Åkessons undermåliga historiekunskaper!

Publicerad 2019-05-22

Selektiv-perceptionSverigedemokraterna drar sig inte ett dugg att revidera historien så det gagnar dem själva och dess väljare.
Ofta ser jag påståenden på nätet från främst dess anhängare som svalt deras historieförfalskning utan ifrågasättanden.
Att Sverigedemokraterna har utsett Socialdemokraterna som dess huvudfiende i sin propaganda torde bero på att Socialdemokraterna – och inte bara dem – påpekat hur de bildats med allvarliga nazistiska förtecken något de alltid förnekat.
Resan inleddes 1988 – inför ögonen på en gammal SS-soldat flertalet nynazister och gamla skinnskallar från den vid tiden nedlagda organisationen Bevara Sverige Svenskt (BSS).
Detta vet vi – så också Åkesson och hans anhang trots sina idoga förnekanden.

Åkesson gav redan 2017 uttryck för att Sverigedemokraterna skulle skaka fram den vitbok som skulle göra upp med partiets 30-åriga historia – förhoppningsvis redan före valet 2018.
Men någon vitbok har ännu inte publicerats eller offentliggjorts och det främsta skälet enligt Åkesson är att man hittar ingen statsvetare som vill ta sig an projektet.
Istället för har man inga som helst svårigheter att skapa en propagandacentral ledd av Åkesson och hans ledning i bästa Joseph Goebbels anda väl medvetna om att just Socialdemokraterna var Hitlers värsta motståndare.
Propagandacentralen är därför riktad mot Socialdemokratin med samma syfte som Hitler hade för att ta kål på sina politiska motståndare samt indoktrinera det tyska folket.
Herr Åkesson har dock anammat Hitlers propagandaministerium och med samma lögner som Hitler och dess anhang lyckades bedra sina egna medborgare, samma lögner och motsatser till den historia som är väl vederlagd söka stöd av den kunskapsskrala andel av medborgarna som i Åkesson ser sin Jesus.

Åkesson vill hävda i motsats till vad som egentligen skedde att Socialdemokrater stämplade ett J i judarnas pass.
Det fanns inga Socialdemokrater som stämplade några J i judarnas pass än mindre någon i den samlingsregering som senare tillträdde vid krigsutbrottet.
Detta förstår var och en som har något lite av kunskaper att Socialdemokraterna hade knappast mandat av den tyska staten att stämpla J i den tyska populationen som bestod av judiska medborgare.
Det synes vara ett obegriplig nonsens för att inte säga rena lögnaktiga påståenden som Åkesson och hans propagandaministerium bjuder på, och inte oväntat har den snappats upp av Åkesson och hans partitrogna väljare som en sanning – syftet är solklart.

jstaemplat_passSanningen dock – något som Åkesson och hans lärjungar är totalt ointresserade av är följande;
När den judiska andelen av de tyska medborgarna flydde undan Gestapos terror skapades flyktingströmmar som ökade i intensitet i slutet av 1930-talet vilket föranledde att flyktingpolitiken skärptes i de flesta länder i Europa.
Egentligen av samma skäl som skedde under 2015 då flyktingströmmarna ökade mot bland annat Sverige och Tyskland
Hårdare regler infördes för att stoppa de judiska flyktingarna redan vid gränserna.
Hösten 1938 framförde den svenska regeringen och Schweiz – oberoende av varandra – önskemål om att de tyska judarna skulle få särskilda pass.
Detta ledde till att den tyska regeringen införde de så kallade ”J-passen” ofta med tillägget Israel eller Sara – namn som judarna påtvingades.
Den 5 oktober 1938 blev alla judiska pass ogiltiga och skulle lämnas in till polisen inom två veckor.
Judarna fick därefter ansöka om nya pass som stämplades med ett rött ”J” på första sidan.
I september 1939 utfärdades i Sverige viseringstvång för alla utomnordiska medborgare och invandringen från Tyskland sjönk till ett minimum.

Men i samband med den nazityska armens nederlag vid Stalingrad 1943 – som får sägas vara början på Hitlers fall – upphörde viseringstvånget och de judar som flydde Hitlers terror gavs en fristad i Sverige.
Få länder var villiga att ta emot judar som sökte fly undan nazisternas förföljelser.
Det gällde även Sverige.
Mellan 1933 och andra världskrigets utbrott 1939 tilläts endast 3000 judar komma in i landet – majoriteten av flyktingarna avvisades.
Oviljan att släppa in judar berodde bland annat på en allmänt restriktiv hållning till flyktingar, som förstärktes av antisemitism och oro för ökad arbetslöshet.
Vissa svenskar protesterade mot denna politik och krävde att Sverige skulle göra mer för att hjälpa nazismens offer.
Sverige stod utanför andra världskriget och undgick att bli ockuperat.
Danmark och Norge ockuperades av Nazityskland våren 1940.
Och den svenska flyktingpolitiken ändrades i slutet av 1942 med början av att  öppna gränserna för norska judar som flydde nazisternas deportationer. När samma aktion planerades i Danmark hösten 1943 kunde nästan alla danska judar – 7200 av totalt cirka 8000 – fly till Sverige med hjälp av danska och svenska fiskare.
Med Raoul Wallenberg i spetsen lyckades man med en grupp svenska diplomater och under utrikesdepartementets överinseende samt representanter för Röda Korset rädda tiotusentals ungerska judar, bland annat genom att förse dem med tillfälliga så kallade skyddspass.

55 år efter krigsslutet.
Då gjorde statsminister Göran Persson avbön inför hela världens ögon för den svenska samlingsregeringens agerandet under första halvan av andra världskriget.
”- Jag kan inte annat än beklaga och be om ursäkt” – sa Persson när han invigde konferensen om Förintelsen.
De partier som vid tiden var verksamma i samlingsregeringen – Högern nv. Moderaterna, Folkpartiet nv Liberalerna, Bondeförbundet nv. Centerpartiet – hade inga som helst invändningar utan såg det som en i likhet med Göran Persson, välbehövlig ursäkt mot alla de som fick lida alla helvetes kval under Nazisternas maktinnehav.
Elie Wiesel som var näste talare vände sig direkt till Göran Persson med en spontan eloge.
”- Jag uppskattar din ärlighet. Jag önskar fler nationer följde efter”.
Elie Wiesels tal blev också en skarp kritik till västvärldens länder för att de inte ingrep tillräckligt snabbt ock kraftfullt mot det judarna utsattes för under kriget.
Det var en mörk tid och ett förhastat beslut av den Socialdemokratiska regeringen som senare samlingsregeringen fullföljde men som man nu bett om ursäkt för.

55835438_2569896293052293_1301031149706936320_nNär skall herr Åkesson be om ursäkt för sin oanständiga propaganda och rätta sina undermåliga historiekunskaper?
När skall Åkesson uppdatera sina kunskaper och inse att Socialdemokraterna var inte det parti som stämplade de judiska passen?
När skall Åkesson göra slag i saken och låta den vitbok han talat sig varm för bli en verklighet?
När skall Åkesson ta avstånd från nazismen och sina egna lögner eller är det måhända alldeles för seriöst?
Att lära av historien är en läxa utan slut – detta särskilt riktat mot Åkesson och hans lärjungar som uppenbarligen inte lärt sig något.

Nästa krönika kommer att avhandla baltutlämningen som förvisso var ännu en mörk period i vår politiska historia men som inte fick de konsekvenser som vissa hatiska Sverigedemokrater vill göra gällande i sina försök att svartmåla andra och gömma sin egen nutidshistoria.

Rasbiologins historia kan du läsa här – ännu ett försök av Jesu lärjungar att missförstå den tidens vetenskap.

 

Pladder, pladder och ännu mer pladder!

Publicerad 2019-05-02

JanuariöverenskommelsenAtt den politiska kartan ritats om torde vi vara överens om – men det tycks också vara det enda.
Inom ramen för det görs uttalanden som kan få varje ansvarsfull människa att slå bakut.
Om våra folkvalda företrädare anammat kvällspressens slaskjournalistik så har de lyckats över förväntan.
Sakliga diskussioner och analyser lyser med sin frånvaro och det gäller att demonisera och kritisera osakligt på bästa kvällstidningsnivå – allt för att öka sin egen oppositionella styrka och då får det kosta vad det kostar.

Den så kallade Januariöverenskommelsen är roten till det onda och ingen tycks förstå varför den överhuvudtaget tillkom.
Det finns ingen – jag säger ingen – vettig Socialdemokrat som tycker stora delar i den överenskommelsen gagnar oss eller våra väljare – eller medborgarna överhuvudtaget.
Men debatten bör nyanseras på saklig grund inte minst utgående från den numer omritade politiska kartbilden.
Vad det handlar om är sänkta skatter för höginkomsttagare, privatisering av Arbetsföremedlingen, försämring av a-kassan, tredubblat rut-avdrag och hot om att arbetsmarknadens parter – såvitt de inte själva kommer överens – måste acceptera en kraftig urholkning av lagen om anställningsskyddet.
Det är inte socialdemokratisk politik, det är ultraliberala tokerier som hade stannat där de rimligtvis hör hemma – nämligen hos de konservativa krafterna om kartbilden hade sett annorlunda ut än vad den gör.

elitens-springpojkarOrsaken är ytterst det nationalistiska konservativa hyckleripartiet Sverigedemokraternas intåg på den politiska taburetten – ett parti som om de skulle få mer av påverkan på den politiska scenen skulle vara förödande för landet.
Ensamma klarar dom inte den förändringen men får man stöd av de två övriga konservativa partierna i Riksdagen finns all anledning att oroa sig.
Att Stefan Löfven i sitt förstamajtal riktade berättigad kritik mot moderater och kristdemokrater att inte alliera sig med de högerextrema partierna ute i Europa gäller lika mycket nationellt.
Men Ulf Kristersson – den som säger sig företräda just det som saknas inom svensk politisk diskussion, nämligen saklighet och nyans – väljer att missförstå det vi alla andra förstod.
Vill moderater missförstå innebörden av Löfvens tal så är det upp till herr Kristersson.

januariblasningenJonas Sjöstedt och Vänsterpartiets uttalade kritik mot Januariöverenskommelsen delar han med många av oss Socialdemokrater också.
Men det jag och många inte delar är hans hätska utfall riktad mot Socialdemokraterna, varför inte mot Centern och Liberalerna eller för den delen moderater och kristdemokrater, de senare två partier som med stöd och indirekt dito stöd av sverigedemokrater, centerpartiet och liberaler som medverkade till att fälla Magdalena Anderssons övergångsbudget till förmån för den så kallade servettbudgeten.
Jag har tidigare hyst en viss respekt för herr Sjöstedt men tyvärr dalar den i takt med hans utsvävningar om inte bara anställningsskyddet eller värnskattens avskaffande utan också påståenden om en förändrad strejkrätt.
Var hittar Sjöstedt grunden för detta påstående?
Att han därutöver i vart och varenda tal säger sig att gemensamt med Moderater, Kristdemokrater och med stöd av Sverigedemokraterna är redo att fälla regeringen på de grunder som han kritiserar Socialdemokraterna för.
Förstår Sjöstedt vad som då väntar bakom hörnet?
Och han torde vara oerhört naiv om han skulle kunna samla en allians med moderater och kristdemokrater i avsikt att fälla regeringen på de grunder som Vänsterpartiet ogillar men som både moderater och kristdemokrater står bakom.
Jag är högst tveksam till om Sjöstedt skulle gå från ord till handling då det skulle vara förödande för Vänsterpartiets framtida existens, dessutom är det inte Sjöstedt som utlyser nyval det gör statsministern och i det fall statsministern är avsatt faller den lotten på talmanspresidiet – det vet Jonas Sjöstedt men talar till en skara som inte vet.
Falsk handlingskraft kan man kalla det.

Det uppdagades också att Vänsterpartiets lokalorganisation i Umeå valde att demonstrera gemensamt med ett flertal kommunistiska fraktioner på första maj.
Det mest anmärkningsvärda är inte att partiernas lokalorganisationer väljer andra vägar än de som förespråkas av den nationella organisationen det sker ofta inom alla partier.
Att Jonas Sjöstedt tar avstånd från detta samröre torde vara självklar allt sedan man valde att fjärma sig från just kommunismen sedan 30 år tillbaka.
Men det paradoxala i den händelsen var snarare att Moderaterna på lokalnivå men även i Riksdagen skamlöst och understundom inte drar sig för att definiera Vänsterpartiet som ett utpräglat kommunistparti men nu blir upprörda av händelsen i Umeå – och det paradoxala i sammanhanget är att moderaterna på lokalnivå inte drar sig för att samarbeta med högerextremister.
Det är på den nivån man spelar sina kort idag – barnrumpor.

Av två onda ting väljer man det minst onda är i det politiska sammanhanget ett obestridligt faktum mot bakgrund av den idag omritade politiska kartan.
Jag instämmer med Stefan Löfven att om vi hade 50 procent av väljarstödet är detta ingen politik Socialdemokraterna står för eller ens skulle förorda.
LO är också mycket kritiska – av förståeliga skäl – men vi skall samtidigt ha i åtanke att Karl-Petter Thorvaldsson sitter i Socialdemokraternas verkställande utskott och har därmed accepterat den uppgörelse som kallas januariöverenskommelsen.
Att LO med anslutna fackförbund realt hotar med storstrejk om arbetsrätten förändras i negativ riktning kan möjligen innebära att Martin Ådahl och Annie Lööf centern som de ivrigaste förespråkarna av en försämrad arbetsrätt skulle dra öronen åt sig och begära omförhandling får anses vara ytterst tveksamt.
Bakom sig har man sannolikt näringslivets lobbyorganisationer.

svenska-modellenAtt vi också skulle gå i opposition – som vissa förespråkar – för att därmed samla oss för ett större väljarstöd 2022  torde vara än mer förödande och synnerligen spekulativt särskilt som vi inte ens kan gissa oss till ett valresultat – det är bara kvällspressen som klarar det – och då vi realt under mandatperioden har vissa och bättre möjligheter att begränsa och minimera det ofördelaktiga i januariöverenskommelsen.
Att lämna över makten till moderater, kristdemokrater med stöd av sverigedemokraterna skulle med sannolikhet intill förvissning innebära en radikal förändring inom alla sakpolitiska områden inte minst vad avser arbetsrätt och på de socialpolitiska området där vi socialdemokrater fick i – lite tillspetsat – princip börja från början och med början får antas där vi stod på Per Albin Hanssons och Tage Erlanders tid efter krigsåren.
Det är ett otvivelaktigt faktum att det är lättare att riva sönder än att bygga om.
Och för att tydliggöra detta faktum behöver vi inte gå så långt bak i tiden.

Skall Sverige och för den skull hela Europa – inför det stundande EU-valet – överleva dessa ultranationalistiska rörelsers ofattbara framgångar – som tycks attrahera de konservativa krafterna – krävs nyans och saklighet samt ansvarsfulla reformer som gynnar medborgarna generellt och inte bara en utvald grupp i samhället.
Vi behöver inte varken decemberöverenskommelser eller dito januariöverenskommelser och inte minst konservativa allianser.
Vi har fått leva med samma konfliktfrågor allt sedan Reinfeldt fick avgå i valet 2014 och för detta kan vi inte tacka några andra än just det samlade borgerliga blocket.
Det går inte att blunda för vilka som styr samhällsutvecklingen idag och de som inte förstår det bör rekapitulera alliansåren, december- och januariöverenskommelsen.

”Mot dumheten kämpar gudarna förgäves”

Publicerad 2019-04-27

imagesDet svenska politiska landskapet har förändrats rejält.
Sverigedemokraterna har under sin riksdagsperiod etablerat sig som ett av landets största partier i opinionsmätningarna.
Att partiet sprider hat och signalerar misstro och systemkollapser på löpande band för att därtill hävda de är Sverigevänner attraherar uppenbarligen deras väljarandel – det vet vi.
Det svenska civilsamhället skall få sig en rejäl törn med detta paradoxala parti.
Stöden till trossamfunden, idrotten, ungdomsverksamhet, folkbildningen och stödet till kvinnors organisering ska minskas och istället skall statens likvider – det som till äventyrs finns kvar efter deras systemkollapser – att väcka liv i det svenska kulturarvet.
Ett parti som vill bygga ett samhälle på en kulturell homogenitet utan influenser – andra än det de själva förespråkar – är och blir makten över våra tankar det viktigaste vapnet.
Vi skall tänka som en sverigedemokrat och vi skall agera som en sverigedemokrat då blir vi alla lyckliga och tillfredsställda i det civilsamhälle där ”sillamackan” får en nyrenässans – nåväl det kan ju börja med sillamackan och var det slutar vet bara Åkesson och hans otvivelaktigt och okritiska följeslagare.
Man har lyckats fånga dryga 17 procent av väljarkåren som störs av ett fritt och demokratiskt civilsamhälle som bättre anser att en fostrande nationalistisk kulturpolitik är det som skall skapa de nya svenskarna och det civilsamhälle man eftersträvar.

Sverigedemokraterna-för-vanligt-folkDeras ekonomiska politik består av matematiska formler som är ungefär lika klargörande som att räkna till sju på fem fingrar – det hänger helt enkelt inte ihop.
Sverigedemokraterna kokar sin soppa på rutten fisk – ”Skär bort allt relaterat till invandrare, flyktingar och bidrag så fixar sig resten.” – detta är utgångspunkten.
Sverigedemokraternas akilleshäl, ekonomi, är samtidigt en spegelbild av fascism och kulturrasism med tydliga nationalistiska influenser där invandringen är den ruttna fisken – roten till allt ont som förekommer i vårt land.
De går på denna retorik!
Drygt 17 procent?

Svänger Sverigedemokraterna svänger partiets obestridliga beundrare också.
En bild av Jesus och lärjungarna framträder i en form av nyskapelse – en modern variant av en gammal sägen där Åkesson blir reinkarnationen av den upphöjde demagogen vars ord är sanning och vägen mot befrielse från etablerade partiers vanskötsel – halleluja!!!!
De som till äventyrs kritiserar begriper inget och betraktas som smuts tydliggjord senast vad avser Greta Thunberg som engagerar sig i miljö- och klimat något som Sverigedemokraterna idogt förnekar förekomsten av – och Greta är ju bara ett utnyttjat barn som inte tänker som Åkesson och hans beundrarskara och i anledning därav skall hånas, misstänkliggöras och förklenas på alla till buds stående möjligheter – vad vet hon som inte Åkesson och hela beundrarskaran vet?

Kritik kräver källinformation eller oantastliga argument för de motsatser som Åkesson och hans beundrarskara hängivet ägnar sig åt.
Men bevislig källinformation eller oantastliga argument avfärdas med ”magkänslor” och ovetenskapligt trams där vi alla – cirka 80 procent av väljarkåren – anses av Åkesson behöva assimileringsåtgärder då vi lever i en – ur deras eget perspektiv – parallellsamhälle eller i en annan värld icke överensstämmande med ”sanningssägaren” Åkesson med följe.
Bisarrt och surrealistiskt gränsande till sagornas världsåskådning om ens det – snarare en fiktion av ett civilsamhälle där alla skall tänka med magen istället för med huvudet och då helst i en åkessontappning.

Lösningen-på-alla-problemTankevurpor är något som Åkesson synes vara expert på utöver trianguleringens svåra konst.
När Åkesson vill hävda att regeringen är olaglig eller som han uttryckte sig ”illegitim” påvisar det ytterst att han är inte bara motståndare mot politikens innehåll – vilket man i en demokrati får vara – utan också hela vårt demokratiska system och följdfrågorna blev som vanligt belysta med släckta lampor.
Att han därvid uttrycker sig på ett ytterst skamlöst och radikalt sätt gentemot alla de som inte går hand i hand med honom och hans parti är i sig skamlöst.
Att folkvalda ibland hanterar sanningen aningen vårdslöst till förmån för egen sak är vi bekanta med, men det är viss skillnad mot att hantera sanningar vårdslöst och medvetet ljuga för sina väljare.
Hans beundrare anser dock att lögner är sanningar och sanningar är lögner så länge Jesus – ursäkta mig Åkesson – öppnar foderluckan för att ge uttryck för sina ”magkänslor”.
Målsättningen är klar!
Bryt sönder det demokratiska systemet med alla till buds stående medel och ersätt med vad?

Men vad vet jag?
Jag är förmodligen en av dessa 80 procent som erfordrar assimilering så vänsterextremist jag är.

Den fascistiska propagandaapparaten!

Publicerad 2019-04-26.

Nyberg-nr7-2015Sverigedemokraternas utdelning på den politiska scenen har varit otillräcklig enligt dem själva varför man nu väljer att undergräva – genom så kallade folkliga manifestationer – hela det politiska systemet och riktar fokus på något som man själva motarbetat i det dolda.
Häromdagen marscherade tusentals från Humlegården till Mynttorget i Stockholm arrangerad av organisationen ”VidDinSida” till förmån för implicit majoritetssvenska hemlösa och fattigpensionärer samt för att lyssna på Jimmie Åkessons (SD) och Elisabeth Svantessons (M) tal och bland deltagarna hittades bland annat Denny Abrahamsson som nyligen avtjänat ett straff för hets mot folkgrupp – efter att bland annat ha skrivit att muslimer uppvisar en låg IQ-nivå, Katerina Janouch radikaliserad högerextremist aktiv inom den högerextremistiska organisationen Medborgerlig samling tillika registrerad som politiskt parti och numer nedlagd samt Jan Sjunnesson liksom alternativmediejournalister från Nyheter idag samt Samhällsnytt.
Ljudanläggningen stod nätverket kring högerextrema Folkets demonstration enligt uppgift för medan högerradikala Swebbtv – som drivs av bland annat Jan Sjunnesson -stod för filmandet och dokumentationen.
Att moderaternas Elisabeth Svantesson lierar sig med denna påstått opolitiska organisation tyder i allt väsentligt på att man vill utöka sitt samröre med fascismen inom vitmaktmiljön – helt ovetande kan hon ju knappast vara.

Vem är då denne Jeanette Höglund?
Till vardags arbetar hon som vakt vid tunnelbanan och medverkar i TV3:s program ”Tunnelbanan” sedan 2016.
Som sådan får hon förmodligen se en hel del av den misär som finns bakom fasaderna och att hon därmed särskilt ömmar för gruppen hemlösa pensionärer som uppges vara cirka 600 i Stockholm och cirka 10000 i hela landet är i sak behjärtansvärt.
Det man kan fråga sig är varför organisationen röner ett nära nog 100 procentigt stöd av grupper och medlemmar ur den fascistiska vitmaktmiljön vari ingår även Sverigedemokraterna.
Än mer anmärkningsvärt är att moderaterna som utåt sett ger sken av seriositet deltar i kampanjer där uppgivna koryfeer står bakom samt deltager i organisationen Vid din sida särskilt som Svantesson är väl medveten om att hemlösheten är explicit ett kommunalt ansvarsåtagande.

961599-650x.jpgAnmärkningsvärt är också att Åkesson samt hans gelikar medverkar för denna i sak behjärtansvärda aktion samtidigt som han och hans parti vill kraftigt reducera det kommunala utjämningssystemet för att de ska kunna tillhandahålla likvärdig service oberoende av förhållanden som är svåra för kommunen att påverka.
I Rapport 2018:221 har Riksdagens utredningstjänst räknat på vad SD:s politik betyder.
Man föreslår i motion helt enkelt ett tak där inga kommuner ska kunna få mer än 10 procent av sina skatteintäkter i omfördelning från utjämningssystemet.
För hela landet skulle denna begränsning leda till att 252 kommuner skulle få totalt 40,8 miljarder mindre i bidrag från utjämningssystemet vilket framgår av nämnda utredning.
Det kan vara värt att ha i bakhuvudet när Sverigedemokraterna ömmar om ”bättre villkor för kommunsektorn” och inte minst kommunernas åtagande vad avser vård och omsorg för våra pensionärer.
Hur detta förslag gynnar våra pensionärer främst de som står utan bostad är en fråga som bär ställas till Åkesson – men han är ju bara partiledare och vet således ingenting då han inte är insatt!!!!!!!!!!
Nåväl Sverigedemokraterna är i gott sällskap med moderaterna avseende frågan om det kommunala utjämningssystemets enligt dem orättvisa system – en fråga man haft på agendan allt sedan 2006 dock inget man konsekvent driver idag då man inte har helt klart för sig hur det skall utformas.

Ekonomiskt utsatta äldre 2Det finns två explicita frågeställningar vad avser hemlösheten bland våra pensionärer.
Det ena är det försvagade ekonomiska stödet i formen av garantipensioner och det andra är det allt mer minskade utbudet på bostadsmarknaden i form av billiga hyresrätter.
Garantipensionen är ett grundskydd i den allmänna pensionen till för de som haft liten eller ingen arbetsinkomst under livet – främst kvinnor som drabbats.
Den baseras främst på hur stor din inkomstpension är samt hur länge du bott i Sverige, men också ditt civilstånd.
Som mest kan garantipensionen bli 8 254 kronor för ensamstående och 7 363 kronor i månaden för gifta.
Det är dock ett ofrånkomligt faktum att cirka 23 procent av pensionärerna fått försämrade ekonomiska incitament dels genom alliansens riktade och segregerade skattesänkningar som öppnade upp ett monumentalt gap mellan lön och pension men också att garantipensionerna släpat efter liksom bostadstillägget.
Att den socialdemokratiskt ledda regeringen vidtagit åtgärder för att förbättra de ekonomiska incitamenten genom att upp till cirka 80 procent reducera skatteskillnaden samt därutöver öka bostadstillägget samt garantipensioner från och med nästa år är lätt att glömma bort i sammanhanget.
Hur detta kommer att falla ut återstår dock att se.

Bostadsbristen i bland annat Stockholmsregionen är akut och välkänd.
Särskilt tufft är det för pensionärer – men också våra ungdomar – med svag ekonomi.
Dåligt utbud av billiga hyresrätter, krav på fast och tillräckligt hög inkomst samt nolltolerans mot betalningsanmärkningar och klagomål gör att allt fler äldre människor stängs ute från den ordinarie bostadsmarknaden och förvägras ett fungerande socialt liv.
Den statliga Pensionsåldersutredningen som presenterade 2011 påvisar att pensionärer med låg ekonomisk standard förväntas öka fram till år 2060 – det gäller främst kvinnor som stått utanför arbetsmarknaden i stora delar av sina liv, men också nyligen invandrade människor som aldrig lyckas finna egen försörjning i Sverige.
Den senare kategorin ägnas dock föga intresse av dessa organisationer.

Det brister i kommunernas samordning och samverkan och avsaknad av långsiktighet och fastslagna rutiner är påfallande mellan socialtjänster och bostadsföretagen och de drabbade hamnar mellan stolarna.
Alliansregeringens nationella hemlöshetssamordnare efterlyste i sin slutrapport – presenterad 2014 – en ny nationell hemlöshetsstrategi.
Jag kan bara instämma i vad som uttalas i rapporten – men dessvärre gjordes inget i den riktning som påvisades i rapporten och problemen är idag än värre än någonsin tidigare trots att kunskapen funnits under hela alliansperioden.
En långsiktig plan löser kanske inte hemlöshetsproblematiken i en handvändning, men kan tydliggöra utmaningarna, ange riktningen för politiken och hjälpa vilsna kommuner att fokusera sina insatser – hur det skall tillgå om Sverigedemokraterna får något att säga till om vet vi dock mot bakgrund av deras försåtliga populistiska agenda.

Att man nu använder sig av pensionärskollektivet i sina populistiska ambitioner är förnedrande och otillständigt.
Särskilt gäller det högerfascisterna som säger en sak men gör något annat.
Att moderaterna som var ledande inom alliansregeringarna 2006/2014 är i total avsaknad av insikt av vad det lyckats – eller inte lyckats – med men nu sitter och anklagar denna regering för deras egna tillkortakommanden är inte bara stötande utan rent ut sagt vidrigt populistiskt.

 

 

Det röda skynket…………….

Publicerad 2019-04-11

politikerskolanDen svenska modellen bygger på en politisk idé som i dess moderna tappning växte fram under 1930-talet som en kompromiss mellan marknadsekonomiska/kapitalistiska intressen av ekonomisk tillväxt och lönsamhet och den av socialdemokrater och socialliberaler drivna socialpolitiska utjämningssträvanden, idén om folkhemmet, som resulterade i ett slags oskrivet samhällskontrakt för envar medborgare.
Den har allt sedan dess uppkomst betraktats som ett rött skynke av moderater och nu också av de framväxande högerextrema partierna  över hela Europa såväl som i Sverige där Sverigedemokraterna intagit riksdagsplatser.
Detta trots att vi har världens bästa näringslivsklimat enligt finanstidningen Forbes.
Detta trots att OECD hyllar den svenska modellen och svensk ekonomi för sin konstant höga tillväxttakt.
Och visst finns där utmaningar med arbetslösheten bland utlandsfödda och personer som lever med olika funktionsvariationer, bostadsbrist med mera.
Men moderater har varken fakta eller empirin på sin sida när de påstår att Sverige är på väg åt fel håll vilket har getts uttryck för i olika variationer.

svenska-modellenModeraterna bedriver samma gamla idéfattiga politik som dessutom fått större populistiska inslag i dag.
Svaren handlar – inte överraskande – oftast om att sänkta skatter och skapa låglönejobb vilket idag anses vara lösningen för ökad integration.
Inget kan vara mer felaktigt och dessutom i strid mot den svenska modellen.
Vårt lands styrka har legat i viljan till samarbete, sammanhållning och ett samhälle som inte ställer grupper emot varandra.
En del av detta är grunderna till våra försäkringssystem och det generella välfärdssamhället som en del av den svenska modellen.
När nu Kristdemokrater och Moderater öppnat upp för ett samarbete med ett neo-fascistiskt parti som vill precis tvärtom.
Ett parti som till sin grund avskyr allt som Sverige i nutid förknippas med, värden som sammanhållning, solidaritet, öppenhet, tolerans och mångfald något som hyllas av bland annat OECD som en framgångsfaktor.
Ett parti vars hela politiska existens bygger på sexistiska, homofobiska och rasistiska föreställningar – där hela den politiska taktiken utgår ifrån att ställa grupper mot varandra.

1800-talets politiska klenoder i modern tappning är bland flertalet andra moderaternas partiledare Ulf Kristersson i egen hög person.
När vi andra talar om förutsättningar talar moderater om drivkrafter.
När vi andra talar om skattefinansierade samhällsinstitutioner till gagn för envar medborgare talar moderater om marknadsstyrda samhällsinstitutioner där tillgång och efterfrågan styrs av envar medborgares egen ekonomiska förutsättning.
Bara som ett exempel på de värderingar och förutsättningar som den moderatledda alliansen införlivade under systemskiftesåren visar på ett tydligt sätt vilka värden man förbehåller sig.
När den moderatledda regeringen 2006-2014 förde en politik som ledde till att man
ökade otryggheten på arbetsmarknaden och försvagade den svenska modellen.
500 000 svenskar tvingades ur arbetslöshetsförsäkringen, man öppnade upp för ökad
låglönepress och otrygga anställningsvillkor och utförsäkrade tusentals ur
sjukförsäkringen.
Denna förödande politiska ambition är inget man idag tar ansvar för utan riktar olägenheter som uppstod då – och som vi fortfarande dras med – som kritik mot den socialdemokratiska regeringen som inte fort nog lyckats återställa vad de borgerliga åstadkom under 8 plus 1 år.

När jag skriver att Moderaterna bedriver ”samma gamla idéfattiga politik” som de gjorde under den moderatledda alliansen åren 2006/2014 blev resultatet en verklighet  ock en sanning.
Det handlar i grunden om nedsippringsteorier där skattelättnader för höginkomsttagare sipprar ned till de sämst ställda genom ökad konsumtion och därmed ökade statliga intäkter.
Det fungerar inte så och har aldrig fungerat så och kommer inte att fungera i framtiden heller.

Statsbudgeten 2019 som blev en servettbudget i folkmun kräver en genomgång för att man i väsentliga delar skall förstå hur moderater betraktar samhällskontraktet eller den svenska modellen.
Vad avser ”Anslagsförslag 2019 för utgiftsområde 13 Jämställdhet och nyanlända
invandrares etablering” i jämförelse med den socialdemokratiskt ledda regeringen så minskar man utgiftsområdet med en halv miljard.
När jag så går vidare i servettbudgeten och tittar på ”Anslagsförslag 2019 för utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv” så minskas anslagen med nära tre miljarder från regeringens budgeterade förslag om cirka 77 miljarder.
Konkreta budgetposter inom anslagsförslaget är Arbetsförmedlingens förvaltningskostnader med knappt 900 miljoner kr.
Kostnader för arbetsmarknadspolitiska program och insatser med 2.7 miljarder kr.
”Anslagsförslag 2019 för utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning” vari ingår utveckling av skolväsendet och annan pedagogisk verksamhet, upprustning av skollokaler och utemiljöer samt fler anställda i lågstadiet där minskas anslagen med drygt 1.5 miljarder kr.
”Anslagsförslag 2019 för utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och
fritid” vari ingår bidrag till allmän kulturverksamhet, utveckling samt
internationellt kulturutbyte och samarbete, borttagande av gratis besök på statliga museer samt folkbildningsanslag med totalt 213 miljoner kr.
”Anslagsförslag 2019 för utgiftsområde 18 Samhällsplanering,
bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik” vari ingår energieffektivisering och renovering av flerbostadshus och utomhusmiljöer, stöd till kommuner för ökat bostadsbyggande, investeringsstöd för anordnande av hyresbostäder och
bostäder för studerande samt innovativt och hållbart byggande med totalt drygt 2.2 miljarder kr.
”Anslagsförslag 2019 för utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård” minskar med från regeringens förslag om 11.8 miljarder med 2.1 miljard kr.
Hur Jan Björklund (L) och Annie Lööf (C) kunde sitta i sina riksdagsbänkar och passivt åse denna ”servettskiss” röstas igenom i Riksdagen förblir en gåta samtidigt som de vill hävda de är socialliberaler.

Nyberg-nr7-2015Och kanske det mest stötande är att ovanstående neddragningar skall finansiera ett utökat jobbskatteavdrag, återinföra gåvoskatteavdraget, höja taket i RUT-ersättningarna genom att också avskaffa skattereduktionen för fackföreningsavgifter med mera.
Vidare och trots moderaternas följsamhet och påvisad insikt vad avser den tidigare under alliansregeringens uppkomna skillnad mellan pension och lönearbete så uppstår ånyo en skillnad genom de i servettbudgeten aviserade skattesänkningarna om 3 miljarder.
Frågan är om Moderaternas Elisabeth Svantesson – pretendent till finansministerposten –  överhuvudtaget begriper sin egen budgetproposition den som riksdagen röstade igenom med stöd av sverigedemokraterna.
Att hon därutöver serverar så kallad ”fakenews” vad avser minskade resurser till polisen är i det närmaste en makaber uppfattning när det i egentlig mening handlar om att överföra en del av de resurser som polisen handlagt till kriminalvården samt därvid minska anslaget samt öka detsamma för kriminalvårdens nya uppgifter.

Den surrealistiska skoldebatten!

Publicerad 2019-04-10

ska-vi-leka-skolaFör cirka en vecka sedan publicerade OECD en faktaspäckad rapport om svensk skola.
Under inledningen av millennieskiftet hade Sverige ett av världens mest jämlika skolsystem enligt de av OECD publicerade rapporter.
I dag ligger vi under genomsnittet i OECD.
I den nu senaste OECD-rapporten påvisas klart att det fria skolvalet och resursfördelningen till skolorna är orsaken till den nedåtgående trenden.
Det centrala i rapporten är ökade inkomstklyftor samt att urvalsprincipen i det fria skolvalet behöver förändras för att säkerställa ett mer blandat urval av elever.
Man konstaterar ytterligare att ju större valfrihet ett land har när det gäller skolor, desto mindre jämlikhet.
Ett helt öppet skolval ger högre segregation och det förbättrar inte heller resultaten är den slutsats man dragit.

I undersökningen rankas skolorna i 76 länder baserade på deras provresultat i matematik och naturvetenskap, och till skillnad från PISA-undersökningen som främst jämför rikare länder inkluderar den här undersökningen även fattigare länder.
De fem bästa länderna är alla asiatiska – Singapore, Hong Kong, Sydkorea, Japan och Taiwan.
Längst ned på listan ligger Oman, Marocko, Honduras och Sydafrika – med Ghana allra längst ned i listan.
Sverige får nöja sig med plats 38 i den rankingen, under Norge, Danmark, Finland och Island.
Detta är särskilt anmärkningsvärt eftersom OECD vid ett flertal tillfällen uppmanat Sverige att genast reformera sitt skolsystem som enligt OECD drastiskt förändrats.
Man betonar att det inte bara är de svagaste eleverna som missgynnas i ett ojämlikt skolsystem.
En allt mer ojämlik skola blir också ett allt större problem för Sverige, varnar OECD.
Men även Pisa påpekar att likvärdigheten är smolket i glädjebägaren som efter åratal av kräftgång vände så även de svenska kurvorna uppåt i läsförståelse, matematik och naturvetenskap.
Ska Sverige tillbaka till resultatnivåerna i början av millennieskiftet måste kunskapsklyftorna mellan elever och skolor minska.

Gymnasieval-2014Men vilka slutsatser drar då den förre skol- och utbildningsminister Jan Björklund (L) som var ytterst ansvarig för det förfall som både OECD och Pisa pekar på i sina respektive rapporter?
Jo han återupprepar sitt och liberalerna urgamla förslag om ordningsomdömen för att få stopp på stöket i svensk skola.
Ett idisslande pseudoförslag för att råda bot på det han kallat den socialdemokratiska ”flumskolan” och som knappast har någon bäring på skolans stora utmaningar.
Men Björklund och hans allierade på sociala medier går bananas och alla vet plötsligt vad som är rätt och fel.
Måhända partinamnet ändrades från folkpartiet till liberalerna för att undslippa sig sammankopplingar då folkpartiet var högst delaktiga i de läroplaner som delgetts skolan allt sedan början av 80-talet.
Den marknadsliberala skola vi har idag torde vi vara tämligen ensamma om idag och ojämlikheten skördar sina offer något som de borgerliga inte vill vidkännas och därför i anledning inte tar erforderliga hänsyn till alla de larmrapporter som inte minst OECD men även Pisa gång efter annan rapporterat om.
En jämlik skola som ger alla barn samma möjligheter att växa och utvecklas, oavsett storleken på föräldrarnas plånbok, är en helt grundläggande fråga för våra barns framtid – detta borde även de borgerliga instämma i.
Men för Björklund skall debatten begränsas till huruvida ordningsbetyg är den grundläggande orsaken till det förfall vi sett de senaste 15 åren.


Sverige får nöja sig med plats 38 i den rankingen, under Norge, Danmark, Finland och Island.
Detta är särskilt anmärkningsvärt eftersom OECD vid ett flertal tillfällen uppmanat Sverige att genast reformera sitt skolsystem som enligt OECD drastiskt förändrats.
Man betonar att det inte bara är de svagaste eleverna som missgynnas i ett ojämlikt skolsystem.
En allt mer ojämlik skola blir också ett allt större problem för Sverige, varnar OECD.
Men även Pisa påpekar att likvärdigheten är smolket i glädjebägaren som efter åratal av kräftgång vände så även de svenska kurvorna uppåt i läsförståelse, matematik och naturvetenskap.
Ska Sverige tillbaka till resultatnivåerna i början av millennieskiftet måste kunskapsklyftorna mellan elever och skolor minska.

h hans allierade på sociala medier går bananas och alla vet plötsligt vad som är rätt och fel.
Måhända partinamnet ändrades från folkpartiet till liberalerna för att undslippa sig sammankopplingar då folkpartiet var högst delaktiga i de läroplaner som delgetts skolan allt sedan början av 80-talet.
Den marknadsliberala skola vi har idag torde vi vara tämligen ensamma om idag och ojämlikheten skördar sina offer något som de borgerliga inte vill vidkännas och därför i anledning inte tar erforderliga hänsyn till alla de larmrapporter som inte minst OECD men även Pisa gång efter annan rapporterat om.
En jämlik skola som ger alla barn samma möjligheter att växa och utvecklas, oavsett storleken på föräldrarnas plånbok, är en helt grundläggande fråga för våra barns framtid – detta borde även de borgerliga instämma i.
Men för Björklund skall debatten begränsas till huruvida
Sverige får nöja sig med plats 38 i den rankingen, under Norge, Danmark, Finland och Island.
Detta är särskilt anmärkningsvärt eftersom OECD vid ett flertal tillfällen uppmanat Sverige att genast reformera sitt skolsystem som enligt OECD drastiskt förändrats.
Man betonar att det inte bara är de svagaste eleverna som missgynnas i ett ojämlikt skolsystem.
En allt mer ojämlik skola blir också ett allt större problem för Sverige, varnar OECD.
Men även Pisa påpekar att likvärdigheten är smolket i glädjebägaren s

 

Alla slår sig för bröstet………..

Publicerad 2019-04-10

tro-inte-pc3a5-andra-tro-pc3a5-migDagen Industri tätt följd av Expressen var de som föregick finansminister Magdalena Anderssons presentation av vårändringsbudgeten med falska uppgifter som kan betecknas som fullständigt oansvarigt och jämställas med vad som förekommer på de så kallade slasksajterna på sociala medier – för detta borde de inta ett skamläge.
Servettbudgeten som den kallas förorsakad av moderater, kristdemokrater samt med stöd av sverigedemokraterna har dock begränsat manöverutrymmet med cirka 20 miljarder i skattesänkningar och sannolikt det enda som kan anses vara positivt ur ett moderat perspektiv.

Jag tycker dock att Magdalena Andersson balanserat inkomst- och utgiftsområdet generellt utifrån de förutsättningar som är rådande på ett bra sätt.
Ock trots ett begränsat reformutrymme föreslår Magdalena Andersson förändringar på motsvarande drygt 4,5 miljarder kronor varav 2 miljarder avsätts för miljö- och klimatinvesteringar i vårändringsbudgeten som är finansierat.
Det som oroar är att de förekommande varslen vad avser Arbetsförmedlingen påverkas inte av vårändringsbudgeten.
Varslen som lades redan den 30 januari om uppsägning av 4 500 personer var det myndigheten i december kalkylerade med som ett värsta scenario.
Att varslet blev så omfattande beror bland annat på att medarbetarna har uppsägningstider, som gör att besparingar på löner kan hämtas hem först i slutet av året.
Här har både Centerpartiet och Liberaler spelat oskyldiga trots att de släppte igenom servettbudgeten.

En-klimathjältes-sista-ord-1Flertalet så kallade återställare presenteras i vårändringsbudgeten.
En stor del av de besparingar som moderater och kristdemokrater gjorde vad avser miljö- och klimatpolitiken rivs upp och pengarna återgår i budgeten till allmän sorg och förtvivlan hos de högerpartier som ”kuppade” igenom servettbudgeten – bland annat bibehålls den av moderaterna hårt kritiserade flygskatten.
Många reformer har en tydlig socialdemokratisk prägel, exempelvis ytterligare resurser till lärarassistenter med 475 miljoner kr.
Äldreomsorgen via kommunerna 800 miljoner kr varav stödet för äldreboendeplatser med 300 miljoner kr ingår.
Också mer pengar till assistansersättning med 150 miljoner kr är ett välkommet tillskott.
Sen slutligen vad avser kulturen något som av högern anses vara högst otillbörligt slöseri med våra skatter och därför togs fria inträdet på våra statliga museer bort av alliansregeringen, återinfördes av den socialdemokratiskt ledda regeringen, togs ånyo bort i den så kallade servettbudgeten och återinförs nu igen av regeringen och får sannolikt genomgå ännu en hyvling om det skulle bli ett regeringsskifte 2022.

Avundsjukan och bitterheten…………….

Publicerad 2019-04-06

imagesDet framgår allt mer att Ulf Kristersson och hans moderater styrs av avundsjuka och bitterhet.
Idag söndag avslutas deras sverigestämma och vad som hitintills kan summeras är att moderaterna vill återta första platsen i den borgerliga kretsen.
Det gör man dels genom att avskaffa Reinfeldts trianguleringsakrobatik samt återtar en partilogotyp som kan härledas till Gösta Bomans ”glansdagar”.
Många av oss minns det moderata blodbadet allmänt kallad Lyckselefejden där Ulf Kristersson fick vika sig med sina nyliberala ideer mot Reinfeldts till synes mer socialliberala dito vad avser ordförandeskapet i det moderata ungdomsförbundet.
Redan då var trianguleringskonsten upptäckt av Reinfeldt.
Att triangulera är dock ingen ny politisk upptäckt för att invagga väljarkåren hur förträffliga man är där man säger det folket vill höra men menar något annat.

nya-moderaterna-2030När Fredrik Reinfeldt tog över det moderata ledarskapet har Gösta Bohmans och Carl Bildts politiska skapelse förvandlats och i tur och ordning profilerat sig som arbetarparti, miljöparti, feministparti, homoparti och nedrustningsparti.
I ambitionen att ta avstånd från sitt förflutna har moderaterna lovat att inte röra arbetsrätten, behålla värnskatten och se till att Sverige blir ett skatteparadis för lågavlönade.
Det är detta som Kristersson anser vara stötande alldeles oavsett det ingick som ett medvetet val att triangulera sig och sitt parti mot mitten för att vinna arbetarröster.
Det lyckades och moderaternas valsiffror sköt i höjden och strategin ”vändakortleken” övertygade också de övriga borgerliga partierna och alliansen var född.

Den dog samma dag då Ulf Kristersson blev vald till partiordförande.
Trots att Reinfeldt försökte förlika sig med Kristersson efter den olycksaliga Lyckselefejden genom att erbjuda honom socialförsäkringsdepartementet under Reinfeldts regeringsperiod till leda för de som led alla helvetes kval över de inskränkningar – av moderaterna kallad drivkrafter – som sjuka och arbetslösa led av.
Bitterheten avtog inte, vilket nu åskådliggörs av att man lägger Reinfeldteran på den moderata sophögen.

Avundsjukan består främst av att Ulf Kristersson får spela tredjefiolen på den högborgerliga piedestalen där Ebba Bush Thor nu av oförklarlig anledning tycks spela första fiolen tätt åtföljd av sverigedemokraterna.
Det går ju inte an!
För mycket fokus läggs därför på sverigedemokraterna anser Kristersson som istället vill förnya sig och partiets ambitioner genom att profilera sig i riktning mot sverigedemokraterna.
Det gör man genom att tala om invandrare, integration samt att de skall lära sig svenska värderingar och därvid också det svenska språket – det senare idag på inte sätt särskilt kontroversiellt så som det var när den forne folkpartiledaren Lars Lejonborg förespråkade samma sak på uppmaning av den fortfarande mycket kontroversielle Mauricio Rojas en före detta allt möjligt, bland annat före detta Timbro-chef och före detta kulturminister i Chile.
Fyra dagar satt han, i augusti 2018, innan han var tvungen att avgå på grund av sina Pinochet-sympatier – den personen har nu Kristersson för avsikt att värva för att leda arbetet med en integrationskommission.
Fler än jag som tar sig för pannan?

lagt-till-takModeraterna tycks till skillnad mot Sverigedemokraterna att våra invandrare skall integreras i samhället samt utgöra en grund för samhällsutvecklingen samtidigt som man förespråkar indragning av det de kallar bidrag samt i motsats mot vad som sades under Reinfeldteran att lönenivåer skall sänkas med syfte att just få de invandrare som idag endast lever på ersättningar av skilda slag i arbete.
Lite motsägelsefullt om man frågar vän av ordning.
Det där med att ge varje individ politiska förutsättningar att ta sig in i samhällsgemenskapen är inget som attraherar Kristersson de skall tvingas genom att undanta dem från förutsättningar och kalla det ”drivkrafter”.
Nog är moderater som moderater alltid varit även trots att Ulf Kristersson nu leker profilomdanande moderat.

Att hångla med fascismen!

Publicerad 2019-04-05

De forskare som i september 2018 redovisat sitt resultat av Sverigedemokraternas framgångar i valet 2010 som jag först nu dissekerat är intressant ur många synpunkter.
Forskarna – som är verksamma inom både Uppsala och Stockholms universitet – där Olle Folke tjänstgör vid statsvetenskapliga institutionen vid Uppsala universitet, Torsten Persson forskar inom politisk ekonomi, makroekonomi, internationell ekonomi, samt innehar professurer  vid Institutet för internationell ekonomi vid Stockholms universitet sedan 1987 och vid London School of economics.
Johanna Rickne arbetar vid institutionen för social forskning vid Stockholms universitet.  
Sammantaget väl meriterade forskare vars vetenskapliga heder är A och O som delas av alla forskare som vill ägna sig åt relevans i sina slutsatser.

Selektiv-perceptionSverigedemokraterna har allt sedan de bildades av samhällets undervegetation, fascister och nazister allt från tidigare medlemmar av Bevara Sverige Svenskt (BSS) till det efterföljande Sverigepartiet , Framstegspartiet samt nynazistiska såväl som gamla nazister varav Gustaf Ekström en av ett flertal svenskar som frivilligt anslöt sig till det tyska Waffen-SS under andra världskriget och den mest kände i sammanhanget sverigedemokraterna.
Man har haft det svårt att dölja sina nationalfascistiska och chauvinistiska tendenser även i nutid.
Istället för anklagar man andra partier för ett obefogat samröre ur det historiska perspektivet med Hitlers NSDAP under krigsåren inte minst vad avser Socialdemokraterna, och det senaste försöket var Åkessons anklagelseakt 2017 där han pekade ut Kristdemokraterna med påståendet att partiet bildades av nazister.
Sanningen var snarare att man från nynazistiska kretsar såg en möjlighet att infiltrera det nybildade partiet och därmed staka fram en radikal nationalistisk agenda som bättre passade dessa infiltratörer.
Man genomskådade dock detta fort och uteslöt dessa infiltratörer per omgående.

Jag instämmer med forskningen att det var och är inte invandringen som skapade Sverigedemokraternas framgångar under alliansåren även om invandringen är och har varit dess främsta fråga allt sedan de bildades 1988 samt att de främlingsfientliga kan i jämförelse med motsatsen räknas på ena handens fingrar.
Det var den borgerliga orättvisa fördelningspolitik som drabbade många mycket illa som var den huvudsakliga anledningen till Sverigedemokraternas framväxt vilket förklaras närmare längre ner i artikeln och som jag skrivit många artiklar om.
Sverige har varit generös i sitt mottagande av människor som förföljts och misshandlats av krig och terror samt på grund av sexuell läggning.
Därutöver har svenska medborgare i majoritet en mycket empatisk inställning till de som farit illa vid krig och andra förföljelser på grund av olika etniska och sexuella anormala attityder, detta visar både forskning och attitydundersökningar de fåtal gånger de genomförts.
De som förhåller sig tveksamma är oftast de som anser att vår integration misslyckats som inte skapar de möjligheter som erfordras för att integreras i vårt samhället.

Lösningen-på-alla-problemDet kan bland annat utläsas av en rapport från Institutet från Framtidsstudier.
3500 personer intervjuades – de flesta SD-väljare – har fått svara på många och utförliga frågor om sina liv, politiska åsikter och värderingar.
Rapporten visar dock inte – till skillnad från den statsvetenskapliga – att SD-väljarna i allmänhet befinner sig i större socioekonomisk utsatthet än riksgenomsnittet.
Däremot upplever dessa ett större utanförskap i samhället än de som röstar på Socialdemokrater eller Moderater.
Rapporten finner också att SD-väljarna kan delas upp i två grupper där 57 procent inte hyser några djupare rasistiska/främlingsfientliga värderingar.
Det gör dock 43 procent, där också de flesta uppger att de inte skulle rösta på något annat parti om de inte fick rösta på SD.
Om jag får våga mig på en tolkning så torde hälften av de som röstar på Sverigedemokraterna göra det för att de är rasistiska nationalchauvinister liksom partiets ledning.
Den andra hälften har på något sätt blivit övertygade/indoktrinerade om att invandringen är ohållbar kostsam och hotar svensk kultur med ökad brottslighet.

Att-mörka-sanningenI valet nu 2018 vann Sverigedemokraterna 26 procent av LO-medlemmarnas röster. Jimmie Åkesson gör verkligen det han lovade på ett besök hos borgerliga studentföreningen Heimdal i Uppsala förra året, nämligen leverans av arbetarröster för en högerregering.
Man kan tycka att det är märkligt att en så stor grupp röstar mot sitt egenintresse, men de arbetare som röstar på Sverigedemokraterna ser inte ett parti som tillsammans med de andra borgerliga vill försämra arbetsrätten, urholka socialförsäkringssystemen ytterligare och pressa lönerna neråt.
De ser ett land som dignar under bördan av en för stor invandring, där invandrare begår fler brott och har hotfulla vanor och värderingar.
Och det är ju också vad de fått höra i medier, särskilt sedan hösten 2015, då under ett par veckor så många flyktingar nådde Sverige att myndigheterna som ett resultat dignade under arbetsbördan som uppstod.

SD-Forskare-180905-350x341

Outsiders har haft sämre utveckling av real disponibel inkomst under SD:s framväxtperiod Diagrammet är hämtat utifrån forskarrapporten som publicerades i DN

Det intressanta i den statsvetenskapliga rapporten är definitionen ”outsiders” och ”insiders” som blev de stora förlorarna på alliansens arbetsmarknads- och socialförsäkringspolitik tillika de enorma skattesänkningar som genomfördes under en tid då den globala finansexpansionen var mycket låg – närmast krisartad – vilket forskningen påvisar skedde just krisåren 2008/10 då – som man definierar ”osäkra” insiders där arbetslösheten rusade i höjden i jämförelse med yrken minst utsatta vars arbetslöshet låg kvar på en låg nivå.
Slutsatsen som man drar av detta är att Sverigedemokraternas väljare hör i större utsträckning än andra partier till gruppen outsiders och osäkra insiders som ett resultat av den moderatledda alliansens politik vilket man också undersökt på kommunnivå där Sverigedemokraterna har en större representation i de kommuner vars befolkning drabbats mest av allianspolitiken.
Forskningen bekräftar i stort de slutsatser jag själv – och många med mig – dragit av den orättvisa fördelningspolitik som den moderatledda alliansen bedrev under mer än två mandatperioder – det nionde året med en framtvingad borgerlig statsbudget föranledd av decemberöverenskommelsen.

att-kopa-en-sverigedemokratMan kan som en ytterligare slutsats konstatera att Sverigedemokraterna som inledningsvis profilerade sig som ett parti emot etablissemanget och därmed dragit till sig de som tappat förtroende och tillit till de etablerade partierna av missnöje, är det parti som tjänar etablissemanget mest.
Hur dessa ställer sig idag när vi samtidigt kan konstatera att de är ett parti som tjänar just etablissemanget mest och därtill med en grundläggande nationalchauvinism och en gedigen aversion mot det mesta som handlar om invandring med därtill hörande kulturrasistiska ideer för att säkerställa sin egen uppfattning om de svenska värderingarna.
Jag har sagt det förr och jag säger det igen.
Sverigedemokraternas ledning är inga dumskallar, dom vet vad dem vill det gäller bara att bibehålla trianguleringens svåra konst och fabricera ett program som kan attraheras av de som fallit för deras sakpolitiska argument.
Uppenbarligen har Kristdemokraterna fallit i farstun och när faller Moderaterna i samma farstu?
Att moderater, kristdemokrater och för den delen liberaler och centerpartister skulle ägna denna forskning något större intresse då den påvisar något som de är skyldiga till är nog väldigt förmätet att tro – insikt saknas dessvärre.
Den påvisar dock en möjlig väg, nämligen en mer ansvarsfull och mer rättvis fördelningspolitik än den man åstadkom under alliansåren och som fram till idag inte synes vara föränderlig vad avser de borgerliga partierna för att slippa fascistiska tendenser i politiken – något för alla de partier vars värdegrund omfattar alla människors lika värde att fundera allvarligt på.

Sammanfattningsvis och slutligen utdrag av nämnda artikel skriver forskarna följande citerat;

”Vår forskning visar att inkomstfördelning och arbetsmarknad är viktiga för att förstå SD:s framgångar. Partiets politiker och väljare kommer från två grupper vars relativa ekonomiska status gick ner via finanskrisens arbetslöshet och arbetslinjens reformer.
Genom att stärka dessa gruppers representation har SD:s framgångar gett en politikerkår där fler har egen erfarenhet av utsatthet på arbetsmarknaden. Men till skillnad från arbetarpolitiker vill dessa nya politiker omfördela resurser från utlandsfödda till svenskfödda snarare än från höginkomsttagare till låginkomsttagare.”

 

Arbetarna som blev arbetarrörelsens värsta fiende!

Publicerad 2019-03-26

evangeliumEller den historielösa generationen.
En dryg miljon har lagt sin röst på skandalpartiet och frågan är om denna dryga miljon vet vad det är de har röstat på?
Enligt Valu 2018 röstade 24 procent av LO:s medlemmar på SD vilket var 7 procentenheter högre än valet 2014. Samtidigt tappade Socialdemokraterna röster inom LO-gruppen, från 53 procent 2014 till 41 procent 2018.
Detta talas det vitt och brett om i medierna men…………..något man inte skriver om eller debatterar överhuvudtaget är den förskjutning som indikerar att SD de facto gick kraftigt fram bland företagare anslutna till Svenskt Näringsliv (SN).
Sören Holmberg är landets mest kända valforskare – tjänstgör för Göteborgs universitet – som konstaterar att skandalpartiet i stort sett stått still bland arbetare, medan den stora nyheten istället var förändringen bland företagare vilket borde borde föranleda fortsatta analyser.
Men istället har det varit tyst – och man frågar sig varför.

Vi som följer utvecklingen kan konstatera skandalpartiets omsvängningar allt sedan valet 2014 och den fortgår – nu senast vad avser den förändrade ståndpunkten om EU där partiet förordade ett swexit men nu inför EU-valet intagit en motsatt ståndpunkt.
Att SN är positiv till vårt medlemskap i EU har naturligtvis en anledning i att företagen är för frihandel och öppenhet med ett utbyte med omvärlden.
Man menar att ta Sverige ur EU, som Sverigedemokraterna tidigare förespråkade, skulle vara ett dråpslag mot alla svenska företag, arbetstagare och medborgare.
Det skulle försvaga svensk konkurrens och urholka den svenska välfärden på ett förödande sätt.
Och ja – detta kan jag väl instämma i och medborgarna generellt är också mer positiva än negativa till vårt medlemskap.

Sverigedemokraterna-för-vanligt-folkAtt sverigedemokraterna är ett rasistiskt och främlingsfientligt – sprungen ur vitmaktmiljön med nazistiska influenser – parti det vet vi och de flesta som har förmågan att se igenom partiets ”floskler” ståndpunkter, ställningstaganden och inte minst deras svajande än hit och än dit.
Men skandalpartiet är också ett genuint högerparti – nationalistiskt konservativ och i allra högsta grad kulturrasistiska – som i nästan varje viktig löntagarfråga ställer sig på högerns och arbetsgivarnas sida.
I över åtta av tio omröstningar i riksdagen har de röstat med den tidigare borgerliga koalitionen.
Med deras stöd har riksdagen exempelvis sagt nej till en nollvision mot dödsolyckor på jobbet, nej till förstärkt företagshälsovård och nej till meddelarfrihet för de anställda i privata välfärdsföretag några av de 20-tal sakpolitiska frågor som berör arbetarnas ställning i arbetslivet.
Det är också med sverigedemokraternas stöd som de borgerliga kunnat driva igenom de enorma skattesänkningar som nära nog förlamat hela välfärden.
De som vill fördjupa sig i hur skandalpartiet röstat i enskilda sakpolitiska frågor kan använda sig av Riksdagens öppna data.

Men för att återgå till det statistiska underlaget för Valu 2018 visar det sig vidare att Sverigedemokraterna och Moderaterna numera är i stort sett jämnstora bland företagare.
Orsaken är inte bara att Sverigedemokraterna gått fram utan också att Moderaterna tappat mellan var fjärde och var femte företagare.
Idag påstår flertalet av näringslivets företrädare att de inte har en aning om varför skandalpartiet tredubblats bland företagare.
Andra tiger eller menar att det är fel på statistiken.
Sanningen är dock en helt annan.
Det är näringslivets egna grova propagandaorgan som i bästa Trump-stil bäddat för SD:s framgång.

Naturlig-mansroll-5Den allestädes fråga man bör ställa sig – hur i all sin dal kan arbetare lägga sin röst på ett sådant parti som Sverigedemokraterna?
Partiet som förklarar att de är inte ett rasistiskt parti genom att använda sig av en ”nollvision” som egentligen bara är en pappersprodukt för att lura de naiva och okunniga.
Kan det vara deras syn på arbetsrättsliga frågeställningar?
Kan det vara deras ståndpunkter på den ekonomiska politiken?
Eller deras jämställdhetsambitioner?
Eller kan det vara uteslutande invandringen som bestämmer deras val och skandalpartiets vägval att sortera människor i enlighet med de normer som gällde för apartheidpolitiken?
Vi och dom?
Eller är det så att många av näringslivets egna kampanjorgan som under lång tid trummat ut en hätsk kverulantisk hållning riktad inte bara mot arbetarrörelsen, utan också generellt mot det politiska systemet, burit frukt hos de som valt att rösta på skandalpartiet?
Missnöjet!
Vet de som väljer skandalpartiet egentligen vad det är de röstar på?

 

 

Apartheid och Sverigedemokraterna.

Publicerad 2019-03-23

vikaren_3Under min mer än 40-åriga karriär inom den reella sjöfarten kom jag i kontakt med många människor i många länder världen runt.
Sydafrika var ett land jag kom att besöka ett flertal gånger på 60 och 70-talet och den erfarenhet jag rönte då var att Sydafrika utmärkte sig som ett land där färgen på din hud var av avgörande betydelse hur du skulle och blev behandlad.
Rasåtskillnadspolitiken i Sydafrika har en lång historia och dess ursprung kan ledas tillbaka allt sedan kolonialtiden.
Rasåtskillnadspolitiken var således systematiserad och blev sedan under efterkrigstid känd som apartheid då nationalisterna vann överhöghet.

Nationalistpartiet, Nasionale Party van Suid-Afrika  – ett etnonationalistiskt konservativt parti som regerade landet från 1948 till 1993 – yrkade på att Sydafrikas folkgrupper skulle ha olika typer av rättigheter och utvecklas separat.
Den diskriminering som redan existerade i praktiken upphöjdes till nationell norm med övergripande syfte att garantera de vita befolkningsgrupperna, i synnerhet afrikanderna (boerättlingarna) i Nationalistpartiet, fortsatt makt.
Jämförelsevis kan sägas att både moderater och sverigedemokrater eftersträvar samma målsättning om än inte fullt ut.
Dessa två partier har en förunderlig syn på människor som inte är av svensk börd utan anses vara den svenska välfärden – den välfärd som socialdemokrater ock liberala partier byggt – ett tärande och destruktivt ”bidragsutnyttjande” som drabbar även obemedlade svenska medborgare.
Klassklyftor skall påbjudas för att skapa drivkrafter, drivkrafter som de bemedlade får på skattsedlarna.

Sverigedemokraterna erkänner öppet att de är konservativa med nationalistiska förtecken och just konservatismen är ett vidsträckt begrepp som å ena sidan tangerar liberala förtecken och å andra sidan hårdför extremism med fokus på det senare..
Jag har vid ett flertal inlägg och krönikor benämnt Sverigedemokraterna som ett utpräglat etnonationalistiskt parti där rasismen flödar ohämmat och där kulturella betingelser är avgörande för att upprätthålla en homogen etnonationalism.
Jag tror inte att skandalpartiets ideologer haft den etnonationalistiska apartheidpolitiken som en förebild när de författade sina politiska ambitioner i det principprogram som skall vara vägledande för skandalpartiet – det är snarare som av en händelse att man nu kan konstatera många likheter med apartheid när man dyker djupt ner i deras politiska ideologiska ambitioner.

250px-ApartheidSignEnglishAfrikaansSydafrika är ett mångfacetterat land utan några andra gränser än de till närliggande länder, ett land med många länder i samma land.
Med ett otroligt skiftande landskap, sin rika flora, spännande fauna och sina vänliga invånare blir man som besökare betagen var man än befinner sig.
Ur det perspektivet var det roligt att besöka Sydafrika.
Det som tog udden av besöken var just den utpräglade diskrimineringen, den etnonationalism som var förhärskande genom apartheidpolitiken.
Vi sjöfolk såg den och skrämdes av det vi såg och kunde konstatera.
Det var något overkligt för oss som levt under helt andra former i ett mångkulturellt samhälle där varje människa betraktas som människa oaktat hudfärg oaktat kultur oaktat ställning.
Sydafrika under apartheid var raka motsatsen.
Och man såg det överallt.
Många vita betraktade det som naturligt att de skulle styra landet, de svarta sågs som inkompetenta att klara av svårare uppgifter – än mindre att styra sitt eget land.
Apartheidpolitiken omfattade även kulturen och språket.
Många vita ansåg att apartheid var nödvändigt och då var apartheid ett sätt att bevara den ”västerländska” livsstilen i Sydafrika – hur västerländskt det var kan säkert diskuteras.
Det ansågs också oetiskt att socialt beblanda sig med den svarta befolkningen och därför var rasåtskillnadspolitiken real och påfallande synlig i hela samhället.
Det var, som ett exempel, straffbart att inleda ett förhållande med en svart kvinna där straffet kunde utgöras av ett antal piskrapp för mannen och för kvinnan kunde det sluta än värre.

Sverigedemokraterna talar mycket om kulturella skillnader som attackerar vår kulturella livsstil och talar med en etnonationalistisk tunga när de argumenterar i termer av ”nationen” istället för Sverige.
Att ur ett teoretiskt och diaspora argument säga att deras sökande och händelseutveckling inom den kollektiva identiteten inte är en slump utan snarare en systematisk process inom Sverigedemokraterna.
Nyckelorden är nationalism, etnicitet, identitet och diaspora.
Det är således inget förvånande när skandalpartiet talar om för sina väljare vem som är och vem som inte är svenskar.
Fredrik Reinfeldt (M) – och före detta statsminister – var ur just detta perspektiv inte moderat utan snarare liberal som på ett kraftfullt sätt tog avstånd från de etnonationalistiska argument sverigedemokraterna ägnade sig åt under debatterna i riksdagen.

Lösningen-på-alla-problemEtnonationalism är med andra ord ett sätt för sverigedemokraterna att hävda sig själva genom att använda, förstora och i förekommande fall förfalska rådande förhållanden och därmed utgå från dess ogynnsamma förhållanden som tillskrivs icke svenska etniciteter.
Etnonationalism är just en politisering av etniciteter där man med hjälp och utgående från etniska markörer kräver förändringar av hela samhällsstrukturen.
Minoritetsgrupper, samer, judar, romer, finlandssvenskar och tornedalingar kan inte bli svenskar i en ”nation” utropad av en nationalistisk rörelse som företräder en politiskt-kulturellt definierad folkgrupp.

Essentialismen förfäktas än idag av nationalistiska rörelser som exempelvis sverigedemokraterna och i än högre grad av de nazistiska organisationer som finns  – och utifrån essentialismen ska kultur och etnicitet ses som helt enskilda ämnen som har en fast relation till varandra.
Födelselandets egenskaper förs vidare i arv genom nationalitet som bestämmer ens kultur – se essenser i sverigedemokraternas ideologiska principprogram.
Kortfattat blir människans tillhörighet och identitet något som bestäms redan vid födelseplatsen, och återfinns exempelvis i Sverigedemokraternas partiprogram. Uppfattningen kontrasterar mot dagens mer vanliga vetenskapliga syn på nationen som social konstruktion, det vill säga utvecklad genom politiskt och militärt skapade gränser som har fått betydelse för befolkningens språk, religion och sedvänjor.
En nationalstat tenderar att utveckla en politiskt motiverad gruppidentitet i syfte att skapa lojalitetsband, som ofta bygger på relativt sentida men föränderliga nationalistiska föreställningar om gemensam kulturhistoria och gemensamma värderingar.

Att-mörka-sanningenDen dolda ambitionen, eller det som inte talas om existerar inte.
Tydligast i den argumentationen kan hänvisas till Nazitysklands misslyckade ambition att få icke etniska tyskar – främst judar och romer – att utvandra.
Ett misslyckande som utvecklades till ett av vår tids största mänskliga vidrigheter.
Att avrätta icke etniska minoriteter blev följden av Nazitysklands etnonationalism och fanns inte beskriven i offentliga programhandlingar även om man i mindre offentliga sammanhang talade om utrensningar och fängsligt förvar i avvaktan på en mer radikal utveckling för att främja den vita ”rasens” kulturella identitet.
Skillnaden mellan apartheidregimens etnonationalism och Nazisternas var att man kunde inte utvisa en befolkning som bestod av 85% svarta, därför inrättade man reservat och diskrimineringslagar som förpassade de som inte kunde förvisas till reservaten till i övrigt utpekade områden, segregation, där den vita minoriteten inte onödigtvis behövde beblanda sig med för nationalisterna utpekade lågbegåvade medborgare.
Sverigedemokraterna talar om återvandringsprogram och särskilt utmärkande är det sverigedemokratiska före detta ungdomsförbund som bildades efter uteslutningen ett ytterligare nationalistiskt parti (AFS) vars främsta ambition är just ett upprättat återvandringsprogram för utpekade etniska grupper i samhället.
Anledningen till att man tog beslutet att utesluta ungdomsförbundet kan härledas till att de identitetspolitiska ambitionerna och argumenten blev för besvärande för moderpartiet som ju själva sökte en normalisering och därmed en plats bland alla övriga.
Om vi spekulerar i förutsättningar där sverigedemokraterna lyckas få den makt de eftersträvar med de ambitioner man har och misslyckas – vad händer då?

Nationalism är ett svårfångat begrepp, ändå genomsyrar den vår tillvaro mer än vi kanske är medvetna om.
Att det finns en nationell identitet är självklart i dagens värld – till exempel om vårt landslag lyckats bra i den internationella idrotten eller om vårt land nämns i positiva termer utomlands, då har den svenska nationalismen blommat ut som något naturligt. Och vem vill missunna ett land som lyckats i en landskamp att fira, att vifta med flaggor, att ropa ut: ”Vi är bäst!”
Så gör de i alla andra länder också…
Men nationalism kan också missbrukas och leda till intolerans, krig och etnisk rensning.
Det finns det många exempel på där den aggressiva nationalismen breder ut sig och skapar främlingsfientliga attityder i samhället.
Nazismen står för den mest extrema formen av främlingsfientlig och aggressiv nationalism och ett av de i närtid mest skräckinjagande exemplen på den här typen av nationalism såg vi i det forna Jugoslavien.
Folk som tidigare levt sida vid sida hade nu i nationalismens namn blivit beredda att till och med utrota varandra.
I de länder/stater som utmärkts av aggressiv nationalism har ofta varit antidemokratiskt. Till denna aggressiva nationella inriktning kan man också inordna många av dagens rasistiska rörelser.
Etnonationalismen är således en förgrening av nationalismen som betraktas som aggressiv och som i sverigedemokraternas fall är grundad på kulturella betingelser där man anser att den egna kulturen ”skuffas” undan av andra etniska kulturella begivenheter – inte förvånande när man beskriver vårt land som ett ”multikultiland” i dess och för nationalister negativa termer.

Selektiv-perceptionAtt be en sverigedemokrat beskriva sitt eget principprogram är ofta liktydigt med att be ett barn beskriva Pytagoras sats – svaren blir lika obegripliga.
Pekar man därefter ut på ett pedagogiskt sätt de skrivningar som leder alla andra till etnonationalism, rasism och i förekommande fall rasbiologiska föreställningar uttryckt ur ett kulturrasistiskt perspektiv så blir svaret lika ofta att ingen förstår egentligen vad som åsyftas i deras principprogram samt att alla andra är minst lika besvärande om inte mer besvärande.
Sverigedemokraterna är inte omedvetna om kritiken.
Men istället för producerar man ett sammelsurium av argument med ett enda syfte att dölja deras verkliga ambitioner samt därtill normalisera sig själva som ett parti som värnar den för tiden nationalromantiska traditionerna.
Ett sådant exempel är den av sverigedemokraterna närstående nätsajten Samnytt – Avpixlats efterträdare – och den filmproducerade historiedokumentär man medverkade till och vars huvudsakliga syfte var att i tillrättalagda scener beskriva socialdemokraternas vedervärdiga historia och därmed försköna sin egen i den jämförelsen.
Jag har sett den, den är inte ens värd att recenseras, något mer falsifierat och skabröst sätt att bedriva opposition tror jag mig aldrig under min livstid erfarit men faller naturligtvis i god jord hos de som hyllar Sverigedemokraternas identitetspolitiska ambitioner.

screenshot-www-expressen-se-2018-09-13-04-52-06Det var – kan man säga – på 1800-talet nationalismen fick sin egentliga utformning. Under detta århundrade bröt industrialismen igenom i Europas länder.
Flykten från landsbygden började och det gamla bondesamhället gick mot sin nära nog upplösning.
Allt fler människor drömde sig tillbaka till landet, naturen och de gamla folksederna. Denna nostalgi blev en viktig del av den nationalkänsla som började växa fram i alla de industrialiserade länderna.
Den naturromantiska konsten avspeglade en drömsk försjunkenhet i stämningar och landskap, i folkdanser och hembygdsromantik.
Den sköna döden på slagfältet krigsromantiken visavi nationalismen – en hjältes död – Karl den tolftes likfärd och Sten Stures död på Mälarens is.
Sven Duva och den kula som blev hans död, den som träffade ”hans ädla tappra barm”.
Allt är exempel på krigsromantik och det sköna i att dö för nationen.
Inte oväntat var det just sverigedemokraternas ursprung som manade till den glorifieringen även om man efter att organisationen ”Bevara Sverige svenskt” uppstod i en ny skepnad i det vad som idag är sverigedemokraterna har man tonat ner den glorifieringen och den nationella romantiken även om tongångarna avslöjas understundom som när den så kallade chefsideologen Mattias Karlsson manade till kamp för nationen – ”segra eller dö.”

sd_54cfceb19606ee18c3f2232cDet nu av Ebba Bush Thor offentliggörandet att Kristdemokraterna är beredda att idka samarbete med skandalpartiet är mot bakgrund av det ovanstående beskrivet oerhört naivt och gränsande till en total aningslöshet.
Ebba Bush Thor och hennes partiledning tar makten som sitt främsta argument och det kan komma att kosta mer än det smakar.
Argumentet är enligt henne själv att det parlamentariska läget har förändrats och då måste hon överge den tidigare ståndpunkten att aldrig inlåta sig i någon form av samarbete med det nationalkonservativa skandalpartiet.
Ett annat alternativ är att sänka konfliktnivån en nivå hon själv frammanat under sin tid som partiledare.
När övriga partier – exklusive moderater och sverigedemokrater – talar om att begränsa högerextremismen i det kommande EU-valet så deklarerar hon en motsatt ståndpunkt och valet av tidpunkt var helt respektlöst – mot bakgrund av värdsamfundets deklarerade dag emot rasism och främlingsfientlighet – och var förmodligen tämligen övertygad om att moderaterna skulle följa hennes exempel och därmed möjliggöra det hon nu eftertraktar – nämligen ett nationalkonservativt regeringsalternativ inför valet 2022.
Ulf Kristersson uttrycker dock en positiv ståndpunkt men poängterar att hans sedan tidigare uttalande om att inte idka något som helst samarbete med sverigedemokraterna även om flertalet sakpolitiska frågeställningar överensstämmer med moderaternas.
Himmelen har ännu inte ramlat ner – det är dock bara en tidsfråga när den gör det och låt mig gissa – när opinionsmätningarna påvisar ett högre resultat än de nuvarande där sverigedemokraterna stoltserar med några procent mer än moderaternas då rasar himmelen ner då statsministerposten torde vara säkrad om ett nationalkonservativt alternativ skulle vinna valet 2022.
Då om inte förr lär vi få se och uppleva vad nationalkonservatism är inbegripet etnonationalism – allt det som vi eller Europa i övrigt inte behöver.

KD öppnar dörren för fascismen!

Publicerad 2019-03-21

Svekfulla-vännerIdag när vi högtidlighåller den av Förenta Nationerna påbjudna dagen mot rasism och främlingsfientlighet passar Kristdemokraternas Ebba Bush Thor på att ringakta dagen genom att deklarera att hon och hennes parti är beredda att idka samarbete med skandalpartiet Sverigedemokraterna!!
Historien upprepar sig!
Det var nämligen Kristdemokraternas föregångare som beredde vägen för Adolf Hitlers maktövertagande i Tyskland anno 1932.
Ett annat parti förvisso men stora delar av detta parti bildade det parti som idag är Kristdemokraternas systerparti i Tyskland.
En ytterst skrämmande väg hon och hennes partiledning nu valt för alla de som stödjer Kristdemokraterna som parti – det har dock förmälts mig viss oenighet i partistyrelsens men att det nu landat i det som Ebba Bush Thor offentliggjort.
Kritiken är inte nådig framförallt hos de som trott på att Allianspakten skulle kunna återuppstå i valet 2022.

imagesI och med denna nu deklarerade ståndpunkt som blivit offentlig kan sägas att den koalition bestående av moderater, kristdemokrater, centerpartiet och liberaler är stendöd och kommer ej att uppstå hur gärna man – främst från Ebba Bush Thor – förlitar sig på uppståndelsen från de döda.
Den framtida koalitionen torde snarare vara en nationalistiskt konservativt block alldeles beroende på moderaterna som idag valt att inte uttala sig.
Men även Ulf Kristersson har försökt övertyga både sina forna allianskolleger och väljare att något samarbete aldrig kommer att ske med skandalpartiet.
Återstår se hur lång tid det löftet omvärderas.

54516246_10158348036569816_1687063402976903168_nAtt Kristdemokraterna nu vill välja väg har jag anat länge men inte tydliggjort särskilt mycket främst mot bakgrund av att hon lealöst tagit avstånd.
Men redan 2017 påtalade hon att ett samarbete med skandalpartiet är uteslutet däremot kunde hon tänka sig ta stöd av dem – lite av dubbla budskap då för att få stöd måste man erbjuda något för att få något.
Året efter gav hon samma besked – gärna stöd dock ej samarbete – och redan då förstod jag det dolda i hennes retorik vilket nu tydliggjorts.
De tomma ordens innebörd vill jag kalla det.
Vi minns hur Ebba Bush Thor tydliggjorde vid ett flertal framträdanden att något samarbete med skandalpartiet är uteslutet.
Det höll i två månader och anledningen var just att övertyga både Annie Lööf och Jan Björklund att några parallellsamtal med skandalpartiet aldrig skulle ske.
Tack och lov förlitade sig varken Lööf eller Björklund på dessa falska förespeglingar vilket nu visat sig i all sin bedräglighet.

Att-mörka-sanningenSverigedemokraterna är ett kulturrasistiskt parti vilket inte minst deras eget principprogram klart påvisar.
Därutöver har ett flertal krönikörer och ledarskribenter inklusive jag själv granskat deras principprogram, bland annat den inte helt okände journalisten Erik Fichtelius som ingående studerat skandalpartiets kulturrasistiska ambitioner som sammantaget skiljer människor åt rent värderingsmässigt.
Inte ens Åkesson är så dum att han skulle använda sig av rasbiologin – för att göra den åtskillnad som exemplifieras i principprogrammet – i skrift eller muntlig framställan.
Detta gick an under den nazistiska skinnskallegängens era som drev omkring på gator och torg under 80-talet och kallade sig BSS (Bevara Sverige svenskt) och som under 1987 upplöstes och istället bildade gemensamt med andra personer med nazistisk förflutet det nuvarande sverigedemokraterna.
Man insåg att rakade huvuden och bombarjackor med kängor inte var en framkomlig väg varför man bytte klädsel och retorik för att ge ett mer städat intryck.
Jag och många med mig såg deras exempellösa och vidriga härjningar brölande nazistiska slagord under 80-talet.
Karl den XII:s staty i Kungsträdgården var varje år samlingsplatsen för att hylla den för dessa figurer vår hjältekonung
Ebba Bush Thor såg inte detta för hon var inte ens påtänkt – men förhoppningsvis kan hon läsa sig till hur de betedde sig om inte annat är hon välkommen att höra av sig till mig så ska hon få erforderlig lektion.

Kloakryttarna!

Publicerad 2019-03-20

En-insiktsfull-människa

Kloakryttarna på Facebook och Twitter samt på pressens öppna kommentarsfält förnekar sig inte i sitt hat och verbala vidrigheter.
Det man ger uttryck för ingår INTE i vår yttrande och åsiktsfrihet – något dessa ofta tillgriper när man på saklig väg försöker påtala en mer anständig ton.
Man blir fullständigt illamående när man ser hur vidrigheterna eskalerar som nu i anslutning till det fruktansvärda dådet på New Zeeland eller som när en ung flicka  kämpar för klimatet och röner uppmärksamhet för sin kamp.

Jag tog del av en debattartikel i Expressen den 19 mars skriven av en ytterst engagerad politiker ordförande i sin stadsdelsnämnd tillika Socialdemokraternas representant i socialnämnden i Stockholms stad.
Artikeln var välskriven och ytterst befogad samt att jag välkomnar varje ord varje ståndpunkt i artikeln.
Problemet för honom var att han inte hette Sven Svensson eller något annat för Sverige genuint namn, och värre än värst för dessa nätets ”kloakryttare” var att han inte var etnisk svensk och därför inte hade rätt att uttala sig.
Vidrigheterna var av det slaget att Expressen såg sig föranledd att radera hela artikeln inklusive kommentarerna.

Jag instämmer med Mohamed Nuur i det han ger uttryck för i sin debattartikel att dessa nätets kloakryttare som inte drar sig för att skriva det mest vidriga och rasistiska kommentarer – ibland av en karaktär man inte ens förmår tänka tanken på sittande på utedasset en kall vintermorgon i sin ensamhet – men som dessa figurer inte räds att öppet bakom sin dator eller mobiltelefon i all sin verbala oanständighet ger uttryck för.
Vad är dessa för slags människor?
Jag instämmer också med Mohamed att vårt rättssystem måste utvecklas även att omfatta nätet.
Ett slags administrativ patrullering på nätet av behörig myndighet.

Det finns ideella organisationer som tagit till sin uppgift att granska olika sajter på nätet och dess kommentarer.
Sådana ideella organisationer är Näthatsgranskarna eller Juridikfronten som bägge bevakar nätet anmäler hat och hot samt hets mot folkgrupp i enlighet med avsedd lagstiftning.
Man skulle kunna låta dessa två organisationer – som bevisligen äger de juridiska kunskaper som erfordras – bli underställda åklagarmyndigheten samt att allmänheten som uppmärksammar till synes brott mot erforderlig lagstiftning på nätet anmäla dessa brott till polisen som i sin tur remitterar ärendet till den under åklagarmyndigheten underställda organisationen granska inkomna anmälan samt därefter om brott föreligger låta åklagarmyndigheten väcka åtal mot den person eller de personer som avses.

Näthatet är omfattande och de idag ideella organisationer som tagit som sin uppgift att granska förehavanden på nätet har inte tillräckliga resurser att bevaka och granska mer än det mest vidriga.
Det bör därför falla inom ramen för statens engagemang samt ges de resurser som erfordras för att stävja brott som förekommer på nätet.
De som äger sociala medieplattformar tycks inte heller klara av att på ett tillfredsställande sätt stävja dessa begångna brott på nätet.
Och de sociala medieplattformarna kommer att bestå och därför är det viktigt ur många perspektiv att begränsa och patrullera nätet för att stävja de brott som pågår.
Hatbrotten utvecklas och eskalerar allt högre omfattning och rättssystemet hänger inte med i den utvecklingen dessvärre.

Brott som begås på grund av offrets härkomst, religion eller kön är vanligt inom hela EU. Bara fyra länder har omfattande datainsamling kring hatbrott.
Ytterst utgör dessa brott ett hot mot hela den värdegrund som demokratin vilar på, inte minst principen om alla människors lika värde.
Sverige ska ha en levande demokrati där individens möjligheter till inflytande stärks. Alla människor ska känna sig delaktiga och alla ska ha goda förutsättningar att komma till tals.
Detta är dock inte kloakryttarnas främsta målsättning den består av att tysta det demokratiska samtalet genom hat och hot framförallt vad avser journalister och övriga samhällsdebattörer.
Hat och hot på nätet kan dessutom leda till långtgående våldsamma handlingar.
Vi har redan sett exempel på individer och grupper, i Sverige och utomlands, som med sannolikhet gränsande till förvissning har radikaliserats på nätet till att utföra fasansfulla dåd.

Sist men inte minst Mohamad Nuur samt alla de som arbetar mot detta vidriga näthat har mitt fulla stöd.
Jag och min dotter har själva drabbats av det och var en anledning till att jag tog beslutet att låta min blogg vila under ett drygt år.
Jag vill dock understryka att de av mina följare på samtliga sociala medier där jag är verksam hyser stor respekt i mina trådar för det sakliga samtalet vilket jag är oerhört tacksam för.

Ska Socialdemokraterna avskaffa strejkrätten?

Publicerad 2019-03-16

Digitalt-avloppJodå – får de villrådiga bestämma verkligheten så kommer Socialdemokraterna avskaffa inte bara strejkrätten utan i stort allt det som arbetarrörelsen – vari socialdemokraterna ingår som en del – kämpat för i över 100 år nationellt såväl som internationellt dels genom de internationella åtaganden partiet deltager i dels med påverkan hos våra systerpartier i det internationella perspektivet.
På diverse sociala nätforum florerar det mest surrealistiska påståenden som görs till en sanning tillika verklighet.
Något ständigt pågående är Göran Perssons stöld av hela 258 miljarder som förklaras av att han och hustrun lyckades köpa sitt residens med kossor traktorer och allt i de sörmländska skogarna.
Och om dessa sägner inte är tillfyllest så toppar man gärna och mycket med Socialdemokraternas samarbete med Hitler och beviset har ju vederlagts i behörig ordning av den till skandalpartiet närstående kloaksajten Samnytt genom en i enlighet med den stinkande digitala kloakavloppets företrädare tillrättalagd och egenproducerade Youtubefilm vad avser samröret med nazisterna.
Att den produktionen sågades till fotknölarna av mig själv och inte minst behöriga historiker som ett försök att minimera skandalpartiets närstående historia samt dess målsättning och syfte sågades naturligtvis av hela det digitala kloakavloppets trogna tjänare som vänsterpropaganda.

Nåväl – det nu ytterligare påståendet att Socialdemokraterna vill avskaffa strejkrätten tycks främst vara kommet från just vänsteranhängare och det krävs ett förtydligande vad som egentligen avses och det handlar givetvis inte om att avskaffa någon strejkrätt.
Jag skall här nedan försöka reda ut påståendet som uppenbarligen blivit en sägen bland de troende i likhet med min inledande ingress.
Men först lite historik!

För den svenska arbetsrättens historia finns en viktig brytpunkt mellan det förindustriella och det industrialiserade Sverige.
Båda dessa epoker har haft en relativt omfattande arbetsrättslig lagstiftning, men åtskiljs av en liberal epok under senare delen av 1800-talet.
En för den förindustriella tiden central lag var legostadgan – instiftad 1664, gällande i modifierad form fram till 1926 – som främst reglerade förhållandena för jordbrukare och hushållsanställda.
För hantverkare och fabriksarbetare var de viktigaste lagarna skråordningen – 1720 samt respektive hallordningen år 1770.

Saltsjöbadsavtalet på verandan

På bilden ser man i främre raden direktör H.A.E Nilsson, Ockelbo, hr Gunnar Andersson. LO, direktör J.S.Edström, LO:s ordförande August Lindberg, direktör G. Söderlund och förbundsordförande Oscar Karlén. Stående fr.v advokat Arnold Sölvén, direktör Ivar O. Larsson, revisor Johan Larsson, direktör Wiking Johnsson, förbundsordförande H. Molander och jur.kand Nils Holmström.

En milstolpe i utvecklingen var kollektivavtalets uppkomst, strax efter det att de första moderna svenska fackföreningarna grundades under 1870-talet.
De första riksomfattande kollektivavtalen började gälla i början av 1900-talet, och 1906 ingicks decemberkompromissen mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer. Kompromissen – som gäller än idag – innebar att arbetsgivarna erkände arbetarnas föreningsrätt i gengäld mot att dessa i sin tur erkände arbetsgivarens rätt att leda och fördela arbetet.
År 1928 infördes lagar om kollektivavtal samt inrättandet av en arbetsdomstol vars uppgift var och är att tillvarata arbetsmarknadens parter utifrån gällande lagstiftning. Men den i särklass viktigaste händelsen var överenskommelsen av Saltsjöbadsavtalet 1938.
Saltsjöbadsavtalet, som träffades mellan arbetsgivarparten – dåvarande Svenska Arbetsgivarföreningen (SAF) samt arbetstagarparten LO, gick i princip ut på att parterna tog ett gemensamt ansvar för att stridsåtgärder genomfördes under vissa regler och att kollektivavtalsreglering var att föredra framför lagstiftning.
Avtalet fick till följd att staten i högre grad lät parterna på arbetsmarknaden avtala om viktiga frågor – en ståndpunkt som har kallats en ”programmatisk” eller dogmatisk passivitet från lagstiftarens sida.
Detta lite om arbetsrättens historia över tid.

tro-inte-pc3a5-andra-tro-pc3a5-migGrundlagen – regeringsformen kapitel 2 paragraf 14 – ger fackföreningar och arbetsgivarna en grundlagsskyddad rätt att vidta stridsåtgärder.
I medbestämmandelagen, paragraf 41-45, finns begränsningar av konflikträtten.
En fackförening får till exempel inte strejka för att slå ut ett annat förbunds kollektivavtal.
Ej heller bryta den fredsplikt som är ingående i ett upprättat avtal mellan parterna.
Det senare är särskilt viktigt ur ett globalt förtroendeperspektiv för både arbetstagare och arbetsgivare.
Internationella handelspartner knutna till respektive företag skall kunna lita på att upprättade handelsavtal uppfylls på ett betryggande sätt.
Och det skall tilläggas att Sverige hyser ur det perspektivet ett stort förtroende internationellt – just på grund av att arbetsmarknadsparterna påvisat ett mycket stort ansvar.
Och vad avser internationella konventioner avseende arbetsrätten är det trepartiskt sammansatta FN-organet för arbetsrelaterade frågor International Labour Organisation (ILO) där bland annat konvention 87 om föreningsfrihet och rätten att organisera sig en ytterligare garanti för att den felaktigt angivna rätten att parterna inte i en konflikt skulle få genomföra stridsåtgärder med det syfte som framgår av vår nationella lagstiftning.

Och nu vad avser påståendet att socialdemokraterna vill avskaffa strejkrätten så blir den allestädes frågan hur detta skall tillgå samt inte minst varför då socialdemokraterna som en del av arbetarrörelsen stått sida vid sida med arbetstagarorganisationerna under mer än hundra år och inte minst bekräftat av det faktum att det var  LO-organisationen som bildade den politiska gren av arbetarrörelsen som blev det Socialdemokratiska arbetarpartiet år 1889.
Upphovet till påståendet var den under 2 år ihärdiga hamnkonflikten mellan transportföretagen och hamnarbetarförbundet ett fristående förbund från både transportarbetarfacket och LO däremot medlemmar i organisationen International Dockworkers Council (IDC)  och genom denna organisation har de ett starkt kontaktnät över hela Europa och världen i övrigt.
Hamnarbetarförbundet är – till skillnad mot övriga hamnar där de har medlemmar störst i Göteborg och ytterligare 2 hamnar – i övriga hamnar är transportarbetarfacket störst.
Det skall understrykas att Hamnarbetarna har både laglig rätt att strejka och vara ett fristående fackförbund helt i enlighet med den fria föreningsrätten då de tidigare varit avtalslösa intill förrän alldeles nyligen då de tecknade avtal med Transportföretagen.
Jag är inte insatt i själva avtalet men antar de bygger på samma avtal som är rådande mellan Transportarbetarna och Transport med ett så kallat hängavtal.
De som är mer insatta får gärna rätta mig.

Att Hamnarbetarförbundet ville teckna avtal med arbetsgivarna torde vara självklart för de flesta men den utdragna konflikten skapade också oro hos inte minst Transport och även Transportarbetarfacket som ju var bundna av fredsplikten under hamnarbetarnas konflikt.
Det skapade också oro hos distributörer och även de utländska mottagarna.
Under dessa rådande omständigheter hamnade konflikten också på regeringens bord.
Att de under åren gjorts försök att begränsa strejkrätten ofta utifrån en så kallad proportionalitetsprincip som framförts av främst moderaterna där så kallade sympatistrejker genomförda från fackföreningar som inte har en direkt koppling till den aktuella konflikten vilket kan betraktas som en begränsning av strejkrätten.
Detta faktum talas det väldigt lite om – möjligen beroende på att det handlar om begränsning och inte ett avskaffande.

svenska-modellenRegeringen – genom Ylva Johansson arbetsmarknadsminister – tillsatte en utredning vars resultat beräknas kunna delges arbetsmarknadsdepartementet under maj månad innevarande år.
Att ambitionen att kunna presentera ett färdigt lagförslag att gälla från och med den 1:a augusti innevarande år betraktar jag som en omöjlig ambition mot bakgrund av det antal remissinstanser som måste delges för att därefter omarbeta förslaget utifrån de remissyttranden som inkommer samt att lagrådet därefter skall kollationera den eventuella nya lagstiftningen med övriga grundlagsskyddade lagstiftningar inom arbetsrätten.
Tveksamt om utredningsförslaget överhuvudtaget kan komma att genomföras då Hamnarbetarförbundet redan tecknat ett avtal med Transport – (Min egen tolkning).
Direktivet för utredningen om en till synes begränsning av strejkrätten har mötts – av förståeliga skäl – mycket kritik främst på grund av en rubbad maktbalans på arbetsmarknaden något som främst arbetsgivarparterna efterlyst gemensamt med högerpartierna under många år.
Men också för att man feltolkat Ylva Johansson som att hon förespråkat en lagändring som skulle innebära en försvagning av ovan nämnda lagstiftning tillika de internationella konventioner som är i rådande..
Det hon sagt är följande citerat;

”-Det jag har sagt är att jag inte utesluter en lagändring.
Jag tillsätter en utredning som tittar på frågan, som är svår.
Men det bästa är om parterna själva kan hantera frågan.
Och jag är socialdemokrat, jag kommer aldrig medverka till att vi ändrar maktbalansen på arbetsmarknaden”.

Vidare säger hon;

”Jag kommer inte gå med på en lagstiftning som öppnar för avtalsshopping eftersom det skulle få ganska allvarliga konsekvenser och förändra maktbalansen på arbetsmarknaden”.

ArbetskonkurrensVad åsyftas med ”Avtalsshopping”?
Konkret oroas många fackförbund att den av regeringens tillsatta utredning kan leda till ”avtalsshopping”: att arbetsgivare själva ska kunna välja vilket fackförbund som de träffar avtal med inom samma bransch.
Då skulle arbetsgivarna kunna ta det billigaste avtalet, som därefter inte går att tränga undan.
Var och en kan i sådant fall själva räkna ut hur arbetsrättsliga frågor skulle falla in i en konkurrenssituation där aktörer utanför och inom samma bransch med benäget bistånd av arbetsgivarna skulle försämra kollektivavtalen.
Och varför skall konflikträtten utredas?
Ska ett fack utan kollektivavtal få utlösa konflikt mot en arbetsgivare som redan har kollektivavtal med ett annat fackförbund?
Enligt en dom i Arbetsdomstolen 2004 så medges denna möjlighet.
Men vid närmare studium av samma dom konstateras att det är Transports avtal för hamnarna som gäller samt att man kan inte utlysa en konflikt med syfte att annullera ett annat giltigt kollektivavtal – även om jag inte tror att detta skulle vara Hamnarbetarnas syfte.

Rätten att vidta konfliktåtgärder är ett fundament för att balansera intressekonflikter på arbetsmarknaden vilket tydliggörs i avsedda arbetsrättsliga lagstiftningar.
När de fredliga metoderna fallerar återstår blott och enbart en styrkemätning och genom dyrköpt erfarenhet vet vi att det enda sättet att ta sig helskinnad ur en sådan styrkemätning är att ha stöd av andra löntagare – LO är en konsekvens av denna insikt.

Sist men inte minst – varken Socialdemokrater eller LO-anslutna fackförbund kommer att avskaffa konflikträttigheterna för arbetstagare och arbetsgivare – att detta är en våt dröm för särskilt Timbrohögern och de politiska partier på högerkanten som förespråkar den maktbalans som syftet med avtalsshopping innebär är en annan sak.
Om sedan den aviserade utredningen kallas begränsning av, eller korrigering av eller tillägg i avsedd lagstiftning för att säkerställa att så kallad avtalsshopping kan komma att ske eller ännu värre av arbetsgivarna understödda fackliga organisationer för att skapa splittring betyder inte att Socialdemokraterna förespråkar ett avskaffande av konflikträtten.
Det är inget annat än hutlösa påståenden i ren och skär populistisk anda för att ytterligare skapa förvirring och oreda.

 

Dödssynden!

Publicerad 2019-03-11

StödundervisningNågot som slagit mig under den regeringsbildningsprocess som tog för våra svenska förhållanden oerhört lång tid är att moderaternas partiledare Ulf Kristersson gemensamt med hans partiledning måste ha förstått i ett tidigt skede att processen inte gick den väg man önskade.
Centerns Annie Lööf tillika Liberalernas partiledare Jan Björklund hade redan innan valet uttryckt sin ståndpunkt nämligen att inte göra sig beroende av skandalpartiet.
De å sin sida såg en möjlighet att bilda i gemenskap med moderater och kristdemokrater ett konservativt block om än inte denna gång men med en förhoppning och alldeles tydligt inför valet 2022. Inledningsvis var detta inget alternativ för varken Kristersson eller för den delen  Ebba Bush Thor (KD) som de två återstående spillrorna av det nu kraschade borgerliga samarbetet.

Den i rubriken aviserade ”Dödssynden” består av hur olika vi ser på statens uppdrag att tjäna medborgarna i vad avser den ekonomiska fördelningspolitiken.
Grunden för en god välfärd för alla medborgare är beroende av hur skatterna fördelas i de ramverk för budgetarbetet som genomförs varje år oavsett regering.
Det är – och heller aldrig varit – ett signum för moderaterna att genom fördelning av inkomstskatterna tillgodose ett allmänt medborgarintresse, snarare ett av moderaterna utpekat samhällsintresse – kalla det gärna för ett särintresse, ett särintresse som oftast gynnar både marknad och väl bemedlade, inte oväntat i förbund med varandra.
Jag  brukar lite ironiskt ge uttryck för – ”Vill du orsaka andnöd och hjärtstillestånd hos moderaterna skall du bara nämna en enda höjning av skatten”  – så illa vill jag dock inte någon, inte ens moderaterna – dock en dödssynd att tala om rättvis fördelningspolitik i moderata sammanhang och då särskilt vad avser skatter.

Skattesubvensionerad-vinstUlf Kristersson är dock inte främmande för obstruktion.
Vi minns – eller några av oss i alla fall då det politiska minnet är kort, mycket kort och för vissa existerar det inte ens om den ideologiska ståndpunkten står i strid mot motsatsen – då Riksdagen 2012 beslutade om en återgång till de gamla reglerna i sjukförsäkringen, när sjukskrivnas arbetsförmåga ska prövas efter 180 dagar. Men dåvarande socialförsäkringsminister Ulf Kristersson vägrade följa det beslutet.
Att statsråd obstruerar riksdagsbeslut är ytterst ovanligt och är synnerligen arrogant och provocerande inte bara vid ett utan i två riksdagsbeslut.
Gränsen mellan diktatoriska begrepp visavi demokratiska dito tycks gå igenom Ulf Kristerssons ståndpunkter.

Enligt lag ska en budgetproposition lämnas senast den 15 november.
Om en ny regering inte tillträder inom kort kommer det vara övergångsregeringen som lämnar en budgetproposition.
I regeringsformen, riksdagsordningen och budgetlagen finns bestämmelser om budgetpropositionen och dess innehåll.
De gäller även för en budgetproposition som en övergångsregering överlämnar.
Sverige hade en så kallad övergångsregering, eller ministär regering, vars huvudsakliga inriktning inte får vara politisk betingad.

Enligt riktlinjerna för en övergångsregering får den endast avgöra löpande eller brådskande ärenden och inte lägga fram propositioner som är politiskt kontroversiella eller som har en tydlig partipolitisk inriktning.
Av regeringsformen följer vidare att den senast beslutade budgeten ska fortsätta att gälla om riksdagen inte beslutat om en ny budget.
En övergångsregering som lämnar en budgetproposition den 15 november skall innehållet underlätta för en ny regerings möjlighet att föreslå de justeringar och kompletteringar av statens budget som den önskar i en ändringsbudget – normalt inträffar den under våren och kallas därför vårändringsbudget.
Övergångsregeringen – som företräddes av Stefan Löfven och i ekonomiska frågor av finansminister Magdalena Andersson försökte därför skapa en god praxis som ger en nytillträdd regering förutsättningar att forma sin egen ekonomiska politik särskilt mot bakgrund av att Sverige inte haft en så komplicerad regeringsbildningsprocess tidigare.
Den praxisen betydde inget för moderater, kristdemokrater eller skandalpartiet ej heller för de så kallade liberala partierna i riksdagen.

Köpt-politikerRiksdagspartierna enskilt eller i koalition i opposition har likaledes rätt i enlighet med ovan nämnda lagstiftningar att förelägga riksdagen egna budgetreservationer så kallade ”Skuggbudgetar”.
Man kan dock i det för vårt land så ovanligt vad avser månader av regeringsbildningsprocess samt mot bakgrund av hur ett så kallat ramverk för budgetprocessen avseende en övergångsregering samt som ett motbud kalla den budgetreservation – påpassligt döpt och stöpt till en ”Servettbudget” – som moderater, kristdemokrater – med stöd av sverigedemokraterna – lyckades vinna bifall för i Riksdagen kan kallas annat än en ren obstruktion då budgetreservationen antogs som en statsbudget för 2019 – en statsbudget som knappast är opolitisk utan vilar i väsentliga delar på det forna borgerliga samarbetet och den gemensamma värdegrund som man påstår varit så lyckosam för de borgerliga samarbetet.
Var det därför som både Liberaler och centerpartiet så okritiskt tillät sig trycka på den gula knappen?
En okritiskt acceptans som nu visar sig äga riktighet då främst centerpartiet riktar viss kritik mot servettbudgeten samt därtill vill mildra effekterna av de förestående neddragningar som avser Arbetsförmedlingen som initierats av den så kallade servettbudgeten.
Den gemensamma värderingsgrunden tycks även den krackelera.
Frågan är om man ens förstod vad man släppte igenom.

Tanken med ”skuggbudgetar” är att oppositionspartierna ska kunna visa sitt alternativ till regeringens ekonomiska politik.
Då är kortfattade resonemang och enkla kalkyler inget problem.
Om de däremot ska användas till att styra riket är bristen på detaljer ett stort bekymmer.
Det hade således underlättat för herr Kristersson om det mot den förmodan som var rådande skulle bli så att en moderatledd regering skulle tillträda istället för det som skedde.
Nu försäkrade man sig genom erforderligt stöd av skandalpartiet att stora delar av servettbudgeten och främst de enorma skattesänkningar som ingår kommer att genomföras och den Socialdemokratiskt ledda regeringen får naturligtvis bära hundhuvudet.

Djävulen kan vara klädd i olika kostymer!

 

Internationella kvinnodagen

Publicerad 2019-03-08

Naturlig-mansroll-5

Denna dag är i än högre grad att uppmärksamma då radikala högerpartier anstränger sig mer än någonsin att backa tillbaka kvinnors rättigheter i vissa förekommande fall mot 1800-talet.
Sverige är inte undantaget.
Starka bakåtsträvande krafter i Sverige och i vår omvärld vill att kvinnor ska tillbaka i traditionella roller,  begränsa kvinnors rätt till sin egen kropp.
Den svenska nationalismen är på frammarsch även i Sverige företrädd av främst det kulturrasistiska sverigedemokraterna.
Sverigedemokraterna är ett parti som inte prioriterar jämställdhet mellan kvinnor och män.
De är också ett parti som i hög grad består av män med en politik som tilltalar främst män.
Samtidigt satsar SD stort på att locka fler kvinnliga väljare, vilket mot bakgrund av deras subversiva ideer synes märkligt om de skulle lyckas.

Journalisten Anna-Lena Lodenius – som förövrigt var samarbetspartner till den nyligen uppmärksammade författaren Stieg Larsson och hans livslånga kamp mot högerextrema krafter som nu visas i totalt 4 avsnitt på TV4 – granskar skandalpartiets jämställdhetspolitiska ambitioner i rapporten Antifeministerna-Sverigedemokraterna och jämställdheten där hon konstaterar att de vill vrida klockan tillbaka till en tid då kvinnors frihet var mindre och utsattheten större.
Hennes närmare granskning – som jag tagit del av och instämmer i särskilt vad avser finansiering men också i övriga frågor hon lyfter fram – av partiets förslag visar sig många vara ofinansierade, ogenomförbara eller motsägelsefulla.
Rapporten visar också att skandalpartiet i praktiken förespråkar en politik som varken gynnar kvinnor eller för den delen den gemensamma välfärden.
Rapporten är läsvärd och kan rekommenderas.

Kvinnors kamp har en långt gående historia som sammantaget förbättrat kvinnors ställning i samhället över tid, dock återstår mycket för att vi kan klappa oss för bröstet.
Kvinnors kamp är dock inte förbehållet endast kvinnor, även vi män vinner mycket på att ta kvinnors hand i sin för att göra gemensam sak mot de explicita orättvisor som råder mellan könen.
Hela samhället vinner på denna gemensamma strävan.
Samtidigt är kvinnors kamp också en kamp mot högerextrema krafter i samhället.

378991b8-bf3c-4bcb-9a36-761f287f4e18Sist men inte minst skriver Aftonbladet/Inizio om en undersökning som utnämner klimataktivisten Greta Thunberg till årets kvinna.
Jag noterar också de efterföljande kommentarerna som i allt väsentligt fråntar henne utmärkelsen som årets kvinna då hon ju i egentlig mening inte är kvinna utan ett barn.
Ja – ur ett juridiskt perspektiv är hon ett barn intill hon uppnår en ålder av 18 år,
Men – och mot bakgrund av de vuxna, både män och kvinnor, som förmenar hennes engagemang och nu hennes utmärkelse – samt i jämförelse med mental ålder kan det ifrågasättas vem som är vuxen och vem som är barn.
Den ständigt återkommande rullningen genom alla trådar jag tagit del av är att hon är betald eller att hennes föräldrar har ekonomiska intressen av hennes aktivism och engagemang, detta trots en tydlig dementi samt att det är bättre hon befinner sig i skolan även trots att hon har ett medgivande från skolan varje fredag för hennes engagemang.
Och självklart vet dessa överstepräster bäst vad avser klimat och därtill hörande miljö, inget barn skall komma och tala om det för dessa bannande koryfeer.

 

 

 

Sinnessjukt vansinne!

Publicerad 2019-03-06

Ända-in-i-kaklet-1Ulf Kristersson (M) den som gett den bittre förloraren ett ansikte och som i sin iver att erövra makten försökte genom diverse argument få alla övriga inse att valresultatet var en seger för alliansen.
Att det var en seger för hela den borgerliga klanen inbegripet Sverigedemokraterna kan knappast förnekas, Ulf Kristerssons problem var att Sverigedemokraterna inte var inkluderade i den borgerliga koalitionen vilket – efter att han kraschat in i den numer berömda kakelväggen – förstod  först då hans liberala vänner vände honom ryggen just på grund av det han nu ger till känna. Att den inställningen han nu delger offentligt har varit underförstådd – allt sedan han utropade sig som segrare i valet – för alla andra dock inte för Kristersson själv uppenbarligen.

Det obegripliga – gränsande till osannolika – dock kanske inte ur hans eget perspektiv – är att han anser det vara för mycket fokus på skandalpartiet, sannolikt ett fokus han själv gärna skulle vilja se på sig och moderaterna, dock ur ett mer positivt  perspektiv förmodligen, om han har förmågan att förstå skandalpartiets ambitioner vilket jag förhåller mig ytterst tveksam till.
Att det riktas ett fokus på just skandalpartiet är i sig inte märkligt alls då de företräder en i många avseenden subversiv politisk reformagenda som skulle få varje normalt tänkande människa att rysa av förfäran.

Lösningen-på-alla-problemSverigedemokraterna saknar all väsentlig kunskap om psykologi och biologi, eller också försöker de mörka sina kulturrasistiska ideer.
Sociala mönster är inte en nedärvd egenskap – eller essens som de beskriver det i sitt principprogram.
Det finns naturligtvis inga som helst vetenskapliga belägg för att en dylik essens skulle existera i människan och via den uppfattningen göra det möjligt att särskilja grupper och individer från varandra på relevant grund – men detta hindrar dock inte sverigedemokraterna att hävda sina kulturrasistiska ideer om ett etnonationalistiskt homogent samhälle.

Sociala uttryck och former är något som människor utformar under hela livet i samspel med andra.
Om vi byter miljö och vänner så kan också våra sociala mönster förändras.
Därför kan man inte, som skandalpartiet påstår att det är de sociala mönstren och kulturen som partiet menar när de försöker förklara vilka nedärvda skillnader som man syftar på i sitt principprogram.
Att det är alldeles uppenbart att det är biologiskt nedärvda egenskaper som man avser och som skiljer sig mellan olika grupper av människor.
De gånger jag haft tillfälle att be en sverigedemokrat beskriva vad man menar med ”nedärvda essenser” har jag stämplats som oikofob – det vill säga ett hat mot min nationalitet, land eller kultur – ingenting kunde vara mer fel – ingenting kunde heller förvåna mig mer då det inte förstår eller vet betydelsen av sina egna grundläggande ambitioner.
Oikofobi klistras på alla som är för kulturell mångfald, religiös öppenhet och politisk pluralism – kort och gott alla som är emot skandalpartiet – det är lättast så.

Men detta med ”nedärvda essenser” måste vidareutvecklas i enlighet med ambition, målsättning och syfte.
Som ett led i etnonationalism och därtill hörande kulturrasism vill man genomföra en repatriering – det vill säga ett av staten finansierat återvändarprogram för de som inte kan eller vill acceptera den svenska kulturen – vilken kulturell begivenhet som avses har de dock svårt för att förklara då varje landsända i vårt avlånga land har en egen kulturell tradition.
Den ”nedärvda essensen” måste ju förstärkas och i förening med skandalpartiets subversiva ambitioner blir frågan var man bäst börjar?
Skolan blir det givna svaret!
Om Sverigedemokraterna får bestämma över skolan vill de tillbaka till den tid vi nyss lämnat och som vi vet är fel. De vill inte att skolan ska bejaka individens särart och kulturella arv. Istället ska en övergripande odefinierad svenskhet målas över alla individer oberoende av etnicitet.
Att förbjuda språk, och att tvinga på individer kultur, historia eller religion, är inte förenligt med något som vi känner som vare sig demokratiskt, humanistiskt eller svenskt.
Hela idén om en svensk nation rimmar tämligen illa med den moderna världens utmaningar och med den öppenhet, tolerans, solidaritet och jämställdhet som vi så länge kämpat för i Sverige för att infria.

Att-mörka-sanningenIdén om den svenska nationen är som hämtad från 1800-talets nationalromantik. Sverigedemokraterna bygger sin ideologiska idé på en tanke om nationen och demokratin som härstammar ur den kulturella betydelsen av ordet nation, det vill säga att olika nationer består av olika folkslag, en nation – ett folk. En nation utgörs av det folk som delar samma språk, kultur, historia och religion. På så vis definierar Sverigedemokraterna även sin syn på demokrati. I den sverigedemokratiska ideologin bör nationer inte blandas då det vid sammanblandning av olika folk gör det svårt att upprätthålla en fungerande demokrati, skriver de i sitt principprogram.
De flesta av oss ser minoritetslagstiftningen som en bekräftelse på att det i Sverige finns fler språk än ett och att alla dessa språk, kulturella uttryck och historia ska anses vara en del av det svenska, en del av vår gemensamma historia.
Eftersom majoritetsbefolkningen också är de som besitter den yttersta makten, då de är fler, är minoritetslagstiftningen viktig för att främja minoriteternas rättigheter i Sverige demokratiskt.
Lagstiftningen talar överhuvudtaget inte i termer om nation eller nationstillhörighet.
Det är ett tankesätt som förkastades ihop med rasbiologin.

Det är detta parti som Ulf Kristersson inte vill tala om men gärna ta stöd av och ser möjligheter till framtida samarbete.
Han till och med tycker det är ”sinnessjukt” att fokusera på ett parti som söker subversiv omdaning av hela samhället – från ett öppet till ett homogent dito.
De som förstår och uppfattat och fokusera på skandalpartiets subversiva förändringar av samhället har en uppgift – nämligen att upplysa och informera alla de som inte förstår skandalpartiets målsättning och syften.
Att därvid säga att det ligger för mycket fokus på det partiet kan jämställas med en enda mening – håll käften och fokusera på mig.

Jag förstår Kristerssons bitterhet ur hans perspektiv dock inte ur ett demokratiskt perspektiv.
Jag delar inte alltid Liberalernas och Centerns politiska idereformer och jag är ingen större vän av den så kallade Januariöverenskommelsen i de delar som går på tvärs mot de för Socialdemokratin viktiga ståndpunkter – och för att nämna några är införandet av marknadshyror eller ett avskaffande av värnskatten två exempel.
Men det fanns mot bakgrund av valresultat och möjligheten för en för landet destruktiv politisk utveckling inget val.
Att gå i opposition skulle vara liktydigt med att överlämna makten till en moderatledd regering tillsammans med kristdemokrater och med välvilligt stöd av skandalpartiet – kanske till och med samarbete och vad är Kristersson villig att sälja för att få stöd för sina konservativa idereformer?
Därför var det bättre med januariöverenskommelsen då en socialdemokratiskt ledd regering har möjligheten att mildra effekterna av överenskommelsen.

StödundervisningHela det politiska debaclet med en regeringsbildning som tog mer än 4 månader kan ytterst lastas Ulf Kristersson och hans obefogade makthysteri även om nu Annie Lööf såg möjligheterna att skruva till det ytterligare till egen fördel så hedrar det ändå Centern och Liberalerna att de fullföljde det löfte som de tidigare givit uttryck för – nämligen att inte ge skandalpartiet mer utrymme att påverka än de har genom sin vågmästarroll tillika de fåtal gånger de orkar medverka i utskottsarbetet.
Sen får Ulf Kristersson ha vilka synpunkter som helst som talar för honom själv och hans parti.
Själv betraktar han sig som oskyldig till den borgerliga splittringen vilket antyder avsaknad om insikt och möjlighet att objektivt se sin egen roll i denna splittring.

Något som han och förövrigt alla övriga politiska företrädare måste lära sig är att politiska idereformer skall underlätta möjligheten för den enskilde människan att förverkliga och utveckla sig själv – inte tvärtom.

 

 

 

Det politiska hyckleriets överstepräster!

hemvacc88ndarelow-1 (1)Om det är möjligt att missförstå statsminister Stefan Löfvens uttalande vad avser hemvändande krigare från terrororganisationen Daesh eller IS (Islamiska staten) med svenska medborgarskap så föredrar självutnämnda (o)kunniga debattörer att presentera sina exklusiva ståndpunkter som en sanning ivrigt påhejade av andra lika (o)kunniga.
Makabert!
Extremismens högborg påvisar ånyo att  ”vitt är svart – jorden är platt” motbevisa det och du blir per omgående förklarad kommunist eller ännu värre islamistkramare!

Vad är då sagt?
Egentligen inget uppseendeväckande!
Det svenska medborgarskapet är skyddad i grundlagen oavsett du föds som svensk medborgare eller förvärvar ett svenskt medborgarskap senare i livet under de förutsättningar som anbefalles i nämnda lagstiftning.
Upprinnelsen till detta makabra skådespel som nu kan skönjas på sociala medier är direkt kopplat till moderaternas tillika Sverigedemokraternas lika makabra uttalande om att göra det möjligt att dra in det svenska medborgarskapet
Det ligger naturligtvis i kulturrasismens och nationalismens – och nu också konservatismens – intresse att skapa andrahandsmedborgare det vill säga att du som föds av svenska medborgare i Sverige samt av den anledningen per automatik erhåller ett svenskt medborgarskap torde sitta säker medan de som senare i livet blir svensk medborgare aldrig kan vara säker på att mista sina grundlagsskyddade rättigheter och skyldigheter.
Samtidigt har inga svar givits av nämnda partiers ledningar vad som kan vara ett skäl att skapa ett sådant andrahandsmedborgarskap även om det nu förstås som medverkan eller i övrigt samröre med terrororganisationer.
Vad blir nästa steg i att undergräva medborgarskapet?
Mycket kan man förvänta sig av sverigedemokraterna eller skandalpartiet som jag föredrar kalla dem – men moderaterna!!!

Det andra uppenbart upprörande är statsministerns uttalande om att Sverige har ingen som helst skyldighet att ekonomiskt hjälpa misstänkta deltagare i terrororganisationen Daesh.
De med svenskt medborgarskap får således ta sig hem på egna ekonomiska förutsättningar.
Vi kan inte förneka svenska medborgare att ta sig hem till Sverige och är återigen knutet till medborgarskapslagen.
Uttalandet grundar sig på det rekommendationer som brukar delges via UD vad avser resor till områden eller inom länder utmärkta områden eller i förekommande fall hela länder där stor risk finns att råka illa ut på ett eller annat sätt.
Besöker man något av dessa länder trots UD:s avrådan har man tagit ställning och kan således inte påräkna konsulär hjälp av den svenska staten via UD.
Så vad som är kontroversiellt med detta är obesvarat.

Terrororganisationen Daesh har utan tvekan begått sådana krigshandlingar som bryter mot alla mänskliga rättigheter och borde föregås av prövning i den internationella krigsförbrytardomstolen ICC.
En permanent internationell domstol som dömer krigsförbrytelser har länge ansetts vara länken som saknas i det internationella rättssystemet.
Världens första krigsförbrytardomstolar var Nürnberg- och Tokyo-tribunalerna efter andra världskriget.
Efter krigen i Rwanda och ex-Jugoslavien har tillfälliga krigsförbrytardomstolar upprättats.
Den 12 april 2002 tillkom dock världens första permanenta internationella brottmålsdomstol ICC verklighet.
Romstadgan började gälla ”domstolens lagbok” 2003 och kommer vara i full funktion i Haag i Nederländerna.
Det finns dock problem med ICC som internationell krigsförbrytardomstol vilket framgår av denna utmärkta redovisning.

Internationellt upprättad krigsförbrytartribunal genom FN:s säkerhetsråd är ett osäkert förfarande då Ryssland med sannolikhet kan komma att begära sin vetorätt.
Och att låta Syrien i detta fall – som angetts från flera håll – är tillika ett högst osäkert kort då framförallt rättssystemet i landet mer eller mindre kan betraktas som förfallet.
Återstår således – och särskilt mot bakgrund av president Trumps nyligen uttryckta ståndpunkt att de som hålls i fängsligt förvar under den amerikanska statens försorg kan komma att släppas fria om de europeiska länderna inte tar sitt ansvar för de cirka 800 som hålls fängslade – att EU upprättar en underorganisation av Haagdomstolen där de som saknar medborgarskap i något av EU:s länder men har en fast bostadsadress eller annan anknytning som binder dem till något av länderna genomgå en prövning i enlighet med Romstadgan som till dags dato ratificerats av 114 länder inklusive Sverige.

Svenska medborgare som misstänks begått brott mot internationell lagstiftning skall underställas svensk domstol.
Svårare än så är det inte – det svåra är att leda i konkreta bevis vilket den nya lagrådsremissen i tillägg till terrorlagstiftningen om samröre med terrororganisationer sannolikhet kan komma att underlätta prövningen.
Problemet är att den kommer långt för sent särskilt som den inte kan göras retroaktiv.

Återkomsten!

gud-bevareBloggen har legat i träda under ett drygt år och har nu tagit beslutet att återuppväcka densamme.
Anledningen är att bloggen fortfarande genererar besökare samt att man saknar densamme.
Glädjande naturligtvis att den var uppskattad-

Bloggen kommer som tidigare ventilera politiska händelser med faktabaserad information och eller åtföljande verifierbara länkar för de som vill fördjupa sig ytterligare.
De krönikor som skrivs kommer även nu publiceras på diverse sociala medier främst Facebook och Twitter.

Det är fritt att dela samtliga mina publikationer och vill i sammanhanget påminna om att i de åtföljande kommentarsfälten på såväl Facebook som Twitter inte får förekomma otidigheter eller i övrigt ett språkbruk som innefattar hatiska argument ej heller förklenande vokabulär riktat mot etnicitet, kön eller barn.
Detsamma gäller givetvis på bloggens egna kommentarsfält.
Sådana oanständiga kommentarer kommer per omgående plockas bort utan vidare förklaring.

I övrigt är alla välkomna oberoende av ståndpunkt, oberoende av partitillhörighet, kritik eller i övrigt för att stärka innehållet under sakliga och värdiga former.

VÄLKOMNA ÅTER!

Privatisera mera!

gratis-jobbAtt jobb skapas genom investeringar i samhället torde vara en självklar ståndpunkt för de allra flesta. En avgörande faktor för att öka efterfrågan på arbetskraft är att skapa arbetstillfällen. Det kan man göra genom att satsa på infrastruktur – ökat bostadsbyggande, möta underskotten på vårdpersonal inom vårdsektorn, järnväg och sjöfart med mera – en förutsättning i avseendet är en sammanhållen myndighet som en länk mellan arbetsmarknad, kommun och stat för att vid varje givet tillfälle samverka för att uppfylla behov av utbildning och kompetens som efterfrågas.

En sådan myndighet finns men som fungerar dåligt i de flesta avseenden. Att den fungerar dåligt kan sammanfattas av många olika orsaker, orsaker som politikerna inte förmått hantera på ett resursmässigt sätt. Ofta har det handlat om plockepinn – man har plockat förslag och åtgärder lite här och där utan att förmå sig se helhet och förståelse av betydelsen av denna länk mellan arbetssökande och arbetsgivarnas krav.

Arbetsförmedlingen har av och till varit i skottgluggen. Dess vara eller icke vara har debatterats flitigt och lika ofta har den debatten präglats av icke sanningsenliga påståenden främst av de som förutsatt sig inte tycka om denna av socialdemokratiska regeringar instiftade byråkratiska koloss som den kommit att bli – främst påvisad av alliansregeringen – genom diverse förslag och åtgärder som demoniserat och förvandlat myndigheten till något som kan jämföras med en såpopera. Bara för att nämna något av alla de misstag som högern införde var de så kallade jobbcoacherna som förespråkade diverse ovetenskapliga healingkonster i tron att det var detta som arbetsmarknaden behövde.

JobbcastingSvenskt Näringsliv (SN) har i flertalet rapporter inte dragit sig för att hantera sanningar på ett bedrägligt sätt. Bland annat att förmedling av arbete skett – genom fabricerad statistik – mindre än en gång i månaden! SN – som idag gemensamt med högerpartierna vill lägga ner Arbetsförmedlingen till förmån för privata intressen –  kan inte – eller vill inte – svara på hur deras uppgifter tagits fram. Att Arbetsförmedlingen stärkt sin betydelse påvisas främst av Statistiska Centralbyråns (SCB) arbetskraftsundersökningar för åren 2015-2018 som påvisar en rekryteringsandel med 20 procent i jämförelse med konjukturuppgången åren 2006-2009.

SN gemensamt med högerpartierna pekar ofta på att den offentliga Arbetsförmedlingen presterar sämre än de privata förmedlarna. En slutsats som är förvånande när man tar del av Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering (IFAU) som – påvisar motsatser – det vill säga privata förmedlare presterar sämre än den offentliga – genom den omfattande sammanställningen av internationell forskning som genomfördes 2016. Riksrevisionen slår också fast i sin granskning att privatisering av Arbetsförmedlingen inte är en lösning utan bör fortsatt stå under statlig kontroll för att lösa integrationen av nyanlända.

För högertrojkan handlar det uteslutande om en ideologisk reform som utesluter den offentliga Arbetsförmedlingen till förmån för privata intressen under fortsatt statlig ansvar. Det är inte svårt att förstå det ansvaret som kommer att bestå av att bistå privata arbetsförmedlare med skattemedel. Att medverka till att reformera och effektivisera den offentliga Arbetsförmedlingen finns inte på kartan.

Smörgåsbord-för-arbetsgivareVäljarna har en tendens att glömma bort vad som skedde under regeringen Reinfeldt.  Han utropade bombastiskt sitt parti – som aldrig gått hand i hand med arbetsmarknadens villkor såvitt det inte handlat om att tjäna de privata – det enda arbetarpartiet och slaktade a-kassan och gjorde Arbetsförmedlingen till en kontrollmyndighet som plågade de arbetslösa genom diverse bisarra arbetsmarknadspolitiska reformer varav en reform redan nämnts. Svantesson arbetsmarknadspolitisk talesperson för Moderaterna meddelar nu i en överenskommelse med sina allianskolleger att då Arbetsförmedlingen fungerar så dåligt så är det en given påföljd att privatisera hela härligheten. Någon som är förvånad?

En Arbetsförmedling som främst skall inrikta sin verksamhet genom att förmedla arbeten via en aktiv och ansvarsfull arbetsmarknadspolik betyder bland annat fler och bättre – inte minst individanpassade – arbetsmarknadsutbildningar. Och ja det kostar initialt men återbetalas på längre sikt. Det är endast genom att rusta människor mot företagens krav på kompetenser vi kan nå långsiktiga lösningar på de problem vi har idag särskilt vad avser ungdomar och nyanlända. Det saknas inte arbetsuppgifter i Sverige – samhället ropar och skriker efter ett ökat bostadsbyggande, förbättrad kollektivtrafik, fler lärare i skolan och i vården bland många andra yrken. Dagens arbetsmarknad präglas av otrygghet främst för de som vill men inte ges möjlighet att ta steget in i vuxenlivet.

Högerns svar är privatisera mera! Fantasier löser dock inte problemen. De borgerliga föredrar att låna in dragen från privat sektor för att bli effektivare. Det fungerar varken på utbildning, kompetensutveckling  och matchning för nya arbeten. Högern har hejat på den marknadsekonomiska fundamentalistiska lösningarna på det mesta av våra samhällsproblem – de som klarar sig bäst är den privata företagsamheten som gynnas av lukrativa bidrag och avdragsrätter medan de arbetslösa febrilt söker arbeten de kan försörja sig på. Det bisarra med privata lösningar som betalas av det offentliga är att när den privata mischmaschen inte fungerar då förblir skuldbördan på det offentliga. Outsourcing till privata aktörer fungerar inte – många exempel kan nämnas – ett påfallande exempel är skolan där våra barn kan mötas av stängda skolportar och en lapp på dörren – ”nu är det kommunens ansvar för skolan har gått i konkurs” Vem tar hand om de arbetslösa när de privata förmedlingarna konkursar?

Slutsats:Ge f*n i att lägga ner Arbetsförmedlingen för privata intressen. Medverka istället till reformer som ger de arbetslösa en effektiv resurs för att lösa de arbetsmarknadsproblem som finns och lyssna lite mindre på näringslivets förljugna och nyliberala lösningar. Vi har nog av marknadsfundamentalistiska lösningar.

bloggarna

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

%d bloggare gillar detta: