En demokrati under attack………………..

Publicerad 2016-09-25

SAMSUNG

SAMSUNG

Jag vill göra tydligt att jag har ingen som helst respekt för de som hetsar mot andra människor alá Donald Trump, Le Pen, UKIP eller för den delen Sverigedemokraterna och alla andra liknande rörelser med ett varierande mått av en åtskillnadsideologi som använder demokratins alla möjligheter för att – paradoxalt nog – demontera densamme vid ett makttillträde.
Våra fyra grundlagar är centrala för vårt statsskick och skall skydda vår demokrati samt ge oss den frihet – under ansvar – som stadgas i regeringsformen, successionsordningen, tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen.
Att delar av grundlagarna är under attack av rörelser som begränsar deras ideologiska och politiska ambitioner är väl känt och dokumenterat – inte minst av händelserna i Tyskland under 30-talet.
Att ”respektera” och ”normalisera” dessa organisationer som vill riva ner det demokratiska samhället är ren dårskap.

cdsvdfgDet paradoxala i deras politiska ambitioner – som nämns i första stycket – är att alla dessa organisationer skulle aldrig kunna torgföra sina ambitioner utan våra fyra grundlagar – det blir då tämligen förståeligt att man i sina manifest också försvarar demokratin som en inledande fras eftersom de är dessa organisationer behjälpliga i deras politiska ambitioner – nämligen att avskaffa hela eller delar av lagstiftningen som inte fyller deras egna syften.
Ett sådant tydliggjort exempel är Kent Ekeroth – sittandes i justitieutskottet – som representerar Sverigedemokraterna i vårt högsta demokratiska fäste – Riksdagen – som vid ett flertal tillfällen ondgjort sig över våra medier – som man kallar PK – politisk korrekt – där han anser sig tvungen att avskaffa de medier som inte fyller hans politiska ambitioner.
Nu kan man avfärda hans ambitioner som individuell smörja – men så länge hans irrläror inte dementeras av ledningen för partiet får man förutsätta att irrläran är fastslagen.
I motion 2010/11:K393 Politisk tv-reklam – vill Sverigedemokraterna styra våra medier med bland annat strypa ansvariga utgivares möjligheter att påverka innehållet i reklamen.
Man ska således inte få säga nej om inslagen bryter mot medieföretagens etiska regler eller mot erforderlig lagstiftning.
Kontrollerandet av medier är en av fascismens grundpelare.

arena01_skarmEn annan grundpelare för dessa organisationer är propaganda.
Nazismens förgrundsgestalter i Tyskland hade kanske aldrig fått det genomslag hos det tyska folket om man inte förfogade över en enorm propagandamaskin som i allt väsentligt utgick från – ur deras perspektiv – sprida ”sanningar”.
Den nazistiska propagandan lyfte fram ”ariern” som ett rasmässigt ideal.
Det i motsats till den negativa beskrivningen av juden – som representerade det osunda och det onormala.
Judarna framställdes som fiender till den tyska staten och det tyska folket.
I den nazistiska propagandan ingick att allt osunt måste bort ur den tyska folkgemenskapen.
Steg för steg skildes därför judarna från övriga tyskar för att till slut skiljas från sin mänskliga identitet – avhumaniserades och förintades.

Idag är man försiktig i sina propagandamedier – eller som man själv hellre kallar dom ”alternativa medier” där Avpixlat – närstående till Sverigedemokraterna – spelar en stor roll och självklart inte vill bli sammankopplade med den nazistiska rasideologiska propaganda som vände sig mot judar och andra som inte var tyskvänliga.
Dagens propagandamediers huvudsakliga ambition är inte att förespråka rasideologi utan mer av att rikta misskund mot invandrare och särskilt de med i jämförelse stora kulturella skillnader – samt alla de som förespråkar människors lika värde – är inte ”Sverigevänliga” ur deras perspektiv.
Desinformation och riktad misskund mot redan utsatta medborgare är dock densamma även om man retoriskt inte använder sig av typiska nazistiska argument – det skall dock tydliggöras att det finns sådana propagandamedier också som i rena nazistiska termer förespråkar rasideologins lära och resultatet av den som en politisk ambition.

Ledande politiker – med några undantag – förmår inte se sambanden mellan propagandan visavi de politiska manifest där demokratin sägs vara en förutsättning och skall bibehållas.
Att skriva in i ett politiskt manifest att våra grundlagar måste ändras eller revideras med ett huvudsakligt syfte att tillfredsställa det statsskick som Sverigedemokraterna önskar skulle bli en dödsstöt för partiet – det aktar man sig för.
Att vissa journalister förespråkar en normalisering av utstuderade främlingsfientliga organisationer eller ett parti som har sin grund i nazism och fascism men som förändrats med kostym och slips samt blankpolerade skor och med retoriska argument förefaller vara ett parti som talar om värderingar som appellerar till många medborgare – är oroande.
Men mer oroande är att ledande politiker förfaller till en normalisering av ett parti som har en värdegrund stick i stäv mot FN:s konvention om mänskliga rättigheter som vi ratificerat och där ratificeringsdokumenten finns arkiverade hos FN:s huvudkontor.
Det finns en tilläggsresolution som antogs av FN:s Generalförsamling redan 1965 och trädde ikraft den 4 januari 1969 – som Sverige ratificerade 1972 och som samma år upphöjdes till Svensk lag.

Tilläggsresolutionens huvudsakliga syfte är följande;

Definitionen av diskriminering som varje åtskillnad, uteslutning, inskränkning eller förmån baserad på ras, hudfärg, börd eller nationell eller etnisk härkomst, vilka har till syfte eller verkan att upphäva eller försämra erkännandet, åtnjutandet eller utövandet av mänskliga rättigheter och grundläggande friheter på samhällslivets politiska, ekonomiska, sociala, kulturella eller andra områden.
Att de ska avskaffa rasdiskriminering, förbjuda diskriminerande praxis och, där så är berättigat, tillse att vissa rasgrupper för utvecklas och åtnjuta skydd.
Att de ska göra det straffbart att sprida idéer som är grundade på teorier om rasöverlägsenhet eller hat och att olagligförklara varje organisation som verkar för rasism.

Sverige har fått berättigad kritik genom åren förmedlad av FN:s övervakningskommitté för rasdiskriminering (CERD) för att åsidosätta konventionens mening.
I promemoria av Kommittén för avskaffande av rasdiskriminering så sent som den 28 augusti 2014 lämnar dåvarande regering en förklaring med åtgärder innefattande de punkter som CERD kritiserat Sverige för avseende konventionens mening.
Trots tydligheten i tilläggsresolutionen samt att densamme är upphöjd i Svensk lagstiftning förefaller kritiken på angivna punkter fortfarande vara aktuella.
Svenska myndigheter – och då särskilt polismyndigheten vars främsta uppgift är att försvara vår demokrati samt skydda medborgarna i enlighet med erforderlig lagstiftning – synes ha vissa besvär att tillämpa den existerande lagstiftningen.
För mig är det alldeles uppenbart att man frångått sina grundläggande uppgifter när man bereder tillstånd för en organisation som på alla väsentliga punkter strider mot konventionen om mänskliga rättigheter och inte minst vad avser nämnda tilläggsresolution.

Hur ser då kriterierna för tillståndsgivning ut?
Enligt Polisen skall tillståndsgivning ske enligt nedanstående kriterier;

Grundlagsskyddet för demonstrationer är starkt och Polisen är skyldig att pröva en ansökan om tillstånd.
Polisen ska i sin bedömning bland annat se på om arrangören tidigare gjort sig
skyldig till att allvarligt störa ordningen.
De ska bedöma om ett beviljat tillstånd riskerar leda till allvarliga ordnings- eller trafikstörningar eller om det allvarligt skulle kunna hota säkerheten
för arrangörer och åhörare.
Däremot ska inte eventuella ordningsstörningar vid tidigare
möten som orsakats av motdemonstranter tas med i bedömningen.

ladda-nedDet mest anmärkningsvärda är kriterierna för tillståndet där bedömningen riskerar leda till ”allvarliga ordningsstörningar”.
Säg mig en enda nazistisk organisations demonstration som inte lett till allvarliga ordningsstörningar där allmänheten i förekommande fall riskerar falla offer?
Och i vilken utsträckning har platsen för demonstrationen för betydelse?
Det är ju ytterst provocerande när man ger tillstånd för denna typ av demonstration på en plats som uppkallats av en av våra mest kända diplomater som i sitt kall räddat tiotusentals judar undan nazisternas förföljelser under andra världskriget.
Därutöver och i anslutning till platsen pågick under samma tid som demonstrationen pågick en gudstjänst för den judiska församlingen i Stockholm.
Att detta var en uträknad provokation av arrangörerna tvekar jag inte att påstå – men Polisen – som har möjlighet att erbjuda annan plats än den av arrangörerna föreslagna gör mig förundrad – i synnerhet som det inte framgår av deras kriterier att man strikt skall tillgodose arrangörernas förslag.

Slutsats: Det är inte fel på lagstiftningen – det är fel på tillämpningen av lagstiftningen.
Här bör regeringen reglera i regleringsbrevet till respektive myndighet att beakta för varje myndighet erforderlig lagstiftning samt införa en nationell kontroll med avsikt att tillse att lagstiftningen tillämpas på det sätt den åsyftar.
Svårare än så torde det inte vara.
bloggarna

Så långt har det gått…………………….

Publicerad 2016-09-17
Fel-fokusI veckan som varit har ett – i det närmaste – krig blossat upp inom Liberalerna.
Normalt struntar jag i vilka interna spörsmål de olika partierna dryftar – men denna gång handlar det om något mycket mer angeläget för oss alla.
Jan Björklund deklarerade ett krav på vår statsminister – han ansåg att Stefan Löfvén skulle bjuda in Sverigedemokraterna som en part vid blocköverskridande partiöverläggningar.
Birgitta Ohlsson – som sitter i partiledningen kritiserade – med all rätt – Jan Björklund för hans uttalanden om att Sverigedemokraterna borde bjudas in till samtal av regeringen.
Hon blev tämligen omgående uppmanad av Tina Acketoft och Anna Starbrink att lämna partiledningen.

ohlsson-bjorklund-jpgBirgitta Ohlsson har ett starkt stöd ute i partidistrikten och det vet Jan Björklund – här skulle man kunna vara lite konspiratorisk och tro att utspelet var ett medvetet val i akt och mening att för gott bli av med sin närmaste kritiker, antagonist och aspirant på partiledarposten – Birgitta Ohlsson fick flest personkryss före Björklund i kommunvalet i Stockholm förra valet.
Fler tunga namn har uttalat sitt stöd för Birgitta Ohlsson bland annat Cecilia Wikström – EU parlamentariker.
Cecilia Malmström – EU:s handelskommissionär och tidigare svensk handels- och EU-minister – ger starkt stöd till partikollegan Ohlsson.
Till och med de forna partiledarna Bengt Westerberg och Maria Leissner med fler tunga namn instämmer i kritiken mot Jan Björklund där Bengt Westerberg ansåg att uttalandet var onödigt – Olle Wästberg tydlig liberal profil samt dess ungdomsförbund instämmer likaledes i kritiken.
Ett par av partidistrikten går ännu längre och kräver både Björklunds, Tina Acketoft och Anna Starbrinks avgång.
De menar att omfamna rasism och sträcka ut handen till ett parti som förkastar tanken om alla människors lika värde inte är socialliberalism.
Hur socialliberal är Björklund egentligen?

jimmie-akbMen ett uttalande har fått både borgerligheten och medierna att gå i spinn – inte för Björklunds uttalande utan – av det faktum att Stefan Löfvèn i en intervju sagt sig inte lämna över regeringsmakten om alliansen blir större än de rödgröna partierna – det är viktigt att både läsa och förstå kontexten i det uttalandet – något som de borgerliga partiledarna undviker i sin kritik – särskilt gäller det Anna Kinberg Batra som i en intervju i Dagens Industri menat exakt detsamma som Stefan Löfvén kungjort utan att specificera hur eller med vem som skall ingå i den regeringsbildningen – möjligen att Stefan Löfvén varit något tydligare än AKB – ironiskt nog skulle man kunna säga att hon idag kritiserar sig själv.
Majoritet innebär i en demokrati ett röstetal överstigande 50 procent.
Med ett sådant valresultat är det givet att man överlämnar regeringsmakten till den koalition som fått majoritet i parlamentet.
Dessvärre ser inte det politiska landskapet ut så – det är bara Björklund i sin personliga drängstuga som tycks tro det gemensamt med de övriga charlatanerna inom borgerligheten – för såvitt inte Björklund vill etablera samarbete med Sverigedemokraterna.
Egentligen är det smaklöst att tala om att tvinga en regeringsmakt av stolen – om det inte är drängstugeretorik så vet jag inte vad det skulle vara.
Ytterst är det väljarna som med sina röstsedlar avgör vem som skall inneha regeringsmakten – det ankommer knappast på vad Björklund, Batra eller någon annan av partiledarna anser.
I en sak har Björklund dock rätt – i en demokrati är det majoriteten ytterst som får regeringsmakten – men det var som sagt inte frågan.

Den nya svenska författningen strävar efter att fastlägga principerna för en parlamentarisk ordning.
Sverige har styrts av minoritetsregeringar under drygt 32 av de snart 40 åren sedan införandet av 1974 års regeringsform och även innan grundlagsreformen var minoritetsregeringar vanliga.
En viktig konstitutionell förklaring till detta stabila minoritetsregerande är sannolikt att Sverige tillämpar vad som brukar kallas negativ parlamentarism – vilket innebär att det räcker med att en regering tolereras av riksdagen för att kunna bildas eller sitta kvar med så kallat hoppande majoriteter – men sådant är inte varken Liberalerna eller Centerpartiet längre intresserade av.
Man stänger hellre alla dörrar men håller bakdörrarna försiktigt olåsta mot Sverigedemokraterna istället.

En konstitutionell nyhet är den regel i 6 kap. 3 § RF – och som kunde ha använts första gången i valet 2014 – som säger att om en statsminister väljer att inte avgå efter riksdagsvalet ska förtroendet för honom eller henne prövas av riksdagen senast två veckor efter att den samlats.
Reformen har ibland framställts som ett steg i riktning bort från den negativa parlamentarismen och dess möjligheter att släppa igenom smala minoritetsregeringar.
Reinfeldt hade i enlighet med konstitutionen inte behövt överlämna regeringsmakten 2014 på det sätt han gjorde.
Trots detta sa Reinfeldt – helt felaktigt – att om de rödgröna vinner majoritet avgår jag – de rödgröna vann inte en majoritet men blev större än de borgerliga regeringsalternativet.
Reinfeldt hade kunnat sitta kvar och inväntat en förtroendeomröstning i enlighet med regeringsformens sjätte kapitel och hoppas på att Sverigedemokraterna – med stor sannolikhet – skulle rösta bifall i omröstningen – man röstade bifall i alliansens favör för deras förslag till statsbudget som innebar en hel del motsägelsefulla frågetecken vad avser Sverigedemokraternas ställningstaganden i enlighet med deras ambitioner.
Det var således – ur ett borgerligt perspektiv – både ett historiskt misstag och prov på dålig statsmannakonst då Reinfeldt redan innan valet låste sig vid vilka och med vem han ville bilda regering till skillnad mot Stefan Löfvén och Socialdemokraterna.

Antingen är man totalt okunnig om hur vår parlamentarism fungerar i vår demokrati eller så är man medveten men ställer sig på höga hästar i sin kritik mot Stefan Löfvéns uttalande i någon viss medvetenhet att de flesta av våra väljare generellt är tämligen okunnig om vad regeringsformen stadgar.
I bägge fallen är det högst anmärkningsvärt – anmärkningsvärt eftersom oppositionen har ambitioner att regera landet.
Men det är så borgerligheten fungerar – med okunskap och populism – och i förekommande fall rena lögner – vill man vinna regeringsmakten.
Ur det perspektivet gör Stefan Löfvén helt rätt som ställer alternativet på ett framtida regeringsalternativ på sin spets – vad vill man egentligen.

alliansenHur vill Moderaterna, Liberalerna, Kristdemokraterna, Centerpartiet och Sverigedemokraterna – det sista partiet med tungan på vågen och det egentligen största problemet – skall se ut efter 2018?
Från borgerligt håll har det hummats och uttrycks tveksamheter om man kommer att ta med sig Sverigedemokraterna i sin egen drängstuga eller inte.
Det är först då vi kan tala om borgerlig majoritet.

JanBjörklund – är med sin tveksamma kaserngårdsretorik avseende konstitutionen inte sen att diktera villkoren för nuvarande regering.
Moderaterna säger sig inte vilja regera med – officiellt – stöd av Sverigedemokraterna och menar i samma andetag att man skall inte demonisera Sverigedemokraterna – jag har en hel del i övrigt att säga avseende demonisering men lämnar fältet fritt för mina läsare att själva se det absurda i uttalandet.

SD SverigeKristdemokraterna har bortsett från de vidriga hat mot invandrare som förmälts dels av företrädare från partiledningen dels av en hel del av deras kommunala företrädare – svansen ej inräknad då de kan betraktas som sympatisörer och underlag för Sverigedemokraternas reella existens och – så som partiledningen säger sig inte ta ansvar för – och därvid sagt sig inte utifrån Sverigedemokraternas politiska manifest skall anses vara rasistiska den ena dagen för att den andra dagen säga att de faktiskt är det – vad Kristdemokraterna säger idag är det väl ingen som vet – det tycks växla från den ena dagen till den andra.
Centerpartiet – sin vana trogen – talar om frihet för småföretagarna lite miljö och accentuerar sina ambitioner med att det är alliansen – en allians som tycks vara sprängd i småbitar men som man försöker lappa ihop för att med stöd – på ett eller annat sätt – regera med Sverigedemokraterna – kort sagt vi vet inte vad Centerpartiet vill.
Men i sinom tid kommer väljarna kräva av de borgerliga att få veta hur och med vem man vill regera landet.
Hitintills har svaren bestått av frågetecken.
bloggarna

De är inga Socialdemokrater……………………….

Publicerad 2016-09-09
vissna-rosorAllt som oftast ser jag inlägg på sociala medier om hur illa en del Socialdemokrater beter sig.
Att de gör det står utom alla tvivel – och att de i samma andetag utger sig för att vara Socialdemokrater får åtminstone mig att reagera med ilska.
Det var uppenbarligen ett annat rättsmedvetande på Erlanders tid då han vid sin pensionering återlämnade det som tillhörde staten.
Det finns de idag som gärna vill tro detta är en anekdot – men jag råkar veta att det är sant – hans hustru Aina Erlander var den som lämnade tillbaka en del pennor och annat som tillhörde staten.
Men det var då det när moralen, etik och rättsmedvetandet stod högst på var mans agenda.
Idag stjäl man vad som går att stjäla – samt visar upp en attityd fjärran från arbetarrörelsens grundvärderingar – och det utan skam i kroppen.

sossarAtt majoriteten av våra politiker – oavsett ideologisk hemvist – har en sund moral och rättsmedvetande solkas naturligtvis ner av de som har ett flexibelt och töjbart samvete.
Alla är inte solklara parasiter bara för att ett fåtal har ett särskilt sätt att tolka vanligt sunt rättsmedvetande och särskilt för mitt parti med och mot arbetarrörelsens värderingar – det vill jag vara tydlig med då det är alldeles uppenbart att man mer än gärna generaliserar – majoriteten vill inte sammankopplas med dessa amorala beteenden inom partiet – jag vill inte ådra mig skammens rodnad på grund av hur ett fåtal partikamrater direkt och indirekt agerar i strid mot all vedertagen rättspraxis.
Att moral och etik sviktar hos många borgerliga politiker ser vi inget märkligt i – det uppfattas generellt hemmahörande på den kanten – trots att det är lika skrupellöst och förmodligen strider mot respektive partis egna moraliska och etiska koder – och därför blir det heller inte uppmärksammat på det samma sätt som om Socialdemokrater eller Vänsterpartister skulle bete sig oegentligt – då glider journalisterna runt i ett lyckorus och drevet är igång som på en given signal och allmänheten suger i sig varenda komma samt generaliserar – där ser man hur sossar egentligen är.
Om det i något fall känns berättigat med drevjournalistik så är det just i sådana fall där oegentligheterna gått över gränserna.

2012-11-15-02-11-05_jan-emanual-johannson_ensamkommandeEn av de värsta – så kallade Socialdemokrater – är Jan Emanuel Johansson som idag inte har några politiska uppdrag men kvarstår som medlem såvitt mig bekant – man kan ju fundera på varför.
Han gjorde sig ett namn i dokusåpan Robinson som han vann 2001 och med pengarna och kändisskapet gjorde han sig en karriär på den politiska taburetten för Socialdemokraterna – kanske han då delade arbetarrörelsen värderingar – därom vet jag inget.
Redan året efter blev han ordinarie ledamot i Riksdagen och avslutade sin ledamotskarriär som ersättare för Per Nuder under en kortare period – en annan tveksam Socialdemokrat – som upphörde i oktober 2010.
Han var ordinarie ledamot i Norrtälje kommunfullmäktige som avslutades också den 2010 då han valde att inte fullfölja sin plats på den valbara listan.
Därefter påbörjade han sitt hyckleri och andra både moraliskt och etiskt tveksamma affärer.
Det började redan 2012 med att han utreddes av Ekobrottsmyndigheten som misstänkt för grovt skattebrott och grovt bokföringsbrott.
Han företräddes av advokat Tomas Bodström – som vid tillfället inte hade några politiska uppdrag men var och är medlem i partiet – det är viktigt att skilja på dessa två definitioner då hans försörjning bestod i att driva sin och Borgströms egen advokatbyrå – inte en försörjning som politiskt aktiv – och såvitt jag vet har det inte uttryckts några tveksamheter mot Tomas åtaganden – men i allmänhetens ögon lyser naturligtvis korruptionen med neonljus då Lennart tidigare var justitieminister i den Socialdemokratiska regeringen.
Hur skulle det se ut i samhället om vi endast kan välja arbete och åtaganden utifrån den personliga ideologiska uppfattningen – Socialdemokrater skulle därmed aldrig kunna få anställning i ett marknadskapitalistiskt företag som har en helt väsensskild policy mot vad den enskilde har – Vänsterpartister skulle aldrig kunna ta anställning i ett privat vårdföretag sådana anställningar skall förbehållas endast Centerpartister eller av andra närliggande ideologiska uppfattningar – hur absurt är inte denna uppfattning?
Jan Emanuel friades dock från skattebrott men dömdes mot sitt nekande för bokföringsbrott och försvårande av skattekontroll.
Och fortfarande kunde han poängtera att han minsann var Socialdemokrat!!
Men karln hade en del ytterligare tveksamheter på sin meritlista.

noje-13s18-janemanuel-35_368Själv deltog han mer än gärna i diverse dokusåpor såsom Robinson och  Realitystjärnorna på godset bland annat – och som ledamot i riksdagen föreslog han höjd skatt på dokusåpor och andra – så som han själv uttryckte det – ”osunda” TV-program – vem är han att avgöra vad som är osunt eller sunt för svenska folket – borde han inte hellre se på sina egna affärer huruvida de är sunda eller osunda?
Andra uppmärksammade motioner var  kastrering av sexualbrottslingar, att polisen skulle få använda kräkmedel med tvång samt obligatorisk hiv provtagning för alla asylsökande – ett synnerligt kontroversiellt motionsflöde som väl ligger i linje med vad ett visst högerextremistisk parti förespråkar – vilket föranleder ett antal frågor om huruvida det är rätt ställt med tankeverksamheten i den kroppsdel som man normalt tänker med.
För den senare motionen rönte han kraftig kritik från Svenska Amnesty som ansåg att han brännmärkte en hel grupp – hur var det nu med allas lika värde?

32080Företagsmannen som ägde ett så kallat HVB-hem som enligt en artikel i Expressen från mars 2009 presenterar sitt företag på sin hemsida som ”en non-profit organisation/företag med socialt ansvar och tydlig ideologisk bas utifrån arbetarrörelsens klassiska värderingar” vilken rappakalja från en som sa en sak men handlade precis tvärt emot.
Det visade sig nämligen – efter granskning – att företaget med none-profit hade vinstnivåer på mellan 25–50 procent av omsättningen  vilket ansågs av flertalet redovisningsexperter som ”extremt ovanligt” för privata företag inom behandlingssektorn.
Och som om det inte var tillräckligt undanhöll han – upplysningsvis – cirka 18 miljoner i omsättning som efter granskning visade att omsättningen i själva verket var drygt 22 miljoner med en vinstmarginal på 22 procent – av det plockade Jan Emanuel Johansson personligen ut 250 000 kronor i form av aktieutdelning.
Begreppet ”none profit” tycks vara väldigt töjbart för herr Jan Emanuel – likaså Socialdemokraternas ideologiska bas utifrån arbetarrörelsens värderingar.
Jag hade inte reagerat om det verkligen varit none profit – men som Socialdemokrat måste jag reagera över hur man misshandlar och reducerar förtroendet för oss alla andra inom partiet genom hans flexibla tankegångar.

Det paradoxala är att han gemensamt med två andra Socialdemokrater – inga namn nämnda – skrev en motion om organisationer verksamma inom non-profit-sektorn där de bland annat menade att ”vinstintresset skall hållas tillbaka och värnandet om vård och omsorg för alla skall försvaras”. De menade vidare att det i samband med användandet av begreppet ”organisationer utan vinstsyfte” är ”angeläget att framhålla att dessa organisationer tillför kvaliteter som gör dem till något annat än offentliga verksamheter eller företag med vinstsyfte”.
Att han knappast levde upp till de han gav uttryck för gör honom till en lögnare och fifflare utan motstycke – och detta i namn av att vara Socialdemokrat.
Att han därutöver kommit undan med sina tveeggade propåer i samma namn utan att han blivit föremål för uteslutning ur partiet är beklämmande och en skam samt högsta grad mycket anmärkningsvärt.
Att förmedla en åsikt officiellt behöver inte nödvändigtvis innebära att man agerar utifrån den – och den som tydligast gett uttryck för det är Jan Emanuel Johansson.

jan-emanuel-ekobrottInte heller inkomstgarantin för avgångna ledamöter och ministrar gick herr Johansson förbi.
Efter valförlusten 2006 så meddelade herrn följande mycket anpassade argument officiellt ”Jag säger inte hurra för en arbetsbefriad inkomst. Det får bli en sista utväg.”
Denna sista utväg infann sig dock omedelbart efter valet då Jan Emanuel – efter granskning – kvitterat ut 38 000 kronor i månaden i inkomstgaranti från dagen efter valförlusten samtidigt som han drev två företag och var ledamot i två nystartade aktiebolag – ett inte helt ovanligt beteende – dock lagligt – vad avser flertalet före detta riksdagsledamöter och f.d. ministrar oavsett ideologisk färg där skattebetalarna skall stå för deras uppehälle samtidigt som deras företag genererar miljonvinster.
Men visst är det ljuvligt rent ekonomiskt att vara politiker och då särskilt om man har ett rymligt samvete med en flexibel uppfattning av den ”rätta” etiska och moraliska uppfattningen – om den stämmer överens med arbetarrörelsens värderingar är egalt för dessa förbannade parasiter – ja – jag väljer att kalla dem för parasiter för Socialdemokrater är det inte – och de representerar inte mig i partiet.

Men – och det värsta är – att dessa parasiter blir synonymer för alla verksamma inom arbetarrörelsen – och jag vill svära mig fri från den uppfattningen – då majoriteten av våra politiskt aktiva medlemmar har en sund inställning till vad som är rätt och fel utifrån våra värderingar och skulle inte drömma om att ”misshandla” partiet på det sätt som vissa inte bara tycks – utan också är i stånd att göra.
Jan Emanuel Johansson – som jag valt att inrikta mig på – bör för alla övriga Socialdemokrater ta ställning till om han skall fortsätta utge sig för att representera det Socialdemokratiska partiet – och inte bara han utan samtliga som har ett synnerligen flexibelt sätt att tolka arbetarrörelsens värderingar på – vilket på intet sätt innebär att inte också Socialdemokrater får tjäna pengar – de som ifrågasätter det eller använder detta som ett motargument har missförstått mig totalt.
Pengar får man tjäna så länge det sker inom ramen för lagstiftning, etiska och moraliska regler – dessa gratulerar jag – men de som förtjänar orimliga summor på andras olycka eller parasiterar på skattebetalarna för sitt eget egoistiska välbefinnande kan – för mitt vidkommande – dra dit solen aldrig skiner.

Så kritisera den som kritiseras bör – men döm inte alla andra för vad vissa gör.
Och – det finns inte någon elitisk skara som springer varken Jan Emanuel Johanssons eller någon annans ärenden åt de som har en flexibel uppfattning vad avser moral och etik eller ett annat sätt att se på arbetarrörelsens värderingar som är onormal – dessa tillhör bara samma skara som Jan Emanuel Johansson med flera som gärna ekar sitt budskap – ”jag är sosse och därför hjälper jag mina fränder i enlighet med arbetarrörelsens värderingar”
Det är lätt att generalisera.
bloggarna

 

Moderat partiledare spelar utrikesminister…………………

Publicerad 2016-09-06
AKBDet framgår av Expressens artikel att Anna Kinberg Batra varit på officiellt möte med Israels premiärminister Benjamin Netanyahu.
AKB ville inte uttala sig om vad som diskuterats med premiärministern utan väljer att kalla det en studieresa!!!!!
Expressens självcentrerade reporter Niklas Svensson väljer dessutom att inleda artikeln med ”Här får Margot Wallström och regeringen hjälp av Anna Kinberg Batra” – vilken hjälp det är framgår inte av artikeln.
Det finns i anledning flertalet frågor man bör ställa sig i sammanhanget.
Har Utrikesdepartementet godkänt denna sammanstrålning?
Har AKB informerat vår Utrikesminister innan mötet avsågs hållas?
Vilka frågor och svar har AKB haft för avsikt att ställa till premiärministern?
Sanningen är snarare att AKB åkt till detta möte på eget initiativ för att diskutera moderaternas hållning i utrikespolitiken – och är det så är det synnerligen graverande för både moderaterna och i synnerhet AKB.

Anna Kinberg Batra våra svenska värderingar innebär krav på de lata och odugliga samt att sänka skatter och gynna skattefifflare.

Anna Kinberg Batra spelar nu utrikesminister i hemliga samtal med Premiärminister Benjamin Netanyahu!!!!

Svensk utrikes- och säkerhetspolitik har i alla tider präglats – utåt sett – av ett samförstånd mellan opposition och regering alldeles oavsett vem som för tillfället regerat landet.
Anledningen är naturligtvis att vi som land inte skall förmedla en oenighet i vår strävan att i svensk utrikes- och säkerhetspolitik – där det första skälet i huvudsak handlat om ett nationellt intresse att stå enade i frågor som berört omvärlden.
Om partierna uppvisar inrikespolitisk enighet i utrikesfrågorna skall den enigheten stärka Sveriges trovärdighet inför andra länder – samtidigt som det försvårar för andra länder att påverka Sveriges utrikespolitik.
Att göra nationell partipolitik av dessa frågor har betraktas i den politiska debatten närmast som en dödssynd – åtminstone var det en uppfattning jag rönte vid tiden för mitt eget engagemang i politiken.
Trots denna strävan efter partipolitisk enighet blev det dock ibland bråk om de internationella frågorna.
För att nämna några så var Hjalmarsonaffären, Vietnamkriget,
u-båtskränkningarna samt Sveriges relationer till Sovjetunionen några frågor som utlöst våldsamma partipolitiska strider i Sverige under efterkrigstiden.

Margot WJag anar en framtida inrikespolitisk debatt som en följd av hennes besök hos Premiärministern.
Det är väl känt att Margot Wallström blev i vintras portad från Israel – efter att berättigat ha krävt en oberoende utredning av de påstådda israeliska utomrättsliga avrättningar som skett.
För det kritiserades Margot Wallström av just Moderaterna – följt av de övriga borgerliga charlatanerna – där fokus låg på det faktum att Margot krävde en utredning – inte de påstådda avrättningarna – och som därefter resulterade i en kaskad av KU-anmälningar i ett försök av Moderaterna att koka ihop en inrikespolitisk soppa.
Israel-Palestina konflikten har förvisso varit en vattendelare i den inrikespolitiska debatten sedan länge där den ena sidan tagit ställning för Israel och den andra sidan haft en förhoppning om att ”tvåstatslösningen” skulle kunna realiseras.
AKB träffade naturligtvis inte Israels premiärminister för att lösa konflikten utan för att peka ytterligare finger åt Margot Wallström och regeringen – någon annan anledning står inte att finna med hennes besök.
Andra företrädare för olika partier har gjort ett antal besök för att på ort och ställe bilda sig en uppfattning om den tragedi konflikten innebär för folket – dock har inga kontakter vid dessa besök gjorts med företrädare för det israeliska parlamentet – och definitivt inte med Israels Premiärminister.

760Varför Moderaterna väljer – trots samförståndskravet – att ta strid om utrikes- och säkerhetspolitiken är inget annat än en följd av partitaktiska överväganden och Moderaternas försök att vinna väljare.
Den striden skall ses som ett uttryck för att partierna har olika ideologiska uppfattningar om vilken politik som bäst gynnar Sveriges intressen.
Om det rått samförstånd och enighet över partigränserna – som alltid varit honnörsord i den svenska utrikes- och säkerhetspolitiken – så har AKB övergett den samförståndsandan med sitt ”statsbesök” i studiesyfte ivrigt uppbackad av en ”stjärnreporter” som inte klarar att ställa nödvändiga och berättigade frågor.
Så kära läsare – förvänta er en framtida kaskad av spott och spe mot Margot Wallström och hennes utrikespolitiska engagemang som inte bara omfattar Israel-Palestina konflikten.
Man kan ju i sammanhanget fråga sig varför AKB inte tycks vara ett dugg intresserad av konflikten mellan Ryssland och Ukraina.
Den konflikten skapar knappast samma underlag i opinionssyfte för Moderaterna än att ta ställning för Israels utmattningskrig mot det Palestinska folket – ett krig som till stora delar stöds av USA.

Kränkt-diktaturAnna Kinberg Batra bör begrunda den nationella säkerhetsstrategin som bör betraktas som av yttersta vikt vid internationella kriser då inrikespolitisk splittring bland partierna kan innebära att eventuella motparter i en utrikespolitisk förhandling kan utnyttja denna internsplittring – och på så sätt förbättra deras förhandlings position.
De nationella partistrategiska överväganden – som AKB antas nyttja i sammanhanget – bör betraktas som partiegoistiska motiv och inte ett tecken på ett nationellt ansvarstagande som den nationella säkerhetsstrategin syftar till.

bloggarna

Systemkollapsen – vart tog den vägen?……………….

Publicerad 2016-09-05
Antal sysselsatta juli 16Det är alltid med en viss tillfredsställelse att kunna konstatera hur avståndet mellan succe och befarad systemkollaps blir allt längre och längre.
När jag går igenom senaste statistik från Statistiska Centralbyrån (SCB) med tonvikt på arbetskraftsundersökningen så visar den allt igenom positiva siffror.
Antalet sysselsatta har ökat med 56 000 jämfört med motsvarande period 2015.
Andelen arbetslösa är nu på samma nivå som innan Alliansen fick förtroendet att öka på arbetslösheten – det vill säga 6.3 procent i juli 2016.
Sysselsättningen ökar markant och är – glädjande nog – störst bland kvinnor.
Sysselsättningsgraden för både kvinnor och män var 69.1 procent och ökande.
Men det mest glädjande är att andelen fast anställda har ökat med 72 000 till 3 700 000.
Säsongrensade och utjämnade data visar på en fortsatt ökning av antalet fast anställda samt en minskning av antalet tidsbegränsat anställda.

m-kampanjAllt detta oroar Allianspartierna och framförallt Centerledaren Annie Lööf som i det senaste utspelet presenterade tre ”rejäla” – och håll i er nu kära läsare – två skattesänkningar samt en kriskommission för att råda bot på den ”höga” arbetslösheten.
Att skattesänkningar skulle lösa alla problem med arbetslösheten vet vi – det var därför som den sällan understeg 9 procent under deras tid vid makten – det hade kanske varit mer befogat med Annie Lööfs kriskommission då.
Att föreslå en sådan åtgärd idag när arbetslösheten sjunker och sysselsättningen ökar tyder i all väsentligt på hur illa skickad högerpartierna är vad avser arbetsmarknad.

Ekonomin växer så det knakar idag – en BNP-tillväxt på 4,5 procent på årsbasis är något Moderaterna åser med avund – särskilt som tillväxten under hela deras sista mandatperiod var exceptionella 0.0 procent – eller blygsamma 0.3 procent under hela deras tid vid makten.
Men det kan inte siffertrixa bort tillväxten men föreslår därför nedskärningar i de sociala systemen för att spara inför sämre tider – något som slår hårt mot de svagaste i samhället.

akbAtt de ekonomiska hjulen rullar snabbare idag är en följd av de förbättrade resultaten på arbetsmarknaden – fler i sysselsättning är ökade skatteintäkter och mer pengar till nödvändiga reformer – det förstår även den mattematisk okunnige.
Under Alliansåren byggdes det upp en växande skattesänkarskuld som låg- och medelinkomsttagare fick betala samt att man segregerade skattetabellerna som blev till ett orättvist skatteuttag för vissa grupper i samhället.
Ansvarsfull ekonomisk politik värnar om tillväxt, välfärd och rättvisa – det är något som inte ingår i Ulf Kristersson (M) vokabulär.
Att fler kommer i arbete är därför en viktig fråga – inte bara individuellt utan också för svensk ekonomi och välfärd – nio procents arbetslöshet är oansvarig ekonomisk politik.

sanktaskatter-1024x768Att man kritiserar regeringen för att sälja statsobligationer – eller i dagligt tal låna pengar – när Moderaterna gjorde likaledes under sin tid i regeringen talar man inte högt om.
Istället cirkulerade uppgifter att Borg lånade 200 miljoner om dagen samt – helt oriktigt – den nuvarande regeringen 600 miljoner – förmedlad av liberala sympatisörer på våra sociala medier – vilket fick vår finansminister att ryta till.
Skillnaden är att Moderaterna använde lånade pengar för att genomföra gigantiska skattesänkningar som på inte sätt gav någon som helst utdelning utan ökade istället på underskotten i de offentliga finanserna – att låna till skattesänkningar är huvudlöst – men vem kunde tro att den evolutionsutvecklade hjärnan passerade en del Moderater. Förlåt mig alla Moderater som faktiskt använder huvudet att tänka klart med – sådana finns faktiskt.

Ulf Kristersson bekräftar egentligen något som varit känt allt sedan partiet bildades.
Vid god tillväxt skall de mindre bemedlade snaras åt – vid dålig tillväxt skall de mindre bemedlade betala mer särskilt om du råkar vara arbetslös, sjuk eller pensionär.

statskuldEtt av de största
missförstånden
kring samhällsekonomin är frågan om statens budget och statsskulden.
Staten lånar framför allt pengar från sig själv – från de olika statliga fonderna och riksbanken.
Dessa pengar använder staten till att investera i samhället.
Om staten inte lånade pengar skulle det nämligen betyda att vi inte använde de resurser som finns i samhället – det vore detsamma som att ha pengar i madrassen.
Det kan vara bra investeringar – man bygger skolor, järnvägar, nya sjukhus eller satsar på att rädda miljön – pengar som förräntar sig på både lång och kort sikt genom ett ökat utbud på arbetsmarknaden med mindre arbetslöshet.
Eller så använder man dessa ”lånade” pengar till gigantiska skattesänkningar eller på kortsiktigt miljö­slöseri som efter några år kostar mer än det gav.
Kort sagt pengar som inte förräntar sig och ger pengar tillbaka till staten.
Det senare är de borgerliga experter på – att sälja statsobligationer eller skuldsedlar för att finansiera skattesänkningar i tron att tillväxten på arbetsmarknaden skulle växa.
Att Sveriges statsskuld ökat beror till stor del av de skattesänkningar för framför allt höginkomsttagare som skapade den stora delen av statsskulden.

Hederlig-skatteflyktUnder hela 2000-talet hävdade borgerliga politiker att statsskulden berodde på våra välfärdssystem.
Vi hade helt enkelt för stor offentlig omsorg och för höga bidrag.
”Vi kan inte låna till våra bidrag” – hävdade de borgerliga charlatanerna med dåvarande finansminister Borg i spetsen som ansåg att generösa bidrag hotar ”statsfinansernas stabilitet” ni som kommer ihåg den sjuka sjukförsäkringsdebatten där fusket med sjukförsäkringarna ansågs hota hela statens finanser vet vad jag skriver om.
Det är inte statens utgifter för omsorg och bidrag som exploderade under Alliansåren – det var i stället statens inkomster som minskade – främst på grund av felaktiga arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Det nymoderata projektet havererade på alla fronter – jobben, välfärden och ansvaret. Hur kunde det få gå så snett?
Sanningen är att den nymoderata politiken var och är inget annat än ett luftslott.
Man byggde på önskedrömmar – skattesänkningar var lösningen på alla problem – och är det fortfarande om det skulle återfå makten över statens finanser 2018.
Denna borgerliga drömtillvaro omformulerades sedan i prognoser och kalkyler –  som – tvärtemot all ekonomisk vetenskap – visade att skattesänkningarna skulle skapa en stor mängd jobb om tre eller fyra år.
Det vi fick i arv 2014 var arbetslöshet och rejäla underskott.
Sanningen är att vi ”lånar” mindre pengar idag just på grund av en ökad tillväxt på arbetsmarknaden vilket ger ökade kapitalinkomster och därmed kan vi låta statsobligationer och aktier växa till sig till den dag vi hamnar i en ny ekonomisk kris – och framförallt inte se till att Moderaterna får möjlighet att ånyo skapa en drömtillvaro på svenska skattebetalares bekostnad.
bloggarna

 

I skiljelinjen mellan solidaritet och egoism……………

Publicerad 2016-08-29
littorinHäromdagen tog jag del av Sven-Otto Littorins
 (M) – vid första påseendet – kloka inlägg i debatten om skillnad på sak och person inom politiken – men efter en stund fick jag andra nyanser som direkt motsäger hans debattinlägg.
Jag delar dock hans synpunkter i avsedda debattinlägg och ser det som en självklarhet att det är politikens innehåll som skall kritiseras eller fördömas inte personen i sak.
Att detta inte är helt lätt – snarare näst intill omöjligt – då åsikter föder engagemang och vilja utifrån värderingar till förändring som personen i sak står bakom – i vart fall utger dom sig själva för att stå bakom sin vilja att förändra samhället.
Nedanstående citerat Littorin;

”I politiken är det otroligt svårt att skilja på sak och person. Man blir lätt en symbol för en politik som folk kan ha starka känslor för eller emot. Somliga poster är i det avseendet tuffare än andra: socialförsäkring, arbetsmarknad och migration är t ex områden som berör många människor både direkt och indirekt.

Det gör att folk som ogillar politiken instinktivt väljer att ogilla personen. Man blir en robot i deras ögon, ondskan personifierad. Och oppositionen, oavsett politisk färg, spär gärna på eftersom man tror att det ska locka väljare”.

Det-perfekta-brottetVad man kan ifrågasätta är hur exempelvis Fredrik Reinfeldt (M), Göran Hägglund (KD), Eskil Erlandsson (C), Göran Persson (S) med flertalet före detta S-politiker, Lena Liljeroth Adelssohn (M) och långt fler av våra folkvalda politiker generellt lyckas med konstycket att förpassa sig själva till hyckleriets skådeplats.
Den förra regeringens mantra var ”arbetslinjen” att gå från bidrag till egen försörjning var det allra viktigaste i deras politiska ambitioner.
När Fredrik Reinfeldt gav sken av att överge den mer extrema konservativa politik som präglat partiet under alla år sedan partiet bildades en gång och talade om moderaterna som ”det nya arbetarpartiet” – finns all anledning att granska det så kallade nya arbetarpartiets ambitioner och målsättning.
Och………..vem skulle inbilla sig något annat än att Reinfeldt gemensamt med hans allierade Allianskompisar  inte trodde på sin egen politiska reformagenda som ju utgår från dess personliga värderingar?

ChMtRjNWYAAZ-SkBidragsmaximerare var en ny definition som vann genomslag hos allianspolitikerna – ett av Reinfeldt skapat uttryck – förövrigt känd för att tala en ekvilibristisk svårförståelig svenska där ibland åsikterna doldes i nya definitioner.
”Svenskarna hade förälskat sig i sina bidrag – i många fall var de helt beroende av dem för sin försörjning.
Många anpassar sitt beteende till dem – individer som lever av andra.
I andra tider kunde de vara de stora entreprenörerna – men i ett samhälle där bidragspengar är gratis fyller de i stället i blanketter”. Citat ur dystopin ”Det sovande folket”.
Att Reinfeldt – gemensamt med hela borgerligheten – ville omsätta dessa ideologiska ståndpunkter i praktisk politik är vi idag mycket medvetna om – bland annat när det gäller våra socialförsäkringssystem och synen på fackföreningar och arbetsrätt.
Moderaterna föreslår för de enskilda människorna mycket kännbara försämringar i socialförsäkringarna. I praktiken ska sjuka, arbetslösa och föräldralediga endast garanteras 60 procent av sin inkomst i ersättning – man kallade försämringarna för de redan ekonomiskt utsatta för ”drivkrafter”.
Dessa är bara en del av de värderingar Fredrik Reinfeldt tagit med sig som rikspolitiker med ambitionen att förändra samhället i grunden gemensamt med de övriga borgerliga charlatanerna.

530093_423914937647642_349755067_n1Nu skulle man kunna tro att både Reinfeldt och en stor andel av de borgerliga före detta ministrarna skulle föregå med gott exempel och leva så som man lärt väljarna – att gå från bidrag till försörjning.
Men icke så!
Definitionen ”Bidragsmaximerare” gällde inte dom själva.
Plötsligt blev ambitionens retorik en radda av floskler utan egentlig innebörd annat än att sätta dit redan ditsatta – en floskelparad utan motstycke som i sak utgick från hur de själva ville att andra skulle ha det och att det var Reinfeldt och hans borgerliga charlataners uppgift att lära folket hur de skulle leva – det pågick och pågår alltjämt.
Tro inte att Anna Kinberg Batra eller för den delen Annie Lööf och Ebba Bush Thor har en annorlunda syn på hur svenska folket skall anpassas till deras värderingar.

Att leva som man lär andra tycks vara lika svårt som att skilja sak från person.
Starkast blir kontrasten om en person hävdar sin moraliska överlägsenhet på grund av sina värderingar samtidigt som ingenting i personens beteende bär syn för sägen.
Så Sven-Otto Littorin hur skall jag och alla andra göra för att inte koppla sak och person till varandra?
Det räcker ibland inte att framställa sina egna värderingar som högsta moral och som man konkret säger sig arbeta för att förbättra livet för andra – som dessutom häcklas – när man sedan tydligt visar vem och vilka som avses – det kallas hyckleri i dess smutsigaste form.
Att kalla Fredrik Reinfeldt för en utpräglad skitstövel – eller att hävda alla andra som predikar moral för andra utifrån deras egna värderingar  för utpräglade skitstövlar är knappast svårt!
Men nej – det språkbruket bör vi självklart avstå från – kanske i samma omfattning som moralens väktare svänger sig med definitioner som ”bidragsmaximerare” eller andra förnedrande uttryck som blivit mer eller mindre rumsrena – men inte desto mindre förnedrande.
Det är betänkligt att i slutänden bara tänka på sig själv och inte dela med sig av sitt överflöd.
Att dessutom rida på höga moraliska hästar utan att handla praktiskt för saken är sannolikt en stor orsak till att omgivningen inte tar politikerna på allvar.
Ärligt talat – jag väljer trots allt att kalla en skitstövel för just skitstövel. Andra får välja sina egna uttryck för hyckleriet.
bloggarna

 

 

Björklunds lekstuga………………………..

Publicerad 2016-08-23
ledare (1)Björklund har gjort sig känd som politikern som rev sönder hela skolan under åtta år med hjälp av egna idéer utan inblandning av vetenskapliga rön eller lärarna själva.
De som får betala för hans kvasivetenskap är naturligtvis eleverna i första hand men också lärarna som belastades med ännu mer administration än vad som var rådande dessförinnan.
Betyg, ordning och reda var slagorden och för att motivera sina åtgärder ansåg han sig tvungen att beskriva skolan som en Socialdemokratisk flumskola.
Om skolan var en flumskola tidigare kan man med rätta fråga sig vad den är idag.
Och för att reda ut detta så krävs det att man gör en historisk återblick – en återblick som knappast talar för varken Björklund eller hans föregångare eller överhuvudtaget hans allierade kompisar i Alliansen.

SkolpengDet är inget att hymla om – vi har världens mest marknadsliberala skola – idag helt utan konkurrens.
Jag är emot vinstdrivande skolor och är självklart för ett totalt förbud mot att kapitalister skall använda våra elever för att öka sina vinster.
Jag är dock inte emot friskolor som utvecklar en annan pedagogik än den kollektiva – men då inom ramen för sådana organisationer där vinster inte är det primära – sådana friskolor har vi haft sedan början av 50-talet och med gott resultat.
Att den svenska skolan har försämrats i rasande takt är ett obestridligt faktum – inte minst påvisar de årliga PISA-resultaten – Programme for International Student Assessment – denna störtdykning.
I höst kommer ännu en undersökning – och vad man kan hoppas på är att dykningen bromsas upp – inte för att ge Björklund en medalj eller nuvarande skol- och utbildningsminister Gustaf Fridolin beröm utan för att våra barn får det stöd och den utbildning som krävs för att de så småningom skall kunna möta livet väl förberedda.

images (3)Men så kommer vi då till den Socialdemokratiska flumskolan som Björklund – i total avsaknad av insikt vevade med armarna till höger och vänster  – och motiverade införandet av sina kvasivetenskapliga åtgärder för att byta ut flumskolan mot världens bästa skola – men som blev världens sämsta skitskola.
Senast skolan hade en läroplan dikterad av en Socialdemokratisk regering var 1969 – Lgr69 – det var under Tage Erlander för de som minns honom.
Lgr 80 kom 1980 av en borgerlig regering med Olof Fälldin som statsminister. Nu skall här tilläggas – efter att ha språkats vid med f.d skoldirektör Nils Westberg – väl insatt i skolfrågor – som menar att Lgr80 var ett resultat av Sia – utredningen som leddes av socialdemokraten Jonas Orring med socialdemokraten Sven-Åke Johansson som huvudsekreterare – bägge ursprungligen lärare till professionen.
Jag vill därför rekommendera mina läsare att ta del av Nils värdefulla kunskap för att belysa och komplettera den historiska händelseutvecklingen genom att ta del av den artikel ”Skolan och demokratin” författad av Nils Westberg samt publicerad i nättidningen Skola och Samhälle så sent som 2014.
Jan-Erik Wikström var ansvarig folkpartistiskt statsråd för utbildningsfrågor gemensamt med Britt Mogård (M) skolminister som avskaffade betygen utom för högstadieeleverna – också ett Liberalt krav då – fast då hette partiet inte Liberalerna utan Folkpartiet och själv förklarar jag namnbytet med ett för sjömannen välbekant uttryck ”same ship same shit”.
Lpo 94 infördes den 1 juli 1994 av Beatrice Ask och Per Unkel – bägge Moderater – i Carl Bildts regering och ersatte den tidigare läroplan Lgr 80.
Så hur var det nu med Socialdemokratisk ”flumskola”?
Ska man rikta några anklagelser mot Socialdemokraterna är det väl snarare att de varit alltför passiva vad avser skolfrågorna.

ledarteckning-16_38988924Fallande skolresultat är – som Björklunds minnesluckor – ett symptom på hur arvet av borgerlig prägling av skolan – allt sedan 80-talet – gör sig påmind idag – i själva verket är det en liberal flumskola.
Liberaliseringen av den svenska skolan påbörjades på allvar under Carl Bildts regering.
Regelstyrningen som hade varit en garant för nationell enhetlighet ersattes av målstyrning och utvärderingar.
Inflytandet över undervisningen fördes närmre medborgarna och lärarna. Genom skolpengen öppnades nya möjligheter att välja skola och att etablera offentligt finansierade privatskolor – så kallade friskolor – eller skolor finansierad av riskkapitalet med vinst som främsta motto.
Kritiken mot statens utbildningsmonopol, kraven på ökad konkurrens och kostnadseffektivitet genom avregleringar, betoningen på större valfrihet för elever och föräldrar spelade en central roll som motiv till reformerna i början av 90-talet.
Den ideologiska förskjutningen kallades för ett ”utbildningspolitiskt systemskifte”.

sossarnas-felDet ovan beskrivna systemskiftet drevs på av nyliberala idéer.
Precis som den tidigare enhetsskolan vilade på en socialdemokratisk grund, vilar den nya skolan på en liberal dito och de två är ömsesidigt uteslutande. Socialdemokratin står för en sak, liberalismen för en annan.
Liberalism är inte en utan många olika idéer, varav en del är inbördes oförenliga med varandra.
De vanligt förekommande – svepande hänvisningarna till nyliberalism försvårar snarare än underlättar förståelse för vilka värden och normer som har präglat skolpolitiken under de senaste decennierna – samtidigt som det förstärker polariseringen mellan då och nu, mellan socialdemokrati och liberalism.
Den nioåriga grundskolan växte fram under efterkrigstiden – och 1972 hade den genomförts över hela Sverige.
Sedan dess hade vi en enhetsskola som åtminstone – intill dess högern med Jan Björklund tog tag i pekpinnen – hade som mål att ge alla barn en likvärdig utbildning – samma förutsättningar således med allt vad det kunde innebära.
Alla ni som hävdar inga skillnader mellan Socialdemokrati och liberalism kan själva se hur skolan utvecklats som ett resultat av liberala intressen under hela 90- och 2000-talet.
Våra barn skall inte användas som schackpjäser för kapitalistiska intressen – men det är vad som hänt.

9bjorklund1Härom dagen sommartalade Björklund -och precis som man trodde att Björklund kommit till insikt om sina monumentala misstag vad avser skolan och därför lämnat dessa till de konservativa Moderaterna – så var det just skolan som stod på tapeten återigen – som om det han redan misshandlat inte var tillräckligt misshandlat.
Jag vet inte om Björklund har några ekonomiska reserver i bakfickan för han anser att Försvarsmakten borde få minst 18 miljarder i tillskott – utöver de cirka 35 miljarder de kostar oss – om året enligt budget.
Därutöver vill han ansluta oss till NATO till en ytterligare kostnad om ungefär 75 miljarder i kostnad totalt för att anpassa Försvarsmakten utifrån NATO:s krav för dess medlemmar – alliansfrihet är inget som attraherar Liberalerna.
Nu tillkommer cirka 8 miljarder i satsningar på lärarnas vidareutbildning.
Samtidigt kritiserar han regeringen för att sätta kvantitet före kvalitet.
Om man inte visste bättre skulle man tro att Björklund saknar vissa vitala organ i hjärnan – särskilt den som styr tankeverksamheten.
Kritiken innebär att Björklund är nöjd med den stora lärarbrist som vi Socialdemokrater vill råda bot på.
Nu tillhör jag de som tycker att fokus på vidareutbildning är bra för lärarna ur ett kvalitetsperspektiv – men behovet av lärare är monumentalt stor.
Lärarfacken förordar höjda lärarlöner och bättre arbetsmiljö för att öka på kvalitén i skolan – det var något Björklund inte ens brydde sig om.
Summerat fanns det både bra och dåliga förslag i Björklunds tal – generellt måste jag dock säga att jag hoppas innerligt – för våra barns skull och för lärarnas skull – att Björklund aldrig någonsin får mandat att veva med skol- och utbildningsfrågor igen – även om Björlund inte förstår det så har liberaliseringen av skolan nått vägs ände.
Björklund gör sig också han bäst i opposition då kan man lova allt i kvadrat så länge det är populistiskt och tror det är vad väljarna vill höra – de han till äventyrs har kvar.

bloggarna

Fördelningspolitikens baksida………………………….

Publicerad 2016-08-21
manna-fran-himlenOm det funnits tveksamheter innan de borgerliga lade vantarna på välfärden så har den tveksamheten bytts ut mot en idag mycket oroande verklighet.
Idag sitter den ytterst ansvarige och klappar sig för bröstet samt håvar in miljonbelopp på att berätta hur man kan omsätta välfärd i reala pengar – hans privata inkomster  debiteras skattebetalarna.
Den ansvarige f.d sjukvårdsministern är inte sämre han med fyra jobb och eget aktiebolag där skattebetalarna hjälper honom att öka på vinsterna.
Man kanske hade minskat kritiken om dessa två gentlemän hade arbetat för och utifrån den etiska kod som avser all sjukvårdspersonal – det vill säga värna liv – skapa förutsättningar för att den delen av vår välfärd hade fungerat.
Nu lämnade dessa två bysantinska hovnarrar – eller bättre beskrivet despoter – en välfärd i kaos.
Mantrat – ”det skall löna sig att gå från bidrag till egen försörjning” – blir rätt ihåligt när man ser hur dessa ministrar och före detta ministrar lever gott på skattebetalarna efter sitt ofta tveksamma ideologiska värv.

För balansens skull skall nämnas att inkassera detta enorma socialbidrag är inte bara en borgerlig åkomma – den fungerar även i mitt parti dessvärre.
Skammens rodnad existerar inte hos dessa politiker – det är ett ytterst medvetet val de gör – kanske ingående i kalkylen den dag man slutligen accepterar sin befattning – inte överväganden för väljarnas skull, inte heller för partiets skull – utan för sin egen privata välfärd.
Hyckleriet blir inte mindre av populistiska åtgärder som exempelvis Vänsterpartiet och Miljöpartiet ägnar sig åt.
För Vänsterpartiets riksdagsledamöter gäller en intern beskattning där ledamoten inte får tjäna ett korvöre mer än vad som kan anses som skäligt mot bakgrund av de väljare man representerar.
Därutöver argumenterar man för sänkta arvoden – vilket är lätt att göra då merparten av arvodet för Vänsterpartiets räkning går direkt in i partikassan.
För skattebetalarna gör det ingen skillnad.
Miljöpartiet har ett annat system – ej tvingande – där det förutsätts att man betalar en viss förutbestämd summa till partikassan samt dess välgörenhetsfond.
Samma här det gör ingen som helst skillnad för skattebetalarna.
Nu är jag inte emot arvodena som sådana utan snarare det generösa bidragen som kommer både Riksdagsledamöter och ministrar till del – framförallt ministrarna.

ChMtRjNWYAAZ-SkNär det handlar om rättvis fördelningspolitik – förövrigt en definition högern får stora skälvan av – så tycks tankarna i avseendet handla mer om vad ”jag” kan få och mindre av vad ”du” får.
Solidaritet – också en innebörd som försätter högern i chocktillstånd då den går tvärt emot den egoistiskt nyliberala doktrinen som kontrasterar mot den etiska doktrinen altruism.
Uppenbart är att man väljer egenintresset före rättvis fördelning av våra gemensamma tillgångar.
Och när egenintresset fått en släng av rodnadens skam på kinderna – tveksamt är om Moderater är utrustad med den egenskapen – fördelar man det gemensamma till sina kompisar och de som – mot allt sunt förnuft – lägger sin röstsedel på Moderaterna och andra högerextrema uppkomlingar.
Den nyliberalt etiska egoismen är en feberdröm utan koppling till verkligheten och i grunden omoralisk vilket inte minst gör sig tydlig i högerpolitikens fördelning av gemensamma resurser och att man ser till att vara torrskodda själva den dagen man anses vara förbrukad.

Samtidigt som siffertrixarna utan verklig insikt och med den nyliberala bibeln i den ena handen och kärleken och beundran över sitt eget jag i den andra handen går cirka 200 000 pensionärer på knäna med en oro över hur de skall klara sin ekonomi till nästa gång pensionen betalas ut.
För högern är det viktigt att samtliga medborgare – med undantag för skattefifflarna – att man handlar moraliskt och som en åtgärd för att kontrollera detta är man beredd att göra intrång i den personliga integriteten så att ingen lyx kommer dem till del – lyxen är förbehållen de som lever på solsidan av samhället.
Jaga de jagade – blunda för de privilegierade – så säger man givetvis inte men devisen lyser som en klar sol över de förslag och åtgärder man är beredd att vidta.

12963770_10153686819066871_6458866469885122355_nMan är beredd att återinföra ”stupstocken” i sjukersättningen om man lyckas ta sig till de åtråvärda köttgrytorna igen.
Samtidigt – och som en rest av den terror man idkade under åren i maktställning – befinner sig oförskämt många i den avskyvärda och av Moderaterna instiftade slavliknande arbetsmarknadspolitiska åtgärd – ett av historiens största förnedringspolitiska åtgärd – fortfarande utan chanser att visa sin potential.
En ungdomsgeneration som inte får – eller kan – påbörja sitt eget vuxenliv utan föräldrarnas ekonomiska hjälp.
Sjukvården står inför stora utmaningar likaledes gör hela utbildningsväsendet.
Och allt Moderaterna klarar av är att föreslå nya jobbskatteavdrag samt skylla sina egna tillkortakommanden på den nuvarande regeringen – patetiskt.

moderathistoriaI övrigt är man mycket för förbud.
Förbjud fattigdom och tiggeri!
Varför inte förbjuda arbetslöshet också?
Eller bostadsbristen som idag är monumental?
Varför inte förbjuda Pisa-resultaten – det går säkert att siffertrixa sig till bra skolresultat ändå.
Och vad värre är att mitt eget parti vandrar i Moderaternas spår och öppnar upp för förbud mot tiggeriet – förvisso tycker man att kommunerna själva får avgöra det – några konkreta förslag tycks dock inte finnas ej heller har jag hört att frågan diskuterats överhuvudtaget inom regeringen.
Resultatet blir naturligtvis att alla de cirka 4000/5000 Romer som befinner sig utspridda över landet drar sig till de kommuner där det råder en socialistisk majoritet medan eliten i Danderyd, Lidingö och alla övriga alliansstyrda kommuner blir befriade från att se den verklighet som finns och kan nyttja RUT och ROT utan att kväljas över tiggarna utanför varuhusen.
Jag instämmer i Stefan Löfvéns ord – ”Ni passar bättre i opposition” – om ens det!
bloggarna

Valet av två onda ting………………

Publicerad 2016-08-11
Ensidigt-ansvarFri invandring eller reglerad?
Den nya asyllagstiftningen som trädde i kraft den 20:onde juli och skall gälla i tre år.
Lagen är tillfällig och sker det en förlängning – alternativt ett permanentande av lagstiftningen – så kommer detta bero till stor del på hur utvecklingen kan komma att se ut inom hela EU gemenskapen – den beror således inte på nationella normala förutsättningar.
Utlänningslagen – del av Sveriges lagar som reglerar migrationsrätten och reglerar under vilka villkor utländska medborgare får vistas i landet – har ändrats ett flertal gånger under de borgerliga regeringsåren.
Inte i något fall har dessa ändringar fått sådan uppmärksamhet som den nu reviderade utlänningslagen.

Flyktingar260815Sverige är det land som haft den mest generösa utlänningslagstiftningen i jämförelse med övriga medlemsstater inom EU.
Den bygger i grunden på dels FN:s konvention om mänskliga rättigheter och som en följd av den konventionen utvecklades Europeiska rådet Europakonventionen – ej att förväxla med Europeiska unionen – konvention om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna för att lagstadga Förenta nationernas deklaration om de mänskliga rättigheterna – och var fundamental för stiftandet av Europarådet.
Sverige ratificerade konventionen 4 februari 1952.
I Regeringsformen stadgas att ingen lag eller annan föreskrift får meddelas i strid med Europakonventionen.
Detta ger inte konventionen i sig grundlagsstatus men att bryta mot konventionen är grundlagsstridigt genom regeln i RF 2:19.
Konventionens ställning kan beskrivas som överordnad svensk lag – men underordnad de svenska grundlagarna.
Det sistnämnda kan dock diskuteras då en kränkning av någon av konventionens rättigheter under vissa förutsättningar kan prövas i Europadomstolen.
Den instansen kan inte upphäva en nationell dom eller ett beslut men en fällande dom skulle ses som en indikator på ett behov av förändring i nationell lagstiftning.

I maj 2000 tillsattes på Justitiedepartementet en arbetsgrupp ledd av Demokratiminister Britta Lejon för att utarbeta ett förslag till en nationell
handlingsplan för de mänskliga rättigheterna – den första i Sverige.
Arbetsgruppen skulle bland annat kartlägga och analysera hur svenska
myndigheter arbetar för att förbättra skyddet av mänskliga
rättigheter.
Som en följd av det stärktes och ratificerades Europarådets konvention om
skydd för nationella minoriteter samt erkändes nationella minoriteters eget språk.
I Utlänningslagen stadgas erforderligt skydd för personer med en annan sexuell läggning än den heterosexuella som asylskäl utöver de skäl som anges i FN;s och Europarådets definitioner vad och vem som uppfyller kriterier som flykting och därmed rätten att – utifrån vad som stadgas i bland annat Dublinförordningen – söka asyl.

stava till invandrareDen nya asyllagstiftningen är föranledd av det faktum att Europa inte tagit sitt ansvar när en orimligt hög andel av flyktingar från Mellanöstern sökte sig till Europa.
Den grundläggande orsaken – som framförallt medier och politikerna försöker tala tyst om stavas utan tvekan USA och framförallt den forna presidenten Georg W Busch d.y – den republikanska president som – utöver ärkeskurken Nixon – borde ställts inför skranket i Haag just för att ha missbrukat andemeningen i FN:s konvention om mänskliga rättigheter och friheter – han går dock fri så länge han stannar i USA.
Sverige – och framförallt Socialdemokratiska regeringar – har under decennier haft en empatisk inställning till invandring – detta till trots har invandring aldrig någonsin varit oreglerad – den har reglerats i utlänningslagen med de ändringar över tid som i huvudsak är föranledd av de ändringar som genomförts inom EU.

2015 eskalerade antalet asylsökande till Sverige med cirka 160 000.
Eskaleringen kom dock inte som en plötslig chock  – tendensen visade sig redan under Alliansregeringen sista år.
Under 2013 ökade antalet asylsökande med drygt det dubbla jämfört med 2012.
2014 fortsatte denna ökning då 82000 sökte asyl.
2015 eskalerade det således med ytterligare nära 160 000 asylsökande.
Trenden har således varit en årlig fördubbling jämfört med året innan.
Märkligt att Alliansen inte såg detta fenomen och vidtog åtgärder redan då.
Prognosen för 2016 är – enligt Migrationsverket cirka 60 000 asylsökande.
Tendensen var given men Alliansregeringen var inriktad på skattesänkningar samt jaga de svagaste ut i ekonomisk misär istället för att ta tag i de reala problemen i landet.

reinfeldt-gott-om-plats-focc88r-flyktingarVisst har Sverige plats för alla som söker asyl – inte minst Reinfeldt bekräftade det då han konstaterade vid sin fabulösa utsikt över det vackra Sverige från regeringsplanet på sina resor.
Vad han såg var stora arealer av skog och obrukade åkrar samt däremellan en och annan röd stuga och konstaterade logiskt det vi ”sovande” medborgare och undersåtar inte såg eller förstod.
Men det är knappast alla tomma obrukade arealer i landet som är det största problemet.
Inte ens den ekonomiska situationen behöver vara ett problem och är det heller inte.
Problemet består av infrastruktur såsom bostäder – det som Alliansen försökte lösa genom Attefallshusen.
Försämrade statsbidrag till kommuner och sekundärkommuner som slagit hårt mot skolor och inte minst sjukvården.
Det fanns helt enkelt inte människovärdiga lokaler att hysa åt alla de som kom och sökte asyl varför nödlösningar i formen av tält fick anskaffas samt andra lokaler som snabbt fick göras om för att de skulle fylla åtminstone den lägsta graden av mänsklig boendeform.oppna hjärtan
Migrationsverket gick på knäna och behövde mer personal för att klara anstormningen – en anstormning som ”begåvade” marknadsgycklare genast såg som en lukrativ chans att göra pengar på.
Det var ju tur för Reinfeldt och hans Moderater att det fanns frivilliga hjälpinsatser att ta till – all heder skall de ha för sina insatser – det var till yttermera visso tur att han förlorade valet så att hans belackare Socialdemokraterna fick ta hand om skiten han lämnade efter sig med början då han smet ut genom bakdörren med svansen mellan benen.
Kritiken var given – och att Reinfeldt och hela Alliansen kom undan alldeles för lätt är en sanning utan modifiering.
Nu lever Reinfeldt gott på sin forna misskötsel av landet och den nuvarande regeringen får ta kritiken – två flugor i en smäll!

Det finns ingen utrustad med sunda vätskor som tycker att den nya tillfälliga asyllagstiftningen är bra ur ett mänskligt perspektiv – inte ens Socialdemokrater.
Vissa undantag finns dock utan att nämna några partier!
Att Alliansen – läs Moderater och Centerpartister – därutöver använde RUT och ROT bidragen för att gå med på den nya Migrationsuppgörelsen är direkt stötande.
Men – och det är viktigt att ta till sig av – det var inte denna regering som försatte landet i den prekära situationen.
Handlingsförlamade EU parlamentariker och en likaledes handlingsförlamad Alliansregering bäddade för detta kaos.
Och det är knappast förenat med empati att förlägga människor i tältläger och hoppas den annalkande vintern blir dräglig eller att kaffekokarna inte fattar eld utanför boenden med risk för ytterligare mänskliga tragedier – lika lite som att skicka flyktingar tillbaka till oroshärdarna – av två onda ting måste man välja det minst onda.
I Sverige valde vi bort det onda och jag hoppas vi inte återgår till det onda i valet 2018.
bloggarna

Man får tycka vad man vill———eller?

Publicerad 2016-08-08
Yttrandefrihet-the-SD-wayJag varken kan – eller vill
– göra ideologiska jämförelser mellan nazism och nyfascism även om nazismen generellt grundar sig på fascism – jämför också Benito Mussolini som ursprungligen var socialist men utifrån tiden formerade sig mer som syndikalist för att slutligen dyka ner i den fascistoida träsket.
Vi ser idag en återupprepning av – eller en omformatering av liberal till nyliberal och ren nationalism i hela Europa – men också i USA med den nu valde presidentkandidaten för de konservativa republikanerna – Donald J Trump eller ”trumpeten” som jag vill kalla honom efter att ha lyssnat till både rena oanständigheter såväl som ren rasism, nationalism och övriga uttalade ambitioner som verkligen gör mig orolig över utvecklingen i USA då den politiska ambitionen påverkar världen i övrigt.
Här hemma måste det tydliggöras en konsensus mellan å ena sidan Sverigedemokraternas ideologiska samhällssyn och å andra sidan det mer svårdefinierade ordet ”Nyfascism” alternativt socialkonservativ med nationalistiska förtecken.
Liksom med alla högerextremistiska rörelsers framväxt grundar de sig på ett missnöje mot den demokratiska politikens påverkan på samhället och dess funktioner – inte sällan pekas minoriteter ut som de skyldiga. 

Ett sätt att tolka fascism är att slå upp ordet i Nationalencyklopedin för att sedan jämföra.
Rimligtvis borde inte det vara så lyckat eftersom det där ”ny” före fascism måste innebära någon slags förskjutning sedan tjugotalets fascister slog rot på riktigt.
Att använda ”nyfascism” som ett allmänt nedsättande begrepp – ungefär som att kalla Sverigedemokraterna för ”skitstövlar” – då saknar definitionen intellektuell betydelse.

Ett sätt att lösa definitionsproblemet med nyfascism och det som Sverigedemokraterna står för får man gå tillbaka och låta oss förstå betydelsen så som den uttryckts av Sverigedemokraterna själva och här citerar jag;

”Vi vill helt enkelt inte ha det splittrade, segregerade – själlösa – samhälle, som det socialliberala etablissemanget skapat åt oss”

1348779Då uppfyller de – naturligtvis – till 100 procent kraven för denna etikett fast de vill hellre kalla det Sverigevänlig nationalism eller för att bli än mer motsägelsefull ”socialkonservativ” med nationalistiska förtecken.
Slutsatsen blir obegriplig om man tror att Sverigedemokraterna bara handlar om Sverigevänlig nationalism.
Även om de skulle konvertera till vänsterpartiet eller ombildas till någon syförening någonstans.
Det finns dock många beröringspunkter mellan det vi definierar som korporatism och fascism.
Att partiet slagit klorna i ”folkhemstanken” är värd att begrunda utifrån både det socialkonservativa såväl som det nationalistiska inslaget mot bakgrund av Per Albin Hansson som den mest kände förespråkaren.
Det som är uppenbart är att Sverigedemokraternas ideologiska tankegods är reaktionärt – inte bara konservativt – samt att det har starka drag av totalitära attityder – se fascism – och faller samman mer med Rudolf Kjellen – folkhemmets ursprungliga fader – som bygger sin politiska ideologi på korporatism och nationalism.

De som läst Karl Popper – en av 1900-talets största liberala filosofer – så får man starka igenkänningssignaler vad avser Sverigedemokraterna och dess ideologiska tankegods.
Sverigedemokraterna eftersträvar ett slutet samhälle – eller kalla det homogent – en i den långa raden av det öppna samhällets fiender.
För att tydliggöra det ytterligare vill jag hänvisa till en – i raden av motioner – som partiet lagt i Riksdagen;

”Skattemedel ska användas för att stärka vårt lands interna sammanhållning och nationella gemenskap, inte för att stödja samhällssplittrande projekt eller idéer som leder till motsättningar eller utanförskap.”

Förvaltningslagen i dagsläget gör detta projekt omöjligt.
Men det har Sverigedemokraterna redan insett.
De vill därför och som en följd ändra lagen så att staten ska kunna likrikta studieförbunden.
Och inte bara dom.
I motionens sista stycke föreslås just detta – samt mer därtill.

”Lagregleringen till förmån för sammanhållning och gemenskap bör gälla inte bara Folkbildningsrådet utan också ”andra privaträttsliga organ”. Med sådana organ avses som bekant aktiebolag och ideella föreningar. Också dessa ska, om SD får kontroll över landet, kunna åläggas att verka i nationell anda utan att förorsaka motsättningar i samhället. Företag, föreningar, folkhögskolor och studieförbund – alla ska sträva mot samma nationella mål.”

Kombinera vi nu detta med den märkliga svenska varianten av åsiktsmodernism – som tar det för självklart att idéer äldre än 20-30 år inte rimligen kan vara relevanta och att ingen vettig människa kan tycka sådana saker.
Då blir resultatet nej – ”men ingen kan väl vara nyfascist, egentligen?”

Vårt svenska konsensusideal – som också gör det svårt för oss att tro att människor som inte är kliniskt mentalsjuka faktiskt kan vilja ha ett i grunden annorlunda samhälle.
Att det kan finnas några blonda, trevliga unga människor som verkligen eftersträvar ett slutet samhälle – en omöjlig tanke hos de flesta av oss – eller hur?

sd-rc3b6star-mot-sig-sjc3a4lvEn ovilja att i grunden tro något ont om våra medmänniskor.
Denna intuitiva uppfattning tar inte på något sätt hänsyn till ideologins inneboende dynamik.
Om partiet – vilket alla partier eftersträvar – skulle få makten väntar omfattande samhällsförändringar – inbegripet ”kasta ut” av partiet ansett antal ”icke-svenskar”.
Det är oomtvistat.
Därvid uppstår stora protester – mycket kommer att gå fel och misslyckas – så fungerar politiken på samhället.
Hur kommer Sverigedemokraterna att förstå det?
Motstånd och problem kan väl inte rimligen härröra ur de egna politiska åtgärderna – eller hur?
Alltså måste sabotörer och ondsinta motståndare stå bakom!
Hatet, våldet och förtrycket följer obönhörligt med.
Vi ser idag den spiralen – och vi har sett den spiralen många gånger förr.

Min slutsats är:
Ja – Sverigedemokraterna kan i huvudsak betraktas som nyfascister även trots att det finns tydliga inslag av både korporativism, konservatism och nationalism – i vissa fall till och med socialism.
Man kan förvisso använda en annan etikett – om man så vill.
Till exempel ”post-fascist” –  lanserat av Jan Fleischhauer i en av hans veckokrönikor i högerns språkrör Spiegel Online International den 2 maj 2014 – jag vill tydliggöra att jag står långt från artikelns konsensus men hänvisar till den av anledningen att definitionen ”postfascism” myntades för första gången av artikelförfattaren.

jimmie-akbVi skulle också kunna använda ”radikalkonservatism”  en rörelse som historiskt var en ouvertyr till nazismen.
Det är ju inte själva etiketten som är viktig – utan idéerna som den refererar till.
Men alldeles oavsett hur vi väljer att definiera deras ideologiska ambition står det klart att man vill ersätta den liberala demokratins öppna samhälle med ett nationalistiskt, reaktionärt, totalitärt slutet samhälle – partiets förespråkare skulle med fördel kunna förenkla sin språkretorik och använda sig av trumpetens ”bygga murar” och i övrigt motsätta sig världssamfundets olika konventioner om mänskliga rättigheter.
Inte minst tydliggörs det av partiets krav på att lämna det globala samarbetet som till viss del utgör vårt medlemskap i EU.
Den konflikten är tydlig – inte minst genom att studera den motionsflod i Riksdagen – som jag gjort – eller för den delen hur och varför man uttrycker sig som man gör.
För de som vill se och fördjupa sig för att förstå den samhällsinriktning Sverigedemokraterna vill är också de som vill ta striden emot denna inriktning.

Sist – men inte minst – och som jag tydliggjorde inledningsvis – är Sverigedemokraterna – liksom Ny Demokrati var på sin tid – ett uttryck för missnöje av den samhällsinriktning som skett de senaste 35 åren – vilket tydliggörs av opinionsresultaten – det borde således ha väckts en tanke redan då – men den tanken slog aldrig an hos det politiska etablissemanget tyvärr.
Vilket inte betyder – utifrån det senaste valresultatet ca 800.000 väljare – att Nydemokratialla dessa skulle kunna definieras som fascister, nyfascister eller ens socialkonservativa nationalistiska i den rätta kontexten.
Det finns således en ”längtan” efter en annan samhällsinriktning än den rådande och gnistan tändes under de två sista mandatperioderna och som partiet skickligt utnyttjat.
Det är således ingen – i vart fall inte jag – som idiotförklarar någon som lagt sin röst på Sverigedemokraterna – det är snarare ett signum – eller möjligen ett ytlig tecken på att man sympatiserar med en del av de frågor partiet för fram och inte nödvändigtvis dess ideologiska ambition – om man överhuvudtaget satt sig in i det.
Vi skall inte ”idiotförklara” demokratin – idiotförklara de som använder demokratin för sina bisarra ideologiska idéer istället.
bloggarna

Lagt kort ligger är inte min Socialdemokrati………………

Publicerad 2016-07-12
Stefan halvtidFör några veckor sedan
tog jag del av en intervjuserie av samtliga partiledare som bland annat Aftonbladets Lena Mellin genomförde.
När jag tog del av Stefan Löfvéns utfrågning var det många av oss läsare som satte kaffet i vrångstrupen av en särskild orsak – en orsak som rimmar dåligt mot allt vad Social demokrati innefattar.
När jag sökte artikelserien hade Lena Mellins redaktion påpassligt flyttat över den till Aftonbladet Plus – just nu en kampanj som innebär att du betalar en (1) krona den första månaden samt därefter löpande 39 kr/m.
Den som vill betala för skit får också skit och jag är inte beredd att betala för skit – inte ens för den ringa summan av 39 kronor.
Så  stort tack till Solrosuppropet – bli gärna ekonomisk stöttepelare till den organisationen – som hade den förnämliga framförhållningen att rakt av kopiera avsett intervjuavsnitt som citeras här nedan;

Varför betalar sjuka och arbetslösa högst inkomstskatt, högre än både pensionärer och löntagare?

– Jag sade redan i valrörelsen att vi inte tänker förändra villkoren för enskilda hushåll. Lagt kort ligger.

Men varför ska de betala högst skatt?

– Vi tänker inte förändra det som är gjort. Jag tänker inte ändra i hushållens förutsättningar.

Men är det inte konstigt att de mest utsatta betalar högst skatt?

– Det var den förra regeringens val att göra detta. Det hade inte den effekt på sysselsättningen som de trodde. Det visste vi redan då.

Du anklagar ofta Alliansen för att sänka skatterna och inte investera. Är inte det ett ihåligt argument när regeringen inte rör deras jobbskatteavdrag?

– Det är en väldig skillnad. De sänkte skatterna med 140 miljarder, vi investerar 60 miljarder om året i bostadsbyggande, vägar och järnvägar.

Men om huvuddelen av deras skattesänkningar lämnas orörda är inte ditt argument mot dem då ganska dåligt?

– Nej, de skattesänkningar som gjordes för människor ligger kvar, jag tänker inte rubba hushållens förutsättningar.

skattehöjningAtt Stefan Löfvén redan innan valet sa att jobbskatteavdragen inte skall röras är mot bakgrund av att de skulle innebära stora påfrestningar på hushållens ekonomier samt att det därmed vore politiskt självmord om löftet varit att återställa 140 miljarder i beskattning under den valda mandatperioden – att sänka skatter ger röster – att höja skatter är mord – väljarnas plånböcker är viktigare än allt annat.
Var och en kan säkert räkna ut själva vad detta skulle innebära för den egna ekonomin att plötsligt få betala tillbaka vad Alliansen generöst gett löntagarna där de med högst inkomster också fått den mest generösa skattegåvan.
Att de borgerliga charlatanerna undantog vissa grupper i samhället – de med arbetslöshetsersättning, sjukskrivna, pensionärer och föräldralediga – blev till en ur skatteskalan enorm diskriminering – värst för de med små eller inga ekonomiska incitament för sin försörjning.
Sammanfattningsvis – ”berika de besuttna på de fattigas bekostnad” – och motiveringen är välkänd och kan sammanfattas ytterligare med – ”drivkrafter” – ett närmast utslitet mantra som används av högern och illustrerar på ett tydligt sätt deras syn på vissa grupper i samhället.
Att betala skatt efter var och ens förmåga har sakta men säkert vänts till en oförmåga.

Utifrån intervjun kan tydas huruvida Stefan Löfvén svarade explicit på om det var rättvist att de med låga ekonomiska förutsättningar skall betala en jämförelsevis högre skatt – eller om han svarade avseende jobbskatteavdragen generellt.
Därom tvista nu de lärde – och att be Lena Mellin om ett förtydligande är direkt under min värdighet – varför jag ställde frågan direkt till mitt parti och bad om ett förtydligande.
Det svar jag fick gjorde mig rosenrasande – och i ögonblicket då jag hade svaret i min hand kunde jag inte garantera – min i övrigt goda – självbehärskning mot det anonymt undertecknade svar jag fick som innehöll ett tack för mitt engagemang och för att fördjupa mina kunskaper om Socialdemokratiskt politik hänvisades jag till ett antal länkar där jag säkert skulle få svar på mina frågor.
Det var inte det svar jag hade förväntat mig vilket renderar mig att öppet kritisera mitt partis världsfrånvända dialog med sina medlemmar.
Att jag inte godtar ett sådant uselt svar behöver jag knappast poängtera och mitt svar anger det i allra högsta grad – svar erfordras således specifikt avseende betydelsen av ”lagt kort ligger” i sammanhanget arbetslöshetsersättningar, sjukersättningar samt övriga av de borgerligt diskriminerade grupper i beskattningssyfte.
Inga ”anonyma” Socialdemokrater skall lära mig vad Socialdemokratisk politik är och borde vara.

SkattegapAtt diskrimineringen av olika samhällsgrupper försiggår dagligdags framgår med all önskvärd tydlighet och illustreras av skärmdumpen här invid – där källan är Skatteverket – är inte det som frågan gäller – den är känd sedan länge – utan snarare vad skall regeringen göra för att förändra diskrimineringen med olika skatteskalor för olika grupper i samhället?
Varför har plötsligt principen om skatt ”efter var och ens förmåga till var och en efter behov” plötsligt ersatts av ”skatt efter var och ens oförmåga till var och en utan behov” eller numer ersatts av ”lagt kort ligger” blivit en socialdemokrati som jag inte känner igen?
Att spela poker med människors ekonomiska förutsättningar och möjligheter att försörja sig tillhör de borgerligas ambitioner – inte mitt parti.

Hederlig-skatteflyktJag är väl medveten om det parlamentariska läget.
Jag är också väl medveten om Socialdemokratins grundläggande värderingar tillika vårt valmanifest.
Att våra värderingar får skjuta på sig ibland just på grund av den parlamentariska situationen har jag den största förståelse för.
Och jag vill göra tydligt att det är en annan politisk utveckling idag än den som var rådande under de borgerliga charlatanernas överhöghet.
Vi ser markanta förändringar på arbetsmarknaden – tack Ylva Johansson för ditt oavbrutna engagemang.
Vi ser markanta förändringar inom socialförsäkringssystemet – tack Annika Strandhäll för ditt obrutna engagemang på socialförsäkringsområdet.
Vi ser en annan ekonomiskt fördelningspolitik idag än under Alliansens inkompetenta finansminister Anders Borg – tack Magdalena Andersson för det.
Jag är glad att vi har en regering som – trots det parlamentariska läget – förmår ta till vara de ekonomiskt utsatta i samhället på ett värdigare sätt än vad som förevarit – det tjänar alla på – inklusive Anna Kinberg Batra med sina koalitionssystrar och bröder.
Det är lätt att riva sönder – men svårt att återställa eller bygga – det tror jag alla är överens om.
Och vad avser statsminister Stefan Löfvén i all ära – men ibland måste man välja sina ord med eftertänksam insikt och ”lagt kort ligger” inbegriper inte det alldeles oavsett vi missförstått eller inte betydelsen av det – det är pokerhajarna inom Alliansen som bäst kan spela med människors värdighet och utsatta position – det ligger lika nära deras intressen som skatteparadisens guldgrävare.
Därmed förutsätter jag att den extra skattebörda som nämnda kategorier utsatts för per omgående avlägsnas – hur detta skall göras utifrån bibehållet goda statsfinanser bör Magdalena Andersson och hennes departement fundera och arbeta på.
Skatt skall betalas efter förmåga – inte efter den situation som man för tillfället befinner sig i.

10422085_1142541222437396_1855501633061086139_nDetta inlägg i debatten får bli mitt sista intill det är dags för ”politikergycklarnas” högtidliga öppnande av ”cirkustältet” där hyckleriet och spektaklet skall fortsätta under ett nytt Riksdagsår.
Det är dags att ”engagemanget” får ta välbehövlig semester – men tro för all del inte att den obeskrivligt orättfärdiga beskattningen stoppas undan för det – jag kommer att jaga livet ur ansvarig intill dess jag får ett klart och konkret svar på mina frågor huruvida ”lagt kort ligger” avseende arbetslöshetsersättningar och dito sjukersättningar.
Till dess önskar jag er alla mina troget återkommande läsare – idag är ni 1040 stycken som följer mig – och allt från några tusen till cirka 20 tusen som dagligen läser det jag lyckas knåpa ihop – ni är alla en inspirationskälla för mig – STORT TACK TILL ER ALLA!
Och sköt om er och njut av en förhoppningsvis fin sommar.
bloggarna

 

Vänsterpartiet – ambitioner eller populism?…………

Publicerad 2016-07-11
Jonas SjöstedtVänsterpartiet blev årets sista parti i ”Palme”dalen en otacksam dag då de flesta lämnat Gotland och vardagen tar vid.
Jonas Sjöstedt kan dock glädjas åt att han blir första talare ut nästa år om inte Liberalernas Björklund retat upp Putin så mycket att Gotland intagits av hans trupper – det lär ta ungefär 18 minuter enligt NATO vurmaren tillika Liberalen Björklund – så alla vi andra får ta dagen med viss upphöjt lugn och en förhoppning om att detta politiska spektakel överlever sig själv slutligen – dock utan kanoner och bomber.
Almedalen har eskalerat till att bli en marknad för lobbyister och politiker som med förkärlek går från svart till vitt genom att antingen svartmåla landet av kärlek till nationen eller talar om luddiga värderingar i sann nationalistisk anda – också av kärlek till vårt land – undrar vad Olof skulle säga om den utvecklingen – jag kan ana hans inställning.
Jonas Sjöstedt sällade sig dock inte till denna populistiska skara.

Valfriheten lever farligt med Jonas Sjšstedt i en regering.

Valfriheten lever farligt med Jonas Sjöšstedt i en regering.

Jonas Sjöstedt har många utomordentliga egenskaper – han är sympatisk, aningen av ödmjuk framtoning skymtas ibland och därutöver framstår han som hederlig – en karaktär som synes vara rätt ovanlig för vissa partiledare.
Men det är inte den individuella framtoningen som är det avgörande i det politiskt ideologiska spelet mellan vänster och höger utan det avgörande är vad är det man vill.
Vänsterpartiet vill mycket och jag kan inte påminna mig att Vänsterpartiet haft ett sådant inflytande på framförallt statsbudgeten som man haft allt sedan valet – dessa förhandlingar har skett i god samförståndsanda.
Man fick igenom dessa tio miljarder kronor i preliminärt statsbidrag – numer permanentat – till kommunerna, gratis medicin för barn, glasögonbidrag till unga, höjd grundnivå i föräldraförsäkringen, fler anställda i äldrevården och avgiftsfri öppenvård för de äldre som goda exempel på de framgångar man rönt sedan valet – att ett flertal av förslagen rimmar väl med Socialdemokraternas inställning kan ju förklaras med det goda samarbetsklimatet och vill Vänsterpartiet ta åt sig äran av det helt och hållet så tycker åtminstone jag att vi kan bjuda på det – frågan kvarstår dock – hur mycket av en del av förslagen hade vunnit gehör utan samarbetsvilja?

Enligt Reinfeldt spelar den rödgröna orkestern med disharmoni: -De vill inte berätta vad de vill tillsammans, men de har alla förslag som på olika sätt är skadliga för Sverige och svensk ekonomi.Fredrik Reinfeldt beskrev de rödgröna som en illa förberedd orkester.-Det uppstår inte ljuv musik när man från var sitt håll aldrig har övat ihop. Gustaf Fridolin med eviga trumpetsolon till melodin Se på mig. Jonas Sjöstedt på slagverk slår på allt som rör sig, till något som möjligen kan vara Internationalen.-Och längst bak, i förhoppningen om att ingen ser honom, Stefan Löfven som spelar på triangel med en tändsticka, sade M-ledaren och lovade att "ta strid mot det rödgröna samarbetet som inte existerar".

Frågan är om Vänsterpartiet skulle rönt samma framgång om det varit ett regeringsparti där man har att ta ansvar för helheten – jag är synnerligen tveksam till det!
Inte minst vad avser regeringens migrationsuppgörelse med de borgerliga partierna där vänsterpartiet gemensamt med Miljöpartiet är det mest invandringsvänliga partiet och vi har sett hur Miljöpartiet förlorat stort i opinionen – förvisso inte bara på grund av den uppgörelsen men deras ställningstagande vad avser migration har varit en grundläggande orsak.
Det spelar ingen roll hur sympatiskt Jonas Sjöstedt framstår som när kriser måste behandlas tvärt emot den politiska inställningen i ett regeringsparti för att undvika ett systemfall som knappast gagnar någon – inte minst de som söker sin trygghet från krig och terror i sina hemländer när bara ett fåtal länder tar ansvar – inbegripet de oansvariga.
Jag har sagt det förr – det förtjänar att förtydligas.
Det är alltid skillnad mellan opposition och ett regeringsparti som har att ta beslut som strider mot partilinjen och jag vet att Jonas Sjöstedt är bekant med detta faktum – inte desto mindre levererar han kritik mot uppgörelsen – med rätta och utifrån partiets inställning – ansvar för sin politiska åsikt i opposition och beslut som man tvingas fatta som ett regeringsparti faller – trots denna insikt – inte i god jord.
Regeringsansvar är dock ofta svårt att växla in till väljarframgångar för de mindre partierna det kan både Annie Lööf och Jan Björklunds partier vittna om.
Nu kan han dock – med ett oppositionspartis självklara rätt – också kritisera allt det som inte följer Vänsterpartiets politiska åskådning – och det gör Jonas Sjöstedt – dock inte vad avser budgetöverenskommelsen.

1343605Jag har stor respekt för många av Vänsterpartiets politiska frågeställningar – däremot inte – i det fall förslag finns hur de skall nås.
Talar vi Vänsterpolitik dras man med automatik in i en skala där det endast finns svart och vitt – det är vi mot dom – ingenting däremellan.
Historien om vänsterpartiets moderna politik är en lång process från partibrytningen 1917 och ökenvandringen i kommunismens tjänst till försök att förnya sig under 90-talet.
Med förändringen efter Sovjets fall och Berlinmurens nedmontering tvingades partiet till ett nytänkande – här förlorade man fotfästet anser jag och det fanns inte längre en uttalad ideologisk förankring att stödja sig på längre – annat än de generella värdegrunder som tillskrivs socialismen.

sjöstedtVänsterns ideologiska utveckling kan liknas vid ett stort träd där det existerar många små grenar och utlöpare.
Strukturalismen – eller det sätt ordet används i praktiken – är något av ett samlingsnamn för att förklara makt och maktrelationer i samhället.
Och om det är något som förenar alla vänsterpartiets idéer – från de historiematerialistiska till dagens intersektionella analys är att samhället och allt inom det kan förklaras utifrån maktrelationer och analysen av dessa.
Själv anser Jonas att partiet är för lite offensiv i frågor som handlar om makt och ägande.
Jag kan hålla med honom om det.

JonasJonas Sjöstedt är en excellent debattör med en retorisk slagkraft utan tvekan – inte lika excellent talare dock.
Det är inte svårt att alliera sig med Sjöstedts tal om förbättrade ekonomiska incitament för de allra svagaste grupperna i samhället.
Ett sådant förslag är Vänsterpartiets förslag om 6 timmars arbetsdag som med all säkerhet skulle förbättra arbetsmiljöklimatet på en rad områden – saknas dock hur vi skall nå dit.
Förslaget om att alla de som är 80 år och däröver skall ha gratis medicin gynnar särskilt de med alldeles för låga garantipensioner – men varför i fridens namn stanna vid 80 år – de som går i pension vid 65 år med garantipension har ju det ekonomiskt lika tufft – ärligt talat tycker jag det är ett förslag som rimmar väldigt illa när man istället borde ägna sig åt reala förslag att höja garantipensionerna till en nivå som bättre tillfredsställer och gör det möjligt att – med högkostnadsskyddet – förbättra pensionärernas ekonomiska incitament.

I övrigt måste jag säga att Jonas Sjöstedt överdriver sin egen roll som den enda som driver Sverige mot ett mer jämlikt samhälle – ibland blev det nästan patetiskt när han gör gällande att det är Vänsterpartiet som – underförstått – regerar landet och utan Vänsterpartiet skulle Sverige vara ett mer eller mindre förlorat land sett ur jämlikhet och ökade orättvisor med mera.
Men det är oppositionens rätt att överdriva sin egen roll – där är inte Jonas Sjöstedt ensam – han har gott sällskap av alla partiledare som har det gemensamma att det är bara dom och dom allena som arbetar för Sveriges bästa.
Det är inte en särskilt ödmjuk inställning – snarare en självsäker attityd som lämnar mycket i övrigt att önska – talet var mediokert och Jonas Sjöstedt gör sig mycket bättre som debattör än talare.
bloggarna

Moderaterna – satans hantlangare…………………

Publicerad 2016-07-10
AKBRubriken kan tyckas vara hård – allt för hård – men inte desto mindre sann.
Det förefaller vara ett ställningskrig mellan å ena sidan Moderater och Kristdemokrater och å andra sidan mellan Svärjedemåkrater och Moderater.
I det senare fallet åberopat av möjligheten att sno hem de väljare som flydde partiet under Reinfeldts tid.
Det gör man genom att ställa ytterligare krav på invandrare och asylsökande som i det allmänna påseendet kan förefalla i symbios med Svärjedemåkraternas ambitioner – i vart fall ser dom det som ett närmande.
Att Moderaterna dragit sig längre ut på högerskalan är otvetydigt – och där konkurrerar man med Kristdemokraterna.

moderathistoriaFortfarande ligger hon kvar i det träsk där Reinfeldt påstod att de som kan jobba skall jobba.
Är det någon som frågat henne varför en del inte kan jobba?
Talar Moderater någonsin om möjligheter att förbättra arbetsmiljö eller rehabilitering?
Det är mycket ”anstränga” sig mer och svenska ”värderingar” – inte bara hos Moderater utan hos hela högeretablissemanget – ett slags nationalistiska plattityder med en retorik som anammats av Svärjedemåkrater som ju talat om svenska värderingar allt sedan de tittade fram ur sina träskmarker.
Från att ha talat om och gått från ”öppna era hjärtan” har Moderaterna svängt högerut och närmast förorsakat hjärtstopp.
Att de som har för avsikt att etablera sig i Sverige kräver nu Moderaterna – delta i Svenskundervisning, delta i samhällsorientering samt att det skall ske med någon slags examination.
Jag kan tillstå de två första förslagen men vad händer om man inte klarar sin examen? Skall de då utvisas?
Och hur mycket svenska skall man kunna för att det skall passa Anna Kinberg Batra?
Hennes luddiga svar på den frågan är – ”efter bästa förmåga och utan språktest”.
Vem skall mäta förmåga?
Anstränga sig, efter bästa förmåga – luddig plakatpolitik i sin värsta prydno – och till råga på allt skall de mista sin försörjning och sätta sin trygghet på spel om man inte anstränger sig efter bästa förmåga.
Ett tredje förslag är att de som tvingas vara hemma med små barn skall tvingas delta i etableringsplanen – detta utan att föreslå hur barnpassning skall ske.

Anna Kinberg Batra våra svenska värderingar innebär krav på de lata och odugliga samt att sänka skatter och gynna skattefifflare.

Anna Kinberg Batra våra svenska värderingar innebär krav på de lata och odugliga samt att sänka skatter och gynna skattefifflare.

Uppfyller man inte Anna Kinberg Batras krav så ska ersättningen och möjligheterna att få ett permanent uppehållstillstånd påverkas – otrygghet före trygghet således – huruvida det är svenska värderingar eller ej vet nog bara Moderater.

Moderaternas förslag är ett otäckt – repressivt – slag i tomma intet och en smäll i solar plexus på alla dem som vill anstränga sig men inte får möjligheten på grund av avsaknad av omkringliggande infrastruktur – något som hon och hennes parti kraftigt reducerat till förmån för historiskt genomförda skattesänkningar.
Bara att förslaget lyfts ger det obehagliga intrycket av att flyktingar latar sig – Moderater har aldrig dragit sig för att stigmatisera människor – sedan länge har man stigmatiserat arbetslösa och sjuka – den senare kategorin med underförstådd mening om hypokondri.
Bara det ständiga talet om ”bidrag” har tillkommit i det moderata leden just för att stigmatisera människor som av en eller annan anledning tvingas leva på de resurser man själv varit med om att betala via skatterna.

Det-perfekta-brottetEn eventuell framtida moderatledd regering kan komma att inkludera Svärjedemokrater och Kristdemokrater – i alla fall om Åkesson får som han önskar – och om nära nog en majoritet av de moderata kommunalråden får som de vill och om Anna Kinberg Batra slutligen faller till föga genom sin svaghet som partiledare.
Då kan vi förvänta oss nya sanktioner mot de sämst ställda i samhället på bekostnad av skattesänkningar i mångmiljardklassen, minskad jämställdhet och ökat utanförskap.
Resultatet efter den förra borgerliga regeringen talar sitt eget tydliga språk – har vi inte sett någon systemkollaps tidigare så lär den bli ett faktum med en sådan regering ledd av Anna Kinberg Batra som mycket och gärna talae om att anstränga sig, minska bidragen och hennes skabrösa förklaringar om ett ytterligare luddigt begrepp som man kallar ”utanförskap” men glömmer gärna de värsta skattefifflet som förekommer i hennes egen närhet – nämligen välfärdsbedrägeriet och alla de som underlåter att betala skatt genom ett trixande med skatteparadisen som välvilliga gömställen.

Hederlig-skatteflyktSvenska värderingar talade hon mycket om – men vet Anna Kinberg Batra vad svenska värderingar är för något?
Inte ens hennes lojala partikamrater kan förtydliga vad svenska värderingar är för något.
Hon får därför berättigad kritik för att hon – medvetet – fiskar väljare från sin eventuella framtida koalitionspartner Svärjedemåkraterna.
Inte heller är skattefifflet något hon bevärdigar sig med att ta i sin mun – av förklarliga skäl – man kritiserar inte sina partilojala väljare.
Det är skillnad på värderingar och nyliberala och sekulära ideal i upplysningssyfte.
De bestämda värderingar som finns framgår av svensk lagstiftning – inte en fråga om vad Anna Kinberg Batra eller andra högerextremister tycker, tänker eller vill – värderingar är luddiga, lagstiftning skall vara tydlig.

Fanns det något jag attraherades av under hennes tal?
Ja faktiskt!
Hennes förslag om en ny sexualbrottslagstiftning som i alla väsentligheter skyddar offret på bekostnad av gärningsmännen tycker jag var godkänd även om hon inte är den som skall bestämma straffsatser utan lämna det till juridiskt kunniga som kan definiera detta i ett betänkande som man därefter får förelägga Riksdagen i sedvanlig ordning.
Hennes tvåtons staccato tal – upp och ned utan nyanser – gjorde mig väldigt trött på att lyssna på henne – hennes ideologiska värderingar var möjligen en grundläggande anledning och jag förvånas över att hon inte tar hjälp av en talpedagog för att förbättra sitt tvåtons talande.

Hon har inte bara svängt högerut – hon har också tagit satan i sin hand och vad detta kommer att leda till vet vi allt för väl.
Måtte hennes parti gemensamt med både KD och SD rasa i opinionen – annars lär vi ha all anledning att oroa oss inför valet 2018.
Sverige behöver inte varken högerextremister eller nyliberaler på den yttersta högerkanten.
bloggarna

Miljöpartiet – de gröna och de sköra………………

Publicerad 2016-07-09
MPMiljöpartiet har levt i o
ppositionell mediaskugga allt sedan de växte fram efter sitt bildande 1981.
2014 blev de ett regeringsparti och skillnaden mellan opinionsparti och regeringsparti blev en rejäl smocka i solar plexus för partiet.
Den mediala granskningen är så mycket tuffare för ett regeringsparti och det fick inte minst Åsa Romson erfara som skötte korten sannolikt fortfarande i tanken varandes i opinion – men även Gustaf Fridolin märker av granskningen genom dalande opinionssiffror och minskat förtroende inom såväl partiet som i opinionen – och inte blir det bättre av att medierna fortsätter att rida på de olika skandaler som varit.
Miljöpartiet är det andra partiet som nått regeringsställning – det första var Kristdemokraterna som vi vet lyckades trassla sig in i maktens korridorer med hjälp av Centerpartiet i valsamverkan – låt det stanna därvid då vi vet att det finns ett domedags- och högerextremistiskt parti som suktar efter den maktställningen också.

Otillfredsställande-klimatavtalMiljöpartiet har länge betraktats som ett enfrågeparti – i andra olika sakpolitiska frågor än miljö- och klimatfrågor har de dansat än hit och än dit och lika ofta har det dansat i diket.
Idag när de äntrar Almedalsscenen gör man det med sviktande opinionssiffror – vilket de förvisso inte är ensamma om – som föranletts av alla de skandaler som medierna letat upp och som slutligen fick två statsråd att lämna sina poster – en av statsrådsposterna ersattes av den relativt okända Isabella Lövín samt bostadsministerposten av den populära Peter Eriksson.
Allt sedan dess har man gått från ett ”skall” till ett ”bör” i retoriken – ett klassiskt misstag som knappast kommer att lyfta Miljöpartiet ur sin opinionssvacka tyvärr.

Fridolin och lärarlönernaLOWIsabella Lövín inledde sitt tal med hur bra det går för Sverige – och det blir inte mindre sant bara för att det är hon som säger det.
Idag är det väl bara Svärjedemåkraterna  som målar Sverige i svarta färger.
Som före detta EU parlamentariker talade hon varmt för EU vilket kan tyckas märkligt då MP haft en synnerligen ambivalent inställning till just EU.
Hon lyfte dock fram det ”röda kortet” som KD ansåg borde krävas för en reformering av EU vilket Lövín slog tillbaka på och ansåg att det istället borde visas ”rött kort” mot rättsstatliga oegentligheter med syfte att reducera mediafriheten, miljöreglerna eller asylrätten – direkt kopplat till SD och KD – med populism vinner man knappast några framgångar även om jag själv såg ett EU som reformeras till gagn för medborgarna och ett ökat förtroende hos medborgarna – men det kommer sannolikt inte att ske så länge marknadskapitalets förespråkare innehar majoriteten -EPP – i denna exklusiva gemenskap.
Något jag kunde ställa mig bakom var Lövíns ord;

”– Sverige behöver ledare som är beredda att lägga ner plakaten och förenklingarna och göra det som är bäst för landet, bäst för världen. Steg för steg. Reform för reform. Tillsammans.
Sverige behöver inte fler populister. Vi behöver fler som vill ta ansvar”.

Överkört-miljömålIsabella Lövín är ingen bra talare som syntes mestadels läsa ur ett manuskript – men jag tror på henne trots hennes aningen sävliga framtoning och trots att det finns de som anser att klädsel och utseende  ;) har en betydande roll i politiken – sådant trams får medierna syssla med – politik är inte och skall inte vara glamour.
Att partiet genomgått en medialt svår kris det senaste halvåret och därtill skall läggas partiets ja till Vattenfalls försäljning av det tyska brunkolet också.
Många av hennes partikamrater menar att detta var något som borde rendera partiet att lämna regeringen.
Som sagt skulle varje koalitionspartner i en regering bryta samarbetet på grund av ett beslut som går emot partilinjen skulle vi ha ständiga regeringskriser och hur det gagnar landet det vet bara Svärjedemåkrater gemensamt med högerpartierna.
bloggarna

 

Svärjedemåkraterna i Palmedalen!!!!!!!!!…………………….

Publicerad 2016-07-08
SkithögenSverigedemokraterna
har allt sedan det bildades av en samling utstötta figurer ur vit maktrörelsen – den rörelse man idogt förnekar något som helst samröre med – talat om ”massinvandring”
Det spelar ingen roll i vilken numerär av asylsökande som letat sig till vårt land över tid – det har alltid varit massinvandring enligt deras surrealistiska åsikter.
Allt sedan Moderaterna och Kristdemokraterna tog ledningen i reformförslagen vad avser hårdare tag mot invandrare i landet samt den överenskommelse om nya asyllagar som regeringen efter förhandlingar fick ge med sig i för att den så kallade EU gemenskapen inte förmådde ta sitt ”gemensamma” ansvar för att fördela den flyktingström som letade sig till Europa – har SD fallit i skugga – inte bara i medierna utan också i opinionen.
Nu vill man återta rollen i den enda fråga man haft vind i seglen – nämligen invandrarna.

inavel och idiotiFör det har man gnuggat sina hjärnceller och kommit fram till följande åtgärder för – inte integrering, det ordet är närmast ett skällsord utan – assimilering där man först skall visa invandrarna genom hårda tag för att visa samhällets auktoritet och vem som bestämmer för att därefter – helt i enlighet med deras ambitioner – försvenska, assimilera invandrarna.
Det senare skall genomföras genom att sprida det svenska kulturarvet bland annat med att förbjuda afrikansk folkdans och påbjuda svensk folkdans – mer mångkulturellt än den svenska folkdansen lär vi inte hitta i det svenska ”kulturavet”.
Man vill se ett omedelbart indragande av alla skattefinansierade föreningar som bedriver en verksamhet som står i strid med grundläggande svenska kulturella värderingar.
Utegångsförbud, jourdomstolar, ekonomiskt stöd till alla utomparlamentariska organisationer – som skall ges befogenhet att ingripa med våld och det är inte utan att man tänker på den naziinfluerade kvinnornas ”beskyddare” Soldiers of Odins patrullerande inom vissa områden.
Ska man ha rätt att skjuta en inbrottstjuv? frågade SVT:s programledare Mats Knutsson.
”– Jag tycker att om det kommer två eller tre personer till ditt hem, ska bryta sig in, de är beväpnade med järnrör eller annan typ av vapen …”
Förslagen är en salig soppa av fria surrealistiskt absurda funderingar.

alliansensds-664x346Det är rätt lustigt men samtidigt mycket oroande det faktum att Åkesson tycker att Moderaterna närmat sig deras politiska ambitioner – förvisso sant.
Och det är inte helt obekant att nära hälften av de moderata kommunalråden i landet har en positiv inställning till Svärjedemåkraterna och gärna ser ett samarbete i någon form.
Åkesson har naturligtvis observerat detta och ser en möjlig potential varför han bombarderat kommunalråden med brev och förslag på hur ett samarbete skall kunna komma till stånd.
Att detta är en börda för Anna Kinberg Batra – som ständigt upprepat att något samarbete med Åkesson aldrig kommer att komma till stånd – det vill jag knappast förklara som osannolikt.
Hur hon skall kunna undvika detta i framtiden lär bli en fråga för statsvetenskapen att begrunda.
Åkesson vill till och med se en ren Moderatledd regering med jimmie-akbSvärjedemokraterna som stöd eller samarbetspartner.
Förutsättningen för det är att Åkesson och hans sekt växer i opinionen vilket de inte gör.
Skulle så ändå bli fallet tycker jag synd om Sverige – det land som i många sammanhang är högt rankad i världen lär se slutet på den eran och kanske det är dags att ta sitt ”pick och pack” för att flytta ifrån landet för att slippa delta i den systemkollaps som då skulle bli en real verklighet.

SD backarFör någon vecka sedan publicerade SCB en opinionsundersökning i två delar.
Den ena mäter de olika partiernas sympatier samt läget i opinionen.
Det visar sig att Svärjedemåkraterna inte bara minskar i opinionen utan också om det var riksdagsval i dag så uppgav endast 13 procent att de sympatiserar med partiet.
Tillräckligt oroande – men knappast i enlighet med Åkessons ambition att bli det största partiet inför valet 2018.
Åkesson uppger dessutom – i akt och mening – att värva ytterligare SD partisympsympatisörer och är beredd att ge sig in i de områden han helst vill radera för att sprida sina vedervärdiga förslag – kanske han behöver en mangrann livvaktskader runt honom och kanske – kvinnornas borne riddare – Soldiers Of Odin redan är tillfrågade – SD är ju männens parti så det faller sig naturligt att man använder sig av kvinnornas ”beskyddare” för att stärka imagen att SD skall vara ett parti för kvinnor också – svenska kvinnor.
När får vi höra att Jimmie Åkesson kommer att delta i Pride?
Populism är inte endast förbehållet Åkesson och hans parti även Krisdemokraterna signalerar populism.

Flyktig-relationAtt Åkesson och hans sekt ser med tillfredsställelse på Storbritanniens uttåg ur den Europeiska Unionen och själv anger att han kommer att kräva en folkomröstning om ett Swexit är inget som förvånar mig det ligger helt i linje med ambitionen att göra Sverige till ett homogent land med stängda gränser, separata handelsavtal med länder som har liknande kulturella värderingar som vi själva har- enligt Åkesson.
Problemet för SD är inte kravet att lämna EU – problemet är att de kan inte redovisa vad som skall hända därefter.


sd-rc3b6star-mot-sig-sjc3a4lvSammanfattningsvis anser Jimmie Åkesson att Sverige
befinner sig i krig.
Han är en svartmålare utan motstycke av det Sverige som han säger sig älska.
Han kallar utsatta områden för förlorade områden – det man förlorat får man sällan eller aldrig igen.
Trots detta  vill han sätta in en polisiär insatsstyrka med möjlighet att utlysa undantagstillstånd – i krig och eller då samhället är under hot om terror och krig kan utlysas undantagstillstånd – men Åkesson vill ha partiella undantagstillstånd.
Därefter skall de sköljas med svensk kultur.
Landet är stulet – men det framgår inte vem som stulit landet.
Men Jimmie Åkesson vill ta tillbaka vårt ”stulna” land!!!!
Kan det bli mer verklighetsfrånvänt och bisarrt?
bloggarna

Ebba Bush Thor med gummikulorna och vattenkanonerna……………

Publicerad 2016-07-07
EBTKristdemokrater – ett parti som ger mig rysningar i kropp och själ – rysningar av obehag och minner mig om tider då – i den så kallade folkskolan – där kristendomsundervisning skedde i början av 50-talet då jag började min skolning till nyttig samhällsmedborgare – i mitt fall – av byns prästerskap – en elak jävel som tvingade oss rabbla psalmer och bibelcitat utantill stående invid bänkarna och med risk att få en snärt över fingrarna i bästa fall och i sämsta fall en hurring om man misslyckades.
Så går det naturligtvis inte till idag men religion och gudstro är inget för mig och har heller aldrig varit något alternativ.
Jag respekterar dock de som har en gudstro bara håll den inom er privata sfär.
Att kristendom och politik skulle blandas ihop i ett parti som kom att heta Kristdemokrater vars grundläggande värderingar skulle vara byggd på just de kristna budskapet är främmande för mig och har aldrig förstått dess sammanblandade existens överhuvudtaget.

Ebba Busch Thor

Ebba Busch Thor- bekämpa utanförskapet i no go zoner med gummikulor och vattenkanoner.

Men nu finns fenomenet – ett lika främmande fenomen som det nyfascistiska Sverigedemokraterna – på plats på den politiska taburetten.
Idag när KD:s partiledare Ebba Bush Thor äntrar scenen i Almedalen gör hon det med de sämsta opinionssiffror partiet haft allt sedan dess ”intrång” – med erforderlig hjälp av Centerpartiet i valsamverkan 1985 – i vårt parlament.
Och jag är inte förvånad!
För är det något som är i motsats till det kristna budskapet så är det just Kristdemokrater.
Enligt KD så befinner sig Sverige i en värderingskris!
SD brukar hävda att landet står inför en systemkollaps!
Stackars Sverige!
Om jag själv får analysera KD så är det mer än troligt att det partiet står inför en monumental förtroendekris.

kristdemokraternaHon inleder som en sann Sverigevän – kan tänka mig att Sverigedemokraterna med tillhörande svans får erektion just i detta ögonblick – det är just sådant de vill höra.
Missförstå mig inte – jag tycker mycket om Sverige men jag tycker om världen också och jag älskar vårt mångfacetterade samhälle som fört oss närmare världen – eller världen har kommit till oss.
Värderingskrisen uppehöll hon sig så länge att jag trodde hon skulle falla in i en form av tungomålspladder då hon plötsligt insåg att det gått hela sju minuter utan att kritisera det röda skynket – det röda skynke som möjliggjort att hon kunde vara mammaledig i ett halvår bland mycket annat.

Trösklar skall sänkas, enkla jobb även hos KD men bara mot skillnaden att det skall inte betalas.
Asylsökande skall jobba minst 20 timmar per vecka men det skall vara frivilligt.
Det var frivilligt att befinna sig i fas3 också.
Men vägrar du delta så blir du av med din ersättning.
Ännu en ny anställningsform som skall kallas introduktionsanställning – enligt EBT behöver man bara namnge nya anställningsformer så drösar jobben in och alla problem löses därmed – realisation på arbetskraft vill jag kalla det och där slåss de borgerliga om förstaplatsen.
Asylprogram – kan i ett första påseende tyckas vara bra då man i enlighet med KD skall förpliktigas genomgå SFI, samhällsinformation och därutöver ett arbetskrav samt åldersbedömning med hälsoundersökning.
Arbetskravet är inget krav menar EBT men vägrar man blir man av med sin försörjning – det är således en valmöjlighet!!!!! – tvångsarbete är vad det handlar om

Svekfulla-vännerMjuka krav har bytts mot hårda krav.
Fler poliser, gummikulor och vattenkanoner mot socialt utsatta områden – områden som hennes parti var med om att utsätta.
Man kunde tänka sig att eftertänksamhetens kranka blekhet skulle skapa någon form av insikt – tyvärr det är varken KD:s eller för den delen något av de borgerliga partiernas största tillgång.
Enligt Ebba Bush Thor erfordras en hel mandatperiod för att se vilket förtroende väljarna har för KD.
Jag kan hjälpa Ebba Bush Thor – opinionssiffrorna talar om ett signifikativt underskott av förtroende från väljarna – ser vi till antalet kärnväljare för KD – 1,9 procent enligt en ny studie från Sifo – så tycks cirka 1 procent vara i valet och kvalet om man överhuvudtaget skall ägna KD något intresse.
Så Ebba Bush Thor dina kärnväljare lär kanske inte överge dig  – men framtida riksdagsplatser ser ut att gå upp i rök – åtminstone får vi hoppas det.
bloggarna

Stefan ”svetsarn” Löfvén………………………

Publicerad 2016-07-06
StefanVisst är det fantastiskt
egentligen att i Sverige är det inte pengarna som avgör om du kan bli statsminister.
Inte heller börd eller vilket yrke du valt i livet.
Därför känner jag en stolthet över att en arbetare  – en svetsare – som jobbat på golvet engagerat sig fackligt för sina kolleger samt skapat förtroende och slutligen tilldelats den finaste titel du kan få i vårt land – statsminister.
En del vill använda yrkestiteln svetsare i en förnedrande kontext – dessa är bara lika avundsjuka som jag själv – för jag kan inte svetsa men skulle vilja.
Men……….. med titeln som statsminister följer också ansvar och ett visst mått av ödmjukhet – att kunna förstå människors oro och behov och kunna tala med människor på människors vis som alla kan förstå.
Men det är också viktigt att förstå vad det är som gör oss starka och framgångsrika och jag tycker Stefans tal syftade i stor utsträckning på just det som gör oss starka och framgångsrika.
Jag får nog säga att detta var det bästa tal jag hört av Stefan.
Med hänvisning till mänskliga rättigheter, alla människors lika värde samt att vi föds fria.
Han hade allt i detta tal utifrån de tre retoriska grunderna – pathos,  ethos och logos.

Svenska modellenJag är och förblir Socialdemokrat – men det betyder inte att jag säger ja, amen och hurra till allt vad partiet gjort och gör.
Vi mår bra av kritik – kritiken gör att vi utvecklas och blir ett ännu bättre parti.
Inte alltid som mina eller dina synpunkter vinner gehör men vi har åtminstone fått tala för den och vinner den inte i demokratiskt majoritet så är det bara att fortsätta och kämpa.
Ett parti i regeringsställning tvingas ibland att frångå partiets ställningstaganden – så har skett i all tid – fast vi glömmer det gärna.
Att sitta i regeringen innebär ett helt annat ansvar – särskilt om det är en minoritetsregering som tvingas göra överenskommelser över blockgränserna för att vinna majoritet i olika sakpolitiska frågor.
Det innebär att man försöker så långt det går följa partilinjen i förhandlingar med andra partier i opposition och ibland tvingas vi avstå sådant som vi som parti vill stå för – för att få till en överenskommelse som kan antas i majoritet – migrationsöverenskommelsen är en typisk sådan fråga.
Regeringen fattar besluten men partiet behöver inte ändra uppfattning i olika sakpolitiska frågor.
Det är lätt att sitta i opposition för då behöver man bara ta ansvar för sina egna ställningstaganden – i en regering får man ta ansvar för genomförda beslut.

Nu skall jag inte recensera Stefans tal  ytterligare utöver det jag gjorde inledningsvis där jag ansåg att talet var excellent i många stycken men länkar talet här i skrift för de som vill läsa.
För de som hellre vill lyssna på talet så finns det här.
bloggarna

Sänk lönerna för Centerpolitikerna………………..

Publicerad 2016-06-05
AL
Det är enkelt att vara Centerpartist och därför skall deras apanage sänkas helt i enlighet med deras reformförslag avseende ”vanliga” arbetares löner.
Att stå i en talarstol och ”kacka” en massa dumheter kan till och med jag göra och jag skulle inte kräva att skattebetalarna skall betala 115 000 kronor var månad för det – och det som Centerpartiet betalar henne ytterligare cirka
37 000 kr/m ger jag fullständigt blanka f*n i det är deras pengar.
Annie Lööfs tal i ”Palme”dalen är svårt att sammanfatta – det innehöll sådant jag kan hålla med om och sådant jag skulle vilja kasta i soprummet.
Jag håller med henne i hennes inledning där hon i generella termer förespråkade en reformering av EU som gör att människor upplever att EU är för dom och inte för någon politikeradel som springer kapitalets ärenden
Hennes sågning av USA och presidentkandidaten Donald Trump – ”trumpeten kallad” – instämmer jag helt i.
Ett efterföljande känsloladdat tal om kvinnors utsatta position i samhället – en ojämlik börda som uteslutande lastas på kvinnorna i samhället där lagstiftningen brister – och under tiden tvingas kvinnor inse att det är skillnad på värde, det är skillnad på frihet och integritet – bravo Annie Lööf detta kan jag tillstå detta kan jag hålla med om – men vad vill Centerpartiet göra för att detta skall förändras?
Men sedan blev det en form av hjärnsläpp under den resterande delen av det en timme långa svamlandet.

loof-nato-makiEtt tryggt Sverige var parollen i hennes fortsatta svammel.
Att hon var med i den trojka som urholkade tryggheten är plötsligt glömt.
Utanförskapsområden fanns redan under Alliansens tid – oron hos dessa ungdomar fanns redan då – men vad gjorde Annie ”get your gun” Lööf?
Jo hon och de övriga kompisarna i allianshygget tyckte att de skulle på ort och ställe – inte tala med utanförskapets människor – utan tala med ordningsmakten.
Bredvid sig hade hon Ebba Bush Thor som förespråkar gummikulor och vattenkanoner mot de upproriska ungdomarna – en ungdomsgeneration som fått se sin tillvaro splittrad utan framtidstro – inga arbeten och helt i avsaknad av aktiviteter som kan samla ungdomar i gemensamma intressen – sådant slogs sönder eller togs bort.
Vad förväntar man sig?

fuck facketJobben!!!!!!!!!!! Ett jobb var enligt AL så mycket mer än ”bidrag” till statskassan – det är sammanhang, identitet meningsfullhet – men undvek att tala om kanske det viktigaste av allt för att uppnå dessa tre kriterier – nämligen en lön att klara sig på en lön som befriar människor från ett beroende av andra ett jobb och en lön där varje individ känner sig delaktig i vårt gemensamma samhällsbygge.
Det skall lösas med enkla jobb!!!!!!!!!! Enkla jobb där Annie Lööf är en som skall bestämma lönenivån – inte facken och inte arbetsgivarna – en modell som fungerat allt sedan Saltsjödsavtalet tillkom 1939.
I talet berättade hon inte vad som skall anses vara enkla jobb.
Enkla jobb är definitivt inte hennes eget jobb – så det kan vi utesluta.
Men dessbättre kunde hennes partikamrat tala om vilka arbeten som skall anses vara låglönejobb.
Och Liberalerna fyllde på med hur stor lönen skall vara för dessa grupper.
Så nu vet vi det eller snarare – nu vet de yrkesgrupper som blev uppräknade att era löner skall sänkas ner till cirka 11 000 brutto i månaden – samt att era jobb är av Centerpartiet – och för all del också av Liberalerna – att betrakta som enkla jobb och skall därför vara billiga för arbetsgivarna.
Därtill vill hon dessutom sänka arbetsgivaravgifterna – samhället skall alltså betala notan för dessa ”enkla” jobb som aviserats.

gratis-jobbGammalt skåpmat Annie Lööf.
Man har prövat detta tidigare under ert så kallat styre av landet och vad man kan säga om det är att det blev totalt misslyckat.
Hennes förslag är rena rama ”fantasimekaniken” avsaknad av all tidigare erfarenhet – den som misslyckades – tyder på ett visst mått av solsting när man försöker återlansera förslag som inte varit verkningsfulla överhuvudtaget.
Hon vill således fortsätta att bekämpa fattigdom och ett växande utanförskap med lägre lönekostnader – gör de fattiga ännu mer fattiga.
Av just skälet att sänkningen av arbetsgivaravgiften inte gav något tycks de övriga borgerliga partierna övergivit denna reform – men inte Annie Lööf märkligt nog.
Hon hänvisar bland annat till Tyskland och de låglönejobb som införts där.
Men resultatet av det visar sig just nu när allt mer kritiska röster hörs mot att tillväxten skapas med hjälp av lönedumpning – osäkra arbetsvillkor och minijobb – det undvek Annie Lööf och därmed är hon fullt ut beredd att också ta ansvar för samma kritik som kan komma efter att hon fått som hon vill.
Är hon beredd på det?
Nej naturligtvis inte.

14_3vilgot_1155416lI Tyskland – Annie Lööfs exempel – har det blivit en organiserad löne- och social dumpning i många branscher.
I till exempel restaurang, byggstädning och handel finns det knappt några andra jobb och det är främst kvinnor som får dem och de är inte ens försäkrade.
Det är klart att arbetslösheten sjunker till EU:s lägsta när man skjuter över subventionerna på samhället precis det som Annie Lööf vill med sitt 12 miljarders projekt.
Sedan den tyska arbetsmarknaden delvis avreglerades 2005 har antalet så kallade minijobb exploderat. Det är jobb där arbetstagare kan jobba några timmar om dagen utan krångliga regler och skatter och där även arbetsgivarna slipper skatter och sociala avgifter. I dag har cirka 7,4 miljoner tyskar minijobb, av dem är drygt fem miljoner kvinnor.
Vad Annie Lööf till yttermera undviker att tala om är att en stor andel av de som fått dessa ”minijobb” – som de kallas – tvingas till socialförvaltningarna för att överhuvudtaget överleva på sitt låglönearbete.
I en färsk rapport från OECD menar man att Tysklands tillväxt inte är hållbar då den baseras på sänkta löner och enkla jobb som mest går till kvinnor.
Annie Lööf läs TCO:s rapport ”The Economic Performance
of Germany and Sweden”  jag har gjort det – du behöver göra det – jag har – delvis utifrån den rapporten delvis av OECD:s rapport – gjort bedömningen att Centerpartiet per omgående bör kasta låglönejobben där de bäst hör hemma – i komposthögen.
Utöver det har vi redan realisation på allt för många arbeten redan idag.

Dagens beslut blir morgondagens resultat – med Centerpartiets reformer kommer framförallt kvinnor sättas på undantag.
Centerpartiet kvinnornas parti🙂 ????????????
Jag tänker inte säga – gör om gör rätt – för det kan ni inte.

bloggarna

Bryssel har blivit en spottkopp – citat Jan Björklund…………….

Publicerad 2016-07-04
BjörklundJan Björklund har hittat sin argumentationstekniska lösning för att förbättra sitt ”ståndaktiga” partis snubblande strax ovan kamrat fyra med att ständigt – så fort en journalist med kameraman finns i omgivningen – påtala att ”regeringen är handlingsförlamad”.
Björklund har gjort sig känd för att inte skräda orden – ofta impulsivt där förklaringarna i efterhand blir aningen kryptiska i avsikt att låta de impulsiva åsikterna – i någon mån – bibehållas.
Men han inledde inte med kritiska omdömen av den sittande regeringen men anlade tonen som sedan skulle genomsyra hela hans tal som i många stycken upplevdes som rent surrealistiskt.

Att använda Cementas skorsten – rökpelaren ingick –  i Slite i en jämförelse med frihetsgudinnan i New York för de balter som flydde mot Sverige undan det kommunistiska oket för att ge tyngd åt sin ständigt återkommande kritik och skrämselpropaganda riktad mot Putin med att han var det största hotet mot världsfreden – eller i varje fall Björklunds liberala värderingar – var retoriskt magstarkt – det är tur att Björklund inte var varken försvars- eller utrikesminister i Alliansregeringen för då hade kanske Björklunds chanser att stå där och orera i ”Palme”dalen idag varit ersatt av en krigsskådeplats istället för att – med hjälp av NATO – kväsa det röda skynket från Öster.
Att försvara Björklunds liberala värderingar står nämligen över allt annat som 200 år av fred och frihet och det skall ske med hjälp av bomber, stridsvagnar och granater.
Brexit nämndes som hastigast och Björklunds konklusioner avseende Brexit var inte som jag hade hoppats på – nämligen ett kritiskt omdöme av hur EU parlamentets politiker själva lagt grunden för det missnöje som resulterat i ett demokratiskt underskott och som existerar inom hela unionen.
Nej han ansåg att EU fått onödigt stor kritik – Bryssel har blivit en spottkopp som han uttryckte det och därför krävdes det ännu mer av samarbete.
Jo då – jag skulle önska mer av samarbete före ambitionerna om ett federalt EU, före ambitionerna om överstatlighet och minskad suveränitet för medlemsstaterna – men Björklund vill istället ge Bryssel mer makt både över de individuella staternas ekonomi och arbetsmarknad och därmed sälja ut alla enskilda individer i ett marknadskapitalistiskt system som inte fungerar – det är bara att titta på Grekland som på ett tydligt sätt fått erfara hur EU:s marknadskapitalistiska system fattiggjort grekerna.

Löna sig att arbetaNär så han började tala om arbetsmarknad och alla vackra ord om hur tillfredsställande det var med det första jobbet man fick så kunde jag inte låta bli att rekapitulera åtta år av borgerlig arbetsmarknadspolitik.
Björklund var en av aktörerna som i praktiskt handling och med erforderlig hjälp av Sverigedemokraterna mer eller mindre slog sönder hela arbetsmarknaden.
Det var ”sänkta trösklar” för företagen det var ”jobbskatteavdrag” och ”sänkta ingångslöner” och därutöver en idag omkullvält skola som var den pragmatiska politiska ambitionen – resultatet är vi alla pinsamt medvetna om – ja utom Björklund då förstås.
Det var därutöver ett liberalt jämställdhetsarbete som gav oss en ökad fattigdom – eller utanförskap som blivit det liberala uttryckssätt man användersundlaglonekonkurrens sig av – hundratusen utförsäkrade, en ökad arbetslöshet, och en ökad utslagning på grund av minskade möjligheter att skaffa sig erforderlig utbildning – något som hela näringslivet ropade sig hesa av – men som Björklund avfärdade med hans egenhändigt ihopknopade köksbordsvetenskapliga studier.
Att ordning och reda på arbetsmarknaden genom kollektivavtal ses som det nationella röda skynket för Liberaler – inte minst deras ungdomsförbund som vill helt avskaffa allt vad regleringar på arbetsmarknaden som finns.
LO och facklig föreningsverksamhet är för Björklund och hans Liberaler detsamma som han anser Ryssland är för fred och frihet – ”same ship same shit” som vi sjöfolk brukar uttrycka oss.
Liberalism talar vackert om frihet för individen – men omsatt i pragmatisk politisk handling blir den värre än Stalins sovjetstyrda politiska ambitioner.

arvet-efter-bjc3b6rklundNär sedan Björklund började tala om kunskapsskolan kunde jag inte låta bli att skratta.
Floskelparaden var så komisk mot bakgrund av hur Björklund som skol- och utbildningsminister gjorde allt precis tvärtom mot det han i talet framförde.
Två skäl angavs för Liberalen Björklunds skolambitioner.
”Oavsett hur tung ryggsäck du har när du börjar skolan så skall de lämna skolan med kunskaper som ger fler livschanser”.
Är det därför kunskapsnivån sjunkit drastiskt under hans tid som skol- och utbildningsminister?
Är det därför som drygt 30 procent av gymnasieeleverna lämnar skolan utan betyg?
Björklunds tal motsägs av hur det blev och det enda försvar han har är att reformerna måste sätta sig.
Björklund förteg i talet att det faktiskt var en folkpartistisk regering som avskaffade betygen i låg- och mellanstadierna 1979 – idag skall de tillbaka, och att det var borgerliga regeringar som beslöt om både 1980 och 1994 års läroplaner – Björklunds egen läroplan lär han väl knappast kunna skylla på någon annan – men fan vet.
Han sa heller inget om att det var Bildt-regeringen som marknadsutsatte skolan i början av 90-talet – den skolreform som påverkat skolan mest av alla.ledare (1)
Allt – precis allt – var ”flum” och givetvis var det Socialdemokraternas fel och för att bevisa det beställde Björklund en statlig utredning  – SOU 2012:09 – en utredning som hade sådana monumentala brister att den inte längre är användbar.
Pisaraset var som tydligast under åren 2009-2012 – det vill säga under Björklunds tid vid makten.
Ökade klyftor och sämre resultat – det blev effekten av Björklunds skolpolitik.
Den mörka bild av skolan som han tjatade om före 2006 är nu på väg att uppfyllas.
Den var fel för 20 år sedan när han blandade sig i skolpolitiken – den är ännu mörkare idag efter att Björklund fått sköta skolan under åtta år – det är sanningen.
Själv siktar han bortom stjärnorna och det blev så fel att Moderaterna såg sig föranledda att knipa åt sig skolfrågorna – möjligen till andra galaxer?
Låt oss slippa dra nya erfarenheter av de borgerligas experimenterande av skolfrågorna.

sankt-skatt1Låt oss också slippa de borgerliga charlatanernas experimenterande med Sveriges välfärd överhuvudtaget.
Godnatt Björklund – ta nu din semester och låt oss för all del slippa höra dina floskelparader i fortsättningen – aningen av en ödmjuk insikt om vad du och dina kompisar ställde till med bör du fundera på där i hängmattan fram till Riksdagens högtidliga öppnande i höst då det nya Riksdagsåret skall påbörjas.

bloggarna

EU lider av ett demokratiskt underskott……………………

Publicerad 2016-06-24
Igår gick britterna till val
i folkomröstning för huruvida man skall begära utträde alternativt stanna kvar i EU – Brexit eller Bremain.
brexit-remainJag kan konstatera att den svenska debatten alltigenom och uteslutande handlat om de ekonomiska konsekvenserna av ett eventuellt Brexit.
Dessa skall inte underskattas.
Men sanningen – något som dolts i alla spekulationer – är att den folkomröstning som nu skett är ett monumentalt underkännande av det nyliberala högerexperiment som EU parlamentet stått och står för.

En Union som arbetar för federalism och överstatlighet med en byråkrati där de enskilda medlemsstaternas suveränitet urholkas allt mer.
Brexit är ett symptom på en misslyckad EU politik – det är alldeles för enkelt att peka finger åt symptomen utan att se orsaken.

majoritet i EUEU är ingen demokratisk union med ett sjunkande demokratiskt underskott bestående av mindre än 50 procent av rösterna och – vad värre är – detta minskar vid varje val – i Sverige lade man manken till under EU valet 2014 och lyckades uppnå ett valdeltagande om hela 51.07 procent att jämföras med 2009 års val då valdeltagandet var endast 45.53 procent.
Sammantaget var valdeltagandet inom hela EU så lågt som 42.61 procent
Det är ett ytterligare monumentalt misslyckande där de politiska partiernas företrädare inte lyckats engagera väljarkåren – eller ens brytt sig om att engagera väljarkåren.
Förstår man inte?
Eller vill man inte förstå?
Eller bryr man sig inte?
Alla tre frågor är högst relevanta!EU både känns och står långt ifrån väljarna där man hycklar, smusslar och mumlar samt utan erforderlig demokratisk öppenhet driver frågor av betydelse för varje medlemsstat varje enskild individ – TTIP är en sådan fråga bland många andra.
Ett transatlantiska handelsavtalet som hotar miljön, demokratin och välfärden där folkets makt underordnas företagens.
Jag har ingående studerat avtalets utkast och kan likna det som en trojansk dalahäst som innebär att bara kommunicera de positiva sidorna av avtalet.
Alla partier – med ett undantag – ni mina läsare vet vilket parti jag menar – talar om vikten av att upprätta handelsavtal med USA – det är det väl knappast någon som har något emot och därför poängterar man just detta och smusslar undan det negativa – det kallas hyckleri av ett sällan skådat slag helt utanför alla demokratiska spelregler.


För det första är EU:s förhandlingsmandat –
 det vill säga den europeiska utgångspunkten i förhandlingarna – inte alls så tydliga på den punkten som Cecilia Malmström (L) ger sken av.
Att länder ska ha rätt att lagstifta för legitima politiska mål står det avtalsutkastet – men hur fan avgörs vad som är legitimt?
Och att avtalet ”borde erkänna att parterna inte bör uppmuntra handeln eller utländska investeringar genom att sänka inhemska standarder på miljö-, hälso- eller det arbetsrättsliga området” – förefaller inte vara samma sak som att det ska eller kommer att bli.

PolymerdietI en studie från EU-parlamentet – som jag tagit del av – har man analyserat de risker och möjligheter för EU:s mat- och jordbrukssektor som avtalet kan innebära och där identifieras två stora risker som Cecilia Malmström undviker att tala om.
Det första är att om handeln liberaliseras utan regelkonvergens riskerar amerikanska jordbruksprodukter med helt andra produktionskostnader att hota hela EU:s producenter som måste följa EU:s regelverk – bland annat rörande GMO, användning av bekämpningsmedel samt livsmedelssäkerhet inom köttindustrin.
Kort sagt även om det europeiska regelverket förblir intakt kan konkurrensen från USA komma att hota europeiska producenter – något som i sin tur kan koma att leda till ett ökat krav härifrån på en liberaliserad lagstiftning.
För det andra om regelkonvergens skulle innebära liknande förutsättningar – skulle risken för en harmonisering nedåt till lägre standarder för livsmedelssäkerhet i det här fallet vara påtaglig – vilket skulle kunna leda till omfattande förändringar i EU:s lagstiftning och påverka exempelvis försiktighetsprincipen.


Ett annat problem med Malmströms
argument är att strävan efter en säkrare ISDS-klausul inte tycks lika aktuell för alla.
Man behöver inte leta längre bort än hos Malmströms kollega – den moderata EU-parlamentarikern Christofer Fjellner – för att förstå att det råder oenighet i frågan.
13516412_1316455881715772_1697842825017325363_n
Det senaste som skett är att EU
har totalt misslyckats med den flyktingskara som drivits mot enskilda medlemsstater där Sverige är ett land som fått ta ett alldeles – mot bakgrund av befolkningsstorlek – för stort ansvar – Sverige varken kan eller får vara hela EU:s samvete och ta det ansvar som övriga medlemsstater är uppenbart ovilliga att ta.

De regleringar som skett – nu senast begränsningar i asylrätten för att minska trycket – får konsekvenser för nationellt sittande regeringar när enskilda medlemsstater inte tar sitt fulla ansvar – det är ett totalt misslyckande som belastar de stater som tagit sitt ansvar och betalningen är ett minskat nationellt väljarstöd – Tack för det!

Jag är splittrad numer vad avser den utveckling som skett i EU parlamentet där högermajoriteten inte tagit sitt ansvar gentemot väljarna – ett nyliberalt högerexperiment med ekonomiska konsekvenser utan sans och balans där det saknas tydliga färdvägar för att öka social trygghet, generell välfärd och arbeten inom hela EU – att hänvisa Unionsbildningen som ett fredsprojekt under sådana betingelser är inget mindre än skandallöst.
Asylrätten tvingas på undantag, enskilda stater – Turkiet och forna öststater – använder flyktingsituationen som ett bräckjärn för nationella fördelar och pressar pengar av EU.
Utgångspunkten är att asylrätten inte är förhandlingsbar.
Ingen ska nekas rätt till liv och skydd mot förföljelse för att det blir för dyrt för Sverige – för att det kommer många asylsökande – för att integrationen brister eller för att den enskilda har svårt att uttrycka sig.
Detta har Sverige lovat genom att underteckna flera internationella konventioner om flyktingars rättigheter.
Det är också vår moraliska skyldighet att som likvärdiga människor erbjuda skydd åt dem som är på flykt.

Det var
 – trots min negativa inställning – en förhoppning att England stannar kvar inom Unionen – den förhoppningen kom på skam enligt morgonens nyheter då det meddelats att kampanjen för ett Brexit vunnit.
EU:s politiker måtte nu inse vilken enorm käftsmäll denna folkomröstning är mot hela detta byråkratiska och nyliberala högerexperiment och börja inse vad det egentligen handlar om.
Den extremnationalistiska våg som genomsyrat hela Europa med partier med ideologi allt från fascism till ren och skär nazism är ännu ett ytterligare resultat av de valda EU parlamentarikernas totala misslyckanden – fredsprojekt? – då har man glömt 20- och 30-talets explosiva politiska förändringar som slutligen lade hela Europa i aska.

Vi ser det igen – inte minst nationellt under åtta år av borgerligt regeringsinnehav där inte minst det högerextrema Sverigedemokraterna indirekt fått styra de politiska besluten och inte minst fått vara tongivande i debatter och allehanda medier.

Brexit-leave-protestI dag på morgonen fick vi resultatet av folkomröstningen – inte oväntat hyllar de högerextrema partiet folkomröstningens utfall med cirka 52 procent för ett Brexit och 48 procent emot – resultatet är i skrivande stund ej bekräftade.
Jag ser med oro över den kommande händelseutvecklingen där konsekvenserna kan komma att bli oöverskådliga om man inte inser varför denna folkomröstning överhuvudtaget kommit till stånd.
England är en stor importör av svenska varor – motsvarar cirka 85 miljarder årligen – under de betingelser som är gällande för hela EU:s inre marknad.
Hur framtida handelsavtal kan komma att se ut med ett England som inte längre är medlem av den europeiska inre marknaden är för tidigt att uttala sig om.
Det nyliberala högerexperimentet har fått sitt resultat – ett EU som svajar betänkligt fjärran från den ursprungliga ambitionen.
EU har ingen trovärdighet längre – vi talar här om en existentiell kris för hela EU.bloggarna
%d bloggare gillar detta: