överlever – vet inte vad för slags liv som väntar dem – det enda de vet och önskar är att slippa rädslan och skräcken över när och hur nästa bombkrevad kan komma att förstöra det sista det har – rädslan över att förlora sin far eller mor eller syster och bror – det är en ofattbar känsla att ens föreställa sig.
Vem skall bära ansvaret?

syriaVi kommer att få bära ansvaret alla som inget gör – men vem som ytterst är ansvarig råder det ingen tvekan om – enligt mig.
Under det kalla kriget var USA fullständigt och hysteriskt besatt av rädslan för all kommunistisk expansion – ”McCarthyismen” lever i all högönsklig välmåga ännu i denna dag i USA trots att den republikanska senatorn Joseph McCarthy avled redan 1957 och var den senator som hetsade mest mot allt vad han trodde var kommunism.
Besattheten låg till grund för den enorma krigsinsats man vidtog i akt och mening att stoppa det kommunistiska Nordvietnam från att också ta över det svaga Sydvietnam.
4 miljoner civila dödsoffer och kraftfulla proteströrelser världen över ledde USA till ett förödmjukande nederlag och man tvingades lämna Vietnam med svansen och skammen mellan benen 1975.
De har därefter inte tagit något som helst ansvar för sina brottsliga gärningar.
Man ignorerade kraven på att rensa upp i de otaliga minfält som barn och vuxna ännu idag trasas sönder av – sådant syns inte i mediebevakningen.
När kommunister genom en kupp tog makten i Afghanistan tre år senare -måste USA hitta ett annat sätt att möta den förhatliga kommunistiska expansionen för att inte ånyo mötas av ytterligare proteströrelser liknande det som skedde under Vietnamkriget.
Man lät istället CIA utbilda och beväpna en så kallad proxyarmé på minst
35 000 mujaheddinsoldater – muslimska aktivistsoldater – tillsammans med Pakistan.
Man understödde det muslimska religiösa avståndstagandet mot den sekulära kommunistiska regimen i Afghanistan.
På detta sätt skapade USA underlag och grogrund för det som senare skulle bli talibanerna.
Man erbjöd Al-Qaida en fristad och baser för sin träning – man helt enkelt allierade sig med terrorismen – en terrorism som slog tillbaka på dem själva den elfte september 2001 då terrorister riktade sin attack mot civila och militära byggnader i USA.
Därmed var den islamistiska terrorn mot de otrogna i full gång genom tidigare aktiv hjälp av USA.
USA:s utrikespolitik och så kallad diplomati kunde på nytt notera ett fullständigt fiasko.
Västvärlden fick en ny dödlig fiende efter kommunismen – nämligen islamismen!

Men om någon trodde att USA skulle dra någon sorts lärdom av sina utrikespolitiska fiaskobetonade erfarenheter trodde fel – det blev precis tvärt om.
Man hade en bestämd vilja av att kontrollera hela Mellanöstern varför man
sjösatte planerna på ett korståg med början i Irak för att störta alla – ur deras perspektiv – egensinniga nationella härskare och ersätta dem med USA-lojala marionetter.
För att klara detta fabricerade man ihop en lögnaktig historia om irakiska massförstörelsevapen för att legitimera en attack på Irak.
Världssamfundet protesterade men de som inte var med president Georg W Bush d.y. var emot USA – och världssamfundets ledare föll på knä.
Nu lades grunden för den islamiska staten (IS) genom att man vände ryggen mot den tidigare härskande eliten inom Baathpartiet.
Bristen på framgång i Irak ledde till att entusiasmen hos det amerikanska folket för att sända soldater för att även störta Assad i Syrien och Khadaffi i Libyen försvann som en avlöning på en fredag.
Då gör USA om precis samma misstag som man gjorde i Afghanistan – man beväpnar proxyarméer med religiösa fanatiker för att göra USA:s jobb.
Sidsteppade officerare ur Saddam Husseins Baathparti utgör kärnan i flertalet terrororganisationer varav Daesh – eller IS som en del valt att kalla denna terrororganisation trots att någon islamisk stat inte finns – är den största. Återigen har USA:s stormaktspolitik och usla diplomati fött en fanatisk islamistisk rörelse.

imageResultatet ser vi idag i formen av en flyktingström vi inte sett sedan andra världskriget.
Flyktingströmmen håller på att totalt destabilisera hela EU vilket gynnar alla de nationalistiska högerextrema partier som kräver att EU skall upphöra.
Jag tillhör inte den genren utan vill se ett EU som tar itu med de problem som uppstått för att minska det demokratiska underskott unionen lider av.
Det har utlöst djupa motsättningar inom unionen och inte minst här hemma där det finns partier som med allehanda argument förordar ett totalstopp mot alla flyktingar – ett parti kallar dessa flyktingar för ”lyxflyktingar” dessutom.
Det är kall likgiltighet parat med en cynism utan motstycke
Hur lyxigt det är att tvingas fly för sina liv kan säkert diskuteras.
De som påstår sådant vet inte vad krig kan ställa till med och inte bara för stunden – krig skapar ett helvete långt efter de att det upphört – det är inte minst Vietnam ett tydligt bevis på.
Här hemma åser vi spektaklet av den amerikanska politikens val av företrädare – ännu en republikansk psykopat styrd av den amerikanska tea-partyrörelsen och en vilsen demokrat som står miltals till höger om vårt eget Moderata samlingsparti.
Vilka val har de amerikanska väljarna?
Vilka val har världen i övrigt?

bloggarna

 

En demokrati under attack………………..

Publicerad 2016-09-25

SAMSUNG

SAMSUNG

Jag vill göra tydligt att jag har ingen som helst respekt för de som hetsar mot andra människor alá Donald Trump, Le Pen, UKIP eller för den delen Sverigedemokraterna och alla andra liknande rörelser med ett varierande mått av en åtskillnadsideologi som använder demokratins alla möjligheter för att – paradoxalt nog – demontera densamme vid ett makttillträde.
Våra fyra grundlagar är centrala för vårt statsskick och skall skydda vår demokrati samt ge oss den frihet – under ansvar – som stadgas i regeringsformen, successionsordningen, tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen.
Att delar av grundlagarna är under attack av rörelser som begränsar deras ideologiska och politiska ambitioner är väl känt och dokumenterat – inte minst av händelserna i Tyskland under 30-talet.
Att ”respektera” och ”normalisera” dessa organisationer som vill riva ner det demokratiska samhället är ren dårskap.

cdsvdfgDet paradoxala i deras politiska ambitioner – som nämns i första stycket – är att alla dessa organisationer skulle aldrig kunna torgföra sina ambitioner utan våra fyra grundlagar – det blir då tämligen förståeligt att man i sina manifest också försvarar demokratin som en inledande fras eftersom de är dessa organisationer behjälpliga i deras politiska ambitioner – nämligen att avskaffa hela eller delar av lagstiftningen som inte fyller deras egna syften.
Ett sådant tydliggjort exempel är Kent Ekeroth – sittandes i justitieutskottet – som representerar Sverigedemokraterna i vårt högsta demokratiska fäste – Riksdagen – som vid ett flertal tillfällen ondgjort sig över våra medier – som man kallar PK – politisk korrekt – där han anser sig tvungen att avskaffa de medier som inte fyller hans politiska ambitioner.
Nu kan man avfärda hans ambitioner som individuell smörja – men så länge hans irrläror inte dementeras av ledningen för partiet får man förutsätta att irrläran är fastslagen.
I motion 2010/11:K393 Politisk tv-reklam – vill Sverigedemokraterna styra våra medier med bland annat strypa ansvariga utgivares möjligheter att påverka innehållet i reklamen.
Man ska således inte få säga nej om inslagen bryter mot medieföretagens etiska regler eller mot erforderlig lagstiftning.
Kontrollerandet av medier är en av fascismens grundpelare.

arena01_skarmEn annan grundpelare för dessa organisationer är propaganda.
Nazismens förgrundsgestalter i Tyskland hade kanske aldrig fått det genomslag hos det tyska folket om man inte förfogade över en enorm propagandamaskin som i allt väsentligt utgick från – ur deras perspektiv – sprida ”sanningar”.
Den nazistiska propagandan lyfte fram ”ariern” som ett rasmässigt ideal.
Det i motsats till den negativa beskrivningen av juden – som representerade det osunda och det onormala.
Judarna framställdes som fiender till den tyska staten och det tyska folket.
I den nazistiska propagandan ingick att allt osunt måste bort ur den tyska folkgemenskapen.
Steg för steg skildes därför judarna från övriga tyskar för att till slut skiljas från sin mänskliga identitet – avhumaniserades och förintades.

Idag är man försiktig i sina propagandamedier – eller som man själv hellre kallar dom ”alternativa medier” där Avpixlat – närstående till Sverigedemokraterna – spelar en stor roll och självklart inte vill bli sammankopplade med den nazistiska rasideologiska propaganda som vände sig mot judar och andra som inte var tyskvänliga.
Dagens propagandamediers huvudsakliga ambition är inte att förespråka rasideologi utan mer av att rikta misskund mot invandrare och särskilt de med i jämförelse stora kulturella skillnader – samt alla de som förespråkar människors lika värde – är inte ”Sverigevänliga” ur deras perspektiv.
Desinformation och riktad misskund mot redan utsatta medborgare är dock densamma även om man retoriskt inte använder sig av typiska nazistiska argument – det skall dock tydliggöras att det finns sådana propagandamedier också som i rena nazistiska termer förespråkar rasideologins lära och resultatet av den som en politisk ambition.

Ledande politiker – med några undantag – förmår inte se sambanden mellan propagandan visavi de politiska manifest där demokratin sägs vara en förutsättning och skall bibehållas.
Att skriva in i ett politiskt manifest att våra grundlagar måste ändras eller revideras med ett huvudsakligt syfte att tillfredsställa det statsskick som Sverigedemokraterna önskar skulle bli en dödsstöt för partiet – det aktar man sig för.
Att vissa journalister förespråkar en normalisering av utstuderade främlingsfientliga organisationer eller ett parti som har sin grund i nazism och fascism men som förändrats med kostym och slips samt blankpolerade skor och med retoriska argument förefaller vara ett parti som talar om värderingar som appellerar till många medborgare – är oroande.
Men mer oroande är att ledande politiker förfaller till en normalisering av ett parti som har en värdegrund stick i stäv mot FN:s konvention om mänskliga rättigheter som vi ratificerat och där ratificeringsdokumenten finns arkiverade hos FN:s huvudkontor.
Det finns en tilläggsresolution som antogs av FN:s Generalförsamling redan 1965 och trädde ikraft den 4 januari 1969 – som Sverige ratificerade 1972 och som samma år upphöjdes till Svensk lag.

Tilläggsresolutionens huvudsakliga syfte är följande;

Definitionen av diskriminering som varje åtskillnad, uteslutning, inskränkning eller förmån baserad på ras, hudfärg, börd eller nationell eller etnisk härkomst, vilka har till syfte eller verkan att upphäva eller försämra erkännandet, åtnjutandet eller utövandet av mänskliga rättigheter och grundläggande friheter på samhällslivets politiska, ekonomiska, sociala, kulturella eller andra områden.
Att de ska avskaffa rasdiskriminering, förbjuda diskriminerande praxis och, där så är berättigat, tillse att vissa rasgrupper för utvecklas och åtnjuta skydd.
Att de ska göra det straffbart att sprida idéer som är grundade på teorier om rasöverlägsenhet eller hat och att olagligförklara varje organisation som verkar för rasism.

Sverige har fått berättigad kritik genom åren förmedlad av FN:s övervakningskommitté för rasdiskriminering (CERD) för att åsidosätta konventionens mening.
I promemoria av Kommittén för avskaffande av rasdiskriminering så sent som den 28 augusti 2014 lämnar dåvarande regering en förklaring med åtgärder innefattande de punkter som CERD kritiserat Sverige för avseende konventionens mening.
Trots tydligheten i tilläggsresolutionen samt att densamme är upphöjd i Svensk lagstiftning förefaller kritiken på angivna punkter fortfarande vara aktuella.
Svenska myndigheter – och då särskilt polismyndigheten vars främsta uppgift är att försvara vår demokrati samt skydda medborgarna i enlighet med erforderlig lagstiftning – synes ha vissa besvär att tillämpa den existerande lagstiftningen.
För mig är det alldeles uppenbart att man frångått sina grundläggande uppgifter när man bereder tillstånd för en organisation som på alla väsentliga punkter strider mot konventionen om mänskliga rättigheter och inte minst vad avser nämnda tilläggsresolution.

Hur ser då kriterierna för tillståndsgivning ut?
Enligt Polisen skall tillståndsgivning ske enligt nedanstående kriterier;

Grundlagsskyddet för demonstrationer är starkt och Polisen är skyldig att pröva en ansökan om tillstånd.
Polisen ska i sin bedömning bland annat se på om arrangören tidigare gjort sig
skyldig till att allvarligt störa ordningen.
De ska bedöma om ett beviljat tillstånd riskerar leda till allvarliga ordnings- eller trafikstörningar eller om det allvarligt skulle kunna hota säkerheten
för arrangörer och åhörare.
Däremot ska inte eventuella ordningsstörningar vid tidigare
möten som orsakats av motdemonstranter tas med i bedömningen.

ladda-nedDet mest anmärkningsvärda är kriterierna för tillståndet där bedömningen riskerar leda till ”allvarliga ordningsstörningar”.
Säg mig en enda nazistisk organisations demonstration som inte lett till allvarliga ordningsstörningar där allmänheten i förekommande fall riskerar falla offer?
Och i vilken utsträckning har platsen för demonstrationen för betydelse?
Det är ju ytterst provocerande när man ger tillstånd för denna typ av demonstration på en plats som uppkallats av en av våra mest kända diplomater som i sitt kall räddat tiotusentals judar undan nazisternas förföljelser under andra världskriget.
Därutöver och i anslutning till platsen pågick under samma tid som demonstrationen pågick en gudstjänst för den judiska församlingen i Stockholm.
Att detta var en uträknad provokation av arrangörerna tvekar jag inte att påstå – men Polisen – som har möjlighet att erbjuda annan plats än den av arrangörerna föreslagna gör mig förundrad – i synnerhet som det inte framgår av deras kriterier att man strikt skall tillgodose arrangörernas förslag.

Slutsats: Det är inte fel på lagstiftningen – det är fel på tillämpningen av lagstiftningen.
Här bör regeringen reglera i regleringsbrevet till respektive myndighet att beakta för varje myndighet erforderlig lagstiftning samt införa en nationell kontroll med avsikt att tillse att lagstiftningen tillämpas på det sätt den åsyftar.
Svårare än så torde det inte vara.
bloggarna

Så långt har det gått…………………….

Publicerad 2016-09-17
Fel-fokusI veckan som varit har ett – i det närmaste – krig blossat upp inom Liberalerna.
Normalt struntar jag i vilka interna spörsmål de olika partierna dryftar – men denna gång handlar det om något mycket mer angeläget för oss alla.
Jan Björklund deklarerade ett krav på vår statsminister – han ansåg att Stefan Löfvén skulle bjuda in Sverigedemokraterna som en part vid blocköverskridande partiöverläggningar.
Birgitta Ohlsson – som sitter i partiledningen kritiserade – med all rätt – Jan Björklund för hans uttalanden om att Sverigedemokraterna borde bjudas in till samtal av regeringen.
Hon blev tämligen omgående uppmanad av Tina Acketoft och Anna Starbrink att lämna partiledningen.

ohlsson-bjorklund-jpgBirgitta Ohlsson har ett starkt stöd ute i partidistrikten och det vet Jan Björklund – här skulle man kunna vara lite konspiratorisk och tro att utspelet var ett medvetet val i akt och mening att för gott bli av med sin närmaste kritiker, antagonist och aspirant på partiledarposten – Birgitta Ohlsson fick flest personkryss före Björklund i kommunvalet i Stockholm förra valet.
Fler tunga namn har uttalat sitt stöd för Birgitta Ohlsson bland annat Cecilia Wikström – EU parlamentariker.
Cecilia Malmström – EU:s handelskommissionär och tidigare svensk handels- och EU-minister – ger starkt stöd till partikollegan Ohlsson.
Till och med de forna partiledarna Bengt Westerberg och Maria Leissner med fler tunga namn instämmer i kritiken mot Jan Björklund där Bengt Westerberg ansåg att uttalandet var onödigt – Olle Wästberg tydlig liberal profil samt dess ungdomsförbund instämmer likaledes i kritiken.
Ett par av partidistrikten går ännu längre och kräver både Björklunds, Tina Acketoft och Anna Starbrinks avgång.
De menar att omfamna rasism och sträcka ut handen till ett parti som förkastar tanken om alla människors lika värde inte är socialliberalism.
Hur socialliberal är Björklund egentligen?

jimmie-akbMen ett uttalande har fått både borgerligheten och medierna att gå i spinn – inte för Björklunds uttalande utan – av det faktum att Stefan Löfvèn i en intervju sagt sig inte lämna över regeringsmakten om alliansen blir större än de rödgröna partierna – det är viktigt att både läsa och förstå kontexten i det uttalandet – något som de borgerliga partiledarna undviker i sin kritik – särskilt gäller det Anna Kinberg Batra som i en intervju i Dagens Industri menat exakt detsamma som Stefan Löfvén kungjort utan att specificera hur eller med vem som skall ingå i den regeringsbildningen – möjligen att Stefan Löfvén varit något tydligare än AKB – ironiskt nog skulle man kunna säga att hon idag kritiserar sig själv.
Majoritet innebär i en demokrati ett röstetal överstigande 50 procent.
Med ett sådant valresultat är det givet att man överlämnar regeringsmakten till den koalition som fått majoritet i parlamentet.
Dessvärre ser inte det politiska landskapet ut så – det är bara Björklund i sin personliga drängstuga som tycks tro det gemensamt med de övriga charlatanerna inom borgerligheten – för såvitt inte Björklund vill etablera samarbete med Sverigedemokraterna.
Egentligen är det smaklöst att tala om att tvinga en regeringsmakt av stolen – om det inte är drängstugeretorik så vet jag inte vad det skulle vara.
Ytterst är det väljarna som med sina röstsedlar avgör vem som skall inneha regeringsmakten – det ankommer knappast på vad Björklund, Batra eller någon annan av partiledarna anser.
I en sak har Björklund dock rätt – i en demokrati är det majoriteten ytterst som får regeringsmakten – men det var som sagt inte frågan.

Den nya svenska författningen strävar efter att fastlägga principerna för en parlamentarisk ordning.
Sverige har styrts av minoritetsregeringar under drygt 32 av de snart 40 åren sedan införandet av 1974 års regeringsform och även innan grundlagsreformen var minoritetsregeringar vanliga.
En viktig konstitutionell förklaring till detta stabila minoritetsregerande är sannolikt att Sverige tillämpar vad som brukar kallas negativ parlamentarism – vilket innebär att det räcker med att en regering tolereras av riksdagen för att kunna bildas eller sitta kvar med så kallat hoppande majoriteter – men sådant är inte varken Liberalerna eller Centerpartiet längre intresserade av.
Man stänger hellre alla dörrar men håller bakdörrarna försiktigt olåsta mot Sverigedemokraterna istället.

En konstitutionell nyhet är den regel i 6 kap. 3 § RF – och som kunde ha använts första gången i valet 2014 – som säger att om en statsminister väljer att inte avgå efter riksdagsvalet ska förtroendet för honom eller henne prövas av riksdagen senast två veckor efter att den samlats.
Reformen har ibland framställts som ett steg i riktning bort från den negativa parlamentarismen och dess möjligheter att släppa igenom smala minoritetsregeringar.
Reinfeldt hade i enlighet med konstitutionen inte behövt överlämna regeringsmakten 2014 på det sätt han gjorde.
Trots detta sa Reinfeldt – helt felaktigt – att om de rödgröna vinner majoritet avgår jag – de rödgröna vann inte en majoritet men blev större än de borgerliga regeringsalternativet.
Reinfeldt hade kunnat sitta kvar och inväntat en förtroendeomröstning i enlighet med regeringsformens sjätte kapitel och hoppas på att Sverigedemokraterna – med stor sannolikhet – skulle rösta bifall i omröstningen – man röstade bifall i alliansens favör för deras förslag till statsbudget som innebar en hel del motsägelsefulla frågetecken vad avser Sverigedemokraternas ställningstaganden i enlighet med deras ambitioner.
Det var således – ur ett borgerligt perspektiv – både ett historiskt misstag och prov på dålig statsmannakonst då Reinfeldt redan innan valet låste sig vid vilka och med vem han ville bilda regering till skillnad mot Stefan Löfvén och Socialdemokraterna.

Antingen är man totalt okunnig om hur vår parlamentarism fungerar i vår demokrati eller så är man medveten men ställer sig på höga hästar i sin kritik mot Stefan Löfvéns uttalande i någon viss medvetenhet att de flesta av våra väljare generellt är tämligen okunnig om vad regeringsformen stadgar.
I bägge fallen är det högst anmärkningsvärt – anmärkningsvärt eftersom oppositionen har ambitioner att regera landet.
Men det är så borgerligheten fungerar – med okunskap och populism – och i förekommande fall rena lögner – vill man vinna regeringsmakten.
Ur det perspektivet gör Stefan Löfvén helt rätt som ställer alternativet på ett framtida regeringsalternativ på sin spets – vad vill man egentligen.

alliansenHur vill Moderaterna, Liberalerna, Kristdemokraterna, Centerpartiet och Sverigedemokraterna – det sista partiet med tungan på vågen och det egentligen största problemet – skall se ut efter 2018?
Från borgerligt håll har det hummats och uttrycks tveksamheter om man kommer att ta med sig Sverigedemokraterna i sin egen drängstuga eller inte.
Det är först då vi kan tala om borgerlig majoritet.

JanBjörklund – är med sin tveksamma kaserngårdsretorik avseende konstitutionen inte sen att diktera villkoren för nuvarande regering.
Moderaterna säger sig inte vilja regera med – officiellt – stöd av Sverigedemokraterna och menar i samma andetag att man skall inte demonisera Sverigedemokraterna – jag har en hel del i övrigt att säga avseende demonisering men lämnar fältet fritt för mina läsare att själva se det absurda i uttalandet.

SD SverigeKristdemokraterna har bortsett från de vidriga hat mot invandrare som förmälts dels av företrädare från partiledningen dels av en hel del av deras kommunala företrädare – svansen ej inräknad då de kan betraktas som sympatisörer och underlag för Sverigedemokraternas reella existens och – så som partiledningen säger sig inte ta ansvar för – och därvid sagt sig inte utifrån Sverigedemokraternas politiska manifest skall anses vara rasistiska den ena dagen för att den andra dagen säga att de faktiskt är det – vad Kristdemokraterna säger idag är det väl ingen som vet – det tycks växla från den ena dagen till den andra.
Centerpartiet – sin vana trogen – talar om frihet för småföretagarna lite miljö och accentuerar sina ambitioner med att det är alliansen – en allians som tycks vara sprängd i småbitar men som man försöker lappa ihop för att med stöd – på ett eller annat sätt – regera med Sverigedemokraterna – kort sagt vi vet inte vad Centerpartiet vill.
Men i sinom tid kommer väljarna kräva av de borgerliga att få veta hur och med vem man vill regera landet.
Hitintills har svaren bestått av frågetecken.
bloggarna

De är inga Socialdemokrater……………………….

Publicerad 2016-09-09
vissna-rosorAllt som oftast ser jag inlägg på sociala medier om hur illa en del Socialdemokrater beter sig.
Att de gör det står utom alla tvivel – och att de i samma andetag utger sig för att vara Socialdemokrater får åtminstone mig att reagera med ilska.
Det var uppenbarligen ett annat rättsmedvetande på Erlanders tid då han vid sin pensionering återlämnade det som tillhörde staten.
Det finns de idag som gärna vill tro detta är en anekdot – men jag råkar veta att det är sant – hans hustru Aina Erlander var den som lämnade tillbaka en del pennor och annat som tillhörde staten.
Men det var då det när moralen, etik och rättsmedvetandet stod högst på var mans agenda.
Idag stjäl man vad som går att stjäla – samt visar upp en attityd fjärran från arbetarrörelsens grundvärderingar – och det utan skam i kroppen.

sossarAtt majoriteten av våra politiker – oavsett ideologisk hemvist – har en sund moral och rättsmedvetande solkas naturligtvis ner av de som har ett flexibelt och töjbart samvete.
Alla är inte solklara parasiter bara för att ett fåtal har ett särskilt sätt att tolka vanligt sunt rättsmedvetande och särskilt för mitt parti med och mot arbetarrörelsens värderingar – det vill jag vara tydlig med då det är alldeles uppenbart att man mer än gärna generaliserar – majoriteten vill inte sammankopplas med dessa amorala beteenden inom partiet – jag vill inte ådra mig skammens rodnad på grund av hur ett fåtal partikamrater direkt och indirekt agerar i strid mot all vedertagen rättspraxis.
Att moral och etik sviktar hos många borgerliga politiker ser vi inget märkligt i – det uppfattas generellt hemmahörande på den kanten – trots att det är lika skrupellöst och förmodligen strider mot respektive partis egna moraliska och etiska koder – och därför blir det heller inte uppmärksammat på det samma sätt som om Socialdemokrater eller Vänsterpartister skulle bete sig oegentligt – då glider journalisterna runt i ett lyckorus och drevet är igång som på en given signal och allmänheten suger i sig varenda komma samt generaliserar – där ser man hur sossar egentligen är.
Om det i något fall känns berättigat med drevjournalistik så är det just i sådana fall där oegentligheterna gått över gränserna.

2012-11-15-02-11-05_jan-emanual-johannson_ensamkommandeEn av de värsta – så kallade Socialdemokrater – är Jan Emanuel Johansson som idag inte har några politiska uppdrag men kvarstår som medlem såvitt mig bekant – man kan ju fundera på varför.
Han gjorde sig ett namn i dokusåpan Robinson som han vann 2001 och med pengarna och kändisskapet gjorde han sig en karriär på den politiska taburetten för Socialdemokraterna – kanske han då delade arbetarrörelsen värderingar – därom vet jag inget.
Redan året efter blev han ordinarie ledamot i Riksdagen och avslutade sin ledamotskarriär som ersättare för Per Nuder under en kortare period – en annan tveksam Socialdemokrat – som upphörde i oktober 2010.
Han var ordinarie ledamot i Norrtälje kommunfullmäktige som avslutades också den 2010 då han valde att inte fullfölja sin plats på den valbara listan.
Därefter påbörjade han sitt hyckleri och andra både moraliskt och etiskt tveksamma affärer.
Det började redan 2012 med att han utreddes av Ekobrottsmyndigheten som misstänkt för grovt skattebrott och grovt bokföringsbrott.
Han företräddes av advokat Tomas Bodström – som vid tillfället inte hade några politiska uppdrag men var och är medlem i partiet – det är viktigt att skilja på dessa två definitioner då hans försörjning bestod i att driva sin och Borgströms egen advokatbyrå – inte en försörjning som politiskt aktiv – och såvitt jag vet har det inte uttryckts några tveksamheter mot Tomas åtaganden – men i allmänhetens ögon lyser naturligtvis korruptionen med neonljus då Lennart tidigare var justitieminister i den Socialdemokratiska regeringen.
Hur skulle det se ut i samhället om vi endast kan välja arbete och åtaganden utifrån den personliga ideologiska uppfattningen – Socialdemokrater skulle därmed aldrig kunna få anställning i ett marknadskapitalistiskt företag som har en helt väsensskild policy mot vad den enskilde har – Vänsterpartister skulle aldrig kunna ta anställning i ett privat vårdföretag sådana anställningar skall förbehållas endast Centerpartister eller av andra närliggande ideologiska uppfattningar – hur absurt är inte denna uppfattning?
Jan Emanuel friades dock från skattebrott men dömdes mot sitt nekande för bokföringsbrott och försvårande av skattekontroll.
Och fortfarande kunde han poängtera att han minsann var Socialdemokrat!!
Men karln hade en del ytterligare tveksamheter på sin meritlista.

noje-13s18-janemanuel-35_368Själv deltog han mer än gärna i diverse dokusåpor såsom Robinson och  Realitystjärnorna på godset bland annat – och som ledamot i riksdagen föreslog han höjd skatt på dokusåpor och andra – så som han själv uttryckte det – ”osunda” TV-program – vem är han att avgöra vad som är osunt eller sunt för svenska folket – borde han inte hellre se på sina egna affärer huruvida de är sunda eller osunda?
Andra uppmärksammade motioner var  kastrering av sexualbrottslingar, att polisen skulle få använda kräkmedel med tvång samt obligatorisk hiv provtagning för alla asylsökande – ett synnerligt kontroversiellt motionsflöde som väl ligger i linje med vad ett visst högerextremistisk parti förespråkar – vilket föranleder ett antal frågor om huruvida det är rätt ställt med tankeverksamheten i den kroppsdel som man normalt tänker med.
För den senare motionen rönte han kraftig kritik från Svenska Amnesty som ansåg att han brännmärkte en hel grupp – hur var det nu med allas lika värde?

32080Företagsmannen som ägde ett så kallat HVB-hem som enligt en artikel i Expressen från mars 2009 presenterar sitt företag på sin hemsida som ”en non-profit organisation/företag med socialt ansvar och tydlig ideologisk bas utifrån arbetarrörelsens klassiska värderingar” vilken rappakalja från en som sa en sak men handlade precis tvärt emot.
Det visade sig nämligen – efter granskning – att företaget med none-profit hade vinstnivåer på mellan 25–50 procent av omsättningen  vilket ansågs av flertalet redovisningsexperter som ”extremt ovanligt” för privata företag inom behandlingssektorn.
Och som om det inte var tillräckligt undanhöll han – upplysningsvis – cirka 18 miljoner i omsättning som efter granskning visade att omsättningen i själva verket var drygt 22 miljoner med en vinstmarginal på 22 procent – av det plockade Jan Emanuel Johansson personligen ut 250 000 kronor i form av aktieutdelning.
Begreppet ”none profit” tycks vara väldigt töjbart för herr Jan Emanuel – likaså Socialdemokraternas ideologiska bas utifrån arbetarrörelsens värderingar.
Jag hade inte reagerat om det verkligen varit none profit – men som Socialdemokrat måste jag reagera över hur man misshandlar och reducerar förtroendet för oss alla andra inom partiet genom hans flexibla tankegångar.

Det paradoxala är att han gemensamt med två andra Socialdemokrater – inga namn nämnda – skrev en motion om organisationer verksamma inom non-profit-sektorn där de bland annat menade att ”vinstintresset skall hållas tillbaka och värnandet om vård och omsorg för alla skall försvaras”. De menade vidare att det i samband med användandet av begreppet ”organisationer utan vinstsyfte” är ”angeläget att framhålla att dessa organisationer tillför kvaliteter som gör dem till något annat än offentliga verksamheter eller företag med vinstsyfte”.
Att han knappast levde upp till de han gav uttryck för gör honom till en lögnare och fifflare utan motstycke – och detta i namn av att vara Socialdemokrat.
Att han därutöver kommit undan med sina tveeggade propåer i samma namn utan att han blivit föremål för uteslutning ur partiet är beklämmande och en skam samt högsta grad mycket anmärkningsvärt.
Att förmedla en åsikt officiellt behöver inte nödvändigtvis innebära att man agerar utifrån den – och den som tydligast gett uttryck för det är Jan Emanuel Johansson.

jan-emanuel-ekobrottInte heller inkomstgarantin för avgångna ledamöter och ministrar gick herr Johansson förbi.
Efter valförlusten 2006 så meddelade herrn följande mycket anpassade argument officiellt ”Jag säger inte hurra för en arbetsbefriad inkomst. Det får bli en sista utväg.”
Denna sista utväg infann sig dock omedelbart efter valet då Jan Emanuel – efter granskning – kvitterat ut 38 000 kronor i månaden i inkomstgaranti från dagen efter valförlusten samtidigt som han drev två företag och var ledamot i två nystartade aktiebolag – ett inte helt ovanligt beteende – dock lagligt – vad avser flertalet före detta riksdagsledamöter och f.d. ministrar oavsett ideologisk färg där skattebetalarna skall stå för deras uppehälle samtidigt som deras företag genererar miljonvinster.
Men visst är det ljuvligt rent ekonomiskt att vara politiker och då särskilt om man har ett rymligt samvete med en flexibel uppfattning av den ”rätta” etiska och moraliska uppfattningen – om den stämmer överens med arbetarrörelsens värderingar är egalt för dessa förbannade parasiter – ja – jag väljer att kalla dem för parasiter för Socialdemokrater är det inte – och de representerar inte mig i partiet.

Men – och det värsta är – att dessa parasiter blir synonymer för alla verksamma inom arbetarrörelsen – och jag vill svära mig fri från den uppfattningen – då majoriteten av våra politiskt aktiva medlemmar har en sund inställning till vad som är rätt och fel utifrån våra värderingar och skulle inte drömma om att ”misshandla” partiet på det sätt som vissa inte bara tycks – utan också är i stånd att göra.
Jan Emanuel Johansson – som jag valt att inrikta mig på – bör för alla övriga Socialdemokrater ta ställning till om han skall fortsätta utge sig för att representera det Socialdemokratiska partiet – och inte bara han utan samtliga som har ett synnerligen flexibelt sätt att tolka arbetarrörelsens värderingar på – vilket på intet sätt innebär att inte också Socialdemokrater får tjäna pengar – de som ifrågasätter det eller använder detta som ett motargument har missförstått mig totalt.
Pengar får man tjäna så länge det sker inom ramen för lagstiftning, etiska och moraliska regler – dessa gratulerar jag – men de som förtjänar orimliga summor på andras olycka eller parasiterar på skattebetalarna för sitt eget egoistiska välbefinnande kan – för mitt vidkommande – dra dit solen aldrig skiner.

Så kritisera den som kritiseras bör – men döm inte alla andra för vad vissa gör.
Och – det finns inte någon elitisk skara som springer varken Jan Emanuel Johanssons eller någon annans ärenden åt de som har en flexibel uppfattning vad avser moral och etik eller ett annat sätt att se på arbetarrörelsens värderingar som är onormal – dessa tillhör bara samma skara som Jan Emanuel Johansson med flera som gärna ekar sitt budskap – ”jag är sosse och därför hjälper jag mina fränder i enlighet med arbetarrörelsens värderingar”
Det är lätt att generalisera.
bloggarna

 

Moderat partiledare spelar utrikesminister…………………

Publicerad 2016-09-06
AKBDet framgår av Expressens artikel att Anna Kinberg Batra varit på officiellt möte med Israels premiärminister Benjamin Netanyahu.
AKB ville inte uttala sig om vad som diskuterats med premiärministern utan väljer att kalla det en studieresa!!!!!
Expressens självcentrerade reporter Niklas Svensson väljer dessutom att inleda artikeln med ”Här får Margot Wallström och regeringen hjälp av Anna Kinberg Batra” – vilken hjälp det är framgår inte av artikeln.
Det finns i anledning flertalet frågor man bör ställa sig i sammanhanget.
Har Utrikesdepartementet godkänt denna sammanstrålning?
Har AKB informerat vår Utrikesminister innan mötet avsågs hållas?
Vilka frågor och svar har AKB haft för avsikt att ställa till premiärministern?
Sanningen är snarare att AKB åkt till detta möte på eget initiativ för att diskutera moderaternas hållning i utrikespolitiken – och är det så är det synnerligen graverande för både moderaterna och i synnerhet AKB.

Anna Kinberg Batra våra svenska värderingar innebär krav på de lata och odugliga samt att sänka skatter och gynna skattefifflare.

Anna Kinberg Batra spelar nu utrikesminister i hemliga samtal med Premiärminister Benjamin Netanyahu!!!!

Svensk utrikes- och säkerhetspolitik har i alla tider präglats – utåt sett – av ett samförstånd mellan opposition och regering alldeles oavsett vem som för tillfället regerat landet.
Anledningen är naturligtvis att vi som land inte skall förmedla en oenighet i vår strävan att i svensk utrikes- och säkerhetspolitik – där det första skälet i huvudsak handlat om ett nationellt intresse att stå enade i frågor som berört omvärlden.
Om partierna uppvisar inrikespolitisk enighet i utrikesfrågorna skall den enigheten stärka Sveriges trovärdighet inför andra länder – samtidigt som det försvårar för andra länder att påverka Sveriges utrikespolitik.
Att göra nationell partipolitik av dessa frågor har betraktas i den politiska debatten närmast som en dödssynd – åtminstone var det en uppfattning jag rönte vid tiden för mitt eget engagemang i politiken.
Trots denna strävan efter partipolitisk enighet blev det dock ibland bråk om de internationella frågorna.
För att nämna några så var Hjalmarsonaffären, Vietnamkriget,
u-båtskränkningarna samt Sveriges relationer till Sovjetunionen några frågor som utlöst våldsamma partipolitiska strider i Sverige under efterkrigstiden.

Margot WJag anar en framtida inrikespolitisk debatt som en följd av hennes besök hos Premiärministern.
Det är väl känt att Margot Wallström blev i vintras portad från Israel – efter att berättigat ha krävt en oberoende utredning av de påstådda israeliska utomrättsliga avrättningar som skett.
För det kritiserades Margot Wallström av just Moderaterna – följt av de övriga borgerliga charlatanerna – där fokus låg på det faktum att Margot krävde en utredning – inte de påstådda avrättningarna – och som därefter resulterade i en kaskad av KU-anmälningar i ett försök av Moderaterna att koka ihop en inrikespolitisk soppa.
Israel-Palestina konflikten har förvisso varit en vattendelare i den inrikespolitiska debatten sedan länge där den ena sidan tagit ställning för Israel och den andra sidan haft en förhoppning om att ”tvåstatslösningen” skulle kunna realiseras.
AKB träffade naturligtvis inte Israels premiärminister för att lösa konflikten utan för att peka ytterligare finger åt Margot Wallström och regeringen – någon annan anledning står inte att finna med hennes besök.
Andra företrädare för olika partier har gjort ett antal besök för att på ort och ställe bilda sig en uppfattning om den tragedi konflikten innebär för folket – dock har inga kontakter vid dessa besök gjorts med företrädare för det israeliska parlamentet – och definitivt inte med Israels Premiärminister.

760Varför Moderaterna väljer – trots samförståndskravet – att ta strid om utrikes- och säkerhetspolitiken är inget annat än en följd av partitaktiska överväganden och Moderaternas försök att vinna väljare.
Den striden skall ses som ett uttryck för att partierna har olika ideologiska uppfattningar om vilken politik som bäst gynnar Sveriges intressen.
Om det rått samförstånd och enighet över partigränserna – som alltid varit honnörsord i den svenska utrikes- och säkerhetspolitiken – så har AKB övergett den samförståndsandan med sitt ”statsbesök” i studiesyfte ivrigt uppbackad av en ”stjärnreporter” som inte klarar att ställa nödvändiga och berättigade frågor.
Så kära läsare – förvänta er en framtida kaskad av spott och spe mot Margot Wallström och hennes utrikespolitiska engagemang som inte bara omfattar Israel-Palestina konflikten.
Man kan ju i sammanhanget fråga sig varför AKB inte tycks vara ett dugg intresserad av konflikten mellan Ryssland och Ukraina.
Den konflikten skapar knappast samma underlag i opinionssyfte för Moderaterna än att ta ställning för Israels utmattningskrig mot det Palestinska folket – ett krig som till stora delar stöds av USA.

Kränkt-diktaturAnna Kinberg Batra bör begrunda den nationella säkerhetsstrategin som bör betraktas som av yttersta vikt vid internationella kriser då inrikespolitisk splittring bland partierna kan innebära att eventuella motparter i en utrikespolitisk förhandling kan utnyttja denna internsplittring – och på så sätt förbättra deras förhandlings position.
De nationella partistrategiska överväganden – som AKB antas nyttja i sammanhanget – bör betraktas som partiegoistiska motiv och inte ett tecken på ett nationellt ansvarstagande som den nationella säkerhetsstrategin syftar till.

bloggarna

Systemkollapsen – vart tog den vägen?……………….

Publicerad 2016-09-05
Antal sysselsatta juli 16Det är alltid med en viss tillfredsställelse att kunna konstatera hur avståndet mellan succe och befarad systemkollaps blir allt längre och längre.
När jag går igenom senaste statistik från Statistiska Centralbyrån (SCB) med tonvikt på arbetskraftsundersökningen så visar den allt igenom positiva siffror.
Antalet sysselsatta har ökat med 56 000 jämfört med motsvarande period 2015.
Andelen arbetslösa är nu på samma nivå som innan Alliansen fick förtroendet att öka på arbetslösheten – det vill säga 6.3 procent i juli 2016.
Sysselsättningen ökar markant och är – glädjande nog – störst bland kvinnor.
Sysselsättningsgraden för både kvinnor och män var 69.1 procent och ökande.
Men det mest glädjande är att andelen fast anställda har ökat med 72 000 till 3 700 000.
Säsongrensade och utjämnade data visar på en fortsatt ökning av antalet fast anställda samt en minskning av antalet tidsbegränsat anställda.

m-kampanjAllt detta oroar Allianspartierna och framförallt Centerledaren Annie Lööf som i det senaste utspelet presenterade tre ”rejäla” – och håll i er nu kära läsare – två skattesänkningar samt en kriskommission för att råda bot på den ”höga” arbetslösheten.
Att skattesänkningar skulle lösa alla problem med arbetslösheten vet vi – det var därför som den sällan understeg 9 procent under deras tid vid makten – det hade kanske varit mer befogat med Annie Lööfs kriskommission då.
Att föreslå en sådan åtgärd idag när arbetslösheten sjunker och sysselsättningen ökar tyder i all väsentligt på hur illa skickad högerpartierna är vad avser arbetsmarknad.

Ekonomin växer så det knakar idag – en BNP-tillväxt på 4,5 procent på årsbasis är något Moderaterna åser med avund – särskilt som tillväxten under hela deras sista mandatperiod var exceptionella 0.0 procent – eller blygsamma 0.3 procent under hela deras tid vid makten.
Men det kan inte siffertrixa bort tillväxten men föreslår därför nedskärningar i de sociala systemen för att spara inför sämre tider – något som slår hårt mot de svagaste i samhället.

akbAtt de ekonomiska hjulen rullar snabbare idag är en följd av de förbättrade resultaten på arbetsmarknaden – fler i sysselsättning är ökade skatteintäkter och mer pengar till nödvändiga reformer – det förstår även den mattematisk okunnige.
Under Alliansåren byggdes det upp en växande skattesänkarskuld som låg- och medelinkomsttagare fick betala samt att man segregerade skattetabellerna som blev till ett orättvist skatteuttag för vissa grupper i samhället.
Ansvarsfull ekonomisk politik värnar om tillväxt, välfärd och rättvisa – det är något som inte ingår i Ulf Kristersson (M) vokabulär.
Att fler kommer i arbete är därför en viktig fråga – inte bara individuellt utan också för svensk ekonomi och välfärd – nio procents arbetslöshet är oansvarig ekonomisk politik.

sanktaskatter-1024x768Att man kritiserar regeringen för att sälja statsobligationer – eller i dagligt tal låna pengar – när Moderaterna gjorde likaledes under sin tid i regeringen talar man inte högt om.
Istället cirkulerade uppgifter att Borg lånade 200 miljoner om dagen samt – helt oriktigt – den nuvarande regeringen 600 miljoner – förmedlad av liberala sympatisörer på våra sociala medier – vilket fick vår finansminister att ryta till.
Skillnaden är att Moderaterna använde lånade pengar för att genomföra gigantiska skattesänkningar som på inte sätt gav någon som helst utdelning utan ökade istället på underskotten i de offentliga finanserna – att låna till skattesänkningar är huvudlöst – men vem kunde tro att den evolutionsutvecklade hjärnan passerade en del Moderater. Förlåt mig alla Moderater som faktiskt använder huvudet att tänka klart med – sådana finns faktiskt.

Ulf Kristersson bekräftar egentligen något som varit känt allt sedan partiet bildades.
Vid god tillväxt skall de mindre bemedlade snaras åt – vid dålig tillväxt skall de mindre bemedlade betala mer särskilt om du råkar vara arbetslös, sjuk eller pensionär.

statskuldEtt av de största
missförstånden
kring samhällsekonomin är frågan om statens budget och statsskulden.
Staten lånar framför allt pengar från sig själv – från de olika statliga fonderna och riksbanken.
Dessa pengar använder staten till att investera i samhället.
Om staten inte lånade pengar skulle det nämligen betyda att vi inte använde de resurser som finns i samhället – det vore detsamma som att ha pengar i madrassen.
Det kan vara bra investeringar – man bygger skolor, järnvägar, nya sjukhus eller satsar på att rädda miljön – pengar som förräntar sig på både lång och kort sikt genom ett ökat utbud på arbetsmarknaden med mindre arbetslöshet.
Eller så använder man dessa ”lånade” pengar till gigantiska skattesänkningar eller på kortsiktigt miljö­slöseri som efter några år kostar mer än det gav.
Kort sagt pengar som inte förräntar sig och ger pengar tillbaka till staten.
Det senare är de borgerliga experter på – att sälja statsobligationer eller skuldsedlar för att finansiera skattesänkningar i tron att tillväxten på arbetsmarknaden skulle växa.
Att Sveriges statsskuld ökat beror till stor del av de skattesänkningar för framför allt höginkomsttagare som skapade den stora delen av statsskulden.

Hederlig-skatteflyktUnder hela 2000-talet hävdade borgerliga politiker att statsskulden berodde på våra välfärdssystem.
Vi hade helt enkelt för stor offentlig omsorg och för höga bidrag.
”Vi kan inte låna till våra bidrag” – hävdade de borgerliga charlatanerna med dåvarande finansminister Borg i spetsen som ansåg att generösa bidrag hotar ”statsfinansernas stabilitet” ni som kommer ihåg den sjuka sjukförsäkringsdebatten där fusket med sjukförsäkringarna ansågs hota hela statens finanser vet vad jag skriver om.
Det är inte statens utgifter för omsorg och bidrag som exploderade under Alliansåren – det var i stället statens inkomster som minskade – främst på grund av felaktiga arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Det nymoderata projektet havererade på alla fronter – jobben, välfärden och ansvaret. Hur kunde det få gå så snett?
Sanningen är att den nymoderata politiken var och är inget annat än ett luftslott.
Man byggde på önskedrömmar – skattesänkningar var lösningen på alla problem – och är det fortfarande om det skulle återfå makten över statens finanser 2018.
Denna borgerliga drömtillvaro omformulerades sedan i prognoser och kalkyler –  som – tvärtemot all ekonomisk vetenskap – visade att skattesänkningarna skulle skapa en stor mängd jobb om tre eller fyra år.
Det vi fick i arv 2014 var arbetslöshet och rejäla underskott.
Sanningen är att vi ”lånar” mindre pengar idag just på grund av en ökad tillväxt på arbetsmarknaden vilket ger ökade kapitalinkomster och därmed kan vi låta statsobligationer och aktier växa till sig till den dag vi hamnar i en ny ekonomisk kris – och framförallt inte se till att Moderaterna får möjlighet att ånyo skapa en drömtillvaro på svenska skattebetalares bekostnad.
bloggarna

 

%d bloggare gillar detta: