Moderata pajakonster……………………….

Publicerad 2017-04-20
Den nyligen av regeringen antagna vårändringsbudgeten förelagd Riksdagen i proposition är inte mycket att orda om – den följer regeringens ambitioner i valda stycken om än den är försiktigt hållen så kunde man möjligen vara något mer generös i valda delar – för de som bara har 5 minuter till övers får en sammanfattning här.
Men jag förstår Magdalena Andersson – med en fortsatt osäker uppgång i konjukturen är det bättre med försiktiga investeringar trots Moderaternas finanspolitiska talesperson Ulf Kristerssons ylande om högkonjuktur och därför öka på investeringarna.
Vi skall vara glada att Alliansen inte styr finanspolitiken med ökade underskott i de offentliga finanserna vilket är en borgerlig tradition.

När de borgerliga talar om högkonjuktur så är det alldeles klart att de definitionsmässigt har svårt med både låg- såväl som högkonjuktur.
För att avgöra var i konjunkturcykeln en ekonomi befinner sig brukar man titta på hur högt det så kallade resursutnyttjandet är.
Konkret försöker man avgöra hur hög BNP skulle kunna vara utan att ekonomin för den sakens skull överhettar.
Utan att ge sig in på ekonomiska akademiska termer i allt för hög grad kan man enkelt använda klockan – som alla kan.
Om 12:00 är högkonjukturpeak kan man säga att klockan 18:00 representerar det motsatta och enligt alla bedömningar inklusive Konjukturinstitutet kan man säga att vi befinner oss någonstans mellan klockan 21.00 och 22:00 på urtavlan.
Det är således en konjukturuppgång och knappast en högkonjuktur definitionsmässigt – en uppgång som förväntas avta och stanna på en svag högkonjuktur.
2012 lämnade vi en finansiell lågkonjuktur som drabbade alla dock klarade sig Sverige och förövrigt också de nordeuropeiska länderna sig hyggligt till skillnad mot de Sydeuropeiska länderna framförallt Grekland Italien och Spanien med en sedan tidigare svag ekonomisk tillväxt.

Man kan också konstatera att om arbetslösheten är lågkonjunkturens dilemma är inflationen högkonjunkturens svaghet.
Den traditionella lösningen för att bekämpa lågkonjunkturen och arbetslösheten har varit en expansiv politik – det var detta som Anders Borg föll på och fick kritik för under de borgerligas sista mandatperiod.
Man klarade helt sonika inte av att hantera varken den tidigare högkonjukturen tillika den efterföljande lågkonjukturen som inträffade 2009.

Varför höjer regeringen skatterna för en grupp löntagare samtidigit som man sänker dessa för en annan grupp i en rådande uppgång i konjukturen som gett oss stabila överskott i de offentliga finanserna?
Förklaringen är enkel.
Det handlar om prioriteringar – inte bara besparingar – och hur den ekonomiska politiken till skillnad mot vad Alliansen åstadkom – minska klyftorna.
Det handlar om hur vi skall använda överskotten som sakta växer fram.
Att stärka välfärden är det väl knappast någon – undantaget de borgerliga – som inte är överens om.
När det gäller välfärden är den betydligt mer omfördelande än progressiviteten i skattesystemet – som också är viktig naturligtvis.
Alliansens jobbskatteavdrag var på så sätt mycket dåliga då de gröpte ur det samlade skatteuttaget och sänkte kvaliteten på vår gemensamma välfärd.
Där finns idag gigantiska hål att sluta både inom vård och omsorg såväl som skolan och sjukvården, försvar och polisen – det förstår var och en när de samlade skatteintäkterna om hela 138 miljarder årligen uteblir på grund av Alliansens jobbskatteavdrag.
Skattehöjningen – som riktar sig endast till de som får betala statlig skatt över brytnivån med allt mellan några kronor upp till max 200 kr i månaden vid inkomster motsvarande 55 000 kr brutto i månaden skall sluta skattegapet mellan pension och motsvarande lön för alla pensionärer med inkomster mellan 120 000 kr/år och upp till 170 000 kr/år – alla pensionärer får således en skattesänkning även om inkomster över 170 000 kr/m blir marginell.
Således har regeringen därmed uppfyllt 70 procent av sitt löfte att sluta skattegapet för pensionärerna – pensionärer med en inkomst av 120 000 kr/år har redan fått sitt skattegap slutet sedan tidigare.

Ulf Kristersson vill gemensamt med de övriga borgerliga partierna genomföra ett sjätte jobbskatteavdrag och därmed öka klyftorna än mer och urholka välfärden ytterligare.
Skattesänkningar som främst gynnar höginkomsttagare så som han själv gynnas – att minskat skatteuttag slår hårt mot välfärdsverksamheterna och kommunerna bryr man sig föga om.
Centerpartiet slåss med allt vad de har för att 3.12 reglerna som används av egenföretagare som tar ut del av vinsterna eller hela vinsten som beskattas som kapitalinkomst snarare än arbetsinkomst – en skillnad på +5 procent från 20 procent enligt propositionen – för detta är man beredd att skapa en regeringskris gemensamt med Sverigedemokraterna trots att varken Centern eller Liberalerna vill ha något som helst samröre med det partiet – vari består det logiska i detta?

Det blir obegripligt när man hör Ulf Kristersson och Anna Kinberg Batra i kör säga sig ömma för det stora sysselsättningsgapet mellan våra utrikes och inrikesfödda medborgare – något man inte ägnade en enda tanke på under deras tid vid makten trots att man kallade sig det enda ”arbetarpartiet” så lyckades man med konststycket att öka inkomstklyftorna – arbetslöshets- och sjukersättningar som man groteskt sänkte för att skapa drivkrafter – helt i enlighet med Darwins lära om arternas överlevnadsinstinkt – den svage dör och den starke överlever – det mina vänner är Moderat politisk ambition.
Vi såg hur arbetsmarknaden reagerade på jobbskatteavdragen – själva kärnan i deras arbetsmarknadspolitik.
Något så misslyckat har vi sällan skådat i politiken.
Ulf Kristersson och hans partiledare tar naturligtvis inte del av arbetsmarknadsstatistiken som entydigt visar att även invandrarnas sysselsättningsgrad ökar – det går emot möjligheten att agera oppositionellt.
Jag förutspådde redan då Anna Kinberg Batra avlöste den manipulativa Reinfeldt som partiledare att det kommer inte att dröja förrän Moderaterna tangerar Bo Lundgrens opinionssiffror – vi är redan där – vilket i och för sig glädjer mig.
Så länge Moderaterna inte tillför något konstruktivt utan bara håller på med pajaskonster kan vi lika gärna vara dem förutan.

Populistiska lögner Tobé……………………..

Publicerad 2017-04-11
Tomas Tobé ondgör sig i en artikel publicerad på SVT Opinion med rubriken ”Ingen har svikit så många löften som Stefan Löfven”.
Jag måste säga att jag betraktar det som rätt magstarkt – för att inte säga rent utav en obetänksam sanslös dumhet – att påstå något liknande då de flesta – Tobé möjligen undantagen – väl känner till den svåra parlamentariska situation som uppstått i Riksdagen där regeringen tvingas regera i minoritet.
Att Moderata företrädare utnyttjar detta till sin fördel är i sig inte märkligt då varje parti strävar utifrån sin egen politiska ambition och därmed hoppas på ett väljarstöd.
Det märkliga är att Tobé tycks tro att folket är lika sanslöst obegåvade som han själv ger uttryck för i rubriken till artikeln – särskilt då mandatperioden ännu inte är till ända.

Först skall man fråga sig – med vilka regeringar gör Tobé sin jämförelse?
Vi har haft fyra majoritetsregeringar under efterkrigstiden.
Den första var i koalition med dåvarande Bondeförbundet – numera Centern – åren 51 till 1957.
Andra gången det skedde var under ledning av Tage Erlander åren 1969 till 1971 – dåtidens mandatperiod var då 3 åriga.
Den tredje majoritetsregeringen leddes av Torbjörn Fälldin i koalition med Moderater, Centerpartiet, Folkpartiet åren 76/78 som sprack på grund av inom koalitionen interna stridigheter.
Ett nytt försök gjorde efter Ullstens (FP) ministär under året 79 med en ytterligare kolaitionsregering ledd av Fälldin som även den sprack bara två år efter tillträdet – spräcktes av Moderater i skattefrågan – märkligt nog 😉 .
Den sista majoritetsregeringen var under ledning av Reinfeldt i koalition med Centerpartiet, Folkpartiet – numer Liberalerna – och Kristdemokraterna åren 2007/2010.
Så låt oss titta på hur vallöften uppfylldes av den borgerliga koalition kallad Allians för Sverige i jämförelse med Göran Perssons minoritetsregeringar.

Åren 1994 – 1998 så uppfyllde den Socialdemokratiska minoritetsregeringen drygt 89% av de utlovade löftena.
För mandatperioden 1998 – 2002 uppfyllde den Socialdemokratiska minoritetsregeringen 84%.
Motsvarande för den borgerliga Alliansen mellan åren 2006 – 2010 blev betydligt sämre med endast drygt 66% – detta trots att man regerade i majoritet.
Jag vill helst inte att Tobé skall skämmas allt för mycket över sitt uttalande så jag utelämnar Fälldinregeringarnas brutna vallöften – ministären Ullsten utesluter jag av skälet att den regeringen tillsattes endast för att sköta rikets löpande ärenden – en ministär – då de övriga borgerliga koalitionspartierna misslyckades att regera landet.

Tobé lyckas också i sin raljerande artikel glömma alla de vallöften som gavs inför 2010 – exempelvis de flertalet som sedermera visade sig inte möjliga att genomföra då exempelvis slopad arbetsgivaravgift för vissa tjänsteföretag inte var förenliga med EU:s konkurrens direktiv.
Andra förslag stoppades av utredningar samt några som man själva inte var nöjda med samt några som inte hann beredas färdigt.
Några vallöften – såsom slopandet av värnskatten – bröt man samt några ytterligare vallöften som fick slopas helt då man på grund av det ekonomiska läget inte ansåg sig ha råd.
Totalt för perioden lyckades man uppfylla aningen drygt 60 procent av vallöftena – historisk låga siffror för svensk vidkommande – trots att de hade stöd av Sverigedemokraterna i nio röstförfaranden av 10.

Av de tunga vallöften om statsfinanserna – blev inte uppfyllda – vilket också stämmer överens med regeringen Reinfeldts egen analys av effekterna av det ekonomiska läget.
Exempel på icke uppfyllda löften är att den ”offentliga skuldsättningen ska fortsätta att minska” – den ökade skulden istället från 33 procent år 2011 till 36 procent 2013.
Även överskottsmålet har varit något tungt för Moderaternas finansguru att hålla under armarna under mandatperioden.
Andra exempel på brutna löften har att göra med regeringens svårigheter att styra vissa myndigheter.
Polisen har inte blivit bättre på att använda it – vilket var ett vallöfte och hänvisar till utvärderingar av Statskontoret som visar att it-investeringar för miljoner inte har fått den verkan som utlovades.
Ett annat brutet vallöfte – som bröts även under föregående mandatperiod – är avskaffandet av värnskatten – jag noterar i Moderaternas skuggbudgetar att man övergivit avskaffandet av värnskatten dessutom.

Herr Tobé lyckas inte komma i samklang med verkligheten heller då det avser denna minoritetsregering och dess vallöften när de borgerliga gemensamt med Sverigedemokraterna obstruerar hela tiden för att slutligen rösta ner förslagen.
Det tycker Tobé är regeringens fel.
Egentligen skall man fråga sig vad finns det för garantier att vallöften överhuvudtaget infrias – särskilt vad avser ett regeringsinnehav i minoritet.
Regeringen Reinfeldt uttryckte klart och tydligt i valrörelsen att störst block övertar regeringsmakten – så skedde också – det hade dock aldrig skett med en statsminister vid namn Anna Kinberg Batra som anser att man kan ha lite kuttrasju med det parti som är den egentliga orsaken till varför det ser ut som det gör i Riksdagen.

Jag bortser från Moderaternas eget siffertrixande med det de kallar ”utanförskap” som inte har någon som helst relevans i befintlig statistik – det är alldeles för lågt att inbegripa sig i detta sifferspel.
Och går direkt till Tobés oro över S-kongressens förslag och ambitioner för att driva de frågor som faktiskt har betydelse för landet.
Tobé frågar sig hur länge dessa ambitioner kan komma att hålla.
Svaret på frågan överlämnar jag med varm hand till Tobé och hans parti och dess närmaste bundsförvant numer – samt hur väl Tobé och hans partikamrater lyckas komma överens med de övriga borgerliga partierna – då blir det enkla svaret att majoriteten vinner i Riksdagen – visste inte Tobé detta?

Inte heller lyckas Moderaterna hålla sig i samklang med verkligheten på arbetsmarknaden.
Det är riktigt att det råder ett stort glapp i sysselsättningsgrad mellan utrikes födda och inrikes dito – men Tobé följer inte utvecklingen där sysselsättningsglappet sjunker parallellt med varandra och har så gjort sedan de nya arbetsmarknadspolitiska åtgärderna infördes av den nya regeringen.
Tobé glömmer också att den koncentrationslägerpolitiska åtgärden Fas3 – i folkmun kallad – kraftigt reducerats med målsättningen att helt upphöra.
Den arbetsmarknadspolitik kallad ”arbetslinjen” som Moderaterna ägnade sig åt lönade sig inte alls varken för arbetsgivarna eller de arbetslösa – det blev istället lite ”plock i pinn” där lite gick till RUT och lite till ROT och övriga stod och stampade i frustration.
Det är klart jag håller med om att det ser inte så bra ut ur ett Moderat perspektiv att arbetslösheten sjunker för alla kategorier – men för de som är arbetslösa måste det vara positivt och i slutänden för staten som kan – genom ökade skatteintäkter – täppa igen de revor alliansen förorsakade landet.

Att moderaterna lider av en konstant rädsla för skattehöjningar är allmänt bekant.
Och i Tobés och hans partikamraters verklighet inom Moderaterna finns det ingen som tjänar mindre än 38 200 kr/månaden – regeringens förslag om höjning av den nedre brytpunkten med hela 500 kr då man skall betala statlig skatt – som får en höjning med som minst några kronor upp till ett tak om max 200 kr/månaden.
Det är därför Moderaterna kallar dem ”vanliga” löntagare.
Undrar vad man i Tobés kansli kallar alla de löntagare som är i majoritet och aldrig ens kommer i närheten av en inkomst av 38 200 kr/månaden?

Under i artikeln rubricerade ”Återkommande faktafel” öppnar sig det en häpnadsväckande brist på insikt där Tobé underförstått prisar en ekonomisk politik med årliga skattesänkningar av 138 miljarder som fick till följd att hela den offentliga sektorns samtliga verksamheter urholkades med minskade statsanslag till kommunsektorn och som en ytterligare följd av den märkliga ”arbetslinjen” där de som blev av med sina regelrätta ersättningar tvingades belasta hårt ansträngda kommunbudgetar ytterligare.
Brist på sjuksköterskor, brist på lärare med fallande resultat i skolans grundämnen.
Tobé kanske inte följde kommunernas ansträngda ekonomier där nära 240 av landets 270 kommuner hotade med att höja kommunalskatten för att klara kommunernas åligganden – några kommuner fick bidrag av EU för att klara ungdomsarbetslösheten – skamligt och något Moderaterna inte ville höra talas om.
Nej Tobé Alliansen höll inte något löfte om att stärka välfärden – som dessutom aldrig presenterats som ett löfte – och samtidigt sänka skatterna för de som arbetar – särskilt för dem med små- och medelstora inkomster vilket är en väl utvecklad lögn – sanningen är att de med höga inkomster också fick de högsta skattesänkningarna.
Vallöftet att sänka skatterna var nog det enda löfte ni höll – och det har kostat ett sargat samhälle som vi idag dagligdags kan ta del av.
Inte ens en sanning kan Moderater leverera.

(Mina källor är Riksdag och departement – numer nedlagd tyvärr.
Statskontoret är en ytterligare källa samt Elin Naurins forskning och därutöver i West European Politics för att dra slutsatser över svenska regeringars uppfyllande av vallöften jämförd med Europeiska dito.)

Den politiska oppositionens pajaskonster……………………

Publicerad 2017-04-05

”Det är bättre att regeringen faller än att regeringsmakten förfaller” som Rickard Sandler, Socialdemokratisk statsminister på 20-talet uttryckte saken.
Ock ännu idag är det med sanningen överensstämmande – kanske i en ännu högre grad då vi upplever en ansvarslöshet – utan motstycke inom de borgerliga blocket – till och med borgerliga ledarsidor förvånas och skickar en uppmaning att skärpa till sig.

Ett och ett halvt år kvar till valet 2018 och det enda man lyckats åstadkomma är det idag utjatade begreppet ”Sverige behöver en ny regering – Sverige är på väg åt fel håll” – samt en massa siffertrix inom ramen för Moderaternas egna statistiska tankevurpor sammanfattat i verbet ”utanförskap”.
Sverige var på väg åt fel håll mellan 2006/2014 – nu är vi på väg åt rätt håll och tveklöst – ur ett borgerligt perspektiv – lider man alla helvetes kval.

Det är så illa att man inte drar sig för att kritisera sina egna tillkortakommanden med någon förhoppning att menigheten skall förstå att det är regeringens skuld.
Jakob Forsmed – vanligtvis ekonomisk politisk talesperson, nu också tillförordnad partiledare för Kristdemokraterna – ansåg att man inte satsade tillräckligt på pensionärerna med det nu presenterade förslaget i vårbudgetpropositionen – det kan han möjligen ha alldeles rätt i om man glömmer bort vilka som bär skulden till den skillnad i beskattning mellan löntagare och pensionärer under de borgerliga – förlorade åren – där Kristdemokraterna spelade en inte helt oväsentlig roll.
Nåja………….försöka duger, eller går det så går det!
Ibland förvånas jag över den monumentala inkompetensen parat med en nära nog ansvarslöshet hos dagens politiker.

Svenska Dagbladet – oberoende liberal och konservativ – uppmanade Alliansen i en ledarartikel den 5:e febuari att hitta en gemensam linje för ett framtida samarbete med Sverigedemokraterna som ett led i den nya strategilinje Moderaterna tillkännagav redan den 19:e januari då Anna Kinberg Batra förkunnade att hon ville fälla regeringen med en med de övriga borgerliga partierna – inkluderat Sverigedemokraternas mandat – gemensam budget.
Ock bara någon vecka dessförinnan försäkrade hon att någon gemensam budget före valet blir det inte tal om – vad föranledde denna plötsliga 180 graders gir?
Enligt egen uppgift cirka 15 månader av ”tankestörning” som mynnade i en tankevurpa som decimerade partiet med 7/8 procent i opinionsmätningarna.

Centern och Liberalerna ville inte anta Moderaternas nya strategi och sa blankt nej för att kort därefter presentera egna förslag som bägge förutsatte stöd av – just det – Sverigedemokraterna – en ytterligare tankevurpa måhända.
Därefter har AKB gjort det mesta för att tona ner det hon sagt – men skadan är redan skedd.
Ute i flertalet alliansstyrda kommunerna har man släppt alla hämningar och försöker avdramatisera relationen med Sverigedemokratiska kommunpolitiker.

När regeringen aviserade i budgetpropositionen som skall godkännas av Riksdagen att den statliga brytpunkten skall höjas från dagens nivå om 37 700 till 38 200 vilket innebär att något fler får betala statlig skatt.
Denna brytpunkt förändras varje år – normalt brukar höjningen följa inflationen samt med ett tillägg om 2 procent – helt i enlighet med de normala uppräkningsreglerna.

I budgetpropositionen föreslås endast en höjning om 2 procent utan hänsyn tagen till inflationen som enligt Riksbanken är 1.8 procent.
Tar man i beaktande den normalt årliga uppräkningsregeln borde således brytpunkten för statlig skatt höjas med 3.8 procent – den faktiska höjningen blir således 0.2 procent utöver inflationen – att Alliansen använde sig likaledes under sina två mandatperioder dessa uppräkningsregler har man glömt vilket föranleder mig tro att man lider av något slag av Alzheimer där glömska ingår som en central sjukdomsfaktor.
Det är således det här de borgerliga rasar över och vill hävda att cirka 40 procent av löntagarkollektivet skulle drabbas av denna ynka höjning av den statliga brytpunkten som i egentlig mening avser 500 kronor.

Barnmorskor och Poliser är två yrkesgrupper som enligt de borgerliga skulle drabbas svårt av denna skattehöjning.
Det är svårt att med hjälp av SCB:s lönestatistik hitta något som bekräftar de borgerligas påståenden.
Går jag in och tittar exklusivt för barnmorskor finner jag att endast cirka 2 procent skulle drabbas av en skattehöjning om allt mellan 2 kronor och 15/20 för de högst avlönade.
För Poliser är andelen som tangerar brytpunkten för statlig skatt något större – cirka 6 procent – och man kan förmoda att den största andelen är chefer inom organisationen.

Mot denna bakgrund finner jag inte de borgerligas påståenden särskilt trovärdiga och jag undrar egentligen varifrån man hämtat sina uppgifter – det visar sig att Timbro – ett av Svenskt Näringsliv lobbyorganisation – bistått med uppgiften om cirka 40 procent av löntagarkollektivet skulle anses drabbade av denna synnerligen marginella skattehöjning som är som högst 200 kronor/månad eller mer konkret cirka 2 chipspåsar till varje fredagsmys.
Frågan är om man vill avstå en chipspåse för att förbättra den välfärd som de borgerliga ”luckrat” upp – antar att det blir ett svårt övervägande.
Ibland frågar jag mig var hittar man perspektiven hos de borgerliga charlatanerna?

En unken blåbrun sörja…………………………….

Publicerad 2017-03-29.
Alliansen ligger i koma flämtande i dödsryckningar – frågan är om det inte borde utfärdas en dödsruna över denna så skadliga koalition för landet.
Och inte blev det bättre med Liberalernas senaste utspel – bara ett ytterligare schackdrag på spelbordet.
Tidigare aviserade Moderaterna gemensamt med Kristdemokraterna att det bästa för landet var att samla de borgerliga gemensamt med Sverigedemokraterna för att fälla regeringen.
Detta mötte kritik av förståeliga skäl.
Centerpartiet behövde någon månad på sig för att slipa på ett annat – ur deras synpunkt bättre – förslag som sågades av de flesta utom Ulf Kristersson (M) som dock såg vissa möjligheter något han nu röner en hel del kritik för.
Samspelet knakar inom partiet så hur skall det vara möjligt att väcka liv i en allians i koma?
Och nu kom således Liberalerna med en tredje snilleblixt som i egentlig mening innebär att skapa misstroende mot främst finansminister Magdalena Andersson och möjligen skapa regeringskris.
Sen gick sågbocken ut.

Alla andra förstår – utom de borgerliga – att alliansliket ligger på lit the parade och har gjort det så länge att det börjar osa unket om det.
Och det alla andra förstår är att samarbete över den där blockgränsen är ett nödvändigt ont för att undslippa oss ett politiskt kaos.
Stefan Löfven har inte gjort annat än att sträcka ut handen – men där står fyra charlataner och spottar på den utsträckta handen – ”vi hoppas att liket vaknar till liv” samarbete är inaktuellt så länge hoppet finns – så ungefär kan man sammanfatta högerpartiernas ovilja till samarbete med regeringen.
Ja det vill säga ett visst samarbete har ju skett – bland annat inom migration och försvar – fast det senare lämnade Björklund och hans Liberaler åt sitt öde när de inte fick som de ville.

Björklunds och de övriga borgerliga partiledarna vrider sig i spastiska plågor över att regeringen aviserat en höjning av den nedre statliga brytpunkten som – enlig de borgerliga – ofelbart kommer att drabba ”vanliga” löntagare hårt och skoningslöst.
Man ondgör sig över de aviserade nya 3.12 reglerna vars syfte är att styra hur stor del av företagets inkomst som beskattas som inkomst av tjänst – och hur stor del av företagets inkomst beskattas som inkomst av kapital – alltså utdelning som idag har en betydligt lägre skattesats.
Dagens 3:12-regler anses nämligen vara mycket gynnsamma för många företagare som istället för lön tar ut utdelning med en betydligt mycket lägre beskattning.
Samhällsansvar skall således inte omfatta framförallt småföretagarna utan de skall fortsättningsvis medges så kallad skatteplanering.
Flygskatten är ännu en smärre nationell ”höjning” som skär i skattesänkarpartiet främst samt Björklund och Annie Lööf – som vill hålla liv i alliansliket – och försöker därmed påvisa någon slags borgerlig enighet.

Därutöver ömmar man helt överraskande för pensionärskollektivet som man struntat totalt i tidigare och förordar nu den aviserade skattesänkningen dock – och med sedvanlig opositionell lusta – anser man att sänkningen är för liten!!!!!!!!!
Det anmärkningsvärda är att några skattesänkningar för pensionärerna inte kunnat påvisas i deras skuggbudgetar – tvärtom vill man genom ytterligare jobbskatteavdrag öka klyftan.
Klyftor är man bra på vill jag med bestämdhet hävda – ingen kan som de borgerliga öka fattigdom och klyftor mellan olika samhällsgrupper samtidigt som framförallt Moderaterna – med en ledare som i stackattoton – försöker övertyga folket att de vill ha ett väl sammanhållet samhälle med minskade ekonomiska klyftor för att i nästa andetag argumentera för sänkta löner och enkla jobb för vissa grupper – jag – och återigen – efterlyser logiken.

Man spelar ett högt spel på högerkanten.
Alla talar om att inte ge Sverigedemokraterna något som helst inflytande över statsbudgeten.
Men det hindrar varken Björklund eller Annie Lööf att hävda med bestämdhet att det råder en majoritet i Riksdagen för deras olika förslag – förslag där man internt inte ens är överens.
Om man nu väcker alliansliket ur sin koma för ett ögonblick och kommer överens om att använda Riksdagens förmodade majoritet för att sänka valda delar av regeringens budgetproposition.
Tänk Björklund – om Sverigedemokraterna röstar emot – vad händer då?
Eller har man – eller kommer man – försäkra sig genom förhandlingar i lönndom med Sverigedemokraterna?
Åkesson och hans anhang är inte dumma i huvudet precis – de vet att utnyttja situationen och något måste de borgerliga köpa för att de själva skall sälja sina av de borgerliga åtråvärda rösterna.
Samtliga av era förslag förutsätter ju Sverigedemokraternas röster i Riksdagen.
Den enda som sitter med trumfkortet är just Åkesson.

Finansminister Magdalena Andersson replikerar Björklund på ett synnerligen träffsäkert sätt – ”låt poletten trilla ner” – vill man ha ändring så kom och förhandla – något som Stefan Löfvén förordat allt sedan valet – men som tjuriga småbarn har man vägrat och klänger sig fast vid det döende liket och hoppas att de populistiska mandaten i Riksdagen skall stå er bi.
Det är hög tid att lämna spelbordet och börja ta ansvar – det ansvar man mycket och gärna talar om men inte i egentlig mening förstått innebörden av.
Att hota med misstroende mot finansministern kan rendera i att hela regeringen avgår och utlyser nyval.
Är Björklund och hans Liberaler redo för det?

Annie Lööfs ”tydlighet” visar sig vara ett illusoriskt rävspel……………………..

Publicerad 2017-03-24.
Annie Lööf har hyllats i medierna för sin tydlighet vad avser Moderaternas utspel om att lägga en gemensam alliansbudget med stöd av Sverigedemokraterna.
Hennes tydlighet – närmast statsmannamässigt uttryck – har fått genomslag i diverse opinionsundersökningar och på kort tid närmast utmanat Anna Kinberg Batra som den givna ledaren för Alliansen.
Samtidigt som AKB levererar diffusa meningslösa metamorfoser i parti och minut med den grundläggande inriktningen att den rödgröna regeringen leder landet åt fel håll så leder AKB sitt parti åt fel håll – inget jag har något direkt emot så som det ser ut idag.
Jag har varit ytterst avvaktande och har inte sällat mig till de hyllningar som medierna förmält Annie Lööf – kalla det tveksam politisk avvaktan efter erfarenhet – men jag tycks få rätt i min avvaktande hållning.

Den här ”tydligheten” var uppenbarligen ett illusoriskt trixande som inte är alltför ovanligt vad avser de borgerliga – främst förbehållet Moderater – men inkluderar nu uppenbarligen också Centerpartiet.
För hur förklarar man Centerpartiets ståndsmässiga hållning att inte varken samarbeta eller ta stöd av Sverigedemokraterna i något avseende?
Nu föreslår man – genom att bryta ur och formatera om valda delar av regeringens statsbudget med stöd av just Sverigedemokraterna.
De som till äventyrs inte förstått Sverigedemokraternas politiska ambitioner i Riksdagen kan jag meddela att den enda ambitionen de har är att skapa kaos och regeringskriser – praxis vad avser statsbudgetens innehåll är och har varit betydelselös för det partiet.
Och jag vill med bestämdhet vidhålla att varken Annie Lööf eller hennes allianskollega AKB är skickade att leda landet – det råder en total ansvarslöshet som inte gagnar landet överhuvudtaget.
Nu är man således beredd från Centerpartiet – tvärt emot vad man sagt bara för två månader sedan – kasta landet in i ett politiskt kaos just och med stöd av Sverigedemokraterna.

Man är således beredd att skapa ett politiskt kaos på grund av den förändrade nedre brytpunkten vad avser statlig skatt med endast ett och halvt år kvar till valet – en skatt som skulle belasta inkomster från 38.200 kr/månaden med ett progressivt skatteuttag på efterföljande inkomster upp till den övre brytpunkten – som inte berörs i propositionen.
Man räknar med en förstärkning av statskassan på knappt 2.7 miljarder årligen vilket i genomsnitt skulle belasta höginkomsttagarna med 225 kr/månaden.
Inte oväntat har ett shockartat ”ramaskri” utbrutit – främst vad avser Moderaterna – som i populistiska termer vill hävda att det är vanliga inkomstagare så som poliser, sjuksköterskor och lärare som drabbas av denna oerhörda skatteshock som för en inkomst av 38200 kronor i månaden innebär ett par kronors höjning – en knappt märkbar höjning således för de cirka 4 procent av löntagarkollektivet som har inkomster av 38000 och däröver.
Skäms på er och börja visa ansvar – inte bara tala i termer av ansvar.

Regeringens nya förslag i samma proposition om nya 3:12-regler väcker många känslor hos främst Centerpartiet som sägs värna småföretagarna på landsbyggden med överblick från Stureplan.
Finansminister Magdalena Andersson anser – med rätta – att Sverige behöver stramare 3:12-regler för att skattemoralen ska kunna bevaras.
Huvudsyftet med det nya förslaget är att styra hur stor del av företagets inkomst som beskattas som inkomst av tjänst – och hur stor del av företagets inkomst beskattas som inkomst av kapital – alltså utdelning som idag har en betydligt lägre skattesats.
Förändringen kommer således innebära att skattesatsen för att få ta ut utdelning kommer att höjas – och man frågar sig varför vill Magda införa denna förändring?
Jo därför att dagens 3:12-regler anses nämligen vara mycket gynnsamma för många företagare som istället för lön tar ut utdelning med en betydligt mycket lägre beskattning – skattemoral gäller för Centern endast löntagare.
Skatteshock således – och för att minimera de av Centern påstådda skadeverkningarna så är man således beredd att ta hjälp av Sverigedemokraterna.
Själv skulle jag föreslå ett återinförande av den slopade revisionsplikten också för att minimera den ekonomiska brottsligheten – en revisionsplikt som avskaffades av – just det – Alliansen.

Regeringens planer på att sänka bolagsskatten är inget jag rekommenderar.
Sverige har idag en bolagsskatt motsvarande genomsnittet för EU-länderna.
Dessutom har våra största exportländer – Tyskland och England – en betydligt högre bolagsskatt än Sverige.
därutöver – och enligt Skatteverket – är den verklighetsbaserade generella bolagsskatten på nivåer om cirka 15 procent där man med förnämliga avdragsregler tillåter sig minimera bolagsbeskattningen i vissa förekommande fall till noll och intet.
Skattemoral är som tidigare sagts endast förbehållet alla de som inte har den exklusiva förmånen att ens dra av sina egna bekostade arbetsbyxor.

Att som Centerpartiet nu föreslagit – emot all den praxis – att bryta ut vissa poster i statsbudgeten är ett exempellöst oansvar och tvärtemot vad – framförallt Annie Lööf tidigare förkunnat – att Sverigedemokraterna inte skall tillåtas medverka i statens budget.
Nu frågar sig vän av ordning om inte Socialdemokraterna gjorde sig skyldig till samma brott mot gällande praxis 2013 när jobbskattevadraget för löntagarkollektivet låg fast i den propositionen som ett förslag inlämnad till Riksdagen?
Jo det kan man säga – men det fanns skillnader.
Vi stoppade  en enskild skattesänkning och förstärkte därmed statsbudgeten utan att förändra ramarna för den så som Centerpartiet nu vill göra.
Dessutom vill Centerpartiet genom att rycka ut centrala delar av budgetposterna skapa förutsättningar för ett extraval med stöd av Sverigedemokraterna.
Hur ansvarsfullt det är kan man fråga sig i jämförelsen med 2013 och en enskild skattesänkning.

Det är i sanning hög tid att de borgerliga börjar visa ansvar och inte bara tala om ansvar.

bloggarna

Ett glädjande besked………………………

Publicerad 2017-03-02
lumpenRegeringen fattar idag ett – för mig och många andra – efterlängtat beslut – att återaktivera värnplikten.
2010 var det år Alliansregeringen med Folkpartiet – nu Liberalerna – i spetsen drev igenom – med några få rösters övervikt – att försätta värnplikten i höger vänster om march ut från kaserngårdar och fartygsdäck.
Det kan tyckas som en paradox när Björklund var den som agerade mest i ärendet samtidigt som han numer vill öka anslagen med miljardbelopp och därutöver anser att en anslutning till NATO är en nödvändighet för att försvara Sverige.
Den mest logiska frågan är om Björklund tror sig ha en möjlighet att skapa förutsättningar för en anslutning till NATO med ett avfolkat svenskt försvar?
Hur naiv får man vara om man är Liberal?
Nu är det heller inte någon fråga om att överhuvudtaget söka medlemskap i NATO – detta skulle rubba det säkerhetspolitiska läget å det allvarligaste i hela Östersjöområdet – något som Finlands regering redan förstått.

sova-en-kvartFörutom att återuppväcka värnplikten med syfte att stärka vår egen försvarsförmåga så finns det en rad övriga incitament för att våra ungdomar får möjligheten att göra sin värnplikt.
Värnplikten har haft och har ett starkt folkligt stöd.
Värnplikten var – innan den borgerliga regeringen avskaffade den – en av våra sista nationellt samlande institutioner.
I lumpen var alla jämlika, oavsett ursprung, och ofta knöts vänskapsband för livet.
Värnplikten förberedde samtidigt unga människor för arbetslivets krav och förväntningar.

Ny teknik har gett var och en större frihet att bestämma över sin egen kulturkonsumtion.
Vi är ett mindre homogent samhälle religiöst, kulturellt och etniskt, tack vare att Sverige har öppnat sina gränser för omvärlden.
Detta anser jag i grunden vara en positiv utveckling – synd bara att det finns ett parti i Riksdagen som verkar i motsats och vill återgå till det homogena samhället och stänga våra gränser mot omvärlden.

Men samtidigt behöver vi enande institutioner för att vi ska hålla samman som samhälle.
Värnplikten var en sådan enande institution.
En återinförd värnplikt skulle återigen bli en påminnelse om att Sverige tillhör oss alla – oavsett om vi har våra rötter här eller i Irak, Syrien eller Somalia, och oavsett om vi bor i Danderyd, Husby eller Haparanda.
Viktigt i detta sammanhang är att man respekterar och informerar om pliktens olika alternativ – inte alla vill bära vapen som ett exempel – där alternativen bör vara militär eller räddningstjänst, vård och omsorg eller infrastruktur och underhåll.
På så vis får alla svenska ungdomar, oavsett kön och sociala eller kulturella förhållanden, uppleva att de behövs och att de jämlikt och solidariskt ansvarar för vårt lands säkerhet.

badda-sangarnaDet ligger en hel del i att värnplikten är en nyttig väg in i vuxenlivet och det är nog ytterst få som ångrar att de genomgått denna process.
Punktlighet, uthållighet, pålitlighet och arbetsvilja är exempel på egenskaper som efterfrågas i arbetslivet – något som var grundläggande under värnpliktstjänstgöringen.
Lärdomarna från lumpen är många men framför allt lär man sig ta hand om sig själv och sina kamrater – mamma och pappa var inte där för att plocka ihop klädespersedlar eller bädda sängen – nu fick man plötsligt göra det själv.

muckNär jag tog del av Försvarsmaktens årliga attitydundersökningar av värnpliktiga mellan 2002-2009 uppgav hela 85 procent att värnplikten bidragit till att man utvecklats som människa.
Den i särklass viktigaste egenskapen som värnplikten medförde var exempelvis ”personlig mognad”  77 procent samt förmågan ”att lära sig samarbeta” 70 procent.
Uppsala universitet genomförde en undersökning ”Värnplikten som en socialiseringsprocess” av hur identitet formas, upprätthålls och
förändras – offentliggjord så sent som 2015 – som påvisar en rad positiva egenskaper som kan tillskrivas tjänstgöringen.
Det finns således tungt vägande skäl för att riva upp 2010 års försvarsreform och återinföra värnplikten – inte minst för att öka det sociala kapitalet i samhället och det är viktig för tilliten medborgarna emellan.

Jag är tämligen övertygad om att vi sluppit se alla dessa utbrott av tröstlösa ungdomar i våra förorter – om inte så av en avsevärt mindre andel – om dessa unga pojkar och flickor fått kliva in i vuxenlivet med alla de sociala erfarenheter man fick genom värnplikten.
Så värnplikten är inte bara något som stärker vårt försvar – det ger i förlängningen så mycket mer.

gud-bevareSjälv genomförde jag min värnplikt i Kungliga Flottan så som den kallades vid tiden då jag tjänstgjorde och gav mig många roliga minnen och fick många vänner som jag fortfarande har god kontakt med.
Valet då var för försvarsmakten givet då jag var sjöman – något de säkert ångrade då flottans befäl ansåg att vi sjömän gjorde allt precis tvärtom vad de själva hade lärt sig – att det blev mångar gånger mer rätt och mer effektivt på vårt sätt hade ingen betydelse – det skulle utföras så som det alltid hade utförts därmed basta 🙂
Och även om den inledande inställningen var slöseri med tid – drygt ett år förspillt – så blev erfarenheterna och kunskapen genom den förspillda tiden så mycket mer givande för resten av livet.

bloggarna

Är det försent?…………………

Publicerad 2017-02-03
akb-historia-1Moderaternas dröm är att avveckla folkhemmet till förmån för ett apartheidsystem.
Men låt mig först förklara vad  själva definitionen folkhem ursprungligen bestod av och vem som gav upphov till definitionen.
Det var inte så – som många vill tro att det var Per Albin Hansson som först myntade ordet folkhem – det var Rudolf Kjellen – verksam professor, politiker och statsvetare under slutet och början av förra sekelskiftet idag också betraktad som Högerns svarta får – starkt konservativ med nationalistisk prägel som förespråkade en nationalsocialism med korporativa influenser.
Kjellens nationalsocialistiska idéer – där han också myntade uttrycket ”livsrum” – utvecklades i Tyskland med förtecken som ”Volksgemeinschaft” och ”Lebensraum” – folkgemenskap och livsrum – som senare blev mycket förknippat med Nationalsocialistiska Tyska arbetarpartiet (NSDAP) .
Rudolf Kjellen var starkt emot socialism – också anhängare av protektionistiska idéer där tullar och handelshinder skulle skydda ”nationen” från ”världsmarknadens rovdjur” eller utifrån dagens språkbruk – globaliseringens effekter.

per-albin-hanssonDet hävdas att Rudolf Kjellen påverkat både Per Albin Hansson och Ernst Wigforss vad avser folkhemstanken – sant eller ej – men folkhemstanken – som blev och fortfarande är – starkt förknippad med Per Albin Hansson – grundade sig för Per Albin och Ernst Wigforss på helt andra grunder än det Rudolf Kjellen förespråkade – nämligen på demokratins fasta grund.

När Per Albin talade om folkhemmet handlade det om människovärdet och solidariteten med varandra i samhället – och på alla nivåer.
Det samhälle som Sverigedemokraterna vill reformera och därvid jämför sig själva med Per Albin Hanssons folkhem är grotesk – och jag förvånas över att man inte från arbetarrörelsen protesterat mer än vad som varit fallet – måhända historiens vingslag har gått dom förbi.
Sverigedemokraternas syn på hur samhället skall byggas – som handlar mer om likriktning, etnicitet och en kulturell homogenitet som skulle höra samman med nationens historiska band med det förflutna.

nd-sdNumera ser man inom Sverigedemokraterna Kjellen som en av sina ideologiska förebilder till skillnad mot Nationaldemokraterna – som bildades sommaren 2001 som en utbrytning ur Sverigedemokraterna och lades ner så sent som 2014 – var föga intresserad av Kjellén utan istället vänt sig till Kjelléns samtida Teodor Holmberg.
Studentföreningen vid namn Nationaldemokratiska studentförbundets drivande medlemmar återfinns Jimmie Åkesson, Björn Söder, Richard Jomshof och Mattias Karlsson med numer ledande poster inom Sverigedemokraterna och som bekant gjorde sitt intåg i Riksdagen i valet 2010.

Det är således ett sammelsurium av varierande ideologiska konstruktioner som i huvudsak vilar på socialkonservativa och nationalistiska idéströmmar och grunder – var Åkesson grundar sig på när han vill hävda Sverigedemokraterna är ett mittenparti på höger/vänsterskalan är en gåta för mig.

sorryDär återfinns olika idéströmningar med den centralt nationalistiskt ideologiska tanken att medborgarna i staten skall knytas till Sverigedemokraternas syn på vad som är svensk kultur.
Den nationalistiska drömmen om att stöpa om människor till Sverigedemokraternas version av svenskheten för att skapa den perfekt homogena befolkningssammansättningen där vår uppfattning om vad som är rätt och fel långsamt och smygande förskjuts genom propaganda och ständiga eftergifter av våra värderingar.
En vidare reaktionär kulturpolitik och en klimatskeptisk miljöpolitik som återfinns i tryckt version Principprogram version 2.0 av 2011.
Det är således mot den klangbotten Moderaterna vill inleda samarbete med Sverigedemokraterna.

bildtmotbjudandeModeraterna vill se ett apartheidsystem inom svensk politik.
Apartheidsystemet – mest känd som ett politiskt system som utvecklades i Sydafrika från 1948 till 1994 – bygger i huvudsak på att det finns etniska skillnader mellan olika folkgrupper.
Nationalistpartiet innehade regeringsmakten oavbrutet under åren 1948-1994 – som var utpräglat konservativt och nationalistiskt.
Den gradskillnad mellan olika etniciteter som var grundläggande för den nationalistiska politiska reformagendan i Sydafrika är knappast den som Moderaterna vill se.

Men det finns gradskillnader inom den nationalistiska och konservativa ideologin och behöver inte utgöra endast skillnader i etnicitet.
Vi har redan sett prov på sådana gradskillnader mellan människor med olika ekonomiska status i samhället.
Under alliansåren genomförde man gigantiska skattesänkningar riktade endast mot de som uppfyller samhällskontraktet genom arbete – alla övriga såsom sjuka, arbetslösa och pensionärer undantogs dessa skattesänkningar vilket medförde att de sociala skillnaderna ökade markant mellan de som inget hade och de som hade.

moderaternas-kopplingar-till-vc3a4lfc3a4rdsbolagenEn moderat politik – som de övriga socialliberala partierna ingående i den allians som innehade regeringsmakten under åtta år alienerade sig med – ledde till att många arbetslösa hamnade i den arbetsmarknadspolitiska reform den så kallade fas 3.
De tvingades göra ett ordinarie jobb på i bästa fall 65 procent av sin ursprungliga A-kassa – ofta – allt för ofta – till ingen ersättning alls – vilket däremot de företag som erbjöd sig premierades med istället.
En åtskillnadspolitik som ansluter till den politik som nationalister ömmar för och som kränker den som blir utsatt.

sundlaglonekonkurrensMånga kastades ut från sjukförsäkringen vilket fick till följd att kommunernas socialbidragskostnader ökade – i många fall var det den största utgiftsposten och många övervägde kommunala skattehöjningar för att ekonomin inte skulle haverera helt.
Jag har skrivit det förr och det förtjänar skrivas igen – 140 miljarder av årligen minskade skatteintäkter river upp stora sår i välfärden – något som den nuvarande regeringen har att hantera.

Moderaterna vill fortsätta denna politik och söker därför stöd av främst Sverigedemokraterna om man inte kan komma överens med de övriga borgerliga partierna.
För Moderaterna är det grundläggande att premiera de premierade och bestraffa de bestraffade.
Argumenten för detta är den akademiska trossatsen ”incitament för drivkrafter” vilket i klartext innebär att sänka de ekonomiska förutsättningarna till en nivå där överlevnadsinstinkten tar över – i bjärt kontrast mot vad socialförsäkringssystemets grundläggande princip utgör – nämligen en möjlighet att inte behöva försätta sig i ekonomiskt obestånd på grund av sjukdom eller arbetslöshet intill man blivit frisk eller hittat ett arbete.

Den Moderatledda alliansen gick inte till val 2006 på att införa en stupstock i sjukförsäkringen – ändå var det precis det de gjorde.
Den Moderatledda alliansen gick inte till val 2006 på chockhöjda avgifter till Arbetslöshetsförsäkringen – ändå var det en av de första beslut regeringen tog.

Moderaternas vilja är att öka klyftorna i vårt samhälle.
När de sociala klyftorna ökar i samhället – när segregationen växer mellan bostadsområden – när stad och land glider isär – då riktas skulden mot redan utsatta grupper i samhället.
Rasismen och främlingsfientligheten blir en pysventil för social stress och oro och en misstro mot etablerade politiker och dess förmåga att hantera detta.
Kritiken riktas nedåt mot personer som är socialt och ekonomiskt utsatta.
Fruktan för att själv bli en förlorare formuleras i termer av kulturkrig genom att avleda ett missnöje som borde riktas uppåt så fungerar högerpopulism och nationalism som en murbräcka för att slå sönder våra gemensamma strukturer.
Samhällets vinnare slipper kraven på omfördelningar och fram träder det auktoritärt nationalistiskt styrda samhälle där statlig och ekonomisk elit flyter samman.

att-kopa-en-sverigedemokratSverigedemokraternas politiska förskjutningar har stärkt Moderaternas position i Riksdagen.
När det gäller vinster i välfärden, skattesänkningar, försämrad anställningstrygghet kan Moderaterna – men också den traditionella borgerligheten – påräkna stöd av Sverigedemokraterna.
Sverigedemokraternas politiska förskjutning av de ekonomiska frågorna skall ses i ljuset av den scenförändring som Moderaterna vill åstadkomma och som varit allenarådande hos nyliberaler i alla tider – nämligen att öka löneklyftorna.
Moderaterna har uppfunnit nya argument grundade på den gamla föreställningen att öka löneklyftorna genom att använda flyktingarnas integration för att skapa fler låglönejobb.
Ett besläktat argument utgår från att den ökande invandringen skapar ojämlikhet i samhället – något vi hör – inte bara från Moderater utan också från Sverigedemokrater.
Sanningen är att ojämlikheten har ökat kontinuerligt de senaste 35 åren – och ökat som mest under den Moderatledda alliansen.

De ökade klyftorna i samhället beror på många olika faktorer – oftast politisk betingade – omfördelade skattesystem, nedskärningar i de sociala transfereringarna och en bostadspolitik som utelämnar de ekonomiskt svaga grupperna i samhället och gynnar de med starkare ekonomi.
Kombinationen av högerpopulism, nationalism och konservatism är att sparka nedåt för att hålla murbräckan mot den ekonomiska eliten intakt – därför sluter Sverigedemokraterna upp bakom Moderaternas ekonomiska systemskifte och slår mynt av flyktingarnas integration för att förverkliga sina politiska nationalistiska drömmar.
Hotet är riktat mot välfärden, mot fackligt inflytande och mot ett jämställt samhälle.

Klarar Socialdemokratin att belysa detta – klarar man argumenten emot denna utveckling?
Inser partiet vilket strategiskt guldläge som öppnats när Moderaterna nu öppnat för ett samarbete med nationalisterna på alla samhälleliga nivåer?
Att de nationalistiska och konservativa drömmarna är relativt begränsade i vårt samhälle borde Socialdemokraterna ta fasta på och utveckla en reformpolitiskt visionär agenda som gynnar väljare på alla nivåer där ingen lämnas utanför – det är hög tid att rycka sig ur den dvala partiet befinner sig i.
Klarar Socialdemokraterna detta kan jag nära nog försäkra om att partiet kommer att gå vinnande ut ur valet 2018 – men det krävs en kraftsamling.
Om inte – lär vi få se ett politisk systemskifte som för decennier kommer att skada Sverige i alla avseenden – med en nationalistisk socialkonservativt samhälle med ökad segregation och en åtskillnadspolitik som gränsar till grad av apartheid där de ekonomisk svaga grupperna ökar till förmån för den ekonomiska eliten i samhället.
Jag vägrar tro att det är försent………………..

bloggarna

 

 

Världen fördömer Donald Trump……………….

Publicerad 2017-01-31.
680Man kan ha mycket synpunkter på USA och dess – framförallt – utrikespolitiska ambitioner där man som stormakt generellt sett velat spela världsherrar på den internationella arenan.
Men vi skall också ha i åminnelse – oavsett det varit presidenter som företrätt republikaner eller demokrater – så har det utgått från värden som är förenliga med demokrati – med viss acklamation skall sägas.
De mänskliga rättigheterna är ett unikt dokument som slår fast att rättigheterna gäller för var och en, oavsett till exempel etnicitet, hudfärg, kön, språk, religion, politisk uppfattning eller social ställning och som gäller över hela världen och slår fast att alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter – alla 193 medlemsländer – inklusive USA – har ratificerat FN:s konvention om mänskliga rättigheter.
Den reglerar också förhållandet mellan stater och enskilda människor och är en del av folkrätten som reglerar staters och internationella organisationers agerande och förhållandet mellan dem.
Rättigheterna begränsar statens makt över individen och slår fast att staten har ansvar för att rättigheterna främjas och skyddas.
Det innebär att individens rättighet är statens skyldighet – detta särskilt att beakta.

donald-trump-is-still-soaring-in-iowa-but-there-are-now-some-clear-warning-signsDen retorik som förevarit under presidentvalskampanjen – framförallt vad avser Donald Trump – och nu – efter att ha vunnit presidentvalskampanjen samt installerats som USA:s 45:e president – till stora delar omsatt i så kallade undertecknande av presidentorder väcker allvarliga farhågor om hur starkt åtagandet för mänskliga rättigheter Donald Trump och USA kommer att ha i framtiden.
Vi har hört oroväckande – och många gånger direkt obehagliga – uttalanden från Donald Trump under valkampanjen – något han inte varit särskilt återhållsam med under de dryga tio dagar han suttit på den yttersta posten.
Den här retoriken får inte bli till regeringspolitik.
De främlingsfientliga, sexistiska och hatfulla kommentarer som Donald Trump har fällt hör inte ihop med att leda ett demokratiskt land.
Tvärtom borde han nu förbinda sig att upprätthålla de mänskliga rättigheterna för alla, utan diskriminering.
Både i USA och utomlands.

trump_flicker_face_yess-1De nu utfärdade dekret som blivit till praktiskt handling har gett upphov till kraftfulla protester världen över – inte minst inom USA – där Donald Trump infört Migrationsstopp från utpekade länder med motiveringen att skydda USA från terrorister.
Beslutet är kontroversiellt – inte minst för den generalisering och polarisering den utmynnar i – inte oväntat får den stående ovationer från alla högerpopulister och främlingsfientliga partier – även från Sverigedemokraterna hyllar man nu Trump och hans spektakulära beslut som i allt väsentligt strider mot ett flertal konventioner som bland annat FN:s deklaration om mänskliga rättigheter.

imagesUSA:s tillförordnade justitieminister Sally Yates ifrågasatte Trumps Migrationsstopp och gjorde klart att justitiedepartementet inte skulle slåss för att upprätthålla ordern då den inte stämmer överens med departementets plikt att alltid söka rättvisa och stå upp för vad som är mänskliga rättigheter.
Några timmar efter sitt ställningstagande fick hon sparken av Donald Trump med motiveringen att hon har ”förrått justitiedepartementet genom att vägra implementera en lag skapad för att skydda medborgarna i USA”.
Vidare med motiveringen ”Hon blev anställd av Obama och har en svag inställning till våra gränser samt en väldigt svag inställning till illegal invandring”.

Att Donald Trumps beslut upprör både världens ledare, multinationella företag som människor i övrigt över hela världen är knappast märkligt.
Här hemma borde vi samtidigt vara mycket oroade över Moderaternas fraterniserande med Sverigedemokraterna och valet 2018.
Det är inte obekant att Sverigedemokraterna eftersträvar ett svenskt homogent samhälle som skall utgå från exklusivt svenska värderingar.
Vi vet också – liksom alla högerpopulister och främlingsfientliga partier – att man med fördel ställer grupper i samhället mot varandra för att därmed påvisa sanningshalten i deras förmälda undergångsteorier.
Vi vet också vilka folkgrupper som anses vara skyldiga och som enligt Sverigedemokraterna utgör vårt lands största fara.
Att Sverigedemokraterna – mot den uppfattningen – ställer sig oförblommerat bakom Trump och hans inkonsekventa åtgärder borde således inte förvåna oss – däremot oroa oss.

c3qsemrwyaarcnqInkonsekvens och enfald är utmärkande drag hos högerpopulister.
Däremellan darrar man inte på manschetterna när det gäller att blunda för resultaten av inkonsekventa beslut.
Att generalisera och döma alla utifrån enstaka individers oegentligheter är ett ytterligare axiom som nu bevisas av USA:s migrationsstopp där följderna uppenbarligen inte analyserats – det handlar om ren och skär statsdiskriminering.
Inkonsekvensen i beslutet förmäls av att endast följande länder är bannlysta – Iran, Irak, Libyen, Somalia, Sudan, Syrien och Jemen – Saudiarabien, Egypten, Turkiet och inte minst det ryska protektoratet Tjetjenien är undantagna – samtliga länder väl kända för att hysa medborgare med terror som ett sätt att ideologiskt påvisa alla andra länder som inte delar denna spektakulära grupps andefattiga syn på mänskliga rättigheter.
Saudiarabien – ett nyckelland inom islam – en betydande politisk aktör i Mellersta Östern och – tack vare oljan en faktor att räkna med i världspolitiken.
Men där utbildas också terrorister med Saudiskt medborgarskap.
De som minns 9/11 vet också att den fruktansvärda terrorhandling som slog hårt mot USA för snart 17 år sedan där cirka 3000 civila dog kom just från Saudiarabien.
Saudiarabien skickade 30 000 terrorister till Syrien som begår brott mot mänskligheten – man tror att cirka 130 terroristgrupper från 83 länder i världen befinner sig i Syrien – men de flesta av de 83 länderna är undantagna USA:s Migrationsstopp.
Att Saudiarabien undantas beror med stor sannolikhet på USA:s affärsförbindelser med landet.
Inkonsekvensen är monumental.

I många länder – däribland Sverige – drabbas av USA:s diskriminering genom att många med dubbla medborgarskap – i flera fall påtvingat då möjligheten inte finns att avsäga sig sitt ursprungslands medborgarskap – nu är förhindrade och ser sina möjligheter att resa till USA som uteslutna.
Men inte nog med det – vissa länder har undantagits – länder som redan tidigare ansetts stå USA nära.
Exempel på ett sådant land är England där Brittiska medborgare med dubbelt medborgarskap i något av de bannlysta länderna i Mellanöstern är undantagna.
Förskona världen från sådana ledare!
Förskona vårt land från partier som hyllar denne vettvilling!

bloggarna

Lägg ner Moderaterna istället för Arbetsförmedlingen…………..

Publicerad 2017-01-29

hqdefault-1Moderaternas arbetsmarknadspolitiske talesperson
Elisabeth Svantesson kräver att Arbetsförmedlingen (AF) skall läggas ner.
Fram till den 1 januari 2008 var AF i Sverige en samlande benämning på den del av länsarbetsnämndernas verksamhet som sysslade med arbetsförmedling samt namnet på de cirka 325 lokala kontoren.
Dessa tillhörde respektive länsarbetsnämnd, som i sin tur ingick i Arbetsmarknadsverket (AMV).
Sen slog Moderaterna – gemensamt med de övriga borgerliga partierna – sönder AF:s dåvarande huvudsakliga uppgift – nämligen att AF skulle betraktas som näringsverksamhet eller allmän verksamhet med det huvudsakliga syftet att mäkla anställning eller uppdrag.
Med detta avses att söka föra samman den som erbjuder arbete med de som söker arbete såväl lokalt som nationellt med en huvudsaklig inriktning att minska arbetslösheten och tillfredsställa arbetsgivarna med kompetent personal.
Moderaterna – med stöd av de övriga borgerliga partierna – såg till att AF kom att bli ett statligt organ för att kontrollera och bestraffa arbetslösa utifrån subjektiva uppfattningar där egenskaper som ovilja och lathet – indirekt – var motiven för den omorganisationen.
Dessa motiv blev en samlad trend under rubriken ”incitament för drivkrafter” av Alliansregeringen som inte bara påverkade arbetsmarknadspolitiken utan också arbetslöshetsförsäkringar och sjukersättningar med mera.

lagt-till-takMed den nya inriktningen började privata arbetsförmedlingar att blomstra – förmedlingar som inriktade sig på olika individer och kunskaper.
Under många år var privata arbetsförmedlare förbjudna i Sverige.
De är fortfarande förbjudna att ta betalt av arbetssökande – för hur länge till kan man fråga sig.
Bakgrunden var att det fanns privata arbetsförmedlingar som tog mycket betalt och ljög och fabricerade – idag betraktade som ”alternativa sanningar 😉 ” om hur mycket man kunde tjäna utan att för den delen fylla den viktiga samhällsfunktion som den statliga Arbetsförmedlingen utgjorde.
När Moderaterna i akademiska termer talar om ”incitament för drivkrafter” kan det översättas på ren svenska ”att sänka arbetslöshets- och sjukersättningar samt sparka på arbetslösa och sjuka så de tar sig i kragen”.
Någon tyckte de behövde duschas också!

Skämtteckning30När nu Moderaterna och Elisabeth Svantesson kräver att AF skall läggas ner så kan jag inte undslippa mig i tanken att detta var en medveten ursprunglig målsättning – dock måste AF:s arbete tappa i förtroende hos medborgarna för att kravet överhuvudtaget skulle bli möjligt att genomföra politiskt – förtroendet har urholkats så nu var det således dags för nästa steg.
Det är så Moderaterna arbetar visionärt för att systemskifta samhällsinstitutionernas och myndigheternas roll som en service för medborgarna till förmån för privata intressen på en arbetsmarknad som skall styras av näringslivets subtila metoder.

Bara ett exempel på AF:s ineffektivitet genom dess kontrollerande bestraffningsfunktion där kraven på att söka relevanta arbeten är underordnad antalet ansökningar.
Nedanstående är ett företag i plåtslageribranschen som sökte utbildade plåtslagare;

”För några veckor sedan lade jag ut en annons via Arbetsförmedlingen om att mitt företag behöver anställa två nya plåtslagare. Resultatet blev det förväntade. Först en drös med ansökningar från folk helt utan utbildning eller erfarenhet, samtliga omöjliga för mig att anställa.
Sedan ett mejl från en lettisk firma som erbjöd sig att hyra ut plåtslagare för 210 kronor per timme – sociala avgifter inräknat.
De hälsade också att den summan var klart förhandlingsbar. Sedan ska naturligtvis firman skära emellan. Vad som blir kvar till den enskilde plåtslagaren vill jag inte ens tänka på – men det är långt, långt under vad som går att klara sig på om man lever ett vanligt liv i Sverige”.

Ovanstående är mer regel än undantag efter att ha talat med många arbetslösa som instämmer i ovanstående.
Varför inte bara ersätta försäkringarna med att ge en femtioöring för varje redovisad ansökan med ett minsta tak om tusen ansökningar under perioden?
När man hellre ser mängden istället för relevansen menar jag!
Kanske Moderaterna kunde subventionera papperskorgarna för arbetsgivarna också!
Inte att förundras över att AF har dåligt förtroende hos både arbetsgivare såväl som hos de som söker arbete.

nastaningentingNej Elisabeth Svantesson – bortsett från att Moderaterna inte skall peta i våra samhällsinstitutioner överhuvudtaget – så skulle det vara än mer berättigat att sluta tala om en miljon människor i utanförskap – Moderaternas ”alternativa sanningar” – för den vetgirige är alternativa sanningar lika med absurd verklighetsuppfattning gånger ideologisk tro är lögn – och bidragsberoende – att arbete alltid måste löna sig bättre än bidrag – vem har någonsin motsagt detta? – Och att ni vill införa ett bidragstak översatt ”de ekonomiska ersättningarna utgör ingen drivkraft”.
Hårdare krav på de som inte arbetar att anstränga sig mer med exempelvis utbildningsplikt och att fler enkla jobb måste skapas – vad nu enkla jobb kan vara.
Tydligare kan Moderaternas syn på människovärdet inte uttryckas.

530093_423914937647642_349755067_n1-1Vad AF behöver är inte en moderat arbetsmarknadspolitisk inriktning där grundbulten för att bearbeta arbetslösheten under praktiska former skall avskaffas – den behöver omorganiseras så att den blir den samhällsservice den en gång var – nämligen en mötesplats för arbetssökande och arbetsgivare.
Följ ILO:s rekommendation om adekvat yrkesvägledning – särskilt vad avser ungdomar och invandrare.
Arbetsförmedlarna måste få mer tid att göra det de är anställda för att göra –  nämligen bistå både arbetsgivare och arbetssökande istället för att kontrollera och bestraffa arbetssökande.
Arbetsförmedlingen ska ge individuellt stöd från dag ett.
Arbetsförmedlaren ska ha tid att arbeta med den enskilda arbetssökande och utgå från individens behov – inte bara de administrativt bestämda tidsgränserna.
Se till att branschspecifika utbildningar ska kunna köpas upp inom det reguljära utbildningssystemet inom och i regi mellan AF och Komvux – kostnaderna för detta kan finansieras via socialförsäkringssystemet genom arbetsgivaravgifterna – en så kallad vidareutbildningsavgift eller omställningsavgift.
Skapa ett nationellt system för snabbare validering och kompletteringsutbildning av utländsk utbildning måste införas.
Matchningar måste utgå från individens kompetens och arbetsgivarens krav – saknas del av kompetensen måste AF gemensamt med den arbetssökande erbjuda kompletteringsutbildning.

Men Moderaterna vill lägga ner Arbetsförmedlingen – det är borgerlig visionär politik med dunkla syften – när det inte fungerar då är det bättre att lägga ner istället för att utveckla, förändra och skapa bättre förutsättningar för att det skall fungera för alla inblandade parter.
En sak kan man dock säga i klartext – påståendet uttryckt av Svantesson att AF inte fungerar – är en indirekt kritik mot deras egen arbetsmarknadspolitiska reformagenda och därvid omdaningen av AF – fast det säger man inte högt naturligtvis.

bloggarna

.

Vi går mot ljusare tider medan Moderaterna väljer att gå mot mörker……………….

Publicerad 2017-01-28.
anna-kbNär vi går mot ljusare tider går Moderaterna mot mörkret.
Anna Kinberg Batras senaste utspel där hon förklarar Sverigedemokraterna som ett rasistiskt parti med rötter i fascismen samt ett parti Moderaterna aldrig skulle låta ingå i en Alliansregering.
Samtidigt som hon säger sig vara villig att samtala med dem och i fall det har liknande åskådning i vissa frågor där Alliansen inga svar har så är det möjligt att i gemensam överenskommelse – och inom en Alliansregering – genomföra den överenskommelsen.
Jimmie Åkesson fick säkert en ”strålande ejakulation” 😉 över Moderaternas plötsliga förändring – närmast förklarad som en kärleksförklaring – och sa sig genast ta kontakt med Moderaternas partikansli.
Så har uppenbarligen skett – fast inledningsvis endast på tjänstemannanivå.
Alla – utom Anna Kinberg Batra – är förvånade över den uppenbara naivitet hon uppvisar – inte minst hennes allianskompisar i Centern och Liberalerna.
Strömavhopp från Moderaterna sker medan andra Moderater hyllar ställningstagandet – dessa klentrogna har förmodligen inte studerat Sverigedemokraternas ambitioner väl återgivna i deras principprogram 2.0 – och för att hjälpa de som vill bortse från det mest allvarliga syftet och innebörden av detta principprogram får en viss hjälp här.
Till och med våra barn skulle bli fostrade emot de värdegrunder som skolan bygger på väl ifrågasatt av två medarbetare ingående i Göteborgs Universitet samt publicerad i Svenska Dagbladet 27 september 2014.

Historien upprepar sig – om än inte på samma verklighetsbakgrund.
Nazisterna var tydligt antisemitiska – det var judarnas fel att det tyska samhället som beskrevs av Hitler i svarta dystopier och fick både det tyska näringslivet och de vid tiden existerande högerpartierna med sig på dystopins mörka tåg.
Sverigedemokraterna byter ut definitionen antisemit mot islamofobi – inte för att antisemitiska inslag inte finns utan snarare för att påvisa att muslimerna är skulden till att judar är föremål för judehatet – att ställa olika minoritetsgrupper mot varandra är rätt så synonymt med Sverigedemokraterna – hatet är dock detsamma – man skyller samhällets förfall på alla de minoriteter som anses inte ha anammat den ”svenska kulturen” i allmänhet och muslimer i synnerhet.
Man generaliserar grovt i sin argumentation och tillskriver Sverige och svenskarnas huvudsakliga kristna tro som landets huvudsakliga religionstillhörighet – trots att vi under decennier gått mot ett mer profant samhälle där de olika religionsutövarna tillåts verka under privata former utan påverkan på samhället i övrigt.

att-kopa-en-sverigedemokratHistorien upprepar sig också vad avser att indoktrinera och desinformera samhällsmedborgarna i en ”alternativ” sanning där samhällsutvecklingen målas i mörka färger.
Sverigedemokraterna leder den ligan tätt följd av Moderaternas Anna Kinberg Batras stackatoartade monologer – ”Sverige går åt fel håll””Sverige behöver en annan regering””Stefan Löfvén förstår inte utanförskapet” – och så vidare trots att samhällsutvecklingen går åt rätt håll även om det finns stora utmaningar så bearbetas dessa med en helt annan effektivitet än vad var fallet under alliansåren.
Att måla framtiden i dystopiska bilder för att vinna makt genom rädsla och oro har alltid varit ett grundläggande tema för fascism, konservatism och nationalism.

pandemisk-faktaresistensDet är således detta parti som Moderaterna vill samarbeta med – ett parti vars ledamöter utan överdrift – står för Svensk politiks största skandaler genom tiderna – och detta uppmärksammats under en period av endast sex år – den tid som de ingått som riksdagsparti – skandalerna dessförinnan kan vi undanta i sammanhanget – dock inte bortse från då trenden var tydlig redan då och har knappast avtagit under riksdagsåren.
Allt detta har uppenbarligen undgått Anna Kinberg Batra och kan därmed inräknas till den andel av befolkningen som är faktaresistent – alternativt medveten men fäster ingen större anledning att ta hänsyn till ett parti som pekar åt ett håll men menar något annat och däremellan skapar skandaler. Det blir säkert liv i luckan för Anna Kinberg Batra.
Egentligen anser jag att Moderaterna varit mer lömska i sina ambitioner än Sverigedemokraterna som ändå öppet visat sina politiska ambitioner.
I min enfald trodde jag att Moderaterna var för ett öppet samhälle utan nationalism och tron på alla människors lika värde – den tron måste nu ersättas med motsatsen.
Eller vad säger man om ett parti som gärna ser samarbetsmöjligheter med ett parti som beter sig på följande sätt;

jimmie-akbAnna Kinberg Batra och hennes talesperson i ekonomiska frågor är beredda att samarbeta i budgetfrågor med ett parti vars ekonomisk politisk talesperson visat tydligt på hur man kan skämta och skratta rått åt hur man sparkar på döda får och kallar dessa för judar?
Smaklöst!
Eller vill Moderaternas rättspolitiska talesperson Beatrice Ask inleda rättspolitiska samtal med Sverigedemokraternas dito Kent Ekeroth?
En riksdagsledamot som i allt väsentligt levt rövare på krogarna runt om i Stockholm och som nu är misstänkt för misshandel samt att han av sin partiledare uppmanats ta en timeout under den pågående rättsliga utredningen.
En rättspolitisk talesperson som – kontroversiell som få – med en lista av skabrösa skandaler som skulle få vilken annan politisk riksdagsledamot att få lämna samtliga sina uppdrag på livstid.
En rättspolitisk talesperson som vill begränsa de fria mediernas möjligheter att fritt verka i ett fritt och demokratisk land.
Mediegrundlagskommittén som överlämnade sitt betänkande till regeringen har gjort en del språkliga ändringsbegrepp utan att i sak ändra grundlagsberättigandet – dessa ändringsbegrepp fick bland annat Kent Ekeroth att gå i taket när svenska medborgare konsekvent ändrades till ”var och en” – bara ännu ett sätt att påvisa vilka som är värdiga i enlighet med Ekeroth och Sverigedemokraternas uppfattningar.
Dessa vill alltså Moderaterna inleda samarbete med – Gratulerar i så fall!
Inte bara ett antal skandaler – bedömda som allt mellan vidriga och olämpliga – utan ett bedrövligt antal där en del renderat i uteslutning, andra bedömda selektivt och en del andra renderat i omplacering med fortsatt arbete för partiet – en så kallad nollvision som inte bara är selektiv utan också en vision om ett parti som utåt sätt ser allvarligt på rasism med åtföljande vidrigheter mot olika folkgrupper i vårt samhälle.

Visst finns det riksdagsledamöter inom alla partier från vänster till höger som av och till uttryckt sig i olämpliga ordalag – men dessa i jämförelse med Sverigedemokraternas dito är synnerligen marginella och i de allra flesta fall har de också fått konsekvenser dels genom uteslutning i de allra grövsta fallen dels genom att dess karriärer fått anses vara obefintliga inom respektive parti.
Detta sagt som en sanning då dess sympatisörer gärna och ofta reducerar graden av skandalen med  ”men titta på vad dom andra gjort då”.
Så – Anna Kinberg Batra – inser du vad du gjort mot ditt parti?
Att Alliansen – i och med Anna Kinberg Batras proklamerade samarbete med Sverigedemokraterna – är dödförklarad – vilket jag och en majoritet av svenska väljare samtidigt hälsar välkommet – å andra sidan är det högst oroande med Moderaternas kotterier – vilket inte är särskilt ovanligt egentligen om man skärskådar Moderaternas lik i garderoben – med fascismen.

bloggarna

De som inte ser sitt förflutna är dömd att upprepa det………………….

Publicerad 2017-01-25
George Santayanas – spansk-amerikansk filosof – får stå för dagens rubrik då den är mer träffsäker än vi någonsin kan ana.

rut-vilgot-196De sociala rörelser i olika tappningar som hade det gemensamma att verka för en demokratisk socialistisk utveckling sågs med oblida ögon från företrädarna för det patriarkala samhället och Allmänna Valförbundet bildades i början av sekelskiftet som en garant för överklassens privilegier.
Utvecklingen har dock förändrat politikens innehåll mot den vid de då samtida politiska samhällsfrågor som var rådande – dock har inte de ideologiska värdegrunderna förändrats särskilt mycket – de konservativa har stått för det materialistiska samhällssystemet medan motsatsen – liberaler i huvudsak – svarat för solidaritet och jämlikhet med ambitionen att utjämna klasskillnader i samhället.

Adelsmannen Palme ansågs av det moderata etablissemanget som en klassförrädare som lämnade sitt ursprungliga stånd för en demokratisk socialistisk värdegrund som gjordes tydlig i det hat man påvisade gentemot Socialdemokraterna i allmänhet och Olof Palme i synnerhet – offentligt gjorde man dock inte sken av ett klassförräderi utan snarare mot den demokratiska socialism han stod för – för de konservativa existerar ingen demokratisk socialism – det är antingen eller.
Moderater har i eviga tider vägrat tala om klasser – man till och med förnekar dess existens då det motverkar deras egen ställning för och med överklassen.
Hatet och avskyn har dock funnits där i alla tider mot arbetarrörelsen och de värderingar de står för även om man gjort ansträngningar för att minimera den uppfattningen som varit rådande allt sedan Arvid Lindmans (H) dagar.

Idag kan jag avslöja verkligheten bakom Fälldin och Ahlmarks (FP) direkta fråga ställd till Olof Palme huruvida han – mot bakgrund av hans bakgrund – kunde vara socialist – frågan i sig var ytterst avslöjande men antogs reduceras av att det var Fälldin som den arbetar- och bondgrabb han trots allt var – ställde frågan i valduellen 1982.
Frågan väcktes ursprungligen av Gösta Boman (M) som ju hade sin väljarbas att ta hänsyn till – det hade varit alltför kontroversiellt ur ett politiskt perspektiv om han själv ställt frågan.
Valet föll således på Fälldin (C) – vilket till yttermera visso var naturligt då han också var pretendent till statsministerposten medan Boman andäktigt lyssnade – de övriga skruvade generat på sig.
Svaret uteblev inte.

530093_423914937647642_349755067_n1-1Fredrik Reinfeldt kan man säga mycket om men dum var han inte då han tidigt insåg att för att bryta Socialdemokraternas ”hegemoni” – som han vid ett obevakat tillfälle uttryckte det och som han senare förnekade – tvingade sitt eget parti att spela på samma planhalva som Socialdemokraterna – inte helt utan kritik från de egna leden – men syftet övertrumfade kritiken i takt med ökande opinionssiffror och slutligen ett maktövertagande i majoritet.
Synonymt för detta uttryck var när man utsåg sig själva som ett arbetarparti – och faktiskt också det enda arbetarpartiet – det senare som brukligt – för att i akt och mening förnedra och förödmjuka hela arbetarrörelsen – ett allt sedan Arvid Lindmans dagar konsekvent och signifikativt beteende som eskalerade i dess hat mot Olof Palme – men slutade inte därmed annat än att en viss återhållsam ton i de retoriska angreppen intogs som ett slags insikt över vad det hade åstadkommit efter Palmes död.
Reinfeldt lyckades – resultatet blev dock en typisk för samtiden konservativ moderat ideologisk reformagenda som i egentlig mening utgick från Carl Bildts ”den enda vägens politik” samt Bo Lundgrens utlovade skattesänkningar i samma storleksordning som Reinfeldt sedan realiserade.
Den interna stridigheten förlamades dock allteftersom resultaten blev de önskvärda – och tro mig – 140 miljarder i uteblivna skatteintäkter varje år ger svåra återverkningar på hela samhället – återverkningar som den socialistiska regeringen nu får skulden för genom oppositionell effektiv lobbyverksamhet – dock kan man glänta lite på insiktens blåa skynke för att framstå som just insiktsfulla Moderater genom att i försiktiga ordalag förklara att på det sakpolitiska området migration och uppgörelsen med Miljöpartiet ”kanske” inte var det mest optimala.

Att Moderaterna är väl bekant med sin historia tydliggörs i allt väsentligt på det faktum – och genom den euforiska glädjen av att ha gått från nära nog signifikativ opposition till statsbärande parti på bara två mandatperioder – när det skrev om sin egen politiska historia.
Segraren är den som skriver historien – förloraren får förhålla sig.
Eller så är det så att Moderaterna själva insåg att dess historia inte passar samtiden och då vill man skriva om den så att den uppfyller samtidens politiska uppfattningar – själv är jag benägen att tillstå bägge varianter.
Andra struntar i det och väljer istället att ta avstånd med dagens uppfattning som grund för dåtidens uppfattningar.
Andra går steget längre och förnekar konsekvent sin historiska bakgrund – även trots övertygande bevisning.

PalmeVi som var med och upplevde hatet och hat-retoriken under 70- och 80-talet mot Socialdemokraterna – och Olof Palme i synnerhet – är inte förvånad över den explicit ovärdiga verbala rännstensretorik vi sett och ser från främst Moderater men också från de av den Moderatledda alliansen krattade och pyntade gångstigen för ett parti som själva anger sig som ett mittenparti men som i väsentliga stycken representerar en nationalistisk konservativ åskådning långt till höger om Moderaterna – närmare en fascistisk åskådning snarare än socialkonservativ – så som de själva vill definiera sig.

2013_04_11_dekalarkivetDet är heller inte förvånande att Sverigedemokraterna bildades som en följd av 80-talets eskalerande hat och de våldsamma uttryck som präglade den tidens avsky mot Socialdemokraterna där Palmehatet som löpte från moderaterna till obskyra högergrupper där organisationen ”bevara Sverige svenskt” – BSS – var en kampanjorganisation bildad redan 1979 med brittiska National Front som förlaga.
Två år efter denna kampanjorganisations upplösning bildade i huvudsak forna BSS-medlemmar samt avdankade nazister Sverigedemokraterna – som fortsatte att använda parollen ”Bevara Sverige Svenskt” fram till slutet av 1990-talet.
I den miljön frodades hatet mot Palme och Socialdemokratin och det arvet plockade Sverigedemokraterna upp och fortsatte leverera sin avsky för Socialdemokratin – inte minst visade det sig genom det avslöjandet av Kaliber P1:s program för undersökande journalistik – med att sjunga nidvisor innefattande både Palme och hans hustru – och så länge sedan detta inträffade så det kan hänföras till historia är det knappast.
Själva definierar man sig som ett socialkonservativt parti med nationalistiska förtecken.
Hur den definitionen hänger ihop med Åkessons vurm för Per Albin Hanssons folkhem är obegriplig som så mycket annat vad avser Sverigedemokraterna.
Om denna förfalskade definition har jag skrivit i ”Sverigedemokraterna ett motsägelsefullt parti………………..” som du hittar i länken.

Moderaternas tydliga motstånd mot – inte arbetarna individuellt – utan dess företrädare främst har alltid och signifikativt utgjort ett hot mot de socialkonservativa värdegrunder man har och haft allt sedan feodalväldets avveckling till förmån för liberala värdegrunder.
Det är en sedan decennier inympat misstro mot socialismen och dess värdegrund.
Det är inte ovanligt eller ens uppseendeväckande när man hör från de socialkonservativa krafterna att den demokratiska socialismen har ingen framtid – en mycket förenklat demoniserande förklaring på en mer bakomliggande djupsinnig avsky för hur demokratin i allmänhet – ur ett konservativt perspektiv utvecklats – och socialismen i synnerhet.

ABKNär Anna Kinberg Batra ständigt upprepar sina andefattiga monologer som antingen inleds eller avslutas med ett ”Sverige behöver en ny regering” ”Sverige är på väg åt fel håll” eller ”Stefan Löfvén ser inte utmaningarna med utanförskapet” – det senare faktiskt skapat av hennes eget parti – ställs man onekligen inför frågeställningar huruvida dessa politiska broilers verkligen är skickade att anta de utmaningar samhället ställs inför när man uppenbarligen inte ens klarar av att vara i opposition.
Men nej – jag är dock rätt glad att man visar sitt egentliga ansikte för det hjälper oss alla andra som inser att hennes stackato monologer är inget annat än ett konservativt eko från en tid då arbetarklassen skulle stå i givakt med mössan i hand för den bemedlade klassen – om än inte i ordets rätta bemärkelse.

Vårt inträde i EU baserades på olika grunder i argumenten där det gemensamma var ett Europa i gemenskap för en liberal utveckling i solidaritet med varandra.
De socialkonservativa hade en annan utgångspunkt och inte oväntat var det möjligheterna att utveckla de marknadskapitalistiska systemet till gagn för företagen – ett sådant argument kunde även den demokratiska socialismen förhålla sig till men i samråd med de värdegrunder som socialismen står för.
EU har också i stort utvecklats och präglats av socialkonservativa idéer och socialismen fått se sig undanskuffad vilket också gett återverkningar på den nationella politiska reformagendan – vi skall därför inte förvånas över EU:s demokratiska underskott – ett underskott som ökar för varje val.
Vi skall heller inte förvånas över den alltmer starka proteströrelse mot EU:s socialkonservativa politik som paradoxalt utgörs av högerextremism till rena fascistiska rörelser – nationellt ser vi samma utveckling – här har Socialdemokratin misslyckats rejält – tvingas jag konstatera.

alliansenDet som förvånar mig mest idag är de partier som betraktar sig som socialliberala tycks i väsentliga delar vänt den ideologin ryggen för mer socialkonservativa idéer.
Det kan möjligen bero på de konservativa krafter som fått stort genomslag i den politiska debatten där man nu återigen upprepar sitt avståndstagande från den demokratiska socialismens värdegrunder till förmån för allt annat än just individen.
Att den socialliberala gemenskapsgrunden med Moderaternas fiktiva – och Reinfeldts illusoriska retorik – varit en väsentlig anledning för att utåt sett inta ett samfälligt och enat motstånd mot Socialdemokraterna har naturligtvis spelat en avgörande roll i den gemenskapen – som sett sig tvingade att frångå de socialliberala värderingarna – och därmed förlorat väljarstöd till förmån för Moderaterna.

Jag tillhör den Socialdemokratiska generationen som förespråkar ett flerpartisystem där varje individ har möjlighet – i demokratisk ordning – låta sig representeras av det parti som företräder dess intressen.
Jag är också för ett samarbete mellan de ideologiska sakpolitiska intressena för ett väl utvecklat samhällssystem som gagnar alla väljargrupper.
Jag är dock mot allianser vars enda uppgift är att koncentrera alla de individuella intressena i en enda – normalt det största partiets – ideologiska gryta – och i den uppfattningen tycks jag ha en majoritet av väljarkåren bakom mig enligt en del undersökningar som genomförts.
Jag ogillar därför – av samma anledning – den koalition som mitt parti ingick med Miljöpartiet men förstår det strategiska syftet med den – nämligen att förhindra ett svajigt Miljöparti – vars ideologiska grund är obestämbar – att alliera sig med borgerligheten för att därmed förlora valet 2014.
Det betyder i sak att alla perspektiv som berör sakpolitiska områden är väl värda att lyssna på och bedöma med den respekt vi alla kräver av varandra.
Det sammanfaller dock inte med Moderaternas åsiktskorridor som allt som oftast inte heller sammanfaller med väljaropinionens.

jimmie-akbDet som synes splittra Moderaterna och Alliansen är att varje försök att föra en debatt i termer av tydliga, klart åtskilda begrepp påvisar tydliga begreppsskillnader istället.
För allianspartierna innebär det att suspendera klara gränsdragningar och ersätta dem med luddiga paroller som alla luddigt tänkande kan samlas under. Att tänka klart och att definiera sina termer är ”extremt” och ”splittrande”.
Och tacka valfri potentat för det!
Hela det stora skämtet som rullar fram inför våra ögon på den politiska arenan och under namnet Alliansen – bygger på en inneboende motsägelse som förr eller senare kommer att resultera i extrem splittring – hur mycket Moderata, Liberala och Centerpartistiska debattörer än anstränger sig att försöka släta över motsättningen.
Liberalism och konservatism har i grunden ingenting gemensamt.
Summa summarum: hela idén om en ”harmonisk syntes” mellan konservatism och liberalism är i grunden förfelad och kan fortleva endast genom konsekvent tillämpande av intellektuell ohederlighet – precis det vi idag ser.

bloggarna

I valet mellan demokratisk socialism och fascism väljer Moderater alltid fascismen…………..

Publicerad 2017-01-20
jimmie-akbSå är det nu bekräftat!
Det som man tidigare hymlat om – och gett oss aningar om – är nu fastslaget.
Moderaterna säljer sig till fascismen……………….igen!
Anna Kinberg Batra föll för Jimmie Åkessons frieri.
Historiskt är det dock ingen överraskning.
Högern tror sig alltid kunna bemästra fascismen genom att släppa in dem i stugvärmen – så skedde i Tyskland 1932 – så har nu skett också i Sverige 2017.
Om Anna Kinberg Batra tror sig överträffa Moderaternas skamliga politiska historia har hon inte bara lurat sig själv – hon har fört hela svenska folket bakom ljuset samt sina tidigare allierade inom borgerligheten – som fick meddelandet via SMS bara kvällen innan.
Anna Kinberg Batra är den moderatledare som kommer att gå till vår politiska samtids dystra mörker som nu bekräftar att hon vill alliera sig med Sverigedemokraterna – ett parti sprunget ur den svenska fascismen.
Hon är dock inte ensam – hon har sin medlöpare i Kristdemokraterna vars systerparti i Tyskland var ett av de drivande högerpartier som ville samarbeta med Nazisterna – om än under annat partinamn.

ABKNej Anna Kinberg Batra – du har reducerat dig själv till en politisk ”dummy” en novis med alla dess svagheter som en partiledare kan uppbringa och som därtill underskattar väljarnas intelligens genom att försäkra dem via TV-rutan att något samarbete med Sverigedemokraterna inte kommer ifråga – dock villig att ta emot det stöd Sverigedemokraterna erbjudit Moderaterna.
Så dum är inte väljarna.
Var och en förstår att Sverigedemokraterna inte säljer sitt stöd om man inte får något igen av det man säljer.
Du har dessutom – i motsats till vad du tidigare uppgett – sagt dig vara redo att förhandla med Sverigedemokraterna i en del frågor där du anser dig finnas en möjlighet att komma överens – den stora frågan är vilka dessa frågor kan tänkas bli.

gavleModeraterna har vid minst dussintalet separata tillfällen inlett samarbeten med Sverigedemokraterna i en eller annan form ute i landet.
Detta trots att Fredrik Reinfeldt var extremt tydlig i valrörelsen 2014 om att dörren skulle hållas stängd och låst mot SD – så började dörrarna gnissla efter att Reinfeldt smög ut bakvägen under valnatten och hans partikamrater runt om i landet började glänta på de låsta dörrarna.
I nedanstående kommuner har Moderaterna allierat sig med Sverigedemokraterna på ett eller annat sätt – flertalet av dessa kommuner har alliansen varit i minoritet men behållit makten med hjälp av Sverigedemokraterna.

I Ale kommun blev de rödgröna störst – men alliansen behöll makten genom en budgetsamverkan med Sverigedemokraterna.

I Falkenbergs kommun vill Moderaterna inte ha ett samarbete med Sverigedemokraterna men vill gärna ”prata brett med Sverigedemokraterna i fullmäktige för att hitta stöd för våra lösningar”.
Lite skämsfaktor blandat med en vilja att söka stöd!!

I Gnesta kommun ville moderatledaren Ann-Sofie Lifvenhage inte stänga dörren för samarbete med Sverigedemokraterna för att som hon sa citerat; ”Fredrik Reinfekdts negativa inställning till samarbete med Sverigedemokraterna kommer att ändras när han avgår som Moderaternas partiordförande i vår.”

I Gävle kommun blev de rödgröna – precis som i Ale – större än alliansen.
Men alliansen kuppade till sig makten med Sverigedemokraternas stöd och styr i minoritet.
Det skall tilläggas att det inte räcker med passivt stöd här.
Sverigedemokraterna tillåts vara med och fatta de tunga besluten gemensamt med Alliansen.
Samarbetet i Gävle ses som ett utvärderingsprojekt av rikspartiet.

I Höör kommun ansåg kommunfullmäktiges ordförande – moderaten Anders Netterheim – att det är dags för samtal med Sverigedemokraterna.
”Vi måste förhålla oss till SD på ett mer vuxet sätt” – sa han.

I Ljungby kommun hjälpte Kristdemokraterna Sverigedemokraterna till en plats i kommunstyrelsen.

I Lysekil kommun vill Moderaterna samarbeta med Sverigedemokraterna.

I Norrtälje kommun vill Moderaterna ha ett samarbete med Sverigedemokraterna för att kunna regera med en minoritet som är mindre än de rödgrönas.

I Sigtuna kommun bjöd Moderaterna Sverigedemokraterna in till samarbete – eller ”bjuda upp till dans” – som det moderata kommunalrådet beskrev det – och fick därmed platser i nämnder och styrelser av Moderaterna om de ”lovade” att inte rösta med de rödgröna – närmre ett diktat kommer man inte utan att förklara demokratin ur spel.

I Skåne ville distriktsordföranden Lars-Ivar Ljungman att Moderaterna borde närma sig Sverigedemokraterna.

I Södermanland vill Moderaterna distriktsordförande Björn Andersson förhandla med Sverigedemokraterna.

I Torsås kommun anser Moderaternas gruppledare att det inte är så stora skillnader mellan dem och Sverigedemokraterna och att ett samarbete därför borde bli av.

I Vingåkers kommun fick Moderaten Ljungman uppbackning av partikollegan och kommunalrådet Timo Granetin. ”Det handlar om att skapa borgerlig majoritet” – slog han fast.

I Ånge sa gruppledaren Tord Sundqvist (M) att det var dags att börja samarbeta med Sverigedemokraterna.
Oppositionsrådet Hans-Eric Beck (M) var snabb att påtala att det här inte var Moderaternas hållning utan Sundqvists egen.
Samma Beck som året 2014 skrev motioner gemensamt med Sverigedemokraterna och bjöd in dem på sina möten.

SverigedemoderaternaModeraterna och Anna Kinberg Batra vill således störta den demokratiskt valda regeringen med stöd av Sverigedemokraterna – och därmed orsaka politisk instabilitet med åtföljande kaos samtidigt som vi upplever en politisk oro ute i världen.
Bakom sig har hon cirka 60 procent av hennes kolleger ute i kommuner och sekundärkommuner som förespråkar ett samarbete med SD och som förmodligen gett avtryck hos den moderata partiledaren.
Det är givet att AKB känner en press på sig vilket hennes nu totalt misslyckade magplask visar på – ett i särklass obegripligt utspel och en total motsats till vad hon tidigare gett uttryck för.
Sådana politiska ledare – som dessutom pretenderar på att leda landet – kan man knappast lita på.

Hon har i med sitt utspel ritat om den politiska kartan.
Mot henne står på den borgerliga sidan Centerpartiet och Liberalerna.
Det betyder dels och främst att Alliansen med största sannolikhet har avlivats av dess självskrivne ledare – dels att allianser kan komma att uppstå mellan Socialdemokrater, Miljöpartiet, Centerpartiet och Liberalerna mot Moderater, Kristdemokrater och Sverigedemokrater.
Ser vi till den samlade mandatfördelningen mellan en sådan konstellation så är den cirka 47/47 procent och valet 2018 blir helt klart ett val mellan konservatism och nationalism, socialliberalism och socialism.

Det är 31 år sedan som en statsminister sköts till döds på öppen gata i Sverige.
Då – som nu – fanns mörka krafter som både öppet och i smyg uttryckte sitt hat mot statsministern – inte oväntat fanns många inom de moderata och fascistiska leden.
Det var heller inte så länge sedan Sverigedemokraterna med Jimmie Åkesson satt med sina trogna kamrater skålade och skrålade nidvisor om den hos högern så förhatliga statsminister som föll för en mördares kula på Sveavägen i Stockholm.
Nu finns ett annat hat med förblindade teorier, lögner och falskspel som med all sannolikhet kan starta något annat mycket mörkt – då kan vi inte säga ”aldrig mer” eller ”vi visste inte”.
Vi vet genom historien vad som hänt – och vi vet att skrämmande saker händer nu.
Och då liksom idag är det främst Sverigedemokraterna gemensamt med Moderater och Kristdemokrater som står för instabilitet och oansvar med sina konservativa och nationalistiska värdegrunder.
Att Moderaterna vill samarbeta med Sverigedemokraterna – som Anna Kinberg Batra så sent som för bara några veckor sedan inte tvekade kalla ett rasistiskt parti –  och ”fälla regeringen” till vilket pris som helst för att man målat upp en dystopiskt bild av Sverige – är mycket oroande.
Utan tvekan vill jag påstå att Anna Kinberg Batra är en säkerhetsrisk för landet.

Vad skulle hon vilja uppnå genom att skapa politisk kaos?
Ett knappt år innan ordinarie val mot bakgrund av att partierna behöver erforderlig tid för att hantera ett nyval – ett av regeringens möjlighet – så kan det ske tidigast efter sommaruppehållet.
Vad kan då en ”vettig moderat” politik vara?
Skattesänkningar, sänka ersättningar för de som råkar ha cancer eller andra sjukdomar – kodordet är ”bidrag och utanförskap” i de av Moderaterna definierade ”No Go Zoner”  en definition som ursprungligen kommer från USA och som Nationella operativa avdelningens (NOA) inom Polisen inte ens nämner i sin rapport Översikt av kriminella nätverk med stor påverkan på lokalsamhället”.
Eller varför inte dra ned på arbetslöshetsersättningen så föräldrar som är arbetslösa får mindre pengar att ge sina barn så att de ekonomiska klyftorna inte bara består utan också gärna ökar.
Fast Moderaterna har ju sina egna kodord även för detta som är ”en bättre fungerande sjukförsäkring och a-kassa”
Alltså att de som redan har det svårt – sjuka och arbetslösa – har det för bra enligt Moderaterna.
Hennes plågsamt repetitiva argument ”Sverige är på väg åt fel håll” är inte bara tjatigt utan bortom allt vad alla andra ser idag – problem finns – problemen förnekas inte – men problemen som finns är skapade av hennes Allians under deras två mandatperioder som den nu sittande regeringen får brottas med – inte bara brottas med utan också fått den tveksamma skulden för dessutom.
Det sägs att intelligens sitter i vänster hjärnhalva – enligt forskningen bäst att säga – var Anna Kinberg Batras intelligens sitter vet jag inte – men att döma av hennes politiska utspel och önskemål så sitter den definitivt inte i huvudet – var den sitter får läsaren själv bedöma – själv anar jag dock svaret.
Reinfeldts klassföraktande citat när de politiska argumenten inte räckte till under valårets sista debatt mot Stefan Löfvén ”Du är inte värdig att leda landet” och med samma citat vill jag säga ”Anna Kinberg Batra du är inte värdig att leda Sverige”.

bloggarna

Ett moderatutspel som splittrade alliansen……………..

Publicerad 2017-01-19
anna-kbAnna Kinberg Batra tog en stor – medveten eller omedveten – risk med sitt nya utspel om att Alliansen bör gå fram med en gemensam borgerlig budget och därmed störta sittande regering.
Enligt uppgift har AKB:s strategi inte ens diskuterats med de övriga borgerliga partiledarna även om Annie Lööf i det längsta försökte hålla masken i de intervjuer som hölls efter presskonferensen.
Utspelet föll också platt till marken så snart Annie Lööf äntrade presscentrets podium för att där markera Centerpartiets ståndpunkt – inget, varken samarbete eller en gemensam budget med stöd av Sverigedemokraterna var aktuellt.
Att Sverigedemokraterna såg positivt på utspelet som redan tidigare kungjort att man är beredd att stödja en gemensam alliansbudget för att störta regeringen – så också vad avser Kristdemokraterna.

akbDet finns ett antal obesvarade frågeställningar som ännu inte fått sitt svar om vi ens kommer att få det.
Vad gör att Moderaterna nu svängt i frågan där man tidigare sagt sig avvakta till valet för att fram till dess formera en allianspolitik?
Jag vet att det finns ett starkt tryck från hennes egna partikamrater att söka stöd av Sverigedemokraterna särskilt som de sagt sig vilja stödja en gemensam budget.
Jag vet också att Reinfeldt inte var särskilt accepterad som förde Moderaterna mer mot mitten – men den interna oppositionen gjorde inget större väsen av sig så länge man hade opinionssiffror som ibland tangerade 30 procent – några som var missnöjda gick också till Sverigedemokraterna.
ABK:s uppgift var att hämta hem det tapp i opinionen genom ett hårdare argument i bland annat migrationspolitiken samt övriga sakpolitiska frågor som arbetslösheten och socialförsäkringarna.
Det har hon misslyckats med och opinionssiffrorna sjunker.
Hon är en svag partiledare som tycks lyfta fingret mot skyn för att konstatera vart vinden blåser.
Hon spelar monopol med landet som insats.

jimmie-akbStrategiskt var AKB:s utspel ett rent magplask och oförståeligt mot bakgrund av vad man tidigare sagt.
Jag anar att Sverigedemokraterna kan komma att växa på grund av detta tvärtemot vad som man kunde tro att Moderaterna skulle kunna locka till sig de väljare som övergett moderaterna för Sverigedemokraterna.
Men också Centern kan dra till sig moderata väljare – främst de som ogärna ser Sverigedemokraterna som ett stöd för att driva en allianspolitik.
Att utspelet också innehöll ett resolut nej till samarbete med Sverigedemokraterna visar på hur naiv AKB är – denna naiva inställning delar hon med Kristdemokraternas Ebba Bush Thor som vid den efterföljande pressträffen – och som väntat – gav sitt helhjärtade stöd för ABK:s utspel.
Det kommer självklart inte att räcka med ett aktivt stöd för att Sverigedemokraterna skall acceptera en moderatpolitik – förstår hon inte det då är jag beredd att ifrågasätta hennes kompetens överhuvudtaget som ledare för Moderaterna – detsamma gäller även EBT för Kristdemokraterna.

Stefan Löfvén har nu ett gyllene tillfälle att utnyttja detta magplask strategiskt för att sänka främst Moderaterna till bottennivåer i opinionen.
Att Alliansen är splittrad i denna fråga samt ett antal andra frågor står allt mer klart och det gäller att utnyttja denna splittring på ett strategiskt klokt sätt.
Har partiet dessa strateger?

Just i detta nu nås jag av Liberalernas meddelade svar på AKB;s utspel som även de ansluter sig till Centerns avfärdande.
Man anser i likhet med Centerpartiet att utspelet är oansvarigt att kasta ut landet i ett politiskt kaos.
Jag kan inget annat än att hålla med främst på grund av en oroande utveckling internationellt med Englands brexit samt den nya presidenten i USA som skall sväras in i morgon.
Summerat kan sägas tre partier har utkristalliserat sig som att med berått mod och vilja kasta ut landet i ett nyvalskaos – Moderater, Sverigedemokrater samt Kristdemokrater.
Det är tre partier som sägs vilja ta ansvar men frågan är för vad vill de ta ansvar?
bloggarna

Sverigedemokraternas heliga stormtrupper och korståget mot demokratin……………………

Publicerad 2017-01-19
1348779Sverigedemokraterna lever i en paranoid verklighet – som ofta står att läsa i partiorganet ”Avpixlat” – en mental avtrubbning – onyanserad verklighetsflykt där ”klicken” anses representera hela svenska folket.
När Åkesson och hans anhang målar upp ett Sverige nära undergång med system- och ekonomisk kollaps på grund av invandrarna i allmänhet och flyktingar i synnerhet är det tecken på desperation och en sanning för de obalanserade indoktrinerade busar som sitter bak datorskärmen och gör allt för att tjäna propagandan.
Undergångsteorier hör hemma i högerextrema fascistiska kretsar med ett enda syfte att först måla upp allehanda domedagsprofetior för att därefter tala om att räddningen trots allt finns – och för deras del är det Sverigedemokraternas uppgift.
Likheterna med de tyska nazisternas idoga propaganda om ett Tyskland i förfall – särskilt mot bakgrund av Kreugerkraschen – fick NSDAP att växa i folkopinionen.
Sverigedemokraterna skiljer sig inte ett dugg på den punkten.
Det har varit en medveten strategi allt sedan de fick sina mandat i riksdagen – en riksdag vars partier – mer eller mindre – på allehanda sätt försökt att inte vara beroende av SD – ofta har det dock misslyckats – särskilt under alliansens regeringsperiod.

sd-rc3b6star-mot-sig-sjc3a4lvVad som är ytterligare typiskt för fascism är att man samtidigt som man talar om hemlandet i dystopiska termer – samt att samtliga övriga partier är de som bär skulden – är bärande för fascismen – att måla upp undergångsteorier, göra medborgarna rädda och skrämda för att sedan tala om att det finns en väg ut ur denna dystopi som skall vila på dem själva – så var det också för Hitler och hans anhang – så är det för Åkesson och hans anhang och inte oväntat heller när man buntar ihop de övriga demokratiska partierna i en enda definition för att markera vilken skuld de bär till den utmålade dystopin – sjuklövern.
Så gjorde också Hitler och hans parti NSDAP.

Alla dessa fotsoldater på nätet som gör vad som helst för att måla upp en verklighetsbild som stämmer med deras egen är en kader som tjänar Sverigedemokraterna väl.
Man tar inte avstånd från ens det grövsta tillmälen så länge de agerar som ”nyttiga idioter” för att förstärka de undergångsteorier som ofta förmäls av SD:s partiledning.
Jag har tagit del – i studiesyfte – grova tillmälen, kvinnoföraktet som lyser som neon i träskets mörkaste skrymslen, vidriga uttryck om de som inte allierar sig med dessa så kallade skribenter, lögner, förtal och sist men inte minst hat och hot – till och med dödshot – är utmärkande för den här klicken.
Politiskt okunniga och historielösa är inget hinder för dessa halvportioner vars syfte är att påvisa hur odemokratiska alla andra partier är i jämförelse med Sverigedemokraterna.
Inte heller det är särskilt förvånande.
I Tyskland förbjöds kommunisterna och det tyska socialdemokraterna förföljdes för att senare när NSDAP – med hjälp av högerpartierna genom den sista demokratiska åtgärden röstade för Ermächtigungsgesetz – en fullmaktslag som gav Hitler och nazisterna oinskränkt makt – en lag ”för att häva folkets och rikets nöd” var motivet – förbjöd socialdemokrater och övriga partier att verka i den tyska riksdagen.

Personkult (1)Inte oväntat visar dessa halvportioner på ett skriande behov av att uppdatera sina historiekunskaper.
För att bättra på bilden av Sverigedemokraterna försämrar man bilden av Socialdemokraterna – ett givet hatobjekt och ett hot mot SD – som varande landets största parti .
Vänsterpartiet får sig en släng lite vid sidan av som dock anses vara av ett marginellt hot mot dessa propagandister – dock utgår man från att de är kommunister med en självklarhet.
Ett ständigt mantra är påståendet att Socialdemokraterna var de som införde det rasbiologiska institutet.
Fel – det var vid samtiden inget kontroversiellt taget beslut – som i allt väsentligt byggde på ett genuint lobbyarbete – och var dessutom ett tvärpolitisk beslut av samtliga då existerande partier i riksdagen.
Steriliseringslagarna – också de vid samtliga beslut – 1934/1941 – tvärpolitiska och byggde på vid den tiden eugenisk vetenskap och som byggde – enligt lagens ordalydelse – i princip på frivillighet i form av patientens samtycke.
Det visade sig dock senare att många utsattes för tvång emot lagens principer.
Lagen avskaffades 1976.

Sveriges handel med Tyskland under andra världskriget är ett annat argument som enligt dessa halvportioner skall utgöra grund för att Socialdemokraterna är ett nazistisk parti – allt naturligtvis för att förminska Sverigedemokraternas fascistiska bakgrund.
Sanningen är att Sverige hade – en allt sedan 1939 – samlingsregering som leddes av Per Albin Hansson – socialdemokraten som verkade för det folkhem som särskilt Jimmie Åkesson talar sig så varm för – där samtliga vid tiden verksamma politiska partier ingick i regeringsunderlaget utom det vid samma tid verksamma kommunistiska partiet.
Sverige var omringat av Tyskland genom dels ockupationen av Danmark och Norge samt den upprättade Skagerackspärren.
Sverige fraktade järnmalm till Tyskland i utbyte mot livsförnödenheter i akt och mening att inte låta medborgarna lida nöd på livsmedel under krigsåren.
Ljumma protester från de allierade var mer ett sätt att uttrycka sitt ogillande medan man samtidigt såg mellan fingrarna på den handeln av flera orsaker.
En given orsak var att – gemensamt med de allierades handelsblockader – man skulle utarma den för Tyskland viktiga livsmedelsförsörjningen och därmed skapa ett folkligt uppror mot Hitler och hans anhang.
Andra argument var att Sveriges krigsmakt skulle försvagas av att den så kallade lejdtrafiken inte skulle kunna genomföras och därmed bli ett lätt byte för Nazisterna.
Förhandlingar inleddes inte bara med Tyskland utan också den brittiska blockadmyndigheten som slutligen mynnade ut i en mycket begränsad passage genom Skagerackspärren kontrollerad av både de allierade och Tyskarna.

mordbrc3a4nnareAtt dessa politiskt och historiskt okunniga halvportioner gör skäl för definitionen ”stormtrupper” blir som mest tydlig när deras parti möts av kritik från enskilda journalister eller andra som kritiserar deras politiska ambitioner eller när enskilda organisationer inte vill upplåta samlingslokaler för sammankomster i partiets regi eller publika sammankomster då medborgarna öppet kritiserar deras politiska propaganda.
Inget annat parti utsätts för ett sådant genuint hat vid deras sammankomster, journalister mordhotas öppet såväl som indirekt likaså vetenskapsmän, samhällsdebattörer och politiska motståndare överlag.
Henrik Arnstad är en journalist – som av dessa halvportioner anses vara ett i det närmaste landsförrädare just för att han – liksom alla andra – använder sig av vår demokratiska och grundlagsskyddade åsikts- och yttrandefrihet.
En del journalister tystnar – främst för säkerheten runt sin egen familj.
När dessa ”nätkrigare, stormtrupper” eller ”fotsoldater” vurmar för sin rätt att uttrycka en åsikt inser dom inte att de samtidigt – genom hat och hot ofta dödshot – är demokratins dödgrävare.

sd_backinthedaysSverigedemokraternas vigda sympatisörer – inte alla skall tilläggas – måste vara väl medvetna om partiets bedrövliga ursprung.
Om detta har det skrivits spaltmetrar om och att förneka detta ursprung som bara löper sig något tjugotal år bak i tiden samtidigt som man med den okunniges självsäkerhet bedömer andra partier som etter värre genom att dra växlar på egna tolkningar av historien som varande ett för samtiden giltigt fenomen är bara ynkligt och visar bara på hur illa ställt det är med dessa – av SD:s trogna gödkrokar.
bloggarna

Självfinansierade skattesänkningar……………………………….

Publicerad 2017-01-05.
original-2Årets första krönika kommer att handla om högerns vurm för skattesänkningar för att minska de ekonomiska klyftorna – ja ni läste rätt, minska ekonomiska klyftor.
Under året som varit har vi hört de sänkta lönernas lovsång – fast med olika refränger beroende på vilket av de borgerliga partierna som presenterar just sin strategi.
Men strategin är i grunden gemensam – spelar ingen roll vad det handlar om – arbetsmarknadspolitik, integration, utbildning – lägre löner. Skattesänkningar är för de borgerliga alltid en del av lösningen på i stort alla samhällsproblem.
Vad det handlar ytterst om är de ”dynamiska effekterna” – eller supply side economy ett av framförallt moderaterna – sedan länge – antagen strategi för att utjämna ekonomiska klyftor i samhället.
Att påstå att de direkta slutsatserna av denna ekonomiska teori skulle vara att inkomstklyftorna minskar är rent ut sagt bisarrt – och de flesta ekonomer säger också samstämmigt nej till denna teori.

rut-vilgot-196Det är dock inte första gången som moderaterna pratar om dynamiska effekter av skattesänkningar.
Under början av 90-talet pratade man om ”självfinansierade” skattesänkningar eller Supply Side Economy – något som både USA och England tillämpade med för bägge länder skrämmande resultat.
Här hemma ansåg Carl Bildt – statsminister i den borgerliga regeringen 91/94 – följande citerat ”Regeringens ekonomisk-politiska strategi är en kombination av strategiska skattesänkningar för att gynna sparande, investeringar och företagande och av en stram finanspolitik som ger låg inflation och låg ränta.” Då hette det ”ny start för Sverige” – de borgerliga systemskiftet skulle representera starten – nu skulle kollektivismen,socialismen och solidariteten sopas bort.
Vi blev pinsamt medvetna om effekterna av den nystarten – det hela slutade med ett minus i statsbudgeten om 172 miljarder och arbetsutbudet minskade och arbetslösheten ökade till för Sverige rekordnivåer och därmed också de ekonomiska klyftorna  – särskilt som man sänkte ersättningarna för arbetslöshetsförsäkringarna med 10 procent.

andel-relativt-fattigaIdag vill man påstå att skattesänkningar ska minska klyftorna – man ger således inte upp.
I länder där man inte har helt idiotiskt utformade skattesystem är båda dessa effekter lika mycket hokus pokus.
Dynamiska effekter är helt enkelt ett ytterligare ord utöver ”drivkrafter” som moderaterna använder när de vill göra något som Svenska folket inte vill – som till exempel att urholka de offentliga finanserna för att ge till de rika eller öka klyftorna i samhället – för att få det att låta som att deras ambition är den motsatta mot vad den faktiskt är – eller för att lura löntagarna att sänkta löner – inledningsvis för de utsatta – ger i slutänden sådana dynamiska effekter att löneskillnaderna slutligen försvinner.
Bara utfallet efter de borgerligas regeringsperioder talar om motsatsen.
Klyftorna har ökat enormt de senaste 27 åren och eskalerat mest under alliansåren.

Antagandet om ett ökat arbetskraftsutbud är baserad på idén om sänkta marginalskatter skall öka den ekonomiska nyttan av att arbeta mer.
Resonemanget är simpelt då det villkoras av att människor alltid prioriterar ökad inkomst före alla andra aktiviteter – och det är i detta sammanhang moderaterna gärna och mycket talar om ”drivkrafter”.
Drivkrafter är – i en moderat mening – ett sätt att tvinga människor oavsett tillstånd att hela tiden söka sig en utkomst av arbete och vad passar då bättre än att sänka individens ekonomiska incitament – eller som skedde tidigare utförsäkra inalles 86 000 från sjukförsäkringen.
Det finns således en koppling mellan dessa två ord som moderaterna argumenterar för.
Teorin om de dynamiska effekterna ger heller inget entydigt svar – dessvärre gör inte empirin det heller.

wernegraf1Om man tittar närmare på vilka effekter de haft och har på de ekonomiska klyftorna räcker det med att titta på utfallet av alliansregeringens politik under de två senaste mandatperioderna.
Företrädare för mitt parti (S) har vid flera tillfällen nämnt att skillnaden mellan män och kvinnor i disponibel inkomst har ökat med över tusen kronor i månaden.
Men dessa siffror säger inte hela sanningen.
Dels då de inte är justerade för inflation – dels inte uppdelade efter inkomst.
Om man inflationsjusterar och delar upp efter inkomst så upptäcker man rent bisarra siffror.
Då visar det sig  att den rikaste tiondelen män har fått över 200 gånger så höga realinkomstökningar som den fattigaste tiondelen av kvinnor.
När man kan kalla det för minskade klyftor och dessutom kan komma undan med det då har nyspråket nått nya – tidigare oanade – nivåer som 
går hem hos de som uteslutande tror på de dynamiska effekterna av skattesänkningarnas roll för jämställdheten.

Och om dessa teorier om dynamiska effekter skulle existera är det ytterst osannolikt att den minskning av inkomstklyftorna som de skulle föra med sig skulle vara större än den ökning av inkomstklyftorna som skulle komma dels av skattesänkningarna – läs jobbskatteavdragen, ännu ett nyord i raden av hittepåord från moderaterna – i sig, och dels av de nedskärningar i välfärden och socialförsäkringssystemen som krävs för att finansiera dem.
Jag säger det igen – hör ni en politiker tala om dynamiska effekter dra genast öronen åt er  – fall inte in i den fällan för vi vet vad det ytterst handlar om.
Att moderaterna tycker att jag nog inte är tillräckligt ”dynamisk” i mina tankebanor tar jag dock med ro – verklighet talar mer sanning än teorier.

Lite siffror att beakta för den vetgirige.

År 1990 var andelen fattiga i gruppen arbetslösa/sjuka stabil och på en relativt låg nivå, kring 6 procent.
Idag 2016 är samma grupp fattiga 33 procent – den kraftigaste fattigdomsökningen bland arbetslösa och sjuka skedde strax efter att den borgerliga regeringen tog över makten 2006.
(Källa: Statistiska Centralbyrån)

2003 räknades drygt 26 procent av studenterna som fattiga.
2013 är motsvarande siffra drygt 42 procent.
(Källa: Statistiska Centralbyrån)

2013 var medianinkomsten i Sverige 18 800 kronor.
Den som hade en inkomst under 11 300 i månaden hamnade därmed under fattigdomsstrecket.
Källa: Statistiska Centralbyrån)

På 20 år har den rikaste promillen i Sverige tredubblat sin andel av landets samlade inkomster.
Tillsammans har de en samlad förmögenhet på 1 120 miljarder.
(källa: The World Top Incomes Database, 2014)

Som sagt Dynamiska effekten levererar – den levererar dock till redan levererade.
bloggarna

 

 

God Jul och ett mycket bättre Gott Nytt år 2017…………….

Publicerad 2016-12-22
Vi befinner oss i de sista skälvande dagarna innan det nya året gör anspråk på att ersätta det gamla.

aleppo2Året som gått har återigen förmedlat oro och skrämmande upplevelser där situationen i Mellanöstern närmast kan betraktas som helvetet på jorden – främst krigssituationen i Syrien men också det av medierna mindre angelägna kriget i Jemen – möjligen för att där tvingas medierna påvisa det goda mot det onda och blir därför inte lika angeläget som Rysslands och Assads brott mot mänskligheten.
Det visar i väsentliga stycken hur kuvade vi är inför USA:s övergrepp som betraktas som fredsfrämjande – när hyllningarna uteblir förstår vi att rapporteringen är mindre önskvärd trots att kriget i Jemen är lika vedervärdigt som krig i allmänhet och Syrien i synnerhet.
I bägge fallen är det civilbefolkningen som lider där främst barnen – de som är minst skyldiga och de som inte ens förstår varför – drabbas värst.
Bilderna på drabbade barn – som medierna förmedlar – är det som sliter itu våra hjärtan mest av allt och visar på ett tragiskt sätt att alla krig oavsett var det sker, oavsett av vilka anledningar som ger upphov till detta slaktande av en massa oskyldiga människor – att mänskligheten i detta avseende inte utvecklats särskilt mycket.

Här hemma har det gångna året präglats av en politikerkader som mer eller mindre agerar som ett substitut av en tid då man var barn – leken i sandlådan har fått en färglös touch.

Högern är avkläddaPartiet som öppnar och stänger hjärtan allt efter behag och som tycker att de som inga pengar har lever över sina tillgångar, att simulanter behöver drivkrafter, arbetslösa arbetsläger och som i monotona argument tycker att Sverige är på väg åt fel håll som inte sänker allt som går att sänka.
Fast dem vill inte sänka allt – dom vill höja blodtrycket också – särskilt hos dem som drabbas.
Ett annat av – den allsmäktige fadren  – tillika närmast anhörig – kravlar på den politiska lejdaren utan att komma ett enda steg närmre det varma ljusets slutsteg.
Partiet som vill representera ”verklighetens folk” fick sig en uppenbarelse av insikt och söker nu allianssyndernas förlåtelse och lovar guld och gröna skogar till pensionärerna.
bebinlowOch när den ene ber dundrar den andre om kanoner, beväringar och skyttegravar med hjälp av NATO.
När det inte är kommenderat vänster/höger om står skolbarnen i fokus.
Ni vet dom där småmänniskorna som gör skolföretagen och dess aktieägare vindögda av glädje när skolpengen trillar ner som rena vinster i fickorna.
Vett och etikett på kaserngårdsvis, av med mössor och vid olydnad gärna lite smisk på fingrarna så kapitalisterna inte skall skämmas ögonen ur sig.
Annars kan man alltid skylla på sossarna.
Det socialliberala partiet med en touch av Ayn Rand eller Margareth Thatcher som betraktar sig som landsbygdens parti med vyer över Stureplans kända svamp.
Ett litet Stureplan på varenda bondgård i landet och partiet skulle känna sig miljömässigt hemma bland grödorna.
Miljön har ju präglat partiet – fast det har inte märkts så mycket.
Annars har hon utmärkt sig som partiledaren som vill äta upp sina skor.

jimmie-akbPartiet med en partiledare som inte mins, glömt eller tycker att några dagar av en ”olycklig” händelse är historia – fast det gäller inte när man vill replikera andras historiska händelser då kan man gå tillbaka trekvarts sekler.
Å andra sidan får man säga att det tar sin politiska ambition på stort allvar.
Det handlar om att överleva som parti.
Därför diskuteras nu ivrigt vilka förnedrande ord man kan använda sig av för att saluföra sig som etablissemangets motståndare och värva nya sympatisörer utanför den redan trogna zvans man omger sig med på sociala medier.
Man har ett mångfacetterat politiskt program som omfattar allt från invandrare till invandrare – därutöver har man en särskild ”magkänsla” för pensionärer och arbetare – det är därför man alltid röstar emot alla förslag för dessa grupper därför att alla andra partier inte bara vill tala om invandrare.
Då blir man ledsen och tar på sig offerkoftan.
Den tar man lika ofta på sig som andra byter skjorta.

Enligt Reinfeldt spelar den rödgröna orkestern med disharmoni: -De vill inte berätta vad de vill tillsammans, men de har alla förslag som på olika sätt är skadliga för Sverige och svensk ekonomi.Fredrik Reinfeldt beskrev de rödgröna som en illa förberedd orkester.-Det uppstår inte ljuv musik när man från var sitt håll aldrig har övat ihop. Gustaf Fridolin med eviga trumpetsolon till melodin Se på mig. Jonas Sjöstedt på slagverk slår på allt som rör sig, till något som möjligen kan vara Internationalen.-Och längst bak, i förhoppningen om att ingen ser honom, Stefan Löfven som spelar på triangel med en tändsticka, sade M-ledaren och lovade att "ta strid mot det rödgröna samarbetet som inte existerar".

På andra sidan av verkligheten sitter en godmodig arbetargrabb med stöd av partiet som ogillar när andra använder suvar och giftiga bottenfärger på sina fritidsbåtar.
Som chockades över oppositionsrollens lugna tillvaro utbytt mot verklighetens kranka blekhet som piskade dom gul och blå.
Ett annat parti med tydlig vänsteringång fick se sig ratade i regeringsunderlaget och lovade att hämnas med oppositionell kritik i allt utom vad avser finanserna – man håller vad man lovar.
Också ledd av en sympatisk karl med kvinnofrågor högt på ambitionsstegen – fast det går sisådär.
”Svetsarn” – sprungen ur den fackliga rörelsen – med en socialistklocka på armen säkert värd minst en kvarts miljon enligt ”säkra” källor såldes härförleden och pengarna gick till Musikhjälpen – dem blev glada för sina 83000.
Annars har svetsare som yrke nedgraderats som något simpelt som katten släpat in enligt belackarna som antagligen hellre sett en politikerbroiler med föga intresse för arbete eller någon som är duktig på akademiskt ”ordbajseri” där svetsare är något man hört i något sammanhang.
Det är inte lätt att vara svetsare.

tomte_5490885ee087c3131e06d6dfNåväl – med dessa ”mycket” allvarliga analyser och betraktelser vill jag tillägna min trogna och alltid välkomna läsare oavsett politisk färg oavsett vi delar åsikt eller ej såväl på bloggen som alla mina vänner på sociala medier en lugn och fridfull julhelg och ett Gott Nytt Mycket Bättre År än 2016.
Låt oss hoppas att ordet ansvar får en verklig betydelse – en nyrenässans – under 2017 – fast ”fan trot” sa djävulen.

En uppmaning: Ni som skall köra bil i helgen snälla kör försiktigt det är alltid bättre att vara sen med livet i behåll än aldrig komma fram.
bloggarna

Ett sanslöst förslag av Kristdemokraterna……………………………..

Publicerad 2016-12-18
kd LOW 20cmNär kristdemokraterna etablerade sig som politiskt parti 1964 fanns där medlemmar av Sanct Michaels orden som var mycket aktiva i bildandet av partiet – bland annat ordens kaplan pastorn i Maria församling i Stockholm Eric Grönlund.
Sanct Michaels orden hade ett valspråk: ”Prudentes sicut serpentes et simplices sicut columbae” – Var sluga som ormar och menlösa som duvor.
Den nazistiska infiltrationen som var rådande då gjorde man sig dock snabbt av med.
Sanct Michaels ordens valspråk tycks man dock ha bibehållet när man nu presenterar skattesänkningar för pensionärerna med 14 miljarder som skall finansieras med höjda momssatser på samtliga varor och tjänster.
Nu skall jag inte ägna mig åt KD:s historia även om densamme är lika anskrämlig som ett annat parti man kanske kollationerar sig med i valet 2018.

Balansgång för Ebba Busch Thor – ny KD-ledare. Inspiration från den berömda scenen från Michelangelos takmålningar i Sixtinska kapellet. Den skildrar hur Gud ger Adam livsgnistan genom att sträcka ut ett finger.

Balansgång för Ebba Busch Thor – KD-ledare. Inspiration hämtad från den berömda scenen från Michelangelos takmålningar i Sixtinska kapellet. Den skildrar hur Gud ger Adam livsgnistan genom att sträcka ut ett finger.

Det är förvisso bra att man nu börjar förstå och komma till insikt om vad det var man ägnade sig åt under alliansperioden med skattesänkningar av hiskeliga 140 miljarder vilket skapat gigantiska revor i välfärden av oanade mått som det kommer att ta – om inte decennier så – åtminstone ett par mandatperioder att sy ihop – under vissa förutsättningar naturligtvis och vilka de är får ni läsare gissa er till 🙂 .
Detta medverkade Kristdemokraterna till som ett av alliansens 4 partier.
Viktigt att komma ihåg för framtiden om det nu finns en framtid för KD i riksdagssammanhang.

Sverige har inte alltid haft den högsta skattekvoten – det förtjänar att sägas.
Länge var den samlade skattekvoten lägre i Sverige än genomsnittet för OECD-länderna – under hela 60, 70 och en stor del av 80-talet låg vi under det genomsnittliga värdet.
Den ökande offentliga sektorn krävde dock ett högre skatteunderlag vilket så småningom ledde oss till ett över OECD ländernas genomsnittliga skattekvot.
2006 var skattekvoten – eller skattetrycket som man säger i dagligt tal – 46 procent.
Idag är den nere på 43.3 procent – Alliansen sänkte således skattekvoten med nära 3 procent eller totalt med ett minus av skatteintäkter motsvarande 140 miljarder varje år.

Kristdemokraterna vill nu engagera sig för pensionärerna genom att lägga ett förslag som skulle tillföra pensionärskollektivet 14 miljarder genom ökade intäkter på mervärdesskatter med 1 procent på samtliga omfattande tidningar, tidskrifter, böcker, biobiljetter och biljetter till konserter, teater och idrottsevenemang från 6 till 7 procent samt på mat, hotellrum, persontransporter, konst och antikviteter från 12 till 13 procent och för alla övriga tjänster och varor från 25 till 26 procent.

kds1982Det skall i sammanhanget tydliggöras att KD var med och sänkte mervärdesskatten för restaurang- och cateringtjänster från 25 till 12 procent – fans det något man inte sänkte? Ja förutom välfärden då menar jag!
För 2015 var den samlade intäkten av mervärdesskatter 376 miljarder enligt finansdepartementet – tack Magda!.
Kristdemokraternas förslag om ökade skatteintäkter på mervärdesskatten skulle ge pensionärerna knappt 4 miljarder för att jämna ut orättvisorna – var hittar KD resterande 10 miljarder någonstans?
Den förstärkning om 15 miljarder man säger sig vilja stärka statsfinanserna med visar att det finns andra ej redovisade områden som skall stöpas om.
Sedan tidigare har man förvisso i sin skuggbudget för 2016 aviserat 5,7 miljarder i ekonomisk förstärkning samt ett ökat bostadstillägg – oklart hur högt – samt var dessa miljarder skall hämtas – man aviserade dessutom ett borttagande av löneskatten – en skatt som inte drabbar pensionärerna utan arbetsgivarna genom ett avstått löneutrymme – en så kallad särskild arbetsgivaravgift för de som fyllt 65 år och som önskar kvarstå i arbete – den drabbar inte ens statsfinanserna.
Och inte oväntat får den allra fattigaste gruppen av pensionärer en ytterst sparsam höjning av sin pension om man utgår från de aviserade 14 miljarderna samt får en ökad kostnad genom en ökad momssats på mat och transporter

nastaningentingSverige blev med de borgerligas regeringsinnehav det enda land i världen där pensionärer betalar högre skatt än de som arbetar.
Det var och är naturligtvis alldeles orimligt.
Pension är uppskjuten lön och ska beskattas som sådan – detta är den Socialdemokratiska uppfattningen och får man tro ormen i paradiset Ebba Bush Thor så delar dom vår uppfattning – det gjorde man dock inte när man ingick i regeringen Reinfeldt.
Därför röstade vi Socialdemokrater också emot varje förslag att öka skillnaden i beskattning.
I samband med valrörelsen 2014 presenterade vi vår plan för att steg för steg avskaffa pensionärsskatten.
I budgetpropositionen som lades fram under hösten 2014 fanns också förslag om sänkt pensionärsskatt.
Tyvärr valde KD tillsammans med sina forna regeringspartners gemensamt med Sverigedemokraterna att rösta ned hela budgetpropositionen – pensionärerna betydde – i rättvisans namn ingenting då – men nu med vikande opinionssiffror inser man desperat att pensionärskollektivet som ”röstboskap” kan innebära att man lyckas ta sig över kamrat fyra.

imagesSom ett fördelningspolitisk förslag vill jag be Kristdemokraterna att genast slänga förslaget i närmaste papperskorg.
Som brukligt är vad avser de borgerliga charlatanerna så är det alla med pensioner lika med eller över 22000 kr/m som tjänar mest på deras förslag.
Det är inte den gruppen som lider mest utan alla de med pensioner understigande EU.s fattigdomsgräns som behöver pengarna.
Med KD:s förslag skulle den lilla höjning som tillfaller dessa pensioner ätas upp av ökade kostnader på bland annat mat och resor
De som tjänar 10000 kr/m får ingenting men får det tveksamma nöjet att betala för den höjda mervärdesskatten.
Är det fördelningspolitiskt riktigt att göra på det sättet?
Svaret är utan tvekan nej!
Högkostnadsskydden för läkarbesök och medicin kommer sannolikt att höjas.
Vidare har på många håll både kommuner och landsting höjt skatten. Klyftorna mellan de som som inget har eller de som lever idag på ramarna och de med höga inkomster kommer att öka med KD:s förslag.

sd_54cfceb19606ee18c3f2232cVart Kristdemokraterna är på väg vet nog de flesta utom dem själva.
Det är min uppfattning att detta parti inte ser de verkliga utmaningarna i samhället – om de någonsin gjort det.
Den urvattnade variant som partiet dragits med sedan Göran Hägglund lanserade ”verklighetens folk” och försökte göra anspråk på liberalernas frihetsbegrepp har inte synts till i opinionen – inte heller Ebba Bush Thors radikala högervridning – en högersväng som till och med attraherades av Sverigedemokraterna – längst ut på den extrema högerflygeln- som positiv och en anledning för dem att spekulera i ett framtida regeringsalternativ tillsammans med Anna Kinberg Batra och Moderaterna.
Vad är människa i den Kristdemokratiska världen?
Är det en individ så som hos Liberalerna eller konsument som hör hemma hos Moderaterna eller kanske bara svensk som Sverigedemokraterna vurmar för?
Ett vet jag dock – det är inte ett parti för de svaga grupperna i samhället ej heller ett parti för pensionärer – så släng förslaget där de hör hemma.
bloggarna

 

Hur det kan bli………………………….

Publicerad 2016-12-12
gratis-jobbTidigare skrev jag om Liberalernas syn på de som anses vara – enligt högerns definition – ”bidragstagare” där Mats Persson (L) ansåg på obekräftade grunder att framförallt ungdomar var lata och ovilliga att ta de arbeten som fanns att tillgå.
Vad han grundar sitt påstående på vet han möjligen bara själv.
Ungdomsarbetslösheten var betydligt större under de borgerliga charlatanernas regeringsperiod – det var faktiskt så illa ställt att en del län tvingats utnyttja det EU bidrag för att säkerställa på nationell nivå att alla arbetslösa unga inom fyra månader ska få ett högkvalitativt erbjudande om jobb, lärlingsplats, praktik eller utbildning.
Det är rätt magstarkt att påstå något relaterat till en magkänsla för att skapa opinion när de själva så totalt misslyckats.
Ur ett oppositionellt perspektiv kan jag möjligen ha en viss förståelse för sådana angrepp som denne Liberal ägnar sig åt – men det specifika angreppet blir synnerligen tunt och genomskinligt och kan endast tydas som totalt verklighetsfrånvänd.

bebinlowDet de borgerliga är bra på är att generalisera med någon form av magkänsla eller passande förvandlad statistik och utifrån det skapar man politiska reformförslag.
Dessförinnan var det moderaternas illvilja mot – ja ni gissade rätt – ”bidragstagare” där Johan Forsell (M) ansåg att det behövs en bred sjukförsäkringsreform som i egentlig mening innebär att sänka de ekonomiska incitamenten för de som drabbats av sjukdomar ofta förorsakad av dålig arbetsmiljö för att skapa ”drivkrafter” – ett brett reformpaket där också ”enkla” jobb enligt ett nygammalt moderat recept ”det måste alltid löna sig bättre att arbeta än att leva på bidrag”.
Att ett arbete med hyggliga arbetsrättsliga villkor alltid lönat sig bättre än de ersättningar man får för den tveksamma ”glädjen” av att vara arbetslös eller sjuk sammanfaller inte med den Moderata åsiktskorridoren.

annie-loof-balettlowNu är det inte bara Moderater och Liberaler som ondgör sig över kostnader orsakade av sjukdomar och arbetslöshet – ersättningar som bekostas av arbetsgivaravgifterna som i realiteten är ett av den anställde avstått löneutrymme.
Centerns Annie Lööf brukar också understundom föreslå sänkta löner där invandrare står i fokus – de som hävdar att utbildning skulle underlätta för dem anses av Annie Lööf vara naiva – det krävs sänkta ingångslöner.
Annie Lööf anses däremot vara vänligt inställd mot våra invandrare – men det hon föreslår är lön efter etnicitet och inget annat – har du inte blå ögon och rågblont hår då skall du inte heller ha lön och övriga arbetsrättsliga villkor som svensk.
Kristdemokraternas partiledare tycker att den ”goda liberalismen” lämnar det humanistiska fältet öppet för vänstern så att islamister kan komma till Sverige och begå terrorbrott – sug på den formuleringen ett tag – den uppfattningen är skrämmande nog i sin raka kontext och välkomnas säkert av högerextrema organisationer och partier.
Att också Kristdemokraterna vill ”utveckla” den Svenska modellen genom sänkta löner utifrån etnicitet föreslås mer som regel än undantag.

Man kan på goda grunder ifrågasätta den intellektuella kapaciteten hos samtliga dessa borgerliga charlataner vara rejält undermålig – om det inte var så att det finns en dold agenda bak kulisserna.
Av alla dessa ”breda satsningar” kan vi dra flera slutsatser – öka de ekonomiska klyftorna – särskilt vad avser invandrare visavi svenskar – det ligger i linje med deras ”drivkraftspolitik” där varje människa – oavsett individuella förutsättningar – skall ständigt drivas framåt för att förbättra sin egen situation – förutsättningar som möjliggör varje individs möjlighet att skapa sin egen frihet kostar för mycket – det är bättre att sparka på dom genom att ta bort ekonomiska incitament och försämra förutsättningarna istället.

Det är inte konstigt att Sverigedemokraterna sneglar åt både Moderater och Kristdemokrater då de i sin egen bisarra åsiktskorridor – där åsikterna svänger som en instabil sinuskurva – ser en möjlig samarbetspartner hos främst dessa två partier.
Ännu mer bisarrt blir det när populisten Åkesson (SD) får frågan var de står ideologiskt – det vet alla – dock inte han själv.

sd-rc3b6star-mot-sig-sjc3a4lvJag är ingen vän av spekulationer eller hypotetiska frågeställningar – men på sociala medier läser jag ofta om och när Sverigedemokraterna kan komma ifråga som ett regeringsalternativ.
Att frågeställningen uppenbarar sig är i sak inte konstigt då alla dessa opinionsinstitut nära nog veckovis presenterar diverse utfall hos den svenska väljarkåren där en större andel av opinionsinstituten har en tveksam urvalsprocess som lämnar mycket i övrigt att önska redovisningsmässigt.
Själv har jag sedan länge slutat att beröras av alla dessa resultat utan förhåller mig mer till ett av opinionsinstituten – SCB – som för mig är mer trovärdiga även om det finns vissa tveksamheter även där.
Politologerna har rankat de svenska opinionsinstitutens trovärdighet samt på ett vetenskapligt lika trovärdigt sätt påvisat att de institut som kommer närmast ett valresultat inte nödvändigtvis behöver vara det bästa institutet.

scb-november-2016Låt oss dock – motvilligt – spekulera lite utifrån SCB:s senaste väljarbarometer.
Som framgår av de blå staplarna – om det vore val idag – så har de borgerliga 38 procent av väljarkåren – förutsätter vi att KD tappar sina mandat i Riksdagen så består de borgerligas stöd av 34.9 procent.
Sverigedemokraterna erhöll i mätningen 17.5 procent till vilket jag återkommer.
De rödgröna (S+MP+V) får ett stöd av 41.4 procent av väljarkåren – tappar Miljöpartiet sina mandat får S+V 36.9 procent av väljarkåren.
Sannolikheten för att KD och MP skulle hamna under riksdagsspärren är dock inte särskilt trovärdigt då de kan komma att få stödröster av för KD:s räkning av Moderaterna och vad avser MP av Socialdemokraterna alternativt av Feministisk Initiativ beroende på hur opinionen ser ut närmare valet.
Så utgångspunkten är för de rödgröna 41.4 procent och för de borgerliga 38 procent samt för Sverigedemokraterna 17.5 procent av väljarkåren.

jimmie-akbModeraterna som tveklöst närmat sig mest till Sverigedemokraterna skulle i en koalition med SD få 40.3 procent av väljarkåren.
Skulle KD+C+L vara trogna sin allians och medge ett samarbete eller koalition med SD kommer en sådan regeringskoalition få en majoritet om 55.5 procent av väljarkåren.
Sannolikheten för att Centerpartiet och Liberalerna skulle ingå en sådan koalition är högst osannolik – bägge partier har tagit klart avstånd från Sverigedemokraterna – dessutom skulle det med sannolikhet ses som ett svek av framförallt Centerpartistiska väljare men också Liberala väljare där de kan komma att riskera att tappa väljare till Socialdemokraterna främst – och vad avser Liberalerna har de inte råd att tappa väljare mer än vad man redan gjort.
Ännu mer otänkbart är att Socialdemokrater och Vänsterpartiet gemensamt med Miljöpartiet skulle kunna ingå i en koalition eller ens stöd av Sverigedemokraterna – skulle ett sådant trots allt ske blir jag den förste att lämna mitt parti efter 55 år av medlemskap.

alliansenSumma sumarium av denna spekulation är att Moderater och Sverigedemokrater gemensamt med Kristdemokrater – det senare partiet till viss del med tveksamhet – skulle kunna vinna regeringsmakten med 44.3 procent under förutsättning att KD hamnar lika med eller över riksdagsspärren.
De rödgröna får ett stöd av 41.4 procent av väljarkåren – således erfordras ett stöd eller samarbete med antingen Centerpartiet eller Liberalerna för att undvika ett totalt samhälleligt kaos i landet alternativet är om F! kommer över riksdagsspärren samt stödjer ett rödgrönt block.
Alldeles oavsett vilket block som kan tänkas bilda regering 2018 så är det parlamentariska läget oförändrat med utgångspunkt från denna spekulation som förvisso kan bli en sanning också.
Sverigedemokraterna är dock alldeles oavsett akilleshälen – att de provocerat missnöje med etablissemanget till vilka de själva nu ingår – är ett faktum och jag är tämligen säker på att man i den partiledningen spekulerat på samma sätt och ser möjligheterna gemensamt med Moderater och Kristdemokrater främst.
Det vänner är illavarslande och därför är det högst angeläget att sparka igång valrörelsen och mobilisera alla tillgängliga krafter genast efter helgerna utan att spara på något krut.
bloggarna

Borgerligheten i ett nötskal……………………….

Publicerad 2016-12-01
lindstrom3Ibland är jag så innerligt glad att jag inte blev politiker på heltid utan bara en vanlig obetydlig sjökapten som ”bara” ansvarade för besättning, fartyg och last.
För jag avskyr när svåra beslut skall tas och formera resultatet i tanken för att slutligen realisera beslutet i praktisk handling – ofta inom någon sekund eller två och man misslyckas – men det gjorde jag aldrig för jag både lever och faller en dag med den äran – därför att jag lyssnade på alla berörda parter.
Jag har ridit ut många stormar både från babord såväl som styrbord och har kunnat gjort det gemensamt med en kunnig och erfaren besättning runt omkring mig.
Jag har tagit över fartyg där stämningen varit på botten – manskapet avskydde befälet – befälet avskydde manskapets ständiga klagomål – lägg därtill den vid tiden hierarki som var rådande i fartygen – etablissemangsfaktorn var inte obetydlig ens då.
Men det finns en lösning – en lösning som är så simpel att jag inte förstår varför man inte använder sig av den – kanske just för att den är så enkel.
Lösningen är – Lyssna och förstå!

Att lyssna på besättningens frustrationer och söka lösningar för att också tillfredsställa även den andel av besättningen som känner sig otillfredsställda och åsidosatta kan enkelt omsättas även inom politiken.
Nu närmast exemplifierat genom det beslut som de borgerliga med stöd av Sverigedemokraterna röstade emot – något så självklart som ett arbetsrättsligt regelverk inom Lagen om offentlig upphandling (LOU) inom verksamheter som vi alla bekostar genom våra skatter.
Och visst när man lyssnar på de borgerliga så tycks vi vara överens om att det skall råda ordning och reda på arbetsmarknaden – Moderaterna till och med tycker retoriskt att kollektivavtal är bra – ja inte deras ungdomsförbund kanske – men generellt.
Sverigedemokraterna till och med hyllade de arbetsrättsliga regelverk som är rådande på arbetsmarknaden och grunden för det var just kollektivavtalen.
Men det var bara skenbar retorik – bakom kulisserna rådde en annan mening – särskilt som man började fraternisera sig med Svenskt Näringslivs anslutna arbetsgivarorganisationer.

nastaningentingI en undersökning som TCO låtit Novus göra svarade 63 procent av de tillfrågade att det är mycket viktigt att stat och kommun ställer krav på att leverantören erbjuder sina arbetstagare lika bra villkor som andra i branschen. Ytterligare 27 procent tycker att det är ganska viktigt.
Sammantaget blir det nio av tio tillfrågade enligt denna undersökning – således en förkrossande majoritet.
Andra undersökningar visar ungefär samma resultat.
Men sådant bekommer inte högerpartierna – där följer man blockpolitikens oskrivna regelverk och struntar fullständigt i vad en majoritet av svenska folket anser – samma vad avser vinster i våra välfärdsföretag och inte minst vad avser skolan – någon sa att blockpolitiken är både skadlig och fördummande för landet – fördummande för de politiker som ser en fördel i denna för landet skadliga blockpolitik.

Man kunde ju ha inbillat sig att man försökt nå förlikning i en så pass viktig fråga särskilt som regeringen ändrat i förslaget ett antal gånger efter meddelad kritik av Lagrådet.
KD anser dock att regeringen bedriver plakatpolitik!
Någon bland högercharlatanerna ansåg att det var viktigare med djurskyddet än löntagarskyddet.
Maria Plass (M) och talesperson i upphandlingsfrågor ansåg att nuvarande lagstiftning ger möjligheter att ”exempelvis” häva avtal med oseriösa leverantörer – varför har då detta inte skett i Stockholm Läns Landsting frågar sig vän av ordning?
Mats Persson (L) och ekonomiskpolitisk talesperson ansåg att föreslagna arbetsrättsliga regler får negativa konsekvenser för mindre företag!
Och Sverigedemokraterna – sin offerkofta trogen – ansåg att ingen talade med dom varför man väljer att stödja de övriga högercharlatanerna.

ABKVi vet nu – om inte förr – vad som ligger i betydelsen av Anna Kinberg Batras ständiga mantra ”Sverige är på väg åt fel håll” samt påståendet att regeringen ”saknar en färdplan” för Sverige.
Fortsatta vinster i välfärden där stora andelar av vinsterna hamnar i skatteparadisen.
Våra barn skall ses som kunder i de privata skolorna där skolpengen utgör den allenarådande potentialen för att de privata skall kunna göra erforderliga vinster på våra barn – Sverige har en särställning därvidlag.
Och nu en fortsatt lönedumpning – eller vi kan vidga begreppet – det handlar om social dumpning på arbetsmarknaden där oseriösa företag tillåts att fritt avstå från både försäkringar, pensionsavtal, arbetstider, semesterersättningar med mera inklusive lönedumpning.
Jag tror – om jag får vara aningen ironisk – om jag skrev en enskild motion samt förelade riksdagen densamme – att riksdagen som sin mening bör ta ställning till om inte offentliga verksamheter måste få möjligheten att betala svarta skattepengar under bordet – skulle få stort gehör hos högercharlatanerna.
Detta är den av borgerligheten planerade färdriktningen för Sverige.

img-3932-jpgJag skrev att lyssna och förstå verkligheten inledningsvis.
Detta enkla förfarande har inte högern förstått överhuvudtaget.
Inte ens när det uppmärksammades hur illa ställt det nya färdtjänstavtalet var som tecknats mellan Stockholm Läns Landsting – moderatstyrd sedan 12 år bak i tiden – och två av de stora taxibolagen – 020 samt Taxi Kurir – med en gemensam ägare där just de arbetsrättsliga reglerna i upphandlingen var satta ur spel och lönedumpningen var ett faktum.
Eller när organisationerna SRF, Synskadades riksförbund, DHR, De handikappades riksförbund, och HSO vars medlemmar är kunder inom färdtjänsten kräver att upphandlingarna involverar den service som man kan förvänta sig.
Kvalitet talar man ofta om men kvalitet får inte kosta pengar.
Hur det ser ut inom de andra sekundärkommunerna känner jag inte till men har anledning tro att det är lika illa som i Stockholm.

m-kampanjAtt lyssna och förstå samt formera en upphandlingslag där man ställer krav på enkla självklara arbetsrättsliga regler är alldeles för komplicerat – därför får våra taxichaufförer samt kunderna se en fortsatt oreda på marknaden.
De oseriösa aktörerna hyllar givetvis högerns nej till bättre villkor och de seriösa måste anpassa sina strategier mot den oseriösa aktörens vanvård av sina anställda och de kunder man hanterar – tala om snedvriden konkurrens.
Vi kommer fortsatt se en proteströrelse växa och kanske eskalera i omfattning.
Kommer man inse vådan av vad de borgerliga ställt till med?
Nej knappast – istället lär man skylla på regeringen och hävda att ”Sverige är på väg åt fel håll!”

bloggarna

 

Ett svek att komma ihåg………………………..

Publicerad 2016-11-29
riksdagshuset
Imorgon onsdagen den 30 november – kom gärna ihåg detta datum då det är det datum då Sveriges Riksdag med stor sannolikhet kommer att rösta ner regeringens proposition 2015/16:195 om nya upphandlingsregler inom offentlig sektor vari svenska kollektivavtal skall vara vägledande – inte ett krav således.
EU beslutade 2014 om tre nya upphandlingsdirektiv.
Ett klassiskt direktiv, ett försörjningsdirektiv samt ett koncessionsdirektiv. Den svenska upphandlingslagstiftningen bygger till stor del på EU-lagstiftning och för Sveriges del innebär de nya direktiven att nuvarande LOU och LUF upphör och kommer ersättas med helt nya lagar. Dessutom införs LUK, som är en helt ny lag om tjänste- och byggentreprenadskoncessioner.
Målsättningen har varit att göra den offentliga delen av samhällsekonomin fri från lönedumpning och oschysta villkor.

530093_423914937647642_349755067_n1-1Att Moderaterna – ett parti som utropade sig till ett arbetarparti – kommer att rösta ner propositionen är mer väntat än oväntat – det partiet har aldrig varken förstått eller företrätt arbetarkollektivet förr så inte heller nu – där agerar det i konsekvens med hur det betraktat och betraktar arbetarkollektivet.
Att Centerpartiet gör detsamma är dock mer än oväntat – ett parti som säger sig värna om närproducerat och schysta villkor för svenska lantbruk men är paradoxalt nog för lönedumpning med hjälp av våra skattepengar.
Kort sagt så försvarar högerpartierna ogenerat möjligheterna för oseriösa företag att ta del av våra skattemedel och samtidigt dumpa löner och arbetsvillkor.
Bakom sig har de Svenskt Näringsliv (SN) – givetvis – som verkligen med sin lobbyverksamhet utnyttjar det parlamentariskt svåra läget i Riksdagen genom att lobba för sina arbetarfientliga ställningstaganden.
SN gör mig och många andra ordentligt besvikna då det funnits en samarbetsanda mellan näringslivet och de fackliga organisationerna som verkat för landets bästa – den tiden tycks vara helt förbi.

1348779Och funnes det inte ett parti som valdes in i Riksdagen 2010 på grunder som sa sig vara nära nog som hämtade ur arbetarrörelsens grundläggande värderingar och ambitioner – Sverigedemokraterna – så skulle svenska arbetare och löntagare se en annan utveckling än den som nu blir fallet i morgon – de har vilselett deras sympatisörer med argument för arbetarna och pensionärerna men bakom kulisserna verkat för det motsatta.
Man sa sig stå upp för svenska kollektivavtal och våra arbetsrättsliga regler – man var till och med så ambitiösa att man ville konkurrera ut den svenska fackföreningsrörelsen då man ansåg att LO inte verkade i en sann arbetsrättslig anda – genom att bilda en egen – ”oberoende av partiet” – fackförening – en facklig verksamhet som slutade med fiasko efter bara ett år
Men det var inte nog med detta initiativ.
Man motionerade i Riksdagen ett flertal gånger om att ett införande av i motionen rubricerade ”Vita jobb-modellen” skulle antas av Riksdagen.
Så sent som i februari 2016 delgav man Inköpsrådet uppfattningen att man ställde sig bakom förslaget om obligatoriska krav i nivå med kollektivavtal vid offentliga upphandlingar samt att man INTE hade ändrat uppfattning i vad som anförs i motion till riksdagen: 2014/15:3003 av Mattias Karlsson m.fl. (SD).
Tiden från 2014 bytte dock Sverigedemokraterna kostym – vilket avslöjades av Dagens Industri (DI) i en rad artiklar.
Nu ville man gå bland annat Almega till mötes efter några goda middagstallrikar och fan vet om man inte också fått ekonomiska bidrag för att verka i Almegas intressen.
Med sitt nej till upphandlingspropositionen går partiet alltså emot sitt tidigare krav på stärkta villkor för arbetstagare.
De som röstat på Sverigedemokraterna i tron att partiets besked om att stå upp för svenska löner och arbetsrättsliga villkor har all anledning att – ännu en gång – känna sig både lurade och blåsta.
Är någon ens förvånad?

Regeringen vill säkerställa att ordning och reda skall vara rådande på svensk arbetsmarknad – inbegripet att svenska löner och arbetsrättsliga villkor ska gälla för alla som arbetar i Sverige – sånt är inte högerpartierna särskilt intresserade av.
Propositionen om en ny upphandlingslag är dock ett steg – om än inte till 100 procent – för ett modernt, hållbart och rättvist arbetsliv där alla kan leva på sin lön och där varje skattekrona skapar största möjliga värde för medborgarna. Det gynnar seriösa företag och med en sund konkurrens där även mindre företag kan vinna anbud.
Så utvecklas den svenska modellen.
Det är därför beklämmande – för att inte säga anstötligt – att de borgerliga partierna med stöd av Sverigedemokraterna nu hellre vill behålla den rådande oredan med framförallt lönedumpning och oseriösa företag där löntagarna och skattebetalarna skall klämmas åt- fullständigt obegripligt.
Att seriösa företag måste konkurrera med oseriösa företag säger det mesta om högerpartierna och dess ställningstagande på hur svensk arbetsmarknad skall utvecklas.

bloggarna

%d bloggare gillar detta: