Etik ock moral i de politiska etablissemanget eller ämbetsverken tycks inte gå hand i hand med officiella uttalanden, som av någon märklig anledning förs fram just då fester ock andra oegentligheter uppdagas. För den vanliga medborgaren är det ett krav att våra företrädare samt höga ämbetsmän ock kvinnor i de statliga verken lever upp till vad som menas med moral ock etik. Att alltid vara försiktig med medborgarnas inbetalda skattemedel samt att fördelningen av densamme alltid görs i enlighet med väljarnas önskemål ock behov. Men görs detta i verkligheten? Svaret är ett obetingat NEJ!
Att man unnar sig en personalfest för sina anställda inom ämbetsverken är det nog ingen som motsätter sig, under förutsättning att man är lika försiktigt med kostnaderna för dessa tillställningar som dessa ämbetsmän ock politiker uttryckligen brukar uttala sig om. Vad de politiska partierna gör med sina pengar inom partierna är inget som varken jag eller någon annan bekymrar sig om, så länge dessa krognotor hamnar rätt ock inte på skattebetalarnas bekostnad . Men så sker inte. Detta har inte minst den senaste tidens avslöjande bevisat. Här tycks företrädare anse att det är bättre att gräva ur den gemensamma kassakistan som uppenbarligen, i det fallet, uppfattas som en outsinlig källa för att täcka upp privat anordnade fester, vidlyftiga därtill. Men detta är på intet sätt en ovanlig företeelse. Att politiker under många år, oavsett partifärg, knappast lever upp till vad dom själva officiellt brukar hävda, sker titt som tätt. Att politiker ofta inte heller följer sin ideologiska grund i alla sammanhang är heller inte det någon ovanlighet. Frågan är om detta förfarande utvecklats som en kultur i politikersvängen sedan decennier tillbaka. Att välja ut en skandal som våra företrädare varit upphov till är som att gå in i Norrlands skogar och bestämma sig för vilket träd man ska klättra upp i. Skogen av mörkläggningar, lögner, mord, prostitution, droger och pengar är för stor för att kartlägga. Någon har sagt att våra politiker skall representera ett tvärsnitt av befolkningen. Frågan är nog snarare att befolkningen tycks vara betydligt ärligare än dess valda politiker.
Var sådana tilltag lika mycket förekommande under Erlanders tid exempelvis? Den enda politiska skandal jag kan dra mig till minnes var den så kallade Wéden (FP) affären som ju i motsats till dess efterträdare berodde på ett politiskt uttalande ock knappast någon oegentlighet med rikets kassakista. Var den tidens politiker mer försiktiga i det avseendet? Var dom ärligare? Det vet vi inte. Skandaler fanns även då, drar mig till minnes IB affären under tidiga 70 talet, Geijeraffären under senare delen av 70 talet där påståenden haglade 
vilt ock som sedermera förföll utan egentlig utredning som kunde bekräfta påståendena. Telubaffären ock Boforsskandalen var en annan stor politisk skandal som ventilerades duktigt i dåtidens media. Men även facket var inblandade i skandaler. Många har i stark åminnelse vår egen ”Hoffa” Transportarbetarbasen Hans Eriksson, som valde att spendera medlemmarnas pengar på sin privata semester. Var han den förste som utnyttjade sin ställning för att obehörigt ”roffa” åt sig pengar för egen njutning? Ja, det vet vi inte. Vad vi vet är att också ungdomsförbunden antagit denna kultur, ”barn gör som vuxna gör” är en sanning utan förbehåll. Fuskandet inom ungdomsförbunden har skett i varierande omfattning hos samtliga ungdomsförbund, nu senast hos SSU Norrbotten ock Piteå. När avslöjas nästa fusk? Kan knappast säga att jag väntar med spänning på nästa avslöjande precis.
Vad som säkert kan sägas är att det med all sannolikhet finns ännu ej uppdagade oegentligheter som väl skulle kunna utmynna i en skandal, kanske rent utav den största genom tiderna. Fiffel med skattebetalarnas pengar tycks ändå vara det huvudsakliga i dag. Det handlade kanske i inledningen om rena småsnatterier, som i fallet Mona Sahlin ock hennes Toblerone som hon ansåg 
skulle bekostas av staten. Småsnatterier handlar det dock inte om efter de senaste avslöjandena, bedrägerierna ökar i omfattning vart efter åren går. Som en följd av ett avslöjande tillgriper man dessutom ock ofta rent löjeväckande allehanda ursäkter ock betonar välvilligt fraser som ter sig självklara för gemene man. Till nästa gång ock nästa gång…………………….ändrade rutiner ock……vi välkomnar en oberoende granskning. Nej sannerligen om man verkligen gör det, men vad annat kan man säga officiellt? Hur länge skall medborgarna acceptera allt detta? Det tycks ändå så som dessa oegentligheter, eller ibland av slarv, utvecklats till en kultur. Att med berått mod ock i praktisk handling förskingra allmänna medel utan efterföljande konsekvenser är naturligtvis lättare om man vet att möjligheten att bli avslöjad är minimal. Det som är uppenbart för varje rättsmedveten gemene man ock kvinna är inte så uppenbart för våra tillsatta företrädare. Vad som är uppenbart är att man i näst intill varje politisk åtgärd betonar sina väljares skyldigheter men glömmer sina egna. Ett i raden av sådana åtgärder i lagstiftningen är det hyresbidrag som utgick för bland annat Håkan Juholt. För oss vanliga väljare är definitionen istället bostadsbidrag med efterföljande lagstiftning som i klartext innebär vilket juridisk ansvar man har vid medvetet felaktig information. Juholt ock alla andra som nyttjar denna möjlighet att erhålla bidrag för egen anskaffad bostad är undantagna det juridiska ansvaret som tillkommer alla de som söker bostadsbidrag. Här var regelverket ”medvetet” otydligt uppenbarligen, ock Juholt kunde inte beslås med några oegentligheter, han hade följt ”praxis” som det så uttryckligen sades. I det sammanhanget skall tilläggas att Juholt de facto gjorde en återbetalning vilket inte skedde vad avser flertalet andra som utnyttjat detta praxis. Medborgaren däremot blir omedelbar åtalad vid varje medvetet försök ock ibland också om det varit omedvetet på grund av oklara blanketter som skall fyllas i. Man till ock med går så långt att man använder egenfabricerade myter för att i akt ock mening stävja medborgarnas ”fuskande” med allmänna medel, där det senare visade sig att något fusk inte förekom i den utsträckning som man ville hävda. Medborgarna är i det fallet mycket ärligare än dess folkvalda företrädare.
Det tycks därmed vara mer angeläget att införa en slags moral ock etik-kod för politiker ock höga ämbetsmän än att predika för medborgarna hur viktigt det är att inte fiffla med allmänna skattemedel. Inte minst för att, en gång för alla, minska det utbredda politikerförakt som politikerna själva åstadkommit genom allehanda vidlyftiga representationskostnader, fester ock resor ock inte minst bete sig som regelrätta svin i olika sammanhang ock där kostnaderna välvilligt tillställs skattebetalarna. Den nu uppdagade skandalen som kan tillskrivas Annie Lööf (C) får ju en helt annan dimension då hon, med all rätt, avskedade en Generaldirektör för samma utsvävningar som hon nu själv anklagas för. Vad som är uppenbart i det fallet är att hon uppenbarligen ville visa handlingskraft ock för väljarna visa att fiffel ock obehörigt, vidlyftigt utnyttjande av våra allmänna medel är oanständigt, i vart fall då det gäller andra. I samma ögonblick som hon uttryckte sig officiellt ”vi skall vara oerhört försiktiga med medborgarnas inbetalda skatter” visade hon på ett klart ock koncist sätt att detta gäller inte henne ock hennes parti. Vad som till yttermera visso blev en självklarhet, något som företrädare inom Centern inte anade, var att media naturligtvis granskar även Centern i detta sammanhang, det gäller ju naturligtvis att man håller rent framför sin egen dörr innan man anklagar andra. Raskt började mörkläggningsproceduren ock raskt började omfördelningar av restaurangnotor föras över från vår skattekista till Centerns egen, samtidigt som man hävdar att denna kontroll i alla fall skulle visa på just det skamlösa man nu uppdagats för. Dåligt gjort! Tänk om Media inte begärt ut dessa representations notor? Finns det någon som tror att dessa utsvävningar inte skulle ha fortsatt belastas våra skattemedel? Det som gör det än mera anmärkningsvärt är att Centern sannolikt är Europas rikaste parti. De kunde därmed stå sina egna kostnader.
Finns det anledning att granska andra partier i regeringen? Ja naturligtvis, vad är det som säger att etik ock moral är bättre i de andra partierna? Inte minst mot bakgrund av vad, främst Moderaterna anklagade Socialdemokraterna för att konstant ock vidlyftigt hantera allmänna medel. Mot bakgrund av detta borde det vara en självklar rätt att även granska Moderaterna också. Under Reinfeldts regeringsperiod har ju detta vidlyftiga utnyttjandet av allmänna medel ökat väsentligt, trots Reinfeldts, i valrörelsen, löfte att göra väsentliga besparingar. Så blev det naturligtvis inte. Den här förhärskande kulturen måste brytas ock detta om något är medias skyldighet i enlighet med deras egen självpåtagna roll i det avseendet. Media skall vara granskande, media skall därvid nyttja den maktfaktor man har ock uteslutande till medborgarnas gagn. Media skall inte gå politikernas ärenden, som skett i vissa fall, inte minst när man sitter ock grovhånglar med våra folkvalda på lokal. Man kan inte längre tro på alla de floskler som politiker ock av politiker tillsatta höga ämbetsmän ock deras ständiga förklaringar ock undanflykter. Om inte annat upprätta en oberoende granskningskommission där politikerna inte kan, eller har möjlighet, att med sina klåfingrar rätta till för dem själva obehagliga uppgifter. Jag betalar gärna skattepengar för en sådan granskningskommission, om denna kommission får juridiska möjligheter att efter genomförd granskning föra respektive ärende till åklagare för åtal. Sådana granskningskommissioner finns i en rad andra länder, varför har vi det inte här? Kan till ock med tänka mig att ersätta Konstitutionsutskottet (KU) med en sådan oberoende granskningskommission.
Vad avser Tillväxtverket, är detta ett typiskt exempel på hur borgerligheten, genom att först avveckla andra fullt fungerande ämbetsverk, ock därmed bygga upp en ny myndighet som kan gå borgerlighetens ärenden. Vad fanns för skäl att lägga ner Nutek ock Glesbyggdsverket samt överföra dess uppgifter till en ny myndighet? Det gick ju alldeles utmärkt att överföra delar av konsumentverkets ansvar på den nya organisationen. Varför kunde man inte använda en redan fungerande befintlig organisation samt för att minimera den administrativa koloss som utgörs av en alltmer ökande andel av myndigheter som skall bekostas av skattebetalarna ock i allehanda ärenden, som exempelvis Tillväxtverket, gå Centern tillmötes? Detta borde enligt mig granskas ordentligt. Skall man slå samman myndigheter skall det i första hand vara av kostnadskäl ock i andra hand sammanföra myndigheters olika ansvarsområden som går i varandras ansvarsområden. Hur stora kostnader detta åsamkat skattebetalarna får vi inte reda på naturligtvis. Det enda påtagliga resultatet av allt detta fiffel är att det måste få ett slut på politikernas slöseri.
Här kan du läsa om fler skandaler.
Bjorn Alvebrand
Björn Alvebrand 